Sök i Ratio Lex

Memorial, med hemställan om anvisande af tillgång för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begrafningshjelp, m. m.

1876-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1876:14, Memorial, med hemställan om anvisande af tillgång för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begrafningshjelp, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Memorial N:o 14.

1

N:0 14.

Ank. till Eiksd. Kansli den 25 Febr. 1876, kl. 2 e. m.

Memorial, med hemställan om anvisande af tillgång för bestridande

af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begrafningshjelp,

m. m.

(2:a U. A.)

Under de senare riksdagarne har den grundsats allt mera gjort sig

gällande att pä Riksgäldskontoret icke borde anvisas andra statsutgifter än

de, som antingen föranledas af rikets gäld och bestyret med statslånen eller

af särskilda utaf Riksdagen åt fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdragna

förvaltningsåtgärder m. m. Utskottet har derföre ansett sig böra till Riksdagen

göra framställning om anvisande på riksstaten af tillgång för bestridande

af vissa utgifter, hvilka enligt äldre föreskrifter af Statskontoret förskottsvis

utbetalas, men sedermera af Riksgäldskontoret godtgöras på det

sätt, att de gjorda utbetalningarne ingå i de liqvider, som årligen mellan

Statskontoret och Riksgäldskontoret upprättas rörande öfverskott, besparingar

och brister. De förändringar, Utskottet sålunda tillåter sig föreslå, äro dessutom

i och för sig af beskaffenhet att åstadkomma reda och enkelhet och

torde således äfven ur denna synpunkt finnas förtjenta af uppmärksamhet.

Då vid 1850 1851 ars riksdag beslut fattades rörande grunderna för

den sedermera genomförda omsättningen och förenklingen af de uti ordinarie

räntan ingående persedlar, stadgades bland annat, att innehafvare af ränteoch

tiondeanslag skulle för upphörandet så väl af deras dittills åtnjutna optionsrätt

att utfordra dessa anslag in natura som af rättigheten att utaf räntegifvaren

uppbära forsellön, da lösen med penningar egde rum, hållas skadeslösa

pa det sätt, att de af statsverket årligen erhölle ersättning till samma

belopp, hvartill forsellönen då författningsenligt tillgodonjötes; och enär statsBih.

till Rilcsd. Prot. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 6 llåft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Memorial N:o 14.

verket genom detta beslut skulle komma att för forsellönens godtgörande

vidkännas en till omkring 60,000 R:dr Banko förslagsvis beräknad årlig utgift,

men denna ersättning under de första åren efter omsättningens och förenklingens

vidtagande och innan alla löntagare på förändringen med den

indelta aflöningens uppbärande ingått, på långt när icke kunde komma att

uppgå till berörda summa, och något särskildt anslag å stat således för detta

ändamål då icke syntes behöfva anvisas, beslöto Rikets Ständer, i likhet med

hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit, att lemna Fullmäktige i

Riksgäldskontoret föreskrift, att vid de årliga liqviderna emellan Stats- och

Riksgäldsverken godtgöra Statskontoret det belopp, som, enligt den afslutade

rikshufvudboken, blifvit af sistnämnda verk i ersättning för ifrågavarande

forsellön förskottsvis utgifvet. Efter det sedermera vid 1853—1854 års riksdag

beslut angående ränteförenklingens verkställighet blifvit fattadt, medgåfvo

i sammanhang härmed Rikets Ständer att den vid föregående riksdag

lemnade, men dittills icke begagnade anvisning för godtgörande af den

forsellön, hvilken kunde komma att ersättas innehafvare af rånte- och tiondeanslag

för upphörande af deras rätt att desamma in natura utfordra, skulle

bibehållas och att beloppet af denna ersättning, sedan Statskontoret uppå

vederbörliga reqvisitioner, i mån af behof, förskotter derå af andra under

händer hafvande medel utanordnat, skulle vid uppgörandet af de emellan

Stats- och Riksgäldskontoren årligen upprättande liqvider af Riksgäldskontoret

åter ersättas.

I enlighet med dessa beslut har hittills i reglementet för Riksgäldskontoret

vid hvarje riksdag införts ett stadgande derom, att forsellönsersättningen

bör af Riksgäldskontoret Statskontoret enligt den på afslutad rikshufvudbok

grundade liqvid årligen godtgöras.

Forsellönsersättningens belopp uppgår årligen till omkring 70,000 å

75,000 kronor.

Sedan samtliga indelningar, som förut af de skattskyldige till rånte- och

tiondetagare omedelbart utgifvits, numera, jemlikt Kongl. kungörelsen den

23 Juli 1869, blifvit till statsverket indragna mot kontant ersättning, torde

forsellönsersättningen, hvilken utgår i stället för en indelningshafvaren före

ränteförenklingen tillkommande rättighet, lämpligen kunna och böra utbetalas

i sammanhang med och utgå af de anslag, som till ersättande af indragna

indelningsförmåner i allmänhet äro i riksstaten uppförda. Då enligt nu gällande

föreskrifter forsellönsersättningen, utan afseende derpå om den utgår

för indragna indelningar, tillhörande det ena eller andra af riksstadens under

särskilda hufvudtitlar uppförda anslag, af Statskontoret förskjutes och

uti en summa påföres Riksgäldskontoret till ersättande, kan väl icke utan

vidlyftig utredning uppgifvas, huru mycket hvart och ett af de i riksstaten

uppförda anslag af indel t ränta och ersättning för indrqgna, räntor t och af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Memorial N:o 14.

3

indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag skulle behöfva att för

ändamålet förhöjas, men då samtliga dessa anslag äro af förslagsanslags

natur, torde någon förändring af beloppen icke anses nödig, utan endast medgifvande

böra lemnas, att forsellönsersättningen för den under de till statsverket

indragna ränte- och tiondeanslagen inbegripna spanmål får utgå af

samma anslag, som äro afsedda till ersättning för spanmålen, hvarigenom

skulle vinnas den fördel, att hela kostnaden för ersättande af indragna ränteoch

tiondeanslag blefve för hvarje anslagstitel uti räkenskaperna synlig.

Med någon del af den nu utgående forsellönsersättning eger emellertid

ett särskildt förhållande rum.

Bland landsstatstjenstemännens kontanta allöningsförmåner ingår nemligen

enligt nu gällande stater forsellönsersättning till ett belopp, som för

samtliga länen uppgår till 4,909 kronor, fördelade emellan 446 särskilda

tjenstebefattningar. Denna ersättning, hvilken tillkommit landsstatstjenstemännen

för spanmål, ingående uti äldre indelningar, som, i följd af Rikets

Ständers vid 1853—1854 års riksdag rörande lönereglering för landsstaten

fattade beslut, blifvit till statsverket indragna, är icke inbegripen uti det å

öde hufvudtiteln uppförda anslaget till landsstaten, utan utgår, liksom all

annan forsellön, enligt den här ofvan omförmälda vid 1850—1851 samtl853

—1854 års riksdagar meddelade anvisning af statsmedlen såsom förskott emot

ersättning af Riksgäldskontoret. Det för dylik forsellönsersättnings utbetalande

erforderliga belopp torde böra landsstatens nuvarande anslag tilläggas.

Utskottet hemställer alltså,

l:o att Riksdagen måtte medgifva, att forsellönsersättning

för den under de till statsverket indragna ränte- och

tiondeanslagen inbegripna spanmål må utgå af samma

anslag, som äro till ersättning för spanmålen afsedda; och

2:o att, för beredande af tillgång för bestridande af

den landsstatstjenstemän tillkommande forsellönsersättning,

Sjette hufvudtitelns anslag till “Landsstaterna i länen“ må

med 4,909 kronor förhöjas.

Vid 1850—1851 års riksdag beslöto Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit, bland annat, att

de genom då gällande författningar under namn af begrafningshjelps- eller

nådårsbesparing bestämda innehållningar skulle upphöra, så att alla, som

efter den då beslutade nya statsregleringens inträdande i verkställighet mottoge

ordinarie beställning å stat, eller som derefter till annan tjenst förflyttades,

finge, ifrån och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit

utnämnde] eller förordnade, tillträda och uppbära de löner, arfvoden eller

andra löningsförmåner, hvartill de på grund af erhållna fullmakter, konsti
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Memorial N:o 14.

tutorial eller förordnanden vore berättigade, i följd hvaraf sterbhusen efter

dylika löntagare icke skulle ega att så kallad begrafningshjelp af de i nämnda

ordning tillträdda löner utbekomma; samt att vid fråga om utbetalning

till i tjensten afliden ernbets- och tjenstemans sterbhus af de löneinnehållningar,

som i egenskap af nådårsbesparing då redan iakttagits eller ytterligare,

intilldess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp upphört, blefve

iakttagna, då gällande föreskrifter fortfarande borde tjena till efterrättelse,

samt de utgifter, som i sådant hänseende komme att ega rum, af Statsverket

förskjutas emot ersättning från Riksgäldskontoret på det sätt, att de gjorda

utbetalningarne upptoges i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnda kontor,

angående öfverskotten å statsverkets inkomster m. m.

I enlighet med detta beslut och på grund af särskild uti Riksgäldskontorets

reglemente vid hvarje års riksdag meddelad föreskrift, hafva sedermera

de utgifter, som till bestridande af ersättning för de före år 1852

under namn af begrafningshjelpsbesparing verkstälda innehållningar å embetsoch

tjenstemäns löner från statsverket utbetalts, blifvit Riksgäldskontoret till

ersättande i liqvid påförda.

Då ifrågavarande utgift i mån af äldre embets- och tjenstemäns afgång

kommer att upphöra, torde anvisning för utgiftens bestridande lämpligast

böra lemnas å anslaget till allmänna indragningsstaten, hvilket i sådant fall

bör med erforderligt belopp förhöjas. Utgiftens belopp har i medeltal

för åren 1869—1873 utgjort 25,860 kronor och Utskottet hemställer alltså,

3:o att ersättning för de före år 1852 under namn af begrafningshjelpsbesparing

verkställda innehållningar å embets-

och tjenstemäns löner må från allmänna indragningsstatens

anslag utgå och detta anslag af sådan anledning

med 25,000 kronor förhöjas.

Uti underdånig skrifvelse den 9 Augusti 1851, angående sådan reglering

och indelning af båtsmansrotarne, att till hvarandra närmast belägna

rotedelar måtte komma att tillhöra samma rote, anköllo Rikets Ständer, att

Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla Statskontoret att låta de i följd af

de begärda åtgärderna uppkommande kostnader af under hand varande statsmedel

förskjuta, för att sedermera, i de årliga liqviderna emellan Stats- och

Riksgäldskontoren, sistnämnda verk till ersättande påföras. Äfven härom

har föreskrift årligen i Riksgäldskontorets reglemente intagits.

Så vidt Utskottet varit i tillfälle inhemta, har åtminstone på de sista

20 åren någon utbetalning för berörda ändamål icke egt rum och det torde

således ej heller vara antagligt att framdeles någon dylik utgift skall ifrågakomma.

Skulle emellertid så blifva förhållandet, lärer det erforderliga beloppet

kunna af Kongl. Maj:t under förskottstitel anvisas, för att sedermera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Memorial N:o 14.

5

hos Riksdagen till ersättande anmälas. Någon särskild tillgång för detta

ändamål synes alltså icke nu böra af Riksdagen anvisas; hvilket Utskottet

här endast skolat

4:o omförmäla.

Stockholm den 25 Februari 1876.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Bih. till Rikad, Pro t. 1876, 4 Sami 1 Afd. 6 Höft

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.