Utlåtande, i anledning af väckta förslag, dels om beviljande af anslag till statens jernväg sbyggnader och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar.
1876-04-19 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1876:62, Utlåtande, i anledning af väckta förslag, dels om beviljande af anslag till statens jernväg sbyggnader och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
1
TV:o 62.
Ank. till Kiksd. Kansli den 20 April 1876, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag, dels om beviljande af
anslag till statens jernväg sbyggnader och dels om anvisande
af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar.
(R. A.) ‘
Vid innevarande riksdag hafva förslag blifvit väckta ej mindre om
beviljande af anslag till fortsättning af statens jernvägsbyggnader i Norrland
än ock om anvisande af statsbidrag till understödjande af enskilda
jernvägsanläggningar; och får Utskottet härmed öfver dessa till Utskottets
behandling remitterade förslag afgifva yttrande.
A) Angående statens jernvägsbyggnader.
I den nådiga propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har K o ngt. Maj:t föreslagit, att Riksdagen må medgifva, att den år
1873 beslutade tvärbana, hvilken afser att tillsammans med Sundvalls—
Torpshammars-banan och en norsk jernväg emellan Trondhjem och riksgränsen
sammanbinda Bottenhafvet och Vesterhafvet, må dragas från
Torpshammar vester ut till Ange och derifrån i nordvestlig rigtning
öfver Gällösundet och Östersund till Näskott, samt att för fortsättande
under år 1877 af arbetena å så väl nämnda bana som banan emellan Storvik
och Hybo — med rätt för Kongl. Maj:t, att för jernvägsarbetenas
utförande å ostridiga sträckningar närmare bestämma de orter, som
samma sträckningar skola genomgå, och de ställen de böra beröra —
Bill. till Rilcsd. Prot. 1876. 4 Scmil. 1 Afd. 31 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande JY:o 62.
måtte ställas till Kongl. Maj:ts disposition, att under år 1877 lyftas i
Riksgäldskontoret, ett belopp af 6,000,000 kronor.
Enligt det berörda nådiga proposition bilagda protokoll öfver civilärenden
den 10 sistlidne Januari (bil. N:o 5 a, sid. 89—96) har, vid
underdånig föredragning af detta ärende, Statsrådet och Chefen för
Civildepartementet, efter att hafva redogjort för de vid 1873 och 1874
års riksdagar i ämnet fattade beslut, såväl erinrat om den möjlighet,
som genom Riksdagens år 1874- fattade beslut om förändring af tvärbanans
spårvidd till likhet med stambanans blifvit beredd att när den
söderifrån kommande, i tvärbanan utmynnande, jernvägen blefve mot
norr än mera utdragen, någon del af dessa banor kunde till minskning
i anläggnings- och driftkostnaderna blifva gemensam, som ock i minnet
återkallat, hurusom, med beaktande å ena sidan, att de stora samfärdselintressen,
som vid bestämmandet af jernvägarnes sträckning inom
Norrland vore att tillgodose, bestode uti dels att sätta Jemtland och
de öster och söder derom belägna landskap, hvilka komme att af jérnvägen
genomskäras, i förbindelse med Trondhjems alltid isfria hamn, dels
att åstadkomma utsigt och möjlighet till enahanda förbindelse mellan
rikets nordligaste län och Trondhjem, dels ock att tillgodose förbindelsen
emellan de norrländska landskapen och rikets sydligare delar, af
hvilka tre intressen, alla vigtiga och behjertansvärda, det i andra rummet
anförda dock kunde anses i någon mån böra stå tillbaka för de
öfriga, men å andra sidan med fästadt afseende på det tillfälle, Riksdagens
år 1874 fattade beslut lemnade, att genom sammanbyggande af
vissa delar utaf de begge banorna vinna någon nedsättning af den i allt
fall höga anläggningskostnaden, Kongl. Maj:t föreslagit den senast församlade
eller 1875 års Riksdag att medgifva, antingen att den år 1873
beslutade tvärbanan måtte, hvad angick den dittills och ännu stridiga
sträckningen, dragas ifrån Torpshammar vester ut till Ange och derifrån i
nordvestlig riktning öfver Gällösundet och Östersund till Näskott
(Krokom); att den uppåt gående banan måtte sträckas från Hybo öfver
Wälje till Ange, samt att derjemte måtte byggas eu jernväg ifrån Gällösundet
i nordostlig rigtning till Håssjö, eller ock, i händelse framställningen
i förenämnda hänseenden icke i allo af Riksdagen bifölles, att den uppåt
gående stambanan måtte blifva dragen från Hybo öfver Wälje till Torpshammar
samt tvärbanan från Torpshammar öfver Håssjö, Dusnäsviken
och Östersund till Näskott.
Efter omförmälande af Kamrarnes år 1875 fattade skiljaktiga beslut
i anledning af berörda förslag, har Departementschefen vidare anfört,
bland annat, att något än vidare framstäldt förmedlingsförslag icke torde
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
3
hafva utsigt att framdeles inom Riksdagen vinna afseende, och att
ovedersägligen det vore mest ändamålsenligt att för statens jernvägsbyggnader
i Norrland två hufvudrigtningar, deri ena vestlig och den
andra nordlig, blefve bestämda, utan att de begge banorna med hvarandra
hölles tillsammans längre, än som med h vard eras egentliga bestämmelse
kunde vara förenligt. Erfarenheten hade till fullo ådagalagt,
att dylika förmedlingslinier, i mån som befolkningen och industrien
vunnit i tillväxt och behofvet af lättnad i kommunikationerna låtit sig
kännas, allt mindre förmått tillfredsställa de skilda intressena, utan i
stället framkallat åstundan att åstadkomma nya jernvägslinier och manat
att för ändamålets vinnande samla och till det yttersta anstränga alla
till buds stående krafter. Hvad Norrland beträffade, funnes dock föga
anledning till det antagande, att, synnerligast inom de mera nordliga
delarne deraf med dess på vidsträckta marker spridda glesa befolkning,
företag i sådant syfte ännu på långliga tider skulle komma till stånd,
och desto mera angeläget syntes det vara, att redan vid jernvägarnes
första anläggande derstädes åt desamma gifva en sådan rigtning, att de,
hvar för sig, motsvarade och tillfredsstälde förenämnda två stora samfärdselintressen,
det vestra och det norra.
I betraktande deraf, att det förra alternativet i den nådiga propositionen
till 1875 års Riksdag icke syntes lemna någon billig önskan
ouppfyld eller kunna vinna någon väsentlig förbättring, hvad beträffade
den vestra hufvudlinien eller tvärbanan emellan Torpshammar och riksgränsen,
hade Kongl. Maj:t ock förklarat att, för underlättande af förbindelsen
emellan landet norr om Angermanelfven samt södra och mellersta
Sverige, det borde tillses, huruvida icke en jernvägslinie, som
vore på en gäng fullt tjenlig och mera gen, än någon af de dittills
ifrågasatta, kunde till vägabringas från Hybo i rigtning vester om Stödesjön
till förenämnda eif, antingen vid Sollefteå eller vid det öster derom
belägna Björkå. I följd häraf, och enär det möjligen vore att befara,
att betydande lokala svårigheter mötte för framdragande af en sådan
linie, och en noggrann rekognoscering alltså borde föregå blifvande
detaljundersökningar och utstakning, hade Kongl. Maj:t funnit godt i
nåder anbefalla Styrelsen öfver statens jern vägsbyggnader att till en
början låta verkställa en så beskaffad rekognoscering och okulär undersökning,
hvarigenom blefve möjligt med säkerhet bedöma huruvida en
i begge förenämnda hänseenden antaglig jernvägsförbindelse emellan de
angifna punkterna kunde erhållas, eller om derför uppstode svårigheter
af den art, att det blefve utan ändamål att anställa mera kostsamma
och tidsödande detaljundersökningar, hvarjemte den nådiga föreskrift
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
blifvit lemnad, att undersökningen äfvenledes borde hafva till mål att
utröna, huruvida för den från Hybo utgående banan en lämpligare öfvergång
än den förut undersökta vid Torpshammar kunde utletas emellan
Stödesjön och Ange.
Genom en aflemnad promemoria med åtföljande handlingar hade af
Chefen för statens jernvägsbyggnader blifvit Departementschefen meddeladt,
att genom de verkställa undersökningarne visat sig, att hvarken
eomellan Stödesjön och Torpshammar eller emellan Torpshammar och
Ange någon punkt, mera tjenlig för öfvergång af Ljungan än de förut
undersökta, vore till finnandes samt att öfvergången vid Torpshammar
ej heller kunde i väsentlig mån förbättras; men att deremot de preliminära
undersökningarne lemnade skäl till det antagande, att ifrån
Ange eller någon i närheten deraf belägen nordligare punkt skulle
kunna utletas en tjenlig och så gen linie till Hässjö, att derigenom int)esparades
omkring 3 mil af den förut beräknade våglängden emellan
Ange och Håssjö, hvadan den med antagandet af det förra alternativet
i den Kongl. propositionen förenade olägenheten, att för det öfre Norrland
skulle i afseende på dess förbindelser söderut förorsakas en vägförlängning
af 3 mil 4,200 fot, kunde i det närmaste förfalla.
Då genom doen sålunda ifrågasatta linien utsigt yppat, sig att emellan
Hybo och Ange erhålla en jernvägsförbindelse, hvilken, på samma
gång den vore för de vestra orterna den mest fördelaktiga, tillika för
de nordöstra beredde en gen kommunikation med rikets hufvudstad och
sydligare provinser, under det linien Wälje—Torpshammar, hvilken bland
alla de ifrågasatta företedde den mest brutna profil och de största svårigheter
vid trafikerandet, icke vidare behöfde komma i betraktande,
hemstälde Departementschefen, att Byggnadsstyrelsen måtte erhålla nådig
befallning att så snart årstiden medgåfve låta anställa fullständiga
och detaljerade undersökningar för dragande af jernväg ifrån Ange eller
migon i granskapet deraf nordligare belägen tjenlig punkt fram emot
Ångermanelfven vid Sollefteå eller Björkå eller någon punkt emellan
dessa begge platser.
Först efter det resultatet af denna förrättning, hvilken, efter hvad
Utskottet inhemtat, blifvit af Kongl. Maj:t, med bifall till Departementschefens
hemställan, genom nådigt bref den 10 sistlidne Januari anbefald
och hvilken antagits kräfva tre till fyra månader, blifvit kändt,
och de vidare undersökningar, hvilka för utfinnande af andra tilläfventyrs
lämpligare linier kunde anses böra ega rum, blifvit verkstälda och
ärendet i öfrigt vunnit den fullständiga utredning som dess stora vigt
fordrade, vore enligt Departementschefens åsigt tiden inne att inhemta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
O
Riksdagens yttrande i afseende på sträckningen af den bana, hvilken i
fortsättning af den från Storvik utgående borde från den ostridiga punkten
Hybo mot norr utdragas. Med bestämmandet deraf kunde ock,
enligt hvad Byggnadsstyrelsens chef gifvit tillkänna, utan all olägenhet
anstå åtminstone till år 1877.
Beträffande åter den bana, hvilken skulle förena staden Sundsvall
med Näskott, kunde, för så vidt afseende framför allt borde fästas derå,
att banan erhölle den för denna sin bestämmelse mest lämpliga sträckning
och vid bestämmandet af densamma icke inginge en beräkning,
att den skulle utgöra kommunikationsled äfven emellan det öfre Norrland
och rikets sydliga och mellersta provinser, tvekan icke uppstå derom,
att den ifrån Torpshammar borde ledas öfver Ange, Gällösundet
och Östersund. Det vore redan visadt, att föreningsbanan, på detta
sätt till läget bestämd, blefve så gen som sig göra läte, och ibland alla
de ifrågastälda vore den äfven till anläggningen den minst kostsamma,
företedde de mest gynsamma lutningsförhållanden, berörde betydande
sjöar och vattendrag samt genomginge till ej obetydlig del odlade och
odlingsbara trakter.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrkte Departementschefen
Kongl. Maj:t att till Riksdagen afgifva ofvan omförmälda nådiga
förslag.
Deremot har uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 129)
Herr F. Malmberg, med hvilken instämt Herrar G. Hceggströrn, P. Engman,
L. J. Fahlancler, C. E. Hjelm, P. A. Hellgrén, A. Bäckström, Anders
Larsson, Joll. Rutberg, Pehr Nilsson i Wittjerf och Hans Andersson, andragit,
att, såsom en motionen bilagd, till Lits, Stugun och Ragunda
jernvägskomitéer af enskild ingeniör afgifven rapport utvisade, nyare
under sistlidne sommar och höst på intresserade, enskilda personers bekostnad
verkstälda undersökningar gåfve vid handen, hurusom den genom
Kongl. Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader gjorda utstakningen
af den östra linien, emellan Hybo öfver Torpshammar och Håssjö till
Krokom, kunnat betydligt förbättras, så att ej allenast alla de af Styrelsen
utlagda branta lutningar af 1 : 60 till 1 : 99, hvilka uppginge till en
sammanlagd längd af öfver 6 mil, kunnat minskas till lutningar ej öfverstigande
1 : 100, utan äfven, detta oaktadt, våglängden i sin helhet
minskas i rundt tal med en mil, hvaraf framginge, att denna linie skulle
blifva ej mindre än omkring 3 mil 22,000 fot kortare än det vestra alternativet
med bibanor och naturligtvis i proportion derefter billigare
att bygga, hvarjemte trafikkostnader och slitage äfven måste blifva betydligt
billigare än å den vestra, som enligt Kongl. Byggnadsstyrelsens
6
Stats-Utslcoltets Utlåtande N:o 62.
förslag skulle erhålla öfver 5 mil lutningar af 1 : 60 och öfver 4 mil
lutningar emellan 1:61 och 1 : 99.
Med åberopande såväl häraf som af åtskilliga motionen bilagda
statistiska uppgifter har motionären ansett, att stam- och tvärbanans
förening från öfvergången af Ljunga eif till Håssjö skulle medföra följande
fördelar, nemligen:
mindre anläggningskostnad för tvärbanan;
berörande af relativt mera odlingsbara, befolkade och för industriel
utveckling gynnade socknar än linien »Ange—Gällö»;
närmande till Ångermanelfvens stora handelsområde vid Hellgumsjön
på ett afstånd af 4 å 5 mil; då deremot banan vid Gällö vore
derifrån aflägsen 10 å 11 mil'';
minskande af byggnadskostnaden för Norrlands stambana vid en
blifvande fortsättning norrut;
beredande åt Ångermanland, Norr- och Westerbotten af en beqväm
och gen förbindelse med Westerhafvet samt möjlighet att använda Jemtlands
kalktillgångar, värdefulla och behöfiiga såsom förbättringsmedel
för dessa provinsers jordbruk;
befrämjande och underhållande af Norrlands önskvärda, gamla handelsförbindelse
med Stockholm;
möjliggörande af bibanors anläggande inom Ångermanland och norra
Jemtland;
mindre trafik- och underhållskostnad genom jemnare lutningar och
derigenom att endast en bibana — till Östersund —- behöfde trafikeras,
då deremot vestra alternativet förutsatte tvänne bibanor, den ena från
Ange till Torpshammar och den andra från Gällö till Håssjö; samt
en öfverlägsen trafikinkomst i kol och trävaror.
Med anledning häraf har Herr Malmberg föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta, att den från Hybo uppåt gående statsbanan skall dragas
öfver Wälje till Torpshammar eller annan lämplig punkt i närheten deraf
samt vidare öfver Håssjö, Dusnäsviken, Skärhällsforssen till Näskott,
med bibana till Östersund, och att de 6 millioner kronor, Kongl. Maj:t
begärt för stam- och tvärbanans fortsättande år 1877, måtte användas
på bansträckningen Storvik—Hybo—Håssjö''—Näskott—Riksgränsen.
De tvänne, angående rigtningen af jernbanorna i Norrland sålunda
väckta förslag, motsvara i sjelfva verket hvar sitt af de utaf Kongl. Maj:t
vid senaste riksdag framlagda alternativ. Kongl. Maj:ts till innevarande
Riksdag aflåtna nådiga proposition innefattar nemligen det vid senaste
riksdag föreslagna förra eller vestra alternativ, ehuru med frånskiljande
derifrån af bandelarne Hvbo—Wälje—Ange och Gällösund—Håssjö; hvar
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
7
emot Herr Malmberg'' i sin hemställan återupptagit Kongl. Maj:ts senare
eller östra alternativ, endast med den afvikelse, att han föreslår
bibana till Östersund i stället för direkt beröring.
I Kongl. Maj:ts förslag är således endast fråga om den s. k. tvärbanan;
hvaremot, om detsamma bifölles, afgörandet af den norra stambanans
sträckning skulle uppskjutas. Redan i denna omständighet finner
Utskottet betänkligheter möta mot bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Då fråga om fortsättning norrut af statens jernvägsbyggnader vid 1873
års riksdag förevar, uttalades af Kongl. Maj:t och godkändes af Riksdagen
derÖåsigt, att rättvisa och billighet mot Norrlands invånare bjöde
att göra dem i någon mån delaktiga af de fördelar, som genom anläggning
af stambanor beredts andra landsdelars befolkning, samt att de$
provinsiela afsöndring, som ett afskildt läge lätt nog framkallar, borde
undertryckas genom att sätta Norrland i en närmare och innerligare
förbindelse med det öfriga Sverige än hittills varit fallet. Med denna
af båda statsmakterna omfattade åsigt skulle det, enligt Utskottets förmenande,
illa stå tillsammans att nu, vid bestämmande af rigtningen för
de statsbanor i Norrland, hvilkas byggande under den närmaste tiden
ifrågakoinmer, tillgodose en ojemförligt mindre del af Norrland, men
deremot låta tills vidare bero med beslut och åtgärder, afsedda att
gagna den allra största delen af Norrlands befolkning.
Utom det att genom ett sådant, endast partielt afgörande af frågan
om statsbanorna i Norrland billigheten måhända skulle trädas för nära,
torde staten derigenom afstå från väsentliga fördelar, som kunde vinnas
genom att söka ernå ej blott, såsom nu blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget,
de ursprungligen med den s. k. tvärbanan afsedda kommunikationsförbindelser,
utan äfven, och så vidt möjligt samtidigt, det vigtiga målet:
det norr om tvärbanans af Kongl. Maj:t föreslagna rigtning belägna
Norrlands förbindande med det öfriga Sverige äfven under tider, då
sjöfarten upphört. I statsrådsprotokollet omförmäles den möjlighet, som
genom 1874 års Riksdags beslut att bygga äfven tvärbanan bredspårig
blifvit beredd, att någon del af tvär- och stambanorna kunde till minskning
i ej blott anläggnings- utan äfven driftskostnaden blifva gemensam.
Att på sådant sätt, i och med tvärbanans byggande, föra äfven stambanan
så långt norrut som till Håssjö, kan ej vara annat än önskvärdt,
och att lemna utan afseende den minskning i anläggnings- och driftkostnaderna,
hvilken sålunda kan vinnas, torde så mycket mindre böra
tillstyrkas som jernvägsbyggandet i Norrland i allt fall kan för staten
medföra ej ringa uppoffring och den ökade väglängd, 3 mil 8,700 fot,
som, under antagande att Östersund direkt beröres, för transitofarten
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
mellan Sundsvall och Trondhjem uppkommer genom banans dragande
öfver Håssjö, ej lärer vara af någon synnerlig betydelse på. en sträcka,
sådan som den mellan nämnda tvänne städer, utgörande, enligt vestra
alternativet, ej mindre än 43 mil 1,089 fot. För invånarne i norra delen
af Ångermanland, Westerbotten och Norrbotten åter medför det östra
alternativet en kortare väglängd söderut af 3 mil 4,200 fot, till Trondhjem,
om Östersund beröres med bibana, af 2 mil 24,300 fot, men, med
direkt beröring, af 1 mil 28,300 fot samt till Sundsvall af 7 mil 2,600
fot; hvarjemte vägen från Stockholm till Sundsvall genom detsamma
förkortas med 2 mil 34,600 fot. Den fördel, som genom vestra alternativet
beredes Sundsvall, för dess förbindelser vesterut, och en del af
Jern tian d, torde jemväl mera än motsvaras af de lättade kommunikationer,
som banans dragande öfver Håssjö medför för hela det öfriga Norrland,
helst ihågkommas bör, att till berörda del af Jemtland redan finnas
kommunikationsleder, bestående af goda landsvägar och segelleder,
hvaremot de orter, som kotnine att beröras af den östliga linien delvis
saknab alla tidsenliga kommunikationer.
A ena och andra sidan uppgjorda beräkningar öfver det ena eller
det andra alternativets större eller mindre trafikförmåga torde vara ganska
vanskliga att tillförlitligt bedöma, och äfven af den orsak ej kunna
utöfva ett afgörande inflytande att de äro till större delen uppgjorda
med afseende å en mindre rayon utefter banorna. Beträffande statens
jernvägsbyggnader i så vidsträckta och delvis så glest befolkade trakter
som de ifrågavarande bör dock en vidsträcktare synpunkt tagas för bestämmandet
af banornas rigtning och ej för mycket afseende fästas å
de närvarande förhållandena. En hufvudsak anser Utskottet vara, att
statsbanorna förläggas så att de föranleda anslutning till dem af bibanor
och dymedelst framkalla en beqväm och ökad trafik i de orter, der de
framgå.
I detta afseende tillerkänner Utskottet det östra alternativet ett
afgjordt företräde. Redan i den Kongl. Propositionen till 1873 års Riksdag
anmärktes, beträffande tvärbanans dragande norr ut till Håssjö och
först der vesterut, att, om från Håssjö anlades en bibana af omkring sex
mils längd till närmaste punkt vid Angermanelfven eller Sollefteå, skulle
de ifrågastälda banorna komma i beröring med fyra särskilda flodområden,
nemligen Ljusnans, Ljungans, Indalselfvens och Angermanelfvens,
hvilken förbindelse komme att mäktigt bidraga till höjande af trafiken
å dessa banor. Liknande anledningar till bibanors anläggande torde ej
på den vestra linien förefinnas.
Beträffande längd, kostnad och lutningsförhållanden å hvar särskild
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
9
ifrågasatt handel innehåller Utskottets till sistlidne års Riksdag afgifna
utlåtande N:o 88 en tabell, hvilken Utskottet anser sig böra här nedan
ånyo meddela, jemte erinran, att våglängden utgör, mellan Storvik och
Hybo 14 mil 22,900 fot, mellan Näskott och riksgränsen 13 mil 1,446 fot,
mellan riksgränsen och Trondhjem 9 mil 21,643 fot samt mellan Sundsvall
och Torpshammar 5 mil 20,800 fot:
Anläggnings-
Lutningar a
f
Baudel.
Våglängd.
kostnad, i
kronor.
1 : 60.
1: 61—79.
1 : 80—99.
A) Linien Hybo—Yälje—inge—Gällösund—Östersund—Näskott. med bibanor
inge—Torpshammar och Gällösund—Håssjö.
Hybo—Välje ..............
Välje—Ange ..............
Ange—Gällösund........
Gällösund—Östersund..
Östersund—Näskott.....
Ange—Torpshammar ..
Gällösund—Håssjö .....
Summa
3 mil 1-1,000 fot.
13.100
23.100
22.400
3,200
16,500
1.800
30 mil 22,100 fot
2,086,000
3.480.000
2,841,950
2,830,050
1.244.000
2.035.000
3.718.000
18,235,000
-I
9,900 fot.
1 mil 28,600 »
» 80 >,
4,560 »
20,380 »
22,500 »
5 mil 14,020 fot.
14,400 fot.
23.700 »
20,200 »
15.700 »
19,900 »
2 mil 21,900 fot.
8,300 fot,
5,700 »
9,120 »
12,670 »
8,800 »
19,500 »
1 mil 28,090 fot.
B) Linien Hybo—''Välje—Torpshammar—Håssjö—Dusnäsviken—Östersund
Näskott.
Hybo—Välje ...............
Välje—Torpshammar ...
Torpshammar—Håssjö ..
Håssjö—Dusnäsviken ...
Dusnäsviken—Östersund
Östersund—Näskott......
Summa
3 mil 14,000 fot.
6 * 31,000 »
7 » 2,800 »
4 » 32,400 »
3 . 3o,500 »
2 >» 3,200 »
28 mil 10,900 fot.
2,086.000
4.264.000
4.100.000
2.630.000
2.566.000
1.244.000
16,890,000
9,900 fot.
3 mil 14,000 »
1 » 15,200 »
12,900 »
1 » 6,600 »
4,560 »
6 mil 27,160 fot.
14,400 fot.
22,600 »
14,000 »
4,100 »
23,500 »
2 mil 6,600 fot.
8,300 fot
7.100 »
15,100 >
6.100 »
13,600 »
12,670 »
G) Linien Hybo—Välje—Torpshammar—Håssjö—Dusnäsviken
med
bibana till Östersund.
Hybo—Välje ...............
Välje—Torpshammar
Torpshammar—Håssjö .
Håssjö—Dusnäsviken ..
Dusnäsviken—Näskott..
Lith—Östersund ........
3 mil 14,000 fot.
31,000
2,800
32,400
6,700
20,800
2,086,000
4.264.000
4.100.000
2.630.000
3.236.000
1.079.000
9,900 fot.
3 mil 14,000 »
1 » 15,200 »
12,900 »
4,200 ^
21,000 »
14,400 fot.
22,600 »
14.000 »
4,100 »
12.000 »
4,000 »
I mil 27,170 fot.
-Näskott,
8.300 fot.
7,400 »
15,100 »
6,100 »
12,600 »
2.300 »
Summa 28 mil 35,700 fot, 17,395,000: — 6 mil 5,200 fot. 1 mil 35,100 fot. 1 mil 15,800 fot,
Bih. till Riksd. Prat. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 31 Häft. 2
10
Stat»-Utskottets Utlåtande N:o 62.
En jemförelse mellan den af Kongl. Maj:t vid denna riksdag föreslagna
och den af Herr Malmberg förordade sträckning blir naturligtvis
ej giltig med mindre„än att till den förra sträckningen läggas de bandelar,
Hybo—Välje—Ange samt Gällösundet—Håssjö, hvilka ingingo i
Kongl. Maj:ts förra alternativ vid senaste riksdagen, men om hvilka
Kongl. Maj:t för närvarande ej afgifvit något förslag. Genom antagande
af det östra alternativet blifva nemligen dessa två bandelar öfverflöd i <ra,
och äfven om de, på sätt i statsrådsprotokollet antydes såsom en möjlighet,
framdeles, derest det vestra alternativet i öfrigt skulle godkännas,
komme att utbytas mot någon eller några andra linier, har Utskottet
ingen anledning antaga, att dessa senare skulle blifva billigare än de
två nyssnämnda. Med inberäkning således af dessa två bandelar, visar sig
det resultat i afseende å längd och kostnad, som framgår af följande tabell:
Längd för trafiken mellan
Längd.
Kostnad.
Näskott
Håssjö
Håssjö
och
och
och
Hybo.
Hybo.
Näskott.
Mil.
Kronor.
Mil.
Mil.
Mil.
Torpshammar-—Ange —Gällösun- det—Ösfersund—Näskott.......
Hybo—Välje—Arme .......
30,6
18,235,000
21,1
20,5
12,9
Gällösundet—Håsjö ................
Hy bo—V älj e—T or pshammar—Hås- sjö—Dusnäsviken—Näskott
Bibana till Östersund ..........
Hy bo—Välj e—T orpsham mar—Hås-
29,0
1
17,395,000
27,4
17,3
10,1
sjö—Dusnäsviken—Östersund—
j 28,3
16,890,000
28,3
17,3
11,0
Näskott ..................
Såsom af Herr Malmberg i hans motion uppgifves, hafva under sistlidne
sommar och höst på vissa delar af den utaf honom förordade sträckning
undersökningar af enskild ingeniör verkstälts. Sedan de i anledning
af berörda undersökningar upprättade profiler och öfriga handlingar
till Utskottet aflemnats, hafva desamma underkastats granskning
af några bland Utskottets ledamöter, som ega särskilda kunskaper
i dylika frågor och haft biträde af tillkallade ingeniörer. Ehuru denna
granskning ej bestyrkt rigtigheten af Herr Malmbergs förmodan, att
väglängden skulle kunna med i rundt tal en mil förminskas, samt de
verkstålda undersökningarne ej heller synas kunna föranleda något nytt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
11
förslag i afseende å banornas sträckning, framgår af desamma, att åtskilliga
förbättringar kunna göras å de på jernvägsbyggnadsstyrelsens
befallning utstakade linier och att på dem förekommande svårare lutningar
kunna i viss mån undvikas, ehuru kostnaden derigenom torde
komma att ökas. Detta oaktadt finner Utskottet sådana svårare lutningars
undvikande i hög grad önskvärdt, enär af bifogade, till Utskottet
aflemnade jemförande beräkning (Bil. Lit. A) framgår, hvilken
väsentlig skilnad i underhålls- och trafikkostnader lutningar 1 : 60 förorsaka,
jemfördt med lutningar 1 : 100.
Utskottet tillstyrkte vid sistlidne års riksdag enahanda beslut som
nu af Herr Malmberg föreslagits och har, såsom af ofvanstående framgår,
fortfarande hufvudsakligen samma åsigt. Då det östra alternativet
medför den minsta anläggningskostnaden, kortare väglängd på bansträckningen
i dess helhet samt de största fördelarne för flertalet af Norrlands
befolkning, och då derjemte genom antagande af detta alternativ ett slutligt
afgörande vinnes i afseende å så väl stambanan som tvärbanan samt
fortsatta jernvägsstrider för erhållande af nya stambanedelar härigenom
för den närmare framtiden undvikas, förordar Utskottet den i Herr Malmbergs
motion föreslagna sträckning, dock med en mindre förändring.
Med afseende nemligen derå, att Östersund är Jerntlands hufvudort,
att anläggandet af en bibana till nämnda stad förorsakar en ökad byggnadskostnad
af 505,000 kronor jemte olägenheten af en kostsam särskild
trafik samt att de ogynsamma lutningsförhållanden å linien Dusnäsviken—Östersund,
hvilka förnämligast föranledde sistlidne års Statsutskott
att föredraga en indirekt beröring af denna stad, torde kunna i
väsentlig mån undvikas genom uppsökande af en fördelaktigare terräng,
anser Utskottet sig böra föreslå, att Östersund direkt af statsbanan beröres.
Beträffande de framställningar, om hvilka Utskottet här ofvan sig
utlåtit, hemställer alltså Utskottet:
l:o
att Riksdagen måtte besluta, att den från Hybo
uppåtgående jernbanan skall dragas öfver Välje till
Torpshammar eller annan lämplig punkt i närheten deraf,
som medgifver beqvämare anknytning än Torpshammar
och af Kongl. Maj:t må bestämmas, samt vidare från
Torpshammar eller berörda punkt till Håssjö, äfvensom
att en jernbana skall dragas från Håssjö till Dusnäsviken
och derifrån öfver Östersund till Näskott, samt att
Riksdagen måtte, för fortsättande under år 1877, på sätt
12
Stats Utskottets Utlåtande N:o 62.
Kongl. Maj:t lämpligast synes, af arbetena å så väl
ofvannämnda banor som banan mellan Storvik och Hybo
och mellan Näskott och riksgränsen — med rätt för
Kongl. Maj:t att närmare bestämma de orter, jernvägssträckningarne
skola genomgå och de ställen, de böra
beröra — ställa till Kongl. Maj:ts disposition, att under
år 1877 i Riksgäldskontoret lyftas, ett belopp af
sex millioner kronor.
B) Angående enskilda jernvägsanläggningar.
Uti de angående understödjande af enskilda jernvägsanläggningar väckta
motioner har blifvit föreslaget:
l:o) angående jernväg mellan
Näsviken och Sveg:
af Herr J. Brun i Första Kammaren
(motion N:o 31) och Herr
W. Farup i Andra Kammaren
(motion N:o 78):
att Riksdagen måtte, för anläggande
af en jernväg från
vestra ändpunkten af Hudiksvall—Forssa
jernväg vid Näsviken
af sjön Södra Dellen till
Sveg i Herjeådalen, 15,65 mil,
bevilja understöd medelst:
dels anslag utan återbetalnings
skyldighet
af...................................
dels lån på vanliga vilkor af...
2:o) angående jernväg mellan
Krylbo och Borlänge:
af Herrar Jan Andersson, Anders
Anderson i Nyckelby, Eric
Dofsén, Emil König sfel dt, C. Jo
Transport
-
Lån.
Anslag.
Summa.
2,000,000
—
1,000,000
—
| 3,000,000
2,000,000
—
1,000,000
—
3,000,000
—
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
13
Lån.
Anslag.
Summa.
Transport
lianson och C. F. Toll (motion i
Andra Kammaren N:o 142):
att Riksdagen måtte för an- läggning af en jernbana mellan
Krylbo "och Borlänge, jemte en
bibana till Bispbergs gruffält,
bevilja helst ett anslag, stort
kronor en million, utan äterbe- talningsskyldighet samt såsom
låneunderstöd 1,800,000 kronor,
eller, om detta förslag icke skulle
kunna antagas, ett låneunderstöd
af 2,800,000 kronor, på vilkor
som Riksdagen behagade be-
2,000,000
1,000,000
3,000,000
stämma...............................................
3:o) angående jernväg mellan
Malung och Källbäcken:
af Herr E. D of sen inom An- dra Kammaren (motion N:o 152):
att Riksdagen måtte för an- läggande af en jernbana från
Malung antingen till Källbäcken
eller Bysjön bevilja statsanslag
till ~U enligt de i de alternativa
kostnadsförslagen upptagna kost- nadssummor, allt efter den sträck- ning, som kunde pröfvas vara
den ändamålsenligaste och der- med bereda den största fördelen.
Då de beräknade kostnads- summorna uppgå till respektive
2,000,000 kronor och 2,260,000
kronor, allt efter som banan
1,800,000
1,000,000
2,800,000
Transport
3,800,000
—
2,000,000
—
| 5,800,000
—
14
Stats-Utsicoltets Utlåtande N:o 62.
Transport
droges till Bysjön eller Källbäcken,
skulle, i senare fallet, det
begärda statsbidraget, som af
Utskottet antagits vara af motionären
föreslaget att utgå såsom
lån, utgöra .......................................
Lån.
Anslag.
Summa.
3,800,000
1,506,666
66
2,000,000
5,800,000
1,506,666
66
4:o) angående jernväg mellan
Tenhult och Göteborg:
af Herrar C. Ribbing i Första
Kammaren (motion N:o 29) och
Grefve E. Sparre i Andra Kammaren
(motion N:o 106):
att Riksdagen, för anläggande
af en jernväg från Tenhult eller
annan lämplig punkt på stambanan
öfver Tabergs bergslag
genom Jönköpings, södra delen
af Elfsborgs samt Göteborgs och
Bohus län till Göteborg med utgrening
till Jönköping, ville såsom
lån anvisa ett till omkring
/3 af anläggningskostnaden be
räknadt
belopp af...........................
på de vilkor, som för beviljande
af lån till jernvägsanläggningar
bestämdes.
12,000,000
12,000,000
5:o) angående jernväg mellan
Borås och Warberg:
af Herr A. Börjesson, med
hvilken Herr A. Ohlson instämt
(motion i Andra Kammaren N:o
81): ___
Transport 117,306,666)66(2,000,000
19,306,666)66
/
Stats-Utskottets Utlåtande N:o ti2.
15
Lån.
Anslag.
Summa.
Transport
att för anläggande af en bred- spårig bana af omkring 8 mils
längd från Warberg till Borås,
som beräknats kosta ungefär
4,500,000 kronor, måtte af Riks- dagen anvisas såsom lån, ränte-
17,306,666
66
2,000,000
19,306,666
66
fritt under byggnadsåren ............
6:o) angående jernväg mellan
Göteborg och lämplig punkt vid,
jernväg i Skåne:
af Herrar F. W. Leijonancker,
1. Wallberg, P. von Möller och
C. Hammar (motion i Första
Kammaren N:o 30):
att Riksdagen måtte på något
af här nedan anförda alternativa
sätt understödja anläggning af
en bredspårig jernväg från Gö- teborg, genom Hallands hela
längd, till Engelholm eller annan
punkt på Engelholm—Ästorps- banan eller, om så skulle finnas
fördelaktigare, till Helsingborg,
af en längd i förra fallet af 20,4 mil
och i senare, eller till Helsing- borg, af omkring 23 mil, nemligen:
a) Så som Hallands landsting
begärt: ett lån af % af jernvä- gens beräknade anläggningskost- nad, räntefritt under byggnads- tiden, samt ett anslag utan åter- betalningsskyldighet af l1 !i mil- lion kronor;
3,000,000
3,000,000
Transport
20,306,666 66
2,000,000
22,306,66 6
66
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Lån.
Anslag.
Summa.
Transport
b) ett lån till ett belopp af
450,000 kronor per mil, på bil- liga vilkor; eller
c) statens garanti å 4 eller
högst 5 procent ränta å ett låne- belopp af 500,000 kronor per mil;
hvarjemte uti en af Herrar
Carl Tf var sson, C. A. Jönsson, A.
Ohlson, S. B. Bruhn, A. M. Lund- berg och I. Lyttkens inom Andra
Kammaren väckt motion (N:o
119) föreslagits:
att Riksdagen, till befrämjande
af en jernvägsbyggnad med 4,8 3
fots spårvid, utgående från någon
lämplig anknytningspunkt vid
jernväg i Skåne och sträckande
sig genom Hallands hela längd
till staden Göteborg, ville på
ändamålsenligt sätt lemna erfor- derligt bidrag, i hvilket hänse- ende motionärerne hemstält, att
den af Hallands landsting utta- lade önskan måtte villfaras och
således 1,500,000 kronor stats- anslag utan återbetalningsskyl- dighet och två tredjedelar af
byggnadskostnaden såsom lån på
billiga vilkor beviljas det bolag,
som utför ifrågavarande jern- vägsbyggnad.
Då kostnaden är, enligt en
af landstinget till Kongl. Maj:t
ingifven underdånig ansökning
20,306,666
66
2,000,000
22,306,666
66
Transport
20,306,666
66
2,000,000
—
22,306,66666
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
17
Transport
om statsbidrag, beräknad till
675.000 kronor för hvarje mil,
hvilket för 23 mil skulle utgöra
15.525.000 kronor, äro således
genom omförmälda motioner begärda
ett lån af..............................
och ett anslag af ...........................
7:o) angående jernväg mellan
Helsingborg och Höganäs:
Af Herr Sven Andersson inom
Andra Kammaren (motion N:o
136):
att, för anläggning af jernväg
mellan Helsingborg och Engelholm
med sid obana till Höganäs,
hvilken jernväg beräknats kosta
omkring 2,000,000 kronor, Riksdagen
ville bevilja ett lån motsvarande
två tredjedelar af anläggningskostnaden
eller...............
mot högst fem procent ränta och
för öfrigt på de vilkor, som Riksdagen
kunde finna för godt bestämma,
med skyldighet för bolaget
att medelst aktieteckning
anskaffa den återstående tredjedelen.
8:o) angående jernväg dels mellan
N orsholms station och sjön
Risten och dels mellan Norrköping
och Gamleby:
af Herr N. Fosser (motion i
Andra Kammaren N:o 109):
Transport
Bih. i/ll Jtilesd. Prat. 187(i. 4 Samt. 1 Afd. 31 Haft.
Anslag.
Samma.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Transport
a) att det bolag, som bildat
sig under benämning Norsholm—
Ristens kommunikations-aktiebolag
och har för ändamål att
anlägga jernväg mellan Norsholms
station på Östra stambanan
och sjön Risten, måtte, på
de vilkor Riksdagen kunde finna
lämpligt närmare bestämma och
derest bolaget anlade en 3 fots
jernväg från Norsholm till Bersbo,
en bana från Westervik till
mötes, erhålla ett lån motsvarande
V3 af anläggningskostnaden,
eller......................................................
samt b) att det bolag, som
bildade sig för att till en början
på sträckningen mellan Norrköping
och Gamleby anlägga
jernväg med 3 fots spårvidd
mellan Norrköping och Waldemarsvik,
måtte, på de vilkor
Riksdagen kunde finna lämpligt
närmare bestämma, erhålla ett
lån, motsvarande % af anläggningskostnaden,
eller...................
hvarjemte, beträffande särskildt
den under mom. b) här ofvan
omförmälda jernväg, Herrar J.
G. Granlund och J. P. Nilsson
i en inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 134) hemstält,
att emot de vilkor, Riksdagen
kunde finna lämpligt bestämma,
Transport
Lån.
Anslag.
Summa.
31,989,999
99
3,500,000
35,489,999
99
800,000
—
—
-—
800,000
—
2,300,000
—
—
—
2,300,000
—
35,089,999
99
3,500,000
—
38,589,999
99
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
19
Lån.
Anslag.
Summa.
Transport
måtte, såsom understöd för en
smalspårig jernväg från Norr- köping öfver Söderköping till
Waldemarsvik med framtida ut- sträckning till Gamleby, anslås
ett belopp, motsvarande hvad till
andra enskilda jernvägsanlägg- ningar, jemförliga med denna,
blefve af Riksdagen beviljadt.
9:o) angående jernväg dels från
Hultsfreds station till West ervik
och dels från Westervik öfver Åt- vidaberg till Bersho:
af Herrar E. Carleson (motio- ner i Första Kammaren N:is 39
och 40) samt G. Maechel (motio- ner i Andra Kammaren N:is 147
och 148):
att det bolag, som bildat sig
under benämning Hultsfred—
Yesterviks jernvägs-aktiebolag,
med ändamål att anlägga jern- väg af tre svenska fots spårvidd
mellan Hultsfreds station på Näs- sjö—Oskarshamnsbanan till We- stervik eller närheten deraf, måtte
på de vilkor, Riksdagen kunde
finna lämpligt att närmare be- stämma, erhålla ett lån, motsva- rande ''ii af beräknade anlägg-
35,089,999
99
3,500,000
38,589,999
99
ningskostnaden, eller högst.........
samt att det bolag, som blifvit
bildadt för att i fortsättning af
jernvägen från Hultsfreds station
2,200,000
2,200,000
Transport
37,289,999
99
3,500,000
—
40,789,999
99
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Lån.
Anslag.
Summa.
Transport
till Westervik åstadkomma en
jernväg, med tre svenska fots
spårvidd, från sistnämnde stad
öfver Åtvidaberg till Bersbo i
Linköpings län, måtte på de vil- kor, Riksdagen kunde finna lämp- ligt närmare bestämma, erhålla
ett lån, motsvarande två tredje- delar af beräknade anläggnings-
37,289,999
99
3,500,000
40,789,999
99
kostnaden, eller högst ..................
10:o) angående jernväg mellan
Wieslanda och sjön Bolmen:
af Herrar Jöns Pehrsson och
C. I. Bengtsson, med hvilka Her- rar Ed. V. Meyer, Carl Magni
L. J. Larson, J. Sandstedt, Ola
Mattsson och Bars Månsson in- stämt (motion i Andra Kamma- ren N:o 124):
att Riksdagen måtte såsom
låneunderstöd till Wieslanda—
Bolmens jernvägs-aktiebolag för
anläggning af en jernväg med
3,39 fots spårvidd från Wies- landa jernvägsstation till Ljung- by köping och vidare till stran- den af sjön Bolmen anvisa ett
2,400,000
2,400,000
amorteringslån af.........................
motsvarande hälften af den till
1,500,000 kronor beräknade an- läggningskostnaden, att af bola- get tillgodonjutas på möjligen
billigaste vilkor;
750,000
750,000
Transport
40,439,999 99 3,500,000
—
43,939,999
99
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
21
Transport
och ll:o) angående jernväg
mellan Wisby och Hemse med
bibanor till Rone och Klintehamn:
af Herrar A. J. Lytli, Petter
Larsson och Ernst Leijer (motion
i Andra Kammaren N:o 113):
att Riksdagen till understöd
för anläggande af en jernväg
mellan Wisby och Hemse täcktes
bevilja ett anslag, motsvarande
Vi af banans beräknade anläggningskostnad,
d. v. s. ett
belopp af i rundt tal.....................
samt att Riksdagen ville äfvenledes
bevilja ett anslag, motsvarande
''A af anläggningskostnaderna
för bibanor till Rone och
Klintehamn, med..............................
som kunde ställas till Kongl.
Maj:ts disposition att på Gotländska
jern vägsbolagets framställning
användas när Kongl.
Maj:t funne teckningen betryggande.
Summa kronor
Lån.
Anslag.
Summa.
40,439,999
99
3,500,000
43,939,999
99
—
•—
285,000
—
285,000
---
—
112,000
—
112,000
—
40,439,999
99
3,897,000
—
44,336,999
99
Härjemte har föreslagits:
12:o) af Herr E. Frisk (motion i Första Kammaren N:o 32):
att Riksdagen behagade ställa till Kongl. Maj:ts disposition, till understöd
för enskilda jernvägsanläggningar, ett extra anslag af femton
millioner kronor, att utgå under fem år med tre millioner årligen under
åren 1877—1881 och på enahanda vilkor, som vid 1871 års riksdag bestämdes;
-
22
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 62.
13:o) af Herr A. Gumcdius (motion i Andra Kammaren N:o 17):
att, i nära likhet med beslutet år 1871 och på samma grunder som
då, till låneunderstöd för enskilda jernvägsanläggningar måtte beviljas
och till Kongl. Maj:ts förfogande ställas ett extra anslag af tio millioner
kronor, att utgå under fem år med två millioner under hvartdera af
åren 1877, 1878, 1879, 1880 och 1881, å hvilket anslag Kongl. Maj:t
skulle ega att när som helst anvisa understödsbelopp, att utgå med
högst de här ofvan för hvarje år bestämda belopp;
samt 14:o) af Herr J. É. Åkeson Lundegård (motion i Andra Kammaren
N:o 68):
att Riksdagen måtte för sin del besluta, ettdera att i sammanhang
med upplåning för statens egna behof borde företagas sådan till utsträckning
och belopp, att emot fullgoda säkerheter lånebidrag utan hvarje
uppoffring från statens sida kunde tillhandahållas deraf behöfvande och
allmännyttiga större jernvägs- och hamnbyggnadsföretag, eller ock att
staten med garanti för kapital- och räntebetalning måtte understödja
och befordra upptagande af obligationslån, hvilka, af regeringen tillåtna,
erbjöde full säkerhet för återbetalning samt verkliga fördelar till utvidgande
af landets kommunikationsanstalter.
Vid öfvervägande af de sålunda gjorda framställningarne om understöd
åt enskilda jernvägsanläggningar, har Utskottet i första rummet
haft att utreda, huruvida skäl för staten förefinnas att fortfarande understödja
det enskilda jern vägsbyggandet i landet och, i sådant fall, med
huru stort belopp, på hvilket sätt och under hvilka vilkor ett sådant
understöd borde lernnas; och har Utskottet i sammanhang härmed tagit
del af de medelst protokollsutdrag till Utskottet hänvisade yttranden,
hvilka i Första Kammaren vid remissen af en bland ofvan omförmälda
motioner afgåfvos.
Att förbättrade kommunikationer, och särskildt jernvägar, äro ett af
de mäktigaste medlen för höjande af ett lands förkofran, är ej blott ett
ofta upprepadt påstående, utan torde numera vara ett så fullständigt
ådagalagdt faktum, att någon bevisning derför ej lärer vara erforderlig,
fetaten har ock hittills, i öfverensstämmelse med denna uppfattning, verksamt
befrämjat det enskilda jernvägsbyggandet här i landet och dermed
icke allenast gagnat landets utveckling i dess helhet, utan äfven tillgodosett
sitt eget intresse, då stambanorna visat sig lemna ett fördelaktigare
ekonomiskt resultat i den mån bibanor tillfört dem ökad trafik.
Något äfventyr för staten har, att döma efter den hittills vunna
erfarenheten, ej varit med dess försträckningar till enskilda jern vägsbolag
förenadt, om än undantagsvis betalningen en och annan an
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
23
nuitet blifvit i någon mån fördröjd; tvärtom har den granskning, som
Riksdagens revisorer verkstält, gifvit vid handen att flera af de med
statslån understödda jernvägsbolagen leinnat så fördelaktigt resultat, att
på grund deraf revisorerne ansett sig böra göra framställning om annuiteternas
ökande.
Ej heller torde man behöfva frukta att förhållandet för framtiden
skall blifva sämre, då jernvägarnes förmåga att lemna nöjaktig afkastning
af i dem nedlagda kapital bör tilltaga i bredd med landets fortgående
utveckling och det för öfrigt, när staten med lån understödjer enskilda
jernvägar, måste förutsättas, att icke andra komma deraf i åtnjutande
än sådana, som anses kunna erbjuda tillräcklig säkerhet för den emottagna
låneförsträckningen.
Ö O
Vidare torde icke böra lemnas utan afseende, att staten genom att
nu upphöra med enskilda jernvägsanläggningars understödjande knappast
skulle kunna anses hafva fullt billigt behandlat de orter eller landsdelar,
hvilka vore beredda att kraftigt bidraga till åstadkommande af jernvägsförbindelser,
lika gagnande för det allmänna, lika förtjenta af understöd
som de med sådant redan gynnade banor, men hvilka, derigenom att
staten undandroge det enskilda jernvägsbyggandet sitt allt hittills så
gagneliga biträde, sattes ur stånd att erhålla kommunikationer, som för
deras täflan med andra orter vore nödvändiga. Ty det är en naturlig
egenskap hos jernvägarne, att medan de kraftigt föra framåt de orter,
som eg a dessa de yppersta medel till samfärdsel, verka de tillbakahållande
på de orter, som samtidigt måste undvara dem.
Om det således i allmänhet ej synes vara med någon risk för staten
förena dt att såsom hittills med statsbidrag befrämja enskilda jernvägsanläggningar,
utan fastmer klokhet och billighet, tala för att dermed
fortsätta, torde, om ej några särskilda skäl föreflnnas för ett motsatt
tillvägagående, det nu så mycket mindre vara välbetänkt att upphöra
med dylika understöds beviljande, som statens finansiela ställning och
kredit göra det möjligt att utan någon uppoffring lemna sådana statsbidrag
och de många, från olika håll gjorda framställningarne om anvisande
deraf, nogsamt bevittna, att behof af understöd till enskilda
jernvägsanläggningar förefinnes, antagligen i högre grad än år 187], då
understöd för enahanda ändamål senast af Riksdagen anvisades.
Såsom skäl mot fortsatt beviljande af statsbidrag till enskilda jernvägar
har hufvudsakligen anförts, dels att detsamma skulle stå i strid
mot en nödig omvårdnad om vår statskredit, dels ock att ett behörigt
aktgifvande på den närvarande ekonomiska ställningen och industriens
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
behof fordrade att icke för närvarande med anslag eller lån uppmuntra
nya enskilda jernvägsföretag.
För Utskottet synes det vara eu öfverdrifven farhåga, att statskrediten
skulle kunna skadas, om medel inom måttliga gränser af staten
upplånas och sedermera såsom lån utlemnas för utförande af sådana enskilda
jernvägar, som afse att verksamt befordra landets utveckling och
välmåga; den hittills vunna erfarenheten lärer snarare lemna stöd för
det antagande, att hvad som med klok beräkning göres för att befordra
landets framåtskridande, stärker statens kredit.
Hvad åter landets ekonomiska ställning och industriens behof af
förlag vidkommer, torde det vara obestridligt, att om de orter, som
genom saknad af jernvägsförbindelser finna sig tillbakasätta och oförmögna
af en täflan med sådana, som erhållit fördelarne af jernvägar,
nu skulle lemnas utan understöd från statens sida, detta förhållande
kunde tvinga dem att antingen uppträda på den inhemska lånemarknaden
eller ock kasta sig i händerna på utländska jernvägsentreprenörer,
i båda fallen på sådana vilkor, som tvifvelsutan koinine att menligare
inverka på den allmänna ekonomiska ställningen och möjligen
äfven på räntefoten än om staten, förmodligen i utlandet, förmedlade
jernvägsbolagens behof af lån till jernvägsföretagens utförande. Befaras
bör ej heller att de belopp, som af jern vägsbolagen sjelfva, såsom inbetalning
för tecknade aktier, tillsläppas, skola alltför känbart inverka
på tillgången af rörelsekapital, då betydligt mera och således jemväl
en afsevärd del af de summor, som genom statens upplåning erhållas,
utgår såsom betalning till de vid jernvägsbyggnaderna anstälde arbetare
och för inom landet tillverkad materiel.
De väsentligaste invändningar, som mot ett fortsatt beviljande af statsbidrag
till enskilda jernvägsanläggningar blifvit anförda, äro således icke
af beskaffenhet att Utskottet kunnat tillmäta dem någon afgörande vigt
eller betydelse; men deremot förefinnas, utom de ofvan af Utskottet
framlagda allmänna skälen, just för det närvarande särskilda orsaker,
hvarför ett upphörande med sådana bidrags beviljande sannolikt komrne
att verka skadligt.
För bedömandet af denna fråga har Utskottet ansett det vara angeläget
att erfara till hvilken grad kapital och arbete under de senare
åren för enskilda jernvägars byggande tagits i anspråk, och Utskottet
har derför från enskilda och bolag, hvilka under de senaste fem åren
från och med 1871 verkstält jernvägsbyggnader, införskaffat uppgifter i
berörda afseende. Dessa uppgifter, hvilka blifvit af några ledamöter
inom Utskottet, som ega speciela insigter i hithörande frågor, granskade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
25
och sammanförda, ådagalägga det förhållande, som utvisas af bifogade
tablå (Bil. Lit. B).
Af densamma framgår, att på enskilda jernvägar nedlagts:
under år 1871............................... Kronor 2,206,347: —
» » 1872................................. » 13,157,732: —
» » 1873................................ » 34,193,062: —
» » 1874................................. » 44,313,272: —
samt » » 1875................................ » 28,299,382: •—
Till fullbordande åter af de enskilda jernvägsanläggningar, hvilka
för närvarande äro under arbete, erfordras, approximativt uträknadt och
i runda tal:
under år 1876................................ Kronor 20,000,000: —•
» » 1877................................ » 15,000,000: —
» » 1878................................. » 8,000,000: —
» » 1879............................... » 4,000,000: —
» » 1880............................... » 3,000,000: —
Dessa siffror anser Utskottet otvetydigt utvisa, ej mindre, att jernvägsbyggandet
här i landet utvecklat sig i ett sådant omfång, att detsamma
dels i och för sig sjelft blifvit och dels, för förfärdigande af
jernvägsmateriel och dylikt, framkallat en industri af den betydenhet
och användande, såsom tablån jemväl angifver, af arbetskraft i den
myckenhet, att det redan derför, oafsedt de fördelar lättade kommunikationer
medföra, vore högeligen att beklaga om arbetet å jernvägsanläggningar
under den närmare framtiden komme att allt för mycket
inskränkas, hvilket otvifvelaktigt skulle inträffa, om understöd ej af
staten lemnades, än äfven att, å andra sidan, jernvägsbyggandet, om än
understundom sträckt längre än försigtigheten måhända bort medgifva,
redan visat en sådan tendens till nedgående, att deraf de farhågor,
hvilka det forcerade byggandet ingifvit, böra hafva blifvit lugnade och
att, om förhållandet skulle påkalla någon särskild uppmärksamhet från
statens sida, denna visserligen ej i sådant fall borde kunna gå i en rigtning,
som afsåge att allt för mycket försvåra och minska anläggningar
af ifrågavarande beskaffenhet.
Under dessa förhållanden vore det enligt Utskottets förmenande i
sanning oförenligt med det allmännas fördel, om medel skulle saknas till
utförande af sådana nya jernvägsanläggningar, hvilka kunde på ett verksamt
sätt befrämja utvecklingen af landets näringsliv Men detta skulle
sannolikt blifva händelsen, om staten helt och hållet undandroge de
Bih. till Riksd. Prof. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 31 Iläft. 4
26
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 62.
enskilda jernvägsbolagen sitt understöd, och, om banorna icke dess
mindre komme till utförande, kunde detta endast ske med sådana uppoffringar
från aktieegarnes sida, som för desse kunde blifva ruinerande
och i väsentlig mån förminskade det gagn, som eljest af jernvägarne
skulle det allmänna beredas.
Enligt en Utskottet lemnad uppgift innehade de enskilda bankerna
och kreditaktiebolagen under sistlidne Oktober månad öfvertagna och
inköpta jernvägsobligationer till belopp af omkring 21,400,000 kronor,
hvilket antagligen ej sedermera undergått någon synnerlig förändring.
Häri äro likväl ej inberäknade de säkerligen ganska betydliga belopp
dylika obligationer, hvilka af enskilde bankirer innehafvas. Det torde
vara obestridligt, att i marknaden redan finnes så pass stort förråd af
jernvägsobligationer och att för deras fasta placering för närvarande
möter så mycken svårighet, att det för jernvägsbolag knappast lärer
vara möjligt att annorlunda än på allt för betungande vilkor sjelfva
genom upptagande af obligationslån anskaffa behöfliga medel. Med fullt
fog synes då det anspråk kunna framställas, att staten, som utan svårighet
eller uppoffring kan bereda tillgång till dessa medel, med användande
af sin större kredit bidrager dertill att för landet nödiga och
nyttiga jernvägsföretag komma till stånd.
Det belopp, som år 1871 för berörda ändamål af Riksdagen anvisades
för de fem åren 1872—1876, utgjorde tio millioner kronor. Med
afseende på det nuvarande större behofvet och de i viss mån högre
arbetskostnaderna, anser Utskottet sig nu ej böra föreslå ett lägre belopp
än femton millioner kronor, att utgå under åren 1877—1881, dock
ej med lika andel hvarje år, utan jemkadt efter de summors storlek,
som, på sätt ofvan blifvit angifvet, komma att för redan påbörjade jernvägsanläggningar
användas, så att, då dessa summor äro större, ett
mindre belopp af det föreslagna nya anslaget anvisas, och tvärtom.
Utskottet anser derför anslagsbeloppet böra på de särskilda åren fördelas
sålunda, att deraf komme att utgå:''
O
under
år
1877...........
......................... Kronor
2,000,000
—
»
))
1878...........
»
2,000,000
—
))
))
1879...........
...................... ))
3,000,000
—
»
))
1880...........
..................... »
4,000,000
—
samt »
»
1881...........
»
4,000,000
—
Summa Kronor
15,000,000
—
Enligt denna fördelning och under antagande, att aktieegarnes tillskott
komme att utgöra en tredjedel af anläggningskostnaden och hälften
Stats-UtsJcottets Utlåtande N-.o 62.
27
af ofvan föreslagna statsunderstöd, skulle för redan påbörjade samt för
nya med statsbidrag understödda enskilda jernvägstöretag komma att
utgifvas:
under år 1877.................................. Kronor 18,000,000: —
» » 1878 .................................. » 11,000,000: —
» » 1879 ................................ » 8,500,000: —
» » 1880................................... » 9,000,000: —
och » » 1881.................................... » 6,(T00,000: —
Utskottet tvekar ej att uttala den öfvertygelse, att dessa utgiftssummor,
med landets nuvarande utveckling, icke kunna hafva någon
menlig inverkan på den ekonomiska ställningen, helst antagligen endast
en del af dem korame att inom landet upptagas, men en större del
säkerligen att åter der utgifvas.
.1 afseende på sättet för understöds meddelande synes intet skäl
förefinnas att frångå det år 1871 af Riksdagen bestämda, eller att dylika
statsbidrag meddelas blott såsom län och till högst två tredjedelar af
anläggningskostnaden. Endast mot återbetalningsskyldighet kan nemligen
staten lemna ett understöd, tillräckligt stort att de dermed afsedda förmåner
kunna ernås, och genom statsbidragets bestämmande till högst
två tredjedelar beredes, å ena sidan, säkerhet derför att det understödda
företaget verkligen är af den beskaffenhet att genom dess utförande ett
för det allmänna och landets näringslif nyttigt ändamål vinnes, alldenstund
det är fullt antagligt, att enskilde aktietecknare och kommuner
icke vilja, utom ansvarigheten för statslånet med dess företrädesrätt till
annuitetsliqvid ur bolagets inkomster, af egna medel tillsläppa en så
betydlig andel af kostnaden som en tredjedel, om icke företaget är för
orterna af stort gagn. A andra sidan torde anskaffandet af denna tredjedel
icke komma att öfverstiga enskilde personers eller kommuners inom
landet krafter, och i följd deraf jernvägsföretaget kunna komma till stånd
utan anlitande af utländskt delegareskap, hvaraf skulle kunna följa en
skadlig inblandning af främmande intressen och förvecklingar af åtskilliga
slag, som ej på förhand kunna förutses. Ej heller torde vara
skäl att frångå 1871 års Riksdags beslut att ställa det då beviljade
anlagsbeloppet till Kongl. Maj:ts disposition, hvarigenom största säkerhet
torde vinnas, att de jernvägsardäggningar, till hvilkas utförande
statsbidrag blifvit eller blifva begärda, kunna bedömas efter den vigt,
de hafva för landets jernvägssystem i dess helhet, och att deras större
eller mindre rätt att af statsbidrag komma i åtnjutande varder noggrant
utrönt. Vid pröfning af kostnadsförslag och arbetsplan har
Kongl. Maj:t ock tillfälle tillse, att jernväg, som erhåller statsunderstöd,
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
anlägges och bygges på ett sätt, som fullt motsvarar det ändamål, hvarför
densamma ansetts böra komma till stånd och af staten understödjas,
men jemväl att kostnadsförslaget ej är upprättadt högre än att det beräknade
beloppet af aktietecknarnes tillskott verkligen kommer att för
anläggningens utförande erfordras och utgå.
I afseende å öfriga vilkor för statsbidrags erhållande, utöfver de
redan omförmälda, att understöden ansetts böra utgå endast såsom lån
och till högst tfa tredjedelar af anläggningskostnaden, har Utskottet
funnit de af 1871 års Riksdag meddelade, i dess underdåniga skrifvelse
N:o 70 intagna bestämmelser böra vidhållas. De få tillägg till desamma,
Utskottet ansett sig böra föreslå, afse uteslutande beredande af
något större säkerhet beträffande arbetets utförande samt fullgörandet
af aktietecknarnes inbetalningar och bolagets förbindelser.
Af de mera detaljerade föreskrifter, Kongl. Maj:t meddelat vid beviljande
af understöd utaf det år 1871 anvisade anslag till enskilda jernvägsanläggningar,
har Utskottet tagit del; och synes statens rätt och
intresse vara genom desamma väl tillgodosedda. Jemväl har Utskottet
tagit kännedom om innehållet af åtskilliga af Kongl. Maj:t efter nämnda
tid i nåder meddelade jernvägskoneessioner samt inhemtat, att vid koncessionerande
under de senare åren af sådana banor, hvilkas förvärfvande
i en framtid ansetts kunna för staten ifrågakomma, Kongl. Maj:t förbehållit
staten rätt att efter viss tid och på vissa vilkor till sig lösa
banan; en rättighet, hvarvid staten enligt Utskottets åsigt äfven framdeles
i likartade fall bör bibehållas.
På grund af hvad ofvan anförts, hemställer Utskottet:
2:o
att, med anledning af ofvan omförmälda motioner,
Riksdagen måtte till låneunderstöd för enskilda
jernvägar bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition
ett extra anslag af femton millioner kronor, att
utgå under fem år, med två millioner kronor under
år 1877, två millioner kronor under år 1878, tre
millioner kronor under år 1879 samt fyra millioner
kronor under hvartdera af åren 1880 och 1881, å
hvilket anslag Kongl. Maj:t må ega att när som helst
till understödjande af nya, ännu ej påbörjade enskilda
jernvägsanläggningar, anvisa af Kongl. Maj:t beviljade
understödsbelopp, att utgå med högst de här ofvan för
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
29
hvarje år bestämda belopp samt i enlighet med följande
vilkor och bestämmelser:
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas
af Kongl. Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen,
hvilka jernväg skall beröra; varande det lånesökande
bolaget skyldigt att godtgöra de särskilda kostnader
för möjligen erforderliga besigtningar, extra biträdens
användande med mera dylikt, hvilka kunna af kostnadsförslagets
och arbetsplanens granskning föranledas;
2:o) att låneunderstödet må utgöra högst två tredjedelar
af anläggningskostnaden efter det faststälda kostnadsförslaget
samt lyftas i mån af arbetets fortgång
på sätt och å tider, som Kongl. Maj:t bestämmer, dock
med iakttagande deraf att bolagsmännens inbetalningar
ä af dem tecknade belopp skola ske i förhållande till
de andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen
af dessa låneandelar; skolande härjemte en
tiondedel af den beviljade låneförsträckningen innestå
till dess besigtning af jernvägsanläggningen blifvit
i öfverensstämmelse med § 2 mom. 2 af Kongl. kungörelsen
den 11 December 1874, angående ordningen
för afsyning och besigtning af enskilda jernvägar och
deras upplåtande för allmän trafik, förrättad och Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd till banans
öppnande för allmän trafik;
3:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna
statsunderstöd erhålla, skall vara skyldigt hos Kongl.
Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som
jemte statslånet är fullt tillräckligt till jern vägsanläggningens
utförande enligt kostnadsförslaget;
4:o) att i afseende å ifrågavarande försträckningar
skall iakttagas:
a) att annuiteten beräknas till sex procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet
först godtgöres ränta efter fem för hundra å oguldet
kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;
b) att räntefrihet må beviljas för högst tre år,
dock icke utöfver ett år från den dag, då, enligt
Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skall vara
färdig och för trafik öppnad;
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
c) att kapitalafbetalning skall vidtaga tre år efter
sistnämnda dag;
5:o) att jernvägsanläggningen med alla dertill
hörande byggnader och materiel, äfvensom all bolagets
öfriga egendom, skall utgöra underpant och säkerhet
för den af staten leinnade försträckning och staten
tillförsäkras all den pant- och förmånsrätt, som enligt
gällande eller blifvande lagstiftning kan för den lemnade
försträckningens återbetalande medgifvas;
6:o) att Kongl. Maj:t skall insätta en ledamot i
direktionen för hvarje jernvägsbolag, som undfått låneunderstöd,
och utse en revisor att deltaga uti granskningen
af bolagets förvaltning och räkenskaper samt
att arfvode till sålunda utsedd direktör och revisor
skall bekostas af bolaget;
7:o) att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,
i öfrigt skall underkastas alla de vilkor
och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga
och nödiga; samt
8:o) att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt,
må, då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan
kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse af den
för jernvägsanläggningen erforderliga, Kronan tillhöriga
mark, som står under dess omedelbara disposition,
hvaremot, när fråga är om boställsjord eller annan åt
enskild person med åborätt eller annorledes upplåten
kronojord, ersättning derför af bolaget bör lemnas i
enlighet med gällande expropriationslag, dels ock kostnadsfritt
begagna sådana å Kronans egor belägna
kalk- och stenbrott jemte grustägter, som kunna vara
disponibla.
Med anledning af det beslut, Utskottet sålunda ansett sig böra i
afseende å enskilda jernvägsanläggningars understödjande under de närmaste
fem åren tillstyrka Riksdagen att fatta, har Utskottet saknat anledning
att ingå i närmare pröfning af de ofvan omförmälda framställningar,
hvilka afse beviljande af understöd åt vissa särskilda jernvägsanläggningar.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
31
Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet här ofvan under
punkten 2’.0, föreslagit, hemställer Utskottet alltså,
3:0
att Herrar J. Bruns, W. Farups, Jan Anderssons
m. fl., E. Dofséns, C. Ribbings, Grefve E. Sparres,
A. Börjessons, F. W. Leijonanckers m. fl., Carl Ifvarssons
m. fl., Sven Anderssons, N. Fossers, J. G. Granlunds
in. fl., E. Carlesons, G. Mmchels, Jöns Pehrsons
m. fl. och A. J. Lyths m. fl. motioner icke må till
någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 April 1876.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Reservationer:
A) Angående statens jernväg sbyggnader:
l:o) af Herr L. N orden/elt:
»Emot Utskottet anser jag mig i första rummet böra anmärka, att
Utskottet tillstyrkt Riksdagen att besluta angående stambanans rigtning
jemte tvärbanans, oaktadt Kongl. Maj:t förklarat, att ytterligare undersökningar
böra företagas innan den uppåtgående stambanans rigtning
bestämmes.
Utskottets antagande, att en bibana snart skulle uppstå från Håssjö
till Sollefteå, om det östra alternativet antages, synes mig högst osanno
-
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
likt, emedan, om man ock lika med Utskottet antager, att stambanornas
byggande kommer för en tid att upphöra efter fullbordandet af de nu
föreliggande, det mycket naturliga hoppet att framdeles erhålla en
stambana i denna rigtning vållar, att ingen enskild företagsamhet för
vinnande af en bibana härstädes kommer till stånd. När stambanans
byggande längre åt norr företages, så kan icke skäligen Sollefteå ställas
såsom slutligt mål, utan någon vida nordligare belägen punkt, och då
inverkar på den störa frågan högst obetydligt, om man kommit sex mil
längre på vägen åt norr eller icke.
Vida fördelaktigare verkar då, om man lagt norrländska banorna
så, att de lemnat en skälig inkomst.
Intill dess man fortgått med jernvägsbyggandet längre åt norr än till
Håssjö, komma nästan alla norr om Angermanelfven bosatta norrländingar
att ställa sin trafik till Sundsvall och icke till Håssjö, emedan
frän Örnsköldsvik landsvägen till Hässja är 5 mil längre än till Sundsvall.
Det är först sedan stambanan blifvit framdragen till Sollefteå, som
någon bibana åt öster synes kunna uppstå. Håssjö-linien har uppkommit
såsom ett förmedlingsförslag mellan alldeles olika intressen och ser till
godo intetdera af dem. Denna bana skulle försvåra uppkomsten af en
kustbana och ligger dock för långt ifrån kusten, för att någorlunda väl
betjena der befintlig industri och befolkning.
Dess antagande kan icke förekomma, att i framtiden, då landet
blifvit mera befolkadt och industrien tillväxt, en kustbana uppkommer
genom enskild företagsamhet, och Håssjö-linien får då med denna kustbana
en svår täflan.
Icke heller kan antagandet af Håssjö-linien hindra, att Sundsvall—
Torpshammar-banan framdeles blifver utsträckt till Storsjön.
I Norrland blifver det alltid tvärbanorna, som gifva största inkomsten,
om de äro rätt lagda, hvarpå Gefie—Dala, Manna—Sandarne,
Hudiksvall—Dellen m. fl. jernvägar gifvit framstående bevis; men Håssjölinien
är icke någon tvärbana längre, än från Håssjö vesterut och kommer
icke att blifva fullständig såsom tvärbana förr, än den utsträckes
österut till Nylands lastningsplats vid Angermanelfven, samt gör icke ens
då samma gagn, som den kortare Refsunds-linien.
Man talar varmt om vigten af att gå hela Norrlands önskningar till
mötes, men förhållandet är verkligen, att mera än hälften af Norrlands
befolkning, nemligen den, som bor söder om Ångermanland, föredrager
Refsunds-linien och dessutom hafva hela landets öfriga innevånare större
fördel af sistnämnda linie. Genom att antaga Håssjö-linien skulle man
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
33
alltså skada vida större folkmängd och vida vigtigare intressen, än som
genom denna linie kunde gagnas.
Håssjö-linien fordrar i anseende till den större längden och de
svåra transportförhållandena minst ett år längre byggnadstid, än den
vestra och gifver i anseende till bristen åt någon lämplig slutpunkt för
trafiken, förr än man kommer till Storsjön, betydligt större ränteförlust
under byggnadstiden.
Till dess banan blifver fortsatt norrut får man enligt Utskottets förslag
3 mil 24,600 fot längre väg, på hvilken trafik skall bedrifvas, än
efter Refsunds-linien.
Sistnämnda linie kommer ock enligt alla sakkunniga personers sammanstämmande
omdöme, att gifva vida större trafikinkomst, än den östra
linien.
Från Storsjön till Throndhjem är afståndet 20 mil 34,000 fot, från
Storsjön till Sundsvall, efter Utskottets förslag, 21 mil 19,500 fot och
efter Refsundslinien 16 mil 29,000 fot, allt räknadt från närmaste punkt,
hvarest jernvägen i det ena eller andra fallet skulle beröra Storsjön.
Den särdeles billiga flottningskostnaden, så väl på Indals-elfven, som
på nedre delen af Gimån, jemte den längre vägen från Sundsvall till
Storsjön, efter den östra linien, gifva öfvertygande skäl att antaga, att,
om detta alternativ föredrages, trävirke endast undantagsvis eller kortare
sträckor komma att sändas på jernvägen. Denria linie lider ock i
jemförelse med den vestra af en betänklig underlägsenhet i antalet af
tillstötande landsvägar samt i befolkning, bostäder och kultur i närheten
af banan.
Sågblockarne i östra liniens närhet äro ock i anseende till dess läge
invid flottlederna redan betydligt mera afverkade, än invid Refsunds-linien.
Deremot synes Refsunds-linien hafva att förvänta en betydlig trätrafik,
då denna linie, enligt uppgjorda tillförlitliga beräkningar, kommer
att upptaga stora virkesmassor vid Ange- och vid Refsundsjön, samt äfven
från Storsjön med fördel kan täfla med flottleden på Indalselfven.
Den sistnämnda linien underlättar bibehållandet af Jemtlands trafik
till svenska hamnar, hvaremot den östra tvingar en stor del af denna
trafik att öfvergå till Throndhjem.
Angående de olika liniernas trafikförhållanden anförde chefen för
statens ''järnvägstrafik i Första Kammaren den 21 sistlidne Maj bland
annat:
»Efter min öfvertygelse är det af Kongl. . Maj:t framstälda första
alternativet (Refsunds-linien) det, som har största utsigten att få en
större trafik och att kunna trafikeras med den minsta drift- och underBilc.
till Rilcsd. Prof. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 31 Raft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
hållskostnad samt att således gifva den bästa afkastningen på det kapital
som derå nedläggas. — — — — — — — •— •— — — — .— —
Om vi taga den nu gällande trafiktaxan till grund för beräkningen,
visar sig, att, för gods i vagnslaster af första klassen ökas genom
väljande af den östra linien transportkostnaden från Torpshammar till
Östersund med 24 procent, för vagnslaster af andra klassen med 27,
för vagnslaster af tredje klassen med 23 procent och för spanmålslaster
med 16 procent mera, än hvad det skulle kosta å det kortare alternativet.
Från Torpshammar till riksgränsen blir skilnaden nog betydligt
mindre, i anseende till den störa våglängden, och utgör endast 6 å 7
procent. Från Stockholm till Östersund är skilnaden 10—15 procent
på de särskilda godsklasserna. — — •—• — — —- ■—• — — — — —
Denna linie eller den sä kallade Håssjö-linien har icke någon af de
fördelar, som jag nämnt med afseende å den vestra. — —• —---
Min fulla öfvertygelse, på grund af den erfarenhet jag har, är, att
det vestra alternativet, Hybo—Wälje—Ange—Galle—Östersund, har så
stort företräde framför hvarje annat, som hittills blifvit framlagdt och
synnerligen framför det af Utskottet föreslagna, att jag icke tvekar, att
på det varmaste anbefalla detsamma».
För öfrigt hänvisar jag dem, som vilja söka skäl för den ena eller
andra rigtningen, till Första Kammarens protokoll för den 21 Maj 1875.
Då det alltså synes mig afgjordt:
att den af Kongl. Majrt föreslagna tvärbanan, hvilken för större
delen af sin längd ligger betydligt djupare in i landet, än den af Utskottet
föreslagna, mycket fullständigare än denna senare fyller det
inre landets behof af lättade kommunikationer och af dess förbindelse
med hafvet, omfattar ett betydligt större trafikområde och öppnar detsamma
för befolkning, odling och industri samt gör dess produkter tillgängliga
;
att samma af Kongl. Maj:t föreslagna tvärbana kommer att lemna
ett mycket fördelaktigare ekonomiskt resultat än Utskottets;
att den förstnämnda medför kortare våglängder att trafikera än den
senare, nemligen från Throndhjem till Sundsvall af 3 mil 8,700 fot, från
Throndhjem till Stockholm af 7 mil 7,000 fot och från Storsjön till
Sundsvall af 4 mil 26,500 fot;
att Kongl. Maj:ts förslag gör möjligt för Jemtlands omkring Storsjön
bosatta befolkning att bibehålla sina urgamla handelsförbindelser
med Stockholm och Sundsvall;
att anläggningskostnaden enligt Kongl. Maj:ts förslag, intill dess
Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 62. 35
banan kommer att fortsättas åt norr, blifver 2,373,000 kronor lägre än
efter Utskottets;
att jemväl trafik-kostnaden efter det förstnämnda förslaget blifver
betvdligt lägre, än efter Utskottets, ända till den tid, då den uppåtgående
banan blifvit fullbordad flera mil norr om tvärbanan;
att efter Kongl. Maj:ts förslag, redan under arbetstiden eller i den
mån hvarje del af banan till exempel till Ange eller till Refsund blifver
fullbordad, icke obetydliga trafik-inkomster komma att vinnas, hvaremot
Utskottets förslag sannolikt lemnar trafikförluster under byggnadstiden;
att ofvan nämnda besparingar i anläggnings- och trafikkostnader
jemte minskade ränteförluster och ökade inkomster, enligt Kongl. Maj:ts
förslag, inom få år komma att öfverstiga den ökade kostnad för fortsättning
af den uppåtgående banan, norr om tvärbanan, som detta förslag
kräfver i jemförelse med Utskottets; hemställer jag,
att Riksdagen ville, med afslag å Stats-Utskottets
förslag, bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna nådiga
proposition.
Angående den af Herr Adelsköld till Utskottet lemnade, i utlåtandet
införda, jemförande beräkning, hvilken så sent blifvit mig meddelad, att
jag icke'' hunnit underkasta densamma någon uttömmande granskning,
vill jag anföra;
1) att, ehuru jag, i likhet med Herr Adelsköld, är viss derom, att
lutningar af 1 : 100 i stället för 1 : 60 medföra betydliga besparingar uti
underhålls- och trafik-kostnader, jag likväl anser honom hafva uppskattat
dessa besparingar väl högt, under ifrågavarande förhållanden, dels emedan
de många tågen och det ringa antalet vagnar uti hvarje tåg å statens
nu trafikerade jernbanor lära bero på en liflig persontrafik, hvilken
icke i lika grad kan vara att förvänta å de norrländska banorna, dels
emedan godstrafiken å dessa banor icke heller torde på lång tid uppnå
medeltalet å de öfriga stambanorna, dels emedan skenor af 19,4 u per
fot tills vidare användas för norra stambanan norr om Storvik i stället
för 15,5 u, som Herr Adelsköld antagit, dels emedan den förhöjning af
50 procent, hvilken han tillagt utöfver det beräknade resultatet, synes
mig godtycklig, dels ock emedan man genom tillägg af omkring 60,000
kronor per mil för ökande af rälsvigten och omkring 40,000 kronor per
mil för ökande af lokomotivens styrka kan nästan helt och hållet återvinna
hvad man förlorat genom användande af lutningar af 1 : 60 i stället
för 1 : 100;
2) att vid förändring af långa lutningar af 1 : 60 till 1 : 100 nästan
alltid en betydlig förlängning af linien måste ega rum på dessa ställen
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
och att kostnaden för sådana förändringar stundom äro högst betydande;
så har till exempel uti Ingeniören Larssons förslag till förändring af
linien öfver Ljungan till vattendelaren söder derom, enligt den granskning,
som blifvit verkstäld af detta förslag, på uppdrag af riksgäldsafdelningen,
linien blifvit på denna sträcka förlängd med en mil och kostnaden
ökad med 3,362,000 kronor i jemförelse med Ingeniören Sjögrens
förslag;
3) att förbättrade lutningar lättare och med mindre kostnad måste
kunna åstadkommas på den vestra linien, än på den östra, emedan höjdskilnaderna
på den förra äro mindre än på den senare, och att alltså
de besparingar i underhålls- och trafik-kostnader, som kunna vinnas
genom förbättring af lutningarne, tala starkare till fördel för den vestra
än för den östra linien.»
2:o) af Herrar F. Hederstjerna, Grefve L. af Ugglas, Grefve A.
Mörner, C. Fetre, J. H. Rosensvärd., Grefve G. Sparre, C. Hammarhjelm,
C. Ifvarsson och J. Rundbäck, hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag;
samt
3:o) af Herrar E. Key, L. O. Larsson, P. O. Hörnfeldt och O. B.
Olsson, hvilka, enär linien Dusnäsviken—Östersund, utgörande 3 mil
35,500 fot, vore i afseende å lutningsförhållanden särdeles ogynsam
samt den direkta beröringen af Östei^sund förorsakade för hela trafiken
från Håssjö till Näskott och Norge en omväg af nära en mil, hvilka
olägenheter ej motsvarades af fördelen utaf direkt beröring med en så
liten stad som Östersund, så till vida voro från Utskottets förslag skiljaktige,
att de ansågo Östersund böra endast med bibana beröras.
B) Angående enskilda jernväg sanläggning ar:
l:o) (i afseende å Utskottets i första stycket af punkten 2:0 gjorda
hemställan) af Herr Grefve L. af Ugglas, som ansett anslagsbeloppet 15
millioner kronor böra under åren 1877-—-1881 utgå med lika belopp
hvarje år, eller 3 millioner kronor om året; samt
af Herrar Grefve A. Mörner, L. O. Larsson och J. E. Johansson,
hvilka ansett, att nämnda första stycke af punkten 2’.0 bort hafva följande
innehåll:
»att Riksdagen måtte till låneunderstöd för enskilda jernvägar bevilja
och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag af tio
millioner kronor, att utgå under fem år ifrån och med år 1877, med
två millioner kronor årligen, å hvilket anslag Kongl. Maj:t må ega att
när som helst, till understödjande af nya, ännu ej påbörjade enskilda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
37
jernvägsanläggningar, anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp,
att utgå med högst det här ofvan för hvarje år bestämda belopp, samt
i enlighet med följande vilkor och bestämmelser: (dessa vilkor och bestämmelser
lika med de af Utskottet föreslagna)».
2:o) (i afseende å Utskottets i punkten 2l0 under mom. 3:o) gjorda
förslag) af Herr L. Nordenfelt:
»Äfven med det noggrannaste kostnadsförslag kan vid förändradeförhållanden
lätt inträffa, att den beräknade kostnadssumman befinnes
otillräcklig, och någon säkerhet för byggnad srisken synes mig för den
skull böra äskas, till förekommande af de svårigheter, hvilka skulle uppstå
i händelse staten nödgades öfvertaga en eller flera banor i ofullbordadt
skick. 1863 års Riksdag fordrade i denna afsigt garantiaktier till
en tredjedel af kostnadssumman utöfver den såsom stamaktier påräknade
tredjedelen. Enskilda långifvare fordra ock personlig säkerhet för
jernvägsarbetets fullbordande. Med anledning häraf föranledes jag att
föreslå följande förändring och tillägg i slutet af tredje vilkoret, hvarigenom
detsamma skulle erhålla denna lydelse: »att det lånesökande etc.
(lika med Utskottets) — — — utförande enligt arbetsplanen, hvarföre
ock säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes, till belopp af minst
en sjettedel af kostnadsförslagets slutsumma, skall utöfver denna ställas
för betäckande af möjligen uppkommande brist i det kapital, som finnes
nödigt för anläggningens fullbordande enligt faststäld plan.»
o:o) (i afseende å Utskottets i punkten 2:0 under mom. 4:o a) gjorda
förslag) af Herr S. .Nilsson, som ansett till detta förslag böra läggas en
ytterligare bestämmelse af följande innehåll: »I händelse den behållna
inkomsten af jernvägsanläggningen kommer att för något år uppgå till
sådant belopp, att den öfverskjuter 6 procent årlig ränta å hvad aktieegarne
tillskjutit, beräknadt från den dag, då de sålunda tillskjutna medlen
blifvit af dem till bolaget inbetalda, skall det nämnda 6 proc. Överskjutande
beloppet, efter för året upprättat bokslut, till Riksgäldskontoret
inbetalas såsom ytterligare kapitalafbetalning utöfver den här ofvan
bestämda»; samt
4:o) af Herrar 0. B. Olsson och J. Rundbäck, hvilka yrkat, att
ifrågavarande om understödjande af enskilda jernvägsanläggningar gjorda
framställningar måtte afslås.
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Bilaga Lit. A.
Jemförande approximativ beräkning öfver en del trafik- och underhållskostnader
å jernvägar med lutningar 1 : 100 och 1 : 60 samt skenor med 15,5
skålpunds vigt per löpande fot.
Beräkningarne gjorda med antagande af samma trafik som å svenska
statsbanorna 1874, eller cirka 3,000,000 centner årligen per mil;
att vagnarne i medeltal väga 110 centner och lasta 210 centner och
likasom å statsbanorna i medeltal gå med V3 last och således med last
väga 180 centner; att skenorna, såsom af Kongl. Byggnadsstyrelsen föreslagits
för stambanan norr om Storvik, väga 15,5 tt per fot; att lokomotiven
för denna skenvigt väga 720 centner med tender, hafva 14
tums cylindrar, 21 tums slag, 5 fots drifhjul, deraf 4 kopplade, och
100 tt ångtryck i cylindrarne samt således med dessa dimensioner uppför
stigningar af 1 : 100 draga 4,700 centner och uppför stigningar af
1:60 3,220 centner med 3 mils hastighet i timman, sin egen vigt jemte
tenderns inbegripen.
Under dessa antaganden är nedanstående tabell uppgjord för en
trafik af 3 millioner centner fraktgods per mil, eller ungefär samma
trafik som å svenska statsjernvägarne 1874.
Tabell N:o 1.
Vid stats-
1 :100.
1:60.
jernvägarne
1874.
Antal tåg å 22 vagnar med 1,540 ctr
nettolast ...................................................
1,948
—
—
Antal tåg å 14 vagnar med 980 ctr
nettolast ...................................................
—
3,061
---
Antal tåg å 15 vagnar med 1,100 ctr
nettolast ..................................................
■——
3,585
Antal lokomotiv (eller tågmil) per
banmil........................................................
1,948
3,061
3,585
Antal vagnmil pr banmil......................
42,856
42,856
55,239
Tågens sammanlagda bruttovigt ........
9,116,640
9,917,640
h-*
Oo
CO
o
o
o
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Tabell N:o 2
39
öfver en del årliga trafik- och underhållskostnader; beräkningarne grundade dels
på föregående tabell N:o 1, dels på Kongl. Trafikstyrelsens underdåniga berättelse
1874.
!
! Vid jernvägar
| Yid jernvägar
Vid statens
j med lutningar
med lutningar
jernvägar
1 : 100.
1:60.
1874.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
3,585 lokomotivmil......... k 5,3 kronor
—
—
19,000
1,948 » ......... ä 5,3 »
10,324
--—
3,061 » ......... å 5,3 »
16,223
—
42,856 vagnmil.................. å 0,77 »
3,300
3,300
55,239 » .................. a 0,77 »
—
4,253
Summa kronor
13,624
19,523
23,253
Underhåll af skenorna.
Om man enligt Trafikstyrelsen an- tager, att skenorna å nämnda stats- banor med lutningar af 1 : 100 ut- nötas på 12 år och man enligt tabel- len N:o 1 känner att sammanlagda
bruttolasten vid lutningar 1 : 100 och
och 1 : 60 förhåller sig nära som
19 : 21, så skulle skenorna således i
senare fallet utnötas på 10,85 år, och
som kostnaden för 1 mil spår med
15,5 ti skenor jemte nedläggning upp- går till cirka 100,000 kronor, så skulle
årliga utgiften för skenornas under- håll belöpa sig till ........
8,333*
9,217*
c:a 11,000
Summa kronor
21,957 |
28,740
34,253
''
6,783 kr.
*) statens jernvägars nuvarande skenor i medeltal väga cirka 22 it per fot och utnötas på
12 år, borde egentligen en vida kortare tid beräknas för 15,5 ii skenor, helst med stigningar 1 : 60,
der bromsningen inom kort förstör skenorna.
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
Detta belopp, 6,783 kronor, kapitaliseradt efter 5 procent, gifver ett
kapital af 135,600 kronor, hvilket skulle kunna nedläggas per mil för
vinnande af lutningar 1 : 100 i stället för 1 : 60, utan att företaget som
affär stälde sig sämre. Men om man närmare granskar de förestående
tabellerna 1 och 2, visar det sig, att de teoretiska beräkningarne icke
öfverensstämma med de praktiska resultaten vid statens jernvägar 1874,
utan äro för låga, kommande sig detta deraf, att i verkligheten tågen
varit mindre och flera samt den döda lasten, som sålunda måst framföras,
vida större än hvad teoretiskt beräknats, under förutsättning att
tågen alltid skulle bestå af så många vagnar, som lokomotiven kunna
draga.
Detta förhållande blifver i ögonen fallande, då det af Tab. 1 visar
sig att, oaktadt de vida kraftigare lokomotiv, som nu begagnas å statens
jernvägar, mot dem, som kunna gå på en bana med 15,5 a skenor, tågens
antal för samma trafik å statsbanorna 1874 uppgår till 3,585, då
jag med svagare lokomotiv under lika stigningsförhållanden erhållit endast
1,948, och då kostnaderna för dragkraften, bränsle, smörja och personalen
samt lokomotivs, vagnars och skenors underhåll kunna anses
förhålla sig temligen nära som antal tåg, så torde man utan fara för
större misstag kunna öka utgifterna för dessa poster vid lutningar af
1 : 60 mot 1 : 100 med 50 % och erhåller då ett kapital af cirka 220,000
kronor per mil, som skulle kunna nedläggas på terrassering och ökad
skenvigt för erhållande af en jernväg med större trafikförmåga. Och
jag anser så mycket rigtigare att denna senare siffra antages, som jag
i min kalkyl beräknat samma slitbarhet för 15,5 il som 22 n pr fot
tunga skenor, hvilket uppenbarligen är för lågt, och som Norrlands
längre och strängare vintrar och större snömassor i dubbelt hänseende
öka trafik- och underhållskostnaderna vid en bana med så branta stigningar
som 1 : 60 i förening med så svaga skenor som 15,5 il per fot.
Men derjemte måste vidare tagas i betraktande, att statens nuvarande
lokomotivcerter icke, utan att skenorna hastigt förstöras, kunna
begagnas å norrlands-jernvägarne, om de skulle komma att utföras med
15,5 tl skenor, hvarföre lättare maskiner måste anskaffas, hvilka, utom
att vara olämpliga för så branta lutningar som 1 : 60 och en tung trafik,
som ej tål höga taxor, inom kort, vid trafikens tillväxt och banans
blifvande ombyggnad med tyngre skenor, skulle blifva obrukbara, och
de medel, som användas till dessa maskiners inköp, sålunda vara bortkastade.
Och tager man slutligen i öfvervägande den vigtiga frågan om en
sådan jernvägs trafikförmåga för militära ändamål, så kommer man till
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
41
det nedslående resultat att, då statens nuvarande lokomotiv ej kunde
användas för trupptransporterna, så vore man inskränkt till norrlandsbanans
egna, mindre kraftiga maskiner, hvilka i lutningar af 1 : 60 icke
kunde draga mera än öfverhufvud taget 14 stycken med trupper lastade
vagnar; och då af generalstaben (med ledning af existerande jernvägsförhållanden)
gjorda beräkningar grunda sig på 40 vagnar i tågen, med
hvilka, om tillräcklig rörelsemateriel funnes, en armécorps på 40,000
man med tillhörande effekter skulle kunna förflyttas 20 mil på 10 dagar,
så blefve förhållandet på norrlandsbanorna, att en sådan förflyttning
erfordrade minst 58 dagar och troligen vida längre tid, till följd
af det inskränkta antal lokomotiv, som funnes tillgängliga och användbara
för transporten.
Såsom allmän regel vid jernvägsbyggnader gäller, att, om terrängen
tvingar till branta lutningar, så användas kraftiga lokomotiv — hvilket
förutsätter starka skenor — för ökande af en sådan jernvägs trafikförmåga
och minskande af trafikkostnaderna, hvaremot å jemn terräng
med fördelaktiga lutningar mindre kraftiga och lättare lokomotiv kunna
med fördel användas och till följd deraf äfven lättare skenor.
Vid norrlandsstambanan norr om Storvik har, i strid med denna
regel, föreslagits att använda långa och ofta förekommande branta lutningar
i förening med svaga skenor och deraf nödvändiga svaga lokomotiv,
hvarigenom resultatet skulle blifva det i hög grad ofördelaktiga,
som ofvan visats.
Då dertill kommer, att den under terrassering varande delen af
banan närmast norr om Storvik kunnat förbättras, så att ingen brantare
lutning än 1 : 100 förekomme, att hela vägen utmed Ljusne eif ingen
svårare lutning borde ifrågakomma, samt det är att hoppas, att noggrannare
undersökningar skola gifva det resultat, att norra stambanan,
utan synnerligen ökade kostnader, kan utföras med lutningar, ej öfverstigande
1 : 100, så vill det förefalla som om ändring i den faststälda
planen borde göras och på samma gång skenvigten ökas till 20 it för
jern eller till 18 it för sådana af stål, hvilka sistnämnda i längden äro
betydligt billigare.
Förändringarne från lutningar af 1 : 60 till 1 : 100 borde å sträckan
Storvik—-Näskott icke på långt när föranleda den tillökning i anläggningskostnad,
som med fördel kan nedläggas för vinnande af en jernväg
med ökad trafikförmåga, och hvad skenorna beträffar, så skulle ökningen
i vigt från 15,5 till 20 it, efter det pris som betalts för skenor till
stambanan norr om Storvik, eller 6: 40 per centner, öka kostnaden per
mil jemte stationer med cirka 24,000 kronor, och för 18 U stålskenor
Bih. till Riksd. Prot. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 31 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
efter nuvarande pris med cirka 36,000 kronor, till hvilka förändringar
medel torde finnas, enär de kostnadsberäkningar, hvilka ligga till grund
för af Riksdagen lemnadt anslag, dels upptaga kostnaderna för skenorna
till kronor 11: 25 per centner och dels i allmänhet blifvit upprättade
under en tid, då priset på arbete och alla materialier var betydligt
högre än nu; men skulle kostnaderna äfven uppgå till högre belopp, än
som finnes anvisadt, lider det väl intet tvifvel, att Riksdagen skulle bevilja
en sådan tillökning, då det lätt kan bevisas att jernvägen, genom
lutningar 1 : 60, skulle blifva oändamålsenlig och dess trafikförmåga högst
betydligt nedsatt, emot öm den byggdes så som de öfriga statsbanorna,
med lutningar af 1 : 100.
Stockholm i April 1876.
C. Adelsköld.
#
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
TA
utvisande approximativt antalet använda dagsverken och nedlagdt kapital under
I. Banor, för h vilka hufvudsaklige
A) Bredspåriga banor: Malmö—Ystad, Karlskrona-—-Wexiö, Lund—Trelleborg, Helsing
Bång’bro—-Kloten, Bergslagernas, Stockholm—Westerås-—Bergs
Mjölby, Upsala—Gefle, Storå—Guldsmedshyttan, Nybro—
B) Smalspåriga banor: Pålsboda—Finspong, Karlshamn—Wieslanda,''Wikern—Möckeln,
Strömsdal, Dannemora—Harg, Lidköping—Skara—Stenstorp,
Sunnansjö—Bysjön, Limmared—Asunden, Sölvesborg—Kristian
Dalelfven, Wintjern—Björnmossen.
invända dagsverken.
1871.
1872.
1873.
1874.
1875.
S:a dagsverken.
77,000
1,678,000
4,209,000
4,791,000
3,230,000
13,985,000
II. Banor, för h vilka dels utländskt,
Svenska Central-jernvägen, Oxelösund—Flen—Westmanland, Halmstad—
gA n v ä n d a dagsverken.
1871.
1872.
1873.
1874.
1875.
S:a dagsverken.
274,000
577,000
1,060,000
1,464,000
825,000
4,200,000
Af sistnämnda summa, 31,000,000 Kronor, kunna omkring 16,000,000 Kronor
obligationer samt till en mindre del genom inbetaide aktier, lemnade materialier
VA n v ä
n d a
dagsverken.
1871.
1872.
1873.
1874.
1875.
S:a dagsvai.
Summa af I och II
351,000
2,255,000
5,269,000
6,255,000
4,055,000
118,185,000
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 62.
45
Bil. Lit. B.
BLÅ,
hvart och ett af de senaste fem åren på nedanstående enskilda jern väg ar.
Tihemskt kapital varit anviiinit:
borg—Hessleholm, Landskrona—Engelliolm, Sala—Tillberga, Östra AVer mlands,
lagen, Norberg—Engelsbergs ombyggnad, Kalmar Emmaboda, Halsberg—Motala—
Säfsjöström, Krylbo—Norberg.
Sundsvall—Torpshammar, Wattjom—Marinen, Filipstad -Nordmarken, Hörken—
Taberg—Mokärnshyttan, Näs—Morshyttan, Mariestad—Moholm, Hudiksvall—Forssa,
stad, Hjo—Stenstorp, Ulricehamn—Wartofta, AVadstena—Fogelstad, Bysjön—Vestra
N edlagdt kapita 1.
1871.
1872.
1873.
1874.
1875.
Summa Kronor.
206,347
8,997,732
26,673,062
33,813,272
21,479,382
91,169,795
dels inhemskt kapital varit användt:
Jönköping, Nora—Karlskoga, Nässjö—Oskarshamn, AV i mm erby—Hultsfred.
Nedi a g d t k a p i t a 1.
1871.
1872.
1873.
1874.
1875.
Summa Kronor.
2,000,000
antagas vara
och jord.
4,160,000
effektivt uppt
7,520,000
agna inom lan
10,500,000
det, till störst
6,820,000
a delen genor
31,000,000
n försäljning af
Nedi a g d t k a p i t a 1.
1871.
1872.
1873.
1874.
1875.
Summa Kronor.
2,206,347
13,157,732
34,193,062
44,313,272
28,299,382
122,169,795
Bih. till Riksd. Prof. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 61 Höft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1876:78 Skrifvelse, angående beviljadt anslag till statens jernvägsbyggnader samt anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägsanläggningar. s. 14 i texten