Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13

1877-05-12 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1877:13, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

1

N:0 13.

Ank. till Kiksd. Kansli den 12 Maj 1877, kl. 12 midd.

Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 9,

om aflåtande afl underdånig skrifvelse angående upphörande

af enskilda hankers rätt att utgifva sedlar å

fem kronors valör.

Inom Andra Kammaren hade Herr Ola Månsson i motion, N.-o 133,

hemstält,

“att Riksdagen måtte genom skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes förordna, det åtminstone enskilda bankernas rätt att utgifva

sedlar å fem kronors valör skall med innevarande års utgång upphöra“;

och hade° motionären till stöd för sin hemställan anfört, att, ehuru

man vid 1874 års riksdag vid behandlingen af frågan om ny lag för de

enskilda bankerna ej ville helt och hållet afskaffa nämnda bankers sedlar å

fem kronor derföre, att Riksbanken ännu då finge utgifva sedlar å mindre

valör, det likväl framhölls, att, på det guld- och silfvermynt skulle utkomma

i rörelsen och till beredande vid möjligen inträffande penningekriser af större

trygghet för allmogen blifva spridt i landet, enskilda bankers sedlar å fem

och tio kronors valör skulle indragas, så snart Riksbankens sedlar å en

krona icke vidare utlemnades. Detta senare hade nu redan inträffat, men

hvad som framhållits vid beslutets fattande derom, att indragning af de enskilda

bankernas femkronesedlar skulle göras beroende af Kongl. Maj:ts särskilda

förordnande, förmodades hafva fallit i glömska.

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 8 Sami. 2 Afä. 1 Band. 10 llåft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

Andra Kammarens Tillfälliga Utskott, som utlåtit sig om motionen,

hade på anförda skäl föreslagit, att densamma icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda. Då emellertid det sålunda förberedda ärendet förekom

till pröfning i Andra Kammaren, anfördes å ena sidan,

att Andra Kammaren vid 1874 års riksdag först efter votering och

med en icke stark majoritet beslöt att ansluta sig till Första Kammarens

beslut om ifrågavarande sedlars indragning, så snart Kongl. Maj:t funne sådant

lämpligen kunna ske, samt

att hvad då androgs såsom skäl mot indragningen, nemligen dels att

landet nyss förut (1873) öfvergått till nytt myntsystem, dels att myntverket

då ännu hade svårt att fullgöra den af nämnda förändring påkallade betydliga

myntning och ej vore i stånd att samtidigt fylla det behof af hårdt

mynt, som genom ifrågavarande indragning af enskilda bankernas femkronesedlar

skulle uppstå, dels att beslut om upphörande af enskilda bankernas

rätt att utgifva femkronesedlar ej lagligen kunde genomföras förr, än de då

ännu löpande bankoktrojerna gått till ända, nu mera alltsammans hade upphört

att gälla som skäl för ytterligare uppskof med vidtagande af den beramade

indragningen; hvaremot å andra sidan anfördes,

att ändamålet med indragning af enskilda bankernas rätt att utgifva

sedlar å fem kronors valör, hvilket vore att få hårdt mynt i rörelsen, ingalunda

vunnes, så länge Riksbanken utgåfve sedlar å denna valör;

att allmänheten funne sig mera belåten med sedlar än med guld- och

silfvermynt;

att, när indragning af femkronesediarne skulle eg a ruin, borde samtidigt

beslutas utgifvande af guldmynt å fem kronor, samt att, då det icke

vore mer än tre år sedan Riksdagen beslutit att till Kongl. Maj:t öfverlåta

bestämmandet derom när indragningen borde ske, en ny skrifvelse i ärendet

skulle innebära till och med ett misstroendevotum mot regeringen. Följden

af denna öfverläggning blef ett beslut att till Utskottet återremittera motionen

för förnyad behandling. I det utlåtande, Utskottet efter förnyadt öfvervägande

af frågan afgaf, upplyser Utskottet beträffande de skal, som anförts

till förmån för motionens syfte, att oktrojerna för samtliga de enskilda

banker, nio till antalet, som ännu hafva utgifningsrätt å femkronesedlar,

icke utlöpa förr än den 31 December 1878; och förklarar derjemte Utskottet

sig anse § 27 i banklagen af 1874, så lydande: “banksedlar få endast lyda

å femtio, ett hundra, fem hundra och ett tusen kronor, samt tills vidare och

intill dess Kongl. Maj:t annorlunda förordnar, jemväl å tio och fem kronor“,

ännu vara tillfyllestgörande för det afsedda ändamålets uppnående, enär

Kongl. Maj:t skäligen icke kunde antagas underlåta att åt det förevarande

ärendet egna all den omtanke, som är nödig med afseende å iakttagandet

af den rätta tidpunkten för den påtänkta sedelindragningen. För att emei
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslwtts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. B

lertid gå kammarmajoritetens uttalade opinion till mötes, formulerade Utskottet

ett förslag till beslut derom, “att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna, att den de enskilda bankerna

tills vidare lemnade rätt att utgifva sedlar å fem kronors valör må

inom 1878 års utgång upphöra.4''

Yid frågans föredragning i Andra Kammaren blef Utskottets hemställan

bifallen, hvarefter ärendet, jemlikt 63 § o mom. Riksdagsordningen,

genom utdrag af protokollet blifvit Första Kammaren delgifvet.

Utskottet, till hvars förberedande behandling och utlåtande förevarande

ärende blifvit remitteradt, får med anledning häraf anföra följande.

Då det blifvit genom 1874 års banklag åt Kongl. Maj:t öfverlemnadt

att fatta beslut, när enskilda bankernas sedlar å tio och fem kronor böra

ur rörelsen indragas, och vid det förhållande, att ännu icke alla enskilda

banker äro förbundna att underkasta sig indragning af nämnda sedelvalörer,

Kongl. Maj:t efter Utskottets mening icke lämpligen kunnat om indragning

af sedlarne fatta beslut, då detsamma icke före år 1878 års slut skulle varit

för alla gällande, samt utom det att Kongl. Maj:t torde bäst vara i tillfälle

att bedöma, när den ifrågasatta åtgärden rätteligen bör vidtagas, det synes

Utskottet allt för tidigt att redan nu ingå i undersökning om hvad som till

nästa års slut kan anses tjenlig^ finner Utskottet sig icke ega skäl tillstyrka

någon skrifvelse från Riksdagens sida för att nu utverka någon åtgärd

i frågan från Kongl. Maj:t, hvadan Utskottet hemställer,

att Första Kammaren icke må biträda Andra Kammarens

beslut om underdånig skrifvelse med anledning,

af Herr Ola Månssons motion.

Stockholm den 12 Maj 1877.

På Utskottets vägnar:

O. E. L. DAHM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.