Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i gällande stadgande» om stämningars utställande till första rättegång sdag en af ting eller sammanträde samt rättssökandes skyldighet att då iakttaga inställelse.

1877-03-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:17, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i gällande stadgande» om stämningars utställande till första rättegång sdag en af ting eller sammanträde samt rättssökandes skyldighet att då iakttaga inställelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:0 17.

Ålit. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring i gällande

stadgande» om stämningars utställande till första

rättegång sdag en af ting eller sammanträde samt rättssökandes

skyldighet att då iakttaga inställelse.

Genom remiss från Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling

hänvisats en inom nämnda Kammare af Herr Sven Andersson

vackt _ motion (N:o 100), hvaruti han föreslagit, “det Riksdagen ville

or sm del besluta, att 11 kap. 1 § Rättegångsbalken måtte genom

följande tillägg samt med uteslutande af sista raden erhålla följande

forandrade lydelse:

...n Stämningar kunna ej annorledes än på första rättegångsdagen

stallas, dock, om ting eller tingssammanträde kommer att pågå längre

an en dag, vare domare skyldig att till vederbörande stämningsutgifvare

lemna förteckning på de till hvarje dag utstälda mål så tidigt,

att _ kärande och svarande part måtte minst två dagar före tingets

början der kunna erhålla underrättelse om hvilken dag deras mål vid

ratten till behandling* förekommer.u

^ Rättegångsbalken lyder nu sålunda:

• . VlH man annan kära; då eger domaren gifva skriftelig stäm
mg:

och namne han der i käranden och saken, så ock å hvad ort

och dag den bor till svars komma, som stämd varder: kungöre ock

rV’ att om han ej kommer sjelf, eller dess laga ombud, skall saken

anda företagas och afgöras.“

Denna § innehåller sålunda icke det af motionären åsyftade stadgande

som deremot återfinnes i 82 § af Kongl. Resolutionen den 17

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 7 Samt. 12 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

September 1723, hvithet lagrum i de vanliga lagbokseditionerna är infördt

under 11 kap. 1 § Rättegångsbalken och har följande lydelse:

“Stämningarne kunna ej annorledes än på första rättegångsdagen

ställas, eftersom de rättssökande sig då enhälligt infinna måste,

tingspredikan att bevista.41

Kongl. Förordningen den 17 Maj 1872, angående ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser om häradsting, innehåller jemväl föreskrift

derom, att i domsaga, der flera allmänna sammanträden hållas

under samma ting, stämningarne skola utlärdas till första rättegångsdagen

af visst sådant sammanträde.

Motionären synes med sitt förslag åsyfta, att de, som å domarens

vägnar utfärda stämningar, skulle fjorton dagar före ting eller sammanträde

till honom insända så kallade stämningslistor, hvarefter

domaren skulle bestämma dagarne för målens handläggning och derom

underrätta dem, som stämningarne utfärdat, så tidigt, att parterne

hos dem kunde två dagar före tinget erhålla upplysning om tiden för

sin inställelse vid rätten.

Härvid har motionären likväl alldeles förbisett, att någon viss

stämningstid ej finnes stadgad för brottmål, hvilka mål kunna anhängiggöras

helt kort före tingens början; och äfven hvad tvistemål

angår torde i många trakter, särdeles af de norra orterna, postgången

ej vara så inrättad, att stämningslistorna moln loppet af tolf dagar

kunde till domaren insändas och derefter åter tillhandakomma vedeibörande.

Enda möjligheten att parter under nuvarande förhållanden

skulle kunna före tingens början erhålla bestämd underrättelse om den

dag deras mål förekomma, vore, enligt Utskottets åsigt, att stadga,

det stämningar alltid skulle utfärdas af domaren sjelf; men det torde

dock vara tvifvel underkastadt, huruvida allmänheten för denna fördel

skulle vilja uppoffra förmånen att kunna i hemorten uttaga stämning,

utan att behöfva för detta ändamål anlita domaren.

Den anmärkta olägenheten minskas för öfrigt genom stadgandet

i Kongl. Resolutionen den 1C Mars 1739, att häradshöfding först skall

“afhjelpa de långvägade“; och i allmänhet kan väl också paräknas,

att vederbörande domhafvande i förevarande afseende, till lättnad och

beqvämlighet för rättssökande, vidtaga sådana anordningar, _ som för

de olika orterna kunna vara lämpliga. Så brukas redan, enligt hvad

Utskottet har sig bekant, i flera större domsagor att med afseende

på svarande parternes hemvist på förhand bestämma vissa dagar för

handläggning af mål från särskilda socknar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet

vördsamt,

att motionen måtte af Riksdagen lemnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 28 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:o 18.

Ank. till Kiksd. Kansli den 28 Mars 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 30 kap. 5

och 6 §§ Bättegångs-Balken.

Dessa båda §§ lyda nu sålunda:

“5 §.

Den, som tappat i Hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve

ornant ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande

eller i taka händer. År det, hvarom dömdt är, sådant, att

ändringssökandet onyttigt blefve, der dom fullgöras skulle; då gånge

den ej till fullbordan. Skola penningar efter dom gäldas, och säger

han, att han dem ej eger, ej eller silfver eller guld: styrke det,

der vederdeloman det äskar, med ed sin, hos Konungens Befallningshafvande,

eller Domaren i orten, om det beqvämligare der ske kan;

och hafve sedan lof, men ej förr, att gifva andra lösören dertill upp,

med laga värde derå. Finnas ej de; gifve då upp gods och jord å

landet, eller hus och tomt i staden med Rättens bevis, om de för annan

gäld häfta eller ej. År tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det,

som dömdt är, och kan den ej mätas, innan tid är inne, att han saken

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.