Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i 11 och 12 §§ Regeringsformen.

1877-04-17 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1877:2, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i 11 och 12 §§ Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 April 1877, kl. 7 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring i 11 och 12 §§ Regeringsformen.

Till Konstitutions-Utskottet hafva för grundlagsenlig åtgärd blifvit

hänvisade tvenne, i Riksdagens Andra Kammare väckta motioner, den

ena (N:o 1) af Herr Adlersparre och den andra (N:o 21) af Herr Hedin,

angående ändring i hvad Regeringsformen innehåller beträffande ministeriella

måls behandling. Båda motionärerne söka ådagalägga behofvet

af att i grundlagen intaga föreskrifter om sättet för dessa ärendens

handhafvande och afgörande, egnade att medföra större trygghet i

konstitutionelt afseende än nu gällande stadganden, hvilka enligt deras

åsigt vore hvarken med grundlagens anda förenliga eller med dess öfriga

stadganden följdriktigt sammanhängande. Om än under nu varande omständigheter

olägenheter eller vådor icke vore att befara till följd af den

otillfredsställande beskaffenheten af de för nämnda ärendens handläggande

bestämda former, saknades dock icke en varnande erfarenhet från

det förflutna, likasom icke heller någon visshet förefunnes, att ju icke

omständigheterna kunde i framtiden ändras; varande såsom en särskild

anledning att nu bringa denna fråga å bane af motionärerne framhållet,

att densamma stode i samband med frågan om en tidsenlig utveckling af

försvarsväsendet.

I öfrigt anmärker den förstnämnde motionären bland annat, att

Regeringsformens § 13, som medgåfve Konungen rätt att börja krig, likväl,

så vidt möjligt vore, skyddade för obetänksam krigsförklaring, då

den föreskrefve, att samtlige statsråden skola höras, innan Konungen

Bih. till Riksd. Prat. 1877. 3 Sami. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

derom fattar sitt beslut, men att en sådan betryggande föreskrift saknades,

när frågan gälde löften och aftal, hvilka bunde riket vid eller stälde

det fiendtligt emot andra stater. Enligt § 12 i Regeringsformen egde

nemligen Konungen att, sedan han hört ministern för utrikes ärendena

och någon annan tillkallad statsrådsledamot, ingå i afhandlingar och förbund

med främmande makter; men endast tvenne statsrådsledamöters

hörande kunde icke vara nog i frågor, som för riket vore af yttersta

vigt, lika litet som möjligen begångna fel kunde godtgöras genom nådig

tillämpning af hvad slutet i näst föregående § af Regeringsformen innehåller

derom, att Konungen må af sina i ministeriella mål fattade beslut

låta till Statsrådets kunskap komma hvad honom nyttigt synes; och har

Herr Adlersparre på grund häraf samt under förutsättning, att nu bestående

förhållanden mellan Sverige och Norge icke medgåfve, att § 12 i

Regeringsformen kunde erhålla den af Konstitutions-Utskottet vid 1872

års riksdag föreslagna lydelse, hemstält, att samma § måtte erhålla följande

eller ett dermed lika syftande tillägg, nemligen:

»Genom Ministern för utrikes ärendena skola dessa mål, innan de

till slutligt afgörande företagas, fullständigt meddelas Statsrådet».

Ett sådant tillägg skulle, enligt hvad denne motionär vidare yttrat,

betrygga säkerheten mot förhastade beslut i dessa vigtiga ärenden, enär

man icke kunde tänka sig, att Statsrådets ledamöter, när de erhölle full

kännedom om tillämnade beslut, hvilka för riket innebure fara, skulle

genom stillatigande eller svaga protester göra sig moraliskt medskyldige

till hvad de ogillade, eller att varningar, grundade på tydlig och klar

sakkännedom, lojalt och frimodigt uttalade, skulle blifva utan verkan förspika

eller hafva mindre inflytande derföre, att de icke vore af grundlagen

bokstafligen anbefalda.

Den andre motionären, Herr Hedin, åter framhåller den påfallande

motsägelsen mellan, å ena sidan, de grundlagsstadganden, som påbjöde,

huru äfven de ovigtigaste inrikes ärenden skulle af en konstitutionelt

ansvarig föredragande beredas (R. F. § 10), och att de ej kunde af Konungen

afgöras i närvaro af mindre än fyra rådgifvare, samt att alla rådgifvarne

der ej laga förfall hindrade, skulle öfvervara hvarje mål, som anginge t.

ex. förtydligande ändring af någon rad i en »allmän författning» — och,

å andra sidan, de bestämmelser, enligt hvilka Konungen egde efter godtfinnande

låta bereda och handhafva samt i närvaro af blott två rådgifvare

besluta afhandlingar och förbund med främmande makt, hvilka kunde

ingripa i den enskildes rättsförhållanden, lägga band på Riksdagens lagstiftnings-

och beskattningsmyndighet, ja förbereda landets indragande i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 2.

3

krigiska förvecklingar. Enligt hans åsigt skulle genom §§ 11 och 12 i

Regeringsformen ej blott Statsrådet undandragas inflytelse å afslutandet af

afhandlingar och förbund, utan till och med beredandet af alla de mål, som

anginge rikets förhållande till främmande makter, ryckas undan hvarje konstitutionel

inflytelse, alldenstund beredandet af dessa mål finge ega rum på

det sätt Konungen lämpligast syntes, således utan någon ansvarig rådgifvares

medverkan, och beslutet, sedan underhandlingarna fortskridit så

långt, att det vore lika betänkligt att gå fram som att draga sig tillbaka,

finge fattas endast med två rådgifvares vetskap. Ofvan antydda, vid

1872 års riksdag framlagda förslag vore ock, lika litet som ett femton

år tidigare framkommet, egnadt att åstadkomma den rättelse, som

erfarenheten visat vara af behofvet påkallad, emedan det inskränkte sig

till sådan ändring af § 12, att besluten i frågor om afhandlingar och

förbund skulle förläggas till Statsrådet, men lemnade orubbad § 11, som

öfverlemnade åt Konungen att, med förbigående af utrikesministern och

de officiella sändebuden, pläga underhandlingar med främmande makter

och sålunda föra t. ex. frågan om eu offensiv allians till den punkt, att,

när slutliga formella afgörandet skulle inför ansvarige rådgifvare företagas,

det kunde synas desse vara ej mindre komprometterande eller

äfventyrlig! att till aftalets verkställande säga ett nej, som kunde framkalla

förbittring och hämd, än att säga sitt ja till företag, som vore

»af eu vådlig riktning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller

otillräckliga medel att dem utföra». Herr Hedin har vidare anfört, att

det betänkliga i ll:te §:ens lydelse syntes icke hafva undgått den senaste

Unionskornitén, som i sitt af Konstitutions-Utskottet 1869 varmt förordade

förslag till ny Föreningsakt upptog en särskild §, den 26:te, så lydande:

»Alla meddelanden till främmande makt eller till rikenas sändebud i utlandet

skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom utrikesministern;»

— men att icke ens genom uteslutande af de nämnda orden

i § 11 och införande derstädes af ett sådant stadgande som unionsförslagets

§ 26, Regeringsformens § 12, ändrad i enlighet med förslaget

från år 1872, blefve tillfredsställande; enär det icke kunde vara nog, att

den slutliga, formella afgörelsen af redan färdiga aftal förlädes till Statsrådet,

medan detta fortfarande undanskötes från vetskap och inflytelse

på de förberedande förhandlingarna.

Slutligen har bemälde motionär framhållit, hurusom, enligt hans

åsigt, den ifrågavarande reformen skulle afhjelpa en af de mest öfverklagade

bristerna i den unionela statsrätten; och då det vore sannolikt

att en fullständig omarbetning af föreningsfördraget mellan Sverige och

Norge ej på länge koname att ifrågasättas, kunde en af dess svåraste och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

mest öfverklagade felaktigheter i betydlig man undanrödjas genom en

svensk grundlagsändring, som från rent svensk synpunkt längesedan blifva

för nödig och nyttig erkänd, och hvars snara genomförande numera

påkallades af särskilda förhållanden inom vårt land; och man kunde sålunda

vinna ett unionelt på samma gång som ett särskild! svenskt ändamål

af stor politisk vigt.

På nu i korthet angifna tillika med i öfrig! framstälda grunder har

Herr Hedin föreslagit, att Riksdagen måtte

antingen för sin del besluta, att ur Regeringsformens 11 § uteslutas,

jemte sista punkten, de ord, som bemyndiga Konungen att, på

det sätt honom lämpligast synes, låta bereda och handhafva ministeriella

mål, att i denna § en föreskrift införes af samma innehåll som § 26 i

sista Unionskomiténs förslag, samt att § 12 Regeringsformen förändras i

enlighet med 1872 års Konstitutions-Utskotts och § 22, 3) af sista Unionskomiténs

förslag;

eller ock besluta eu skrifvelse till Kong!. Maj:t med anhållan, det

Kongl. Maj:t täcktes för näst sammanträdande Riksdag framlägga förslag

till sådana grundlagsändringar, hvarigenom de af sista Unionskomitén

utarbetade bestämmelser rörande utrikes angelägenheters behandling måtte

blifva förverkligade i det omfång, sådant genom ändring af blott svensk

grundlag kunde ske.

Konstitutions-Utskottet har redan tillförene uttalat den åsigt, att

handläggning af frågor angående afhandlingar och förbund fordrar

större säkerhet mot förhastade beslut, en mångsidigare och mera omfattande

pröfning än den i grundlagen föreskrifva. Efter att vid 1856—1858

års riksdag hafva erinrat, att så väl afhandling som förbund med

främmande makt kunde blifva bestämmande för ett lands icke blott

yttre, utan till någon del äfven inre förhållanden under en lång följd af

år och således komma att djupt ingripa i dess öden, tillstyrkte Utskottet

den ändring af 12 § Regeringsformen, att Konungen, när han ville sluta

afhandlingar och förbund med främmande makt, skulle höra Statsrådets

samtlige ledamöter. Detta förslag antogs väl med någon förändring i

ordalydelsen att hvila till grundlagsenlig behandling vid följande riksdag,

men förföll då genom ridderskapets och adelns samt, presteståndets beslut.

De betänkligheter, som i dessa stånd framstäldes mot förslaget, stöddes

hufvudsakligen på 1809 års Konstitutions-Utskotts yttrande om vådan af att

genom dessa ömtåliga ärendens handläggning i samladt Statsråd äfventyra

den snabbhet och hemlighet i beslut, hvaraf deras framgång vore i

så hög grad beroende. Konstitutions-Utskottet vid 1859—1860 års riksdag

upptog emellertid det fallna förslaget å nyo med den förändring, att förbund

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

5

ej finge afslutas, innan Statsrådet enligt 8 § Regeringsformen deröfver

blifvit hördt, hvaremot i afseende på af handlingar med främmande makter

skulle förblifva vid hvad förut vore stadgadt. Detta förslag, som blef

hyllande till riksdagen 1862—1863, antogs då af borgare- och bondestånden,

men förkastades af de andra stånden. Sedan den vid 1859—1860 års riksdag

väckta frågan om revision af Föreningsakten mellan Sverige och Norge,

hvilken hade till följd det år 1867 af komiterade från båda de förenade

rikena afgifna betänkande, förfallit genom Riksdagens och Stortingets

beslut 1871, afgaf Konstitutions-Utskottet vid 1872 års riksdag

förslag till en så lydande ändring af 12 § Regeringsformen: »Konungen

eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan,

enligt 8 §, Statsrådet blifvit deröfver hördt.» Detta Konstitutions-Utskottets

förslag blef icke ens antaget att hvila till vidare grundlagsenlig behandling,

utan afslogs af Första Kammaren utan omröstning, efter det att

mot samma förslag framstälts den anmärkning, att då den norska grundlagen

innehölle, att alla protokoll, som föras inför norska regeringen,

skola delgifvas norska Stortinget, samt norska regeringens utlåtande

enligt regeln måste inhemtas i alla de frågor angående afhandlingar och

förbund med främmande makter, hvilka i sammansatt Statsråd behandlades,

deraf skulle uppstå den följd, att norska Stortinget finge del af

dessa samma frågor, hvilka komrae att svenska Riksdagen undanhållas.

Vigten af den sålunda gjorda anmärkningen erkännes äfven, om

ock i olika grad, af båda motionärerne. Den ene motionären har sjelf

framhållit, att densamma egde grundlagsenlig befogenhet, och att det

icke funnes någon konstitutionel säkerhet för att det skydd, hvilket hittills

omgärdat protokollen i diplomatiska mål, ej kunde blifva bestrida

och eu grundlagskonflikt sålunda föranledas; den andre åter har antagit

möjligheten af att 1872 års af honom förordade förslag icke skulle kunna,

om det af Riksdagen antoges, erhålla Kong]. Maj:ts stadfästelse och derföre

framstält sitt andra alternativa förslag. Konstitutions-Utskottet finner

för sin del, att den invändning, som 1872 var afgörande för frågans utgång,

fortfarande eger giltighet; och då den föreslagna förändringen i

formerna för ifrågavarande måls handläggning således icke kan åstadkommas

utan ändring i Riksakten eller i Norges Grundlag, anser sig Utskottet

icke kunna tillstyrka, hvad i förevarande motioner blifvit hemstäldt

om ändring af eller tillägg till 12 § Regeringsformen.

Hvad vidkommer den i Herr Hedins motion ifrågasatta ändringen

af 11 § Regeringsformen, anser sig Utskottet till en början böra uttala,

att Utskottet ej delar den uppfattning, som innehålles i motionärens

anmärkning mot stadgandet i första punkten af samma §, att Ko
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

nungen tnå låta bereda och handhafva de ministeriella målen på det sätt

honom lämpligast synes. Om man nemligen jemför första punkten i 11

§ med 10 §, synes det ej lida tvifvel, att genom stadgandet i sagda

punkt icke afsetts att undandraga ministern för utrikes ärendena beredningen

och handhafvandet af ministeriella mål, utan att stadgandet tillkommit

i syfte att för dessa måls behandling medgifva begagnandet af

andra och friare former än dem 10 § påbjuder, hvilken ursprungligen

innehöll, att ärendena skulle, sedan nödiga upplysningar deröfver ifrån

vederbörande kollegier och embetsman blifvit infordrade, till föredragning

hos Konungen uti Statsrådet beredas af föredragande statssekreteraren

och åtta män, förordnade att utgöra den s. k. rikets allmänna

ärenders beredning. Denna uppfattning vinner ytterligare stöd af föreskrifterna

i andra och tredje punkterna i meranämnde 11 §, som innehålla,

att ministern för utrikes ärendena skall inför Konungen föredraga

och anmäla dessa mål i närvaro af någon annan statsrådsledamot, äfvensom

att Konungen, efter att af desse rådgifvare hafva inhemtat till protokoll

anförda råd, för hvilka de blifva ansvarige, fattar sitt beslut.

Det torde således böra antagas, att grundlagsstiftaren icke har åsyftat att i

något afseende undandraga ministern för utrikes ärendena den befattning

med handhafvandet af dessa mål, honom i egenskap af föredragande och

departementschef tillkommer, utan blott att medgifva undantag från det

sätt för regeringsärendens beredande, som 10 § bestämmer. I fråga om

hvad 11 § innehåller anser sig Utskottet i öfrigt böra erinra, att ministeriella

mål ej alltid kunna med afseende på behandlingssättet bindas

vid samma former som regeringsärenden i allmänhet, utan fordra

särskilda sådana, en åsigt, som omfattats af senaste Unionskomitén, hvilken i

sitt af motionären åberopade betänkande har yttrat, att den förberedande

behandlingen äfven af vigtigare diplomatiska ärenden borde kunna försiggå

i den ordning 11 § Regeringsformen och Kongl. Resolutionen den 13 April

1835 stadga, samt att Statsrådets hörande vid hvarje särskilt stadium af eu

förhandling, särdeles om den vore af politisk natur, skulle, med afseende på

den skyndsamhet och tystlåtenhet, som dervid ofta måste iakttagas,

stundom finnas olämpligt, må hända till och med icke verkställbar!. Man

torde ock i likhet med Unionskomitén kunna antaga att, der sakens beskaffenhet

ej krafvel1 skyndsamhet eller sträng hemlighet, Konungen i allmänhet

skall finna för godt att så tidigt som möjligt göra frågan till

föremål för öfverläggning i Statsrådet, till hvilken uppfattning ock slutet

af 11 § Regeringsformen innebär en anledning.

De former, som 11 § Regeringsformen föreskrifver för diplomatiska

måls behandling, kunna ej anses gifva Konungen någon makt att i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

7

strid med de allmänna konstitutionella grundsatserna bestämma öfver

dessa ^ ärenden mera än öfver andra. Vederbörande departementschef är

hår likasom i andra fall det lagliga organet för beredning och verkställighet

med rätt och skyldighet att afgifva råd och vägra sin kontrasignation,

om beslutet strider mot Regeringsformen; och genom det

ansvar, som hvilar på honom jemte annan tillkallad statsrådsledamot,

innebär grundlagen tillräckligt skydd emot förhastade beslut, så snart

fråga uppstår om vidtagande af någon regeringsåtgärd i egentlig mening.

Härvid får dessutom icke förbises, att Konungen vid afslutandet af

statsfördrag är bunden inom de gränser, som grundlagen bestämt för

regeringsmaktens utöfning i allmänhet. Sålunda kan han ej åtaga sig eller

riket någon förpligtelse, som skulle stå i strid med de i ] 6 § Regeringsformen

uttryckta grundsatser eller, mot hvad 57 och 87 §§ Regeringsformen

stadga och förmå, leda till intrång på Riksdagens beskattnings- eller lagstiftningsrätt,

utan att dertill utverka sig Riksdagens samtycke. Häraf torde

jemväl följa, att hela Statsrådet jemlikt 8 § Regeringsformen måste höras i

fråga om fördrag, som beröra nu angifna fall.

Med fog lärer val ock, i betraktande af den utveckling vårt konstitutionella

statsskick numera vunnit, kunna sägas, att man ej har att

söka garantier i några förändringar af våra grundlagsstadganden om

Statsrådets sammansättning, då Konungen fattar beslut i regeringsärenden,

om dessas beredande och föredragande, om protokollets förande i

Statsrådet med mera, stadganden, som äro egendomliga för Sveriges

Regeringsform, och icke hafva sin motsvarighet i andra länders grundlagar,

utom i Norges, som påtagligen från Sveriges Regeringsform har

hemtat liknande bestämmelser. Dessa garantier har man att söka ej

mindre i förhållandet mellan Konungen och Statsrådet samt mellan statsrådsmedlemmarne

inbördes, än uti Regeringens förhållande till Riksdagen.

för att bereda Statsrådet det inflytande, som bör tillkomma detsamma,

synas ej några mera genomgripande förändringar i grundlagen

erforderliga, helst sedan i följd af den vid sistlidne riksdag vidtagna

förändring af 5 § Regeringsformen en statsminister blifvit Statsrådets

främste ledamot. Utskottet kan derföre inskränka sig till att föreslå de

ändringar i grundlagen, som synas häraf vara en gifven följd. Skall

statsministern kunna fylla den åt honom afsedda uppgift, bör han ock

ega ett af grundlagen tillförsäkradt inflytande på afgörandet af vigtigare

diplomatiska ärenden. Utskottet anser derföre det mål man vill ernå i

väsentlig mån kunna vinnas, derigenom att 12 § Regeringsformen ändras

så, att Konungen skall jemte de två der nämnde statsrådsledamöter

höra statsministern, innan han ingår i afhandlingar och förbund med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Viskottets Utlåtande N:o 2.

främmande makter. Härigenom blefve vid föredragning af dessa ärenden

antalet statsrådsledamöter detsamma, som enligt 1867 års förslag till ny

Föreningsakt mellan Sverige och Norge skulle från svensk sida vara

närvarande i det unionella Statsrådet, äfvensom genom det sammanhang,

hvari denna § är satt med 11 §, Statsrådets egenskap af ministeriel!

skulle bevaras orubbadt. I enlighet härmed synes äfven 11 § Regeringsformen

böra ändras i det syfte, att statsministern skulle blifva den

Konungens rådgifvare, som jemte utrikesministern i allmänhet vore närvarande

vid afgörande! af vigtigare ministeriel^ mål. Det ligger i sakens

natur, att statsministern måste i hvarje för riket maktpåliggande angelägenhet

taga hans v n till sina embetsbröders asigter, för att icke

vid en sådan frågas slutliga behandling sakna deras understöd. Enclast

under beredningen åt ett ärende, hvilket till följd af sin grannlaga

beskaffenhet ej lämpligen skulle kunna göras till föremål för

mera allmän öfverläggning, torde det derföre numera kunna komma i

fråga att icke höra Statsrådet, och i hvarje fall bör kunna antagas, att

en sådan samstämmighet skall lierska inom regeringen, att utrikesministern

uppbäres på en gång af Konungens och sina embetsbröders förtroende.

De garantier, som i ifrågavarande hänseende äro erforderliga, synas derför

Utskottet hufvudsakligen hemta sin styrka af de konstitutionella förhållandena,

likasom säkerheten för fullföljandet af en god och samhällsnyttig

politik äfven i förhållande till främmande makter ytterst bero af den

anda, som lifvar folket sjelf, och af den riktning, som det allmänna tänkesättet

gifver åt styrelsens rådslag.

På omild af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet

ö

Do) att Riksdagen måtte i anledning af Herrar Adlersparres

och Hedins motioner antaga att hvila till grundlagsenlig

behandling följande förändringar i

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 11-

Ministeriella mål, hvarmed för- Ministeriella mål, hvarmed för
stås

alla de, som angå rikets för- stås alla de, som angå rikets förhållande

till främmande magter, må hållande till främmande magter, må

Konungen låta bereda och handhafva Konungen låta bereda och handhafva

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

9

på det sätt, Honom lämpligast synes.

Ministern för utrikes ärendena tillhör

att dessa mål inför Konungen

föredraga och anmäla, i närvaro af

någon annan Statsrådets ledamot.

År Ministern frånvarande, föredrage

den Statsrådets ledamot, som Konungen

äfven i detta fall tillkalle.

Sedan Konungen af dessa embetsman

inheratat till protokoll anförda

råd, för hvilka de blifva ansvarige,

fatte Konungen, i deras närvaro,

besluten; åliggande det den dertill

särskildt förordnade att protokollet

föra. Af sådana beslut må Konungen

låta till Statsrådets kunskap

komma hvad Honom nyttigt synes,

så att äfven någon kännedom af

denna riksstyrelsens gren måtte hos

Statsrådet finnas.

'' '' §

Konungen egen att i afhandlingar

och förbund med främmande

magter ingå, sedan Han, enligt föregående

§, deröfver hört Ministern

för utrikes ärendena och någon

annan tillkallad Statsrådets ledamot.

på det sätt, Honom lämpligast synes.

Ministern för utrikes ärendena tillhör

att dessa mål inför Konungen

föredraga och anmäla, i närvaro af

Statsministern eller någon annan

Statsrådets ledamot. År Ministern

för utrikes ärendena frånvarande,

föredrage den Statsrådets ledamot,

som Konungen äfven i detta fall

tillkalle. Sedan Konungen af dessa

embetsman inhemtat till protokoll

anförda råd, för hvilka de blifva

ansvarige, fatte Konungen, i deras

närvaro, besluten; åliggande det den

dertill särskildt förordnade att protokollet

föra. Af sådana beslut må

Konungen låta till Statsrådets kunskap

komma hvad Honom nyttigt

synes, så att äfven någon kännedom

af denna riksstyrelsens gren

måtte hos Statsrådet finnas.

12.

Konungen eger att i afhandlingar

och förbund med främmande

magter ingå, sedan Han, i den ordning

föregående § stadgar, deröfver hört

Statsministern, Ministern för utrikes

ärendena och någon annan tillkallad

Statsrådets ledamot.

2:o) att de förevarande motionerna i öfrigt icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Slutligen, och då Utskottet anser, att, derest nu framstälda förslag

till ny lydelse af 11 och 12 §§ Regeringsformen skulle vinna Riksdagens

bifall, en dermed öfverensstämmande ändring af 32 § i samma grundlag

bör vidtagas, får Utskottet föreslå:

3:o) att Riksdagen ville jemväl antaga att hvila till

grundlagsenlig behandling följande förändring i

Bih. till Piksd. Prof. i877. 3 Sami. 2 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konslitutions-UtsJcaltets Utlåtande N:o 2.

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 32.

Sändebud hos främmande magter Sändebud hos främmande magter

och tjensteman vid beskickningarna och tjensteman vid beskickningarna

namne Konungen i Ministerns för namne Konungen i närvaro af Miutrikes

ärendena och någon arman nistern för utrikes ärendena samt

tillkallad Statsrädsledamots närvaro. Statsministern eller någon annan tillkallad

Statsrådets ledamot.

Stockholm den 17 April 1877.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Stockholm, Associations-Eoktryckeriet, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.