Sök i Ratio Lex

Utlåtande till Rikets Ständer i fråga om inrättande af en särskild pensionsanstalt för enkor och barn efter tjensteman och betjente vid bankodiskonten, lånekontoren och Tumba bruk.

1877-03-23 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1877:8, Utlåtande till Rikets Ständer i fråga om inrättande af en särskild pensionsanstalt för enkor och barn efter tjensteman och betjente vid bankodiskonten, lånekontoren och Tumba bruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

1

ST:o 8.

Ank. till Eiksd. Kansli den 23 Mars 1877, kl. 2 e. m.

Memorial, i fråga om anslag till en enke- och pupillkassa vid Riksbankens

afdelning skontor och pappersbruk.

För beredande af understöd åt nödstälda enkor och minderåriga barn

efter tjensteman och betjente vid det forna bankodiskontverket bemyndigades

fullmäktige i Riksbanken af Rikets år 1828 församlade Ständer

att antingen utaf de medel, som till fullmäktiges disposition af Riksdagen

anslogos, eller ock af de för utredningen af f. d. riksdiskonten inflytande

tillgångar tills vidare och intill dess någon lämpligare utväg kunde

vid eu kommande riksdag blifva Rikets Ständer förelagd, åt sådana enkor

och barn provisionelt anordna gratifikationer, hvilka borde vid påföljande

riksdag till Rikets Ständers pröfning och stadfästelse anmälas. Denna välvilja

utsträcktes vid 1828—1830 årens riksdag till enkor och barn efter

tjensteman och betjente vid dåvarande lånekontoren i Göteborg, Malmö

och Wisby samt vid 1847 —1848 årens riksdag jemväl till tjenstepersonalens

vid Tumba pappersbruk enkor och barn; hvarförutan vid sistnämnda

riksdag Rikets Ständer, jemte förklarande att de vid en kommande

riksdag ville tillse, huruvida en särskild pensionsanstalt för enkor

och barn efter omförmälda tjensteman och betjente kunde tillvägabringas,

ålade fullmäktige att emellertid, till beredande af fond för en dylik pensionsinrättning,

låta på lämpligaste sätt förränta icke allenast de odisponerade

behållningar, som redan funnos och intill näst följande riksdag å

fullmäktiges dispositionsräkning uppkomino, utan äfven de lönebesparinBih.

till Riksd. Prot. 1877. 6 Sami. 1 Afd. 6 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

gar, som kunde uppstå för vakanta fenster vid dessa Riksdagens verk och

inrättningar.

Vid sistnämnda eller 1850—1851 årens riksdag aflat da varande

Banko-Utskott utlåtande till Rikets Ständer i fråga om inrättande af en

särskild pensionsanstalt för enkor och barn efter tjensteman och betjente

vid bankodiskonten, lånekontoren och Tumba bruk. Uti detta utlåtande

anförde Utskottet att, enligt hvad ock fullmäktige i deras vid riksdagens

början till Utskottet afgifna berättelse om Riksbanken meddelat, de pa

här ofvan omförmälda sätt samlade medel da utgjorde 18,150 rdr hko

eller 27,225 rdr nnt; att, alltifrån det Rikets Ständers beslut om utgifvande

af förberörda gratifikationer vid 1823 års Riksdag först fattades,

beloppet af desamma endast för en kort tid obetydligt öfverskjutit 2,000

rdr bko årligen; att detta belopp kunde antagas äfven för framtiden blifva

fullt tillräckligt till de årliga utbetalningar, som komme att åligga den

ifrågastälda pensionsanstalten; samt att derest förberörda samlade fond,

uppbringad genom dels derå upplupna och ytterligare upplöpande räntor

och dels under år 1851 uppkommande besparingar å fullmäktiges dispositionsräkning

till 20,000 rdr bko, eller 30,000 rdr rmt, och derjemte tills

vidare ett ytterligare årligt anslag af 600 rdr bko anvisades pensionsinrättningen,

dessa medel tillsammans med de afgifter, tjenstemännen borde för

ändamålets vinnande erlägga, blefve fullt tillräckliga att dermed i form

af pensioner tilldela enkor och barn efter desse tjensteman det understöd,

som dittills såsom gratifikationer af Riksdagens medel för samma ändamål

utgått. I betraktande häraf, och då genom beviljande tills vidare af sistnämnda

mindre betydliga anslag icke allenast för all framtid bereddes

understöd åt behöfvande enkor och barn efter tjensteman och betjente vid

ofvan uppräknade verk och inrättningar, utan äfven Riksbanken för kommande

tider besparades om ej hela åtminstone största delen af de medel,

som till dylika understöd derifrån utbetalts, samt allmän och enskild fördel

således här läte sig förena, hemstälde Banko-Utskottet, som ansåg

rätta tiden då vara inne att bilda den utaf Rikets Ständer under närmare

30 år såsom erforderlig ansedda pensionsanstalten, dels att den på ofvanberörda

sätt vid 1852 års ingång samlade fond af 20,000 rdr bko måtte

till pensionsinrättningen öfverlemnas, dels ock att den nya pensionsinrättningen

skulle vid hvarje års slut från och med år 1852 och tills vidare

samt intilldess densamma vunnit full stadga och säkerhet från Riksbanken

erhålla till andra ändamål icke afsedda besparingar å bankofullmäktiges

dispositionsräkning till belopp åt högst 600 rdr bko årligen, hvaremot

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-TJtskottets Memorial N:o 8.

3

med 1851 års utgång några gratifikationer från nämnda räkning icke vidare

finge af Riksbankens medel till enkor och barn efter desse tjensteman

utdelas.

Hvad Banko-Utskottet sålunda föreslagit blef af Rikets Ständer vid

1851 års riksdag till alla delar bifallet; hvarefter för den sålunda tillkomna

pensionsinrättningen af Utskottet, jemlikt Rikets Ständers bemyndigande,

faststäldes af bankofullmäktige upprättadt förslag till reglemente.

Enligt detta reglemente, med deruti under åren 1857, 1858 och 1870

vidtagna smärre förändringar, tillkommer delaktighet i denna pensionsinrättning

tjensteman och betjente vid f. d. bankodi skon tverket samt vid

Riksbankens lånekontor i orterna och vid Tumba pappersbruk, med skyldighet

för eu hvar, som vid lånekontor eller pappersbruket befordras till

tjenst eller befattning, hvarmed rätt till delaktighet i pensionsinrättningen

är förenad, att deruti inträda och med rättighet för delegare, som efter

erhållet afsked med eller utan pension från tjenst eller befattning afgår

eller derifrån återkallas, att, derest han vid lånekontor eller å Tumba bruk

innehaft tjenst eller befattning minst 10 år, såsom delegare qvarstå, så

länge han till kassan erlägger föreskrifna inbetalningar. Delegarne äro i

afseende å pensionsbeloppen indelade i fem klasser, och utgöra pensionsbeloppen

respektive 600, 150, 350, 225 och 100 kronor utom för delegare

vid kontoret i Wisby, för hvilkas enkor och barn pensionerna utgå

med respektive 150, 100, 75 och 25 kronor. Pension beräknas från

och med månaden näst efter den, då mannen eller fadren aflidit, och åtnjutes

af enka-, så länge hon lefver ogift, men barns pensionsrättighet upphör

vid fylda 21 år samt för döttrar äfven dess förinnan, om de träda i

gifte, hvarjemte döttrar, som efter uppnådda 50 år fortfarande lefva ogifta,

undfå hälften af hela pensionsbeloppet, derest moder eller yngre syskon icke

äro i åtnjutande af pension. Afgifterna till kassan utgöras, enligt §§ 7 och 8

i kassans reglemente, dels af en årlig afgift af sex procent å det faststälda

pensionsbeloppet, dels af en s. k. befordringsafgift, som delegare vid

hvarje befordran erlägger med likaledes sex procent af pensionsbeloppet

inom den klass, uti hvilken han inträder. Af dessa befordrings- och årsafgifter

äfvensom utaf räntan af kassans kapitalfond och de lönebesparingar,

som för tjenstevakanser kunna uppstå, efter afdrag af hvad som

för tjenstens bestridande under ledigheten må erfordras, utgöras kassans

inkomster. Skulle inkomsterna för något år icke förslå till förvaltningskostnader

och pensioner, bestämma bankofullmäktige, uppå anmälan af

pensionsinrättningens styrelse, huruvida bristen må af andra tillgängliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

medel ersättas eller särskild åtgärd i sådant afseende bör vidtagas genom

infordrande af extra afgifter utaf delegarne för att bibehålla fonden

oförminskad.

Det, såsom här ofvan förmälts, pensionsinrättningen af Rikets Ständer

tilldelade anslag af 900 rdr rmt årligen, utbetalades i elfva år, eller till

och med år 1862. Vid nyssnämnda års riksdag anmälde fullmäktige hos

Banko-Utskottet att, enär anstaltens kapital då mera vuxit till nära 58,000

kronor, hvars ränteafkomst vore fullt tillräcklig för bestridande af de från

anstalten utgående pensioner, så att genom öfverskottet af nämnda afkomst,

genom delegarnes årsafgifter och genom vakansbesparing tillökning i kapitalet

årligen borde uppkomma, det årliga anslaget kunde upphöra, i följd

hvaraf detsamma ock sedermera icke till kassan utgått.

Vid 1871 års utgång visade sig emellertid kassans inkomster icke

förslå till bestridande af pensionsafgifterna; och då enahanda förhållande

egde rum vid 1872 års slut, nödgades fullmäktige förordna, att en extra

afgift, motsvarande hälften af den ordinarie afgiften, skulle af kassans

delegare erläggas. Detta oaktadt, och ehuru under år 1873 en gåfva af

400 rdr rmt hade kommit kassan till del, befans vid revisionen af kassans

räkenskaper sistnämnda år förhållandet mellan kassans inkomster och

utgifter ej hafva blifvit bättre, än att för år 1874 en brist af 567 kronor

50 öre vore att emotse, så framt pensionsbeloppen under året blefve oförändrade.

Med afseende å den bekymmersamma ställning, hvaruti kassan

sålunda kommit, anhöll kassans styrelse uti en till fullmäktige stadd skrift,

att fullmäktige måtte hos Banko-Utskottet göra framställning om beviljande

af något årligt bidrag till kassan utaf Riksbankens medel eller ock

på annat sätt bereda kassan erforderlig förökad inkomst, så att de kassan

åliggande utbetalningar kunde för framtiden utan delegarnes betungande

med extra afgifter fullgöras.

I anledning häraf, och då de förutsättningar, hvilka, efter hvad härofvan

förmälts, år 1862 föranledde indragande af det kassan beviljade

anslag af 900 rdr, icke vunnit bekräftelse, samt vid sådant förhållande den

år 1851 gifna utfästelsen om årligt understöd intill dess kassan vunnit

fall stadga och säkerhet väl finge anses ännu icke vara fullgjord, ansågo

fullmäktige sig i skrifvelse till Banko-Utskottet vid 1874 års riksdag böra,

under erinran att anslaget till fullmäktiges dispositionsräkning upphört

och att besparingar å nämnda räkning icke lemnade tillgång till fortlöpande

anslag, hos Utskottet hemställa, det Utskottet måtte hos Riksdagen

föreslå, att till diskontverkens och Tumba bruks enke- och pupillkassa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

5

Ange från och med 1874 samt till dess kassan vunnit full stadga och

säkerhet af Riksbankens medel utbetalas ett årligt belopp af 900 kronor.

Vid föredragning af detta ärende fann Utskottet väl de af fullmäktige

anförda förhållanden tala för att något understöd åt enke- och pupillkassan

bereddes; men då Utskottet förestälde sig, att förändrade anordningar

borde kunna åstadkommas i den retning, att för samtlige de under

Riksbanken hörande tjensteman likartade vilkor i afseende på så väl

löneförmåner som pensionering m. in. blefve åvägabragta, och det syntes

förmånligt, om i sammanhang dermed äfven anstalterna för understöd åt

tjenstemännens familjer, hvithet utgjorde föremålet för dels nu ifrågavarande,

dels den för enkor och barn efter tjensteman vid Riksbankens hufvudkontor

inrättade enke- och pupillkassa, blefve likformigt ordnade och de

nuvarande två särskilda kassorna, om möjligt, sammanslagna till en kassa,

fann Utskottet sig för det då varande icke höra till Riksdagen göra någon

framställning i detta ämne, utan anmodade fullmäktige att i sammanhang

med ofvan berörda fråga taga jemväl detta ärende i öfvervägande

och derom till 1875 års Riksdags Banko-Utskott afgifna utlåtande.

För vinnande, derest så ske kunde, af de syftemål i afseende på omförmälda

pensionskassor Utskottet sålunda angifvit, ansågs till en början

erforderligt att erhålla en på vetenskapliga grunder fotad utredning af

pensionskassornas ställning och de vilkor, under hvilka nya delegare i

bankostatens kassa skulle kunna emottagas samt diskontverkens kassa på

nämnda kassa öfverflyttas. Efter det en sådan utredning under senare

delen af år 1875, på begäran, blifvit af Mat. Lektorn vid Stockholms

gymnasium F. W. Hultman affattad och kommit fullmäktige till hända,

samt delegarne i bankostatens enke- och pupillkassa sedermera afgifvit

yttrande, bland annat, deröfver, huruvida de medgåfvo att de, hvilka

dädanefter vunne anställning såsom ordinarie tjensteman vid något af Riksbankens

afdelningskontor eller såsom förvaltare, bokhållare, verkmästare,

pappersmästare eller skollärare vid Tumba bruk, erhölle delaktighet i sistnämnda

kassa emot skyldighet att fullgöra hvad kassans reglemente delegare

ålade, afläto fullmäktige till 1876 års Riksdags Banko-Utskott en

skrifvelse, deruti, jemte redogörelse för resultatet af förberörda vetenskapliga

utredning och meddelande att delegarne i bankostatens enke- och

pupillkassa förklarat sig villige att på vissa uppgifna vilkor bereda delaktighet

i denna kassa åt förbemälde tjensteman och betjente vid afdelningskontoren

och pappersbruket, fullmäktige på grund af den vetenskapliga

utredningen och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad bemälde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

delegare medgifvit hemstälde, att Utskottet ville hos Riksdagen göra framställning

derom att, för beredande af delegarerätt i nämnda kassa åt ifrågavarande

tjensteman och betjente, utgörande ett antal af tjugonio, med pensioner

motsvarande dem som i nämnda kassa bestås samt med de så väl

åligganden som förmåner, kassans reglemente nu bestämmer eller framdeles

kan komma att bestämma, måtte utöfver de 200 kronor, hvilka allt

hittills af Riksbankens medel till denna kassa utgått, af Riksdagen anslås

ett årligt belopp af 3,400 kronor att af Riksbanken till kassan från och

med 1876 utbetalas. Under förutsättning af bifall härtill skulle delaktighet

i diskontverkens samt Tumba bruks enke- och pupillkassa derefter

endast tillkomma de tjensteman och vaktbetjente vid f. d. bankodiskontverket

samt afdelningskontoren och pappersbruket, hvilka före sistnämnda

års ingång vunnit sådan delaktighet, och denna kassa således komma att

indragas, när eu gång pensioneringen till nu varande pensionstagares samt

nyss nämnde delegares enkor och barn reglementsenligt komme att upphöra.

I afseende å sist nämnda kassa meddelade fullmäktige till nästlidne

Riksdags Banko-Utskott, att dess ställning, sedan fullmäktige afgåfvo sin

ofvan berörda skrifvelse af den 2 Maj 1874, ytterligare försämrats, enär,

enligt revisionsberättelsen för år 1875, utgifterna uppgingo till 902 kronor

83 öre mera än inkomsterna, samt att det, enligt lektor Hultmans

utredning, skulle erfordras antingen ett kapital på eu gång af 49,903''kronor

eller ock ett belopp af 11,400 kronor årligen under fem år för att

sätta kassan i stånd att fullgöra sina förpligtelse^ Då det emellertid syntes

fullmäktige olämpligt att afsätta kapital för en kassa, som ansåges

böra upphöra, men deremot rätt och tillbörligt vore, att kassan icke blott

återfinge det för fullgörande af dess förbindelser nödvändigt erforderliga

och derigenom, såsom sig ock visat, förr än vederbort, indragna anslaget

af 900 kronor årligen, utan äfven erhölle ersättning för den tid detta

gått förloradt, motsvarande för tiden från och med 1863 till och med

1875 ett kapital af 16,000 kronor, samt fullmäktige ansågo att med

dessa belopp äfvensom med en förhöjning i årsafgifterna från sex till tio

procent af pensionsbeloppen, hvilken syntes kunna af delegarne utan svårighet

erläggas, kassan kunde antagas blifva satt i tillfälle att fullgöra

sina förbindelser, hemstälde fullmäktige, att ett belopp, motsvarande ränta

efter 5 procent å sist nämnda belopp eller 800 kronor jemte förberörda

anslag af 900 kronor, således tillhopa 1,700 kronor, måtte af Riksbankens

medel årligen från och med 1876 till diskontverkens och Tumba

bruks kassa utgå, emot det att kassans delegare åtoge sig nyss berörda afgifts
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

7

förhöjning och underkastade sig ett par smärre af fullmäktige föreslagna

ändringar i kassans reglemente rörande delegarerätten i kassan och densammas

styrelse och förvaltning.

Då vid pröfning sistlidna år af dessa förslag och derunder tagen del

af det för bankostatens enke- och pupillkassa gällande reglemente Utskottet

i detsamma fann införd bestämmelse derom, att de i reglementet upptagna

pensioner finge af delegarne sjelfve ökas, när de funno kassans ställning

sådant medgifva, och detta äfven utan att förhöjning af den stadgade

pensionsafgiften, utgörande 10 procent af pensionsbeloppen, behöfde

ega rum, men Utskottet fann tryggheten och säkerheten för kassans bestånd,

i händelse förberörda anslag af 3,400 kronor skulle af Riksdagen

anslås för beredande af delegarerätt i kassan åt afdelningskontorens och

pappersbrukets tjensteman och betjente, erfordra tillförlitlig kontroll till

förekommande af förhastade beslut i omförmälda hänseende, hemstälde

Utskottet genom fullmäktige till delegarne i bankostatens enke- och pupillkassa,

huruvida de, under förenämnda antagande, ville underkasta sig förändring

af kassans reglemente i det syfte, att alla frågor rörande så väl

höjning som minskning i pensionsbeloppen för pensionstagarne skulle underställas

bankofullmäktiges pröfning och godkännande. Delegarne befunnos

dock icke härtill benägne utan förklarade, att de ansåge sig kunna

för visst antaga, att kassans delegare hädanefter såsom hittills hvarken

komme att bevilja förhöjning i pensionerna, utan att en sådan åtgärd

grundades på och egde stödet af föregången vetenskaplig utredning eller

skulle underlåta att vidtaga erforderlig nedsättning i beviljad pensionsförhöjning,

derest kassans ställning skulle det påfordra. Vid sådant förhållande,

och då bemälde kassadelegare icke heller funnos beredvillige att

ingå på ett par andra af Utskottet i och för den utsträckta delegarerätten

i kassan ifrågastälda bestämmelser, lemnade Utskottet fullmäktige uppdrag

att till innevarande Riksdags Banko-Utskott inkomma med dels utredning,

på hvilka vilkor bankostatens enke- och pupillkassa innehade de

till densamma hittills anvisade fonder samt de bidrag, som denna kassa

nu af Riksdagen åtnjöte, dels ock förslag, på hvad sätt nu varande diskontverkens

och Tumba bruks enke- och pupillkassa skulle kunna sättas i

stånd att såsom delegare emottaga alla afdelningskontorens tjensteman och

betjente och att åt så väl dessas som tjenstepersonalens vid pappersbruket

enkor och barn bereda enahanda pensionsbelopp, som erhållas i bankostatens

enke- och pupillkassa.

För fullgörande af hvad Utskottet sålunda föreskrifvit hafva full
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

mäktige från styrelsen för bankostatens enke- och pupillkassa infordrat

samt till Utskottet aflemnat och såsom den äskade utredningen i förberörda

hänseende åberopat bemälde styrelses yttrande om de bidrag, enkeoch

pupillkassan tid efter annan af Riksbanken eller genom Riksdagens

eller bankostyrelsens förordnanden erhållit, samt om de vilkor, på hvilka

samma medel bekommits; och inhemtas af detta yttrande i korthet, att

sagda kassa, som inrättades år 1748 för tjenstepersonalen inom det då

varande bankoverket eller Riksbankens nuvarande hufvudkontor, bildats

dels af medel, hvilka allt sedan år 1689 under namn af centonal- och

avancements-penningar utbetalats af tjensteman och betjente vid Riksbanken,

dels af de lönebesparingar, hvilka i följd af genom dödsfall eller

befordringar ledigblifna tjenster inom bankoverket kunna under den månad,

då tjenst åter tillsättes, uppstå, sedan kostnaden för tjenstens bestridande

blifvit af kassan godtgjord, dels af delegarnes pensionsafgifter, dels

ock af medel, hvilka blifvit kassan vid dess stiftande eller sedermera tillerkända.

Dessa sistnämnda slags medel utgöras enligt förberörda yttrande

af

1) från Riksbanken outtagna s. k. auktionsöfverskottsmedel till belopp

af 8,461 daler 20 öre silfvermynt, eller 2,115 kronor 41 öre, hvilka vid

kassans bildande densamma tilldelades för att uppbringa dess kapitalfond

till 20,000 daler silfvermynt;

2) på åtskilliga räkningar i banken innestående behållningar äfvensom

sådana öfver 50 år gamla fordringsposter, som bestå af outtagna

auktionsöfverskott på de före år 1830 försålda guld- och silfverpanter eller

utgöra behållningar på räkningarna i förra vexelbank en eller den då varande

depositionsafdelningen, om hvilkas utbekommande vederbörande egare

icke inom viss föreskrifven tid sig anmälde; varande dessa medel, hvilka

sålunda, likasom här ofvan förut omförmälda outtagna auktionsöfverskottsmedel,

tillhört enskilda personer, som egt att utfordra dem från banken

men försummat att göra sin rätt dertill gällande, kassan tillerkända genom

Kong! kungörelsen den 6 Augusti 1841, och hafva de kassan härigenom

tillfiutna medel beräknats uppgå till 29,080 kronor 48 öre; samt

3) af Riksbankens egna medel till kassan anslagna 800 daler silfvermynt,

eller 200 kronor årligen, hvilka alltifrån kassans stiftelse kommit

henne till godo.

Vid beviljandet af sist nämnda och de vid kassans bildande till densamma

öfverlåtna auktionsöfverskottsmedel fästades af då varande bankodeputationen

och sekreta utskottet vid 1747 års riksdag det förbehåll, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

9

någon pension från kassan ej skulle få utgå med högre belopp än 7 af

den aflidnes lön och ej heller understöd från kassan lemnas till andra

fattige, på det att, såsom det i beslutet heter, banken ej måtte graveras

högre än ändamålet fordrade. Emellertid hade icke femton år hunnit förflyta,

innan berörda, förbehåll förändrades derhän, att pensionerna skulle

få blifva dubbelt så stora, som af 1747 års Sekreta Utskott var bestämdt.

Vid 1762 års riksdag tillkännagaf nemligen bankodeputationen i skrifvelse

till bankofullmäktige af den 19 juni samma år, att deputationen funnit

kassans »fruktbara kapital och årliga afkomst» så ansenlig, att den väl

kunde tåla någon förhöjning i då varande enkors och omyndiga barns pensioner,

och att deputationen derföre lemnat sitt samtycke till bankobetjeningens

yttrade åstundan, att de enkor och barn, som efter nämnda års

utgång komme att njuta pension, må »undfå 1/.i af mannens eller fadrens

vid dödstimma!! åtnjutna lön». Enligt hvad styrelsen för bankostatens

enke- och pupillkassa meddelat, liar dock detta förhållande mellan pensionerna

och lönerna endast under vissa kortare tidsperioder kunnat uppnås

och, oaktadt kassans successiva tillväxt, åvägabragt jemväl genom förhöjda

pensionsafgifter, understiga nu varande pensioner från kassan ännu

vida den proportion af 1/3 utaf lönerna, som vid 1762 års riksdag, med

beräkning af kassans fruktbara kapital och årliga inkomst, således med

kassans fortsatta bibehållande af den ursprungliga fonden och årsanslaget

från Riksbanken, stadgades såsom grund och regel i afseende å pensionsbeloppen.

Efter denna redogörelse angående bidragen till bankostatens enkeoch

pupillkassa öfvergår Utskottet till fullmäktiges vid innevarande riksdag

meddelade utlåtande i fråga om diskontverkens samt Tumba bruks

enke- och pupillkassas försättande i sådant skick, att den skulle kunna åt

samtliga afdelningskontorens och pappersbrukets tjensteman bereda enahanda

pensionsbelopp för enkor och barn, som i bankostatens enke- och pupillkassa

erhållas. I afseende härå hafva fullmäktige, i syfte att kostnaderna för kassans

utvidgade verksamhet icke måtte onödigtvis förhöjas, ansett att för de

kassans delegare, som trädt ur tjenst, likasom för dem,hvilka innehafva tjenst

vid hufvudkontoret och sålunda ega delegarerätt jemväl i bankostatens enkeoch

pupillkassa, någon förhöjning i pensionerna icke borde komma i fråga, och

följaktligen deras afgifter till kassan bibehållas vid redan bestämda, här ofvan

omförmälda belopp. Enahanda förhållanden hafva synts fullmäktige böra

iakttagas i afseende på f. d. bankoombuden, hvilka i deras nu varande ställning

icke vidare äro Riksbankens tjensteman, äfvensom för innehafvarne

Bill. till Biksd. Prof. 1877. 6 Sami. 1 Af cl. 6 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-TJtskottets Memorial N:o 8.

af de tjenster, som äro afsedda att indragas, nemligen kanslisten vid kontoret

i Göteborg och registratorn vid kontoret i Malmö. Då derjemte

förekommit, att nu varande ombudsmän vid kontoren i Göteborg och Malmö

hafva delegarerätt i nu varande andra klassen, eller 450 kronor hvardera,

hvilket för ombudsmanstj ensten i Malmö, hvars lön är i stat upptagen

till 1,000 kronor, syntes vara nog högt, på samma gång antagas kunde att,

när ombudsmannens i Göteborg aflöning efter kanslisttj enstens tilltänkta indragning

blefve annorlunda ordnad, någon förhöjning i sist nämnde ombudsmans

delegarerätt skulle kunna ifrågasättas, hafva fullmäktige låtit

beräkna delegarerätten för omförmälda båda ombudsmän efter deras nu

varande belopp och med derå nu bestämda afgifter. För öfriga befattningar

har deremot pensionsrätten af fullmäktige upptagits till enahanda

belopp, som för motsvarande eller närmast jemförliga befattningar vid

hufvudkontoret äro i bankostatens kassa bestämda, likasom å andra sidan

fullmäktige ansett årsafgifterna i diskontverkens kassa böra göras lika med

dem, som delegarne i bankostatens enkekassa erlägga, eller tio procent af

pensionsbeloppen, helst denna afgift, så vidt fullmäktige kunnat inhemta,

af delegarne i sist nämnda kassa icke ansetts tryckande och det för diskontkassan

blefve nödvändigt att skaffa tillgångar för bestridande af förvaltningskostnader

äfvensom af andra utgifter, som kunde tillkomma i följd

af framdeles möjligen inträffande tillökning i delegarnes antal eller till

följd af löneförhöjningar eller pensionstillökningar i bankostatens kassa.

För detta ändamål hafva fullmäktige till utgående af delegarne i diskontkassan

jemväl beräknat de öfriga afgifter, som äro i bankostatens kassa

stadgade, eller dels befordringsafgift med två procent af det först erhållna

ordinarie löne- eller arfvodesbeloppet och enahanda andel af den löneförhöjning

delegare kan i hvarje tjenstegrad komma att åtnjuta, dels inträdesafgift,

att erläggas af den, som erhåller ordinarie befattning utan att

förut minst ett år hafva varit såsom extra ordinarie i Riksbanken anstäld,

och utgå med beloppet för ett år af den enkepension, som för den

erhållna tjenstegraden är bestämd, dels ock afgift för öfverhoppad tjenstegrad

att af den, som vid befordran förbigår en eller flera grader, betalas

med skilnaden emellan den pensionsrätt, som vid den lemnade lönegraden

innehades, och den som åtföljer den erhållna tjensten. Pensionerna i den

nya diskontkassan äro af fullmäktige föreslagna att utgå i åtta klasser

med respektive 960, 840, 720, 600, 480, 360, 240 och 144 kronor, under

hvilka, klasser afdelningskontorens och pappersbrukets särskilde tjensteman

och betjente äro i hänseende till pensionsrätten för deras enkor och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

11

barn fördelade i förhållande till tjenstepersonalens löner, innehafvande

lönegrad vid samma tjenst och ålder inom tjenstegraden, i följd hvaraf

pensionsrätten för samma tjenst är olika allt efter innehafvarens q vall fikati

oner i omförmälda hänseenden. Delaktighet i kassan skulle tillkomma,

förutom nu varande delegare i diskontverkens och Tumba bruks enke- och

pupillkassa, hvar och eu som till tjensteman eller vaktbetjent pa ordinarie

stat vid något af afdelningskontoren eller till förvaltare, verkmästare, bokhållare,

pappersmästare, skollärare eller vaktbetjent pa ordinarie stat vid

Riksbankens pappersbruk är eller varder anstäld; och hafva fullmäktige

hemstält att utom de utaf nu varande delegare, hvilka, efter hvad ofvan

förmälts, skulle bibehållas vid redan förvärfvad pensionsrätt, öfrige nu

varande delegare äfvensom nu varande tjensteman vid afdelningskontoret i

Luleå, hvilka senare ej hafva delegarerätt i kassan, skulle ega att. inom

en månad efter erhållen del af det nya reglementet anmäla, huruvida de

önska i kassan inträda. Efter nu gällande reglemente beredes pension

för enkor och barn icke blott åt dem, hvilka användt sin hufvudsakliga

verksamhet i Riksbankens tjenst, utan äfven åt sadana, som blott en jemförelsevis

kortare tid eller tio år tjenat Riksbanken och derefter öfvergatt

till annan verksamhet. Likaså kan pensionsrätten bibehållas för enka

och barn efter tjensteman, som blifvit afsatt. I afseende härå hafva fullmäktige

anfört, att dessa och dylika stadganden må vara lämpliga i enkekassor,

hvilkas tillgångar bildas hufvudsakligen genom delegarnes egna

tillskott, men att förhållandet vore annorlunda i en kassa, hvars ställning

är sådan, att den, sig sjelf lemnad, endast med svårighet kan fullgöra

sina redan varande förbindelser, än mindre bereda delegare förmånen af

ökade pensioner åt deras enkor och barn, hvilket i förevarande fall endast

kan tillvägabringa* genom Riksbankens tillskott, då delegarnes egna

afgifter derför varit otillräckliga. Det har derför synts fullmäktige, som

skäl saknades att för andra än dem, hvilka egnat sitt lifs verksamhet åt

pligttrogen tjenstgöring i Riksbanken, ifrågasätta, att Riksbanken skulle

göra uppoffringar för beredande af pensioner jemväl åt enkor och barn.

I öfverensstämmelse härmed hafva fullmägtige föreslagit, att delegare, som

från tjensten afgår, utan att på indragnings- eller pensionsstat inträda,

eller som från tjensten skiljes eller dömes förlustig medborgerligt förtroende

eller för hvilken stadgade afgifter icke ordentligt erläggas, skall

vara delegarerätten i kassan och hvad han till densamma inbetalt förlustig.

Beträffande kassans förvaltning, hvilken hittills ombesörjts af delegarne

sjelfva, hafva fullmäktige föreslagit att, sa länge vid hufvud
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

kontoret finnas i tjenst så många delegare i kassan, att styrelse utan svårighet

kan bland desse bildas, kassans förvaltning och granskningen af förvaltningen

ma fortgå, pa sätt i enke- och pupillkassans nu varande reglemente

bestämmes, hvaremot, när svårighet yppas att vidare kunna bland

tjenstemånnen härstädes bilda styrelse, förhållandet skall anmälas hos fullmäktige,

hvilka derefter öfvertaga kassans förvaltning och för räkenskapeis

förande, uppbärande af inkomsterna, utbetalning af pensionerna samt

bevakande, när sa erfordras, af kassans rått ega att antaga behöfliga tjensteman,

för hvilka fullmäktige bestämma arfvoden.

Efter de sålunda hufvudsakligen angifna grunderna och med bibehållande

i öfrigt af de i diskontverkens och Tumba bruks enke- och pupillkassas

nu varande reglemente förefintliga, här ofvan omförmälda bestämmelser,

hafva fullmäktige upprättat och till Utskottet aflemnat förslag

till stadgar för enkekassan vid Riksbankens afdelningskontor och

pappersbruk, hvarjemte, för vinnande af upplysning om beloppet af det

ailiga anslag, som skulle erfordras för att jemte afgifter och af kastningen

af kassans kapital utgöra pensioner åt enkor och barn enligt dessa grunder

och bestämmelser, fullmäktige anmodat förenämnde Lektor Hultman

att verkställa för sådant ändamål erforderliga uträkningar. Enligt dessa

Utskottet jemväl tillhandakomna uträkningar jemte deri sedermera af Lektor

Hultman gjorda ändringar och tillägg, skulle för enkekassans upprätthållande

efter de nya grunderna fordras ett årligt tillskott af 4,550

kronor.

Såsom här ofvan är omförmäldt, blef vid kassans inrättande bestämdt,

att den skulle »intilldess densamma vunnit full stadga och säkerhet» af

Riksbankens medel erhålla ett årligt anslag af 900 rdr rmt. Detta bidrag

utgick emellertid endast till och med 1862, då detsamma, till följd

af antagandet att kassans ställning vore betryggad, upphörde. Att detta

antagande, var felaktigt, torde nu vara ostridigt. Kassans förmåga att

fullgöra sina förbindelser minskas år efter år, utan att, såsom fullmäktige

jemväl anfört, dessa för kassan ofördelaktiga förhållanden berott eller

bero af kassan eller dess förvaltning, hvilken varit bestridd af delegarne

nästan utan all kostnad för kassan. Det synes vid sådant förhållande

vara en pligt för Riksbanken icke blott att., återge kassan nyss nämnda

kassan tillförsäkrade anslagsbelopp af 900 kronor årligen, hvilka icke

bort kassan beröfvas, utan äfven att godtgöra den förlust kassan obestridligen

lidit genom att från och med 1863, eller i fulla fjorton år,

hafva gått miste om sagda inkomstbidrag, hvithet under samma tid skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

13

med fem procent ränta på ränta hafva bildat ett kapital af vid pass

18,000 kronor, derå ränta efter fem procent jemväl utgör 900 kronor.

1 betraktande bör äfven tagas det af fullmäktige upplysta förhållande,

att kassans ställning jemväl i öfrigt sedan dess stiftelse försämrats genom

åtgärder, hvilka varit af kassans förvaltning oberoende. Sålunda upphörde

med 1864 års ingång bankodiskontverket att vara en från Riksbanken

skild inrättning, utan förenades med Riksbanken, i hvilken dess tjensteman

anstäldes. Härigenom upphörde genast all inkomst från diskontverket af

vikariat för lediga tjenster samt avancemenstafgifter, och i fortgången

miste kassan en betydlig del af sina delegare, enär alla, som trädde i

stället för afgångne f. d. tjensteman vid diskontverket, blefvo tjensteman

i Riksbanken och sålunda delegare i bankostatens kassa.

En annan omständighet, som jemväl torde böra beaktas, är, att tjensteman

och betjente vid afdelningskontoret i Luleå icke hafva delegarerätt

i diskontverkens enkekassa.

Jemte det Utskottet funnit samtliga dessa förhållanden påkalla Riksdagens

mellankomst för upprätthållande och ett tillfredsställande ordnande

af pensioneringen för enkor och barn vid Riksbankens samtliga afdelningskontor

och pappersbruk, har Utskottet skolat härigenom meddela, det Utskottet

delar den af näst föregående Riksdagars Banko-Utskott här ofvan

omförmälda åsigt om önskvärdheten deraf, att grunderna för pensioneringen

blefve enahanda för Riksbankens samtlige tjensteman och betjente och att

för sådant ändamål lämpligast varit, om tjenstepersonalen vid afdelningskontoren

och pappersbruket kunnat förvärfva delegarerätt i bankostatens

enke- och pupillkassa, som befinner sig i god ställning med förmåga att

åt sina delegares enkor och barn bereda skäligen goda pensioner. Då

emellertid de af Utskottet vidtagna försök till öfverenskommelse om gemensam

pensionsreglering, efter hvad förut nämnts, strandat hufvudsakligen

emot delegarnes i sistnämnda kassa obenägenhet att underkasta sig

den kontroll i afseende å pensioneringen, hvarförutan Utskottet icke ansett

sig kunna eller böra föreslå Riksdagen att till den gemensamma enkelt

assan anslå för det afsedda ändamålet erforderliga medel, har Utskottet

funnit någon annan utväg icke förefinnas, än att så ordna diskontverkens

och pappersbrukets enke- och pupillkassa, att så väl tjenstepersonalen vid

afdelningskontoret i Luleå deruti inrymmes, som ock pensionsbeloppen i

denna kassa göras lika stora med dem, som för tjenster med motsvarande

löner finnas i bankostatens enke- och pupillkassa bestämda.

Det för sådant ändamål erforderliga beloppet har, efter hvad här

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

förut nämnts, blifvit beräknadt till 4,550 kronor. 1 denna beräkning

bär dock äfven ingått att, i enlighet med nu gällande reglemente för

diskontverkens och pappersbrukets enkekassa, bereda pension åt delegares

dotter, som efter uppnådda 50 år fortfarande lefver ogift. En sådan bestämmelse

må hafva egt befogenhet under en tid, då qvinnans rätt att

genom fritt och sjelfständigt arbete försörja sig sjelf ännu var synnerligen

inskränkt, men torde under nu mera i omförmälda hänseende inträdda

väsentligen ändrade förhållanden skäligen kunna borttagas. Enligt en

af Lektor Hultman Utskottet lemnad uträkning skulle, derest pensionering

af blifvande ogifta döttrar öfver 50 år icke vidare ifrågakomme, det för

kassans upprätthållande erforderliga bidraget kunna nedsättas till 3,950

kronor årligen, till hvilket belopp Utskottet således anser understödet till

kassan kunna och böra inskränkas.

Förutom i nyss nämnda hänseende är Utskottet jemväl uti en annan

hit hörande fråga af olika tanke med fullmäktige. Enligt deras förslagskulle

pensionsrätt i sista eller åttonde klassen med pension af 144 kronor

tillkomma ombudsmännen vid kontoren i Luleå och Wisby äfvensom

vaktmästare och husdrängar vid samtliga afdelningskontoren och pappersbruket.

På sätt här ofvan meddelats, är för bankostatens kassa bestämdt,

att pensionsbeloppen till enkor och barn efter clelegare i denna kassa

icke må öfverstiga en tredjedel af mannens eller fa drens vid dödstimmen

åtnjutna lön. Utskottet, som anser denna bestämmelse äfven böra

vinna tillämpning i afseende å pensioneringen för enkor och barn efter

tjenstepersonalen vid afdelningskontoren och pappersbruket, har, då samma

bestämmelse icke blifvit följd beträffande en del af de till pensionsrätt i

förberörda Sate klass hörande tjensteman och betjente, på grund häraf

funnit en förändring i pensionsklasserna böra ega rum sålunda, att ombudsmannen

vid afdelningskontoret i Wisby, som i lön åtnjuter 300

kronor, samt vaktbetjenten vid samma kontor, hvars lön utgör 200 kronor,

uteslutas från den åttonde klassen, och att i stället bildas ytterligare

två klasser, med pensionsrätt i den ena, eller den 9:de klassen, för ombudsmannen

och i den andra, eller den 10:de, för vaktbetjenten vid nyss

nämnda kontor och med pensioner af 100 kronor i den förra och 66

kronor i den senare klassen; hvarjemte Utskottet ansett pensionsbeloppet

i 8:de klassen böra från det af fullmäktige föreslagna beloppet 144 kronor

höjas till 150 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Utskottet vid här

ofvan omförmälda förhållanden i afseende å de till bankostatens enke
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

15

och pupillkassa lemnade bidrag finner sig sakna skäl för närvarande

ifrågasätta att för framtiden någon del af berörda bidrag fråntages

nämnda kassa för att i stället tillgodokomma enke- och pupillkassan vid

Riksbankens afdelningskontor och pappersbruk, hemställer Utskottet:

l:o.

att enke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk måtte af Riksbankens

medel erhålla ett årligt anslag af 3,950 kronor att

utgå från och med innevarande års början, emot det

att delegarne fullgöra hvad som för vinnande eller

bevarande af delaktighet i kassan erfordras; och

2:o.

att åt Utskottet måtte uppdragas att fastställa

stadgar för kassan, upprättade på de af fullmäktige i

Riksbanken angifna, här ofvan omförmälda grunder,

med de ändringar dels i afseende å pensionsrätt för

delegares dotter, som efter uppnådda 50 år fortfarande

lefver ogift, dels ock beträffande pensionsklasserna

och pensionsbeloppen, hvilka blifvit af Utskottet

föreslagna.

Under förutsättning af bifall härtill får Utskottet derjemte föreslå,

att en viss dag utsättes, från hvilken de höjda årsafgifterna och pensionerna

skola beräknas och å hvilken nya delegare anses inträda, och hemställer

Utskottet i sådant afseende, lika med fullmäktige,

3:o.

att denna tidpunkt bestämmes till den 1 Juli

innevarande år.

Stockholm den 23 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banko-JJtskottets Memorial N:o 8.

Reservation:

af Herrar Ekman, Peyron, Bibbing, Lenning, de Maré, von Bränn,

Sundin och lRetlig: »Lika med fullmäktige anse vi sådan dotter af delegare

uti ifrågavarande pensionsinrättning, som efter uppnådda 50 år fortfarande

lefver ogift, hädanefter som hittills höra, derest moder eller yngre syskon

icke äro i åtnjutande af pension, undfå hälften af hela pensionsbeloppet,

helst ett dylikt stadgande jemväl återfinnes i det för bankostatens

enke- och pupillkassa gällande reglemente och den af Utskottet

åsyftade likställigheten i pensionshänseende dessa båda kassor emellan

sålunda främjes. För detta ändamål bör det af Utskottet föreslagna årliga

anslagsbeloppet till enke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk höjas till det af Lektor Hultman för sådan

händelse såsom erforderligt beräknade belopp af 4,550 kronor årligen.

Äfvenledes hafva vi funnit oss böra biträda fullmäktiges förslag

om åtta pensionsklasser i denna enke- och pupillkassa, likasom ock de af

dem föreslagna pensionsbelopp. Att såsom Utskottet hemstält bilda två

ytterligare sådana klasser med endast eu delegare i hvarje, torde icke

kunna anses lämpligt, hvarförutan de pensionsbelopp, som sålunda beredas,

blifva allt för ringa för att lemna någon verklig hjelp. Härutaf

föranledes icke någon förökning i det af Lektor Hultman såsom erforderligt

beräknade anslagsbeloppet.

Vårt förslag är derföre, att, i stället för Utskottets under mom. l:o

och 2:o gjorda hemställanden, Riksdagen måtte besluta:

l:o.

att enke- och pupillkassan vid Riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk måtte af Riksbankens

medel erhålla ett årligt anslag af 4,550 kronor att

utgå från och med innevarande års början, emot det

att delegarne fullgöra hvad som för vinnande eller

bevarande af delaktighet i kassan erfordras; och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 9.

17

2:o.

att åt Utskottet måtte uppdragas att fastställa

stadgar för kassan, upprättade på de af fullmäktige

i Riksbanken angifna, här ofvan omförmälda grunder.»

Jf:o 9.

Ant. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1877, kl. 2 e. m.

Memorial, i fråga om anslag till en understödskassa för enkor och

barn vid Riksbankens pappersbruk.

o I berörda hänseende hafva fullmäktige i Riksbanken till Utskottet

aflåtit en skrifvelse, så lydande:

»Uppå Banko-Utskottets vid 1810—1841 årens riksdag i memorial

N:o 124 gjorda framställning, beviljade Rikets Ständer till en sparbank,

inrättad af dåvarande förvaltaren vid Riksbankens pappersbruk i ändamål

att bereda den, som i sparbanken insatte medel, den högsta lagliga

ränta, ett anslag af 83 rdr 16 sk. banko att från och med år 1841 årligen

i Januari månad utgå, under vilkor dels att hvad af anslaget icke

medtoges till betäckande af ränteförlust årligen utlånades för sparbankens

räkning och om hvars användande till en pensionsinrättning för arbetarne

eller något dylikt ändamål framdeles kunde förordnas, dels att

inrättningen förblefve under den bruket inspekterande bankofullmäktigens

tillsyn och kontroll, samt med förbehåll derjemte att förvaltaren, utan

anspråk på ersättning, såväl åtoge sig vård och ansvar i afseende på

alla sparbanken tillflytande medel som ock ombesörjde utlåningen.

Dels genom berörda anslag dels ock till följd af räntebesparingar

har under årens lopp vid denna sparbank samlats en s. k. besparingsfond

till belopp af 1,774 kronor 25 öre.

Bih. till Riksd. Prot. 1877. 6 Samt. 1 Afd. 6 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.