Utlåtande till Rikets Ständer i fråga om inrättande af en särskild pensionsanstalt för enkor och barn efter tjensteman och betjente vid bankodiskonten, lånekontoren och Tumba bruk.
1877-03-23 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1877:8, Utlåtande till Rikets Ständer i fråga om inrättande af en särskild pensionsanstalt för enkor och barn efter tjensteman och betjente vid bankodiskonten, lånekontoren och Tumba bruk.
Dokumentets text
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
1
ST:o 8.
Ank. till Eiksd. Kansli den 23 Mars 1877, kl. 2 e. m.
Memorial, i fråga om anslag till en enke- och pupillkassa vid Riksbankens
afdelning skontor och pappersbruk.
För beredande af understöd åt nödstälda enkor och minderåriga barn
efter tjensteman och betjente vid det forna bankodiskontverket bemyndigades
fullmäktige i Riksbanken af Rikets år 1828 församlade Ständer
att antingen utaf de medel, som till fullmäktiges disposition af Riksdagen
anslogos, eller ock af de för utredningen af f. d. riksdiskonten inflytande
tillgångar tills vidare och intill dess någon lämpligare utväg kunde
vid eu kommande riksdag blifva Rikets Ständer förelagd, åt sådana enkor
och barn provisionelt anordna gratifikationer, hvilka borde vid påföljande
riksdag till Rikets Ständers pröfning och stadfästelse anmälas. Denna välvilja
utsträcktes vid 1828—1830 årens riksdag till enkor och barn efter
tjensteman och betjente vid dåvarande lånekontoren i Göteborg, Malmö
och Wisby samt vid 1847 —1848 årens riksdag jemväl till tjenstepersonalens
vid Tumba pappersbruk enkor och barn; hvarförutan vid sistnämnda
riksdag Rikets Ständer, jemte förklarande att de vid en kommande
riksdag ville tillse, huruvida en särskild pensionsanstalt för enkor
och barn efter omförmälda tjensteman och betjente kunde tillvägabringas,
ålade fullmäktige att emellertid, till beredande af fond för en dylik pensionsinrättning,
låta på lämpligaste sätt förränta icke allenast de odisponerade
behållningar, som redan funnos och intill näst följande riksdag å
fullmäktiges dispositionsräkning uppkomino, utan äfven de lönebesparinBih.
till Riksd. Prot. 1877. 6 Sami. 1 Afd. 6 Käft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
gar, som kunde uppstå för vakanta fenster vid dessa Riksdagens verk och
inrättningar.
Vid sistnämnda eller 1850—1851 årens riksdag aflat da varande
Banko-Utskott utlåtande till Rikets Ständer i fråga om inrättande af en
särskild pensionsanstalt för enkor och barn efter tjensteman och betjente
vid bankodiskonten, lånekontoren och Tumba bruk. Uti detta utlåtande
anförde Utskottet att, enligt hvad ock fullmäktige i deras vid riksdagens
början till Utskottet afgifna berättelse om Riksbanken meddelat, de pa
här ofvan omförmälda sätt samlade medel da utgjorde 18,150 rdr hko
eller 27,225 rdr nnt; att, alltifrån det Rikets Ständers beslut om utgifvande
af förberörda gratifikationer vid 1823 års Riksdag först fattades,
beloppet af desamma endast för en kort tid obetydligt öfverskjutit 2,000
rdr bko årligen; att detta belopp kunde antagas äfven för framtiden blifva
fullt tillräckligt till de årliga utbetalningar, som komme att åligga den
ifrågastälda pensionsanstalten; samt att derest förberörda samlade fond,
uppbringad genom dels derå upplupna och ytterligare upplöpande räntor
och dels under år 1851 uppkommande besparingar å fullmäktiges dispositionsräkning
till 20,000 rdr bko, eller 30,000 rdr rmt, och derjemte tills
vidare ett ytterligare årligt anslag af 600 rdr bko anvisades pensionsinrättningen,
dessa medel tillsammans med de afgifter, tjenstemännen borde för
ändamålets vinnande erlägga, blefve fullt tillräckliga att dermed i form
af pensioner tilldela enkor och barn efter desse tjensteman det understöd,
som dittills såsom gratifikationer af Riksdagens medel för samma ändamål
utgått. I betraktande häraf, och då genom beviljande tills vidare af sistnämnda
mindre betydliga anslag icke allenast för all framtid bereddes
understöd åt behöfvande enkor och barn efter tjensteman och betjente vid
ofvan uppräknade verk och inrättningar, utan äfven Riksbanken för kommande
tider besparades om ej hela åtminstone största delen af de medel,
som till dylika understöd derifrån utbetalts, samt allmän och enskild fördel
således här läte sig förena, hemstälde Banko-Utskottet, som ansåg
rätta tiden då vara inne att bilda den utaf Rikets Ständer under närmare
30 år såsom erforderlig ansedda pensionsanstalten, dels att den på ofvanberörda
sätt vid 1852 års ingång samlade fond af 20,000 rdr bko måtte
till pensionsinrättningen öfverlemnas, dels ock att den nya pensionsinrättningen
skulle vid hvarje års slut från och med år 1852 och tills vidare
samt intilldess densamma vunnit full stadga och säkerhet från Riksbanken
erhålla till andra ändamål icke afsedda besparingar å bankofullmäktiges
dispositionsräkning till belopp åt högst 600 rdr bko årligen, hvaremot
Banko-TJtskottets Memorial N:o 8.
3
med 1851 års utgång några gratifikationer från nämnda räkning icke vidare
finge af Riksbankens medel till enkor och barn efter desse tjensteman
utdelas.
Hvad Banko-Utskottet sålunda föreslagit blef af Rikets Ständer vid
1851 års riksdag till alla delar bifallet; hvarefter för den sålunda tillkomna
pensionsinrättningen af Utskottet, jemlikt Rikets Ständers bemyndigande,
faststäldes af bankofullmäktige upprättadt förslag till reglemente.
Enligt detta reglemente, med deruti under åren 1857, 1858 och 1870
vidtagna smärre förändringar, tillkommer delaktighet i denna pensionsinrättning
tjensteman och betjente vid f. d. bankodi skon tverket samt vid
Riksbankens lånekontor i orterna och vid Tumba pappersbruk, med skyldighet
för eu hvar, som vid lånekontor eller pappersbruket befordras till
tjenst eller befattning, hvarmed rätt till delaktighet i pensionsinrättningen
är förenad, att deruti inträda och med rättighet för delegare, som efter
erhållet afsked med eller utan pension från tjenst eller befattning afgår
eller derifrån återkallas, att, derest han vid lånekontor eller å Tumba bruk
innehaft tjenst eller befattning minst 10 år, såsom delegare qvarstå, så
länge han till kassan erlägger föreskrifna inbetalningar. Delegarne äro i
afseende å pensionsbeloppen indelade i fem klasser, och utgöra pensionsbeloppen
respektive 600, 150, 350, 225 och 100 kronor utom för delegare
vid kontoret i Wisby, för hvilkas enkor och barn pensionerna utgå
med respektive 150, 100, 75 och 25 kronor. Pension beräknas från
och med månaden näst efter den, då mannen eller fadren aflidit, och åtnjutes
af enka-, så länge hon lefver ogift, men barns pensionsrättighet upphör
vid fylda 21 år samt för döttrar äfven dess förinnan, om de träda i
gifte, hvarjemte döttrar, som efter uppnådda 50 år fortfarande lefva ogifta,
undfå hälften af hela pensionsbeloppet, derest moder eller yngre syskon icke
äro i åtnjutande af pension. Afgifterna till kassan utgöras, enligt §§ 7 och 8
i kassans reglemente, dels af en årlig afgift af sex procent å det faststälda
pensionsbeloppet, dels af en s. k. befordringsafgift, som delegare vid
hvarje befordran erlägger med likaledes sex procent af pensionsbeloppet
inom den klass, uti hvilken han inträder. Af dessa befordrings- och årsafgifter
äfvensom utaf räntan af kassans kapitalfond och de lönebesparingar,
som för tjenstevakanser kunna uppstå, efter afdrag af hvad som
för tjenstens bestridande under ledigheten må erfordras, utgöras kassans
inkomster. Skulle inkomsterna för något år icke förslå till förvaltningskostnader
och pensioner, bestämma bankofullmäktige, uppå anmälan af
pensionsinrättningens styrelse, huruvida bristen må af andra tillgängliga
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
medel ersättas eller särskild åtgärd i sådant afseende bör vidtagas genom
infordrande af extra afgifter utaf delegarne för att bibehålla fonden
oförminskad.
Det, såsom här ofvan förmälts, pensionsinrättningen af Rikets Ständer
tilldelade anslag af 900 rdr rmt årligen, utbetalades i elfva år, eller till
och med år 1862. Vid nyssnämnda års riksdag anmälde fullmäktige hos
Banko-Utskottet att, enär anstaltens kapital då mera vuxit till nära 58,000
kronor, hvars ränteafkomst vore fullt tillräcklig för bestridande af de från
anstalten utgående pensioner, så att genom öfverskottet af nämnda afkomst,
genom delegarnes årsafgifter och genom vakansbesparing tillökning i kapitalet
årligen borde uppkomma, det årliga anslaget kunde upphöra, i följd
hvaraf detsamma ock sedermera icke till kassan utgått.
Vid 1871 års utgång visade sig emellertid kassans inkomster icke
förslå till bestridande af pensionsafgifterna; och då enahanda förhållande
egde rum vid 1872 års slut, nödgades fullmäktige förordna, att en extra
afgift, motsvarande hälften af den ordinarie afgiften, skulle af kassans
delegare erläggas. Detta oaktadt, och ehuru under år 1873 en gåfva af
400 rdr rmt hade kommit kassan till del, befans vid revisionen af kassans
räkenskaper sistnämnda år förhållandet mellan kassans inkomster och
utgifter ej hafva blifvit bättre, än att för år 1874 en brist af 567 kronor
50 öre vore att emotse, så framt pensionsbeloppen under året blefve oförändrade.
Med afseende å den bekymmersamma ställning, hvaruti kassan
sålunda kommit, anhöll kassans styrelse uti en till fullmäktige stadd skrift,
att fullmäktige måtte hos Banko-Utskottet göra framställning om beviljande
af något årligt bidrag till kassan utaf Riksbankens medel eller ock
på annat sätt bereda kassan erforderlig förökad inkomst, så att de kassan
åliggande utbetalningar kunde för framtiden utan delegarnes betungande
med extra afgifter fullgöras.
I anledning häraf, och då de förutsättningar, hvilka, efter hvad härofvan
förmälts, år 1862 föranledde indragande af det kassan beviljade
anslag af 900 rdr, icke vunnit bekräftelse, samt vid sådant förhållande den
år 1851 gifna utfästelsen om årligt understöd intill dess kassan vunnit
fall stadga och säkerhet väl finge anses ännu icke vara fullgjord, ansågo
fullmäktige sig i skrifvelse till Banko-Utskottet vid 1874 års riksdag böra,
under erinran att anslaget till fullmäktiges dispositionsräkning upphört
och att besparingar å nämnda räkning icke lemnade tillgång till fortlöpande
anslag, hos Utskottet hemställa, det Utskottet måtte hos Riksdagen
föreslå, att till diskontverkens och Tumba bruks enke- och pupillkassa
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
5
Ange från och med 1874 samt till dess kassan vunnit full stadga och
säkerhet af Riksbankens medel utbetalas ett årligt belopp af 900 kronor.
Vid föredragning af detta ärende fann Utskottet väl de af fullmäktige
anförda förhållanden tala för att något understöd åt enke- och pupillkassan
bereddes; men då Utskottet förestälde sig, att förändrade anordningar
borde kunna åstadkommas i den retning, att för samtlige de under
Riksbanken hörande tjensteman likartade vilkor i afseende på så väl
löneförmåner som pensionering m. in. blefve åvägabragta, och det syntes
förmånligt, om i sammanhang dermed äfven anstalterna för understöd åt
tjenstemännens familjer, hvithet utgjorde föremålet för dels nu ifrågavarande,
dels den för enkor och barn efter tjensteman vid Riksbankens hufvudkontor
inrättade enke- och pupillkassa, blefve likformigt ordnade och de
nuvarande två särskilda kassorna, om möjligt, sammanslagna till en kassa,
fann Utskottet sig för det då varande icke höra till Riksdagen göra någon
framställning i detta ämne, utan anmodade fullmäktige att i sammanhang
med ofvan berörda fråga taga jemväl detta ärende i öfvervägande
och derom till 1875 års Riksdags Banko-Utskott afgifna utlåtande.
För vinnande, derest så ske kunde, af de syftemål i afseende på omförmälda
pensionskassor Utskottet sålunda angifvit, ansågs till en början
erforderligt att erhålla en på vetenskapliga grunder fotad utredning af
pensionskassornas ställning och de vilkor, under hvilka nya delegare i
bankostatens kassa skulle kunna emottagas samt diskontverkens kassa på
nämnda kassa öfverflyttas. Efter det en sådan utredning under senare
delen af år 1875, på begäran, blifvit af Mat. Lektorn vid Stockholms
gymnasium F. W. Hultman affattad och kommit fullmäktige till hända,
samt delegarne i bankostatens enke- och pupillkassa sedermera afgifvit
yttrande, bland annat, deröfver, huruvida de medgåfvo att de, hvilka
dädanefter vunne anställning såsom ordinarie tjensteman vid något af Riksbankens
afdelningskontor eller såsom förvaltare, bokhållare, verkmästare,
pappersmästare eller skollärare vid Tumba bruk, erhölle delaktighet i sistnämnda
kassa emot skyldighet att fullgöra hvad kassans reglemente delegare
ålade, afläto fullmäktige till 1876 års Riksdags Banko-Utskott en
skrifvelse, deruti, jemte redogörelse för resultatet af förberörda vetenskapliga
utredning och meddelande att delegarne i bankostatens enke- och
pupillkassa förklarat sig villige att på vissa uppgifna vilkor bereda delaktighet
i denna kassa åt förbemälde tjensteman och betjente vid afdelningskontoren
och pappersbruket, fullmäktige på grund af den vetenskapliga
utredningen och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad bemälde
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
delegare medgifvit hemstälde, att Utskottet ville hos Riksdagen göra framställning
derom att, för beredande af delegarerätt i nämnda kassa åt ifrågavarande
tjensteman och betjente, utgörande ett antal af tjugonio, med pensioner
motsvarande dem som i nämnda kassa bestås samt med de så väl
åligganden som förmåner, kassans reglemente nu bestämmer eller framdeles
kan komma att bestämma, måtte utöfver de 200 kronor, hvilka allt
hittills af Riksbankens medel till denna kassa utgått, af Riksdagen anslås
ett årligt belopp af 3,400 kronor att af Riksbanken till kassan från och
med 1876 utbetalas. Under förutsättning af bifall härtill skulle delaktighet
i diskontverkens samt Tumba bruks enke- och pupillkassa derefter
endast tillkomma de tjensteman och vaktbetjente vid f. d. bankodiskontverket
samt afdelningskontoren och pappersbruket, hvilka före sistnämnda
års ingång vunnit sådan delaktighet, och denna kassa således komma att
indragas, när eu gång pensioneringen till nu varande pensionstagares samt
nyss nämnde delegares enkor och barn reglementsenligt komme att upphöra.
I afseende å sist nämnda kassa meddelade fullmäktige till nästlidne
Riksdags Banko-Utskott, att dess ställning, sedan fullmäktige afgåfvo sin
ofvan berörda skrifvelse af den 2 Maj 1874, ytterligare försämrats, enär,
enligt revisionsberättelsen för år 1875, utgifterna uppgingo till 902 kronor
83 öre mera än inkomsterna, samt att det, enligt lektor Hultmans
utredning, skulle erfordras antingen ett kapital på eu gång af 49,903''kronor
eller ock ett belopp af 11,400 kronor årligen under fem år för att
sätta kassan i stånd att fullgöra sina förpligtelse^ Då det emellertid syntes
fullmäktige olämpligt att afsätta kapital för en kassa, som ansåges
böra upphöra, men deremot rätt och tillbörligt vore, att kassan icke blott
återfinge det för fullgörande af dess förbindelser nödvändigt erforderliga
och derigenom, såsom sig ock visat, förr än vederbort, indragna anslaget
af 900 kronor årligen, utan äfven erhölle ersättning för den tid detta
gått förloradt, motsvarande för tiden från och med 1863 till och med
1875 ett kapital af 16,000 kronor, samt fullmäktige ansågo att med
dessa belopp äfvensom med en förhöjning i årsafgifterna från sex till tio
procent af pensionsbeloppen, hvilken syntes kunna af delegarne utan svårighet
erläggas, kassan kunde antagas blifva satt i tillfälle att fullgöra
sina förbindelser, hemstälde fullmäktige, att ett belopp, motsvarande ränta
efter 5 procent å sist nämnda belopp eller 800 kronor jemte förberörda
anslag af 900 kronor, således tillhopa 1,700 kronor, måtte af Riksbankens
medel årligen från och med 1876 till diskontverkens och Tumba
bruks kassa utgå, emot det att kassans delegare åtoge sig nyss berörda afgifts
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
7
förhöjning och underkastade sig ett par smärre af fullmäktige föreslagna
ändringar i kassans reglemente rörande delegarerätten i kassan och densammas
styrelse och förvaltning.
Då vid pröfning sistlidna år af dessa förslag och derunder tagen del
af det för bankostatens enke- och pupillkassa gällande reglemente Utskottet
i detsamma fann införd bestämmelse derom, att de i reglementet upptagna
pensioner finge af delegarne sjelfve ökas, när de funno kassans ställning
sådant medgifva, och detta äfven utan att förhöjning af den stadgade
pensionsafgiften, utgörande 10 procent af pensionsbeloppen, behöfde
ega rum, men Utskottet fann tryggheten och säkerheten för kassans bestånd,
i händelse förberörda anslag af 3,400 kronor skulle af Riksdagen
anslås för beredande af delegarerätt i kassan åt afdelningskontorens och
pappersbrukets tjensteman och betjente, erfordra tillförlitlig kontroll till
förekommande af förhastade beslut i omförmälda hänseende, hemstälde
Utskottet genom fullmäktige till delegarne i bankostatens enke- och pupillkassa,
huruvida de, under förenämnda antagande, ville underkasta sig förändring
af kassans reglemente i det syfte, att alla frågor rörande så väl
höjning som minskning i pensionsbeloppen för pensionstagarne skulle underställas
bankofullmäktiges pröfning och godkännande. Delegarne befunnos
dock icke härtill benägne utan förklarade, att de ansåge sig kunna
för visst antaga, att kassans delegare hädanefter såsom hittills hvarken
komme att bevilja förhöjning i pensionerna, utan att en sådan åtgärd
grundades på och egde stödet af föregången vetenskaplig utredning eller
skulle underlåta att vidtaga erforderlig nedsättning i beviljad pensionsförhöjning,
derest kassans ställning skulle det påfordra. Vid sådant förhållande,
och då bemälde kassadelegare icke heller funnos beredvillige att
ingå på ett par andra af Utskottet i och för den utsträckta delegarerätten
i kassan ifrågastälda bestämmelser, lemnade Utskottet fullmäktige uppdrag
att till innevarande Riksdags Banko-Utskott inkomma med dels utredning,
på hvilka vilkor bankostatens enke- och pupillkassa innehade de
till densamma hittills anvisade fonder samt de bidrag, som denna kassa
nu af Riksdagen åtnjöte, dels ock förslag, på hvad sätt nu varande diskontverkens
och Tumba bruks enke- och pupillkassa skulle kunna sättas i
stånd att såsom delegare emottaga alla afdelningskontorens tjensteman och
betjente och att åt så väl dessas som tjenstepersonalens vid pappersbruket
enkor och barn bereda enahanda pensionsbelopp, som erhållas i bankostatens
enke- och pupillkassa.
För fullgörande af hvad Utskottet sålunda föreskrifvit hafva full
-
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
mäktige från styrelsen för bankostatens enke- och pupillkassa infordrat
samt till Utskottet aflemnat och såsom den äskade utredningen i förberörda
hänseende åberopat bemälde styrelses yttrande om de bidrag, enkeoch
pupillkassan tid efter annan af Riksbanken eller genom Riksdagens
eller bankostyrelsens förordnanden erhållit, samt om de vilkor, på hvilka
samma medel bekommits; och inhemtas af detta yttrande i korthet, att
sagda kassa, som inrättades år 1748 för tjenstepersonalen inom det då
varande bankoverket eller Riksbankens nuvarande hufvudkontor, bildats
dels af medel, hvilka allt sedan år 1689 under namn af centonal- och
avancements-penningar utbetalats af tjensteman och betjente vid Riksbanken,
dels af de lönebesparingar, hvilka i följd af genom dödsfall eller
befordringar ledigblifna tjenster inom bankoverket kunna under den månad,
då tjenst åter tillsättes, uppstå, sedan kostnaden för tjenstens bestridande
blifvit af kassan godtgjord, dels af delegarnes pensionsafgifter, dels
ock af medel, hvilka blifvit kassan vid dess stiftande eller sedermera tillerkända.
Dessa sistnämnda slags medel utgöras enligt förberörda yttrande
af
1) från Riksbanken outtagna s. k. auktionsöfverskottsmedel till belopp
af 8,461 daler 20 öre silfvermynt, eller 2,115 kronor 41 öre, hvilka vid
kassans bildande densamma tilldelades för att uppbringa dess kapitalfond
till 20,000 daler silfvermynt;
2) på åtskilliga räkningar i banken innestående behållningar äfvensom
sådana öfver 50 år gamla fordringsposter, som bestå af outtagna
auktionsöfverskott på de före år 1830 försålda guld- och silfverpanter eller
utgöra behållningar på räkningarna i förra vexelbank en eller den då varande
depositionsafdelningen, om hvilkas utbekommande vederbörande egare
icke inom viss föreskrifven tid sig anmälde; varande dessa medel, hvilka
sålunda, likasom här ofvan förut omförmälda outtagna auktionsöfverskottsmedel,
tillhört enskilda personer, som egt att utfordra dem från banken
men försummat att göra sin rätt dertill gällande, kassan tillerkända genom
Kong! kungörelsen den 6 Augusti 1841, och hafva de kassan härigenom
tillfiutna medel beräknats uppgå till 29,080 kronor 48 öre; samt
3) af Riksbankens egna medel till kassan anslagna 800 daler silfvermynt,
eller 200 kronor årligen, hvilka alltifrån kassans stiftelse kommit
henne till godo.
Vid beviljandet af sist nämnda och de vid kassans bildande till densamma
öfverlåtna auktionsöfverskottsmedel fästades af då varande bankodeputationen
och sekreta utskottet vid 1747 års riksdag det förbehåll, att
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
9
någon pension från kassan ej skulle få utgå med högre belopp än 7 af
den aflidnes lön och ej heller understöd från kassan lemnas till andra
fattige, på det att, såsom det i beslutet heter, banken ej måtte graveras
högre än ändamålet fordrade. Emellertid hade icke femton år hunnit förflyta,
innan berörda, förbehåll förändrades derhän, att pensionerna skulle
få blifva dubbelt så stora, som af 1747 års Sekreta Utskott var bestämdt.
Vid 1762 års riksdag tillkännagaf nemligen bankodeputationen i skrifvelse
till bankofullmäktige af den 19 juni samma år, att deputationen funnit
kassans »fruktbara kapital och årliga afkomst» så ansenlig, att den väl
kunde tåla någon förhöjning i då varande enkors och omyndiga barns pensioner,
och att deputationen derföre lemnat sitt samtycke till bankobetjeningens
yttrade åstundan, att de enkor och barn, som efter nämnda års
utgång komme att njuta pension, må »undfå 1/.i af mannens eller fadrens
vid dödstimma!! åtnjutna lön». Enligt hvad styrelsen för bankostatens
enke- och pupillkassa meddelat, liar dock detta förhållande mellan pensionerna
och lönerna endast under vissa kortare tidsperioder kunnat uppnås
och, oaktadt kassans successiva tillväxt, åvägabragt jemväl genom förhöjda
pensionsafgifter, understiga nu varande pensioner från kassan ännu
vida den proportion af 1/3 utaf lönerna, som vid 1762 års riksdag, med
beräkning af kassans fruktbara kapital och årliga inkomst, således med
kassans fortsatta bibehållande af den ursprungliga fonden och årsanslaget
från Riksbanken, stadgades såsom grund och regel i afseende å pensionsbeloppen.
Efter denna redogörelse angående bidragen till bankostatens enkeoch
pupillkassa öfvergår Utskottet till fullmäktiges vid innevarande riksdag
meddelade utlåtande i fråga om diskontverkens samt Tumba bruks
enke- och pupillkassas försättande i sådant skick, att den skulle kunna åt
samtliga afdelningskontorens och pappersbrukets tjensteman bereda enahanda
pensionsbelopp för enkor och barn, som i bankostatens enke- och pupillkassa
erhållas. I afseende härå hafva fullmäktige, i syfte att kostnaderna för kassans
utvidgade verksamhet icke måtte onödigtvis förhöjas, ansett att för de
kassans delegare, som trädt ur tjenst, likasom för dem,hvilka innehafva tjenst
vid hufvudkontoret och sålunda ega delegarerätt jemväl i bankostatens enkeoch
pupillkassa, någon förhöjning i pensionerna icke borde komma i fråga, och
följaktligen deras afgifter till kassan bibehållas vid redan bestämda, här ofvan
omförmälda belopp. Enahanda förhållanden hafva synts fullmäktige böra
iakttagas i afseende på f. d. bankoombuden, hvilka i deras nu varande ställning
icke vidare äro Riksbankens tjensteman, äfvensom för innehafvarne
Bill. till Biksd. Prof. 1877. 6 Sami. 1 Af cl. 6 Höft. 2
10
Banko-TJtskottets Memorial N:o 8.
af de tjenster, som äro afsedda att indragas, nemligen kanslisten vid kontoret
i Göteborg och registratorn vid kontoret i Malmö. Då derjemte
förekommit, att nu varande ombudsmän vid kontoren i Göteborg och Malmö
hafva delegarerätt i nu varande andra klassen, eller 450 kronor hvardera,
hvilket för ombudsmanstj ensten i Malmö, hvars lön är i stat upptagen
till 1,000 kronor, syntes vara nog högt, på samma gång antagas kunde att,
när ombudsmannens i Göteborg aflöning efter kanslisttj enstens tilltänkta indragning
blefve annorlunda ordnad, någon förhöjning i sist nämnde ombudsmans
delegarerätt skulle kunna ifrågasättas, hafva fullmäktige låtit
beräkna delegarerätten för omförmälda båda ombudsmän efter deras nu
varande belopp och med derå nu bestämda afgifter. För öfriga befattningar
har deremot pensionsrätten af fullmäktige upptagits till enahanda
belopp, som för motsvarande eller närmast jemförliga befattningar vid
hufvudkontoret äro i bankostatens kassa bestämda, likasom å andra sidan
fullmäktige ansett årsafgifterna i diskontverkens kassa böra göras lika med
dem, som delegarne i bankostatens enkekassa erlägga, eller tio procent af
pensionsbeloppen, helst denna afgift, så vidt fullmäktige kunnat inhemta,
af delegarne i sist nämnda kassa icke ansetts tryckande och det för diskontkassan
blefve nödvändigt att skaffa tillgångar för bestridande af förvaltningskostnader
äfvensom af andra utgifter, som kunde tillkomma i följd
af framdeles möjligen inträffande tillökning i delegarnes antal eller till
följd af löneförhöjningar eller pensionstillökningar i bankostatens kassa.
För detta ändamål hafva fullmäktige till utgående af delegarne i diskontkassan
jemväl beräknat de öfriga afgifter, som äro i bankostatens kassa
stadgade, eller dels befordringsafgift med två procent af det först erhållna
ordinarie löne- eller arfvodesbeloppet och enahanda andel af den löneförhöjning
delegare kan i hvarje tjenstegrad komma att åtnjuta, dels inträdesafgift,
att erläggas af den, som erhåller ordinarie befattning utan att
förut minst ett år hafva varit såsom extra ordinarie i Riksbanken anstäld,
och utgå med beloppet för ett år af den enkepension, som för den
erhållna tjenstegraden är bestämd, dels ock afgift för öfverhoppad tjenstegrad
att af den, som vid befordran förbigår en eller flera grader, betalas
med skilnaden emellan den pensionsrätt, som vid den lemnade lönegraden
innehades, och den som åtföljer den erhållna tjensten. Pensionerna i den
nya diskontkassan äro af fullmäktige föreslagna att utgå i åtta klasser
med respektive 960, 840, 720, 600, 480, 360, 240 och 144 kronor, under
hvilka, klasser afdelningskontorens och pappersbrukets särskilde tjensteman
och betjente äro i hänseende till pensionsrätten för deras enkor och
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
11
barn fördelade i förhållande till tjenstepersonalens löner, innehafvande
lönegrad vid samma tjenst och ålder inom tjenstegraden, i följd hvaraf
pensionsrätten för samma tjenst är olika allt efter innehafvarens q vall fikati
oner i omförmälda hänseenden. Delaktighet i kassan skulle tillkomma,
förutom nu varande delegare i diskontverkens och Tumba bruks enke- och
pupillkassa, hvar och eu som till tjensteman eller vaktbetjent pa ordinarie
stat vid något af afdelningskontoren eller till förvaltare, verkmästare, bokhållare,
pappersmästare, skollärare eller vaktbetjent pa ordinarie stat vid
Riksbankens pappersbruk är eller varder anstäld; och hafva fullmäktige
hemstält att utom de utaf nu varande delegare, hvilka, efter hvad ofvan
förmälts, skulle bibehållas vid redan förvärfvad pensionsrätt, öfrige nu
varande delegare äfvensom nu varande tjensteman vid afdelningskontoret i
Luleå, hvilka senare ej hafva delegarerätt i kassan, skulle ega att. inom
en månad efter erhållen del af det nya reglementet anmäla, huruvida de
önska i kassan inträda. Efter nu gällande reglemente beredes pension
för enkor och barn icke blott åt dem, hvilka användt sin hufvudsakliga
verksamhet i Riksbankens tjenst, utan äfven åt sadana, som blott en jemförelsevis
kortare tid eller tio år tjenat Riksbanken och derefter öfvergatt
till annan verksamhet. Likaså kan pensionsrätten bibehållas för enka
och barn efter tjensteman, som blifvit afsatt. I afseende härå hafva fullmäktige
anfört, att dessa och dylika stadganden må vara lämpliga i enkekassor,
hvilkas tillgångar bildas hufvudsakligen genom delegarnes egna
tillskott, men att förhållandet vore annorlunda i en kassa, hvars ställning
är sådan, att den, sig sjelf lemnad, endast med svårighet kan fullgöra
sina redan varande förbindelser, än mindre bereda delegare förmånen af
ökade pensioner åt deras enkor och barn, hvilket i förevarande fall endast
kan tillvägabringa* genom Riksbankens tillskott, då delegarnes egna
afgifter derför varit otillräckliga. Det har derför synts fullmäktige, som
skäl saknades att för andra än dem, hvilka egnat sitt lifs verksamhet åt
pligttrogen tjenstgöring i Riksbanken, ifrågasätta, att Riksbanken skulle
göra uppoffringar för beredande af pensioner jemväl åt enkor och barn.
I öfverensstämmelse härmed hafva fullmägtige föreslagit, att delegare, som
från tjensten afgår, utan att på indragnings- eller pensionsstat inträda,
eller som från tjensten skiljes eller dömes förlustig medborgerligt förtroende
eller för hvilken stadgade afgifter icke ordentligt erläggas, skall
vara delegarerätten i kassan och hvad han till densamma inbetalt förlustig.
Beträffande kassans förvaltning, hvilken hittills ombesörjts af delegarne
sjelfva, hafva fullmäktige föreslagit att, sa länge vid hufvud
-
12
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
kontoret finnas i tjenst så många delegare i kassan, att styrelse utan svårighet
kan bland desse bildas, kassans förvaltning och granskningen af förvaltningen
ma fortgå, pa sätt i enke- och pupillkassans nu varande reglemente
bestämmes, hvaremot, när svårighet yppas att vidare kunna bland
tjenstemånnen härstädes bilda styrelse, förhållandet skall anmälas hos fullmäktige,
hvilka derefter öfvertaga kassans förvaltning och för räkenskapeis
förande, uppbärande af inkomsterna, utbetalning af pensionerna samt
bevakande, när sa erfordras, af kassans rått ega att antaga behöfliga tjensteman,
för hvilka fullmäktige bestämma arfvoden.
Efter de sålunda hufvudsakligen angifna grunderna och med bibehållande
i öfrigt af de i diskontverkens och Tumba bruks enke- och pupillkassas
nu varande reglemente förefintliga, här ofvan omförmälda bestämmelser,
hafva fullmäktige upprättat och till Utskottet aflemnat förslag
till stadgar för enkekassan vid Riksbankens afdelningskontor och
pappersbruk, hvarjemte, för vinnande af upplysning om beloppet af det
ailiga anslag, som skulle erfordras för att jemte afgifter och af kastningen
af kassans kapital utgöra pensioner åt enkor och barn enligt dessa grunder
och bestämmelser, fullmäktige anmodat förenämnde Lektor Hultman
att verkställa för sådant ändamål erforderliga uträkningar. Enligt dessa
Utskottet jemväl tillhandakomna uträkningar jemte deri sedermera af Lektor
Hultman gjorda ändringar och tillägg, skulle för enkekassans upprätthållande
efter de nya grunderna fordras ett årligt tillskott af 4,550
kronor.
Såsom här ofvan är omförmäldt, blef vid kassans inrättande bestämdt,
att den skulle »intilldess densamma vunnit full stadga och säkerhet» af
Riksbankens medel erhålla ett årligt anslag af 900 rdr rmt. Detta bidrag
utgick emellertid endast till och med 1862, då detsamma, till följd
af antagandet att kassans ställning vore betryggad, upphörde. Att detta
antagande, var felaktigt, torde nu vara ostridigt. Kassans förmåga att
fullgöra sina förbindelser minskas år efter år, utan att, såsom fullmäktige
jemväl anfört, dessa för kassan ofördelaktiga förhållanden berott eller
bero af kassan eller dess förvaltning, hvilken varit bestridd af delegarne
nästan utan all kostnad för kassan. Det synes vid sådant förhållande
vara en pligt för Riksbanken icke blott att., återge kassan nyss nämnda
kassan tillförsäkrade anslagsbelopp af 900 kronor årligen, hvilka icke
bort kassan beröfvas, utan äfven att godtgöra den förlust kassan obestridligen
lidit genom att från och med 1863, eller i fulla fjorton år,
hafva gått miste om sagda inkomstbidrag, hvithet under samma tid skulle
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
13
med fem procent ränta på ränta hafva bildat ett kapital af vid pass
18,000 kronor, derå ränta efter fem procent jemväl utgör 900 kronor.
1 betraktande bör äfven tagas det af fullmäktige upplysta förhållande,
att kassans ställning jemväl i öfrigt sedan dess stiftelse försämrats genom
åtgärder, hvilka varit af kassans förvaltning oberoende. Sålunda upphörde
med 1864 års ingång bankodiskontverket att vara en från Riksbanken
skild inrättning, utan förenades med Riksbanken, i hvilken dess tjensteman
anstäldes. Härigenom upphörde genast all inkomst från diskontverket af
vikariat för lediga tjenster samt avancemenstafgifter, och i fortgången
miste kassan en betydlig del af sina delegare, enär alla, som trädde i
stället för afgångne f. d. tjensteman vid diskontverket, blefvo tjensteman
i Riksbanken och sålunda delegare i bankostatens kassa.
En annan omständighet, som jemväl torde böra beaktas, är, att tjensteman
och betjente vid afdelningskontoret i Luleå icke hafva delegarerätt
i diskontverkens enkekassa.
Jemte det Utskottet funnit samtliga dessa förhållanden påkalla Riksdagens
mellankomst för upprätthållande och ett tillfredsställande ordnande
af pensioneringen för enkor och barn vid Riksbankens samtliga afdelningskontor
och pappersbruk, har Utskottet skolat härigenom meddela, det Utskottet
delar den af näst föregående Riksdagars Banko-Utskott här ofvan
omförmälda åsigt om önskvärdheten deraf, att grunderna för pensioneringen
blefve enahanda för Riksbankens samtlige tjensteman och betjente och att
för sådant ändamål lämpligast varit, om tjenstepersonalen vid afdelningskontoren
och pappersbruket kunnat förvärfva delegarerätt i bankostatens
enke- och pupillkassa, som befinner sig i god ställning med förmåga att
åt sina delegares enkor och barn bereda skäligen goda pensioner. Då
emellertid de af Utskottet vidtagna försök till öfverenskommelse om gemensam
pensionsreglering, efter hvad förut nämnts, strandat hufvudsakligen
emot delegarnes i sistnämnda kassa obenägenhet att underkasta sig
den kontroll i afseende å pensioneringen, hvarförutan Utskottet icke ansett
sig kunna eller böra föreslå Riksdagen att till den gemensamma enkelt
assan anslå för det afsedda ändamålet erforderliga medel, har Utskottet
funnit någon annan utväg icke förefinnas, än att så ordna diskontverkens
och pappersbrukets enke- och pupillkassa, att så väl tjenstepersonalen vid
afdelningskontoret i Luleå deruti inrymmes, som ock pensionsbeloppen i
denna kassa göras lika stora med dem, som för tjenster med motsvarande
löner finnas i bankostatens enke- och pupillkassa bestämda.
Det för sådant ändamål erforderliga beloppet har, efter hvad här
14
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
förut nämnts, blifvit beräknadt till 4,550 kronor. 1 denna beräkning
bär dock äfven ingått att, i enlighet med nu gällande reglemente för
diskontverkens och pappersbrukets enkekassa, bereda pension åt delegares
dotter, som efter uppnådda 50 år fortfarande lefver ogift. En sådan bestämmelse
må hafva egt befogenhet under en tid, då qvinnans rätt att
genom fritt och sjelfständigt arbete försörja sig sjelf ännu var synnerligen
inskränkt, men torde under nu mera i omförmälda hänseende inträdda
väsentligen ändrade förhållanden skäligen kunna borttagas. Enligt en
af Lektor Hultman Utskottet lemnad uträkning skulle, derest pensionering
af blifvande ogifta döttrar öfver 50 år icke vidare ifrågakomme, det för
kassans upprätthållande erforderliga bidraget kunna nedsättas till 3,950
kronor årligen, till hvilket belopp Utskottet således anser understödet till
kassan kunna och böra inskränkas.
Förutom i nyss nämnda hänseende är Utskottet jemväl uti en annan
hit hörande fråga af olika tanke med fullmäktige. Enligt deras förslagskulle
pensionsrätt i sista eller åttonde klassen med pension af 144 kronor
tillkomma ombudsmännen vid kontoren i Luleå och Wisby äfvensom
vaktmästare och husdrängar vid samtliga afdelningskontoren och pappersbruket.
På sätt här ofvan meddelats, är för bankostatens kassa bestämdt,
att pensionsbeloppen till enkor och barn efter clelegare i denna kassa
icke må öfverstiga en tredjedel af mannens eller fa drens vid dödstimmen
åtnjutna lön. Utskottet, som anser denna bestämmelse äfven böra
vinna tillämpning i afseende å pensioneringen för enkor och barn efter
tjenstepersonalen vid afdelningskontoren och pappersbruket, har, då samma
bestämmelse icke blifvit följd beträffande en del af de till pensionsrätt i
förberörda Sate klass hörande tjensteman och betjente, på grund häraf
funnit en förändring i pensionsklasserna böra ega rum sålunda, att ombudsmannen
vid afdelningskontoret i Wisby, som i lön åtnjuter 300
kronor, samt vaktbetjenten vid samma kontor, hvars lön utgör 200 kronor,
uteslutas från den åttonde klassen, och att i stället bildas ytterligare
två klasser, med pensionsrätt i den ena, eller den 9:de klassen, för ombudsmannen
och i den andra, eller den 10:de, för vaktbetjenten vid nyss
nämnda kontor och med pensioner af 100 kronor i den förra och 66
kronor i den senare klassen; hvarjemte Utskottet ansett pensionsbeloppet
i 8:de klassen böra från det af fullmäktige föreslagna beloppet 144 kronor
höjas till 150 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Utskottet vid här
ofvan omförmälda förhållanden i afseende å de till bankostatens enke
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.
15
och pupillkassa lemnade bidrag finner sig sakna skäl för närvarande
ifrågasätta att för framtiden någon del af berörda bidrag fråntages
nämnda kassa för att i stället tillgodokomma enke- och pupillkassan vid
Riksbankens afdelningskontor och pappersbruk, hemställer Utskottet:
l:o.
att enke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk måtte af Riksbankens
medel erhålla ett årligt anslag af 3,950 kronor att
utgå från och med innevarande års början, emot det
att delegarne fullgöra hvad som för vinnande eller
bevarande af delaktighet i kassan erfordras; och
2:o.
att åt Utskottet måtte uppdragas att fastställa
stadgar för kassan, upprättade på de af fullmäktige i
Riksbanken angifna, här ofvan omförmälda grunder,
med de ändringar dels i afseende å pensionsrätt för
delegares dotter, som efter uppnådda 50 år fortfarande
lefver ogift, dels ock beträffande pensionsklasserna
och pensionsbeloppen, hvilka blifvit af Utskottet
föreslagna.
Under förutsättning af bifall härtill får Utskottet derjemte föreslå,
att en viss dag utsättes, från hvilken de höjda årsafgifterna och pensionerna
skola beräknas och å hvilken nya delegare anses inträda, och hemställer
Utskottet i sådant afseende, lika med fullmäktige,
3:o.
att denna tidpunkt bestämmes till den 1 Juli
innevarande år.
Stockholm den 23 Mars 1877.
På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.
16
Banko-JJtskottets Memorial N:o 8.
Reservation:
af Herrar Ekman, Peyron, Bibbing, Lenning, de Maré, von Bränn,
Sundin och lRetlig: »Lika med fullmäktige anse vi sådan dotter af delegare
uti ifrågavarande pensionsinrättning, som efter uppnådda 50 år fortfarande
lefver ogift, hädanefter som hittills höra, derest moder eller yngre syskon
icke äro i åtnjutande af pension, undfå hälften af hela pensionsbeloppet,
helst ett dylikt stadgande jemväl återfinnes i det för bankostatens
enke- och pupillkassa gällande reglemente och den af Utskottet
åsyftade likställigheten i pensionshänseende dessa båda kassor emellan
sålunda främjes. För detta ändamål bör det af Utskottet föreslagna årliga
anslagsbeloppet till enke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk höjas till det af Lektor Hultman för sådan
händelse såsom erforderligt beräknade belopp af 4,550 kronor årligen.
Äfvenledes hafva vi funnit oss böra biträda fullmäktiges förslag
om åtta pensionsklasser i denna enke- och pupillkassa, likasom ock de af
dem föreslagna pensionsbelopp. Att såsom Utskottet hemstält bilda två
ytterligare sådana klasser med endast eu delegare i hvarje, torde icke
kunna anses lämpligt, hvarförutan de pensionsbelopp, som sålunda beredas,
blifva allt för ringa för att lemna någon verklig hjelp. Härutaf
föranledes icke någon förökning i det af Lektor Hultman såsom erforderligt
beräknade anslagsbeloppet.
Vårt förslag är derföre, att, i stället för Utskottets under mom. l:o
och 2:o gjorda hemställanden, Riksdagen måtte besluta:
l:o.
att enke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor
och pappersbruk måtte af Riksbankens
medel erhålla ett årligt anslag af 4,550 kronor att
utgå från och med innevarande års början, emot det
att delegarne fullgöra hvad som för vinnande eller
bevarande af delaktighet i kassan erfordras; och
Banko-Utskottets Memorial N:o 9.
17
2:o.
att åt Utskottet måtte uppdragas att fastställa
stadgar för kassan, upprättade på de af fullmäktige
i Riksbanken angifna, här ofvan omförmälda grunder.»
Jf:o 9.
Ant. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1877, kl. 2 e. m.
Memorial, i fråga om anslag till en understödskassa för enkor och
barn vid Riksbankens pappersbruk.
o I berörda hänseende hafva fullmäktige i Riksbanken till Utskottet
aflåtit en skrifvelse, så lydande:
»Uppå Banko-Utskottets vid 1810—1841 årens riksdag i memorial
N:o 124 gjorda framställning, beviljade Rikets Ständer till en sparbank,
inrättad af dåvarande förvaltaren vid Riksbankens pappersbruk i ändamål
att bereda den, som i sparbanken insatte medel, den högsta lagliga
ränta, ett anslag af 83 rdr 16 sk. banko att från och med år 1841 årligen
i Januari månad utgå, under vilkor dels att hvad af anslaget icke
medtoges till betäckande af ränteförlust årligen utlånades för sparbankens
räkning och om hvars användande till en pensionsinrättning för arbetarne
eller något dylikt ändamål framdeles kunde förordnas, dels att
inrättningen förblefve under den bruket inspekterande bankofullmäktigens
tillsyn och kontroll, samt med förbehåll derjemte att förvaltaren, utan
anspråk på ersättning, såväl åtoge sig vård och ansvar i afseende på
alla sparbanken tillflytande medel som ock ombesörjde utlåningen.
Dels genom berörda anslag dels ock till följd af räntebesparingar
har under årens lopp vid denna sparbank samlats en s. k. besparingsfond
till belopp af 1,774 kronor 25 öre.
Bih. till Riksd. Prot. 1877. 6 Samt. 1 Afd. 6 Häft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.