Sök i Ratio Lex

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8

1877-04-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1877:8, Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

N:o 8.

Ank. til] Riksd. Kansli den 24 April 1877, kl. 5 e. in.

Konstitutions-Ut-skottets Utlutande, i anledning af väckt, motion om

ändring af § 1 mom. 10 i Tryckfrihetsförordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottets handläggning

öfverlemnad motion (N:o 140) har Herr S. A. Hedin föreslagit, att

Riksdagen ville för sin del antaga följande förändrade lydelse af § 1

mom. 10 i Tryckfrihetsförordningen:

»A hvarje tryckt skrift skall boktryckarens namn jemte tryckningsorten

och årtalet utsättas. Försummas det, höte boktryckaren 100 R:dr.

Utsätter någon i bedräglig afsigt å tryckt skrift orätt boktryckarenamn,

tryckningsort eller årtal, straffes med böter eller fängelse i högst sex

månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande, kan till straffarbete

i högst två år dömas. Hvad här stadgas om utsättande af boktryckares

namn, tryckningsort och årtal, galle dock ej för notifikationer

och formulärer med mera af dylik beskaffenhet».

Efter att hafva anfört, hurusom mot det i nämnda lagrum meddelade

stadgande om utsättande å hvarje tryckt skrift af boktryckarens namn,

tryckningsorten och årtalet intet vore att invända, men att så mycket

mera vore att anmärka mot straffbestämmelserna för uraktlåtande af

ifrågavarande skyldighet, nemligen första gången 450, andra gången 900

kronors böter och tredje gången boktryckeriets förlust, har motionären

till stöd för sitt förslag andragit, hufvudsakligen, att det torde vara allmänt

erkändt, det en ändamålslös stränghet satt sin pregel af orimlighet

å sist berörda bestämmelse, samt att det ville synas, som skulle lagstiftaren

dervid hafva utgått från den förutsättning, att boktryckares urakt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

låtenhet att utsätta namn in. m. endast kunde vara afsigtlig, med

ändamål att gäcka lagens väktare och skydda ett tryckfrihetsbrotts^ gerningsman,

enär han väl eljest skulle skilt mellan de olika fall, då endast

tillfälligheten, och dom, då brottslig afsigt legat till grund för lagbrottet,

samt näppeligen äfven för det förra fallet funnit anledning till

straffstegring vid förseelsens förnyande, minst till eu sådan, som kunde

innebära ekonomisk ruin; men att nu emellertid fölle under samma fördömelse

den brottsliga afsigt, som krönts med framgången att se ett svårt missbruk

af tryckfriheten ostraffadt föröfvas, och den på en gång mest otillräkneliga

och till sin verkan oskadliga förseelse mot en ordningsregel,

hvilken förseelse lätteligen kunde inträffa, i hvilket hänseende motionären

åberopat ett motionen bilagdt, till boktryckeri-societeten afgifvet yttrande;

äfvensom han till bevis på den otillbörliga stränghet, hvartill ifrågakomma

lagbudet i sin senare del kunde i tillämpningen leda, anfört exemplet af

eif boktryckare, hvilken, på grund af detta moments ordalydelse, af Kongl.

Maj:t den 24 Juli 1871 dömts till 450 kronors böter och två månaders

straffarbete — för en förseelse, hvilken, i motionärens tanke, ej röjde

skymt af bedräglig afsigt och måste anses för ganska ursäktlig.

Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet, ur hvars år 1871

till Riksdagen aflåtna förslag till ny tryckfrihetslag motionären upptagit

de nu af honom föreslagna bestämmelser, funnit, att de stadganden, sålunda

till ändring föreslagits, stå i sådant nära sammanhang med det sätt,

på hvilket ansvarigheten för tryckt skrifts innehåll för närvarande är ordnad,

att en förändring i dem icke kan anses lämplig utan i sammanhang

med ändring uti andra delar af nu gällande Tryckfrihetsförordning.

Nämnda grundlag bestämmer nemligen så denna ansvarighet,. att

densamma — med undantag beträffande dagblad och periodiska skrifter

— först skall göras gällande mot boktryckaren, hvilken, sedan han blifvit

till domstol instämd, har att, derest han det gitter, genom uppvisande

inför denna af vederbörlig namnsedel från sig leda ansvarigheten

på den i namnsedeln uppgifne författaren; men att, om boktryckaren

icke är med vederbörlig namnsedel försedd samt ej heller författaren sig

hos domstolen sjelfmant tillkännagifver, ansvaret stannar på boktryckaren.

Då boktryckaren alltså är den, som har att i första hand svara

för innehållet af en från hans tryckeri utgången skrift, ligger der naturligen

makt uppå, att han ock är känd samt således med stämning till

svaromål åtkomlig. Genom de stränga straffbestämmelserna dels för uraktlåtenhet

att å tryckt skrift utsätta boktryckarens namn, tryckningsort

och årtal, dels möt falsk uppgift å skriften om boktryckarens namn

och tryckningsorten, har lagstiftaren nu sökt förskaffa sig säker
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

K

5

het, att lagens stadgande!) härutinnan blifva af boktryckare iakttagna.

Om ock för en noggrann kontroll i detta hänseende å boktryckarens sida

åtskilliga icke obetydliga svårigheter möta, hvilka i det af motionären

åberopade yttrandet finnas närmare angifna, torde dessa svårigheter

dock ingalunda kunna anses oöfvervinneliga.

Men äfven en annan omständighet är enligt Utskottets tanke att

vid bedömandet af denna fråga taga i betraktande. I slutet af § 1

mom. 12 nu gällande Tryckfrihetsförordning förekommer det vid riksdagen

1840—1841 intagna stadgandet, att »föryttrar någon en tryckt

skrift, hvarå boktryckarens namn, tryckningsorten eller årtalet icke finnas

utsatta, böte för hvarje gång Femtio Riksdaler och stånde derjemte, i

händelse skriften åtalas, författareansvar, derest icke boktryckaren eller

författaren kan upptäckas». Genom att nu enligt motionärens förslag,

oberoende af en förändrad bestämning af ansvarigheten, mildra straffbestämmelserna

i nu förevarande hänseende, skulle på grund af det nu

anförda stadgandet i sjelfva verket äfventyret att genom förbiseende af

lagens bud stånda författareansvar från boktryckaren öfverflyttas till

bokhandlanden och kolportören. Men skulle man icke kunna på boktryckaren

ställa den bestämda fordran, att han, äfven vid strängt straff,

tillsåge, det med afseende å de från hans tryckeri utgående skrifter

lagens bud blefve iakttagna, kan man, enligt Utskottets mening, med

långt mindre skäl ställa den samma på bokhandlanden och kolportören.

Det lärer väl vara obestridligt, att det för eu bokhandlande skulle innebära

nära nog en omöjlighet att bland mängden af de tryckta skrifter, hvilka

af honom hållas till salu, beträffande hvarje särskild sådan tillse, det

rätteligen iakttagits de lagens bud, hvarigenom, derest af honom försåld

skrift blir föremål för åtal, författareansvaret från honom å annan person

öfverflyttas. Om straffbestämmelserna nu sattes så lågt, motionären föreslagit,

skulle straffhotet blifva allt för litet afskräckande för den boktryckare,

som ville antingen utan uppgifter om sitt namn och tryckningsorten

eller med utsättande af falska sådana trycka samt kring land och rike

spri däfven anonym, i ett eller annat afseende brottslig skrift, hvarför han,

derest det mindre sannolika inträffade, att han det oaktadt upptäcktes,

aldrig skulle, om han för sådant fall vore försedd med namnsedel, kunna

strängare anses än med ett hundra femtio kronors böter; och finge således den

bokhandlande eller kolportör eller hvilken annan som helst, som i god

tro och utan att ''känna en skrifts innehåll eller brottslighet inför lag

föryttrade dylik skrift, för densamma stånda ett kanske ganska strängt

författareansvar.

jBill. till Itiksd. Prat. 1877. 3 Sami. 5 Höft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet, som således icke finner skäl att för närvarande och

oberoende af eu mera omfattande omarbetning af nu gällande Tryckfrihetsförordning,

hvars många och stora bristfälligheter Konstitutionsutskottet

flora gånger haft tillfälle påpeka, i några särskilda dess straffbestämmelser

tillstyrka ändring, får följaktligen vördsamt hemställa,

att Herr S. A. Hedins motion om ändring af § 1

mom. 10 i Tryckfrihetsförordningen icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 April 1877.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservation:

af Herr Ola Andersson, med tillkännagifvande, att han för sin del

velat bifalla den i motionen föreslagna lydelse af första punkten i § 1

mom. 10 Tryckfrihetsförordningen med den ändring, att bötesbeloppet

bestämdes från och med 100 till och med 500 riksdaler.

Herr Sjöberg har begärt få antecknadt, det han varit förhindrad

att uti handläggningen af detta ärende deltaga.

Stockholm, Associatious-Boktryckeriet, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.