Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i gällande stadgande rörande Justifie-ombndsmannens skyldighet att under svår sjukdom eller annat laga förfall till suppleanten afstå halfva lönen.

1876-05-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1876:2, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i gällande stadgande rörande Justifie-ombndsmannens skyldighet att under svår sjukdom eller annat laga förfall till suppleanten afstå halfva lönen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o ,2.

1

N:0 2.

Ank. till lliksd. Kansli den 8 Maj 1876, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om ändring i gällande

stadgande rörande Justifie-ombndsmannens skyldighet att

under svår sjukdom eller annat laga förfall till suppleanten

afstå halfva lönen.

Uti en inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet

remitterad motion (N:o 46) har Herr N. S. von Kock, med föranledande

deraf att innevarande Riksdag bestämt aflöningen för Konungens Justitiekansler

till 8,000 kronor, som fördelats i lön 6,000 kronor och tjenstgöringspenningar

2,000 kronor, andragit, att stadgandet i 97 § Regeringsformen,

det ‘‘Riksdagens Justitieombudsman, så länge han embetet innehafver,

skall i alla afseenden anses lika med Konungens Justitiekansler,“

städse ansetts innebära, att dessa embetsmän skulle åtnjuta lika aflöning,

hvarför ock Stats-Utkottet, så snart någon ändring skett i Justitiekanslerens

aflöning, infört samma ändring uti den § af Riksgäldskontorets

reglemente, som handlade om Justitieombudsmannen tillkommande löneförmåner,

och detta utan att någon motion eller framställning i ämnet

föregått. Samma förfarande vore derför äfven nu att förvänta.

Bland skälen till den i senare tider införda fördelning af löneinkomster

i lön och tjenstgöringspenningar vore äfven det, att genom en

sådan anordning i allmänhet på förhand bestämdes huru mycket den,

som vid den ständige tjensteinnehafvarens förfall förestode embetet eller

tjensten, skulle åtnjuta i ersättning derför. Men då 25 § af den för

Justitieombudsmannen gällande instruktion föreskrefve, att Justitieombudsmannen

skulle till den, som tjensten bestrede, under det JustitieomBih.

till Riksd. Prat. 1876. 4 Sami. ,2 Afd. 2 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 2.

budsmannen vore af svår sjukdom eller annat laga förfall hindrad att

sitt embete förestå, afträda hälften af sin egande lön, måste, derest Justitieombudsmannens

aflöning blefve delad i lön och tjenstgöringspenningar,

tvekan uppstå, huru detta stadgande rätteligen borde tillämpas.

En förklaring öfver nämnda stadgandes rätta förstånd under nu

inträffade förändrade förhållanden vore följaktligen af nöden; och då härjemte

samma stadgande, att en tjensteman skulle till sin ställföreträdare

afstå halfva lönen — en, så vidt motionären kände, i vår lagstiftning

ensam stående föreskrift — vore särdeles obilligt, samt ostridigt torde

vara, att Justitiekansleren, lika litet som hvarje annan embets- eller

tjensteman, vid inträffande lika beskaffad! förfall, från 1877 års början

vore skyldig afstå till sin ställföreträdare mera än de under aflöningen

inbegripna tjenstgöringspenningarne, syntes ej mindre den omförmälda

likställigheten emellan Justitiekansler!! och Justitieombudsmannen, än ock

rättvisa och billighet fordra, att Justitieombudsmannen icke förbundes till

sin ställföreträdare afstå mera än tjenstgöringspenningarne för den tid

förfallet räckte. Det måste ock anses olämpligt, att ett sådant stadgande

som det ifrågavarande hade sin plats i instruktionen för Justitieombudsmannen.

Det tillhörde väl snarare de föreskrifter rörande Justitieombudsmannens

aflöning, som förekommo i reglementet för Riksgäldskontoret,

hvarifrån aflöningen utbetaltes.

Den 25 § af instruktionen för Justitieombudsmannen lyder sålunda:

“Skulle Justitieombudsmannen finna sig af svår sjukdom eller annat

laga förfall hindrad att sitt embete förestå, ege han rätt att, till tjenstens

förrättande under laga förfaliotiden, påkalla den man Rikets Ständer, likmätigt

Regeringsformens 98 §, utsett att honom efterträda, i fall han,

innan nästinfall ande riksdag, med döden afginge; skolandes till honom,

under det han sålunda tjensten bestrider, Justitieombudsmannen afträda

hälften af sin egande lön.“

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, har motionären föreslagit, att

ur nyss intagna § af instruktionen för Justitieombudsmannen måtte uteslutas

sista meningen, eller orden: “skolandes till honom, under det han sålunda

tjensten bestrider, Justitieombudsmannen afträda hälften af sin egande

lön; “

och att i stället uti den § af Riksgäldskontorets reglemente, som handlar

om Justitieombudsmannens löneförmåner, måtte införas ett stadgande af

ungefärligen följande lydelse: Under den tid Justitieombudsmannen är af

svår sjukdom eller annat laga förfall hindrad att embetet förestå och embete!

förty utöfvas af den man Riksdagen utsett att Justitieombudsmannen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2.

efterträda, skall denne åtnjuta de under Justitieombudsmannens aflöning inbegripna

tjenstgöringspenningar.

Enär sålunda i motionen ifrågasattes ändring i den för Justitieombudsmannen

gällande instruktion af den 1 Mars 1830, har Stafs-Utskottet ansett

nödigt att för motionens handläggning begära sammanträde med Lag-Utskottet;

och sedan deputerade från begge Utskotten blifvit i enlighet med 47 §

Riksdagsordningen utsedde, har det sålunda Sammansatta Utskottet tagit frågan

i öfvervägande.

Såsom af motionen synes, utgår motionären från den förutsättningen,

att aflöningen för Justitiekansler!! och Justitieombudsmannen ej blott till beloppet,

utan äfven i alla andra afseenden borde vara lika. En sådan slutsats

kan Utskottet ej draga ur det åberopade stadgandet i Regeringsformen,

att Justitieombudsmannen skall “anses lika“ med Justitiekansler^ med hvilket

stadgande knappast lärer hafva afsetts att meddela någon bestämmelse

om aflöningen, men väl om kompetens, samhällsställning och dylikt.

Mellan de två ifrågavarande embetsmännen finnas ock sådana olikheter

att aflöningen synes kunna vara för den eno fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,

utan att sådant ovilkorligen behöfver påkalla en lika fördelning

af den andres aflöning. För ifrågavarande fördelning i afseende

å Justitiekansler!! ligger till grund bland annat hans rätt till pension, jemte

andra förhållanden, som i afseende å på stat uppförda aflöningar förekomma.

Justitieombudsmannen åter, som är underkastad årliga omval, är närmast

att jemföra med Riksdagens öfrige förtroendemän, dess Fullmäktige i Banken

och Riksgäldskontor; hvarför ock hans aflöning mera närmar sig ett

arfvode än en sådan aflöning på stat, som för Justitiekanslern finnes bestämd.

Den af motionären föreslagna bestämmelse, att Justitieombudsmannens

ställföreträdare ej skulle för sin tjenstgöringstid erhålla mera än tjenstgöringspenningarne,

utgörande en fjerdedel af aflöningen i dess helhet, torde

ock måhända göra det för lämplige personer svårt att mottaga ett dylikt

uppdrag, som kunde komma att under möjligen längre tid för dem medföra

ett ansträngdt och ansvarsfullt arbete mot en ytterst ringa vedergällning.

På dessa skäl och då den af motionären särskildt ifrågasätta'' öfverflyttning

från instruktionen för Justitieombudsmannen till Riksgäldskontorets

reglemente af stadgandet om Justitieombudsmannens skyldighet att vid förfall

afträda någon viss bestämd del af sin aflöning ej i och för sig synes

vara af den vigt att endast för denna fråga torde böra påkallas något

Riksdagens beslut med deraf föranledd promulgation af Kongl. Maj:t be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

träffande ändringen i den utaf Kongl. Maj:t kungjorda instruktionen, hemställer

det Sammansatta Utskottet, som icke funnit motionen föranleda något

förslag i afseende å beloppet af Justitieombudsmannens aflöning,

att Herr von Kochs omförmälda motion icke må bifallas.

Stockholm den 8 Maj 1870.

På Sammansatta Utskottets vägnar:

L NORDENFELT.

Reservationer:

af Herrar L. M. Norden felt, C. Petre, Friherre F. C. Wrede och

J. M. Lindgren, hvilka anfört:

“Det torde medgifvas att Justitieombudsmannen, som enligt grundlagen

skall i alla afseenden anses lika med Konungens Justitiekansler, i öfverensstämmelse

med detta bud vunne, beträffande löneförmånerna, mera likställighet,

om hans aflöning, på sätt för Justitiekanslern nyss egt rum, fördelades

i lön 6,000 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor med bestämmelse

derjemte att Justitieombudsmannen, om han finge förfall och hans suppleant

således komme att bestrida tjensten, ej skulle vara skyldig att af sina

löneinkomster afstå mera än så stor del af tjenstgöringspenningarna, som å

tiden belöpte. Sådan anordning komme äfven i öfverensstämmmelse med

hvad Riksdagen redan i allmänhet för alla andra rikets embets- och tjensteman,

som kommit å ny lönestat, beslutat. Genom att sålunda lemna Justitieombudsmannen

samma rätt till aflöningen komme visserligen hans suppleant

att, om denne till tjenstgöring inkallades, derföre erhålla lägre ersättning än

den för Justitieombudsmannen nu gällande instruktion innehåller; men enär sådant

vore af föga betydelse, om suppleanten har äfven egen lön på stat att

anlita, samt befattningen, som genom val årligen tillsättes, i allt fall torde

vara af beskaffenhet att genom den ifrågasatta lägre ersättningen någon

svårighet för samma befattnings behöriga uppehållande ej gerna är att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansätta Stats- och Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 2-

förmoda kunna vi ej inse hinder möta att bereda Justitieombudsmannen

den föreslagna likställigheten i hans löneförmåner.

Vi få således vördsamt hemställa,

l:o att Herr von Kocks förevarande motion må af

Riksdagen bifallas.

Vidare och under förutsättning af bifall härtill få vi hemställa,

2:o att åt Stats-Utskottet och Lag-Utskottet må uppdragas

att, hvartdera i hvad på det ankommer, tillse

iakttagande af de ändringar i reglementet för Riksgäldskontoret

samt instruktionen för Justitieombudsmannen,

som af beslutet må blifva en följd''1; samt

af Herr A. L. F. Torpadie.

2

Bih. till Riksd. Pvot. 1876.

4 Sami 2 Afd. 2 Håft

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.