Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (JSl:o J) Utlåtande N:o 13

1877-03-02 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1877:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (JSl:o J) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (JSl:o J) Utlåtande N:o 13.

N:o J3.

Anka till Rikstl. Kansli den 2 Mars 1877, kl. 2 e. in.

*

Andra Kammarens Forsta Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5, angående

ilndi ing af § 4 inom. 2 i Folkskolestadgan den 18 Juni

1842.

\ en till Andra Kammaren inlemnad motion, N:o 46, kar Herr Johan Jönsson,

till beredande af större beqvämlighet i afseende å så väl utgörandet som uppbärandet

af den i folkskolestadgan § 4 mom. 2 föreskrifna löneposten kofoder eller

dess ersättning, föreslagit, att detta moment i folkskolestadgan, sådant det är affattadt

i Kongl. Kungörelsen den 29 December 1860, måtte genom Riksdagens initiativ

i frågan få följande förändrade lydelse: ”1 stället för sommarbete och vinterfoder för

en ko skall skolläraren årligen åtnjuta 150 kronor att utgå qvartalsvis såsom hans

öfriga lön.”

Så vidt förevarande motion afser att förenkla sättet för folkskolelärare^ aflöning,

synes hon vara allt beaktande värd. Hufvndsakliga svårigheten med afseende

på det val, folkskolestadgan i § 4 mom. 2 lemnar en församling emellan kofoders

utgörande in natura och dess ersättande med ”minst värdet af fem tunnor

spanmål”, synes vara den, att det ena ej öfverallt kan med säkerhet an
tagas

fullt motsvara det andra. För värdet af blott fem tunnor spanmål torde

folkskoleläraren mångenstädes ej kunna betinga sig något kofoder in natura. Emellertid

torde icke heller motionärens förslag kunna oförändradt anses bättre leda

till målet än det stadgande som nu är gällande. Inom vårt land med dess stora

utsträckning och olika klimatförhållanden råder nemligen en allt för stor skiljaktighet

i det penningvärde, hvartill ett kofoder in natura uppskattas, för att ett till siffran

stadgadt penningebelopp skulle kunna vara den för hela landet gemensamma värdeBih.

till Riksd. Pro/. 1877. S Järn!. 2 Afl. 2 Rond. 7 Tläfi. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Andra Kammarens ''Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o 1.3.

mätaren i nämnda hänseende. Närmare målet synes man komma, om man såsom

alternativ till kofoder in natura sätter lösningspriset efter årets markegång inom länet

för det qvantum hö och halm, som erfordras för att föda en ko. Med 20 centner

godt hö och 20 centner halm torde i allmänhet en ko af medelmåttig storlek kunna

anses vara vinterfödd. T Norrland pläga, såsom bekant är, häradsrätterna i tvister

mellan födorådsgifvare och födorådstagare bestämma vinterfodret för en ko till just

detsamma, eller 20 centner ko och 20 centner halm. Denna qvantitet af utfodringsämnen

torde alltså kunna anses vara en tillräcklig måttstock äfven för de öfriga delare

af landet, der vintern väl icke i regeln är längre än i Norrland, och utfodringen

sålunda åtminstone icke krafvel- längre tid. Värdet af det sommarbete åter, som

härjemte erfordras, torde utan fara för synnerlig missräkning kunna anslås till ett

belopp, som motsvarar värdet af 4 centner hö. Om kofoder-ersättningen för folkskoleläraren

bestämdes efter dessa grunder, skulle värdet deraf efter lösningspris helt visst

komma att något öfverstiga värdet af fem tunnor spanmål, men deremot med all

säkerhet närmare motsvara det af stadgan alternativt föreskrifna sommarbetet och

vinterfodret in natura. Dermed vore visserligen icke någoii tunga lagd på församlingarna,

men deremot större trygghet beredd folkskoleläraren att oaikortadt få hvad

honom med skäl och rätt tillkommer, vare sig att lian finge efter stadgans ena eller

andra alternativa föreskrift uppbära ifrågavarande del af sin aflöning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker Utskottet,

att motionärens hemställan på det sätt bifalles, att Riksdagen

ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t läcktes

föranstalta om den ändring af senare delen af § 4 mom. 2 i

nu gällande folkskolestadga, sådan lydelsen är i Kongl. Kungörelsen

den 29 December 1860, att församling egde att åt folkskoleläraren

anskaffa sommarbete och vinterfoder för en ko, eller

ock, der församlingen funne lokala eller andra förhållanden sådant

förhindra, utgifva lösen efter årets markegångspris i länet för

tjugufyra centner hårdvalls- eller åker-hö samt tjugu centner

halm.

Stockholm den 2 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:

C. V. LINDER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.