Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5
1877-04-17 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1877:5, Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5
Dokumentets text
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
3
N:0 5.
Ant till Riksd. Kansli den 19 April 1877, kl. 1 e. in.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt förslag om
tillägg till 38 § Riksdagsordningen.
i ^nc*er förmälan att, da nyligen inom Riksdagen Kamrarna fattat olika
beslut, huruvida en af Stats-Utskottet framlagd voteringsproposition vore af
den beskaffenhet, att samfäld omröstning derom borde ega rum eller icke
och att frågan derför lemnats oafgjord, det vore af behofvet påkalladt att
rättelse härutinnan söktes, sa att dylika händelser måtte för framtiden föreyggas,
har Herr Dickson i en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet
ö ver emnad motion, K:o 137, hemstält, att 38 § Riksdagsordningen måtte
erhålla ett tillägg i den syftning, att åt Konstitutions-Utskottet skulle uppdragas
att besluta, om samfäld omröstning jemlikt 65 § Riksdagsordningen
skall ega ram i de fall, då Kamrarna härutinnan fattat stridiga beslut.
Med afseende på denna framställning får Utskottet till eu början påminna,
derom, att vid sistlidna riksdag en motion väcktes i samma syfte
som den nu föreliggande, hvilken Utskottet ansåg sig icke kunna annat än
afstyrka. Såsom skal härför anförde Utskottet i afgifvet utlåtande, att det
af„ sta<Jgandena i 63 och 65 §§ Riksdagsordningen"följde, att såsom regel
maste anses, att båda Kamrarna skola vara ense för att ett beslut skall
ömma till stånd, och att en frågas afgörande genom samfäld omröstning
vore att betrakta såsom ett af omständigheterna påkalladt, för vissa gifna
fall stadgadt undantag. Skulle åter Kamrarna stanna i olika beslut deröfver,
om votering i en viss fråga skulle ega rum, eller angående innehållet af en
oresiagen voteringsproposition, måste således frågan om ärendets afgörande
genom sa beskaffad votering anses förfallen. Att hänskjuta en slik fråga till
4 Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
Konstitutions-Utskottet innebure i sjelfva verket att, der det gälde att afgöra,
om den ena Kammaren borde underkasta ett af Kammaren fattadt
hufvudsakligt beslut en ytterligare pröfning, låta Kamrarna underordnas en
af dem sjelfva vald afdelning af Riksdagen. Äfven om man skulle vilja
antaga att Konstitutions-Utskottet, oberoende af alla tänkbara inverkande
omständigheter, i frågor, som så väsentligen rörde de särskilda Kamrarnas
inflytande på besluten, skulle kunna intaga en fullkomligt opartisk ställning,
blefve det dock på Utskottet som det komme att bero, om Riksdagen i de
sålunda till Utskottet hänskjutna frågor skulle handla såsom två grundlagsenligt
skilda Kamrar eller såsom eu Kammare, och härigenom skulle otvifvelaktigt
åt Utskottet uppdragas en myndighet, som komme att sta i strid
med tvåkainmarsystemets väsen och våra på detsamma hvilande giundlagars
anda och mening. . .
Utskottets utlåtande bifölls af båda Kamrarna utan omröstning, i den
Första Kammaren utan diskussion, i den Andra efter en kort öfverläggning,
hvarvid särskildt anmärktes att, derest Konstitutions-Utskottet skulle skilja
mellan Kamrarna, den förseglade sedeln eller slumpen lätteligen kunde komma
att gifva utslaget. Utskottet saknar således allt skäl att frångå de åsigter, det
förra året uttalade i den föreliggande frågan, och anser fortfarande, att den erfarenhet,
som under tillämpandet af vår nu gällande Riksdagsordning vunnits,
icke kan sägas hafva ådagalagt behofvet af eu grundlagsändring i det
af motionären angifna syfte. Det torde derför böra öfverlemnas åt den^konstitutionella
praxis att utveckla de rättsgrundsatser, som vid sådana frågors
afgörande böra följas. Undersöker man de fall, då i hithörande^ afseende^
olika meningar hafva yppats inom Kamrarna, finner man, att sådant i allmänhet
har inträffat, när man sökt bringa under samfäld omröstning frågor,
hvilka blott hafva egt ett tillfälligt samband med sjelfva hufvudfrågan;
t. ex. då samfäld omröstning åstadkommits angående skrivelser i frågor, hvilka
fallit under 89 § Regeringsformen, såsom 18(18 om förbättrad skogshushållning
i Norrland, och 1872 om eu teknisk högskolas upprättande, eller då
vid beslut om anslag fogats framställningar, som rört förvaltning eller lagstiftning,
såsom 1867 i fråga om en jernväg^ sträckning, 1868 om vissa
befästningsarbeten, 1875 om skjutsväsendet. Olika meningar hafva och
uppstått i frågor om, huruvida ett organisations- eller förvaltningsärende
eller eu viss statsinkomst skulle anses tillhöra ett visst års statsreglering
eller icke, såsom 1871 i fråga om Ottenby stuteri, 1872 om
mantal spenningarna, samma år om ett anslags användande till uppförande
af stall och ridhus i Landskrona i stället för i Karlskrona,
1874 om elementarläroverkens stat, 1875 om sträckningen af
de norrländska jernvägarne; eller angående bestämmelser i bevillningsstadgan,
t. ex. 1872 i fråga om den ort, der bevillning borde erläggas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.
o
af bank- och jernvägsbolag ; eller angående uppdrags lemnande åt Riksgäldskontoret
eller Riksbanken, t. ex. 1875 angående öfverflyttning till Riksbanken af Riksgäldskontorets
lånerörelse. Den erfarenhet, som på grund häraf framgår ur det
förflutna, gifver anledning till det antagandet för framtiden, att, i händelse
endera Kammaren afslår en föreslagen voteringsproposition och sålunda hindrar
en frågas afgörande genom samfäld omröstning, den dervid skall ledas
åt sin öfvertygelse om det råtta; och äfven under den mindre antagliga
förutsättning, att endera Kammaren någonsin skulle tillåta sig att härvid
öfverskrida sin grundlagsenliga befogenhet, hvaremot för öfrigt talmannens
rätt att vägra proposition utgör ett värn, så synes en sådan enstaka tilldragelse
vara vida mindre att befara, än den samfälda omröstningens utvidgning
på lagstiftningens, förvaltningens och andra områden-, hvaraf följden, såsom
Utskottet tillförene erinrat, skulle blifva undergräfvandet af den grundval,
hvarpå vår representation är bygd, eller tvåkammarsystemet.
På grund af hvad sålunda anförts, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Herr Dicksons motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 17 April 1877.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Reservation:
af Herr Samuel Johnson, med hänvisning till det vid sistlidne riksdag
af Herr Ola Andersson, med hvilken Herr Johnson då instämt, afgifna och
vid Utskottets utlåtande N:o 4 fogade yttrande i anledning af då väckt likartad
fråga.
Herr Ola Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
detta ärendes handläggning inom Utskottet.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1877. 3 Sami. 4 Käft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.