Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckt motion om tillägg till 28 § Regeringsformen.

1877-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1877:3, Utlåtande, angående väckt motion om tillägg till 28 § Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3,

1

N:0 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1877, kl. 11 f. rn.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om

tillägg till 28 § Regeringsformen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottets handläggning

hänvisad motion (N:o 22) har Herr S. A. Hedin föreslagit, att Riksdagen

för sin del måtte besluta ett tillägg till 28 § Regeringsformen af

innehåll, att till embets- och tjensteman i kabinettet för utrikes brefvexlingen

kunde utnämnas och befordras äfven norske män. Till stöd för

detta sitt förslag har motionären anfört, dels i allmänhet, hurusom den

utgång, frågan om en mera omfattande revision af de mellan Sverige

och Norge gällande unionsbestämmelser år 1871 erhöll, icke borde anses

såsom giltigt skäl att tills vidare afstå från hvarje bemödande att afhjelpa

sådana brister, som allt för väl kunde undanrödjas utan omarbetning af

hela Riksakten, utan tvärt om borde mana till att genom partiella förbättringar

bana väg för och underlätta en fullständig reform; dels ock,

hvad särskilt det nu väckta förslaget anginge, hurusom anställande i

Utrikesdepartementet af äfven norske män vore ej mindre, med afseende

å den kunskap om Norges lagar, institutioner och öfriga förhållanden,

handläggningen inom nämnda departement af unionella och rent norska

ärenden betingade, ett faktiskt behof, än äfven, enär Utrikesdepartementet

allt mer och, mer utvecklat sig till ett unionelt embetsverk, en rättvisans

fordran; och, då det för närvarande tillämpade sätt att tillgodose

detta behof och denna fordran eller att låta norske män allenast på förordnande

bestrida befattningar inom Utrikesdepartementet, enligt motionärens

tanke hvarken läte sig väl förena med unionens hufvudgrundsats:

Bill. till Rilcsd. Prat. 1871. 3 Sami. 3 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

de förenade rikenas fullkomliga rättsjemlikhet, eller med det. i svenska

Regeringsformens § 28 — utan något undantag beträffande anställning

af norske män i Utrikesdepartementet — förekommande stadgande, att

Konungen egde att i Statsrådet utnämna och befordra infödda svenska

män till alla de ernbeten och tjänster inom riket, högre och lägre, hvilka

vore af den beskaffenhet, att Konungen fullmakter derå utfärdade, hade

motionären trott lämpligt, att uti nämnda grundlagens rum i angifna syftet

inrymdes ett bestämdt stadgande.

Lika med motionären finner Utskottet Utrikesdepartementet och

dit hörande ärenden under unionens fortgång mer och mer hafva erhållit

en unionel pregel, i hvilket hänseende Utskottet vill erinra, dels,

beträffande handläggningen af de förenade rikenas diplomatiska angelägenheter

i allmänhet, derom att, på grund af Kongl. Resolutionen den 13

April 1835, vid föredragning så väl af diplomatiska ärenden, som särskilt

angå Norge, som af diplomatiska eller så kallade ministeriella mål,

hvilka på något sätt kunna hafva inflytande på eller stå i förbindelse

med Sveriges eller Norges gemensamma eller särskilda förhållande till

främmande makter eller kunna föranleda beslut i sådant hänseende, den

norske statsministern, eller, vid förfall för honom, annan medlem af det

norska statsrådet skall vara tillstädes; — dels ock, beträffande särskildt

Utrikesdepartementets ställning, derom, att detsamma i sammanhang med

1858 års omorganisation erhöll en gemensam stat i stället för de förut

varande särskilda svenska och norska staterna; att genom Kongl. Maj:ts

förnyade konsulsstadga af den 20 April 1858 de förenade rikenas konsulatembeten

blifvit närmare sammanbundna med departementet och dettas

chef, och att, på grund af Kongl. Maj:ts i sammansatt statsråd den 5 November

1869 fattade beslut, allt ifrån nämnda tid departementets budget,

med dertill hörande beräkningar öfver fördelningen af de särskilda utgiftsbeloppen,

sedan densamma blifvit Kongl. Maj:ts pröfning understäld i

sammansatt statsråd, samtidigt förelägges de i början af hvarje år sammanträdande

nationalrepresentationerna i båda rikena.

Under fullt erkännande af, att den unionella karakter, Utrikesdepartementet

och de flesta ärenden, som på dess föredragning afgöras,

sålunda ega, lemnar Norge berättigade anspråk att se sina söner, som äro

bekanta med sitt lands lagar, författningar, förvaltnings- och öfriga förhållanden,

inom departementet deltaga i beredning af der förekommande

ärenden, äfvensom att eu tjenstgöring inom departementet torde för de

norske män, hvilka egna sig åt den diplomatiska banan, i och för den i

nämnda hänseende erforderliga utbildning vara nödvändig, vill Utskottet, emellertid

fästa uppmärksamhet å det förhållande, att — med det obetydligare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Ulskottets Utlåtande N:o 3.

3

undantaget af Regeringsformens §§ 89 och 43, så vidt i dem Norge med afseende

å Konungens resor likställes med Sverige — hittills icke är i svenska

grundlagarne inrymd någon bestämmelse, hvilken, såsom den nu föreslagna,

skulle hafva sin betydelse endast och allenast i följd och

under förutsättning af föreningen med Norge; och har den härutinnan

framträdande grundsats desto hellre synts Utskottet böra allt fortfarande

upprätthållas, som endast härigenom, på samma gång de svenska grundlagarne

bevara sin karakter af rent svenska med ändamål att bestämma

Sveriges inre statsrättsliga förhållanden, unionens karakter af eu fri förening

mellan tvenne hvar för sig sjelfständiga brödrariken tydligen utmärkes.

Utskottet, som sålunda anser rätta platsen för ett stadgande, sådant

som det föreslagna, vara icke i den svenska Regeringsformen, utan i Riksakten,

får dock härvid påminna, att då — på sätt äfven i motionen

omförmäles — båda de förslag till ny Föreningsakt mellan Sverige

och Norge, hvilka af dertill förordnade komiterade afgifvits den 4 November

1844 och den 29 Augusti 1867, innehålla ett likartadt stadgande, sådant

icke skett utan i sammanhang med flere andra med denna i det närmaste

samband stående bestämmelser; och finner, med afseende härå, Utskottet

sig icke för närvarande och oberoende af en mera omfattande revision

af Riksakten, hvarför närvarande tidpunkt icke torde vara lämplig, böra

föreslå införandet i nämnda akt af ett. stadgande i motionens syfte; hvadan

Utskottet föranlåtes vördsamt hemställa,

att Herr S. A. Hedins ofvan omförrnälda motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 April 1877.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.