Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

1876-02-10 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:4, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

X:o

4.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Febr. 1876, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af framställning om förändrad lydelse af

13 § i 2 Kap. Strafflagen.

Denna framställning är gjord af Riksdagens Justitie-ombudsman i hans

till Riksdagen afgifna embetsberättelse. Nämnda lagrum, hvarigenom rättigheten

att om böters förvandling till motsvarande kroppsstraff förordna är

Konungens Befallningshafvande allena förbehållen, hade, såsom erfarenheten

visat, medfört olägenhet i afseende på verkställigheten af sadant straff å kronohäkten.

Om nemligen i en sådan trakt eller stad, der dylikt häkte funnes,

någon uppenbarligen medellös person dömdes till böter och förklarade sig med

utslaget nöjd, kunde han likväl icke insättas till det böterna motsvarande

kroppsstraff förr, än Konungens Befallningshafvandes förvandlingsbeslut hunnit

utverkas, hvartill erfordrades utslagets insändande till Konungens Befallningshafvande,

åtföljdt af bevis öfver den bötfäldes bristande tillgång till böterna.

Då dessa medellöse bötfälde, innan Konungens Befallningshafvandes beslut om

bötesförvandlingen ankommit, icke lagligen kunde i häkte inmanas eller, såsom

dömde till endast böter, der ^varhållas, inträffade som oftast att de, som vanligen

saknade stadigt hemvist, afveko från orten och sedermera måste efterspanas

och efterlysas samt, derest de, hvilket sällan vore fallet, anträffades,

forslas möjligen lång väg, för att till straffet befordras, allt med kostnad för

statsverket. För afhjelpande af denna olägenhet, har Justitie-ombudsmannen

föreslagit, att tillsyningsman vid kronohäkte måtte medgifvas befogenhet att,

när utslag, hvarigenom böter blifvit ådömda, för verkställighet af motsvarande

kroppsstraff ankommer till kronohäkte, om förvandlingen förordna.

Bill. till Riksd. Prut. 1876. 7 Sami. 3 Höft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lcuj-Utsliottets Utlåtande N:o 4.

Utskottet, som det tillhör att meddela yttrande i anledning af denna

framställning, anser den af Justitic-ombudsmannen sålunda påpekade olägenhet

lämpligast kunna på sätt denne föreslagit undanrödjas. Den enda invändning,

som dervid kunde göras, vore i fråga om bristande förmåga hos tillsyningsmännen

att fullgöra det ifrågastälda uppdraget, men en sådan invändning

torde finnas föga grundad. Tillsyningsmännen, hvilka enligt regeln ega att,

under Konungens Befallningshafvandes lydnad, i afseende å kronohäkte utöfva

den befattning, som vid länsfängelse i stad, der Konungens Befallningshafvande

har sitt säte, utöfvas omedelbart af Konungens Befallningshafvande, hafva nemligen

genom Kongl. kungörelsen den 3 Oktober 1873 redan fått sig ålagdt att,

i fråga o in utslag, som omedelbart för verkställighet till kronohäkte ankomma

och röra fångar, hvilka der förvaras, ehvad straffet skall derstädes eller i allmänt

straffängelse verkställas, i utslaget utsätta dagen såväl för straffets början

som för dess slut; och då, såvidt kändt är, någon olägenhet af detta stadgande

hittills icke försports, samt den tillämpning af Kongl. förordningarne den 21

December 1857 och den 30 Maj 1873, som derför erfordras, är vida mera invecklad

och svår att fullgöra, än en enkel förvandling af böter efter den rediga

tariff, som i 2 Kap. 10 § Strafflagen återfinnes, så torde något tvifvelsmål

derom, att tillsyningsmännen hafva erforderliga insigter för verkställandet af

eu sådan förvandling, icke skäligen böra ega ruin.

Utskottet får alltså, med fästadt afseende jemväl derå, att förvandlingsåtgärderna,

genom fånglistornas granskning, äro underkastade snar och mångsidig

kontroll, vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 13 § i 2

Kap. Strafflagen skall erhålla följande förändrade lydelse:

“Om förvandling af böter efter 10, 11 eller 12 § förordne

Konungens Befallningshafvande. Erfordras sådan förvandling

för verkställighet af utslag, som till kronohäkte

ankommit, ege tillsyningsmännen vid det häkte att derom

förordna. “

Stockholm den 10 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.