Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af ett lagförslag rörande gift qvinnas rätt. Ilerr C. J. Svensén har uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion

1877-02-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af ett lagförslag rörande gift qvinnas rätt. Ilerr C. J. Svensén har uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

7

>:o 13.

Ant. till Riksd. Kansli den 28 Febr. 1877, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af ett lagförslag

rörande gift qvinnas rätt.

Ilerr C. J. Svensén har uti en inom Andra Kammaren väckt och

till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 81) föreslagit, att, Riksdagen

ville för sin del antaga ett lagförslag af följande innehåll:

»Lagförslag angående gift qvinnas rätt.

Allt hvad i lag eller särskild författning finnes stadgadt om äktenskapsförord,

mannens målsmanskap för hustrun, morgongåfva, giftorätt

samt fördel af bo oskifto upphäfves och i stället för 8, 9, 10, 11 och 11

kapitlen Giftermålsbalken med dertill hörande författningar stadgas i

Giftermålsbalkens

8 kap.

Om gift qvinnas rätt.

1 §. Gift qvinna är myndig. De förbindelser, hon ikläder sig, äro

icke bindande för mannen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

2 §. All fast eller lös egendom, som hustrun vid äktenskapets ingående

eger eller sedermera förvärfvar, är hennes enskilda egendom,

hvilken hon sjelf förvaltar.

3 §. Hustrun underhålles af mannen.

4 §. Vid mannens död tillfälle henne en tredjedel af mannens egendom

utöfver hvad han kan hafva tillagt henne genom gåfva eller testamente.

Den tredjedel kallas hennes enkorätt.

I enlighet härmed erhålla nedanstående lagrum följande förändrade

lydelse:

Giftermålsbalkens

3 kap.

9 §. Häfdar man sin fästeqvinna, då är det ett äktenskap, som

skall fullkomnas med vigsel, ehvad trolofningen är med eller utan vilkor,

ändå att samma vilkor ej fullgjorda äro. Undandrager han sig vigsel

och framhärdar i denna sin motvilja, varde hon då förklarad för hans

äkta hustru. Gör hon det, vare lag samma.

5 kap.

3 §. Kommer förre man eller hustru åter; då brytes senare giftet,

utan dem annorledes åsämjer, och den, som vika måste, tage sin egendom

med sig. Hafva de barn samman i det gifte, som brytes, och vill

moder dem tilUuppfostran taga, pröfve då domaren, om hon dem förestå

gitter, och lägge så dem emellan hvad fadren dertill årligen gifva bör.

13 kap.

1 §. Gör mannen hor och vill hustrun ej förlåta honom brott sitt

och häfver hon ej haft sängelag med honom, sedan det henne kunnigt

blef, då må skilnad i äktenskapet ske. Gör hustrun det, då må ock

äktenskapet skiljas. 1 begge fallen utgifve den brottslige skäligt skadestånd.

Hafva de begge hor gjort och endera med den andre förut ej

blifvit förlikt, må deras äktenskap ej skiljas.

4 §. Öfvergifver och föidöper mannen af ondska och motvilja sin

hustru och far utrikes i det uppsåt att ej mera blifva och bo med henne,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

och vill hustrun från honom skiljas, tage då stämning hos domaren.

Vet man ej hvar han sig uppehåller, läte domaren å predikstolarne lysa

efter honom öfver hela häradet eller staden, om han der boende varit,

så ock i närmaste socknar derintill, och förelägga honom natt och år.

Kommer han ej inom föresatt tid, döme då domaren till skilnad och

tilldöme henne skäligt skadestånd. Samma lag vare, der hustrun förlöper

mannen.

5 §. Utgår.

7 §. Häfver man eller hustru, sedan de fäste blifvit, haft lägersmål

med någon annan och det efter vigseln varder veterligt, gåno-e då

med skilnaden som i 1 § sagdt är.

8 §. År man eller qvinna af naturen vanför och till äktenskap alldeles

obeqväm eller dragés han eller hon med obotlig smittosam sjukdom,

förtiger det och svikligen förleder annan till giftermål med sig,

varder det fulltygadt, gånge då äktenskapet åter, upprätte ock all skada

och plikte för bedrägeri.

15 kap.

Huru med barnens uppehälle förhållas skall.

1 §.. Barn njute af fader och moder föda och uppfostran till dess

de sig sjelfva nära kunna. Dör endera och lemnar ej gods efter si°'',

föde då den barnet, som efter lefver.

2 §. Fader och moder bestämma båda öfver barnen. I skiljaktiga

fall blifve mannens vilja rådande i fråga om son, och hustruns i fråo-a

om dotter.

3 §. Varda man och hustru lagligen skilda till säng och säte, då

eger den barnen förese, som bäst dertill fallen är, och den andre bidrage

till deras uppehälle efter ty domaren pröfvar. Äro de dertill

lika fallna, vare då mannen närmare att hos sig hafva son, och hustrun

att hafva dotter. År mannen till den skilnad vållande, bekoste han ock

hustruns underhåll.

Årfdabalkens

5 kap.

2 §. Nu dör mannen och finnes hustrun efter honom hafvande

vara; njute hon då underhåll af hans egendom medan hon hafvande är,

Bih. till Bihtd. Proi. 1677. 7 Sami. 8 Hcift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

ehvad barnet sedan födes qvickt eller dödt. Säger hon sig hafvande

vara och synes det ej å henne; ställe då borgen, om hon uppehälle af

mannens egendom njuta vill. Kan det sedan pröfvas, att hon det svikligen

föregifvit, eller föder hon barnet senare, än att det för mannens

arfvinge hållas må, gälde då åter hvad hon af mannens egendom till

föda fått eller försatt häfver.

6 kap.

3 §. Dräper man sin hustru med vilja eller af groft vållande och

hafva de barn samman, då tage näste mödernes fränder barnen och deras

arf i sin värjo, medan de omyndiga äro. Do de barn och hafva ej

barn efter sig, der ärfve aldrig fader, som dräpit häfver, eller hans

skyldeman något af det arf, som barnen efter deras dräpna moder fått

hafva, utan gånge det till barnens skyldeman å mödernet. Dräper hustru

man sin, vare lag samma.

4 §. Utgår.

9 kap.

1 §. När dödsfall timar, då skall man eller hustru, som lefver efter,

rigtigt uppgifva och låta noga uppteckna alltsammans i den dödes bo,

så löst som fast, o. s. v.

5 §. Försummar den, som egendom uppgifva borde, att i rätt tid

låta uppteckna egendomen, som nu är sagdt, böte från tio till hundrade

daler: domaren sätte ock godset i qvarstad och läte laga uppteckning

derå ske.

s?

12 kap.

3 §. Efterlefver hustrun, tage först ut sin enkorätt; sedan skifte

arfvingarne arfvet sig emellan.

Handelsbalkens

1 kap.

8 §. Ingen må något köpa af annan mans barn eller tjenstehjon

utan de hafva lof att sälja eller till köpslagan satte äro. Gör det någon

och åkäres, vare det ogilt och böte tio daler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

10 kap.

13 §. Ej må omyndig i borgen gå.

17 kap.

4 §. År gäldbunden man död och häfver någon försträckt penningar

eller varor till hans begrafning, det skall först gäldas, sedan det

gods afskildt är, som förr är sagdt; dernäst den kostnad, som å egendomens

uppteckning skäligen gjord är; sedan läkarelön, läkedom och

föda under den dödes sista sjukdom, deras arvode, som honom deri skött

hafva, så ock enkorätt samt betjenters och tjenstehjons lön för sista året.

Rättegångsbalkens

10 kap.

1 §. Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld eller i annat

tvistemål, som dess person rörer, läte då stämma honom till den rätt,

derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, medan hon med

mannen sammanbor, och barn, medan de hemma när föräldrar äro, lyda

under den rätt, som man och fader, och tjenstehjon der de sin tjenst

hafva o. s. v.

2 §. Yppar sig tvist om arf eller den dödes yttersta vilja eller

kräfves gäld efter den, som död är, döme det den rätt å landet eller i

staden, der den döde bott eller sin tjenst haft, ändå att arfvingarne under

annan rätt bo eller lyda eller godset mellan sig skiftat hafva. Vilja

arfvingar sig urarfva göra, lite den rätt till, derunder han lydt, som

ärfvas skall.

Vidare upphäfves Kongl. förordningen den 18 September 1862 om boskilnad

och undanskiftande af egendom i makars bo.

I förordningen den 18 September 1862 huru gäld vid dödsfall betalas

skall och om urarfvagörelse m. m. upphäfvas 7, 8, 9, 10, 11 och 17 §§.

29 § erhåller följande lydelse:

Fråga huruvida arfvinge må tillgodonjuta sådan befrielse från gäld

o. s. v.

I Kongl. förordningen den 18 Juni 1842 angående folkundervisningen i

riket tillägges vid slutet af 8 § 5 mom. följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

»och ansvare i dylikt fall fader och moder en för begge och begge

för en.»

Enahanda tillägg göres vid 29 § 2 moln. i Kongl. förordningen den

9 Juni 1871 angående fattigvården.»

Hvad motionären sålunda föreslagit afser ett fullständigt upphäfvande

af hittills gällande stadganden om mannens målsmansrätt för

hustrun, om makars egendomsgemenskap och om giftorätt, med tillägg

af nya bestämmelser angående skyldighet för mannen att af sin enskilda

egendom bestrida hustruns underhåll, äfven om dennas egen förmögenhet

skulle dertill lemna tillgång, samt om »enkorätt».

Med afseende å den uppfattning af familjens betydelse samt äktenskapets

natur och ändamål, som i vårt land torde vara den allmänna,

kan Utskottet ingalunda förorda ett sådant fullständigt kullkastande af

de grundvalar, hvarpå hela vår familjerätt är bygd, särdeles som en dylik

förändring af familjerätten torde vara hvarken förenlig med allmänna

tänkesättet i landet eller föranledd af några större olägenheter i nu

varande förhållanden.

Då man och qvinna förenas genom äktenskapets band, uppkommer,

i enlighet med nämnda uppfattning, eu ny personlighet, familjen, till

hvilken andra personer kunna komma i rättsförhållanden; och enär det

för sådana fall är nödvändigt, att någon af makarne på denna personlighets

vägnar kan föra talan, så betingas deraf stadgandet om mannens

målsmansrätt, då det väl ej lärer kunna ifrågasättas att uppdraga en

sådan rätt åt qvinnan. Att en qvinna, som före äktenskapet varit myndig

och sålunda berättigad att sjelf förvalta sin egendom, måste, om

annorlunda ej af talats, efter giftermålet öfverlemna denna rätt till mannen,

synes Utskottet ingalunda mera obilligt eller orimligt än att eu

person, som ingår uti ett bolag, inskränkes i rätten att sjelf förvalta de

medel, han till bolaget öfverlemnat.

Utaf ofvanberörda uppfattning af äktenskapet följer äfven, att Utskottet

anser båda makarnes uppgående uti och sammansmältning till

den persona moralis, som kallas familjen, vara ett af äktenskapets vigtigaste

ändamål, och detta befordras i hög grad af en viss egendomsgemenskap

och de samfälda omsorger om boet och dess förkofran, som

deraf följa. Finnes åter gemensam egendom makar emellan, så erfordras

äfven bestämmelser om giftorätt.

Då Utskottet sålunda anser att stadgandena om mannens målsmansrätt

och viss egendomsgemenskap böra bibehållas såsom regel vid äktenskap

i allmänhet, förbiser Utskottet ingalunda, att förhållanden stundom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12. 13

förekomma, då bestämmelserna härom kunna till hustruns skada af

mannen missbrukas. Men dessa fall blifva likväl undantag, och civillagens

föreskrifter måste i främsta rummet afse de förhållanden, som i

allmänhet förekomma. För öfrigt äro för berörda undantagsfall meddelade

åtskilliga stadgande^, hvilkas vigt och betydelse allt för mycket

underskattas af dem, som ifra för den gifta qvinnans sjelfständiga ställning.

Genom Kongl. förordningen den 18 September 1862 är det medgifvet

hustru att erhålla boskilnad samt rätt till sjelfständig förvaltning

af sin egendom i flera fall, då sådant kan anses nödigt, bland annat då

mannen genom försummelse eller vanvård af boets angelägenheter eller

boets belastande med skuld utan motsvarande nytta kan anses missbruka

sitt målsmanskap.

Vidare är genom Kongl. förordningen den 11 December 1874 stadgadt,

ej mindre att i äktenskapsförord må meddelas föreskrifter om rätt

för hustiun att sjelf förvalta den henne enskildt tillhöriga egendom

jemte dess afkastning samt att dylik förvaltningsrätt jemväl kan tillkomma

hustrun beträffande den egendom, som under sådant vilkor genom

gåfva eller testamente under äktenskapet åt henne enskildt gifves,

ån äfven att hustru, oberoende af öfverenskommelse mellan makar, eo-er

sjelf förvalta hvad hon genom eget arbete förvärfvar.

Genom dessa stadganden synes Utskottet, att lagstiftningen, i bemödandet

att trygga den gifta qvinnan mot mannens missbruk af sin

målsmansrätt och mot de olägenheter, som egendomsgemenskapen i vissa

fall kan medföra, gatt så långt, som för närvarande torde vara tillrådligt.

Om det också måste medgifvas, att det förtroende, som vid äktenskaps

ingående i allmänhet torde böra förutsättas makar emellan, föranleder

dertill, att äktenskapsförord mera sällan förekomma, så får det

likväl ej förbises, att stadgandet härom sätter en qvinna, som sådant

åstunda!-, i tillfälle att sjelf eller genom sin målsman bereda sig eu

i ekonomiskt hänseende nästan lika sjelfständig ställning, som motionären

ansett lämplig för alla hustrur. Derest en qvinna redan vid äktenskapets

ingående har någon betydligare förmögenhet, lärer väl också,

då sådant anses erforderligt, stadgandet om äktenskapsförord komma

till användning.. I vanliga fall torde emellertid den förmögenhet, hustrun

erhåller, tillfalla henne efter giftermålet genom arf eller testamente;

och om mannen skulle under äktenskapet hafva visat, att han ej på

tillfredsställande sätt kan förvalta makarnes bo eller hustruns slägtingar

ej hysa fullt förtroende för honom, så står det dem öppet att till hustruns

förvaltning öfverlemna åtminstone hälften af den egendom, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

hon af eller efter dem erhåller. Härtill kommer vidare ofvanberörda

rätt till boskilnad, som utan särdeles omgång eller kostnad kan anlitas

i de fall, då ofvan angifna försigtighetsmått ej blifvit vidtagna eller

visat sig otillräckliga.

Att hustruns ställning i de förmögnare samhällsklasserna sålunda

blifvit tillgodosedd, anser Utskottet uppenbart och hvad de obemedlade

angår, torde nu gällande bestämmelse att hustrun eger sjelf förvalta

hvad hon genom eget arbete förvärfvar, vara tillfyllestgörande.

Utskottet, som sålunda sökt ådagalägga, att den förändring i familjerätten,

som motionären ifrågasatt, hvarken är lämplig eller behöflig,

anser sig vid sådant förhållande ej böra ingå i någon annan eller närmare

granskning af lagförslagets detaljbestämmelser, ehuru dessa synas

Utskottet i flera afseenden gifva anledning till berättigade anmärkningar,

än att såsom exempel härpå i någon mån belysa beskaffenheten af hvad

motionären kallat enkorätt.

I motionärens lagförslag lyder 8 kap. 4 § Giftermålsbalken sålunda:

»Vid mannens död tillfälle henne (hustrun) en tredjedel af mannens

egendom utöfver hvad han kan hafva tillagt henne genom gåfva eller

testamente. Den tredjedel kallas hennes enkorätt..»

Derjemte föreslås till 17 kap. 4 § Handelsbanken det tillägg, att

hustru för enkorätt skall hafva samma förmånsrätt, som tjenstehjon för

sista årets lön.

Dessa stadganden hafva af motionären motiverats på följande sätt:

»Rättvisan kräfver, att hustrun, på hvilken slägtas bestånd hufvudsakligen

beror, af mannen erhåller sitt underhåll. Äfven om äktenskapet

blir barnlöst, måste hustrun i ekonomiskt afseende antagas göra

mannen åtminstone så stort gagn som en tjenarinna, hvilken alltid är

berättigad att af husbonden erhålla underhåll. Den man, som ej kan

bereda en hustru denna fördel, bör ej ingå äktenskap.

Af nyss nämnda grund bör hustrun ock vara berättigad till viss

andel af mannens egendom i händelse han dör före henne. Derest hon

före äktenskapet ingen förmögenhet egt och under äktenskapet varit

upptagen med barnens vård och uppfostran, så att hon för egen del

ingenting kunnat förtjena, vore det allt för hårdt, om hon vid mannens

död skulle nödgas att alldeles utblottad lemna sitt fordna hem.

Då denna andel bör betraktas såsom godtgörelse för hennes uppoffring

för äktenskapets ändamål, så bör den icke, såsom förhållandet

för närvarande är med giftorätten, utgå af behållningen i mannens bo,

utan framför andra fordringar och i händelse af konkurs med den förmånsrätt,

som bestämmes i 17 kap. 4 § handelsbalken.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

Härutaf framgår otvetydigt, att motionären afsett, det enkorätten

skulle beräknas ej af mannens behållna egendom utan, oberoende af

mängden och beloppet af dennes skulder, utgöra en tredjedel af hvad

som vanligen kallas boets summa inventarii samt vid konkurs med förmånsrätt

utgå till hustru på samma sätt och af samma grund, som

tjenstehjon utbekomma sina löner.

Utom det för hustruns ställning i hög grad nedsättande, som ligger

i en dylik paritet emellan henne och mannens tjenare, synes obilligheten

och vådan af ett dylikt stadgande ligga i öppen dag. Fordringsegarnes

rätt blefve derigenom i väsentlig mån inskränkt och ett vidt

fält öppnadt för bedrägligt förfarande mot dessa, hvarförutan mannens

personliga kredit otvifvelaktigt skulle derigenom förminskas.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört hemställes vördsamt,

att Riksdagen icke måtte bifalla ifrågavarande motion.

Stockholm den 27 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Philipsson har begärt få antecknadt, att, ehuru han förenat

sig med Utskottets öfrige ledamöter i det slut, hvartill Utskottet kommit,

han dock icke biträdt motiveringen i alla dess delar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.