Sök i Ratio Lex

Betänkande till Riksdagen aflåtes med förslag till de ändringar och tillägg Utskottet dervid ansett böra i reglementet göras, funnit lämpligast att derförut särskildt afgifva utlåtande öfver en af Herr A. O. Wallenberg inom Riksdagens Första Kammare väckt motion

1877-04-24 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1877:13, Betänkande till Riksdagen aflåtes med förslag till de ändringar och tillägg Utskottet dervid ansett böra i reglementet göras, funnit lämpligast att derförut särskildt afgifva utlåtande öfver en af Herr A. O. Wallenberg inom Riksdagens Första Kammare väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:0 13.

Anlc. till Rikäd. Kansli den 24 April 1877, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i fråga om förändrade, bestämmelser rörande Riksbankens

sedelutgifningsi ''ätt.

Banko-Utskottet, som det enligt dess instruktion åligger att hos Riksdagen

föreslå af Utskottet nödiga funna ändringar i det för Riksbankens

rörelse och förvaltning gällande reglemente och som för sådant ändamål

genomgått samtliga delar af detsamma, har, innan betänkande till Riksdagen

aflåtes med förslag till de ändringar och tillägg Utskottet dervid ansett

böra i reglementet göras, funnit lämpligast att derförut särskildt afgifva

utlåtande öfver en af Herr A. O. Wallenberg inom Riksdagens Första Kammare

väckt motion (N:o 17) om förändrade bestämmelser rörande Riksbankens

sedelutgifningsrätt och metalliska kassa, hvarefter Utskottet kommer att i

ett sammanhang göra framställning hos Riksdagen om de ändringar i reglementet,

hvilka dels i följd af Riksdagens blifvande beslut i anledning af

denna motion dels ock i öfrigt, må finnas erforderliga.

I berörda motion angifver Herr Wallenberg det af honom i omförrnälda

hänseende väckta förslaget innebära dels, att Riksbankens utelöpande

sedlar må uppgifvas vara det, som man anser böra genom reglementariska

stadganden begränsas, och att försäljning af Riksbankens postremissvexlar

likasom mottagandet å folioräkning må till sina belopp kunna bestämmas af

Riksbankens styrelse utan all redovisningsskyldighet härför i de öfversigter

öfver Riksbankens ställning, hvilka offentliggöras, dels ock att silfver och

silfverskiljemynt hädanefter icke må upptagas såsom grund för banksedel - utgifningsrätten och att följaktligen den hittills brukliga benämningen me.

Bih. till Riksd. Vrot. 1877. G Sami. 1 Afd. 10 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Banko-TJtskottets Utlåtande N:o 13.

i

talliska kassan må utplånas ur bankoreglemente!; hemställande Herr ''Walemberg

i öfverensstämmelse härmed:

1:°) att> med upphäfvande af nuvarande §§ 5 och 6 1 bankoreglemente!,

dessa §§ må komma att erhålla följande lydelse:

§ 5. Allt Riksbanken tillhörigt, inom landet befintligt svenskt och

utländskt guldmynt samt omyntadt guld utgör den Riksbankens guldtillgång

hvarpå banksedelutgifningsrätt får grundas.

§ 6. Riksbanken må icke utlemna eller på eu gång i allmänna rörelsen

utelöpande hålla egna banksedlar, hvilka, jemlikt § 72 Regeringsformen,

för mynt i riket må erkännas, till större belopp än som sammanlagdt

motsvaras af

a) Riksbankens grundfond enligt § 3.

b) Riksbankens reservfond enligt § 4.

c) Riksbankens guldtillgång enligt § 5.

d) Riksbankens hos banker och bankirer å utrikes orter egande fordringar;

och

2.oj att Banko-Utskottet behagade uti öfluga uti bankoreglemente!

i stället fik uttrycket “metalliska kassan“ införa Riksbankens guldtillgång

eller, der frågan gäller vård och förvar af guldmynt eller silfverskiljemynt,

då i hvarje fall begagna de uttryck, som kunna finnas lämpliga.

^Med särskild! afseende derå att berörda förslag omfattar de i fråga

om Riksbankens ställning till landets penningeväsende synnerligen vigtiga

stadgandena angående metalliska kassan, seaelutgifningen och beräkningen

af sedelstocken samt förhållandet emellan denna och metalliska kassan, ansag

Utskott vid frågans första behandling sig böra anmoda Fullmäktige i

Riksbanken att öfver förslaget sig utlåta; i följd hvaraf ock Fullmäktige

under den 22 sistlidne Februari till Utskottet inkommo med en skrifvelse i

ämnet af följande innehåll:

‘Sedan Herr A. O. Wallenberg hos Första Kammaren väckt bilagda

till Utskottet hänskjuta motion N:o 17 om förändrade grunder för Riksbankens

sedelutgifningsrätt, har Utskottet, medelst beslut den 31 nästlidne

manad, anmodat Fullmäktige att öfver samma motion afgifva yttrande.

De af motionären för förslaget anförda grunder äro, att “hvarje sak

må i Riksbankens reglemente komma att benämnas vid nu brukliga, mera

allmänt antagna namn11, enär det icke “torde kunna förnekas, att större enkelhet

och reda° vinnes, i fall man blifver enig om att allmänt begagna

samma uttryck då det är fråga om samma sak“. Yid genomläsning af motionen

befinnes, att det är pa de i Riksbankens reglemente använda benäinningarne

“utelöpande sedlar''1 och “sedelstock1'', som motionärens omförmälda

grunder skulle tillämpas. Men af nämnda benämningar betyder “utelöpande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13

3

sedlar" i Riksbankens reglemente alldeles detsamma, som det betyder hos

andra sedelutgifvande penningeinrättningar, och "sedelstock" åter är något,

som icke tinnes hos andra svenska banker än Riksbanken. För att under

sådana omständigheter åstadkomma, det samma sak må benämnas vid samma

namn och dertill vid mera allmänt brukliga namn, måste tillvägagåendet

blifva egendomligt, och motionärens förfarande jäfvar icke ett sådant antagande.

För “utelöpande sedlar" har han icke funnit något annat namn än

det, som redan i Riksbankens reglemente begagnas, men, hvad “sedelstock"

beträffar, stryker han helt enkelt ut både namnet och saken. Att detta

skulle vara att "allmänt begagna samma uttryck, då det är fråga om samma

sak" torde vara en lika fullständig förvillelse, som det många gånger visat

sig vara att tro sig vinna “enkelhet och reda" endast genom att stryka bort

namn eller saker.

Om sålunda hållbarheten af den grund, från hvilken motionären sjelf

anger sig hafva utgått, icke lärer kunna anses obetviflad, synes detta äfven

vara fallet med åtskilliga af de ändringar, hans förslag innefattar. Att ordna

Riksbankens sedelutgifningsrätt på sådant sätt, att de garantier för Riksbankens

fortgående verksamhet, Indika varit afsedda att vinnas genom den

stadgade beräkningen af Riksbankens sedelstock, skulle alldeles lemnas å

sido, lärer icke kunna anses välbetänkt. Under gynsamma förhållanden

fortgår rörelsen utan svårigheter, men det är icke dylika förhållanden, på

Indika man bör hafva ögonmärke, då det gäller att lagstifta för sedelutgifningsrätten.

Det medel, hvarmed man annorstädes under brydsamma omständigheter

sökt hjelpa sig ur svårigheter, eller sedelutgifningsrättens öfverskridande

för någon tid, torde icke kunna för Riksbanken påtänkas, då rättighet

att vidtaga en sådan åtgärd icke lärer ensamt åt bankstyrelsen öfverlemnas

och med stadgarne för Riksbankens förvaltning det icke öfverensstämmer,

att regeringen skulle derom förfoga. Så mycket angelägnare

torde det emellertid vara, att för Riksbankens sedelutgifningsrätt bestämmas

sådana grunder att, om svåra tider för affärsverlden mer eller mindre oförberedt

komma, sedelutgifningen icke kan vara så långt sträckt, att, till undvikande

af ett öfverskridande, bankstyrelsen nödgas att, som det heter, strypa

lånerörelsen. Lemnas vid uppgörande af nya grunder för sedelutgifningsrätten

Riksbankens alla vid anfordran förfallande förbindelser utan afseende,

måste ju vid en kris de utvägar, Riksbanken kan ega att tillfälligt öka sin

sedelutgifningsrätt, i första rummet användas att motsvara uttagen vid anfordran

från vissa räkningar, och för upprätthållande eller, om så finnes

nyttigt, utvidgande af lånerörelsen tillgångarne befinnas stängda.

Härmed vilja Fullmäktige emellertid icke hafva påstått, att de nuvarande

bestämmelserna rörande sedelstockens beräkning skulle oförändrade

bibehållas. Att endast fästa afseende på folioräkningsmedlen är icke, efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko Utskottets Utlåtande N:o 13,

Fullmäktiges åsigt, tillfredsställande. Men om och när en ändring häruti

anses böra ske, lärer densamma icke välbetänkt kunna vidtagas så enkelt

och enstaka, som motionären föreslagit, utan torde väl foliomedlens ställning

och behandling böra i sammanhang dermed förändras, och till följd

häraf stadgandena i Riksbankens reglemente undergå åtskilliga ändringar,

om hvilka motionären icke haft något att förmäla.

I förslaget är silfver äfven i myntad form helt och hållet uteslutet

från de valutor, på hvilka sedelutgifning skulle få grundas. Att, sedan guldmyntfot

är genomförd, detta från Riksbankens synpunkt kunde vara önskvärdt,

må villigt erkännas. Men då Riksbanken fått sig ålagdt att för statsverkets

räkning invexla dess skiljemynt, komma till följd häraf mestadels

betydliga belopp silfvermynt att i Riksbanken finnas upplagda, derest icke

så kan ordnas, att Riksbanken städse får till statsverket emot motsvarande

valuta aflemna hvad som icke för vexlingens fortgång erfordras. Innan beslut

fattas om det nu i riket gällande silfvermyntets uteslutande från de valutor,

på hvilka sedelutgifning får grundas, torde derföre böra öfvervägas,

om i afseende på silfvermyntet kan så ställas, som nyss är nämndt, eller,

derest detta från statsverkets sida möter hinder, om icke till det allmännas

båtnad Riksbanken må fortfara att, när så fordras, innehafva något lämpligt

belopp gällande silfvermynt, men i ersättning för detta åliggande också vara

berättigad att intill något faststäldt belopp derå utgifva sedlar.

I stället för de tretio millioner sedlar, Riksbanken nu har rätt att

utöfver vissa dess tillgångar utgifva, har motionären föreslagit, att sedlar

skulle få utgifvas till belopp, motsvarande Riksbankens grundfond och reservfond.

Hvad den sist nämnda beträffar, hvilken är afsedd att användas till betäckande

af förluster å Riksbankens rörelse och kan vara den tillgång, som måste

för sådant ändamål i första rummet tillgripas, synes det icke vara fullt

lämpligt att anvisa just den såsom en af de tillgångar, hvarpå Riksbankens

utgifna sedlar äro grundade. I fråga åter om grundfonden är det svårt att

säga, hvilken af Riksbankens tillgångar utgör grundfonden. Dit kunna ju

räknas så väl de tillgångar, som redan äro angifna såsom grund för sedelutgifning,

som äfven förrådet af skiljemynt, hvilket motionären alls icke vill

antaga såsom grund för sedelutgifning. Det vill derföre synas rigtigare och

enklare att tillerkänna Riksbanken en sedelutgifning till bestämdt belopp på

grund af de tillgångar den eger, än att såsom grund för sedelutgifning förebära

vissa fonder, om hvilka, rörande den ena, icke kan bestämdt uppgifvas

af hvilka valutor den består, och den andra, om behof uppstår, kan komma

att i första rummet angripas för betäckande af lidna förluster.

För öfrigt finnes emellan nu gällande stadganden och motionärens förslag

skiljaktigheter derutinnan att, enligt förslaget, endast inom landet befintligt

guld skulle utgöra grund för sedelutgifning, då nu äfven på utrikes

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

5

ort nedsatt eller under transport varande guld räknas bland valutor, på

hvilka sedelutgifning får ega rum, samt att likaledes till samma valutor

skulle höra “fordringar" hos banker och bankirer på utrikes ort, i stället

för att i nu gällande reglemente, “hos bankinrättningar eller handelshus

rnnestående medel11 så räknas. Efter motionärens åsigt skall således väl en

fordran å utrikes ort vara grund för sedelutgifning, men, om för samma

fordran inköpes guld, som ligger till Riksbankens förfogande, skulle rättigheten

att derpå utgifva sedlar upphöra så väl under den tid guldet qvarligger

å utrikes ort, som medan det föres hit till landet och detta, fastän vid traktande

sjöledes försäkring skall tagas. “Fordringar41 kunna förfalla långt i

framtiden och hafva derföre ansetts mindre lämpliga såsom sedelutgifningsvaluta

än “innestående medel", öfver hvilka Riksbanken har att genast förfoga.

Om slutligen “handelshus" skulle uteslutas för att ersättas med “bankirer",

torde i fall, der samma firma gör både handels- och bankiraffärer,

tvekan lätteligen uppstå, om meningen med ändringen mera är att hindra

dem, som drifva handel, att innehafva Riksbankens penningar eller att dertill bemyndiga

dem, som göra bankiraffärer. Fullmäktige sakna allt skäl att förorda

någon af dessa ändringar och få, med åberopande af hvad anfördt

blifvit, afstyrka, att motionärens förslag i dess helhet må vinna bifall."

Vid härefter å nyo företagen behandling af ifrågavarande ärende yppades

inom Utskottet flera olika meningar, om och hvilka åtgärder i anledning

af förevarande motion borde vidtagas, och stannade Utskottet dervid i det

beslut, att, då Fullmäktige, ehuru de afstyrkt bifall till motionärens förslag

i dess helhet, likväl å andra sidan yttrat, att de icke dermed ville hafva

påstått, att de nuvarande bestämmelserna rörande sedelstockens beräkning

borde oförändrade bibehållas, ärendet skulle till Fullmäktige återförvisas,

med delgifvande dervid af de under öfverläggningen i frågan framstälda särskilda

förslag och med anmodan till Fullmäktige att till Utskottet inkomma

med utlåtande och förslag till nya grunder för Riksbankens sedelutgifning

och de ändringar i bankoreglementet, som i följd deraf kunde blifva erforderliga,

samt att derjemte särskilt meddela Utskottet, huru vida under numera

inträdda förändrade förhållanden det vore vidare lämpligt att låta Riksbankens

silfverförråd ingå såsom grund för sedelutgifningen samt att bibehålla

bestämmelsen om en viss summa, hvarmed sedelstocken får öfverstiga

de till grund för sedelutgifningen beräknade tillgångar.

Fullmäktiges med föranledande häraf den 10 innevarande månad till

Utskottet aflåtna skrifvelse anser Utskottet sig jemväl böra här ordagrant

intaga, så lydande:

“I anledning af Utskottets remiss å en af Herr A. O. ''Wallenberg väckt

motion om förändrade grunder för Riksbankens sedelutgifningsrätt, afgafvo

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Fullmäktige den 22 sistlidne Februari yttrande, hvaruti de på anförda skäl

afstyrkte bifall å Herr Wallenbergs motion.

Vid förehafvande den 27 nyssnämnda månad af Fullmäktiges omförmälda

yttrande, har Utskottet, enligt Fullmäktige den 7 nästlidne Mars tillhandakommet

transsumt af Utskottets protokoll för samma dag, beslutat återremittera

frågan till Fullmäktige, med anmodan till dem att till Utskottet

inkomma med nytt utlåtande och förslag till grunder för Riksbankens sedelutgifningsrätt

samt till de ändringar i bankoreglementet, som till följd af ett

sådant förslag kunde blifva erforderliga.

Derjemte hafva Fullmäktige fått emottaga utdrag af Utskottets protokoll

den 5 Mars 1877, i hvilket Utskottet öfverlemnat ett af Herr von

Braun afgifvet skriftligt förslag till ändring af bestämmelserna i § 6 åt bankoreglementet,

att tagas under öfvervägande i sammanhang med den till Fullmäktige

återförvisade frågan om förändring af grunderna för Riksbankens

sedelutgifningsrätt.

De af Herr von Braun föreslagna ändringar i § 6 af reglementet äro:

att momentet 2 måtte utgå; och

att första stycket af mom. 3 finge denna lydelse:

Mom. 2. Riksbankens utelöpande sedlar få aldrig öfverstiga den

summa, hvartill Riksbankens grundfond i banklagen är faststäld, med högre

belopp än som motsvaras af sammanlagda värdet af följande bankens tillgångar

:

a) j

b) ''lika med punkt, a), b) och c) i nuvarande mom. 3 af 6 §.

c) |

I den del Utskottets återremiss kan afse Herr A. O. Wallenbergs

motion hänvisa Fullmäktige till det af dem den 22 Februari 1877 afgifna

yttrande om samma motion.

I hvad Utskottets återremiss afser uppdrag för Fullmäktige att afgifva

förslag till grunder för Riksbankens sedelutgifningsrätt jemte yttrande öfver

Herr von Brauns motion anse sig Fullmäktige böra anföra följande.

ba väl af hvad det Fullmäktige tillhandakomma transsumt upplyser rörande

de inom Utskottet yttrade meningar, som af sjelfva åtgärden att, sedan

en så betydlig del af Riksdagen förflutit, infordra Fullmäktiges yttrande i

tydlig afsigt att redan under pågående riksdag bringa frågan till slutligt

afgörande, följer, att Utskottet önskar, att Fullmäktige skola skyndsamt behandla

ärendet. Efter Fullmäktiges mening finnes inom hela området för

lagstiftningen rörande Riksbanken icke någon fråga af så genomgripande

vigt som den om grunderna för Riksbankens sedelutgifningsrätt och följaktligen

icke någon, som så litet egnar sig för påskyndad behandling. Då

Fullmäktige för att efterkomma Utskottets fattade beslut nu gå att afgifva

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banico-Utsicottets Utlåtande N:o 13.

7

det äskade förslaget, utan att dervid få begagna den tid till sakens beredande

och öfvervägande, hvartill dennas vigt manat, hafva de desto mindre

bort underlåta en erinran om de förhållanden, under hvilka de haft att

behandla ärendet, som det, sedan Riksbanken icke vidare har något afsevärdt

förråd af omyntadt silfver att begagna såsom grund för sedelutgifningsrätt,

icke lärer finnas någon som helst tvingande anledning, hvarför ur Riksbankens

synpunkt den ifrågasatta förändringen skulle fordra skyndsam behandling''.

Det är icke nödvändigt att för en bank, som fått rätt att utgifva sedlar,

vidtaga några bestämmelser om huru långt och inom hvilka gränser

denna rätt skall begagnas. Det går an att låta beloppet af utelöpande sedlar

bero endast af rörelsens förmåga att dem upptaga och bankens förmåga

att dem inlösa. Men om man icke finner rådlig! att sålunda lemna förhållandena

att ordnas efter styrelsens för dagen uppfattning, utan erkänner behofvet

att bestämma gränser för sedelutgifningsrätten, torde väl sådant böra

ske i syfte att verka derhän, ej mindre att banken icke skall utgifva flere

sedlar, än den rimligen kan antagas eg a förmåga att inlösa, utan äfven att

förekomma, det banken skulle kunna utlemna det honom medgifna sedelbelopp

under sådana förhållanden, att den ställer sig i saknad af medel att

fullgöra andra åtagna förbindelser eller nödgas för beredande af utväg dertill

vidtaga åtgärder, som tryckande inverka på rörelsen. Med erkännande af

båda dessa syftemål, hafva ock i stadgandena om gränserna för Riksbankens

rätt att utgifva sedlar efter sista realisationen afseende ständigt fästats å

bankens vid anfordran förfallande förbindelser. Herr von Bränn föreslår

nu, att alla dylika bestämmelser skola borttagas, och att, på samma gång

sedelutgifningsrättens högsta belopp minskas med fem millioner kronor,

endast utelöpande sedlar skola dervid tagas i beräkning. Härigenom bortkastas

emellertid det ena af ofvan nämnda syftemål för sedelutgifningsrättens

begränsning och äfventyras en sådan ställning för Riksbanken, att vid lättare

än förr uppnådd gräns för sedelutgifning annan utväg för fullgörande af

Riksbankens åtaganden i afseende på kreditiv- och öfriga vid anfordran förfallande

förbindelser ej finnes, än att inskränka eller till äfventyrs upphöra

med diskonterings- och lånerörelsen. Må hända åberopas till stöd för dylika

förslag de stadgande]! rörande enskilda bankers sedelutgifningsrätt, som i

kungörelsen den 12 Juni 1874 bestämdes. Men utom det att med dessa

stadganden väl mindre afsågs att meddela några allmängiltiga mönsterföreskrifter,

än att, så mycket omständigheterna medgåfvo, förbättra stadganden,

som befunnits bristfälliga, torde emellan förhållandena med enskilda banker

och med Riksbanken förefinnas åtskilliga skiljaktigheter, hvilka möjligen vore

egnade att föranleda önskan att i hit hörande ämnen den enskilda bankens

ställning kunde jemkas efter Riksbankens, men icke borde leda derhän, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-VtsJcottets Utlåtande N:o 13.

för Riksbanken skulle beredas möjligheten af en sådan ställning, som lagligen

medgifves en enskild bank.

För hvar och en, som egnar någon uppmärksamhet åt följderna för

rörelsen och penningeställningen inom landet, derest Riksbanken försattes i

sådant skick, att dess lånerörelse skulle för någon tid i större grad inskränkas

eller alldeles upphöra, lärer det blifva klart att, i fall detta kan alvärjas eller

i någon väsentligare grad förekommas genom stadganden i grunderna för

sedelutgifningsrätten, dessa stadganden äro behöfliga och välbetänkta i samma

mån, som Riksbankens lånerörelse må vara för landets handel och näringar

önskvärd och gagnande.

Enligt Herr von Brauns förslag skulle utelöpande postvexlar icke tagas

i beräkning såsom ett begagnande af sedelutgifningsrätten. När emellertid

en postvexel i något af Riksbankens kontor säljes, emottager Riksbanken

såsom valuta sina utelöpande sedlar, hvilka derefter, mestadels endast för en

eller två dagar, finnas i Riksbankens förvar för att efter denna tidrymd i

något af dess andra kontor åter utbetalas. Postvexel är således icke annat

än en vid anfordran förfallande representant för utelöpande sedlar. Det

skulle ganska litet öfverensstämma med den trygga ställning, som utgör ett

berättigadt önskningsmål för Riksbanken, om man vid beräkning af sedelutgifningen

skulle lemna å sido de sedlar, som verkligen löpa ute, fastän i

form af postvexlar, eller om man beredde möjlighet för en sådan händelse,

att Riksbankens sedelutgäfningsrätt öfverskreds derigenom, att den återlöste

representativ för sina egna sedlar.

De på folioräkning innestående medel äro icke de enda, som vid anfordran

förfalla, utan enahanda är förhållandet med upp- och afskrifningsmedel

och med outtagna kreditivbelopp. Så gifvet det torde få anses att

vid tider, då penningerörelsens jemna gång rubbas, dessa medel komma att

utöfver det vanliga måttet anlitas, lärer dock kunna för visst antagas att,

så länge dessa Riksbankens rörelsegrenar fortgå, uttagning af hela innestående

beloppet på dessa räkningar icke behöfver ifrågakomma. Fullmäktige

anse derföre det nuvarande stadgandet, att folioräkningsmedel skola till hela

beloppet räknas som sedlar, medan öfriga arter af medel, förfallande vid anfordran,

lemnas utan afseende, icke vara väl beräknadt. I syfte att Riksbanken

å ena sidan städse må vara beredd att möta förökade uttag, utan

att lånerörelsens fortgång rubbas, och å andra sidan icke för nyss sagda

ändamål må påläggas att hålla i beredskap mera än som antagligen kan

vara af behof påkallad!;, föreslå Fullmäktige, att en tredjedel af innestående

upp- och afskrifnings- och folioräkningsmedel samt af outtagna kreditivbelopp

skola såsom sedelstock beräknas. Och torde Fullmäktige härmed hafva angifva

de grunder, till följd hvaraf de icke kunna instämma i hvad Herr

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko- TJtshottets Utlåtande N:o 13.

Q

von Braun rörande folioräkningsmedlens och utelöpande postvexlars uteslutande

från sedelstocken föreslagit.

Herr von Braun har vidare föreslagit, att beloppet af Riksbankens

lagstadgade grundfond skulle utgöra grund för sedelutgifning och träda i

stället för de tretio millioner, hvarmed de af Herr von Braun bibehållna

sedelutgifningsvalutor hittills fått öfverskridas. Det förefaller, som om äfven

detta förslag skulle vara föranledt af hvad 1874- stadgades rörande enskilda

bankers sedelutgifningsrätt. Men härvid är att märka, att enskilda bankernas

på grundfonden beroende sedelutgifning icke är grundad på deras grundfonder,

utan på det i allmänt förvar nedsatta grundfondshypoteket. Här utgöres

således sedelutgifningsgrunden af en bestämd och särskildt utsatt valuta,

hvilket alls icke är fallet med Riksbankens grundfond. När vissa medel

skola till grund för sedelutgifning anvisas, är det väl en oeftergiflig fordran,

att dessa medel skola vara kända och till sitt slag bestämda. Äro de icke

detta, så är det åtminstone mindre missledande att, såsom hittills, angifva

ett visst belopp, beräknadt efter hvad Riksbankens tillgångar må anses medgifva,

såsom gräns för sedelutgifning, än att göra denna beroende af grundfonden.

Hvad åter den af Herr von Braun förordade förändring angår, att

sätta grundfondens tjugufem millioner i stället för nuvarande tretio millioner,

är det väl sant, att vid uppställning af siffrorna i Herr von Brauns förslag

en betydlig förökning i sedelutgifningsrätten ändock visar sig. Men

denna ökning är endast skenbar, enär, om ifrågavarande förslag vunne godkännande,

skulle, så länge omtänksamhet gjorde sig gällande hos bankens

styrelse, denna icke underlåta att hålla högst betydliga belopp i beredskap

till mötande af de vid anfordran förfallande förbindelserna. Yerkningarne

af de föreslagna förändringarne skulle således blifva, att för bankens styrelse

möjlighet beredes att lemna omtänksamheten å sido eller att, om behörig

varsamhet iakttages, nedsättningen med fem millioner kronor kommer att

verka såsom en verklig minskning i sedelutgifningsrätten. För Fullmäktige

synes ingendera af dessa förändringar önsklig eller eftersträfvansvärd och

nedsättningen särskildt under för handen varande förhållanden egnad att väl

betänkas, hvarför Fullmäktige finna sig icke heller i denna del kunna förorda

Herr von Brauns förslag.

Yid ett föregående tillfälle hafva Fullmäktige redan angifvit anledningarne,

hvarföre de anse mindre lämpligt att alldeles utesluta det myntade

silfret såsom sedelutgifningsgrund. Yigten af dessa skäl vinner ökad styrka,

om under nuvarande förhållanden en förändring i sedelutgifningsrätten skall

genomföras. Efter all anledning kommer under innevarande år mycket af

det äldre silfvermyntet att från allmänna kassor ingå till Riksbanken, der

det skall qvarhållas. Om motsvarande nytt silfver utginge i rörelsen, vore

Bill. till Riksd. Prat. 1377. 6 Sand. 1 Afl. 10 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

BanJco- Utskottets Utlåtande N:o 13.

saken åt mindre betydelse, men under de sista månaderna har visat sig, att

äfven det nya kronsilfret åter ingår i Riksbankens kassor. Fortfar detta

förhållande, är naturligtvis icke synnerligt stor myntning att påräkna, utan

sil fr et kommer att i Riksbanken uppläggas i förråd. Då för närvarande

penningeförhållandena icke äro sådana, att Fullmäktige anse sig kunna

tillstyrka någon synnerlig inskränkning i sedelutgifningsrättens belopp,

föreslå Fullmäktige, att sedelutgifning bibehålies på myntadt, i Sverige gällande

silfver, dock ej till högre belopp än fem millioner kronor. I den män

silfvei behållningen åter nedgår och det till äfventyra kan med statsverket

träffas sådan uppgörelse, att icke dess myntade silfver behöfver till betydliga

belopp läggas i förråd i Riksbanken att tynga på dennas tillgångar,

kan ju det nu föreslagna beloppet nedsättas och slutligen borttagas. Genom

uteslutande af det omyntade silfret från Riksbankens sedelutgifningstillgångar

vunnes i allt fall en gifven förbättring. Om detta förslag vinner afseende,

anse Fullmäktige nedsättningen med tio procent af pregelvärdet på konventionssilfvei

myntet kunna borttagas, da härigenom någon motsvarighet i verkligt

värde till följd af silfverprisets föränderlighet icke vinnes, utan stadgandet

endast föianleder, att silfvermyntet maste beräknas till ett värde bland

Riksbankens tillgångar och till ett annat i den metalliska kassan.

. 1 öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit yttradt, tillstyrka Fullmäktige

följande ändringar i §§ 5 och 6 af bankoreglementet:

att § 5 kommer att lyda, som följer:

Såsom metallisk kassa anses och beräknas allt Riksbanken tillhörigt,

inom landet befintligt svenskt och utländskt myntadt eller omyntadt guld;

äfvensom Riksbanken tillhörigt, inom landet befintligt svenskt eller annat I

riket gällande silfvermynt, detta dock icke till högre belopp än fem millioner

kronor;

samt att mom. 2 punkten b) af § 6 erhåller denna lydelse:

b) en tredjedel af de pa upp- och afskrifnings- eller folioräkning innestående

medel och af outtagne andelar å beviljade kassakreditiv.

Skulle bibehållande, äfven i så inskränkt mått som ofvan är föreslaget,

af myntadt silfver såsom sedelutgifningsgrund bedömas så olämpligt, att det

icke vinner godkännande, kunde med uteslutande af stadgandet härom orden

tretio millioner kronor" i mom. o ändras till tretiofem millioner kronor

och dymedelst väsentligare rubbning i nuvarande förhållanden undvikas.

Fullmäktige hafva för deras del trott det vara lämpligare att för någon tid

bibehålla myntadt silfver såsom sedelutgifningsgrund än att höja beloppet

tretio millioner.

De förändringar, Fullmäktige sålunda anse sig kunna förorda, äro

visserligen icke särdeles betydliga i jemförelse med hvad enskilde motionärer

payrkat. Men k ullmäktige hålla för deras del före, att hvad de föreslagit

s. 11 Kontrollera mot PDF

BanJco-UtsJcottets Utlåtande N:o 13.

11

utgör verkliga, utan våda verkställbara förbättringar i nuvarande stadgande^

och att det icke är under in- och utrikes förhållanden, sådana som nuvarande,

man välbetänkt inlåter sig på genomgripande, icke af något Riksbankens

behof påkallade förändringar, hvilkas möjliga verkningar under betänkliga

förhållanden man till äfventyra lättare förbiser än förutser.

Enligt Utskottets föreskrift skulle Fullmäktige jemväl afgifva förslag

till de öfriga förändringar i bankoreglementet, som de nya bestämmelserna

om sedelutgifningsrätten kunde föranleda. Utom det att kännedom om hvilka

sist nämnda nya stadganden blifva är behöflig, derest förslagen till öfriga

ändringar i reglementet skola kunna lämpas derefter, komme ett nu fortsatt

arbete med uppgörande af ändringsförslag att fördröja afgifvandet af Fullmäktiges

yttrande i hufvudsaken. Fullmäktige hafva derföre trott sig bäst

efterkomma Utskottets önskningar, då de härmed aflemna sitt förslag rörande

grunderna för sedelutgifningsrätten och anhålla att, tills denna fråga blifvit

afgjord, fä uppskjuta behandlingen af de vidare förslag, som deraf må föranledas.

Vinner denna sista hemställan icke Utskottets bifall, lära Fullmäktige

få emottaga Utskottets föreskrift att genast fortsätta sitt arbete med

uppgörande af de nu felande förslagen.“

Af Riksbankens ovilkorliga skyldighet att, när helst så påfordras, inlösa

sina sedlar med mynt efter den grund, Konung och Riksdag faststältframgår

nödvändigheten för Riksbanken att såsom underlag för penning-eväsendet

ständigt hafva till hands så stor metallisk kassa, som, för detta ändamål

och för att försäkra stadga i myntrepresentativens värde såsom omsättningsmedel,

må vara erforderlig. Sedan numera guld blifvit såsom värdemätare

i vårt land antaget och Riksbankens sedlar derföre skola med guldmynt

inlösas, kan Utskottet ej annat än principielt instämma med motionären

derutinnan, att Riksbankens metalliska kassa endast bör utgöras af guld och

således silfver i så väl myntad som omyntad form uteslutas från de valutor,

på hvilka sedelutgifning får grundas. De betänkligheter, som för tillfället

möta mot eu sådan åtgärd, hafva dock, enligt Utskottets åsigt, blifvit af Fullmäktige

i deras här ofvan intagna yttranden så öfvertygande framhållna, att

Utskottet med hänsyn dertill icke funnit sig för närvarande och intill dess

det af Fullmäktige omförmälda förhållandet mellan statsverket och Riksbanken

beträffande skyldigheten för Riksbanken att för statsverkets räkning invexla

dess silfverskiljemynt blifvit annorlunda ordnadt, kunna, helst under nu rådande

penningeställning, i vidsträcktare mån tillstyrka den ifrågastälda förändringen

i afseende å hvad som skall såsom metallisk kassa anses, än att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

det omyntade silfret, hvilket hädanefter icke torde komma att till någon afsevärd

myckenhet bland Riksbankens tillgångar ingå, från sagda kassa uteslutes,

och att, med borttagande af stadgandet om det preglade silfvermyntets beräknande

till endast 90 procent af pregelvärdet, det belopp myntadt silfver,

som må i metalliska kassan inberäknas, begränsas till hvad Fullmäktige ansett

_ kunna antagas komma att i Riksbankens kassor högst ingå, eller fem

millioner kronor; likasom det obetydliga belopp silfver i myntad och omyntad

form, som hädanefter kan komma att för Riksbankens räkning å utrikes

ort förvaras eller derifrån hit till riket transporteras, saklöst torde kunna i

afseende å sedelutgifningsrätten lemnas å sido och i följd deraf stadgandet

derom i § 6 mom. 3 b) af bankoreglementet utgå. Af detta Utskottets förslag

följer ock, att utbyte i reglementet af benämningen metallisk kassa mot

guldtillgång icke kan ifrågakomma.

Beträffande grunderna för Riksbankens sedelutgifningsrätt, har Utskottet

funnit sig icke kunna biträda de af Herr ''Wallenberg i nu gällande bestämmelser

föreslagna ändringar angående dessa grunder. Om det ock må kunna

öfverlemnas åt bankstyrelsens bepröfvande och afgörande, inom hvilka gränser

denna rättighet skall begagnas, synes dock tryggheten för ett riktigt

handhafvande af densamma under alla förhallanden bättre tillgodoses, derest

de grunder, som i afseende å sedelutgifningsrättens begränsning må befinnas

allmängiltiga och således böra följas, blifva för bankens styrelse och förvaltnmg

till efterrättelse föreskrifna, i syfte att banken såväl under gynsamma

penningetider som vid hastigt inträffade och starka kastningar i penningemarknaden

må kunna med mynt inlösa sina utelöpande sedlar och på samma

gång fullgöra sina öfriga förbindelser. Utskottet har för sådant ändamål

funnit hänsyn hädanefter som hittills böra tagas så väl till beloppet af utelöpande

postvexlar som ock till de nos Riksbanken på särskilda räkningar

insätta medel, hvilka vid anfordran förfalla. Hvad dessa senare medel betiaffär,

fästes i nu gällande reglemente endast afseende vid folioräkningsmedlen,

hvilka till hela beloppet räknas såsom utelöpande sedlar, under det

att öfriga sådana medel, nemligen upp- och afskrifningsmedel samt outtagna

kreditivbelopp, icke alls tagas i beräkning. Då för ett sådant förhållande

något som helst tillfredsställande skäl icke torde kunna åberopas, men

a andra sidan Fullmäktige ansett, att för mötande äfven under brydsamma

penningetider af uttag å nyss berörda räkningar, utan att lånerörelsens fortgång

rubbas, Riksbanken icke kunde antagas behöfva hålla i beredskap mer

än en tredjedel af de å dessa räkningar innestående medel, har Utskottet

ansett sig kunna, lika med Fullmäktige, tillstyrka, att i beloppet af Riksbankens

utelöpande sedlar ej mindre postvexlarne, än ock nyssnämnda vid

anfordran förfallande medel, dessa senare dock endast till en tredjedel,

skola inräknas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

13

För att visa förhållandet under nästlidna tvä år emellan de då innestående

folioräkningsmedlen å ena sidan samt en tredjedel af dessa medel

äfvensom af outtagna kreditivbelopp samt af upp- och afskrifningsmedel ä

den andra, får Utskottet härmed lemna följande siflferredogörelse:

På folioräkning

innestående.

En tredjedel

af innestående

folioräknings- medel.

En tredjedel

af outtagna

kreditivbelopp.,

En tredjedel

af upp- och

afskrifnings- medel.

Summa.

(de tre sista

posterna.)

År

1875.

den

31

Mars ....

14,552,086

81

4,850,695

60

2,215,910

13

159,680

53

7,226,286

26

den

30

Juni .....

9,783,877

89

3,261,292

63

2,022,252

33

322,406

79

5,605,951

75

den

30

September

8,425,549

02

2,808,516

34

2,116,634

56

262,335

07

5,187,485

97

den

31

December

11,271,251

68

3,757,083

89

2,646,100

27

448,331

29

6,851,515

45

År

1876.

den

31

Mars ......

10,215,230

39

3,405,076

79

2,593,897

48

488,157

09

6,487,131

36

den

30

Juni ......

8,813,600

59

2,937,866

86

2,780,691

09

489,849

24

6,208,407

19

den

30

September

8,208,514

35

2,736,171

45

2,695,857

38

481,435

01

5,913,463

84

den

30

December

12,130,867

36

4,043,622

45

2,701,554

12

545,751

46

7,290,928

03

Enligt denna redogörelse skulle, för så vidt af densamma kan slutas,

genom de nu af Utskottet föreslagna förändrade grunder för sedelberäkningen

Riksbankens sedelutgifningsrätt komma att ökas.

Hvad särskilt vidkommer förslaget att i stället för de 30 millioner

kronor, Riksbanken bär rätt att, utöfver vissa dess tillgångar, i sedlar högst

utgifva, sådana skulle få utgifvas till belopp, motsvarande Riksbankens grundfond

och reservfond eller, såsom inom Utskottet blifvit ifrågastäldt, blott

grundfonden, tillåter sig Utskottet fästa uppmärksamheten derpå, hurusom

nuvarande stadgandet i 6 § 3 mom. af bankoreglementet, hvilket tillkom år

18-15, under de flera brydsamma penninge- och handelskonjunkturer, som

sedan dess inträffat, visat sig vara till synnerlig båtnad för så väl allmänheten

som Riksbankens verksamhet, och att någon som helst våda utaf detta

stadgandes bibehållande icke rimligen kan antagas vara att befara, allra

helst sedan nämnda tid Riksbankens tillgångar i så väsentlig grad förökats. Enligt

hvad bokslutet för år 1876 gifver vid handen, uppgingo vid sistlidna

års utgång Riksbankens tillgångar till mer än tredubbla beloppet af icke

blott de metalliskt obetäckta sedlarne utan äfven den metalliskt obetäckta

delen af sedelstocken, det vill säga då folioräkningsmedlen samt utelöpande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

postvexlar räknas såsom sedlar. *) Att nu utbyta detta vissa och bestämda

belopp af 30 millioner mot Riksbankens grund- och reservfond, hvilka medel

äro förändring underkastade och, hvad grundfonden särskild! beträffar, till

sitt slag obestämda, har Utskottet, på grund af nämnda förhållanden och de

flera skäl Fullmäktige mot en dylik anordning här ofvan uttalat, funnit hvarken

behöfligt eller lämpligt, utan biträder Utskottet jemväl i denna del Fullmäktiges

framställning'', allenast att Utskottet, för vinnande af mera enkelhet

i uppställningen af bestämmelserna angående Riksbankens sedelutgifning, ur

reglementets 6 § uteslutit momentet 2 och infört de deruti nu meddelade

stadganden med de af Utskottet deri föreslagna, här ofvan omförmälda ändringar

under samma §:s 3 mom.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

att, med afslag å Herr Wallenbergs motion, §§ 5 och

6 i nu gällande bankoreglemente måtte komma att erhålla

följande förändrade lydelse:

*) Den metalliskt obetäckta delen åt sedelstocken, jemte skulden å folioräkningar

samt utelöpande postvexlar, uppgick vid 1876 års slut till kronor 16,674,371: 62.

Såsom betäckning derför innehade Riksbanken vid samma tid:

10 procent af pregelvärdet å 1873 års silfver
mynt

................................................

oremitterade vexlar ...................................

koppar- och bronsmynt ............................

svenska statspapper.......................................

utländska d:o .......................................

fordran hos liypoteksbanken...........................

utlåning mot pant af lånebanksobligationer...

d:o » » af fast egendom i stad ...

statslånefondsmedel .......................................

diskonterade vexlar .....................................

utlåning mot pant af löpande förskrifning ..

d:o » » af vågförda efiekter.........

å kassakreditiv uttagna belopp .....................

omsättningslån...........................................

af betalningslån...............................................

diverse enskilda bankers sedlar .....................

Efter afdrag härifrån af:

upp- och afskrifuingsmedel ......................

depositionsmedel...........................................

utelöpande lånebanksobligationer ................

återstår ett öfverskott af.............................

utgörande mer än 3 gånger beloppet af den

kronor

234,404: 90.

>

10,751,440: 61.

147,477: 42.

5,426,372: 54.

>

7,434,812: 11.

»

4,225,249: 17.

9,000: —

225,732: 01.

»

839,289: 66.

10,164,442: 67.

13,261,697: 27.

»

4,432,326: 16.

■»

8,812,037: 63.

1,452,797: 83.

>

5,486,154: 31.

365,409: 40.

73,268,643:

69.

kronor

1,637,254: 37.

»

17,867,674: 19.

672,243: 29.

20,177,171:

85.

............ kronor

53,091,471:

84,

metalliskt obetäckta sedelstocken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Utlåtande N:o 15.

15

§ 5.

Nuvarande lydelse:

Såsom metallisk kassa anses ock

beräknas allt riksbanken tillhörigt,

inom landet befintligt svenskt och utländskt

guld- och silfvermynt samt

omyntadt guld och silfver; dock att

härvid det efter lagen om rikets mynt

af den 30 Maj 1873 preglade silfvermynt

icke beräknas till högre värde

än nitio procent af pregelvärdet.

§ 6.

Mom. 1. Riksbanken eget’ att under

de vilkor och inom de gränser,

som nedan bestämmas, utgifva sedlar,

hvilka, jemlikt 72 § regeringsformen,

för mynt i riket må erkännas.

Mom. 2. Såsom riksbankens sedelstock

anses och beräknas:

a) utelöpande sedlar;

b) på folioräkningar innestående

medel, hvilka skola vid anfordran tillhandahållas;
c)

beloppet af utelöpande postvexlar.

Mom. 3. Sedelstocken, sålunda beräknad,

får aldrig uppgå till mera än

högst tretio millioner kronor utöfver

sammanlagda beloppet af följande riksbankens

tillgångar, nemligen:

§ b.

Föreslagen lydelse:

Såsom metallisk kassa anses och

beräknas allt riksbanken tillhörigt,

inom landet befintligt svenskt och utländskt,

myntadt och omyntadt guld

äfvensom riksbanken tillhörigt, inom

landet befintligt svenskt eller annat

i riket gällande silfvermynt, detta dock

icke till högre belopp än fem millioner

kronor.

§ 6.

Mom. 1. Riksbanken eger att under

de vilkor och inom de gränser,

som nedan bestämmas, utgifva sedlar,

hvilka, jemlikt 72 § regeringsformen,

för mynt i riket må erkännas.

Mom. 2. Sådana sedlar är riksbanken

berättigad utgifva till belopp,

motsvarande:

a) metalliska kassan enligt nästföregående

§;

b) på utrikes ort nedsatt eller under

transport derifrån varande guld

i myntad och omyntad form; och

c) andra hos bankinrättningar eller

handelshus å utrikes ort innestående

medel

samt derutöfver tretio millioner

kronor, i hvilket sistnämnda belopp

dock jemväl skola inräknas utelöpande

postvexlar samt en tredjedel af de på

upp- och afskrifningsräkning och fo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banko-Utskottets Utlåtande N:o IS.

a) metalliska kassan enligt nästfö- Inräkning innestående medel, äfven
regående

§; som af outtagna andelar af beviljade

b) på utrikes ort nedsatt eller un- kassakreditiv.

der transport derifrån varande guld

och silfver i myntad eller omyntad

form; och

c) andra hos bankinrättningar eller-

handelshus å utrikes ort innestående

medel.

Stockholm den 24 April 1877.

På Utskottet» vägnar:

J. J. EKMAN.

Reservationer:

af Herr Gumcelius: “De efter min uppfattning betänkligaste felaktigheterna

i nu gällande grunder för Riksbankens sedelutgifning, sådana de

finnas bestämda i bankoreglementets §§ 5 och 6, äro:

att silfver ännu upptages såsom grund för utgifning af sedlar att inlösas

med guld;

att trettio millioner “sväfva i luften“ utan angifvet underlag och gifva

åt Riksbankens sedelutgifning ett i forna tider må hända berättigad^ men på

1870-talet visserligen orättvist sken af mindre fasthet, än som innefattas i

1874 års banklags motsvarande bestämmelser för de enskilda bankerna;samt

att såsom ingående i “sedelstocken''1 origtigt angifvas foliomedel.

Villigt medgifvande, att Utskottets yrkande både i form och sak är

något bättre än de nuvarande ohållbara stadgandena, må jag dock beklaga,

att det samma efter min mening ännu är behäftadt med väsentliga brister

(i fråga om silfret och om de trettio millionerna), hvadan det icke torde

s. 17 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

17

kunna antagas annat än såsom ett öfvergångstörslag, hvilket Utskottet ock

angifvit sin hemställan i fråga om silfret vara.

Då jag icke fullt instämmer i det slut, hvartill Utskottet kommit,

laller det sig temligen klart, att icke heller dess motivering synes mig i

allo tillfredsställande.''1

af Herr Peyron, som velat hafva anteckna^., att han under frågans

behandling i Utskottet yrkat bifall till Herr Wallenbergs motion i dess

helhet;

af Herr Ribbing: “Emot Utskottets tillstyrkan af herrar bankofullmäktiges

förslag, att såsom grund för Riksbankens sedelutgifningsrätt anse och

betrakta i riket gångbart’ silfverskiljemynt samt att såsom utelöpande banksedlar

anse en tredjedel af hvad på folioräkning innestår, samt en tredjedel

af hvad som på upp- och afskrifningsräkning innestår och ändtligen en

tredjedel af hvad som icke blifvit uttaget på de beviljade kassakreditiven,

får jag mig reservera.

Vid 1872 års riksdag beslöts, att de på beviljade kassakreditiv outtagna

beloppen icke vidare skulle anses såsom utelöpande sedlar. Då detta

beslut efter moget bepröfvande fattades, så finnes sedan dess ingenting hafva

inträffat, som bör föranleda Riksdagen att nu fatta ett motsatt beslut.

Vid 1874 års riksdag upphörde de på upp-och afskrifning innestaende

medel att anses såsom utelöpande banksedlar. Af hvad anledning skulle

Riksdagen nu frånträda detta beslut?

Det föreliggande förslaget innebär att två tredjedelar af de medel, som

på folioräkning innestå, icke vidare skola såsom utelöpande sedlar anses.

Hvarföre kan man icke då låta den tredje tredjedelen frikallas från att anses

vara det den icke är. Detta förslag afviker i dessa punkter från den enkelhet

och reda, som man bör söka och har rätt att finna i alla uppgifter.

Det utlåtande, som bankofullmäktige afgifvit såsom motivering för sitt förslag,

afhandlar äfven ämnen, som icke tillhöra denna fråga, och deribland

vill jag endast vidröra, att man antydt Riksbankens förmåga att lemna lån

vara beroende af huru uppgifterna om den begagnade sedelutgifningsrätten

blifva uppstälda. Ingen har föreslagit några nya bestämmelser i syfte att

minska Riksbankens sedelutgifningsrätt, tvärtom afse alla förslag att bereda

någon tillökning. Men hvarför denna fråga oupphörligt återkommer är endast

att man eftersträfva!’ enkelhet och reda i dessa frågor, som nu mera

tillhöra offentligheten, hvilket de icke gjort förr.

Ehuru jag erkänner motionärens bemödande att införa andra bestämmelse!''

för Riksbankens sedelutgifningsrätt ä tretio millioner, som icke af

några valutor täckas, vara befogade, liksom hans förslag att icke anse postvexlar

såsom utelöpande riksbankssedlar, så vill jag likväl icke i detta af
Bih.

till Bikul. Prat. 1877. 0 Sami, 1 Afä. 10 Jläft, 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

seende framställa något yrkande. Men då bankofullmäktige ansett, att silfverplants

icke vidare bör upptagas bland grunderna för utelöpande sedlar

lydande å guldmynt, sä kan jag ännu mindre finna lämpligt att silfverskiljemynt,

beräknadt till sitt fulla namnvärde, bör upptagas i dessa uppgifter

såsom lämplig grund fös Riksbankens utelöpande sedlar. Banksedeln är ett

myntrepresentativ och sillverskiljemyntet är också ett myntrepresentativ. Att

då i allmänna rörelsen utelöpande hålla ett myntrepresentativ på grund af

ett annat inneliggande myntrepresentativ blir särdeles olämpligt.

Ehuru bankofullmäktige å ena sidan synas hysa farhåga för möjliga

missbruk åt banksedelutgifningsrätten, i fall den vunne tillökning, så hafva

likväl bankofullmäktige antydt .önskvärdheten, att någon tillökning i sedelutgifningsrätten

borde Riksbanken beredas. Detta sistnämnda biträder jag

gerna, och det kan med största lätthet vinnas, om man ur uppgifterna på

Riksbankens sedelutgifningsrätt utesluter å ena sidan allt silfver och å den

andra de på folioräkningar innestående beloppen. Genom eu sådan åtgärd

vunne Riksbanken en tillökning i sin sedelutgifningsrätt, motsvarande minst

fem millioner kronor, och hänvisar jag för bedömandet af denna fråga till

eu denna reservation vidfogad tabell, som utvisar förhållandet vid slutet af

hvarje de senaste tolf månader, för Indika Riksbankens uppgifter varit

tillgängliga.

På grund af hvad jag här anfört, får jag äran föreslå, det Riksdagen

behagade besluta, att § ö och § 6 må erhålla följande lydelse:

§ 5-

Såsom metallisk kassa anses och beräknas allt Riksbanken

tillhörigt inom landet befintligt svenskt och utländskt

guldmynt samt omyntadt guld.

§ 6.

Mom. 1. (Lika som förut).

Mom. 2. Summan af Riksbankens utelöpande sedlar

och postvexlar får aldrig uppgå till mer än högst 30

millioner kronor utöfver sammanlagda beloppet af följande

Riksbankens tillgångar, nemligen:

a) Metalliska kassan enligt § 5.

b) På utrikes ort nedsatt, eller under transport derifrån

varande guld i myntad eller omyntad form; och

c) andra hos bankinrättningar eller handelshus å utrikes

ort innestående medel.“

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 18.

Jemförelse emellan Riksbankens- silf v er tillgång och pa folio)''åkning vid

anfordran innestäende medel.

Silfvertillgång.

På Folioräkning

innestäende medel.

Folioräkningen

öfVerskjuter

silfvertillgången.

1870.

Mars ........

31

9,123,070

55

10,215,230

39

1,092,159

84

April.......

29

8,973,023

35

1 1,532,390

30

2,559,366

95

Maj...........

31

8,514,460

69

9,733,341

43

1,218,880

74

.lian .......

30

8,168.728

87

8,813,600

59

644,871

72

Juli...........

31

8,327,725

91

9,876,611

26

1,548,885

35

Augusti ..

31

6,115,132

63

8,811,642

28

2,696,509

65

September

30

5,703,306

23

8,208,514

35

2,505,208

12

Oktober ..

31

5,148,672

79

9,730,008

72

4,581,335

93

November

30

3,871,257

90

11,112,986

02

7,241,728

12

December

30

3,942,660

11

12,130,867

36

8,188,207

25

1 877.

Januari.....

31

3,682,471

80

8,607,693

53

4,925,221

73

Februari ..

28

3,801,746

52

10,623,755

16

6,822,008

64

åt'' Herr von Braun: “Mot Utskottets förslag till ändring af § 5 i

bankoreglementet reserverar jag mig derföre, att, då endast guld kan användas

till inlösning af bankens sedlar, det vore ändamålslöst att i den

metalliska ka sa, som till detta ändamål måste hållas, inräkna bankens förråd

af myntadt silfver, som icke består i annat än biljoneradt skiljemynt,

hvilket svårligen kan anses och beräknas som metallisk kassa, på hvilken

sedelutgifning kan grundas.

Af dessa skäl föreslår jag vördsamt, att denna § finge följande förändrade

lydelse:

Såsom metallisk kassa anses och beräknas allt Riksbanken

tillhörigt, inom landet belintligt svenskt och utländskt

guldmynt samt omyntadt guld.

Med Utskottets föreslagna ändring af § 6 kan jag ej heller till alla

delar förena mig. Att i stället för på folioräkningen innestäende medel

sätta eu tredjedel af de på upp- och afskrifnings- eller folioräkning innestående

medel, äfvensom af outtagna andelar af beviljade kassakreditiv, såsom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Utskottet föreslår, vore visserligen ingen förenkling och dertill en återgång

till ett stadgande, som af Riksdagen blifvit utdömdt.

Deremot är inräknandet af på folioräkningar innestående medel, hvilka

skola vid anfordran tillhandahållas, ibland Riksbankens sedelstock i min

tanke fullkomligt obehörigt; och skulle genom hopande af medel under denna

rubrik Riksbankens lånerörelse i betydlig grad och till stor skada genom

minskad sedelutgifningsrätt kunna inskränkas.

Jag föreslår derföre, att § 6 finge följande förändrade lydelse:

Mom. 2 utgår och orden i mom. 3: “Sedelstocken sålunda

beräknad''4 utgå och ersättas med: “Summan af

Riksbankens utelöpande sedlar och postvexlar", samt att

i punkten b) orden “och silfver" utgå."

af Herr Ericson.

STOCKHOLM, JSAAC MAIiCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.