Sök i Ratio Lex

Betänkande angående vissa ännu oafgjorda frågor om ändringar uti nu gällande lagstiftning rörande vUkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

1877-04-24 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1877:13, Betänkande angående vissa ännu oafgjorda frågor om ändringar uti nu gällande lagstiftning rörande vUkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 13.

1

W:o IS.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 April 1877, kl. 2 e. m.

Betänkande angående vissa ännu oafgjorda frågor om ändringar

uti nu gällande lagstiftning rörande vUkoren för tillverkning

och försäljning af bränvin.

Uti inledningen till sitt vid innevarande riksmöte afgifna betänkande

N:o 6, i anledning af vissa förslag rörande förändringar i nu gällande lagstiftning

angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin,

omförmälde Bevillnings-Utskottet, hurusom vid behandlingen af de till

Utskottet hänvisade motioner i ämnet Utskottet först till granskning företagit

alla i dessa motioner innefattade förslag af mera omfattande art;

samt att Utskottet ansett ändamålsenligast att, innan Utskottet skrede till

slutlig handläggning af de speciellare frågorna, afgifva särskild! utlåtande

till Riksdagen i anledning af de mera omfattande förslagen. Med föranledande

af dessa förslag heinstälde Utskottet i sitt berörda betänkande, att

Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

genom sakkunnige män låta öfverse nu gällande författningar angående

tillverkning och försäljning af bränvin, i syfte att genom lagstiftningen

måtte kunna åstadkommas ett än kraftigare motverkande af rusdryckers

missbruk; samt att Kongl. Maj:t ville derefter i detta ämne, om möjligt

vore, till nästa Riksdag afgifva förslag.

Sedan nämnda betänkande numera hos Riksdagen förevarit till behandling,

och Riksdagen dervid bifallit hvad i omförmälda hänseende blifva

af Utskottet hemstäldt, har Utskottet att jemväl afgifva yttrande anBih.

till Riksd. Prot. 1877. 5 Smil. 1 Afd. 11 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

gående de ännu oafgjorda frågorna om ändringar uti förenämnda lagstiftning.

Angående ti- I sadant afseende gar Utskottet först att yttra sig i anledning af en

SSS’inom Riksda£ens Första Kammare af Herr von Strokirch väckt “motion

ningens be- (N:o 14), deri bemälde motionär, under förmälan, bland annat, att mot

drm*Zde’ F>i*ä''nvintillverknings bedrifvande icke några andra förbehåll rimligtvis

borde göras än de, som af staten i sedlighetens intresse betingades, nemligen

en säker och noggrann kontroll öfver och hög beskattning af den

tillverkade varan, föreslagit, »att Riksdagen, med upphäfvande af hvad

för närvarande finnes stadgadt, för dess del ville besluta, att bränvins

tillverkning må, mot skyldighet för den, som sådan utöfvar, att för hvarje

tillverkad kanna bränvin af 50 procent alkohol vid -f 15 grader Celsius

erlägga den skatt, som derför blifvit åsatt, samt underkasta sig de bestämmelser,

som i och för en noggrann kontroll kunna finnas nödiga,

vara under alla tider af året tillåten i hvarje bränneri, till obegränsadt

tillverkningsbelopp utöfver 100 kannor per dygn, hvilket senare kannetal

skall vara det minsta tillverkningsbelopp af bränvin af ofvan nämnda

beskaffenhet, som i något bränneri får tillverkas under ett dygn.»

Enligt Kongl. förordningen den 18 Januari 1855 angående vilkoren

för bränvins tillverkning skulle denna tillverkning, så framt ej högst vigtiga

omständigheter föranledde dess inställande, vara tillåten under två

månader af året; och fick bränvinstillverkare under endera eller begge af

dessa månader handteringen utöfva.

Berörda förordning, hvilken, såsom bekant, skilde emellan större och

mindre brännerier, stadgade ock för de först nämnda, att den minsta tillverkningen

per dygn, för hvilken anmälan finge ske, skulle vara 300

kannor och den största 1,000 kannor, allt i medeltal under månad

räknadt.

Kongl. förordningen den 26 Oktober 1860, som upphäfde skilnaden

emellan större och mindre brännerier, utsträckte ock tillverkningstiden till

fem terminer, hvardera a en månad; och berättigades bränvinstillverkare

att under en, två eller tre af dessa terminer utöfva sin handtering.

Genom Kongl. förordningen den 18 December 1863 infördes ytterligare

en bränningstermin; och tillverkare skulle ega att bedrifva sin tillverkning

under en, en och en half, två, två och en half eller tre af de

stadgade terminerna.

Enligt Kongl. förordningen den 17 Maj 1867 skulle bränvinstillverkningen

vara tillåten under fjorton terminer om året, hvardera å en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

3

half månad. Tillverkaren egde för handteringens utöfvande välja hvilken

eller hvilka eller huru många af dessa terminer han åstundade.

Slutligen blef genom Kongl. förordningen den 26 Juni 1871 stadgadt

—- hvad jemväl i sist utfärdade tillverkningslag af den 28 Augusti

1876 är upprepadt — att bränvinstillverkning skulle vara tillåten från

klockan 12 på dagen första helgfria dag i Oktober månad till första

helgfria dag i Maj månad det derpå följande året vid samma timme; att

under denna tidrymd bränvins tillverkning linge utöfvas huru lång tid

som helst; och att tillverkningen dervid skulle vara begränsad emellan

200 och 1,200 kannor i medeltal för hvarje tillverkningsdygn.

Härjemte stadgades, att bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning

kunde af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande medgifvas äfven

under tiden från den 1 Maj till den 1 Oktober mot vilkor, som dels i

förordningen vore föreskrifna, dels ock ytterligare af Kongl. Maj:t pröfvades

erforderliga.

Af den redogörelse, Utskottet nu lemnat, visar sig, att ifrån år 1860

den inhemska bränvinstillverkningen erhållit uti ifrågavarande hänseenden

allt mer och mer frihet.

Att denna frihet skulle än vidare utsträckas, på sätt Herr von

kirch nu föreslagit, eller så att tillverkningen blefve tillåten under alla

tider af året och till obegränsadt tillverkningsbelopp utöfver ett till 100

kannor per tillverkningsdygn nedsatt minimum, har äfven tillförene varit

ifrågasatt; men, äfven om skäl för en sådan åtgärd skulle kunna anföras,

håller dock Utskottet före att, då. Riksdagen redan beslutit hos Kongl.

Maj:t anhålla om revision af gällande författningar angående tillverkning

och försäljning af bränvin, det ensamt ur denna synpunkt vore mindre

välbetänkt att vid innevarande riksmöte antaga ett förslag, hvilket innebure

så genomgripande förändringar i nuvarande tillverkningslag, som det

af Herr von Strokirch framstälda; och tillåter Utskottet sig derföre hemställa

i

1:°)

att Herr von Strokirchs ifrågavarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

. _ Angående

Vid 1871 års riksmöte, då Riksdagen dels medgaf att från det vid bränvinstilluppmätning

af tillverkadt bränvin erhållna och till normalstyrka redu-g^nsbelopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

cerade kannetal finge afdragas för afdunstning tre procent, dels ock upphäfde

den förut gällande ovilkorliga skyldigheten till förskottsbetalning

af tillverkningsafgiften, vidtogs äfven en förhöjning af nämnda afgift från

70 öre till dess nuvarande belopp, 80 öre per kanna af normalstyrka.

Att afgiften måtte än ytterligare förhöjas, har vid de följande riksdagarne

gång efter annan yrkats dels i sammanhang med, dels oberoende

af förslag att utskänknings- och minuteringsafgifterna måtte upphöra.

Vid innevarande riksmöte har inom Första Kammaren uti motioner

(Nas 12 och 31), väckta af Herr G. O. Berg, blifvit, utan samband med

något förslag angående berörda försäljningsafgifter, hemstäldt, »att tillverkningsskatten

på bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa

drycker höjes till 2 kronor per kanna om 50 procent alkohol vid +15

grader C.»; samt att, för den händelse detta förslag skulle vinna afseende,

skatteförhöjningen måtte ofördröjligen träda i verket; hållande motionären

före, att genom sådan förhöjning varans pris skulle stegras och

densamma i följd deraf göras mindre åtkomlig för den eller dem, hvilka

genom ett otygladt dryckenskapsbegär ådagalagt sin oförmåga att sjelfva

pröfva hvad dem sundt är.

Då, såsom redan är vordet erinradt, vid senaste riksdagar förslag

blifvit väckta om höjande af tillverkningsafgiften å bränvin, så har Bevillnings-Utskottet

ej ansett sig böra understödja desamma; och Utskottet

finner hvad det förut mot en sådan åtgärd anfört ännu ega full giltighet,

Ehuru Utskottet visserligen anser obestridligt, att en förhöjning

sådan som den af motionären föreslagna skulle i öfverensstämmelse med

kända nationalekonomiska lagar i allmänhet åstadkomma en förminskning

i varans förbrukning, lärer dock vara otvifvelaktigt, att deraf äfven skulle

föranledas en högst betydlig ökning utaf statsverkets inkomster, af hvilken

för närvarande ej något behof förefinnes. Skulle det oaktadt en dylik

skatteförhöjning ske, borde väl, enligt Utskottets förmenande, samtidigt

nedsättning å andra den stora allmänheten tryckande skatter medgifvas,

och då lämpligast i tullsatserna å sådana artiklar, som utgöra föremål för

hela folkets konsumtion; men, utom det att initiativet till en finansiel åtgärd

af sådan omfattning till äfventyrs borde tagas af Kongl. Maj:t, torde

jemväl med fog kunna sägas, att dylika förändringar i tulltaxan ej böra

utan särdeles tvingande skäl företagas, innan den förlidet år pabörjade

revisionen af berörda taxa blifvit bragt till slut.

Då Utskottet sålunda finner den närvarande tidpunkten ej vara lämplig

för vidtagande af den föreslagna förhöjningen i br än vinstillverknings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

afgiften, anser Utskottet sig böra, under erinran jemväl om Riksdagens

beslut i fråga om revision af gällande bränvinslagstiftning, hemställa:

att Herr C. 0. Bergs ifrågavarande förslag icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Uti 6 § 2 mom. af Kongl. förordningen den 18 September 1874 Lagen angaangående

vilkoren för försäljning af bränvin och andra branda eller eu- jQrSäijstilierade

spirituösa drycker stadgas, ätt den, som enligt 2 inom. i § 1 m^afhnnr

af Kongl. förordningen'' angående vilkoren för bränvins tillverkning icke § e.

får med sådan tillverkning sig befatta, äfvensom apotekare må ej tilldelas

rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin.

Enligt § 1 mom. 2 af sist berörda författning få med bränvins

tillverkning sig icke befatta öfverståthållare, underståthållare, landshöfding,

landssekreterare, landskamrerare, kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal,

polistjensteman, domare på landet, borgmästare eller annan magistratsperson

i stad, ecklesiastik embets- eller tjensteman, kyrkobetjent, folkskolelärare,

i tjenst varande läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman,

så ock i allmänhet embets- eller tjensteman, som till följd af sin befattning''

kan komma att deltaga i beslut om bränvins tillverkning eller kontroll

derå.

I en vid innevarande riksmöte inom Första Kammaren väckt motion

(N:o 32) har Herr von Gen jer föreslagit, natt Riksdagen ville besluta sådan

ändring i gällande Kongl. förordning om försäljning af bränvin med

mera, att 6 § 2 mom. af samma Kongl. förordning finge följande lydelse:

»Den, som enligt 2 mom. i 1 § af Vår nådiga förordning angående

vilkoren för bränvins tillverkning icke får med sådan sig befatta, äfvensom

apotekare, må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning

af bränvin; Dock vare det domare på landet, ecklesiastik embetseller

tjensteman, folkskolelärare och i tjenst varande läkare icke betaget att

ingå i sådant bolag, som, enligt 10 § 2 mom., kan i stad bildas.»

Motionären erinrar, hurusom numera de i 10 § 2 mom. af bränvinsförsäljniiigslagen

omförmälda bolag skola afstå hela nettovinsten af den

bränvinshandel, de idkat; och anser motionären att vid sada-nt förhållande

något giltigt skäl ej förefinnes att till inträde i nämnda bolag förbjuda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

de embets- och tjensteman, som icke till följd af innehafvande embete

eller tjenst hafva att ingå och pröfva aftal med dylikt bolag eller att

öfver tillverkning och försäljning af bränvin utöfva någon kontroll.

Af hvad sålunda blifvit i motionen anfördt framgår, hurusom det af

motionären framstälda förslag grundar sig på den af motionären hysta

uppfattning, att genom 6 § 2 mom. försäljningslagen det skulle vara de

i det af motionären föreslagna tillägg upptagne embets- och tjensteman

betaget att inträda såsom medlemmar uti ifrågavarande slags bolag.

Ln sådan uppfattning af nyss nämnda stadgande kan Utskottet emellertid

ej dela, enär stadgandet väl maste afse rättigheten att för egen del

idka utskänkning eller minuthandel; och Utskottet har sig icke heller bekant,

att samma stadgande blifvit annorlunda tillämpadt af vederbörande

myndigheter.

Ville man åt berörda stadgande gifva den tydning, som Herr von

Geijer antagit; så kunde man ju med ungefärligen lika skäl säga att, då,

enligt 5 § 1 mom. försäljningslagen, utskänkning af bränvin icke må utöfvas

af den, som idkar annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan

erfordras, skulle härigenom vara dylik handlande betaget att ingå

i mera nämnda slags bolag, för den händelse utskänkning af bränvin blifvit

åt bolaget öfverlåten. Ett sådant påstående torde dock med fog få

anses ohållbart.

Skulle emellertid en omarbetning af § 6 i försäljningslagen anses erforderlig,

synes Utskottet att en sådan bör föregås af en fullständig

glanskning af alla de omständigheter, som kunna bestämma, huruvida en

person må vara behörig eller ej till utöfvande af nu ifrågavarande näring,

eller till att ingå i bolag derför — en granskning, som dock lämpligast

torde ske i sammanhang med den allmänna revision af hit hörande

lagstiftning, hvarom Riksdagen redan beslutit att hos Kongl. Maj:t göra

underdånig hemställan.

Utskottet hemställer alltså:

3:o)

att Herr von Geijers ifrågavarande förslag icke

för närvarande måtte vinna Riksdagens bifall.

I nu gällande bränvinsförsäljningslag hafva mom. 1 och 2 af § 14

följande lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 13. 7

»Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan

gästgifveri tillkomma, ma i socken a landet idkas, göre derom framställning

hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften af Mars det

år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden skall innan slutet

af samma månad deröfver afgifva yttrande och deri, om bifall till utskänknmgen

för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det

må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden i kommunalstämman.

Denne inhemte, innan April månads utgång, på kommunalstämma,

som blifvit tva söndagar a råd pålyst, socknemännens utlåtande

i ämnet. \ årder framställningen af både kommunalnämnd och kommunalstämma

ogillad, förfalle frågan. Har åter endera eller begge bifall

tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit hållen,

ordföranden kommunalstämmo protokollet och kommunalnämndens

yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Vår Befallningshafvande in.

Vår Befallningshafvande fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens

ordförande till känna.»

»Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin i socken

ma beviljas, förfares pa lika sätt, som om utskänkning nu stadgadt

är.»

Vid sistlidet års riksmöte väcktes af Herr Wallenius inom Första

Kammaren förslag om förändringar uti ifrågavarande 1 mom. dels derutinnan

att 7:i :|f de afgifna rösterna skulle vara för bifall, om

kommunalstämman skulle anses hafva för sin del medgifvit bränvinsutskänkningen,

dels ock deri, att, derest den om utskänkningen gjorda, framställning

af kommunalstämma ogillades, frågan skulle komma att anses

förfallen, oafsedt om kommunalnämnden tillstyrkt bifall eller ej.

Bevillnings-Utskottet ansag hvad sålunda föreslagits vara förtjent af

Riksdagens uppmärksamhet. Genom antagande af förslaget att, derest

gjord framställning om utskänkning ogillades af kommunalstämma, frågan

skulle anses förfallen, förhindrades enligt Utskottets åsigt, att, genom

en möjligen ringa röstöfvervigt inom kommunalnämnden, emot socknemännens

vid kommunalstämman uttryckta önskan, kommunen skulle kunna

påtvingas en krogrörelse. Och genom att bestämma det en pluralitet af

/ utaf de afgifna rösterna erfordrades för att kommunalstämma

skulle anses hafva tillstyrkt bifall till utskänkningen, bereddes ett kraftigare

stöd för dem inom kommunen, som ville bekämpa fyllerilastens

utbredning derstädes.

För den händelse 14 § 1 mom. ändrades i det af Herr Wallenius

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

angifna syfte, ansåg Utskottet att — genom bibehållande af mom. 2 vid

dess nuvarande lydelse — det borde pa lika sätt som i fråga om utskänkning

förfaras, der fråga uppstode att i socken bevilja rättighet till

minuthandel med bränvin.

Och framstälde Utskottet förslag till förändrad lydelse af § 14 mom.

1; enligt hvilket förslag momentet skulle i här transsumerade delar lyda

sålunda:

»Till någon väcka fråga, att annan utskänkning------

socknemännens utlåtande i ämnet; dervid minst tva tf cd] edda1) ctf de afgifva

rösterna erfordras för att kommunalstämman skall anses hafva tillsty/ kl

Infall till utskänkningen. I annat fall förfalle frågan. Har kommunalstämma

med ofvan bestämda röstöfvervigt tillstyrkt bifall, sände, inom tre veckor»

etc.

Hvad Utskottet föreslagit blef af Första Kammaren utan omröstning

bifallet; men af Andra Kammaren, dock med endast 2 rösters pluralitet,

afslaget.

Det af Bevillnings-Utskottet vid sistlidna riksmöte framlagda förslaget

har nu återupptagits af Herr Liss Olof Larsson uti en af honom

inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 120); och har Herr Wallenms

uti eu vid innevarande riksdag inom Första Kammaren afgifven motion

(Nio 7) hufvudsakligen förnyat sin förra framställning i ämnet; dervid

bestämdt angifvande, att förslaget äfven afsage fragan om minuthandel

med bränvin.

Af den diskussion, som Utskottets förslag i förevarande ämne sistlidet

år föranledde inom Riksdagens Andra Kammare, syntes framgå, att man

egentligen ej hade något att invända emot nämnda förslag, så vidt det

afsåg borttagande af bestämmelsen att kommunalstämma och kommunalnämnd

skola vara eniga för att fråga om utskänknings eller minuthandels

tillåtande skall anses hafva förfallit. I detta hänseende framhölls,

att, då kommunalnämnden ju endast vore eu delegation af kommunalstämman,

det icke kunde ligga någon rimlighet i att lata kommunalnämndens

beslut hafva en sådan betydelse gent emot kommunalstämman,

som det enligt nuvarande författning hade; samt att, om sjelfva församlingen

eller hela kommunalstämman med sin majoritet beslutade något,

borde val icke en delegation af kommunalstämman och denna delegations

yttrande hafva en sådan betydelse, att deraf paralyserades stämmans

beslut.

Deremot framstäldes i afseende a den andra delen af Utskottets än
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-UtskoUets Betänkande N:o 13.

dr ingö för slag eller frågan om den föreslagna röstöfvervigten af 3/3

utaf de vid kommunalstämma afgifna rösterna åtskilliga betänkligheter.

Den vigtigaste af dessa var, enligt Utskottets uppfattning, att det icke

kunde anses vara med kommunallagarnes anda öfverensstämmande att i

eu särskild lag införa, angående beräkning af röstpluraliteten inom kommunalstämman,

bestämmelser, afvikande från dem, som i kominunallagarne

redan förefunnes.

Då den i sådant hänseende frainstälda betänklighet synts Utskottet

ega full befogenhet, har Utskottet ansett sig vid innevarande riksmöte

böra förorda allenast en sådan förändring uti ifrågavarande stadgande^ hvarigenom,

för den händelse gjord framställning om utskänkning af eller

minuthandel med bränvin ogillas af kommunalstämma, frågan om sådan

försäljning skall anses hafva förfallit, äfven om kommunalnämnden tillstyrkt

bifall till framställningen.

Utskottet tillåter sig alltså hemställa:

Do)

att, med bibehållande af den lydelse, som är gifven

åt mom. 2 af § 14 i bränvinsförsäljningslagen, mom. 1 i

samma § måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning

än den, som kan gästgifveri tillkomma, må i socken

å landet idkas, göre derom framställning hos kommunalnämndens

ordförande inom första hälften af Mars

det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden

skall innan slutet af samma månad deröfver

afgifva yttrande och deri, om bifall till utskänkningen

för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt,

hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas

till ordföranden i kommunalstämman. Denne inhemte,

innan April månads utgång, på kommunalstämma,

som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens

utlåtande i ämnet. Varder framställningen af kommunalstämma

ogillad, förfalle frågan. Har åter kommunalstämman

bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från

det kommunalstämma blifvit hållen, ordföranden komBih.

till Ilikscl. Prof. 1877. 5 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

§ 23.

munalstämmoprotokollet och kommunalnämndens yttrande,

jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens

ordförande till känna.»

§ 28 i nuvarande bränvinsförsäljningslag lyder sålunda:

»Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse

af annan anledning kan komma i fråga att under endast någon del

af året utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning

meddelas af Vår Befallningshafvande, när, i först nämnda fall, befälhafvande

militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom gjort

anmälan.

Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Vår Befallningshafvande

i det län, hvarest fartygets rederi har sitt hufvudsäte.

Afgiften bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträdande

komité, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande

tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i §§ 17 och 18

stadgade beräkningsgrunder för år minst utgå bör. Skulle tiden ej uppgå

till fjorton dagar, må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas. Innan

utskänkningen må företagas, skall nyss nämnda belopp förskottsvis erläggas

till vederbörande uppbördsman.

Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Vår

Befallningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.»

Herr Liss Olof Larsson bär i sin förenämnda motion föreslagit, att

åt mom. 1 af ifrågavarande § måtte gifvas följande förändrade lydelse:

»Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg eller der värdshusrörelse

af annan anledning kan komma i fråga att under endast någon del af

året utöfvas, må, efter kommunalstyrelsens och i stad jemväl magistratens hörande,

för kortare tid än år, och med de inskränkningar i öfrigt, som pröfvas

nödiga, rättighet till bränvinsutskänkning meddelas atf Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande, när, i först nämnda fall, befälhafvande militärchef

och, i öfriga fall, andre vederbörande derom gjort anmälan.»

Motionären förmäler, att den af honom uti ifrågavarande hänseende

föreslagna förändring afsåge att så val åt Kongl. Majrts Befallningshafvande

som åt vederbörande kommuner lemna något större rätt. När utskänk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 13.

ningsrättighet söktes pa grund af denna paragraf, hade kommunen ingen

rättighet eller tillfälle att yttra sig i frågan, hvithet syntes motionären

sa mycket obilligare, som det just vore kommunen, som Unge vidkännas

olägenheterna af sålunda tillatna utskänkningsställen. Inom den provins,

motionären tillhörde, hade särskild! tillåtelsen för passagerarefartyg att

utskänkningsvis försälja bränvin medfört mycken olägenhet, och kommunerna

sago med bekymmer, huru deras bemödanden att befrämja ordning

och nykterhet motverkades af dessa flytande utskänkningsställen, som lade

till nästan hvar och när som helst för att sälja bränvin. Om derföre

Kong! Maj:ts Befallningshafvande tillerkändes rätt att, vid meddelande af

sådan rättighet, föreskrifva vissa förbehåll och inskränkningar, der sådant

pröfvades nödigt, såsom t. ex. att sådan försäljning icke finge ega rum,

da fartyg vore vid land förlagdt o. s. v., skulle — säger motionären

slutligen manga af de olägenheter, öfver hvilka nu klagades, kunna

förekommas, och detta utan att någons rätt förnärmades.

Af hvad motionären sålunda anfört framgår, att den al honom gjorda

framställningen blifvit föranledd i all synnerhet af de olägenheter, som

han ansett uppkomma af rättigheten att å passagerarefartyg utskänkningsvis

försälja bränvin. ö

Äfven från andra orter än den provins, motionären tillhör, hafva

klagomål latit förspörja sig öfver olägenheter, som den passagerarefartyg

medgifna utskänkningsrätt medfört, särskild! derigenom att från dessa

fartyg bränvin blifvit jemväl till afhemtning försåldt.

Utskottet bär derföre ansett nödigt, att uti ifrågavarande § införas

vissa bestämmelser, genom hvilka nämnda olägenheter må kunna, så vidt

möjligt, undanrödjas.

I sadant hänseende har Utskottet trott det böra stadgas, dels att utskär)

kningen finge ske allenast till förtäring ombord å fartyget, dels ock

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid meddelande af tillstånd till

denna utskänkning skulle ega att jemväl i öfrigt föreskrifva de inskränkningar,

som kunde finnas nödiga.

Deremot har Utskottet ej kunnat biträda motionärens förslag, så vidt

det afser titt Kongl. Majrts Befallningshafvande, innan nyss berörda utskänkning

medgifves, skulle höra vederbörande kommunalstyrelse och i stad

äfven magistrat. En dylik bestämmelse skulle i många fall förorsaka

störa praktiska svårigheter, såsom nogsamt befinnes om man besinnar, huruledes

ofta passagerarefartyg trafikera en lång kuststräcka och dervid anlöpa,

en mängd särskilda stationer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-Utskotteis Betänkande Ko 13.

Hvad angår öfriga i § 28 afsedda fall, då rättighet till iskänkning

af bränvin kan för kortare tid än år medgifvas, så tiar Utskottet trott

att för dessa fall icke, såsom i afseende å passagerarefartyg, vidtagande af

ändringar i nuvarande stadganden är af något allmännare behof pakalladt.

Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

kan ju sådan utskärning ej komma till stånd utan på anmälan af befälhafvande

militärchef; och både för dessa och de andra fallen gäller ju

enligt 26 § 3 mom. försäljningslagen att, derest utskänkningsrättigheten

visat sig föranleda störande oordningar, Kong!. Maj:ts Befallningshafvande

eger på anmälan i stad af magistrat eller stadsfullmäktige och på

landet af socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd, efter vederbörlig

undersökning nämnda rättighet inskränka eller indraga.

På grund af hvad Utskottet anfört, hemställer Utskottet:

o

5: o)

att ifrågavarande 23 § må förändras till följande

lydelse:

»Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar

sammandragen, vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg,

eller der värdshusrörelse af annan anledning

kan komma i fråga att under endast någon del

af året utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till

bränvins utskänkning meddelas af lvongl. Maj:ts Befallningshafvande,

när, i först nämnda fall, befälhafvande

militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom

gjort anmälan.

Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes

hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, hvarest

fartygets rederi har sitt hufvudsäte. Sådan utskänkning

må endast ske till förtäring ombord åt fartyget, och

ege Kongl. Majds Befallningshafvande att jemväl i (ifrigt

dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas

nödiga.

Afgiften för utskänkning, dertill på grund af denna

§ rättighet meddelats, bestämmes af den för bevillningstaxering

näst derefter sammanträdande komité, men

o

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 13.

får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande

tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i

§§17 och 18 stadgade beräkningsgrunder för år minst

utgå bör. Skulle tiden ej uppgå till fjorton dagar,

må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas. Innan

utskänkningen må företagas, skall nyss nämnda belopp

förskottsvis erläggas till vederbörande uppbördsman.

Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas,

underrätte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

derom vederbörande skattskrifvare».

För den händelse Utskottets hemställan under nästföregående punkt §§1

varder af Riksdagen bifallen, torde deraf föranledas ett inskränkande tillägg

vid § 3 mom. 1 i ifrågavarande lag; enligt hvilket moment utskänkningsvis

försåldt bränvin må antingen å utskänkningsstället förtäras eller ock

derifrån afhemtas.

Likaledes lärer, under antydda förutsättning, ansvar böra bestämmas

för den, som, efter det han erhållit rättighet till utskänkning å passagerarefartyg,

utöfvar denna utskänkning annorledes än till förtäring ombord

å fartyget eller utan att iakttaga de inskränkningar dervid, som i öfrigt

kunna hafva blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt 23 §

2 mom. föreskrifna, Sådan förseelse bör enligt Utskottets förmenande

bestraffas på sätt i 45 § 1 mom. för vissa andra fall stadgas; och torde

i sådant afseende ett tillägg böra göras vid sist nämnda lagrum.

Utskottet hemställer alltså:

6:o)

a) att 3 § 1 mom. uti bränvinsförsäljningslagen

måtte förändras till följande lydelse:

»Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning

af bränvin, må sälja huru litet belopp som helst, och

må detta å stället förtäras eller derifrån afhemtas,

dock med det undantag, som i § 23 mom. 2 sågsy>;

b) att 45 § 1 mom. i samma lag måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

»Idkar någon mindre partihandel eller minuthandel

med eller utskänkning af bränvin vid tillfälle, då

i nch 45.

s. 14 Kontrollera mot PDF

§ 28.

14 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe än

dertill uppgifvet är, eller begagnar någon, mot hvad i

§ 4 mom. 2 stadgadt är, ombud för bränvins utlemnande

å annat ställe, än der han sin försäljningsrätt

utöfvar, eller tillåter den, som icke är till iskänkning

berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel

säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället

förtäres eller afhemtas i mindre belopp än han

är berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till

mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkning

af bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 2,

§ 28 mom. 2 eller § 81, böte första gången från och

med BO till och med 60 kronor samt andra gången

tran 60 till och med 120 kronor och vare dessutom

andra gången sin rätt till mindre partihandel eller

minuthandel eller utskänkning förlustig. Lag samma

vare, om den, som erhållit rättighet till utskänkning å

passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes än till

förtäring ombord å fartyget, eller utan att iakttaga de

inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit

af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande jemnlikt 23 § 2 mom.

föreskrifna.D

f ti Kongl. förordningen den 18 Januari 1855 angående vilkoren för

försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker

hade den 26 §, eller den, som motsvarar $ 28 i nuvarande försäliningslaa;,

följande lydelse:

_ »Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlernnas.

Pa landet vare da all annan utskänkning förbjuden, än på gästgifvaregardar

vid maltider till resande, derest Vår Befallningshafvande ej,

på grund af särskilda, omständigheter, undantag meddelat. I stad ege

vederbörande myndighet att bestämma, Indika timmar om dagen utskänkning

må vara tillåten.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängd t.»

Dessa stadganden finnas äfven ordagrant återupptagna uti 27 § af

Kongl. förordningen den 27 November 1857 angående vilkoren för försäljning

af bränvin in. m.

hnär ordalagen uti 2 mom. i denna ^ antydde, att polismyndig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 13.

15

het i stad endast för sön- eller helgedagar egde förordna hvilka timmar

utskänkning vore tillåten, och man deraf dragit den slutsats, att polismyndighet

icke egde makt att för någon tid af dygnet på söcknedagar

förbjuda utskänkning af eller minuthandel med bränvin; men obestridligt

vore, att ordningens handhafvande inom städerna skulle i hög grad försvåras,

i fall sådan utskänkning och minuthandel tinge å söcknedagar hela

dygnet utöfvas, ansåg vid 1859—1860 årens riksdag Sammansatta Bevillnings-,

Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet nödigt, att

vederbörande myndighet genom bestämd föreskrift förklarades berättigad

att bestämma, hvilka tider å dygnet minuthandel med och utskänkning

af spritdrycker vore tillåtna; hvadan Utskottet uti sitt betänkande n:o 11

hemstälde, att den föreskrift i detta afseende, som funnes meddelad i 26 §

1 mom. af det betänkandet bilagda författningsförslag, måtte vinna Rikets

Ständers bifall; och föreslog Utskottet, att i följd af detta nya stadgande

redaktionen af den §, som rörde utskänkningen å sön- och helgedagar

(§ 28 i Utskottets författningsförslag), måtte så förändras, att § erhölle

följande lydelse:

»Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttrad t genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden,

än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest lvongl. Maj:ts

Befallningshafvande ej, på grund af särskilda omständigheter, undantag

meddelat.»

Denna lydelse, af Rikets Ständer godkänd, blef ock gifven åt den

28 § uti Kongl. förordningen den 7 December 1860, i sammanhang dermed

att i 26 § 1 mom. af samma förordning intogs allmän föreskrift i

fråga om vederbörande om betsmyndighets befogenhet att bestämma den

tid på dagen, då minuthandel med och utskänkning af bränvin ej vore

tillåtna.

Vid 1862—1863 årens riksmöte framstäldes i afgifna motioner yrkanden

om inskränkning eller upphäfvande af rättigheten att i stad å sönoch

helgedagar utskänka starka drycker. Det sammansatta Utskott, som

öfver dessa yrkanden hade att meddela yttrande, förklarade sig väl finna

någon ytterligare inskränkning i denna rättighet vara af behofvet påkallad;

men ansåg att, då ett förbud mot all utskänkning å sön- och helgedagar

på flera ställen säkert skulle föranleda talrika öfverträdelser, det

borde öfverlemnas åt städernas kommunalstyrelser att bedöma, i hvad mån

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

eu sådan inskränkning i nämnda rättighet kunde vara behöflig, samt åt

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter af kommunalstyrelse härom

fattadt beslut och sedan magistraten blifvit i ämnet hörd, utfärda påbud

om dylik inskränkning.

Denna Utskottets åsigt blef ock af Rikets Ständer godkänd, enligt

hvad deras underdåniga skrifvelse den 16 November 1863, N:o 170, utvisar.

Uti Kongl. förordningen den 18 December 1863 blef deruppå, i

öfverensstämmelse med Rikets Ständers mening, åt § 28 gifven följande

lydelse, hvilken den äfven i nu gällande försäljningslag egen

»Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och lielgedagar än vidare

inskränkas eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom fattas

af kommunalstyrelsen, samt beslutet af Vår Befallningshafvande, efter

magistratens hörande, godkännes.

På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden,

än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Vår Befallningshafvande

ej, på grund af särskilda omständigheter, undantag meddelat.

»

I afseende å detta lagrum föreligga nu till behandling flera inom

Kamrarne väckta ändringsförslag.

Uti en inom Första Kammaren af Herr S. Ribbing väckt motion

(N:o 4) har för ifrågavarande § föreslagits följande lydelse:

»Under sön- och helgedag»/1 må ej bränvin, som är föryttradt genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

Under sön- och lielgedagar, från Idockan sex om aftonen föregående söckendag

till påföljande söckendags morgon, vare all annan utskänkning förbjuden,

än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest icke, på landet,

Vår Befallningshafvande, på grund af särskilda omständigheter, undantag meddelat,

eller, i stad, kommunalstyrelsen, likaledes på grund af särskilda omständigheter,

om utskånknings tillåtande fattat beslut, som af Vår Befallningshafvande,

efter magistratens hörande, godkännes. Dock får hvarken sådant

undantag å landet, eller tillåtelse i stad för hvarje gång utsträckas öfver ett år:»

Herr C. O. Berg har inom Första Kammaren i motion N:o 12 väckt

förslag derom, att i stället för nuvarande 3 och 4 mom. skulle uti ifrågavarande

§ införas ett nytt moment, så lydande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevilinings-Vtskottets Betänkande N:o 13.

17

»Under sön- och helgedagar vare all annan utskänkning förbjuden, än

på gästgifvar,egårdarne vid måltider till resande, derest icke, på landet, Vår

Befallningshafvande, på grund af särskilda omständigheter, undantag meddelat,

eller, i stad, kommunalstyr elsen, likaledes på grund af särskilda omständigheter,

om utskänknings tillåtande fattat beslut, som af Vår Befallningshafvande,

efter magistratens hörande, godkännes. Bock får hvarken undantag å

landet, eller tillåtelse i stad för hvarje gång meddelas för längre tid än ett år.»

Inom Andra Kammaren hafva Herrar L. J. Larsson, Magnus Andersson

och J. Erickzon i motion n:o 97 hemstält, »att all utskänkninpoch

utminutering af starka drycker i så väl stad som på land må varda

förbjuden från klockan G e. in. dagen före helgedag till klockan 6 f. in.

dagen efter helgedag, med undantag då måltid af minst 2:ne rätter mat

serveras.»

Jemväl i den förut omförmälda, af Herr Liss Olof Larsson väckta

motionen förekommer förslag till förändrade stadganden uti ifrågavarande

hänseende. Enligt denne motionärs åsigt borde § 28 erhålla följande

lydelse:

»Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom

parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.

Under sön- eller helgedag, från klockan 6 om aftonen föregående söcknedag,

vare all utskänkning förbjuden, derest icke på grund af särskilda omständigheter,

efter af kommunalstyrelse, med den i § 14 mom. 1 bestämda

röstöfvervigt, gjord framställning, och sedan i stad magistraten blifvit öfver

framställningen hörd, Kongl. Majds Befallningshafvande sådan försäljning

tillåtit. Dock får sådan tillåtelse, för hvarje gång, icke utsträckas utöfver sex

månader.

Har, i den ordning näst föregående moment stadgar, utskänkning under

sön- eller helgedag blifvit tillåten, skall dock alltid under gudstjenst utshänkningsställe

vara tillstängdt.»

Äfven vid sistlidet års riksmöte väcktes förslag i enahanda syfte som

de nu i fråga varande, men hvilka Bevillnings-Utskottet då ej ansåg sig

höra understödja; och Utskottet finner sig ej heller nu hafva skäl att

frångå de åsigter, det vid förra riksdagen i detta afseende uttalade, och

till hvilka det i hufvudsaken hänvisar.

Utskottet anser fortfarande, att stadgandena uti 28 § i gällande försäljningslag

böra, om de tillämpas, och så vidt på lagstiftningen heror,

vara tillräckliga att hämma missbruket af rusdrycker äfven på sön- och

helgdagar; och denna Utskottets åsigt jäfvas ej från de stadssamhällen,

Bill. till Likså. Prof. 1877. 5 Sand. 1 Afä. 11 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 18.

der en sådan tillämpning skett. Att en dylik tillämpning af dessa stadganden

i strängaste mån endast på färre ställen egt rum, torde väl i de

flesta fall få tillskrifvas dels den omständigheten, att ett dylikt genomförande

af nämnda stadganden anses medföra allt för betydliga svårigheter

och olägenheter, hvilka väl ej skulle kunna undanrödjas genom att i

lagen upphöja till regel hvad som nu utgör ett medgifvet undantag, dels

ock att, såsom exempelvis i Göteborg, för bränvins utskänkning och utminutering

bildade bolag föreslcrifvit lämpliga anordningar i fråga om

utskänkningen under sön- och helgdagar. En annan uppfattning om orsakerna

till det mindre allmänna tillämpandet skulle förutsätta hos vederbörande

kommunalstyrelser en likgiltighet för ordning och sedlighet

inom samhällena, som Utskottet ingalunda antager förefinnas.

Hvad särskildt beträffar det Af Herr L. J. Larsson in. fl. väckta förslag,

att å tiden från klockan 6 eftermiddagen dagen före helgdag till

klockan 6 förmiddagen dagen efter helgdag göra så väl utskänkning som

utminutering beroende deraf att måltid af minst två rätter mat serverades,

tillåter sig Utskottet erinra, att ett dylikt stadgande synes så obestämdt,

att det utan tvifvel skulle lemna fritt spelrum för kringgående.

Förbudets utsträckande till minuthandel torde dessutom äfven i annat hänseende

vara outförbart.

Att det stadgande, motionärerne i allmänhet föreslagit rörande städerna,

redan hufvudsakligen gäller för landsbygden, synes ej vara bestämmande

för dess allmänna lämplighet äfven för städerna. Landsortsbefolkningen

har nästan allmänt egna hem, uti hvilka den äfven erhåller sin

föda, hvilket deremot ej är händelsen med en stor del af befolkningen i

flere städer; och att låta utskänkningsställena vara öppna endast för matservering,

befarar Utskottet skulle föranleda allt för många svårigheter.

Dessutom är antalet utskänkningsställen på landsbygden jemförelsevis ringa;

det uppgår der i sin helhet till omkring 290, af hvilka i det närmaste

200 idkas i sammanhang med gästgifverirörelse och således hafva inskränkt

utskänkningsrätt under sön- och helgdagar; hvaremot antalet utskänkningsställen

i städerna öfverstiger 800.

Ehuru de fleste motionärerne föreslagit, att utskänkningen under sönoch

helgdagar i regel skulle vara förbjuden, hafva de dock tillika hemstält,

att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle under vissa förutsättningar

kunna å åtskilliga ställen tillåta densamma, och Utskottet befarar

fortfarande, att tillämpningen af detta undantagsstadgande skulle blifva

sådan, att förbudet hufvudsakligen konnne att gälla de egentlige kropps
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 13.

arbetande. En af motionärerne tyckes äfven anse, att en sådan tillämpning

af den föreslagna lagen vore ensidig, partisk eller olämplig, men

derjemte att den omständighet, att eu dylik tillämpning lian ega ram, ej

utgör ett tillräckligt skäl att icke stifta en sådan lag. Men skulle icke

lagen tillämpas på detta sätt, utan resultatet blott blifva att antalet öppna

utskänkningsställen under sön- och helgdagar inskränktes, men dock funnes

för alla samhällsklasser, då vore med hela åtgärden föga vunnet.

Allmänheten skulle nog snart lära sig att hitta till det eller de ställen,

der den i öfrig! förbjudna frukten bjödes. Och torde man derjemte med

skäl kunna göra den erinran, att i så fall äfven öfriga dagar i veckan

utskänkningen borde kunna inskränkas till ett lika ringa antal ställen.

Vill Riksdagen verkligen gå i den af motionärerne föreslagna rigtningen,

synes det Utskottet vida lämpligare och rättvisare att utan något

som helst undantag förbjuda all utskänkning under sön- och helgdagar;

ett förbud, som då med samma kraft drabbar alla och säkert derföre

äfven af alla skall lättare fördragas.

Som emellertid Utskottet icke ansett sig nu böra framställa ett sådant

förslag, helst Riksdagen besluta aflåtande af en underdånig skrifvelse

om revision af gällande författningar angående tillverkning och försäljning

af bränvin, tillåter sig Utskottet hemställa:

7:°)

att ifrågavarande af Herr S. Ribbing, Herr C. O.

Berg, Herrar L. J. Larsson, Magnus Andersson och

rf. Erickzon samt Herr kiss Olof Larsson väckta ändringsförslag

icke måtte bifallas.

35 § af nu gällande bränvinsförsäljningslag innehåller, att bränvin, § 35.

som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke är

renadt från finkelolja, eller hvars styrka ej uppgår till minst 46 procent,

icke får vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.

Herr Liss Olof Larsson har i sin mera nämnda motion föreslagit, att

ifrågavarande §, såsom enligt motionärens förmenande alldeles öfverflödig,

måtte ur författningen utgå.

Stadgandet förekommer redan i § 33 af Kongl. förordningen den 18

Januari 1855 angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

brända eller distillerade spirituösa drycker; allenast att bränvinets minimistyrka

der angafs med »fem grader», hvilket beräkningssätt vid 1856—

1858 arens riksdag förändrades till det nuvarande, eller'' »46 procent».

Det vid 1853—1854 årens riksdag af Rikets Ständer för behandling

af bränvinsfrågan tillsatta Särskilda Utskott yttrade i afseende å ifrågavarande

stadgande följande:

»Un föreskrift, som icke i förra författningar linnes, men som

Utskottet ansett sig böra föreslå, är, att det bränvin, som försäljes,

maste vara renadt från finkelolja och icke försatt med något för helsan

skadligt ämne, ej heller understiga 5 graders styrka. Det lärer

nemligen vara både pa vetenskapliga grunder utrönt och af erfarenheten

besannadt, att fyllerilasten''i sin styggaste skepnad egentligen väckes

och underhålles genom vanan att förtära en vara, som är orenad af

den i det vanliga råa bränvinet befintliga finkeloljan, eller af andra ämnen,

som medfölja eller till och med stundom med flit tillsättas för att

göra varan skarp och retande. Denna till ny förtäring allt jemt manande

skärpa, som ofta icke är förenad med verkligen högre sprithalt,

är mer än någonting annat föranledande till drinkares oförbätterlighet;

och Utskottet tror, att ett stadgande i den syftning, som 33 § af författningsförslaget

visa!’, skulle, om det noga handhafves, utgöra ett icke

ovigtigt steg till fyllerilastens minskning. Det är förordadt af flere motionärer».

Det torde ock nogsamt vara bekant, att finkeloljan är ytterst skadlig

och särdeles svar att från spriten afskilja, samt att, ju svagare brän\inet

Da det sålunda synes hafva varit på göda skäl, som ifrågavarande

stadgande tillkommit, och då någon olägenhet af detsamma, Utskottet

veterligen, ej afhörts, tillåter sig Utskottet hemställa:

8:o)

att hvad Herr låss Olof Larsson i förevarande

hänseende föreslagit icke måtte af Rikdagen bifallas.

Stockholm den 24 April 1877.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottels Betänkande N;o 13.

21

Reservationer:

emot l:sta punkten:

af Herrar Bennich och Croneborg;

emot 7:de punkten:

af Herr Hammar: »Emot den punkt i Bevillnings-Utskottets betänkande

H:o 13, som angår frågan om förändrad lydelse af 28 § bränvinsförsäljningslagen

^ rörande utskänkning i stad å sön- och helgdagar, får

jag härmed afgifva min reservation.

Då äfven vid innevarande riksmöte Utskottet i detta ämne fått till

sin behandling mottaga inom Riksdagen väckta förslag, flera till antalet

än sistlidet år;

då det af Utskottet förlidet år afgifna yttrande, deri Utskottet afstyrkte

dylika ändringsförslag, blef af Första Kammaren återremitteradt

för att få stadgandet ändradt i angifven inskränkande syftning, samt i

Andra Kammaren yrkande om återremiss af nämnda yttrande allenast

föll på den förseglade sedeln; och

då, som väl bekant är, jemväl utom representationen från olika trakter

af landet man ganska allmänt uttrycker den åsigt, att i lagstiftningsväg

kraftigare åtgärder måtte vidtagas för hämmande af ett tilltagande

missbruk af rusdrycker under sön- och helgdagar samt aftnarne närmast

dessförinnan;

har jag ansett Utskottet böra föreslå Riksdagen antagande af sådana

ändringar uti ifrågavarande stadgande, att hvad i afseende å rätten till

brånvins utskänkning i stad å sön- och helgdagar nu är regel måtte —

såsom redan är fallet å landsbygden — blifva undantag, samt att förbudet

mot utskänkningen måtte utsträckas jemväl till aftonen före sönoch

helgdag.

\äl är det sant, att inom åtskilliga städer, med tillämpning af nu

varande stadgande, vederbörande kommunalstyrelser beslutit om utskänk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

ningens inskränkning eller förbjudande å sön- och helgdagar, men utan

tvifvel finnas inånga städer, der kommunalmyndigheterna skygga tillbaka

för ett dylikt besluts fattande, vid tanken på det missnöje ett sådant beslut

möjligen skulle framkalla mot dem af en del af befolkningen, hvilken

deremot vida lättare funne sig deri, derest förbudet vore föreskrifvet genom

lagstadgande. För min del tror jag att vida bättre resultat skulle vinnas,

om derför lagstiftningen, kommande de lokala myndigheterna till hjelp

uti i fråga varande hänseende, såsom allmän regel stadgade förbud mot

bränvins utskänkning i stad under sön- och helgdag samt aftonen näst

föregående söckendag, men deremot lemnade vederbörande myndigheter

rättighet att, derest behofvet pröfvades det påkalla, undantagsvis tillåta

sådan försäljning.

Jas; tillåter mig således vördsamt hemställa:

O O

att Riksdagen ville åt § 28 i bränvinsförsäljningslagen

gifva följande förändrade lydelse:

»Under sön- och helgedag samt från klockan 6

eftermiddagen näst föregående söcknedag vare i stad

all utskänkning af bränvin förbjuden, så vida ej Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande, på grund af ansökan och

efter magistratens och kommunalstyrelsens hörande,

pröfva!’ erforderligt att undantag meddela, i hvithet

fall bestämmes så väl de tider på dagen som under

hvilka vilkor i öfrigt utskänkning medgifves; och må

detta medgifvande lemnas för högst ett år hvarje gång.

På landet vare å sön- och helgedag all annan

utskänkning förbjuden än på gästgifvaregårdar vid

måltider till resande, derest Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

ej på grund af särskilda omständigheter undantag

meddelat.

Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid

vara tillstängdt och utskänkning derstädes ej tillåtas.

Bränvin, som blifvit föryttradt genom parti- eller

minuthandel, må ej under sön- och helgedag utmätas

eller utlemnas.»

För den händelse hvad jag sålunda hemstält skulle vinna Riksdagens

bifall, torde deraf föranledas några smärre redaktionsförändringar

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

uti § 45 mom. 1 och § 47 mom. 1 af ifrågavarande lag, i följd hvaraf

dessa lagrum skulle blifva så lydande:

45 § 1 mom.

»Idkar någon mindre partihandel eller minuthandel

med eller utskänkning af bränvin vid tillfälle, då

försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe

än dertill uppgifvet är, eller begagnar någon, mot hvad

i § 4 mom. 2 stadgadt är, ombud för bränvins utlemnande

a annat ställe, än der han sin försäljningsrätt

utöfvar, eller tillåter den, som icke är till utskänkning

berättigad, att, da lian i parti eller genom minuthandel

säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället

förtäres eller afhemtas i mindre belopp än han

är berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till

mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkning

af bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 2,

§ 28 mom. 3 eller § 31, böte — — — — _

47 §. 1 mom.

»Förbrytelse mot § 3 mom. 2, § 22, § 28 mom.

29, 30, 35, 38, 39 eller 40 straffes med böter

från och med 10 till och med 50 kronor.»

I denna reservation instämma Herrar Bennicli, Cronéborg och Adelsköld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.