Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 4
1877-03-22 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1877:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 4
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 4.
1
IST:© 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1877, kl. 10 f. m.
Första Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 3, i
anledning af väckt motion dels angående ändring af vissa
föreskrifter uti Kongl. Maj:ts nådiga stadga om skiftesverket
i riket den 9 November 1866 i fråga om skogsliqvider
vid laga skiften, dels ork om förändrade bestämmelser
rörande bostadsbafvares uti Kongl. Maj:ts nådiga
kungörelse den 4 Maj 1827'' medgifna rätt att uppbära
lösen för boställe vid laga skifte tillerkänd ståndskog m. m.
Uti en inom Första Kammaren afgifven motion, N:o 23, har Grefve
Horn, Rudolf, föreslagit, »att Riksdagen ville, jemte meddelande af sin
åsigt om lämpliga lagbestämmelser till förekommande deraf, att till följd
af skogsliqvider vid laga skiften afverkning af skog å annan delegare
tilldelte skifteslotter må ega ruin, uti underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes, dels låta i enlighet med de dervid uttalade grunder
utarbeta och utfärda författning, innefattande de förändrade bestämmelser
uti förevarande. hänseende, som af förhållandena kunde påkallas, dels ock,
med upphäfvande af Kongl. kungörelsen den 4 Maj 1827, så vidt derigenom
medgifvits rätt för boställshafvare att disponera ersättning för vid
laga skiften boställen frångången ståndskog eller plantering, ej mindre
befria boställshafvare från skyldighet att till boställe lösa ståndskog, som
blifvit vid laga skifte boställe utöfver dess skogstillgång före skiftet tillBih.
till Riksd. Prof. 1877. 8 Sami. 9 Afl. 1 Band. 3 Höft. 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
erkänd, än äfven meddela berättigande för vederbörande myndighet att för
ståndsskog, som under sistnämnda förhållande tillfallit någon statens egendom,
utbetala lösen af om händer hafvande skogsinkomster, samt derjemte
stadga att lösen, som för ståndskog m. in. blefve sådan egendom tillerkänd,
skulle ingå bland inkomsterna för statens skogar, dock med undantag för
det fall, att för skog, hvarför af kastningen skulle, enligt 24 § Kong! förordningen
den 29 Juni 186G angående hushållningen med allmänna skogarne
i riket, löneregleringsfond tillfalla, lösen torde böra i ena fallet
o-odtgöras af fondens medel och i andra fallet till samma fond ingå.»
Angående dessa frågor har under närmast föregående år följande
förekommit:
I December 1873 inkom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands
län, efter Landstingets hörande, till Kongl. Maj:t med underdånigt, af
landstinget förordadt, memorial, deri Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hemstälde, det Kongl. Maj:t i nåder måtte täckas bereda det tillägg till
skiftesstadgan eller ock till den för Gotland då gällande särskilda skifteslag,
att ersättning för mistad ståndskog eller plantering ej måtte få. bestämmas
på sådant sätt, att skogsmark utblottades på växande skog eller
skogens återväxt äfventyrades; och att sålunda afverkning af skog till
ersättning för mistad sådan vid laga skiftesförrättning eller annat utbyte
af jord icke finge afse annat än mogna träd samt att ungskog dervid
ovilkorligen skulle inlösas under sådana vilkor, som Kongl. Maj:t i nåder
kunde finna lämpligt bestämma.
Vid 1874 års riksdag väcktes af Herr Malmberg inom Andra Kammaren
motion uti hufvudsakligen enahanda syfte eller att vid skogsliqvider
i följd af laga skiften träd om vissa mindre dimensioner ovilkorligen
borde af delegarne med penningar lösas. I anledning af denna motion
beslöts aflåtande af en underdånig skrifvelse, hvari Riksdagen anhöll, att
i sammanhang med den särskildt för Gotland väckta frågan om ändring
af skiftesstadgan i ändamål att bestämmande af ståndskogsersättning vid
laga skiften ej måtte verka till skogs förödande, Kongl. Maj:t täcktes taga
i nådigt öfvervägande, huruvida en dylik förändring i skiftesstadgans föreskrifter
med hänsyn till hela riket lämpligen borde ega rum.
Kongl. Maj:t lät. derpå utarbeta och till Högsta Domstolens yttrande
hänskjuta ett förslag till förändring i 101 § skiftesstadgan, men då olika
meningar om lämpligheten af detta uti omförmälda syfte uppgjorda förslag
blefvo af Högsta Domstolens ledamöter uttalade och detsamma af
flertalet icke förordades sådant det blifvit uppstäldt, fann Kongl. Maj:t
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4. 8
vid ärendets slutliga föredragning för godt i nåder förklara, att, hvad Riksdagen
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län uti nämnda
hänseende framstäf icke borde till vidare åtgärd föranleda.
Derefter väcktes vid 1876 års riksdag af Herr Hammarhjelm, Carl,
uti Första Kammaren en motion af lika syfte med den nu föreliggande,
men från denna senare i så måtto skiljaktig, att i den förra hemstäldes,
att lösen för mistad ståndskog skulle ovilkorligen erläggas i penningar.
Det Tillfälliga Utskott, som hade denna motion under behandling, fann
väl att laga skiften i väsentlig mån medverkat till skogsförödelser i de
fall, da ersättning för mistad ståndskog utgått i skogsförnödenheter, och
att det vore önskvärdt, om lagstiftningen kunde lämpligen förändras så
att denna olägenhet blefve afhjelpt eller förminskad, men kunde ej dela
motionärens åsigt, att ersättning alltid borde utgå i penningar, enär i vissa
fall och å vissa orter, då penningar icke stode att erhålla på drägliga
vilkor eller på längre tids amortering, ett slikt stadgande dels kunde föranleda
tvång för skogsegaren att för hvad pris som helst afyttra sin skog,
hvarigenom lagens syfte förfelades, dels ock ganska ofta kunde blifva
ruinerande för jordegaren. Utskottet hemstälde på sådan grund, att
motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och blef
denna hemställan af Första Kammaren bifallen.
Do. Uti motiveringen till den de! af nu ifrågavarande motion, som
asyltar ändring i 101 § skiftesstadgan och dermed sammanhängande bestämmelser,
medgifver motionären, att, om ett absolut förbud skulle meddelas,
så att uti intet fall skog vid laga skiften skulle få liqvideras med
skogsförnödenheter utan endast med penningar, det någon gång uti mycket
skogrika trakter skulle kunna hända, att ett sådant påbud skulle för jordegaren
medföra svårigheter; men, säger han vidare, om dels såsom allmänt
lagbud stadgades, att skogsliqvider skulle ske med penningar att
betalas under loppet af vissa t. ex. 10 till 20 år medelst årlig amortering,
för hvars fullgörande säkerhet kunde, på grund af skogsliqviden,
beredas uti fastighet, som fått skog utöfver sin före skiftet egande skogstillgång
sig tillerkänd, dels ock från detta allmänna lagbud gjordes det
undantagsstadgande, att, då skiftesdelegarne önskade att få liqvidera skog
med skogsförnödenheter, sådan fråga skulle, jemte landtmätarnes utlåtande
deröfver, underställas t. ex. länsstyrelsens eller annan lämplig myndighets
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:0 1) Utlåtande K:o 4.
pröfning och godkännande, så blefve den befarade vådan undanröjd, och
den myndighet, som finge åt sig uppdraget att slika frågor afgöra, kunde
då efter erforderlig utredning meddela lämpliga stadganden om vilkoren
för och omfånget af den ifrågasatta rättigheten att skog med skogsförnödenheter
liqvidera, så att jordegarens eljest befarade ruin icke skäligen
kunde äfventyra».
Hvad nämnda förslag angår, anser sig Utskottet, som visserligen delar
motionärens åsigt om önskvärdheten af lagbestämmelser uti den af honom
antydda rigtning, dock böra anmärka, dels att en allmän föreskrift det
skoo-sliqvid skulle ske medelst penningar, äfven om de fördelades på 10
ä 20 års af betalningar, vid tillämpningen komine att i väsentlig mån
höja de redan derförutan serdeles betungande skifteskostnaderna och likväl
icke skydda skogen för öfverdrifven afverkning till afsalu för åstadkommande
af penningar just till skogsliqvider, så vidt ej särskilt förbud
mot sådan afverkning också utfärdades, dels att motionärens förslag, det
undantag från den påyrkade allmänna föreskriften om skogsliqvid genom
penningar skulle göras beroende af länsstyrelsens eller annan myndighets
pröfning, icke torde af skiftesdelegarne anses såsom tillfredsställande utväg
uti en för deras ekonomi och stundom hela existens så ingripande sak
som den förevarande.
Utskottet finner sig således icke böra tillstyrka bifall till första delen
af motionen i hela den utsträckning, som motionären åsyftat; men då
medelst jemkning uti de med § 101 sammanhängande §§ 53 och 54 i
skiftesstadgan synes kunna åstadkommas, att den skiftesdelegare, som vill
med penningar tillösa sig det öfverskott af ståndskog, som å den honom
tilldelade marken förefunnes, ovilkorligen skulle vara dertill berättigad,
utan att underkastas sådan till resultatet tvifvelaktig omgång med besvärs
anförande och dylikt, som i sistnämnda § stadgas, tillstyrker Utskottet,
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,
huruvida i nu gällande skiftesstadga sådana
ändringar kunde vidtagas, att derigenom bereddes ovilkorlig
"rätt för den skiftesdelegare, hvilken sådant önskade,
att få med penningar tillösa sig det öfverskott
af ståndskog, som å den honom tilldelade marken
förefunnes.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 4. 5
2:o. Beträffande åter den andra delen af motionen, angående dels
upphäfvande af hvad Kongl. kungörelsen den 4 Maj 1827 stadgar rörande
boställsinnehafvares rätt att disponera skogsliqvidmedel, dels att ersättning
för öfverskott af ståndskog, då vid laga skifte sådan ersättning från någon
statens egendom hör utgå, må af allmänna medel gäldas, så har till Utskottets
kännedom kommit, att af Kongl. Skogsstyrelsen den 16 Februari
1874 och 3 Maj 1875 gjorda underdåniga framställningar uti hufvudsakligen
enahanda syfte redan äro på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende,
hvarför Utskottet hemställer,
att den senare delen af motionen icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Mars 1877.
På Utskottets vägnar:
O. E. L. DAHM.
Bih. till Biksd. Prof. 1877. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Käft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.