Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om skärpning af stadgad påföljd för förfallolöst uteblifvande af part och vittne vid underrätt.

1876-02-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1876:8, Utlåtande, i anledning af väckta förslag om skärpning af stadgad påföljd för förfallolöst uteblifvande af part och vittne vid underrätt.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 15 Febr, 1876, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag om skärpning af stadgad

påföljd för förfallolöst uteblifvande af part och vittne

vid underrätt.

Uti tvä särskilda, inom Andra Kammaren väckta, till Lag-Utskottet

remitterade motioner (N:is 19 ock 143), har framhållits, huruledes de böter för

parter och vittuen, som vore stadgade för förfallolöst uteblifvande vid underrätt,

syntes efter nuvarande penningevärde allt för låga och i följd deraf icke

erforderligen verksamma att förmå parter och vittnen till inställelse; och har,

till förekommande af den långsamhet, som i lagskipningeu vid underrätterna

häraf föranleddes, biifvit föreslaget, af Herr P. Ungman, “att Riksdagen beslutar

de ändringar uti Rättegångsbalkens 12, 14, 17 och 19 kapitel, att part, som

förfallolöst uteblifver från underrätt, skall bota från 10 till 20 kronor, samt

vittne, som likaledes förfallolöst uteblifver, skall bota från 10 till 15 kronor“,

samt af Herr Jan Magnusson, “att Riksdagen ville, för sin del, besluta den

förändring i 12 Kap. 2 § Rättegångsbalken, att part, som förfallolöst uteblifver

vid underrätt, måtte bota 5 kronor och i 17 Kap. 3 § samma balk, att vittne,

som vid underrätt förfallolöst uteblifver, måtte bota 3 kronor“.

Om å ena sidan måste medgifvas, att ifrågakomna böterna, under nuvarande

låga myntvärde, äro nog ringa och i många fall icke motsvara det

åsyftade ändamålet, så torde, hvad särskildt angår tredskande part, böra & andra

sidan erinras, att lagen tillåter, det tvistemål, oaktadt svarandes uteblifvande,

afdömas på de skäl, käranden företer, samt att den part, som har för

afsigt att, genom sitt uteblifvande, förlänga rättegången, förmodligen sällan skulle

låta sig rätta genom äfventyret af eu eller annan kronas högre bötesansvar.

Det torde ej heller böra lemuas utan anmärkning, att ifrågavarande

böter stå i ett afmätt förhållande till andra i rättegångsbalken utsatta bötes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag- Utskottets Utlåtande N;o 8.

belopp, sä att eu förhöjning åt de förra icke kan ega mai utan rubbning af

det system, som bör finnas emellan lagens särskilda ansvarsbestämmelser; och

då derjemte är bekant, att förslag till ny rättegångsordning föreligger till utarbetande

af Nya lagberedningen samt vid sådant förhållande icke synes lämpligt

eller af sakens vigt påkalladt att göra den nu väckta frågan till föremål

för särskild lagstiftningsåtgärd, får Utskottet vördsamt hemställa,

att de ifrågavarande motionerna ej måtte till någon vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation:

af Herr Ribbing, med hvilken Herrar Grefve Sparre, Friherre Akerhiekn

Ehrenborg och Magnus Jonsson sig förenat:

"Då motioner i alldeles enahanda syfte blifvit väckta af representanter

från vidt skilda delar af landet och deraf synes framgå, att de olägenheter,

motionärerna söka få afhjelpta, ej äro blott tillfälliga eller lokala; då de skäl,

de anföra för sina förslag, äro af art att förtjena afseende, och, synnerligast i

de norra orterna, med långa afstånd och sällan inträffande ting, följderna af

parts eller vittnes uteblifvande, onekligen äro ganska käubara; då, till följd

åt penningevärdets sjunkande, de föreslagna höjningarna i vitesbestämmelser i

sak äro långt mera öfverensstämmande med 1734 års lagstadganden i ämnet,

än (kvarstående vid nu gällande siffror; samt då den omständighet, att någon

afdelning af lagen är föremål för lagberedningens åtgöranden i eu närmare

eller fjermare framtid, ej rimligen kan betraktas såsom ovilkorligt och undantagslöst

hinder för vidtagande, under tiden, af partiela förändringar i samma

afdelning, der dylika förändringar äro af verkligt behof påkallade: så får jag

på dessa grunder anföra min reservation mot Utskottets afstyrkande af hvarje

åtgärd från Riksdagens sida med anledning af motionerna N:is 19 och 143 i

Andra Kammaren''1.

Herr Asplund har begärt få autecknadt, att han ieke i behandlingen åt''

dessa motioner deltagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.