Sök i Ratio Lex

Skrifvelse med anhållan om ändring af § 9 mom. 2 af Kongl. Förordningen den 20 Juli U''61 angående mant xlsoch skattskrifning ar nes förrättande.

3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1877:4, Skrifvelse med anhållan om ändring af § 9 mom. 2 af Kongl. Förordningen den 20 Juli U''61 angående mant xlsoch skattskrifning ar nes förrättande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1877, kl. 2 e. in.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 3, angående

underdånig skrifvelse med anhållan om ändring af § 9 mom. 2

af Kongl. Förordningen den 20 Juli U''61 angående mant xlsoch

skattskrifning ar nes förrättande.

I motion, N:o 11, som hlilvit till detta Utskott remitterad, hav Herr $. Ljungoren

omförmält, att det understundom händer att en person, som anmält tillämna! inflyttning

i annan kommun, försummat att i vederbörlig ordning och tid anmäla sig

till mantalsskrifningen derstädes, hvarigenom inträffat, att han för det ifrågavarande

äret icke blifvit någonstädes skrifven. Vid uppkommen tvist om rätta mantalsskrifningsorten

har, oaktadt personen bevisligen nästan hela det år, för hvilket skriftligen

skulle gälla, haft sitt arbete hos en och samme arbetsgivare, likväl den kommun,

hvarifrån personen flyttat, förklarats vara hans rätta mantalsskrifningsort. Då § 3

mom. 1 af mantalsskrifningsförordningen stadgar, att personen under den omtvistade

tiden skulle skrifvas, der han har eller, i följd af sitt vistande, bör anses hafva sitt

bo och hemvist, synes det deraf motionären, som borde personen i fråga rätteligen,

äfven efter förordningens nuvarande lydelse, hafva den senare kommunen, till hvilken

han inflyttat, till sin rätta mantalsskrifningsort. Som likväl mantalsskrifningsförordningen,

på sätt nyss nämndes, icke blifvit så af vederbörande tolkad, har motionären

ansett det vara nödigt att ordalagen i förordningen så ändrades, att de fingo sin rätta

betydelse, utan att tillåta någon misstydning. På grund häraf föreslår han:

“att Riksdagen ville genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,

det § 9 mom. 2 af Kongl. förordningen af den 20 Juli 1861 angående mantalsoch

skattsskrifningarnes förrättande måtte erhålla sådan förändrad lydelse att, om

någon försummat att i enlighet med denna förordning låta mantalsskrifva sig för ett

visst år, och om denna persons mantalsskrifningsort för sagda år varder tvist underst.

till Riksd. Prof. 1877. 8 Sami. 2 Afd, 2 Band. 3 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o^4.

kastad, lian då skall, med de undantag, som i § 3 af förordningen finnas upptagne,

anses under det omtvistade året tillhöra eller hafva tillhört den församling, inom

hvilken lian under r-törsta delen af samma år bevisligen haft sitt bo och hemvist.11

Sedan Kongl. Maj:t, på grund af Riksdagens underdåniga ,-krifvelse den 24 Mars

4812, förordnat en komité att uppgöra förslag till sådan omarbetning af Kongl. förordningen

den 20 Juli 1801 om mantals- och skattskrifningarnes förrättande, att förordningens

särskilda föreskrifter erhölle nödig klarhet och bestämdhet samt bragtes i

öfverensstämmelse såväl sins emellan, som med de förordningen berörande stadganden

i författningarne angående dels kommunalstyrelse, dels ock allmänna bevillningen, har

komitén den 7 December samma år detta sitt åliggande fullgjort. Vid sådant förhållande,

då komiténs utlåtande är afgifvet för redan mer än fyra år sedan, hvadan

det alltså torde vara att hoppas, att fullständigt förslag i ämnet till Riksdagen snart

inkommer, . ch då det för öfrigt i allmänhet ansetts olämpligt att vidtaga partiela

förändringar i författning, som är föremål för omarbetning i sin helhet, hemställer

Utskottet,

att förevarande motion icke må någon åtgärd föranleda.

På Utskottets vägnar:

ADOLF HELANDER,

Reservation:

o af HeiT & Tjur. g orm-. “Utskottet har i sitt förestående utlåtande icke i sak

haft något att invända mot min motion, utan endast på grund af angifna formela betänkliglieter

hemstält om utslag å densamma.

Mig synas dock dessa betänkligheter icke hållbara.

Hi i- i fråga ''arande förordning bör väl anses vara af den natur, torn 8!) §

Regeringsformen omnämner, och således en sådan, som af Konungen utan Riksdagens

hörande kan utfärdas. Det är väl sant, att hela det omnämnda komitéförslaget tillkommit

i följd af en Riksdagens skrifvelse i ämnet, men det förhållande, att Korml

? O 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillf ålliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

Maj:t vill farit denna Riksdagens anhållan, berättigar alldeles icke till det bestämda antagande,

att Riksdagen skall anmodas deltaga i den slutliga pröfningen af förslaget.

Då jag således anser detta Utskottets förut fattade antagande såsom formelt

olägligt, kan jag ej heller godkänna det såsom giltigt skäl för afslag på min motion.

Tvärtom — då det berörda kcmitéfcrslaget redan öfver fyra år hvilat hos regeringen,

och man således har att hoppas att den dermed åsyftade lagförändringen snart torde

vara att förvänta synes mig just nu tiden lämplig för inkommande med önskningar

om sådana detaljförändringar, hvilka saknas i komiténs förslag. Regeringen kunde

då, om Riksdagen nu skulle godkänna syftet af min motion, varda satt i tillfälle att

vid densamma fästa det afseende hon ansåge den förtjena, vare sig till ändring af nu

gällande eller vid utarbetning af en ny förordning; denna senare må komma att slutligen

varda Riksdagens pröfning understäld eller icke.

Då för öfrigt sjelfva syftet af min motion inom Utskottet syntes röna erkännande,

har jag haft så mycket mindie skäl att åtmjas med det slut. hvartill Utskottet

nu kimmit.“

N:o

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1877, kl. 7 e. in,

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4, i anledning

af väckt motion om ändring af 3 kap. 23 § i Kongl.

Stadgan angående försvarslösa och till allmänt arbete förfallna

personer af den 29 Maj 1846.

Framhållande olägenheten cerat att, enligt åberopade stadga, frigifven fånges

+U1 fängelsetiden’ genom ^ besparad arbetsförtjenst, hopsparade medel skola ”sändas

till Konungens Befallningshafvande eller poliskammare i den ort dit personen afgår, för

a den frigifne efter framkomsten tillhandahållas”, hvarigenom frigifven fånge nödgas

uppoffra en tid af flera dagar för att, merendels i residensstaden, utfå sin rättmätiga

egendom, och hvarest han ofta utsättes för frestelsen att sina besparingar förstöra, har

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.