Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af åter remiss utaf Utskottets Utlåtande N:o 23, om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Kongl. Förordningen om nya strafflagens införande den 16 Februari 1864.

1876-05-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:41, Betänkande, i anledning af åter remiss utaf Utskottets Utlåtande N:o 23, om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Kongl. Förordningen om nya strafflagens införande den 16 Februari 1864.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Betänkande N:o ål.

5

N:o 41.

Auk. ltiksd. till Kansli den 8 Maj 1876, 10 f. m.

Betänkande, i anledning af åter remiss utaf Utskottets Utlåtande

N:o 23, om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af

Kongl. Förordningen om nya strafflagens införande den

16 Februari 1864.

Uti berörda utlåtande, som blifvit af begge Kamrarne återförvisadt, har

Utskottet föreslagit, att nämnda lagrum måtte erhålla följande förändrade lydelse:

“Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är än i 5 punkten

sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan, eller att hafva å

sådant ställe, som i 11 kap. 15 § omförmäles, uppsåtligen föröfvat misshandel,

hvarå skada, om än ringare, följt; den må ock i häkte tagas. Häfver

—- — — — — — — — — — — — — — — — — --- lemnas.“

Utskottet, som tagit i öfvervägande både de anmärkningar, som blifvit

mot utlåtandet framstälda, och de särskilda förslag till frågans lösning

i den af motionärerne angifna rigtning, Indika blifvit inom Kamrarne förordade,

har vid mångsidig granskning af såväl dessa förslag som åtskilliga

andra likartade, hvilka blifvit inom Utskottet framlagda, kommit till. den

öfvertygelse, att hvarje sådant förslag torde blifva af beskaffenhet, att det, i

brist på öfverensstämmelse med nu gällande stadganden i ämnet, skall befinnas

icke vara antagligt.

Den enda utväg för vinnande af de med motionerna afsedda ändamål

som vid sådant förhållande torde återstå, synes vara att söka uti en skärpning

af straffen för brotten mot person; men som den revision af vissa delar

utaf strafflagens bestämmelser, som för sådant ändamål skulle erfordras,

icke i följd af riksdagens nu förestående snara afslutande kan af Utskottets

medhinnas och i allt fall icke torde på grund af motionerna grundlagsenlig!

kunna ega rum, föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41.

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 Maj 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

B eserv ationer:

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herr Meijer instämt:

“Då behofvet af tillökade stadganden för betryggande af frid och säkerhet

inom samhället synes mig otvifvelaktigt och med uppfyllandet af

detta behof torde alltför länge komma att dröja, om en allmän revision af

strafflagen skall afvaktas, får jag för min del mig reservera emot Utskottets

beslut att för närvarande afstyrka afseende å motionen. “

af Herrar Asplund och Ribbing;

af Herr Grefve Horn, med hvilken Herrar Nils Pettersson, Anders

Persson, Lyth och Torpadie instämt: “Då det bör vara af stor vigt,

att till förekommande af våldsamheter af svårare art ega laga berättigande

att, då någon störer ordning och säkerhet samt genom sitt beteende

visar uppsåt att påbörjad våldsamhet fortsätta, beröfva gerningsmannen

sin frihet och derigenom sätta en gräns för vidare lagöfverträdelser,

drager jag icke i betänkande att för slika fall föreslå ett lagstadgande, som,

äfven om det i viss mån medförer rätt att för lindrigare förbrytelser, beröfva

en medborgare sin frihet, dock kan blifva eu kraftig häfstång att i många

fall förebygga öfverdåd och våldsamheter, som numera ofta visat sig förekomma

synnerligast vid sådana ställen, der större arbeten förehafvas, eller

vid tillfällen då eljest folksamlingar ega rum. Denna häktning anser jag

dock böra inskränkas derhän, att våldsverkaren endast tages i fängsligt förvar

så länge, intill dess hans sinne hunnit lugnas och fara för våldsamheternas

vidare fortsättande upphört. Jag håller före att, om en sådan lag

antoges, vunnes ett ganska stort ändamål, som är förbrytarens uppdagande

och våldsamheters stäfjande, hvilket eljest, isynnerhet under folkskockningar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Betänkande N:o 41,

svårligen kan under nuvarande förhållande, då häktning för dessa förbrytelser

icke är medgifven, åstadkommas.

Till följd häraf får jag föreslå tillägg till 19 § 7, 11 och 14 punkterna

uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning om nya strafflagens införande

m. in. den 16 Februari 1864, och att dessa punkter erhålla följande lydelse:

§19.--— ---------------

7:o. Föröfvar någon brott, hvarå, enligt hvad ofvan sagdt är,

häkte, eljest följa lian, under sådana omständigheter, att allmän ordning

och säkerhet derigenom störes och vidare synes äfventyras, då

må han gripas och i häkte förvaras, dock ej under längre tid än

säkerheten det fordrar.

Okänd person, som undandrager sig att uppgifva sitt namn eller

sin hemort eller emot hvilken skälig anledning förekommer, att

hans uppgift derom är osann, må, till dess tillförlitlig upplysning i

sagda hänseenden vinnes, i häkte tagas, ändå att brott, hvarför han

misstänkes, endast med fängelse eller böter belagdt är.

lira. Är någon gripen efter 10 punkten eller eljest utan att

sådan åtgärd till hans häktning vidtagen blifvit, som i 9 punkten

sägs, då skall den, som honom gripit, utan dröjsmål anmäla förhållandet

hos Konungens Befallningshafvande eller kronofogden

eller länsman i landet eller borgmästare och råd i stad, som

pröfvar om den gripne skall i häkte sättas eller, der sådant enligt

7 punkten ej redan skett, lösgifvas.

14:o. Den, som häktad är, skall ock, utom i det fall, hvarom

i 7 punkten i mom. sägs, utan dröjsmål till allmänt häkte föras.“

af Ilerr Philipson, med hvilken Herrar Magnus Jonsson och Lindgren

instämt:

“I anledning af hvad Utskottet anfört, anser jag Utskottet hafva bort

hemställa:

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t i nåder låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådana lagförändringar, som, för ernående

af det utaf Utskottet omförmälda syfte, må anses erforderliga. “

Herrar Friherre Åkerhielm och Ehrenborg hafva begärt få antecknadt,

den förre, att han icke i beslutet deltagit och den senare, att han genom

sjukdom hindrats deltaga i behandlingen i detta ärende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse:

Redaktionen af Grefve Horas m. fl. reser ration mot Lag-Utskottets

Betänkande No 41, angående häktning, har blifvit felaktig genom uteslutande

af ordet “icke" uti 19 § 7 punkten och bör erhålla följande lydelse:

7:o. Föröfvar någon brott, hvarå, enligt hvad ofvan sagdt är, häktning

eljest icke följa kan, och sker det under sådana omständighet er, att

allmän ordning och säkerhet derigenom störes och vidare synes äfventyras,

då må han gripas och i häkte förvaras, dock ej under längre tid, än säkerheten

det fordrar.

Okänd person---belagdt är.

Bth till Piked. Prat. 1876. 7 Invitd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.