Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Memorial N:o 6

1877-02-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1877:6, Banko-Utskottets Memorial N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

1

M:«> O.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1877 kl. 3 e. m.

Memorial, i fråga om användningen af bankovinsten för år 1876,

m. m.

Enligt 1 § af instruktionen för Banko-Utskottet åligger det Utskottet

att till Riksdagen afgifva yttrande och förslag om användande af den

under år 1876 å Riksbankens rörelse upplupna vinst, utgörande, såsom förut

blifvit af Utskottet omförmäldt, 1,820,691 kronor 90 öre.

Vid fullgörandet af denna sin skyldighet har Utskottet jemväl tagit

under ompröfning de vid innevarande riksdag i berörda hänseende afgift

förslag, hvilka innefattas dels i Kongl. Maj:ts nådiga proposition

angående statsverkets tillstånd och behof, dels ock i tvenne inom Riksdagens

Andra Kammare väckta och till Utskottet hänvisade motioner af

Herr Hans Larsson och Herr Ola Månsson.

I den Kongl. propositionen föreslås, att af Riksbankens vinst för i

fråga varande år måtte för statsverkets utgifter anvisas ett belopp af

1,600,000 kronor.

Motionärerne hafva föreslagit:

Herr Hans Larsson, i motion N:o 75, »det Riksdagen skulle besluta,

att Riksbankens vinst för 1876 måtte i Riksbanken bibehållas för inköp

af goda utländska statspapper, att användas för stärkande af metalliska

kassan» och

Herr Ola Månsson, i motion N:o 132, »att af den för 1876 upplupna

bankovinst närmast hälften, 900,000 kronor, må till Riksgäldskontoret öfverBih.

till Biksd. Prof. 1877. 6 Samt. 1 Afl. 4 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

lemnas under år 1878 på den tid bankofullmäktige bestämma, och återstoden,

920,691 kronor 90 öre, i Riksbanken bibehållas att, då bankofullmäktige

finna sådant lämpligen kunna ske, begagnas till inköp af goda

statspapper, som vid behof kunna användas för att stärka metalliska

kassan».

Innan Banko-Utskottet till slutlig pröfning företagit den förevarande

frågan, har Utskottet, med delgifvande åt fullmäktige af de sålunda framstälda

förslagen, anmodat dem att i ämnet till Utskottet afgifva yttrande.

Uti det i anledning häraf Utskottet meddelade utlåtande hafva

fullmäktige till eu början anfört, hurusom de uti deras till BankoUtskottet

vid 1875 års riksdag afgifna yttrande, intaget å sid. 2—5

af samma Utskotts memorial N:o 6, sökt gifva skäl för sina åsigter om

bankovinstens användande och visa att, när icke något Riksbankens särskilda

behof fordrade, att dess vinst hel och hållen eller till större delen

åt Riksbanken bibehålies, med Riksbankens fördel bäst skulle öfverensstämma,

att städse en viss fördelning af vinsten emellan statsverket och

Riksbanken ansåges gifven och bestämd, och att enligt densamma eu mindre

del, hvilken fullmäktige föreslogo till en fjerdedel, finge åt Riksbanken bibehållas,

för att stärka dess förmåga att till landets nytta och förkofran

fullgöra sina åligganden.

Under förklarande att fullmäktige vidhölle de i detta yttrande uttalade

åsigter, åberopa de nämnda sina åsigter äfven i fråga om 1876

års vinstmedel, tilläggande dock fullmäktige, med afseende derå, att 1875

års Riksdag stannade i beslut, som icke öfverensstämde med hvad fullmäktige

förordat, utan såväl denna som äfven sedermera 1876 års Riksdag

bestämde, att ungefär hälften af de vinstmedel, hvarom vid hvardera

af dessa riksdagar förfogades, skulle öfverlemnas åt statsverket, och återstoden

åt Riksbanken bibehållas; att, om deraf borde anses följa, att Riksdagen

väl funnit att en gifven fördelningsgrund emellan statsverket och

Riksbanken borde iakttagas, men att denna skulle bestå i en lika fördelning

af medlen de båda anstalterna emellan, fullmäktige ansåge att denna

grund för fördelningen äfven framgent borde följas. För närvarande funnes,

efter fullmäktiges uppfattning, icke något Riksbankens särskilda behof,

som borde föranleda, att större andel af medlen än den vanliga åt

Riksbanken bibehölles. Beträffande användandet af de ifrågavarande

vinstmedel, som må komma att i Riksbanken qvarstå, hafva fullmäktige

tillstyrkt, att desamma må, när så lämpligen ske kan, begagnas till upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-TJtskottets Memorial N:o 6.

3

köp af goda utländska statspapper, som vid behof kunna användas för att

åt Riksbanken bereda tillgång på guldvaluta.

Efter den kännedom om Riksbankens ställning, Utskottet varit i tillfälle

inhemta, förefinnes för närvarande icke något särskildt behof för

Riksbanken att för egen räkning bibehålla vare sig hela eller någon större

del af nästlidna års vinst å bankens rörelse. De nuvarande tillgångarne

äro fullt tillräckliga för tillfredsställande af lånebehofven, och statsobligationer

eller andra statspapper i utländskt mynt till fondernas förstärkande

stå ej att erhålla för pris, som lemna skälig ränta. Detta senare förhållande

ådagalägges, bland annat, deraf att fullmäktige under nästlidna år

icke lyckats att för Riksbankens räkning anskaffa sådana papper till högre

belopp, än att värdet af dem vid början af innevarande år utgjorde omkring

5 millioner kronor, oaktadt Riksbanken, enligt gällande bestämmelser,

bör i regel innehafva goda statspapper i utländskt mynt till värde

af något öfver 7,5 millioner kronor. Att under sådana omständigheter

hafva störa fonder är, långt ifrån att verka fördelaktigt, tvärtom betänkligt

och leder antingen till en osund utsträckning af affärerna eller till

nedsättning af den relativa vinsten under hvad som kan vara tillfredsställande.

Utvecklingen såväl särskildt i bankrörelsen som i allmänhet i

hela närings- och handelsverksamheten påkallar emellertid en i jemnbredd

dermed gående utvidgning af Riksbankens fonder, derest denna bank skall

under alla förhållanden kunna häfda sin ställning såsom centralbank. Behofvet

i detta hänseende synes dock Utskottet blifva för den närmaste

tiden fyldt, derest en mindre andel af nästlidna års vinst åt Riksbanken

bibehålies. Såsom ofvan är nämndt, har Kongl. Maj:t af dessa vinstmedel

beräknat ett belopp af 1,600,000 kronor för fyllande af statsutgifterna.

Utskottet tror sig dock ega grund för det antagande, att det sålunda

äskade beloppet kan utan något som helst äfventyr för statsverket nedsättas

till samma belopp, som af 1876 års Riksdag utaf 1875 års vinstmedel

till statsverket anvisades, eller 1,300,000 kronor, hvarigenom något

öfver 500,000 kronor komme att för Riksbanken bibehållas; och anser

Utskottet, lika med fullmäktige, lämpligt, att det sålunda reserverade beloppet

användes till inköp af goda utländska statspapper, som vid behof

kunna användas att åt Riksbanken bereda tillgång på guldvaluta.

Vidkommande tiden för utbetalande till statsverket af dessa vinstmedel,

torde Utskottet till en början få erinra, hurusom det hittills blifvit

af Riksdagen öfverlemnadt åt fullmäktige att bestämma den tidpunkt under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

nästföljande år, då de af föregående årets Riksdag till statsbehofvens fyllande

anvisade bankovinstmedlen skola utbetalas.

Uti afgifven motion, N:o 18, i Första Kammaren har Herr A. O.

Wallenberg föreslagit, att den del af bankovinsten för år 1876, som Riksdagen

ma besluta skola, till statsverket aflemnas, borde tillhandahållas

Statskontoret med en Ijerdedel af hela beloppet inom utgången af hvarje

qvartal under år 1878.

I häröfver infordradt yttrande hafva fullmäktige i Riksbanken anfört,

att. något skäl, hvarför det föreslagna nya stadgandet skulle vara behöfligt,

nyttigt eller nödigt, icke funnes i motionen angifvet, och att hvad i

samma motion yttrades derom, att på bestämdhet i liqvider skulle bero

»möjligheten för ett och samma penningebelopp att utan hvila fullgöra

manga liqvider» desto mindre syntes tala för den föreslagna förändringen,

som medlen, så länge de qvarstannade i Riksbanken, tillgängliga för utlåning,

onekligen hade större utsigt att utan hvila få fullgöra liqvider

för den ene och andre, än om de öfverlemnades till ett embetsverk, der

de antagligen finge hvila, tills tid för någon af verkets liqvider infälle.

Under den gångna tiden hade icke heller, så vidt. fullmäktige kunnat bedöma,

något förekommit, som påkallat förändring i hvad hittills varit

brukligt, då, såvidt från Riksgäldskontoret något behof att utbekomma

medlen blifvit tillkännagifvet, fullmäktige haft sig angeläget att söka tillmötesgå

detsamma, och att förhållandet väl skulle blifva, enahanda, om

medlen anvisades till Statskontoret, men att, om sistnämnda verk till

äfventyra hade mera utgifter, som på bestämda tider af året skola utgå,

och det derföre kunde för det allmänna anses gagneligt, att vinstmedlen

i motsvarande andelar vid slutet af hvarje fjerdedels år utbetalades, fullmäktige.

ansåge en d}dik anordning icke böra från Riksbankens sida möta

något hinder.

iVxed afseende a det nära sambandet mellan denna fråga och den om

bankovinstens användande har Utskottet funnit desamma höra i ett sammanhang

till pröfning förekomma och får derföre utlåtande jemväl öfver

denna motion härmed till Riksdagen afgifva.

Såsom af fullmäktiges berättelse för de senaste åren angående Riksbankens

tillstånd och förvaltning inhemtas, hafva de statsverket under

samma [ar . anvisade andelar af Riksbankens vinstmedel först emot slutet

af det år, då. medlen skolat aflemnas, blifvit af Riksbanken utbetalade.

Utskottet synes det dock vara med god ordning mera förenligt och för

såväl Riksbanken som Statskontoret lämpligare, att sagda medel delvis på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

5

vissa bestämda tider hållas statsverket till hända. Någon olägenhet häraf

bör icke kunna för Riksbanken uppstå, synnerligen som medlen eljest skäligen

böra af Riksbanken hållas tillgängliga, när helst under årets lopp

behof deraf för statsverket uppstår, och för Statskontoret, som det numera

tillkommer att omedelbart från Riksbanken emottaga medlen, kan det icke

vara annat än till gagn att med säkerhet veta sig hafva att å förut bestämda

tider påräkna desamma. Utskottet anser derföre motionärens förslag

böra vinna Riksdagens bifall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:

1:°)

att af Riksbankens under år 1876 upplupna vinst

1,300,000 kronor öfverlemnas till statsverket, samt återstoden,

520,691 kronor 90 öre, åt Riksbanken bibehålies

att, då fullmäktige finna sådant lämpligen kunna

ske, begagnas till inköp af goda utländska statspapper,

hvilka vid behof kunna användas att åt Riksbanken

bereda tillgång på guldvaluta; och

2:o)

att den statsverket anvisade del af bankovinsten

för år 1876 skall af fullmäktige tillhandahållas Statskontoret

med en fjerdedel af hela beloppet inom utgången

af Mars, Juni, September och December månader

år 1878.

De af Herrar Hans Larsson och Ola Månsson väckta ofvan omförmälda

motioner torde härmed få anses besvarade.

Stockholm den 19 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

Reservationer:

af Herrar A . Gimcelius, Åke Andersson, K. I. Bengtsson, Ola Månsson,

Aug. Börjesson och J. G. Jansson, som ansågo Utskottets motivering till

och yrkande i första punkten böra, efter den inledande redogörelsen för

de tre föreliggande förslagen, lyda sålunda:

»Dessa tre förslag — Kongl. Maj:ts proposition om öfverlemnande af

1,600,000 kronor vinstmedel till Statskontoret, Herr Ola Månssons motion

om aflemnande af 900,000 kronor och Herr Hans Larssons om hela bankovinstens

qvarhållande i Riksbanken — dessa tre förslag delgåfvos bankofullmäktige

med anmodan att öfver dem yttra sig.

Fullmäktige betonade i afgifvet yttrande, att det under lugna förhållanden

bäst öfverensstämmer med Riksbankens fördel, att städse en viss

fördelning af vinsten mellan statsverket och Riksbanken ansåges gifven och

bestämd, varande en sådan tillväxt af bankens fonder behöflig för att

stärka dess förmåga att till landets nytta och förkofran fullgöra sina åligganden.

Vidare erinrades, hurusom fullmäktige visserligen för två år sedan

uttalat den mening, att bibehållandet i banken af en fjerdedel af vinsten,

om år efter år påräknelig, kunde anses tillfredsställande, eu åsigt som fullmäktiges

flertal fortfarande vidhåller, men att nu två Riksdagar efter hvarandra

beslutit, att endast den afrundade hälften af bankovinsten skulle

från Riksbanken aflemna^. Om dessa upprepade riksdagsbeslut finge anses

innebära ett gillande af halfvering i detta fall, ansåge fullmäktige, att

sådan halfvering mellan statsverket och Riksbanken framgent borde följas,

och för närvarande förefunnes, efter fullmäktiges uppfattning, icke något

Riksbankens särskilda behof, som borde föranleda, att större andel af vinstmedlen,

än den vanliga, åt Riksbanken bibehölles. Beträffan de användandet

af de ifrågavarande vinstmedel, som må komma att i Riksbanken qvarstå,

hafva fullmäktige tillstyrkt, att desamma må, när så lämpligen ske

kan, begagnas till uppköp af goda utländska statspapper, som vid behof

kunna användas för att åt Riksbanken bereda tillgång på guldvaluta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

7

Utskottet anser sig hafva giltiga skäl att, såsom fullmäktige här antyda

betrakta vinstens halfvering såsom en för vanliga tidsförhållanden

tills vidare antagen grundsats. Förlidet års Banko-Utskott hade ju hugnaden

se sin enhälliga framställning om att denna regel då för andra gången

måtte tillämpas, vinna båda Kamrarnes bifall mot ett försvinnande

mindretal, uppgående till endast 26 röster. Vid detta förhållande ser Utskottet

i fullmäktiges yttrande ett afstyrkande af båda ytterligheterna, af

Kongl. Maj:ts proposition och af Herr Hans Larssons motion, men deremot

ett tillstyrkande af Herr Ola Månssons förslag, att endast vinstbeloppets jemrande

hälft må från banken aflemnas. Öfver något annat förslag än dessa,

tre hafva fullmäktige ej haft anledning uttala sig, men om man kunde tänka

sig, att sedermera ett förslag till annan fördelning framkomme, är ett sådant

hugskott ur godtyckets grund på förhand af fullmäktige afstyrkt.

Efter den kännedom om Riksbankens förhållanden Utskottet varit i

tillfälle inhemta, kunde visserligen anledning finnas att nu söka bereda

banken en kraftigare förstärkning, än den vanliga, och detta naturligtvis

icke till utvidgning af lånefonderna, som böra utvecklas på helt annat

sätt, utan till mötande af påkänningar å sedelutgifningsgrunden.

Utskottet lär endast behöfva erinra om Riksbankens ovilkorliga skyldighet

att i man af behof tillhandahålla guld och att bereda utvägar till

det bortrinnande guldets ersättande samt om de vanskligheter denna första

pligt för Riksbanken i denna tid medför. Under år 1876, då Sverige i

och för jernvägsbyggnader indrog, hufvudsakligen genom riksbanken, ett

lan af 25,481,827 kronor, hvilket län under året föga eller intet anlitades

för sitt uppgifva ändamål, och då inköpt guld till Riksbanken infördes till

ett belopp af 5,652,503 kronor, nedgick bankens metalliska kassa med

6,244,454 kronor, och ser man på samtliga de tillgångar, på hvilka Riksbankens

sedelutgifning får grundas, så minskades de med 2,729,152 kronor.

Dessa siffror, om än i viss man motvägda deraf, att särskilt de utländska

fordringarne, vexelportföljen inräknad, under året stego med 5

millioner, visa strömmens rigtning och styrka på ett så pass slående sätt,

att det lär vara nödigt se till, om daminarne äro tillräckligt fasta eller

kräfva någon förstärkning på ett eller annat håll.

En af dessa dammar består af de utländska obligationerna. Vid 1876

års bokslut uppgafs Riksbanken innehafva sådana till sammanlagdt belopp

af 7,434,812 kronor, hvilket var ungefär lagom; men då bland dessa lågo

norska papper för 2,500,000 kronor, hvilka, i följd af dels Sveriges-Norges

politiska förening och dels den skandinaviska myntöfverenskommelsen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 6.

knappast torde kunna ur reservfondens synpunkt betraktas såsom fullkomligt

»utländska» och dessutom icke voro afsedda att länge bibehållas i

banken, hvarifrån de redan i Januari försvunno, så hade Riksbanken i

sjelfva verket vid 1876 års slut i utländska statspapper endast 4,934,812

kronor, eller vida mindre än banken, enligt riksdagsbeslut och fullmäktiges

egen uttalade och vidhållna mening, borde i regeln innehafva. Detta

kan naturligtvis icke bero derpå, att utländska statspapper icke stodo att

köpa; vårt lilla behof måste på den stora fondmarknaden mycket lätt kunna

fyll as. Priset å de mest ansedda papperen är naturligtvis alltid högt i förhållande

till den ränta, de gifva, jemförd med svenska papper och svensk

ränta, men sådant får man underkasta sig, och om än somliga af de bättre

statspapperen i fjor rönte mindre påkänning af den allmänna osäkerheten,

än man hade skäl vänta, så är det dock mer än sannolikt, att de numera

höjda prisen å sådana värdepapper än ytterligare springa upp, om det

krigshot, som nu upprör Europa, omsider mojnar bort. Sakförhållandet

är emellertid, att fullmäktige ej funnit sig vara i tillfälle att åt banken

förvärfva och bibehålla stadgadt belopp i utländska statspapper, hvilket i

sin mån kännetecknar ställningen.

Mot de här anförda siffror och förhållanden ställer Utskottet den omständigheten,

att fullmäktige, som bäst kunna öfverskåda det hela, icke

finna något Riksbankens särskilda behof i år föranleda att åt Riksbanken

behålla större andel af vinstmedlen än den vanliga, som måste anses vara

hälften. Stödjande sig på detta uttalande af fullmäktige, får Utskottet,

som fäster vigt vid, att det forna stridsämnet icke onödigtvis väckes till

nytt Rf och att de nästföregående Riksdagarnes uttalanden behörigen uppmärksammas,

härmed hemställa,

att af Riksbankens under år 1876 upplupna vinst

900,000 kronor må öfverlemnas till statsverket, samt

återstoden, 920,691 kronor 90 öre, åt Riksbanken bibehållas

att, då fullmäktige finna sådant lämpligen kunna

ske, begagnas till inköp af goda utländska statspapper,

hvilka vid behof kunna användas för att stärka Riksbankens

metalliska kassa.»

af Herr N. Fosser.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.