Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring i Kongl. Förordningarne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommun alstyrelse i stad, o m kyrkostämma; samt kyrkoråd, och skolråd, samt om landsting. Till följd af båda Kamrarnes beslut åligger det Lag-Utskottet att yttra sig öfver nio i de särskilda Kamrarne väckta motioner angående ändringar i ofvanberörda författningar.

1876-05-02 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:38, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring i Kongl. Förordningarne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommun alstyrelse i stad, o m kyrkostämma; samt kyrkoråd, och skolråd, samt om landsting. Till följd af båda Kamrarnes beslut åligger det Lag-Utskottet att yttra sig öfver nio i de särskilda Kamrarne väckta motioner angående ändringar i ofvanberörda författningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

1

r\ :o 38.

Ant. till Rikstl. Kansli den 3 Maj 1873, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring i

Kongl. Förordningarne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet, om kommun alstyrelse i stad, o m

kyrkostämma; samt kyrkoråd, och skolråd, samt om landsting.

Till följd af båda Kamrarnes beslut åligger det Lag-Utskottet att

yttra sig öfver nio i de särskilda Kamrarne väckta motioner angående

ändringar i ofvanberörda författningar. I likhet med hvad tillförene egt

ruin, anser Utskottet lämpligast att afgifva utlåtande öfver alla dessa

motioner i ett sammanhang och att dervid följa den ordning, hvarpå

sjelfva ämnenas beskaffenhet lemnar anvisning.

Vigtigast bland de nu väckta frågorna är den om rösträtt i kommunens

angelägenheter och huru det så kallade röstvärdet skall beräknas.

De grundsatser, som uti detta hänseende blifvit följda i förordningen

om kommunalstyrelse på landet, äro, att skyldigheten till bidrag åt

kommunens kassa och rättighet till röst i kommunens angelägenheter

utgöra hvarandras vilkor och förutsätta hvarandra, samt att röstvärdet

beräknas efter bidraget. I enlighet härmed bestämmes i 8 § i allmänhet,

att eu hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem af en kommun

och förbunden att till kommunen erlägga skatt, är berättigad att

deltaga i kommunal-stämmans öfverläggningar och beslut, samt i 12 §,

att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal.

I afseende på rösträtt i stadskommunens angelägenheter gälla enahanda

grundsatser, som de ofvannämnda, så att en hvar vid allmän

rådstuga röstberättigad eger en röst för hvarje honom enligt Art. Il i

Bevillningsstadgan påförd hel kronas bevillning till staten, dock med

Bih. till Rikad. Prof. ISIG. 7 Samt. 21 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

den begränsning att ej någon må vid allmän rådstuga utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar emot en femtiondedel af stadens

hela röstetal efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal än

det, som motsvarar bevillningen för tio tusen kronors inkomst af kapital

(dier arbete.

För utöfvande af rösträtt vid kyrkostämma gälla samma föreskrifter,

som i förordningarne om kommunalstyrelse på landet och i stad blifvit

stadgade för kommunalstämma och allmän rådstuga.

Uti de till Utskottet nu öfverlemnade motioner, som afse mer eller

mindre genomgripande förändringar i dessa bestämmelser, bär blifvit

hemstäldt:

l:o af Herr Grefve Ludvig af Ugglas (N:o 1) att Riksdagen för sin

del ville besluta sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på

landet, att, med nedanstående undantag, för bifall till förslag, som första

gången å kommunalstämma behandlades, skulle erfordras, förutom röstöfvervigt

enligt fyrktal, att minst hälften af de i stämman deltagande

detsamma godkänt; att, om majoritet dervid vunnes endast efter den ena

beräkningsgrunden, skulle frågan uppskjutas till ny kommunalstämma,

hvilken först eu månad derefter finge hållas och hvarvid för frågans

godkännande fordrades, förutom majoritet efter fyrktal, att en tredjedel

af kommunens närvarande ledamöter bifölle densamma; att, der icke

detta dubbla röstförhållande uppnåddes, vore frågan förfallen och finge

icke åter upptagas förr än efter tre månader, då den skulle såsom ny

behandlas; att på enahanda sätt borde beslut fattas om de utgiftsförslag,

som af kommunalnämnden enligt § 62 litt. C framställes, der dessa icke

af förut fattade beslut föranleddes; att deremot borde uteslutande efter

fyrktal afgöras förslag, afseende verkställighetsåtgärder i följd af förut

fattade beslut; frågor rörande kommunens folkskola och fattigvård, så

tillvida som dessa enligt författningar äro kommunen ålagda; den budget,

som kommunalnämnden enligt 62 § skall för stämman framlägga,

dock med det eventuela undantag, hvarom ofvan förrnäles; samt val; och

slutligen att för bifall till skuldsättning borde erfordras två tredjedelar

af afgifna röster enligt fyrktal, förutom den personliga röstberäkningen,

sådan den finnes här ofvan angifven.

2:o af Herr C. J. Svenson (Nio 84) »att Riksdagen måtte för sin del

besluta sådana ändringar i kommunallagarne, att för röstägande inom

kommunen röstvärdet må beräknas efter den siffra som, multiplicerad

med sig sjelf,

(på landet)

angifver det honom åsätta fyrktal;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 38.

3

(i stad)

i riksdaler (kronor), med oren såsom bråk, angifver den honom enligt

art. 2 bevillnirigsförordningen senast åsätta bevillning; skolande sagda

siflra, om den innehåller bråk, höjas till närmaste hela tal.»

3:o af Herr C. E. Hjelm (N:o 125) »att Riksdagen för sin del beslutar,

att 11 § i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet

må erhålla följande lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal. Dock

må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar mot

eu tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden; dock icke

i något fall högre än med det fyrktal, som svarar mot bevillning enligt

II artikeln för 4,000 R:drs inkomst, efter fastighetsvärde af 80,000 R:di\»

^ 4:o af Herrar Per Hilsson (N:o 41) och P. Hiibinette (N:o 12), att

Riksdagen ville för sin del besluta att 11 § i Kongl. förordningen om

kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal-

Rock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som

svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden,

eller i något fall för högre röstetal, än det, som motsvarar en bevillning

af tiotusen kronors inkomst af kapital eller arbete.»

Hvad först angår Herr Svensons förslag om ändring i den kommunala

rösträtten i stad, så har efter den jemkning deri, som skett genom

Kongl. kungörelsen den 9 November 1869, icke, såvidt Utskottet känner,

försports någon klagan, föranledande till upphäfvande af eller rubbning

i,de gällande bestämmelserna i ämnet. Vid sådant förhållande anser sig

Utskottet böra hemställa,

Ro att Herr Svenséns motion i denna del måtte

lemnas utan afseende.

Beträffande den kommunala rösträtten på landet, så hafva deremot

under liera riksdagar förslag till dess begränsning blifvit framstälda.

I anledning af de motioner, som vid sistlidne riksdag i detta ämne

väcktes, yttrade Utskottet, att kommunens verksamhet afsåge hufvudsakligen

dess gemensamma ordnings- och hushållnings-angelägenheter,

hvilka åter, med högst få undantag, vore förenade med större eller

mindre utgifter. Vid detta förhållande syntes den af lagstiftaren antagna

princip, att den, som till berörda utgifters bestridande erlade

större bidrag än eu annan, äfven borde i proportion dertill hafva större

inflytande på kommunens angelägenheter, ega full giltighet och jemväl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

höra med följdrigtighet. tillämpas intill den gräns, utöfver hvilken konseqvensen

icke kunde gå, utan att leda till uppenbar obillighet. I afseende

härpå hade Utskottet af Statistiska Centralbyråns berättelse rörande

rösträtten inhemtat, att inom rikets 2,353 landskommuner innehade 54

röstegande af hela fyrktalet inom sin kommun utöfver hälften, 378

öfver ''U—Ys och 1,697 öfver Vin—V«. Häraf följde åter att inom eu

mängd kommuner antingen en enda röstegande eller ett högst ringa fåtal

sådana kunde i strid mot den stora mängden af samtliga öfriga röstegande

göra sin mening i kommunala frågor gällande. Obilligheten i

allmänhet häraf syntes uppenbar, likasom det äfven förefölle naturligt,

att under sådana förhållanden ett af kommunalinstitutionens vigtigaste

syften — väckandet och underhållandet af intresse för kommunens angelägenheter

— måste i väsentlig mån förfelas. Då nu gällande bestämmelser

sålunda innebure en möjlighet till orättvisa och billigt missnöje,

ansåg Utskottet, att denna möjlighet borde genom en klok och billig

begränsning af röstberäkningen uppåt förekommas. Naturen af en lagförändring

i sådan rigtning innebure att med afseende på bestämda förhållanden

lagstiftaren funne sig föranlåten att i tillämpningen af en

rättssats, som eljest ansåges ega giltighet, medgifva en inskränkning,

hvilken just i följd af dess konventionela grund måste blifva mer eller

mindre godtycklig. Då emellertid genom ett röstmaximum, som innefattade

ett förklarande att vid den derigenom angifna gräns skattebidragen

upphörde att på rösträtten utöfva inflytande, allenast en enda godtycklig

bestämmelse skulle meddelas, under det genom eu graderad röstskala

ett nytt godtycke komme att med hvarje siffra i skalan lagbindas,

ansåge Utskottet en lagstiftningsåtgärd i förra rigtningen ega ett afgjordt

företräde framför eu i den senare.

I fråga om sättet för bestämmandet af ett röstmaximum åberopade

Utskottet hvad 1868 års Lag-Utskott anfört, att, såsom en af de vigtigaste

omständigheter, hvilka vid denna frågas afgörande måste tagas i

betraktande, framställde sig svårigheten att finna något maximum, som

vore på både de större och de mindre kommunerna lika verksamt.

Denna svårighet vore lika stor, antingen man önskade ett relativt maximum,

bestämdt i något visst förhållande till kommunens sammanlagda

röstetal, eller ett absolut, så att man, utan afseende å sammanlagda

röstetalet, faststälde ett visst antal röster såsom det högsta, hvarmed

finge röstas. I båda fallen inträffade, att maximum blefve antingen för

mycket inskränkande inom de mindre kommunerna eller för litet inskränkande

inom de större. Den bästa utvägen till dessa begge olägenheters

förekommande vore att söka i en samverkan af relativ och abso
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

lut röstbegränsning. Om man nemligen såsom regel bestämde, att maximum

af röster skulle vara eu viss bråkdel af kommunens hela röstetal,

men tillika föreskrefve, att ingen iinge rösta med mera än ett visst

antal röster, så blefve följden deraf den, att inom de mindre kommunerna

verkade förstnämnda bestämmelse, inom de större åter den sistnämnda.

i

Denna uppfattning, som läge till grund för nu gällande stadganden

i afseende på rösträttens inskränkning i stad, ansåg Utskottet böra tjena

till ledning vid reglering af rösträtten jemväl på landet. Med denna

utgångspunkt och på grund af de upplysningar, som af statistiken i ämnet

stått att inhemta, föreslog Utskottet att det relativa maximum borde

bestämmas till en tiondedel af kommunens hela röstetal och det absoluta

till 1000 röster, motsvarande antingen 10,000 kronors inkomst af

kapital eller arbete eller besittning af jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde

af 166,666 kronor 67 öre.

Hufvudsakligen vidhållande de åsigter, som sålunda blifvit af Utskottet

vid sistlidne riksdag uttalade, har Utskottet dock med hänsyn

till de anmärkningar som blifvit framstälda derom, att de förmögnare

kommunmedlemmarnes inflytande blefve genom det ifrågasatta absoluta

maximum allt för mycket inskränkt, ansett sig böra, för undanrödjande

af denna anmärkning, hemställa, att detta maximum måtte bestämmas

sålunda, att ingen må utöfva rösträtt i vidsträcktare mån än med eu

röst för hvarje fyrk till och med 1000, samt vidare för hvarje fullt tiotal

af öfriga honom påförda fyrkar.

I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet, som funnit

de utaf Herr Grefve af Ugglas föreslagna stadganden vara allt för

invecklade för att böra förordas samt dessutom kunna, der de antoges,

i sin tillämpning inverka förlamande på kommunens beslutanderätt, vördsamt

hemställa,

2:o att Riksdagen ville för sin del besluta, att 11

§ i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet,

sådan denna § blifvit ändrad genom Kongl. kungörelsen

den 8 September 1868, skall erhålla följande

förändrade lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande

åsätta fyrktal; dock må ej någon för det fyrktal,

som öfverstiger ett tusen, utöfva rösträtt med mera, än

en röst för hvarje tionde fyrk. Ej heller må någon

utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

mot eu tiondedel af kommunens hela röstetal efter

röstlängden.

Om detta förslag af Riksdagen bifalles, torde 2 inom. af 59 § i

Kong!, förordningen om kommunalstyrelse på landet, sådant detta lyder

i Kongl. kungörelsen den 8 September 1868, böra, med afseende på derutinnan

förekommande hänvisningar, erhålla följande förändrade lydelse:

o:o. Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas

debitering, utgör, med iakttagande

af de bestämmelser och undantag, 8, 9 och 11 §§ innehålla,

tillika kommunens röstlängd. I den---

förvaras.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 126) har Herr

Hjelm föreslagit »att, för händelse att Riksdagen för sin del beslutar ändring

i den kommunala rösträtten för landet, den äfven beslutar, att de

utgifter, som enligt 35 § i Kongl. förordningen af den 21 Mars 1862

rörande kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd utgå efter den för

rösträtt i kyrkostämma bestämda grund, må utdebiteras i likhet med

hvad stadgadt är för kommunalutskylder i allmänhet.»

Då emellertid, enligt åberopade § i nämnda Kongl. förordning, de

utgifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, skola, der ej annorlunda linnes

stadgadt, utgå efter den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund,

hvilken, enligt 6 § i sagda Kongl. förordning, är densamma, som på

landet tinnes för rösträtt i kommunalstämma föreskrifven; men enligt

Utskottets under mom. 2:o här ofvan anmärkta ändringsförslag fyrktalet

fortfarande liksom hittills skall utgöra grunden för den kommunala rösträtten,

ehuru en inskränkning i dess utöfning blifvit föreslagen, så att

följaktligen ofvan berörda afgifter, oberoende af samma förslags antagande,

komma att, äfven efter lagens nuvarande ordasätt, i likhet med hvad

tillförene egt rum, efter fyrktalet utgå, föranlåtes Utskottet hemställa,

4:o att Herr Hjelms ifrågavarande motion måtte

lemnas utan afseende.

I 2 inom, af 10 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet

stadgas, att för fastighet, som innehafves af landtbo eller arrendator,

röstar inneliafvaren.

Med förmälan, att då landtbo eller arrendator hade skyldighet att

för fastigheten erlägga kommunalutskylder, detta stadgande i allmänhet

vore förenligt med rättvisa, har Herr Grefve eif Ugglas, under erinran

att förhållandet gestaltade sig annorlunda, om beslutet afsåge en längre

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

tids fortgående beskattning, hvartill landtbon eller arrendatorn möjligen

komme att föga eller intet bidraga, föreslagit, »att i fråga om upptagande

af lån . eller påläggande af afgifter för företag, som erfordra uttaxering

för längre tid än fem år, ege landtbo eller arrendator ej rösta,

med mindre 5 år återstå a hans för vissa år bestämda arrendetid.»

en sålunda framstälda anmärkningen mot arrendator rättsenlig

befogenhet att i uppgifna fallet utöfva rösträtt, eger tillämplighet på

alla sadana kommunmedlemmar, hvilkas bosättning inom kommunen är

beroende af mera tillfälliga omständigheter och om Indika sålunda kan

med större eller mindre sannolikhet förutsättas, att de upphöra att vara

medlemmar i kommunen långt innan en beskattning, hvartill de kunna

genom sin röst bidraga, blifvit till fullo utgjord.

• någon inskränkning i rösträtten för dylika kommunmedlemmar

i allmänhet svårligen lärer kunna eg a rum och ej heller blifvit ifrågasatt,

får Utskottet hemställa,

ö:o att Herr Grefve af Ugglas ifrågavarande förslag

ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

1 iidm förebärande, att stadgandena i 8 § af förordningen om kommunalstyrelse

på landet och 10 § af förordningen om kommunalstyrelse

! sta(l derom, att den, som eljest eger rösträtt i kommunens angelägenheter,

icke, derest han häftar för oquldna kommunalut skyld er, må densamma

utöfva, tolkades på det sätt, att ingen, hvilken såsom égare eller

arrendator öfvertag^ fast egendom eller från en kommun inflyttat till

en annan, finge inom den sistnämnda utöfva rösträtt innan han betalt

ett års k o minu nal u tsky ld er, har Herr A. W. Uhr uti en inom Andra

Kammaren vackt motion (N:o 43), för undanrödjande af den otydlighet,

hvarmed nämnda lagrum skulle vara behäftade, föreslagit, att det i dem

förekommande uttrycket: »och icke häftar för oguldna kommunal- (städs-)

utskylder», måtte, utbytas mot orden: »och icke häftar för honom åliggande,

till betalning förfallna, oguldna kommunal- (städs-) utskylder.» &

Enär emellertid, äfven enligt ifrågavarande lagbuds nuvarande''lydelse,

är uppenbart, att den omständighet allena, att utskvlderna ej bllfvit,

erlagda, icke, vid det förhållande att de ej heller äro till betalning

förfallna, utgör laga hinder för den kommunala rösträttens utöfning, så

att den föreslagna ändringen af samma lagbuds ordalydelse icke torde

vara åt behofvet påkallad, anser sig Utskottet böra förorda,

6:o att. Herr Uhrs omhandlade motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

I syfte att upphäfva kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap

i skolråd, har Herr J. N. Biesert uti eu inom Andra Kammaren vackt

motion (N:o 80) föreslagit, »att Riksdagen ville för sin del besluta, det

23 § i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 Mars 1862 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman,

som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet

ordförande. _ _

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskdd ständig

prestman linnés anstäld, skall han föra ordet, när kyrkoherden ellei den,

som hans embete förvaltar, ej är tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så

många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit kände män, som

församlingen finner lämpligt utse.

Ledamöter i skolrådet äro: för moderförsamlingen kyrkoherden eller

den einbetet förestår och för annex- eller kapellförsamling dervarande

ordinarie prestman eller den embctet förestår, samt dessutom sa många

i kyrkostämma valde, för nit om skolväsendet kände män, församlingen

finner lämpligt utse.

Skolrådet väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

1 såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternes antal, ordföranden

inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöter i kyrko- och skolrådet väljas för fyra års tid.»

Denna fråga har åtskilliga gånger tillförene varit föremål för representationens

öfverläggningar, senast vid tre sistförflutna årens riksdagar,

då Utskottet anförde, att, efter hvad erfarenheten visat, de t visserligen

någon gång kunde inträffa, att kyrkoherden till följd af ålderdom, sjuklighet,

bristande nit eller annan orsak icke vore lämplig till ordförande

i "skolrådet; men då, på sätt folkskoleinspektörernes berättelser gåfve vid

handen, folkskolans angelägenheter i allmänhet blifvit omfattade af presterskapet

med en nitälskan, som icke allestädes motsvarats af benägenhet

å församlingarnes sida att underkasta sig de för skolväsendens utveckling

erforderliga uppoffringar, samt många församlingar saknade

bland sina medlemmar andra personer, lämpliga och oförhindrade att

utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla befattning, hade man

ansett densamma icke kunna utan skada för folkskolan ovilkorligen skiljas

från kyrkoherdens embetsverksamhet, helst kyrkoherden, i fall befattningen

gjordes till blott ett kommunalt uppdrag, icke gerna kunde tillförbindas

vidsträcktare skyldighet att efter val emottaga eller innehafva

detta uppdrag, än som ålåge eu hvar af församlingens öfrige medlemmar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Det borde derföre gälla såsom regel, att kyrkoherden skulle vara ordförande

i skolrådet. Men då undantag från denna regel någon gång

kunde vara af. behofvet påkalladt, borde lagstiftningen sådant medgifva.

Det syntes vara en brist i gällande lag, att föreskrift saknades derom,

huruledes, i händelse pastor, vare sig af oförmåga eller annan orsak,

icke behörigen fullgjorde sina skyldigheter såsom skolrådets ordförande,

eller af giltiga skäl sjelf önskade befrielse från befattningen, vederbörande

myndighet måtte kunna entlediga honom derifrån och förordna

annan ordförande i hans ställe. En sådan åtgärd torde böra ankomma

på domkapitlet, som, derest antingen pastor sjelf sökte entledigande,

eller skolinspektör eller församlingen derom gjorde anmälan, kunde efter

omständigheterna förfara, dervid den, som icke ville åtnöjas med domkapitlets

beslut, egde att mot detsamma i laga ordning fullfölja talan.

En förändring i sådant syfte medförde emellertid äfven nödvändighet

att meddela andra stadgande!] än de nu gällande i afseende på presterskapets

befattning med statistiska uppgifter rörande folkskolorna med

mera sådant, hörande till det Kongl. Maj:t allena förbehållna lagstiftningsområde.

Dessa åsigter hafva jemväl nu gjort sig gällande hos Utskottet, som

således ansett sig böra ånyo framlägga det af Utskottet vid förra riksdagen

framställda förslag; och får Utskottet, i öfverensstämmelse med

hvad sålunda blifvit anfördt, vördsamt hemställa,

7:o dels att Riksdagen ville för sin del besluta,

att 23 § i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller

ock annan prestman, som han för något tillfälle kan

dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken

särskild prestman finnes anstäld, skall han föra ordet,

när kyrkoherden, eller den, som hans embete förvaltar,

ej är i stämman tillstädes.

I skolråd skall jemväl kyrkoherden, eller den hans

embete förestår, vara ordförande, derest ej stiftsstyrelsen,

på anmälan af kyrkoherden, eller eljest, finner

skäl att annan ordförande förordna.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar

samt så många i kyrkostämma välde, för gudsBih.

till Riksd. Prof. ISIG. 7 Sand. 21 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N-.o 38.

fruktan och nit kände män, som församlingen finner

lämpligt utse.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes

att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit

om skolväsendet kände män.

Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.

I så väl kyrkorådet, som skolrådet, må ledarnöternes

antal likväl, ordföranden inberäknad, icke understiga

fem.

Ledamöterne i kyrko- och skolråden väljas för

fyra års tid.»

dels ock att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

anhålla, det Kongl. Maj:t, derest nämnda beslut

vinner Kongl. Maj:ts godkännande, täcktes i öfverensstämmelse

härmed vidtaga de förändringar i Kongl.

stadgan om folkundervisningen i riket den 18 Juni

1842 och öfriga hithörande författningar, som till följd

af samma beslut blifva erforderliga.

Under åberopande bland annat af hvad tillförene blifvit anfördt

derom, att Kalmar läns landsting år 1864 hos Kongl. Maj:t gjort underdånig

framställning att Öland måtte få utgöra ett särskildt landstingsområde,

men att denna framställning icke blifvit af Kongl. Maj:t bifallen,

emedan antalet land stingsmän för denna ö uppginge till endast tio, har

Herr A. P. Danielsson uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(N:o 39) hemställt, att Riksdagen behagade besluta, att 3 § i Kongl.

förordningen om landsting den 21 Mars 1862 måtte erhålla följande

tillägg:

»När ön Öland till följd af sitt läge kommer, på framställning derom,

att blifva ett särskildt landsting, må landstingsmannen på Öland väljas

sålunda:

att stad med 500 innevånare eller derunder utser 1 landstingsman,

med öfver 500 till och med 1,000 innevånare 2 landstingsman, med

öfver 1,000 till och med 2,000 4 landstingsman o. s. v.;

att hvarje härad eller tingslag med 2,000 innevånare utser 1 landstingsman,

med öfver 2,000 till och med 4,000 2 landstingsmän, med

öfver 4,000 till och med 8,000 4 landstingsmän o. s. v., efter samma

beräkning för Överskjutande folkmängd.»

Detta förslag har två gånger förut varit föremål för representationens

öfverläggningar, senast vid sistförflutna riksdag, då Utskottet an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

förde, att landstingsinstitutionen afsåge bland annat, att genom sammanslutning

af flera kommuner landstingen måtte med den styrka, som förenade

krafter förläna, kunna verksamt bidraga till afhjelpandet företrädesvis

af de behof, hvilka, af mera allmän natur, toge i anspråk sådana

större uppoffringar, till hvilka den mindre samhälligheten kunde anses

sakna benägenhet eller förmåga. Vid sådant förhållande skulle Öland,

som hade en folkmängd af allenast omkring 38,000 innevånare, icke

lämpligen kunna bilda ett särskilt landstingsområde. Man borde derföre

icke stifta en undantagslag för ett fall, som med desto mindre

sannolikhet skulle komma att inträffa, som Kalmar län redan förut vore

deladt i två landstingsområden.

Utskottet, som gillar de åsigter, hvilka sålunda blifvit uttalade, får

alltså vördsamt hemställa,

8:o att Herr Danielssons omförmälda motion icke

måtte bifallas.

Stockholm den 2 Maj 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

mot 2 punkten:

af Herr von Gegerfelt, som ansåg 11 § af Kongl. förordningen den

21 Mars 1862 om kommunalstyrelse å landet böra erhålla följande lydelse:
Röstvärdet

skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal;

dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster än som

svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden.

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herrar Friherre Wrede, Meijer

och Grefve von Plåten instämt: »Då Utskottet icke synes mig hafva

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

åstadkommit ett antagligt förslag till ändring i den kommunala rösträtten,

får emot Utskottets beslut jag mig reservera.»

af Herr Friherre Akerhielm: »Vidblifvande de åsigter, jag år 1870

såsom ledamot af Lag-Utskottet varit i tillfälle att reservationsvis uttala

vid Utskottets Utlåtande N:o 21, i fråga om den kommunala rösträtten

på landet, anser jag fortfarande rösträtt i fråga om val till kommunala

förtroenden kunna och böra ega rum per capita, men deremot, hvad

angår beskattningsfrågor, någon ändring i nu gällande rösträtt icke böra

medgifvas. Detta senare förmenar jag numera så mycket mindre böra

ifrågakomma, som, enligt min tanke, den sväfvande frågan om huru allmänna

onera, såsom kyrkobyggnad, tingshusbyggnad, vägunderhåll in. m.

dylikt, skola utgöras, i eu icke aflägsen framtid torde få sin lösning så,

att de komma att utgå efter fyrk, eller på bevillningens grund.

Då emellertid Utskottet, som ansett motionerna sådant icke medgifva,

ej till behandling upptagit det förslag, stödt på mina nu åberopade

åsigter, jag trott kunna framläggas, har jag endast att nu anteckna

min från Utskottets förslag skiljaktiga mening.»

af Herr Ribbing: »Ehuruväl jag anser af behofvet påkalladt, att den

kommunala rösträtten till det aldra minsta så ändras, att icke, genom

en endas röstöfvervigt, sjelfva den kommunala sjelfstyrelsen, sådan den

i § 1 af förordningen om kommunalstyrelse på landet är angifven, försvinner,

samt att den uppenbara motsägelsen mellan § 9 mom. 3 och

§ 13 upphäfves, har jag dock ej kunnat finna mig vid den ändring i

rösträtten, Utskottet på grund af afgifna motioner i ämnet föreslagit,

och får fördenskull anmäla min afvikande mening.»

af Herr Torpadie, med hvilken Herr Lyth instämt: »Ehuru det slut,

hvari Utskottet stannat i fråga om ändring i den kommunala rösträtten,

synes mig skäligen antagligt, anser jag mig dock icke böra undertrycka

den åsigt, jag inom Utskottet uttalat, eller att, bland de till Utskottet

hänvisade motioner angående ändringar i stadgandena rörande den kommunala

rösträtten, den af Herr C. J. Svensén afgifna och af Herr S.

Johnson biträdda torde hafva varit förtjent af den största uppmärksamheten.

Det förslag, som i denna motion innehålles, erbjuder åtskilliga

beaktansvärda fördelar. Det hvilar på en bestämd, arithmetisk grundval

och genom detsammas antagande skulle personlighet och förmögenhet

så lika som möjligt motväga hvarandra, fastställande af ett röstmaximum

kunna undvikas samt enhet uti i fråga varande lagstiftning för stad och

land införas.

Då emellertid formuleringen af de föreslagna ändringarna i kommunallagarne

torde böra ske med synnerlig noggrannhet samt åtföljas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottet# Utlåtande N:o 38. 13

af nödiga tabeller, har jag ansett'' Utskottet böra pa grund af motionen

föreslå,

att Riksdagen måtte besluta en underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t, med begäran, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för nästkommande års Riksdag

framlägga ett sådant förslag till ändringar i kommunallagarne,

att för röstägande inom kommunen röstvärdet

må beräknas efter den siffra, som, multiplicerad

med sig sjelf, angifver på landet det honom åsätta

fyrktal och i stad i kronor, med ören såsom bråk, den

honom enligt 2:dra Art. Bevillningsförordningen senast

åsätta bevillning, med iakttagande deraf att sagda

siffra, om den innehåller bråk, höjes till närmast hela

talj äfvensom att Riksdagen i den underdåniga skrifvelsen

ville anhålla, det behagade Kongl. Maj:t låta

utarbeta sadana tabeller, som i följd af lagförslagen

kunna finnas nödiga.»

mot 7 punkten:

af Herr Anders Persson.

Herrar Friherre Åkerhielm och Philipsson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen, den förre af Herr Grefve af

Ugglas motion och den senare af Herr Bieserts motion.

Bill. till Rilesd. Prof, 1876. 7 Sami. 21 Haft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.