Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

1877-02-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:11, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 Febr. 1877, kl. 11 f. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels om upphäfvande

af och dels om tillägg till 7 kap. 3 § Giftermålsbalken.

Detta lagrum lyder nu sålunda:

»Vill man jäf göra mot äktenskap å sina eller annans vägnar; gifve

det kyrkoherden tillkänna i tvänne mäns närvaro; ställe ock strax borgen

hos Konungens Befallningshafvande för all skada och kostnad och

tage sedan stämning till nästa rättegångstimma å den, som jäf göres

emot. Finner domaren ej laga skäl dertill; böte då käranden tjugu

daler och rätte upp allan skada».

_Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion (N:o 130) har Herr Jöns Pehrsson, under anförande, bland annat,

att ifrågavarande lagstadgande vore grymt och onaturligt, enär enligt

detsamma hvem som helst kunde åstadkomma uppehåll med lysning och

vigsel, föreslagit:

»att Riksdagen för sin del behagade upphäfva omnämnde tredje

paragraf i sjunde kapitlet Giftermålsbalken».

De stadganden, hvilkas upphäfvande motionären sålunda ifrågasatt,

stå i det närmaste sammanhang med gällande föreskrifter om lysning

till äktenskap. Hufvudsakliga ändamålet med sådan lysning är att göra

det tillämnade giftermålet allmänt bekant och dymedelst sätta den, som

har något jäf att anföra deremot, i tillfälle att före vigseln göra sin rätt

gällande. Detta förutsätter åter att jäf kan göras och då synes lagen

äfven böra gifva. anvisning på hvad sätt och under hvad vilkor sådant

får ske. Detta vilkor är ställande af borgen för all kostnad och skada,

som af anmärkningen kan vållas, och lagstadgandet afser derjemte att

Bih. till Riksd. Rot. 1877. 7 Sami. 8 Höft. '' \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

motverka obehöriga sådana anmärkningar genom bestämmelsen om böter

för det fall, att jäfvet gjorts utan laga skäl.

Ett bifall till motionärens förslag skulle således hafva en alldeles

motsatt verkan till den, som han synes hafva åsyftat. På sätt Utskottet

anfört betingas rätten till jäfs anförande hufvudsakligen af stadgandena

om lysning och ett upphäfvande af ifrågavarande paragraf, hvars ändamål

endast är att inskränka eller bestämma vissa vilkor för jäfs anförande

samt att begränsa tiden för jäfsanmärkningens qvarstående, skulle,

långt ifrån att borttaga eller minska nämnde rätt, endast leda dertill

att jäf kunde anföras och äktenskap derigenom uppehållas, utan iakttagande

af dessa vilkor och bestämmelser: ställande af borgen för kostnad

och skada samt uttagande af stämning inom viss kort tid.

Utskottet hemställer fördenskull vördsamt,

l:o) att Herr Jöns Pehrssons motion måtte af

Riksdagen lemnas utan afseende.

Herr A. J. Enander åter har i en likaledes inom Andra Kammaren

väckt och till Lag-Utskottet öfverlemnad motion (N:o 30) föreslagit,

»att Riksdagen måtte för sin del besluta, att Giftermålsbalkens 7

kap. 3 § erhåller följande eller ett dermed lika syftande tillägg:

På enahanda sätt och med samma ansvarspåföljd må ock mot mans

eller qvinnas äktenskapsledighet jäf kunna, då lysning icke skett, anmälas

hos kyrkoherden i den församling, till hvilken den person hörer,

mot hvilken jäf göres, och må fördenskull bevis om äktenskapsledighet

icke utfärdas förr än åtta dagar förflutit efter det i församlingens kyrka

kungjorts, att sådant bevis blifvit begärdt».

Då ofvannämnda lagrum, såsom i allmänhet sker, tolkas på det sätt,

att det eger tillämpning endast när lysning blifvit begärd och den, mot

hvilken jäfvet skall göras, sålunda ådagalagt sin afsigt att ingå äktenskap,

så saknas för närvarande alla bestämmelser under hvad vilkor och

med hvad verkan jäf eljest kan anföras, då en persons flyttning till annan

ort jemte andra orsaker kunna dertill föranleda.

Att det äfven under sådana förhållanden kan vara af vigt att få ett

äktenskapshinder i behörig ordning antecknadt, är emellertid uppenbart

och Kongl. Circuläret den 20 Januari 1865 förutsätter också, att sådant

kan ske, då det stadgar, att i flyttningsbevis skola göras »de anteckningar,

som i afseende på ingånget äktenskap, ledighet dertill eller hinder

deremot äro nödige». Men vid ofvan antydda restriktiva tolkning

af omnämnde lagparagraf, är man i det fall, att någon tillämnad äktenskapsförbindelse

ännu ej blifvit genom lysning tillkännagifven, i saknad

af alla bestämmelser på hvad sätt och under hvad vilkor jäf bör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

anmälas för att leda till en dylik anteckning. Att bedöma hvilka anteckningar

som i berörda hänseende kunna och böra af vederbörande

pastor verkställas, är sålunda helt och hållet öfverlemnadt åt dennes

godtfinnande; och de mest olika uppfattningar härutinnan lära äfven

gjort sig gällande.

Eu del pastorer hafva ansett sig oberättigade att anteckna andra

anmälda äktenskapshinder, än sådana, som redan blifvit i behörig ordning

konstaterade, såsom då domstol tillerkänt någon äkta makas rätt

eller en man låtit kyrkotaga qvinna som sin äkta hustru, då andra pastorer

åter antecknat alla hos dem anmälda förhållanden, som enligt lag

utgöra äktenskapshinder, äfven om dessa förhållanden icke funnits lagligen

konstaterade.

Redan den omständighet, att så olika förfaringssätt kunna förekomma,

synes Utskottet utvisa en brist i lagstiftningen, som torde böra

afhjelpas, och detta så mycket hellre, som icke ringa olägenheter deraf

kunna uppstå.

I det förra af ofvan nämnda fall kan nemligen en qvinna, som har

berättigade anspråk på en mans hand och som till och med vid domstol

redan anhängiggjort dessa, likväl gå miste om sin rätt, derest mannen,

innan dom hinner meddelas och kungöras pastor, tager utflyttningsbevis

eller, qvinnan ovetande, efter det han erhållit betyg om ledighet

till äktenskap, låter lysa för sig i en aflägsen församling; och skulle domen

blifva sådan, att det äktenskap, som följt på en dylik lysning, blir

förklaradt ogilt, kunde detta medföra lika stora olägenheter.

I senare händelsen åter komma möjligen att i utflyttningsbeviset

intagas flera alldeles oberättigade anmärkningar, utan att lagen lernnar

någon anvisning på hvad sätt man kan blifva desamma qvitt. Verkan

af dylika anmärkningar eller de gjorda jäfvens befogenhet lärer emellertid

ej kunna pröfvas af annan myndighet än domstol och saknaden af

ett stadgande, som föranleder dertill, att sådana jäf så snart som möjligt

skola underställas domstols bedömande, måste ofta vara särdeles

känbar för den, mot hvilken de blifvit framstälda.

Genom ett stadgande i den syftning, Herr Enander föreslagit, undanrödjas

alla dylika olägenheter. Derigenom skulle icke blott den persons

rätt, som har ett grundadt jäf att anföra, betryggas, utan, hvad lika

vigtigt är, många obehöriga jäfsanmärkningar skulle förekommas genom

bestämmelsen angående borgen för kostnad och skada, och om dylika

anmärkningar ändock blifvit framstälda, skulle de åtminstone icke, till

men och olägenhet för den oskyldige, kunna under en obestämd tid

qvarstå och hindra ett lagligen sökt äktenskap.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Ville någon, utan att hos pastor anföra jäf, anhängiggöra talan om

äkta makas rätt, utgjorde det ifrågasatta stadgandet intet hinder att,

på sätt hittills skett, utan borgen få denna talan pröfvad; men vill man

äter, att en sådan rättegång skall utgöra hinder för den stämde att under

densammas fortgång ingå äktenskap, så synes Utskottet något rimligt

skäl ej kunna anföras, hvarföre borgen för den kostnad och skada,

som derigenom kan åstadkommas, icke skall ställas lika väl, då lysning

ännu ej skett, som då sådan egt rum. Ej heller torde föreskriften, att

stämning skall uttagas till nästa rättegångsdag kunna anses olämplig

eller såsom ett onödigt framkallande af rättegångar, då det tvärtom

måste betraktas såsom särdeles angeläget i sedlighetens intresse och derjemte

såsom eu fördel för båda parterna, att dylika, för hela deras lifstid

vigtiga förhållanden varda så snart som möjligt utredda och ordnade.

På sätt Utskottet sålunda sökt visa skulle, genom tillämpning af de

bestämmelser, som innefattas i 7 kap. 3 § Giftermålsbalken, vid alla

de fall, då jäf emot äktenskap framställas, bringas ordning och reda uti

förhållanden, angående hvilka för närvarande saknas bestämda och tydliga

föreskrifter; och får Utskottet alltså vördsamt tillstyrka,

2:o) att Riksdagen ville för sin del antaga en förordning

af följande innehåll:

Hvad i 7 kapitlet 3 § Giftermålsbalken stadgas,

skall ega tillämpning på alla de fall, då jäf emot äktenskap

göres; och skall sådant jäf, då lysning ej skett,

anmälas hos kyrkoherden i den församling, der den,

som jäfvet afser, är bosatt.

För Utskottet återstår att yttra sig om Herr Enanders förslag, så

vidt det afser, att bevis om äktenskapsledighet ej må utfärdas förr än

kungörelse skett, att sådant bevis blifvit begärdt.

Enligt hvad Utskottet har sig bekant, är ett dylikt kungörande,

ehuru ej i lag påbjudet, redan infördt i de flesta landsorter, hvilket antagligen

föranledts af nödvändigheten att så mycket som möjligt förhindra

lättsinniga eller samvetslösa personer att undandraga sig ingångna

äktenskapsförbindelser och derefter på annan ort knyta nya sådana.

Då ett sådant kungörande likväl icke allestädes eger rum samt behofvet

och gagnet af ett bestämdt stadgande härom ökats i den mån,

den yngre manliga befolkningen, till följd af lättade kommunikationer,

ökad industriel verksamhet och de stora allmänna arbeten, som på olika

ställen i landet bedrifvits, på senare tider blifvit mera rörlig, får Utskottet,

som anser plats i lagen ej böra inrymmas åt en dylik bestämmelse

af hufvudsakligen administrativ natur, vördsamt föreslå,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

3:o) att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes meddela

erforderliga föreskrifter, ledande dertill, att då

någon begärt sådant bevis, hvari anteckning om ledighet

till äktenskap skall ske, detta bör i församlingens

kyrka kungöras, samt att dylikt bevis derefter ej må

utfärdas förr än viss lämplig tid förflutit, sedan kungörandet

egt rum.

Stockholm den 27 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt, med hvilken Herrar Grefve Mörner, Sjöbring,

Lindgren, Lyth och Philipsson instämt: »Föreskriften i 7 kap. 3 § Giftermålsbalken

om anmälan af jäf mot äktenskap afser det fall då lysning

blifvit begärd och den mot hvilken jäfvet göres dymedelst ådagalagt sin

afsigt att bryta den äktenskapsförbindelse han förut kan hafva ingått.

En sådan anmälan, hvilken skall göras hos kyrkoherden i lysningsorten,

åsyftar att hindra det tillämnade äktenskapets ingående och deraf betingas

den stadgade skyldigheten för den anmälande att ställa borgen

för skada och kostnad samt genast till domstol instämma sin talan,

äfvensom bestämmelsen om ansvar, derest jäfvet finnes vara utan skäl

framstäldt. När åter jäf, innan lysning blifvit begärd, anmäles hos kyrkoherden

i den församling der den hvilken jäfvet afser är boende, åsyftas

dermed endast att hindra det denne senare må erhålla bevis om ledighet

till äktenskap. I sådant fall har kyrkoherde på grund af Kongl.

Circuläret den 20 Januari 1865 m. fl. författningar skyldighet att derom

göra anteckning i kyrkoboken, så vida jäfvet styrkes eller frågan visas

vara på domstols pröfning beroende, men eljest synes han hvarken ega

eller böra ega rätt att verkställa en sådan anteckning. Att i förevarande

fall framkalla en möjligtvis obehöflig rättegång torde desto mindre vara

lämpligt, som en lägrad qvinna, hvars rätt härutinnan företrädesvis är

i fråga, har sig öppet att när som helst föra talan om fullbordan af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

utlofvadt äktenskap. Dessutom lärer en lysning sällan kunna bringas

till slut utan att den, som finner sig förnärmad af densamma, derom

får kännedom, och det föreslagna kungörandet om begärdt bevis angående

äktenskapsledighet skulle föga till säkerheten i berörda hänseende

bidraga.

På dessa skäl har jag ansett mig böra afstyrka Herr Enanders

motion».

af Herr Eibbing mot andra punkten.

af Herrar Asplund och Fröberg mot tredje punkten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.