Betänkande, angående stämpelpapper saf giften.
1877-02-20 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1877:4, Betänkande, angående stämpelpapper saf giften.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
^Bevillninga- Utskottets Betänkande N:u 4.
i
N:o 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1877, kl. 12 midd.
Betänkande, angående stämpelpapper saf giften.
Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft de till Utskottet
hänvisade frågor rörande stämpelpappersafgiften, får Utskottet nu jemlik!
§ 40 i Riksdagsordningen afgifva betänkande i ämnet.
Uti sitt vid innevarande riksmöte afgifna utlåtande i anledning af
verkstäld granskning af Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning bar
Lag-Utskottet för Riksdagen anmält, hurusom Justitie-ombudsmannen, i
den af honom afgifna embetsberättelse, med anledning af ett uppgifvet
missförhållande emellan lösen för expeditioner, som utfärdas från Statsdepartementen
och Justitierevisions-expeditionen, å ena, samt Hofexpeditionen,
å andra sidan, gjort framställning om rättelse i detta missförhållande
på det sätt, att stämpelbeloppet å Kongl. Maj:ts resolutioner,
som utfärdas genom Hofexpeditionen, nedsättes; och hafva Riksdagens
båda Kamrar till Bevillnings-Utskottets behandling hänvisat denna fråga.
Såsom i Justitie-ombudsmannens embetsberättelse närmare oinförrnäles,
består det ifrågavarande missförhållandet deruti att, under det
i nuvarande stämpelpappersafgift för de Kongl. Maj:ts resolutioner, som
genom Justitierevisions-expeditionen eller Statsdepartementen utfärdas,
äro inbegripna de i äldre tider tjensteman och vaktbetjente inom Kongl.
Majrts kansli tillagda, vid 1834 års riksdag till stärnpelpappersafgifter
förändrade så kallade kansligebiihr och sigillpenningar, samt någon vidare
lösen för dessa resolutioner nu ej ifrågakomma''; så skola deremot för
de nådiga resolutioner, som utgifvas genom Hofexpeditionen, utgöras
Bill. till Iiiksd. Prof. 1877. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
2
BeuiUniiKjs-Utskottets Betänkande N:o 4.
dels, på grund af gällande stärnpelpappersförordning, samma afgift som
för de genom Justitierevisions-expeditionen och Statsdepartementen utfärdade,
dels ock, jemlikt nådigt beslut den 25 Februari 1860, lösen
och sigillpenningar till belopp motsvarande hvad tjenstemännen och vaktbetjeningen
inom Kongl. Kansliet tillförene i dessa hänseenden åtnjöto.
Af upplysningar, som Hofexpeditionen meddelat, har Utskottet
inhemta!, att de ifrågavarande resolutionerna under sist förflutna fjorton
år i medeltal uppgått till 10 å 11 stycken per år, och att således den
nu väckta frågan, hvad statsverkets inkomst af stämpelbevillningen angår,
är af ringa betydelse.
Emellertid är det otvifvelaktigt af rättvisa påkalladt, att det af
Justitie-ombudsmannen anmärkta missförhållande varder rättadt; och då
Riksdagen icke lärer kunna vidtaga någon rubbning i hvad Kongl. Maj:t
i nåder beslutat rörande de tjensteman och vaktbetjente inom Dess Hofexpedition
tillkommande sportler, torde, så länge dessa sportler utgå,
annan utväg att tillvägabringa den åsyftade rättelsen icke lämpligen
återstå, än att en mot dessa sportler svarande minskning i stämpelafgiften
för de ifrågavarande resolutionerna medgifves; och får Utskottet i sådant
afseende hemställa:
l:o.
a) att Riksdagen måtte besluta att, så länge för de genom
Hofexpeditionen utfärdade nådiga resolutioner lösen
samt sigillpenningar utgå, minskning i den för dessa
resolutioner bestämda stämpelafgift skall ega rum till
belopp, motsvarande omförmälda lösen och sigillpenningar;
samt
b) att Riksdagen måtte sitt i sådant hänseende fattade
beslut för Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla.
Sedan häradshöfdingarnes löneförmåner blifvit vid 1874 års riksdag
sålunda reglerade, att större delen af deras sportler, och deribland
nästan hela lösen för inregistrerande af bouppteckningar, indrogs samt vederlag
derför af staten leinnades i fasta löner, så beslutades vid samma
riksdag till ersättning för statsverket en förhöjning i stämpelafgifterna
för åtskilliga till underdomstolarne å landet ingående och derifrån utfärdade
handlingar, och bland dem äfven bouppteckningar.
I den år 1875 utgifna stärnpelpappersförordning bestämdes derefter,
dels att alla bouppteckningar skulle beläggas med stämpel i enlighet
med föreskrifter, som gälde före den vid 1874 års riksdag beslutade
opaginerad Kontrollera mot PDF
jBevittnings- Utskottets Betänkande N:o 4.
o
förhöjning, nemligen till belopp af 1|4 procent af boets behållning, dock med
stämpelfrihet för sterbhus, hvars behållning ej uppgick till 1,000 kronor,
äfvensom för efterlefvande makes giftorätt, dels ock att härförutom bouppteckning,
som ingafs till underdomstol ä landet, skulle, då behållningen
uppgick till eller öfversteg 1,000 kronor, förses med särskild ti 11- läggsstämpel, beräknad för hvarje fulla 100 kronor af behållningen tilloch
med 15,000 kronor efter 20 öre, derefter till och med 30,000 kronor
efter 10 öre och derefter allt vidare efter 5 öre, dock så att denna
tilläggsstämpel icke i något fall fick öfverstiga 150 kronor. Nämnda tillläggsstämpel
var beräknad efter enahanda grunder, hvarefter lösen till
förene utgått, likväl med den skilnad, att lösen erlagts äfven för bouppteckningar,
deri behållningen understeg 1,000 kronor.
Efter det sedermera, vid lönereglering för vederbörande tjensteman
i rikets Hofrätter, äfven desses sportler blifvit i allmänhet borttagna,
blef genom den år 1876 utfärdade stämpelpappersförordnirig enahanda
tilläggsstämpel stadgad för bouppteckningar, som inlemnas till Hofrättterna;
hvarjemte i samma författning bestämmelsen om den allmänna
bouppteckningsstämpeln i så måtto ändrades, att den skulle beräknas till
25 öre för hvarje fulla 100 kronor i stället för 1|4 procent af behållningen.
Nu har Herr Ake Andersson i eu inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 129) föreslagit, »att för bouppteckningars inlemnande vid
domstol stämpelafgiften endast må utgå med 1|4 procent af den boets
behållning, som öfverstiger 1,000 kronor, efterlefvande makas giftorätt
härifrån undantagen.» Till stöd för denna motion, som uppenbarligen
endast åsyftar borttagande af ofvan berörda tilläggsstämpel, har
motionären anfört att, enär Riksdagen vid 1876 års riksmöte afsleg Bevillnings-Utskottets
då afgifna förslag derom att de för lagfart vid Häradsrätterna
ingifna köpe-, bytes- och gäfvo-bref etc. skulle förses med en tillläggsstämpel,
motsvarande lösen å de då mera afskaffadc fastebrefven,
konseqvensen fordrade, att den tilläggsstämpel, som motsvarade förutvarande
lösen för bouppteckningars inregistrerande, äfven afskaffades.
Denna slutledning är emellertid, efter Utskottets mening, icke rigtig;
ty om Riksdagen ansåg obilligt att å köpebref och andra dermed
likstälda fångeshandlingar lägga särskild stämpel, motsvarande lösen för
en , handling, som då redan upphört att finnas till, lärer deraf icke följa,
att eu obillighet ligger deri att bouppteckningar, som ingifvas till Hofrätt
och Häradsrätt, beläggas med särskild stämpel, motsvarande den
förut erlagda lösen för deras inregistrerande, då ju denna åtgärd fortfarande
eger rum. Snarare skulle man väl begå eu orättvisa, om ofvan
berörda tilläggsstämpel borttoges, och således bouppteckningar, som in
-
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande Åko 4.
gifvas till Hofrätt och Häradsrätt, icke komme att draga högre stämpelafgift
än de till underdomstol i stad inkommande bouppteckningar, för
hvilka lösen dessutom utgår till oförminskadt belopp.
Hvad särskild! angår förhållandet emellan bouppteckning och köpebref,
så lärer väl knappast kunna förnekas, att ju icke sterbhusdelegare i allmänhet
lättare kunna bära en minskning i den tillgång, som dem enligt
bouppteckningen tillkommer, än köparen af eu fastighet eu tillökning i
sina utgifter för fastighetsköpet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
2:o.
o
att Herr Ake Anderssons omförmäla motion måtte
lemnas utan afseende.
Under erinran att den statsverket tillerkända rätt att, då fast
egendom genom köp, byte, gåfva eller testamente öfvergår till ny egare,
uppbära stämpelafgift, blifvit i viss mån inskränkt derigenom att aktiebolag
kommit i besittning af fast egendom till betydligt värde, och att
aktiebref i sådana bolag kunde, utan att stämpel utkräfdes, genom berörda
slags fång öfverlåtas, ehuru en sådan öfverlåtelse i sjelfva verket
innebure ett öfverlåtande af den på aktien belöpande andel i bolagets
fastighet, har Herr Sven Magnusson, uti eu inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 77), föreslagit, att i stämpelpappersförordningen bestämmelser
måtte införas, syftande derhän att aktiebref i bolag, inom hvars egovälde
fastighet funnes, skulle, då det genom köp, byte, gåfva eller testamente
öfvergick till ny egare, förses med stämpel till belopp af 60 öre
för hvarje fulla 100 kronor af det i förhållande till hela fastighetens
taxeringsvärde beräknade värdet utaf den å aktiebrefvet fallande andel i
samma fastighet.
Motionären, som förklarat sig väl inse svårigheten att kontrollera
iakttagandet af det ifrågasatta stadgandet, har förmenat att en sådan
kontroll borde kunna åläggas vederbörande aktiebolags styrelse, som med
lätthet kunde fullgöra åläggandet, der, såsom i de flesta bolagsordningar
skulle vara fallet, inregistrering af aktieöfverlåtelse vore föreskrifven.
Då emellertid, efter hvad Utskottet tror sig veta, endast ett jemförelsevis
ringa antal aktiebolagsordningar innehålla ovilkorlig föreskrift
derom att öfverlåtelse af aktie skall hos aktiebolags styrelse för inregistrering
anmälas, och antalet af de aktiebolag, der aktierna äro stälda
till innehafvare^ och der följaktligen föreskrift om eu dylik inregistrering
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
5
i allmänhet icke torde ifrågakomma, allt mera tillväxer, finner Utskottet
det af motionären föreslagna sätt att kontrollera den ifrågasatta stämpelbeläggningen
af aktiebref icke vara tillfredsställande; liksom Utskottet,
som icke anser saken vara af den betydenhet, att en ändring i aktiebolagslagen
bör ifrågasättas i syftning att föreskrifva aktiebrefvens utfärdande
till viss man och ovilkorlig anmälan om deras öfverlåtande, icke
heller för sin del kan angifva en nöjaktig lösning af de praktiska svårigheter,
som uppställa sig emot förslagets genomförande.
Utskottet vill tillika erinra, hurusom, då ju aktiebolag i allmänhet
äro kapitalstarkare än den enskilde och följaktligen äro i stånd att nedlägga
större kostnader på sin fasta egendom, staten sålunda, i följd af
denna egendoms förökade värde, bör kunna, i form af bevillning, påräkna
fullständig godtgörelse för den i allt fall icke betydande minskning
i stämpelskatt, sota uppkommer derigenom att en fastighet vanligen
längre stannar i ett aktiebolags än i eu enskild persons ego.
Ehuru erkännande det i viss mån berättigade uti motionens syfte,
anser sig dock Utskottet af anförda skäl böra hemställa,
3:o.
att Iierr Sven Magnussons ifrågavarande motion icke
må föranleda till någon Riksdagens åtgärd.
Vid den granskning, Utskottet, oberoende af ofvan afhandlade frågor,
egnat nu gällande stämpelpappersförordning, har Utskottet icke
funnit anledning föreslå någon förändring i densamma; hvilket Utskottet
4:o.
skolat för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 20 Februari 1877.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
Reservation:
emot 3:dje punkten
af Herr Sven Magnusson: »Ehuru Utskottet medgifvit min motion
ett visst berättigande, har Utskottet, under förmälande af de svårigheter
som möta för utfinnandet af sättet för utkräfvandet och kontrollen af den
stämpelbeläggning jag i min motion åsyftat, afstyrkt densamma med erinran,
hurusom, då bolagen äro i tillfälle nedlägga större kostnader för
skötseln af sin fasta egendom, staten, genom denna egendoms förhöjda
värde, bör kunna, i form af bevillning, påräkna godtgörelse för den icke
betydande minskning i stämpelskatt, som uppkommer derigenom att en
fastighet vanligen längre stannar i ett aktiebolags ego.
Mot denna Utskottets erinran vill jag anmärka, att hvarje representant
vid riksdagen, som sett vissa fastighetsbolags afröjda skogar, måste,
i likhet med mig, sätta starkt i fråga, huruvida egendomarne som lyda
under bolagen, på det sätt de vanligen behandlas, bibringas ett högre
värde. Må hända torde ock kunna ifrågasättas, om icke industriens jemna
utveckling äfvensom kapitalbildningen i vårt land vunnit lika mycket på,
om bolagsvurraen rasat något saktare och näringarne fått i lugn, men
med säkrare steg, så småningom trefva sig framåt. Att heller icke statens
förlust genom aktiebrefvens befrielse från stämpel, då de på ny egare
öfverlåtas, är så ringa betydande som Utskottet söker göra troligt, torde
framgå, om man gör sig mödan genomse de i rikets Kammarrätt förvarade
taxeringshandlingarne, der man finner taxeringsvärdet för fastigheter,
som egas af bolag, gå upp till nära tretio millioner. Härtill må
dock läggas värdet af de ej obetydliga egendomar under andra namn, än
det af bolaget antagna, som lyda under en del af bolagen och som kunna
vara belägna i annan socken eller härad än den eller det, hvari hufvudrörelsen
bedrifves, hvilkas taxeringsvärde jag icke medhunnit i längderna
att uppsöka. Tillägges detta värde, så skulle, om aktiebrefven efter taxeringsvärdet
för den andel i den fasta egendom, som de representera,
karterades en enda gång, beloppet derför gå utöfver 200,000 kronor;
och att en sådan summa äfven kan ega någon betydenhet för en stat,
det hafva vi nogsamt erfarit vid regleringen af riksstaten under år af
sämre konjunkturer. Men äfven om man skulle anse statens förlust för
obetydlig, så är dock af vigt att. ändra ett stadgande, som, under lika
förhållanden i öfrigt, gynnar den ena medborgaren mer än den andra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillning#-Utskottets Betänkande N:o 4.
i
Uppstår ingen rättelse snart, torde äfven på denna väg uppkomma ett
monopol, som icke skulle verka godt för framtiden.
Då man emellertid, som jag förut antydt, icke inom Utskottet kunnat
enas om hvarken det sätt, som jag i min motion påpekat för rättelse
i omförmälda hänseende, eller ett annat inom Utskottet ventileradt,
nemligen: att genom utrönande af viss tid, t. ex. 20 år, inom hvilken
tid en egendom kunde här i riket antagas öfver hufvud taget gå i handel
till ny egare, man fördelade det belopp, som motsvarade kartan å andra
fångeshandlingar ä fast egendom, på samma 20 år och påförde bolagen
såsom stämpelbevillning tjugondedelen deraf årligen; så föranlåtes jag
yrka att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kong!. Maj:t täcktes låta utarbeta och för en
kommande Riksdag framlägga förslag till stadganden,
syftande derhän, att aktiebref uti bolag, i hvars ego
fast egendom finnes, skall, då det genom köp, byte,
gåfva eller testamente öfvergår till ny egare, förses
med stämpel till belopp af 60 öre för hvarje fidla 100
kronor af det i förhållande till hela fasta egendomens
taxeringsvärde beräknade värdet utaf den å aktiebrefvet
fallande andel i samma fasta egendom.
För den händelse Riksdagen i hufvudsak skulle godkänna ett skrifvelseförslag
i denna syftning, men vill hafva det på annat sätt formuleradt,
eller för den händelse Riksdagen skulle anse det mål, dit jag syftar,
snarare kunna vinnas på det sätt, att, med afskaffande af all stämpelbeläggning
på köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden
om fastigheter, en motsvarande förhöjning i den af fast egendom
utgående allmänna bevillningen vidtoges, så anhåller jag att Riksdagen
_ måtte återförvisa ärendet till Utskottet, på det Utskottet måtte
blifva i tillfälle inkomma med förslag i ämnet.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1877:18 Skrifvelse, angående stämpelpapper saf giften. a1 i texten