Sök i Ratio Lex

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45

1876-03-14 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1876:45, Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

I

N:o 4å.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Mars 1876, kl. 6 e. m.

Utlåtande, t anledning af Riksdagens är 1875 församlade Revisorers

berättelse, angående granskning af statsverkets samt andra

af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse

och förmätning under dr 1873.

(I. A.)

Stats* Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse,

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och förklaringar,

blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar

och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar,

underställa Riksdagens pröfning de af revisorerne gjorda framställningar,

som från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden; följande

Utskottet härvid den ordning, som är i revisionsberättelsen iakttagen.

Kongl. Fångvårdsstyrelsen.

§ i
(Rev.

-ber. pag. 13, Uti. pag. 240).

Under granskning af Kongl. Fångvårdsstyrelsens räkenskaper hade

revisorerne anmärkt, att fångarne vid läns- och kronohäktena sysselsättas

med åtskilliga handtverk och arbeten, hvilka förläggas och anordnas af

fängelsernas föreståndare, och deraf inkomsten, hvars behållna del för år

1874 uppgått till 103,036 kronor 22 öre, så fördelas, att en del kommer

Bih. till Biksd. Prot. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 1

Angående

fördelning

af den inkomst,

fångarnes

arbete

lemnar.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

fångarm- till godo, en del tillfaller fängelsedirektörerne och vaktbetjeningen

samt en del ingår till fängelsernas besparingskassor, hvarföre och

då enligt revisorernes mening fångarnes arbete väl i främsta rummet

tillhörde staten, samt det derföre synts dem anmärkningsvärd^ att icke

någon del af förenämnda inkomst vore afsedd att komma statsverket till

godo, revisorerne ansett sig böra å förhållandet fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Häröfver har Kongl. Fångvårdsstyrelsen sig förklarat och, under

anmärkande till en början deraf, att i den angifna summan vore inräknad

jemväl inkomsten för arbeten, verkstälda af fängelse- och ransakningsfångar,

på hvilken inkomst, som år 1874 uppgått till 11,554

kronor 94 öre, något anspråk från statens sida ej torde kunna göras, då,

enligt lagens stadgande, häktad person äfvensom den, hvilken undergår

fängelsestraff, icke må till arbete tvingas, i afseende å återstoden, 91,481

kronor 31 öre, anfört, att, sedan under åren 1855 och 1856 vid åtskilliga af

de nya cellfängelserna försök blifvit gjorda att sysselsätta straffarbetsfångarne

med tjenligt arbete för fångvårdens räkning och på dess förlag, men det

snart visat sig, att fångarnes sysselsättande på detta sätt, deraf den behållna

inkomsten för nämnda två år utgjort endast 250 kronor, i ekonomiskt

hänseende icke medfört någon vinst, utan i allmänhet skulle

leda till en icke obetydlig utgift särdeles för besörjande af vidlyftiga

detaljbestyr, såsom anskaffande af rudimaterier och instrumentalier, redovisning

och kontroll deröfver m. m., styrelsen uti skrifvelse den 6 Juni

1856 i underdånighet hemstält, att, till undvikande af ökad kostnad för

fångvården och rubbning af det ensamhets- och tystnadssystein, som i

cellfängelserna borde vara rådande, arbetena inom dessa fängelser, utan

fångvårdens betungande med någon utgift derför, måtte få verkställas,

helst under behörig kontroll af fängelsedirektören, för enskildes räkning

eller, der sådant icke läte sig göra, på fängelsedirektörens förlag, samt

att arbetsinkomsten måtte få fördelas mellan fången, fängelsedirektören

och vaktbetjeningen; och hade i öfverensstämmelse med dessa allmänna

grunder, hvilka genom Kongl. brefvet den 26 påföljande Augusti vunnit

nådigt godkännande, arbetena inom läns- och kronoeellfängelserna under

den derefter förflutna tiden varit ordnade, hvarigenom i sjelfva verket

icke någon ny inkomst blifvit direktören och vaktbetjeningen beredd,

enär jemlikt Kongl. brefvet den 24 November 1846 styrelsen egt dels att

hos Kongl. Maj:t till erhållande af förhöjning i det bestämda årliga aflöningsarfvodet

anmäla direktör, som medelst införande af tjenliga arbeten

bland fångavne samt i öfrigt i sitt kall ådagalagt synnerlig omtanke

m. m., dels att tillägga vakt betjent, som, jemte uppfyllande afsina

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

3

plister i öfrigt, med flit och skicklighet undervisat fångarne i tjenliga

arbeten, ända till 200 kronor årligen, eller samma belopp, hvartill vaktbetjentes

aflöning då uppgick.

I fråo-a om fördelningen af inkomsten å straffarbetsfångarnes arbeten,

hade intill °slutet af år 1873 den föreskrift varit gällande, att en tredjedel

kommit fången till godo, en tredjedel tillfallit direktören, såsom godtgörelse

för hans omtanke och besvär med arbetenas anskaffande, ansvaret

och redovisningen derför samt för tillhandahållande och underhall af

inventarier, verktyg m. in., en sjettedel fördelats mellan de vaktbetjente,

som utöfvat tillsynen vid arbeten eller eljest dermed haft befattning,

samt återstående sjettedel» tillgodoförts fängelsets besparingskassa, hvilken

varit afsedd för det ändamål att för sådana fångar, som förhållit sig väl

och deraf vore i behof, vid frigifvandet underlätta tillfället till försörjning;

men sedan under senare åren arbetsinkomsten vid läns- och kronocellfängelserna

visat sig vara i jemnt stigande, och dfen direktörerna och

vaktbetjeningen tillfallande andel synts styrelsen uppgå till högre belopp,

än hvarpå de skäligen kunde göra anspråk, hade efter dertill eihallet

bemyndigande, styrelsen från 1874 års början meddelat den förändrade

föreskrift) att när arbetsinkomsten öfverstege ett belopp af 2,000 kronor,

de fängelsedirektörerne och vaktbetjeningen å detta öfverskott tillfallande

andelar skulle utgå med en sjettedel för de förre och en tolftedel för den

senare, samt att den sålunda besparade fjerdedel skulle tillfalla besparingskassan.

Att de sålunda meddelade föreskrifter, hvilka afsett att, genom

väckande af förvaltningspersonalens intresse för fångarnes lämpligaste sysselsättande

bereda desse senare tillgång pa samt håg och lust för arbete,

i allmänhet bidragit att i väsentlig mån hafva de svårigheter, som städse

före funnits att förse cellfångarne med lämpligt arbete, framginge deiaf,

att inkomsten af dessa arbeten, som under åren 1860—1864 i medeltal

uppgått till omkring 22,300 kronor, år 1874 utgjort 91,481 kronor 31

öre, hvilken inkomst fördelats på

fångarne med..........................................................................................30,493

35 fängelseföreståndare med i medeltal 670 kronor på hvarje 23,444

bcvakningspersonalen, bestående af omkring 230 personer, med

i medeltal 50 kronor på hvar och en..........................................

samt besparingskassan .........................................................................

Och torde kunna antagas, att, utan en sådan sporre att förse fångarne

med sysselsättning, arbetet inom 1 ^ .....1 "" ‘''++

tydligt inskränkas.

11,669:

25,873:

77.

75.

13.

66:

dessa fängelser skulle komma att bc
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

Då under sistlidet års riksdag frågan um fångarnes rätt till användande

af de s. k. flitpenningarne var föremål för handläggning, upplystes,

att Kongl. Maj:t genom skrifvelse den 14 November 1873 anbefalt

Fångvårdsstyrelsen att med yttrande och förslag i ämnet inkomma,

vid hvilket förhållande och då Utskottet föreställer sig, att nämnda förslag

jemväl torde komma att beröra frågan om användande af den inkomst,

fångarnes arbete lemnar, samt att dervid hänsyn kommer att tagas

ej mindre till de af 1875 års Riksdag uttalade grundsatser än äfven till

revisorernes här ofvan omförmälda åsigt, Utskottet ansett sig böra föreslå,

att revisorernes anmälan ej må till någon åtgärd från

Riksdagens sida föranleda.

Kongl. Armé förvaltningen.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 36, Uti. pag. 252).

Angående

anvisande

af löner

å de under

Arméförvaltningens

vard

stödda kassor

och fonder.

Vid granskning af Arméförvaltningens räkenskaper hafva revisorerne

funnit anslaget till Förvaltningens aflöning, 123,700 kronor, vara

så väl under räkenskapsåret som under flera föregående öfverskridet, och

uppgick den öfver,skjutande summan under är 1873 till 10,600 kronor,

deraf 9,400 kronor blifvit anordnade från förenade mötespassovalansfonden

till löner och arfvoden på civila departementet o. s. v. samt

1,200 kronor från invalidhusfonden till löneförhöjning åt advokatflskalen

med flera.

Vid närmare undersökning hafva revisorerne funnit, att ifrågavarande

anordningar jemväl år 1870 varit föremål för anmärkning från

revisorernes sida, med anledning hvaraf Stats-Utskottet vid 1871 års

riksdag efter en utredning af frågan sig utlåtit och, ehuru Utskottet

funnit det anmälda förhållandet anmärkningsvärd^ likväl vid det förhållande,

att den regeringsåtgärd, som dermed afsägs, redan förut varit

föremål för vederbörligt Utskotts granskning och hvad Riksdagen efter

en sådan granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, enligt 107 § Regeringsformen,

_ vunnit decharge, så att ingen ny till ansvarighet förbindande

granskning derefter må i samma mål företagas, funnit sig föranlåtet

hemställa, att revisorernes anmälan ej dåmera måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, hvilket ock blifvit Riksdagens beslut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

5

Då emellertid det, enligt § 7 mom. 2 af den för dem utfärdade

instruktion, åligger revisorerne att anmärka och fullständigt utlåtande

afgifva, om dg finna något af Riksdagen faststäldt anslag vara öfverskridet

eller draget till annat än det dermed afsedda ändamål; då båda

alternativen enligt revisorernes förmenande inträffat, i det anslaget till

Arméförvaltningen blifvit öfverskridet och mötespassevolansfondens samt

invalidhusfondens medel blifvit dragna från sitt ändamål; då vidare en

sådan tolkning af revisorernes anmärkningsrätt, som af 1871 års Statsutskott

blifvit framstäld, står i strid med revisorernes instruktion, i det

den skulle beröfva dem och kommande Riksdagar all anmärkningsrätt

öfver förhållanden, som inträffat flera år tidigare än revisionsåret eller

än det år, Riksdagen om revisionen egt kännedom, då en föregången

Riksdag redan derå ansetts hafva meddelat decharge, och då slutligen

Riksdagen med anledning af revisorernes anmärkningar kan finna sig

föranlåten till vidtagande af någon annan åtgärd än den anmälan, enligt

107 § Regeringsformen, som 1871 års Stats-Utskott omnämnt, hafva revisorerne

ansett sig böra det redan förut anmärkta förhållandet för Riksdagen

anmäla.

Arméförvaltnigen har öfver denna anmärkning sig förklarat och

dervid anfört, att det ifrågavarande beloppet omfattade, dels från mötespassevolansfondens

medel utbetald aflöning till en revisor och 4 kammar
-

skrifvare öfver stat med tillhopa ...................................................... 6,200: —,

samt aflöning ä indragningsstat åt f. d. sekreteraren i krigskollegium

och f. d. adjutanten å kollegii presidents-expedition

med ...............................''.............................................................................. 3,200: -

dels ock ett å invalidhusfonden anvisadt bidrag till aflöning

å Arméförvaltningens advokatfiskal och till ersättning

åt extra biträden med tillhopa ......................................................... 1,200:

Tillsammans Kronor 10,600: —,

hvilket belopp dock numera, sedan f. d. Adjutanten i presidentsexpeditionen

m. in. Schurer von Waldheirn år 1874 aflidit, minskats med 800 kronor,

och vore efter Arméförvaltningens förmenande, genom det vid 1871 års

riksdag i anledning af revisorernes anmärkning fattade beslut, behörigheten

af ifrågavarande utgifter medgifven, hvadan Förvaltningen nu ansett

sig endast behöfva åberopa sitt i ämnet den 8 December 1870 afgifna

utlåtande, till hvilket Utskottet, i anseende till dess vidlyftighet,

ansett sig endast böra hänvisa.

Af samma utlåtande, jemte öfriga ärendet rörande handlingar, som

varit för Utskottet tillgängliga, framgår, att, sedan Kongl. Maj:t i skrif
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

velse den 26 September 1865 med ogillande af väckt förslag derom, att

alla årsredogörelser från Arméförvaltningen underlydande eller landtförsvaret

eljest tillhörande allmänna verk och inrättningar, direktioner,

regementen och corpser, förråd med flera för dem tilldelade kontanta

anslag skulle från och med år 1866 få till Kammarrätten ingå för att

der granskas, förordnat, att samma granskning framdeles skulle inom

Arméförvaltningen verkställas, samt sistnämnda verk derefter i skrifvelse

den 23 Oktober 1866 anmält behof af revisionspersonalens förstärkning,

så hade Kongl. Maj:t föreslagit 1867 års Riksdag att till aflöning af ofvan

omförmälde en revisor och 4 kammarskrifvare anslå ett belopp af sammanlagdt

6,200 Riksdaler att från och med år 1868 utgå, hvaremelltid

Kongl. Maj:t i bref af den 4 Januari 1867 till betäckande af ifrågavarande

löner för samma år å förenade mötespassevolansfonden anvisat

det erforderliga beloppet.

Efter det Riksdagen till pröfning förehaft nyssberörda Kongl. förslag,

och af skäl, att det revisionsarbete, för hvars förrättande de ifrågavarande

befattningarna voro afsedda, enligt Riksdagens åsigt borde kunna

genom en förändrad arbetsfördelning af den förutvarande personalen

behörigen fullgöras, det äskade beloppet afslagit, samt Arméförvaltningen

derefter den 24 September 1867 ånyo anhållit, det Kongl. Maj:t måtte

för år 1868 anvisa det ifråga varande beloppet, har Kongl. Maj:t i bref

af den 5 November 1867, med bifall till hvad Förvaltningen föreslagit,

anvisat meranämnda summa, 6,200 Riksdaler, å förenade mötespassevolansfonden,

varande sedermera genom ett ytterligare Kongl. bref af

den 15 Oktober 1869 medlen för år 1870 och vidare, intilldess Kongl.

Maj:t kunde finna en förändring af personalen hos Arméförvaltningen

påkallad, på enahanda sätt anordnade.

Hvad åter beträffar det belopp af 1,200 Riksdaler, som från invalidhusfonden

utgått, hade Arméförvaltningen, sedan ombudsmans- och

kamrerarebe fattni i igen vid samma fond år 1866 indragits och det derför

nödiga aflöningsbelopp således ej vidare varit för sitt ursprungliga ändamål

behöfligt, i underdånighet hemstält, att medlen måtte få användas

dels till löneförhöjning med 500 Riksdaler åt Förvaltningens advokatfiskal

dels ock till aflönande af erforderliga biträden inom verket, hvilken

hemställan Kongl. Maj:t genom ofvannämnda skrifvelse den 4 Januari

1867 bifallit, som orden i det Kongl. brefvet lyda: »från och med innevarande

år och tills vidare.»

I fråga varande åtgärder grunda sig alltså på nu omförmälda tvenne

Kongl. bref af den 4 Januari 1867 och den 15 Oktober 1869.

Vidkommande regeringens rätt att öfver de nämnda fonderna, på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

7

sätt som skett, förfoga, tillåter sig Utskottet erinra, dels att Rikets

Ständer uti skrifvelse den 29 Mars 1841 förklarat, att, i den händelse

mötespassevolansafgiften komma att, som ock sedermera beslutet blef,

med samma år upphöra, den genom besparingar deraf uppkomna nya

mötespassevolansfonden skulle till Kongl. Maj:ts fria disposition öfverlemnas

för att, gemensamt med den gamla och 1829 års mötespassevolansfonderna,

efter Kongl. Maj:ts godtfinnande användas för behof,

hvilka då redan af dessa tillgångar fyldes och vidare kunde uppkomma

i och för arméns vapenöfningar och dermed gemenskap egande utgifter,

hvaremot Rikets Ständer anhållit, det nämnda fonder skulle sammanslås

till en enda hvars förvaltning och räkenskaper skulle vara Rikets

Ständers och deras revisorers granskning underkastad, i anledning hvaraf

Kongl. Maj:t den 24 Juli 1844 förordnat om fondernas sammanslagning

och framtida granskning i enlighet med Riksdagens anhållan, men tillika

förklarat, att den sålunda medgifna granskningsrätt icke finge föranleda

till inskränkning i Kongl. Maj:ts rätt att enligt Riksens Ständers förklarande

om fondernas användande ändamålsenligt och efter godtfinnande

förordna;

dels att, sedan Rikets Ständers revisorer i den år 1855 afgifna

berättelse (pag. 87) anmärkt, att till bestridande af Krigskollegii aflöning

anvisats betydliga bidrag från åtskilliga af de under Kollegii förvaltning

stälda kassor och fonder, och, då de ej kunnat underlåta fästa

uppmärksamhet vid detta, efter deras tanke, högst olämpliga förhållande,

hvarigenom — då berörda kassor och fonder, som vore inrättade och afseddsT

till helt andra föremål, likväl för besagda aflöningar toges i anspråk

— deras förmåga att uppfylla sina ursprungliga ändamål, förminskades,

hemstält att för vinnande af rättelse derutinnan Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen afgifva framställning, om hvad för Krigskollegii

aflöning i dess helhet erfordrades, samt Kongl. Maj:t derefter föreslagit

Rikets Ständer, att hela Krigskollegii aflöning och således äfven den

del deraf, som dittills utgått från kassor och fonder, måtte på Riksstafen

öfverflyttas, så hafva Rikets Ständer, med bifall dertill, dels beslutit,

att, såsom orden i deras den 27 Januari 1858 aflåtna skrifvelse

lyda: »ifrågavarande kassor nu och för framtiden må från alla utgifter i

berörda hänseende befrias», dels ock anslagit det för ändamålets vinnande

erforderliga belopp, och torde, på sätt äfven Stats-Utskottet vid 1871 års

riksdag antagit, genom detta Rikets Ständers beslut, hvilket Kongl. Maj:t

måste anses hafva genom sitt godkännande af '' hela afiöningsanslagets

öfverflyttande på riksstaten gillat, Kongl. Maj:ts förut förbehållna rätt

att efter godtfinnande disponera ifrågavarande kassors och fonders inkom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

Angående räkenskaps

förin

g en inom

Arméförvaltningen.

ster, blifvit i så måtto inskränkt, att något användande deraf till aflöningar

åt tjensteman inom Krigskollegium, eller den i dess ställe inrättade

Arméförvaltningen, ej vidare bort ifrågakomma.

Om än, såsom ock Stats-Utskottet vid 1871 års riksdag anmärkt,

de nu af revisorerne omförinälda åtgärder icke vidare kunna, med anledning

af stadgandet i § 107 Regeringsformen, blifva föremål för någon

till ansvar förbindande granskning, vill det dock synas Utskottet, som

skulle, vid det förhållande att, såsom af ofvan intagna redogörelse framgår,

enahanda eller samma åtgärder redan förut tvenne gånger varit

föremål för, efter Utskottets mening ganska befogade, anmärkningar, utan

att likväl rättelse följt, ett vidtagande från Riksdagens sida af någon åtgärd,

hvarigenom ett slikt förhållande, om hvars olämplighet tankarne

ej torde vara delade, måtte för framtiden upphöra, vara af nöden, hvarföre

Utskottet funnit sig böra hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder, ledande derhän, att

något anordnande af medel från de under Arméförvaltningens

vård stälda kassor och fonder till betäckande

af utgifter för aflöningar eller arfvoden inom samma

embetsverk icke vidare må eg-a rum.

o

§

(Rev.-ber. pag. 38, Uti. pag. 253).

I afseende å den räkenskapsföring, som inom Arméförvaltningen

eger rum, hafva revisorerne ifrågasatt, huruvida icke densamma vore alltför

vidlyftig och förorsakade onödig omgång och tidsförlust samt nödvändiggjorde

ett större antal embetsman, än eljest vore behöfligt, enär

för närvarande hvart och ett af de fyra departementen särskildt redovisar

de till dess disposition stälda medel, förskotterar eller återbetalar till de

andra penningar och framstår således i förhållande till de andra nästan

såsom ett från dem skildt embetsverk. Till ej ringa del hade i följd häraf

inom hvarje departement ett särskildt kamrerarekonfor med tre till fyra

embetsman blifvit nödvändigt, under det af krigskassörskontoret liknande

räkenskaper fördes så väl för hvarje departement särskildt som för kontorets

egen räkning. Det hade derföre synts revisorerne, som om denna

dubbla räkenskapsföring vore mindre behöflig och hela Arméförvaltningens

redovisning skulle kunna utan olägenhet sammanföras på civila departe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 45. 9

mentet, hvarigenom ej allenast räkenskapsföringen skulle erhålla önsklig

förenkling utan äfven antalet af embetsman möjligen kunde minskas.

Uti den förklaring, som Arméförvaltningen i anledning häraf lemnat,

anföres, att då Förvaltningen är så organiserad, att dess särskilda

afdelningar eller departement hvar för sig erhållit en så vidt möjligt

sjelfständig organisation och verkningskrets, deraf en särskild bokföring

för dem hvar blifvit nödvändig, hvarföre en förändring i det af revisorerne

antydda syfte ej, enligt Förvaltningens åsigt, nu kunde ifrågakomma,

helst ett sammanförande på civila departementet af hela Förvaltningens

räkenskapsföring under nu varande förhållanden torde komma

att i ej ringa mån försvåra ärendenas handläggning inom embetsverket.

Ehuru en sådan sammanföring å ett departement af Arméförvaltningens

räkenskaper, som revisorerne förslagsvis antydt, jemväl efter

Utskottets mening skulle, såsom på det hela ledande till en förenkling,

vara önskvärd, har dock, vid det förhållande, att, enär frågan om Arméförvaltningens

organisation inom kort torde i sammanhang med den om

reglering af samma embetsverks löner blifva föremål för Komiterades

handläggning, desse då jemväl antagligen komma att taga revisorernes

förslag i öfvervägande, Utskottet trott sig böra hemställa

att hvad revisorerne i berörda hänseende anfört ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 39, Uti. pag. 255).

Vidare hafva revisorerne vid granskning af Arméförvaltningens räkenskaper

funnit å fjerde hufvudtitelns besparingar anordnade, bland annat,

ett arfvode af 450 kronor åt garnisonspredikanten, ett å 450 kronor

åt läkaren samt ett å 50 kronor åt klockaren på Karlstens fästning, icke

allenast under revisionsåret 1873 utan äfven under föregående och efterföljande

år; och då af Riksens Ständer den 12 Maj 1841 aflåtna skrifvelse

angående några med statsregleringen gemenskap egande allmänna frågor,

framginge, att besparingarne å de bestämda anslagen i intet fall må

komma i fråga att begagnas till årliga löner eller arfvoden, hvarmed enligt

revisorernes åsigt svårligen kunde förstås andra än sådana, som

utgå två eller flera år efter hvarandra, hafva revisororne ansett sig böra

förhållandet för Riksdagen anmäla.

Enligt det från Arméförvaltningens civila departement häröfver afgifna

utlåtande hade, under den tid, då Karlstens fästning ännu använBih.

till lliksd. Prof. 1876. 4 Sami. 1 Afä. 23 Höft. 2

Angående anordnande

å

fjerde hufvudtitelns

besparingar

af årligen

återkommande

arfvoden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 45.

des såsom straffängelse, ifrågavarande årliga aflöningsbelopp, som då varit

på extra stat uppförda, utbetalts från fångvårdsanslaget, men sedan

under Mars månad 1854 fångpersonalen blifvit från fästningen flyttad,

har Kongl. Maj:t genom bref den 5 September samma år dels medgifvit

att ofvan bemäide tjensteman skulle under fortfarande tjensteutöfning å

Karlsten ega att från början af April samma år och intilldess fångar möjligen

åter korame att å fästningen förvaras åtnjuta ifrågavarande aflöningsförinåner,

hvilka för året anvisats å fjerde hufvudtitelns besparingar, dels ock

förklarat, att, uppå skeende anmälan, för hvart år korame att bestämmas

huru med utbetalandet skulle förfaras, hvarefter aflöningarne årligen genom

särskilda kongl. bref blifvit på samma besparingar anvisade.

Då således medel till betäckande af utgiften för ifrågavarande trenne

tjenstebefattningars aflönande årligen under mer än 20 år blifvit å fjerde

hufvudtitelns besparingar anvisade, och af denna omständighet torde få

antagas, det befattningarne under samma tid visat sig ej kunna undvaras,

torde, derest så fortfarande kommer att blifva förhållandet, åtgärder böra

vidtagas för erhållande på ett mera tjenlig!, sätt af medel till deras aflönande;

och vill Utskottet i sådant hänseende föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse anhåller, att, derest predikants-,

läkare- och klockare-befattningarna å Karlstens

fästning fortfarande anses nödvändiga, Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder må vidtagas,

på det den hittills årligen förekommande anordning

på fjerde hufvudtitelns besparingar af deras löner

må för framtiden upphöra.

Statens j ernvägsbyggnader.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 74, 75, Uti. pag. 267).

Angående bokföring

s sätt et

inom jernvägsbyggnadsstyrelsen.

Angående bokföringssättet vid statens jernvägsbyggnader hafva revisorerne

funnit skäl till bland annat den anmärkning, att, emedan detsamma

ej stämmer fullkomligt öfverens med det af trafikstyrelsen förda

samt i följd af andra i revisionsberättelsen omförmälda omständigheter,

dertill Utskottet får hänvisa, detta bokföringssätt ej angifver verkliga beloppet

af anläggningskostnaden för hvarje bana, hvarföre ock till underlättande

af en önskvärd öfversigt i detta hänseende revisorerne före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

11

slagit upprättande af en så kallad liggare, deri skulle upptagas å ena sidan

de anslag och enskilda bidrag, som till hvarje bana förefunnits, samt

å den andra kostnadsbeloppen, dervid värdet af det, som blifvit till

trafikstyrelsen öfverlemnadt, kunde inom linien föras.

Häremot har Styrelsen för statens jern vägsbyggnader trott sig

böra invända, att en inkonseqvens skulle genom en sådan åtgärd uppkomma,

om*-, endast de penningebidrag som af enskilde blifvit för ändamålet

lemnade, men deremot ej värdet för dertill skänkt jord, blefve i

samma liggare upptagna, samt att ett införande af detta värde skulle i många

fall, såsom till exempel i afseende å de af Stockholms stad i och för

sammanbindningsbanans anläggande upplåtna gatudelar, möta stora svårigheter.

Det skäl, hvarpå Styrelsen sålunda velat afstyrka den af revisorerne

föreslagna åtgärd, är enligt Utskottets mening altför obetydligt i jemförelse

med de fördelar som i och för det af revisorerne antydda ändamål

skulle genom upprättande af den föreslagna liggaren vinnas, hvarföre

Utskottet hemställer, ^ .

att Riksdagen i skrifvelse anhåller, det Kongl. Maj:t

täcktes anbefalla Styrelsen för statens jernvägsbyggnader

att upprätta och föra en så kallad liggare, upptagande

särskild! för hvarje bana, ej blott de statsmedel

som för dess anläggande blifvit använda, än äfven de

af enskilda för ändamålet lemnade bidrag.

Stuteri-öfverstyrelsen och stuterierna.

§ 6.

(Rev-,ber pag. 91, Uti. pag. 293).

Med anledning af den anmärkning 1872 års Revisorer gjort, att prf”/?™dför

förrättaren af en år 1869 vid Ottenby till försäljning af hästar hållen hållna anhauktion

tillerkänts provision beräknad efter sex procent, hade Stats-Ut- Q^l^stuskottet

vid 1873 års riksdag sig utlåtit, att, då upplyst blifvit, det Kongl. ten.

Maj:t genom bref den 17" April 1868 förklarat, att, derest vederhäftig

auktionsförrättare, som för indrifning och redovisning af uppbörden ansvarade,

ej kunde på lindrigare vilkor vid Ottenby erhållas, sådan auktionsförrättare

finge tills vidare, mot förberörda ansvarighet, beräkna sig

till godo sex procent såsom provision å nämnda uppbörd. Utskottet, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

antog att denna förhöjning i provision varit föranledd af den då rådande

mindre goda ställningen inom landet, men att styrelsen, sedan dåmera

gynsammare förhållanden inträdt, skulle utan någon Riksdagens framställning

komma att tillse, huruvida ej dädanefter auktionsförrättare kunde

för en lägre provision än den af Kongl. Maj:t sålunda tillsvidare medgifna,

erhållas, funnit sig böra hemställa, det anmärkningen ej måtte till

någon åtgärd föranleda, hvilket ock blef Riksdagens beslut.

Då nu emellertid förekommit, att för de under år 1873 vid Ottenby

hållna auktioner, deraf en till försäljning af 26 stycken hästar den 23 Augusti

inbragt 19,755 riksdaler, arfvodet fortfarande beräknats efter sex

procent, och då dels samma slags arfvode, vid de öfriga stuterierna utgått

med endast fyra procent, dels förenämnda hästauktion, att döma efter

räkenskaperna, ej synes varit förenad med någon risk eller särdeles besvär

för auktionsförrättaren, hafva revisorerne funnit sig böra å förhållandet

fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Såsom anledningar till nämnda förhållande är uti det af Stuteriöfverstyrelsen

afgifna utlåtande anfördt, att auktionsprovisionen såväl på

Oland som närmaste fastland i allmänhet utgår med sex till tio procent,

hvartill kominer, att anstånd med redovisningen rnerändels lemnas betydligt

längre, än som vid hästauktionerna å Ottenby medgif/es, hvarföre och

då det jemväl vore kändt, att fordran för hästinrop vid Ottenby måst i

konkurs bevakas, deraf skulle framgå, att förrättningsraannen kunde löpa

risk, någon nedsättning af provisionen icke kunde för deri närmaste framtiden

åstadkommas. Någon åtgärd för vinnande af ändring i anmärkta

afseendet torde derföre ej kunna vidtagas, såvida icke Kongl. Maj:t skulle finna

för godt anbefalla, att, för den händelse vederhäftig auktionsförrättare

ej kunde mot ersättning af allenast fyra procent erhållas, stuteriet mätte

öfvertaga risken af den förlust, som möjligen kunde uppkomma vid medlens

indrifvande, då någon provision ej behöfde utbetalas utan endast en

mindre godtgörelse tilldelas utroparen och protokollsföranden.

Då på sätt ofvan är omförmäldt, ersättningen för det slags auktioner,

hvarom fråga är, vid de öfriga stuterierna endast utgår med fyra procent,

vill det, med hänsyn dessutom till de stora belopp, dessa auktioner

kunna inbi inga, synas Utskottet som skulle jemväl vid Ottenby förrättningsman

kunna mot samma godtgörelse erhållas; men för den händelse

sådant ej later sig göra, torde den af styrelsen föreslagna åtgärd för undanrödjande

af ifrågavarande, flera gånger öfverklagade, missförhållande

böra vidtagas, och Utskottet hemställer derföre,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes bestämma, att, derest till de auktioner,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o å5.

13

* som till försäljning af hästar å Ottenby hållas, förrättningsinan

ej kan mot en till endast fyra procent uppgående

godtgörelse erhållas, styrelsen för stuteriet hädanefter

skall hafva att sjelf öfvertaga bestyret med

ifrågavarande auktioner.

Kong! Myntverket.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 114, Uti. pag. 302).

Då af en anteckning, gjord å en till Myntverket utstäld räkning

å bland annat 6,815 kub.-fot stenkol, hvilken anteckning var så lydande:

»Från ofvanstående afräknas dock 33 ^2 kub.-fot stenkol, som af myntarbetare

blifvit betalda med 22 E:dr 11 öre», framginge, att af stenkol, som

blifvit för Myntverket inköpta, någon del blifvit till verkets arbetare försåld,

och då ett sådant förfarande synts revisorerne icke vara med god

ordning öfverensstämmande, hafva revisorerne ansett sig böra derå fästa

Riksdagens uppmärksamhet.

Uti sin häröfver afgifna förklaring har öfverdirektören för Myntoch

kontrollverken anfört, att, derest det skulle anses stridande mot god

ordning, om det tillätes en arbetare att från ett under aflastning liggande

fartyg tillhandla sig ett ringa parti stenkol för ett billigare pris, som en

större handel betingar, och hvarigenom honom besparas förlusten af

omkring en half arbetsdag för att på en långt aflägsen upplagsplats göra

sitt lilla uppköp och der kanhända mot högre betalning erhålla sämre

vara, sådant vore beklagligt, samt att ett afslag på den om köpet framstälda

begäran säkert skulle af arbetarne betraktats såsom en till intet tjenande

ogenhet, hvilken »kunde berättiga dem att visa mindre villighet i

sitt arbete», derpå verkstaden skulle efter öfverdirektörens förmenande

komma att förlora.

Ehuru Utskottet fullkomligt delar revisorernes åsigt om det mindre

lämpliga deruti, att de inköp af kol, som Myntverkets arbetare kunna

för enskild räkning göra, i verkets räkenskaper upptagas, har dock Utskottet

med hänsyn till det ifrågavarande beloppets ringhet och enär,

derest ett slikt förfarande vidare skulle ega rum, detsamma antagligen

kommer att af blifvande revisorer uppmärksammas, ansett någon åtgärd

från Riksdagens sida nu icke erfordras, utan hemställer

Angående

försäljning

af stenkol

till arbetare

vid- Myntverket.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

Angående

f örändring af

den allmänna

barnhuset

tillkommande

ersättning

för tiondeanslag

till ett

till beloppet

bestämdt anslag.

att. Riksdagen måtte låta vid den afgifna förklaringen

bero.

Stockholms allmänna barnhus.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 193, Uti. pag. 312).

Revisorerne hafva anmärkt, hurusom af det i riksstaten uppförda

anslag för »Stora barnhuset i Stockholm», 44,680 kronor 9 öre, större

delen, eller 42,930 kronor 9 öre, finnes upptagen i kolumnen för indelt

tionde eller ersättning för indragna tiondeanslag. Sedan nemligen den

från 15 särskilda län til! barnhuset utgående s. k. fyrationdespanmålen

jemte halmstädjaSfrån Malmöhus och Kristianstads län på grund af Kongl.

förordningen den 23 Juli 1869 till statsverket inaragits, undfår barnhuset

af Kronan ersättning derför, beräknad efter årligt medelmarkegångspris.

I hvart och ett af de 15 länen, i hvars räkenskaper ersättning

för ifrågavarande tionde uppdebiteras efter beräkning af det genom

förberörda Kongl. förordning i sådant hänseende bestämda ersättningspris,

skall alltså årligen göras uträkning å det barnhuset tillkommande

ersättningsbelopp, detta senare beräknadt efter årets markegång med

tillägg af stadgad forsellön för spanmålen; och då dessa årligen återkommande

uträkningar inom såväl länen som barnhuset skulle kunna undvikas

derigenom, att barnhuset i stället för ofvan berörda ersättningsanslag

tillförsäkrades ett till siffran bestämdt penningebelopp, att årligen

utgå från Kongl. Statskontoret, hafva revisorerne tillstyrkt en sådan

förändring, derigenom enkelhet och reda skulle i förvaltningen och räkenskaperna

vinnas.

Häremot är af Kongl. direktionen öfver Stockholms barnhus uti

afgifven förklaring anmärkt, att, derest barnhusinrättningen skulle för sina

tiondeanslag taga lösen efter det i Kongl. förordningen den 23 Juli 1869

föreskrifna omsättningspris eller efter något annat till siffran bestämdt

pris, hvilket i sådant fall antagligen skulle bestämmas för flera år i sender,

direktionen befarade, att inrättningen skulle derpå komma att i längden

förlora.

I likhet med revisorerne är Utskottet af deri mening, att den af

dem föreslagna förändring skulle leda till enkelhet och reda i räkenskaperna,

hvarföre Utskottet redan nu skulle kunnat tillstyrka förändringens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

15

vidtagande i afseende å Stockholms allmänna barnhusinrättning; men då,

efter hvad Utskottet inhemtat, förhållandena äro enahanda vid flera allmänna

verk och inrättningar rn. m., bland hvilka Utskottet exempelvis

vill nämna de i revisionsberättelsen (pag. 68) omförmälda landskyrkor,

Universiteten i Upsala och Lund, vissa städer o. s. v., samt då det synts

Utskottet önskvärdt, att den föreslagna förändringen så vidt möjligt komrne

att med alla sådana verk och inrättningar vidtagas, har Utskottet, som i

detta hänseende ej kunnat åstadkomma fullständig utredning funnit sig

böra hemställa

att Riksdagen måtte genom skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta utreda, om och i afseende å hvilka

verk och inrättningar m. m. en sådan förändring, som

revisorerne i afseende å Stockholms allmänna barnhus

föreslagit, må kunna ega rum, samt derefter till Riksdagen

aflåta förslag i ämnet.

O O

§ 9.

(Rev-.ber. pag. 238).

Vid granskning af åtskilliga verks och inrättningars räkenskaper

hafva revisorerne funnit desamma blott innehålla redogörelser för en del

af de till dem utgående statsanslag, hvilket exempelvis varit fallet med

Musikaliska akademiens och Karolinska institutets räkenskaper. Vid andra

har åter förekommit, att visserligen redogörelsen för statsanslagen

varit fullständig, men deremot uppgifter saknats om de öfriga medelstillgångar.

härrörande från donationer, jordegendomar m. m., som till deras

upprätthållande förefinnas; och enär sistnämnda slags tillgångar ofta

äro så nära sammanbundna med inrättningarnes ekonomiska ställning i

sin helhet, att en fullständig öfversigt af densamma ej genom redovisning

för statsanslaget allena kan erhållas, hafva revisorerne hemstält

huru vida ej skäl vore för handen att, till vinnande af fullt tillförlitlig

kännedom om allmänna verks och inrättningars ställning, en anhållan i

underdånighet gjordes, det Kongl. Maj:t måtte ålägga dessa verk att årligen

till Statsrevisionen ingifva fullständig redovisning ej allenast för de

statsanslag de åtnjuta, utan äfven för de inkomster, som från andra håll

kunna dem tillflyta.

Utskottet, som funnit denna revisorernes hemställan befogad, får

alltså på de af revisorerne andragna skäl föreslå

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t anbefalla samtliga de verk och inrättnin
-

Angående de

från allmänna

verk och

inrättningar

afgifna redovisningars

fullständighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

Angående

fråga om bestämmande

af

vissa, grunder

för åtnjutande

af boställsvåningar.

Angående

revisorernas

öfriga framställningar.

gar, hviika årligen skola för Statsrevisorernes granskning

aflemna sina räkenskaper, att dervid afgifva fullständig

redovisning ej blott för de till dem utgående

statsanslag än äfven, så vidt sådant kan dem åläggas,

för de tillgångar, som de tilläfventyrs kunna från andra

inkomstkällor åtnjuta.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 239).

Slutligen hafva revisorerne vid de af dem inom hufvudstaden anstälda

besök i Centralbangården, Posthuset, Bergsskolans, Teknologiska

institutets och Lärarinneseminariets å Norrmalm byggnader, fästat uppmärksamhet

dervid, att en del af lokalerna varit till boställsvåningar upptagna;

och ehuru revisorerne ej tilltrott sig att bedöma, om och i hvad

mån behofvet af vissa embetsmäns ständiga närvaro gör boställsvåningar

nödvändiga, har det dock synts dem, som skulle dessa sistnämnda på flera

ställen kunna inskränkas och det derigenom vunna utrymme användas

för verkets eller inrättningens ändamål. Med anledning häraf hafva revisorerne

antydt behöfligheten deraf, att vissa grunder måtte uppställas

i afseende å boställsvåningars tilldelande, så väl emedan anspråken på

deras åtnjutande synas vara i tillväxt, som emedan de måste anses såsom

ett i Riksstaten vanligtvis ej uppfördt lönetillägg, deraf åtskillige

embetsman korarae i åtnjutande, medan andra deraf måste vara i saknad.

Den fråga revisorerne sålunda bragt å bane har visserligen synts

Utskottet vara förtjent af mycken uppmärksamhet, men då de komiterade,

som för närvarande äro sysselsatta med frågan om reglering af de

centrala embetsverkens löneförhållanden, icke lära underlåta att i hvart

särskildt fall taga i öfvervägande ej mindre behofvet af boställsvåning för

en eller annan embetsman, än äfven beskaffenheten af samma våning och

det inflytande dess åtnjutande kan utöfva på bestämmandet af innehafvarens

löneförmåner i öfrigt, har Utskottet ansett sig böra föreslå,

att revisorernes hemställan icke för närvarande må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt, har Utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

17

vägande vid behandling af de utgiftsanslag, revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

afgifna utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt att,

oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd

bort af förhållandet påkallas, dels ock slutligen icke hafva varit af

beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 14 Mars 1876.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

af Herr Sven Nilsson i Efveröd, som yrkade att, under rubrik

»Kongl. Fångvårdsstyrelsen» skulle införas en punkt så lydande:

(Rev. ber. pag. 14. Uti. pag. 249.)

»Under framhållande af de stora olägenheter, som äro med tilllämpandet

inom fängelserna af det s. k. gemensamhetssystemet förenade,

hafva revisorerne anmärkt att, hvad anginge det gamla fängelset för

manliga lifstidsfångar i Landskrona, der varande logementer, hvari

fångarne nattetid förvarades, syntes alltför inskränkta, då inemot 300

fångar måste inhysas uti en ingalunda stor byggnad, hvarjemte hängmattorna,

som utgjorde deras sofplatser varit uppsatta i tre rader öfver hvarandra

i ganska låga rum. Då emellertid flera lokaler synts kunna för

en ringa kostnad beredas, hade det derföre synts revisorerne, som skulle

man ej hafva begagnat alla till buds stående medel för att hindra den i

högsta måtto skadliga sammanblandningen af fångar af alla möjliga

kategorier.

Kongl. Fångvårdsstyrelsen har i anledning häraf meddelat, dels att

fångantalet vid Landskrona fängelse, då det af revisorerne besöktes, utgjordes

af 290 fångar, under det fängelset vore bygdt för en numerär

Bih. till Riksd. Prot. 1876. 4 Sami. 1 Åfd. 23 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

af 300, dels ock att vid fängelset inga andra lokaler kunde till fånglogement

inredas än ett par i det s. k. kronoxnagasinet befintliga lägenheter,

hvilkas inredning för ändamålet emellertid skulle vara förenad med

alltför betydlig kostnad i anseende dertill, att väggarne till magasinsbyggnaden,

hvilka i så fall måste genombrytas, vore uppförda af gråsten

och tegel till en tjocklek af elfva fot.

Utskottet har ej haft anledning förutsätta annat, än att revisorerne

med den af dem antydda utväg för beredande af ytterligare utrymme

inom Landskrona fängelse åsyftat, att, på sätt Fångvårdsstyrelsen omnämnt,

vissa lägenheter i dervarande gamla kronomagasin skulle till

fängelserum inredas; Och enär den stora vigten, för att ej säga nödvändigheten,

af den föreslagna åtgärden ej torde kunna bestridas, har det

synts Utskottet, som borde den af Styrelsen deremot anförda omständighet,

eller kostnadens storlek, icke för åtgärdens vidtagande utgöra

något oöfvervinneligt hinder, helst revisorerne i afseende å samma kostnad

varit af en från Styrelsens afvikande mening; hvarföre och då Styrelsen

i sin förklaring ej ens lemnat en antydan om det belopp, arbetet

kunde antagas erfordra, samt Utskottet derföre ej varit i tillfälle att

öfverväga, huruvida kostnaden icke skulle uppvägas af de fördelar, ett

ökadt utrymme skulle medföra, Utskottet ansett en ytterligare utredning

af frågan vara erforderlig, samt i sådant hänseende velat hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla utredning, huruvida ej genom

en utvidgning, på sätt revisorerne antydt, af fängelselokalerna

i Landskrona de af revisorerne omförmälda

olägenheter må kunna minskas eller undanrödjas.»

af Herr Friherre C. Skogman, hvilken vid andra punkten, angående

Kongl. Arméförvaltningen, yttrade:

»Ehuru delande Utskottets åsigt om befogenhetexi af den af revisorerne

gjorda anmärkning, som i denna punkt omhandlas, anser jag likväl

någon underdånig skrifvelse nu icke deraf behöfva följa, åtminstone

icke i annan syftning än att vid förestående lönereglering för Arméförvaltningen

det anmärkta förhållandet tages under ompröfning. I alla

händelser borde skrifvelsen tydligt uttala hvad dermed afses, antingen

ofördröjligt afskedande af omförmälda tjenstemän eller blott göromålens

ordnande på annat sätt eller med anai''a anslag, något hvarom icke ens

ibland Utskottets ledamöter någon sammanstämmande åsigt tycktes

''innas.»

Häruti instämde Herr J. H. Rosensvärd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

19

af Herr Sven Nilsson i Efveröd, som i afseende å Stuteristyrelsen

och stuterierna yttrade:

»De anmärkningar, revisorerne, efter aflagdt besök vid Flyinge, i

afseende å dervarande stuteri-inrättning framstält, hafva, särdeles hvad

angår inköpet af hingsten Dobberan, och de vilkor, hvarunder en del af

den till stuteriet anslagna egendom blifvit på arrende upplåten, synts

mig vara förtjenta af en större uppmärksamhet, än Utskottet velat

deråt egna.

Visserligen yttra revisorerne sjelfve, att de ej tilltro sig bedöma,

huruvida sådana djur, som förenämnde hingst, kunna anses passande för

vårt klimat och våra förhållanden i öfrigt, och i det fallet uttala de således

ej något bestämdt omdöme, men deremot förklara de, hvad djuret

i och för sig äfvensom de efter honom fallna föl beträffar, att dessa syntes

»mindre lämpliga», och härmed kan väl ej meningen vara annan än

att öfver djuren, oberoende af racefrågan, uttala ett ogillande omdöme.

Om Dobberan förekommer visserligen i protokollet öfver den före inköpet

å honom anstälda besigtning, att han ej hade några anmärkningsvärda

fel, men detta uttryck antyder dock, att fel förefunnos, och hvad fölen

beträffar, lära förhållandena för närvarande ingalunda vara egnade att i

någon mån mildra det om dem af revisorerne fälda omdöme.

Ännu vigtigare förefaller mig dock anmärkningen rörande de för

egendomarne Walleberg med Slättängen och Dalby bekomna arrenden.

Dessa arrenden utgöras af de maximibelopp, hvilka af Konungens Befallningshafvande,

till en del på förslag af chefen för Flyinge stuteri och

till en del i samråd med nämnde chef, blifvit med deruti af Kongl. Kammarkollegium

vidtagna ändringar bestämda, och hafva arrendatorerne genom

begagnande af den s. k. optionsrätten kommit till desamma; men ser man

till arrendebeloppen, så förefalla dessa (äfven med den af stuteristyrelsen

i dess förklaring gjorda beräkning af 21 kronor 18 öre för tunnlandet)

att vara med hänsyn till jordens beskaffenhet och vid jemförelse med de

arrendeafgifter, som i orten bekommas, så låga, att jag för min del ej

kan tro, det statens rätt och bästa vid beloppens fastställande blifvit så,

som ske kunnat, iakttagna.

Då förenämnda af revisorerne anförda omständigheter synas mig

ådagalägga, att stuteri-inrättningen vid Flyinge ej skötes på ett fullt tillfredsställande

sätt eller uppfyller det dermed afsedda ändamålet, och då

jemväl, hvad de öfriga stuterierna angår, anledning ej saknas till det

antagande, att den fördel de åt det allmänna bereda, ej i någon mån

kan anses motsvara kostnaden för deras underhåll, samt då, enligt min

åsigt, det med stuteri-inrättningarne åsyftade ändamålet, hästafvelns för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.

bättrande, säkrare och billigare skulle vinnas genom ett fullständigt införande

af det s. k. premieringssystemet, hvilket redan delvis hos oss

tillämpas och dertill anslag blifvit af 1873 års Riksdag beviljadt, har jag

för min del velat föreslå Utskottet att hemställa,

att Riksdagen ville genom skrifvelse anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke

stuteri-inrättningarne nu kunna indragas och det så

kallade premieringssystemet i deras ställe fullständigt

införas.»

Häruti instämde Herr O. B. Olsson.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.