Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 10 g Regeringsformen.

1877-04-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1877:4, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 10 g Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4

1

N:0 4.

Ank. till Eiksd. Kansli den 19 April 1877, kl. 1 e. m.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i 10 g Regeringsformen.

I en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion, N:o

110, har Herr Wieselgren föreslagit, att 10 § Regeringsformen måtte erhålla

följande eller annan till innehållet härmed öfverensstämmande lydelse:

‘Innan ärendena inför Konungen i Statsrådet föredragas, skola de, efter

inhämtande af nödiga upplysningar från vederbörande embetsverk, behandlas

uti statsrådsberedning, der ordet föres af statsministern eller den af Statsrådets

öfrige medlemmar, han derom anmodar, samt ärendenas föredragning

verkställes af vederbörande expeditionschef, och eger statsministern, att, så

ofta ärendenas gång sådant fordrar, statsråden sammankalla11.

o s*öd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört, att

statsrådsberedningen allt fortfarande, utan att menligt inverka på rikets styrelseform,

^ varit i bruk; att ej mindre den sammanhållning, man genom den

sistlidna år faststälda ändringen af 5 § Regeringsformen afsett att bereda

åt Statsrådet, än äfven den ställning derigenom anvisats åt statsministern

för praktiskt förverkligande under vidriga förhållanden måhända kräfde mera

i sak gående bestämmelser, än hvad genom berörda grundlagsändring torde

åstadkommits; och att slutligen det måste vara eu anmärkningsvärd brist i

en statsförfattning, att en den vigtigaste länk i den administrativa styrelsekedjan

icke ens funnes nämnd i de lagar, som bestämma våra statsrättsliga

former, utan af de särskilde departementscheferna berodde både huruvida

och äfven i hvilken mån densamma skulle varda använd.

Bih. till Bihsd. Brok 1877. 3 Sami. 4 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 4.

I anledning af hvad motionären sålunda föreslagit får Utskottet till

en början erinra, att de bestämmelser, Regeringsformen innehåller om ärendenas

föredragning inför Konungen och om hvad Statsrådet dervid har att

iakttaga, ovilkorligen förutsätta, att i hvilken fråga som helst äfven inför

Konungen en omfattande öfverläggning kan ega rum, då samtlige de statsråd,

som äro närvarande, hafva rättighet och skyldighet att yttra sin mening.

Att vid sådant förhållande i Regeringsformen jemväl intaga föreskrifter om

de former, som inom Statsrådet böra iakttagas vid ärendenas beredning till

föredragning inför Konungen sjelf, eller, med andra ord, om det sätt, hvarpå

statsråden höra förskaffa sig kännedom om ärendena och på förhand öfverlägga

om de samma, synes så mycket mindre lämpligt, som dermed skulle

följa ett tvång, hvilket ofta för deras behandling skulle visa sig oförmånligt.

Så'' förekomma icke sällan ärenden, som fordra så stor skyndsamhet, att de

måste omedelbart i Konseljen föredragas; så beror det på ärendenas beskaffenhet,

om flere eller färre af Statsrådets ledamöter i deras beredning böra

deltaga; så torde den förberedande behandlingen af många ärenden böra

ske endast i närvaro af Statsrådets egna ledamöter.

De särskilda bestämmelser, som motionären föreslagit för att binda den

s. k. statsrådsberedningen vid vissa regler, stå i strid med den vid föredragning

derstädes nu vanliga ordning och kunna icke heller utan stora olägenheter

tillämpas. En ständig ordförande skulle icke lämpligen kunna

tillsättas i beredningen, der hvarje departementschef måste särskildt öfvervaka

föredragningen af de till hans departement hörande ärenden, och statsministern,

som utan tvifvel för ordet, då han så finner godt, lärer så mycket

mindre kunna vara ständig ordförande, som hans närvaro i beredningen icke

alltid kan påräknas. Ännu mindre bör det stadgas, att ärendena skola af

vederbörande expeditionschef föredragas; äfven om det i öfrigt vore lämpligt

att gifva denne embetsman ett sådant åliggande, skulle det icke kunna

af honom medhinnas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då det icke torde kunna

nekas, att införandet i sjelf va Regeringsformen af ett stadgande om en statsrådsberedning

med vissa lagbundna former möjligen skulle kunna komma

att minska betydelsen af det fria och fullständiga tankeutbyte, som i Statsrådet

inför Konungen bör ega rum, så hemställer Utskottet,

att Herr Wieselgrens motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 17 April 1877.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.