Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18

1877-03-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:18, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet

vördsamt,

att motionen måtte af Riksdagen lemnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 28 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:o 18.

Ank. till Kiksd. Kansli den 28 Mars 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 30 kap. 5

och 6 §§ Bättegångs-Balken.

Dessa båda §§ lyda nu sålunda:

“5 §.

Den, som tappat i Hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve

ornant ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande

eller i taka händer. År det, hvarom dömdt är, sådant, att

ändringssökandet onyttigt blefve, der dom fullgöras skulle; då gånge

den ej till fullbordan. Skola penningar efter dom gäldas, och säger

han, att han dem ej eger, ej eller silfver eller guld: styrke det,

der vederdeloman det äskar, med ed sin, hos Konungens Befallningshafvande,

eller Domaren i orten, om det beqvämligare der ske kan;

och hafve sedan lof, men ej förr, att gifva andra lösören dertill upp,

med laga värde derå. Finnas ej de; gifve då upp gods och jord å

landet, eller hus och tomt i staden med Rättens bevis, om de för annan

gäld häfta eller ej. År tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det,

som dömdt är, och kan den ej mätas, innan tid är inne, att han saken

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

hos Konungen fullfölja bör; sätte borgen till dess värdering derå ske

kan. Gitter han ej någotdera, som nu sagdt är: sätte för hvad dömdt

är full borgen. Kan han ej eller det; ställe då borgen för sig sjelf,

eller träde i fängelse till sakens slut. År i ett utslag öfver flera

särskilda mål dömdt, och häfver den, som ändring sökt, det i ett eller

flera fullgjort; gälle ändringssökandet deri, och hafve i de andra ingen

talan. Huru det lyftas må, som utgifvet är, sägs i 3 kap. 5 §

Utsökningsbalken. Häfver den, som gifvit gods, hus eller gård upp,

till doms fullbordan, ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed,

som i 5 kap. 8 § samma balk stadgadt är. Vill den, som vunnit, ej

lyfta det, som utgifvet är, eller kan han ej borgen sätta; kungöre det

strax Konungens Befallningshafvande, eller Domaren: och vederdeloman

tage det åter, och sätte han borgen i stället. Om pröfning af

borgen sägs i 26 kap. 8 §: ege ock Konungen att borgen godkänna,

när så omtränger.

6 §.

Säger någon, att han så fattig är, att han ej eger i löst och

fast gods, som för gäld ej häftar, femhundrade daler, att dermed fullgöra,

hvad i 1 och 3 §§ sägs; styrke det strax med ed sin, om

vederparten dermed åtnöjes: eljest läte Hofrätten undersökas om gods

hans af Domaren i orten, och gifve han sedan bevis deröfver. Å

landet nämne Häradshöfding tvänne af Nämnden, eller andra edsvorna

män, som i partens hemvist hans egendom uppteckna och värdera:

och gifve Häradshöfding sedan sjelf vitnesbörd derom. Finnes det,

som upgifvet är, ej stiga till femhundrade daler, och fäster parten det

med ed sin, in för Hofrätten eller, med Hofrättens tillstånd, in för

närmaste Domare i orten, der han vistas, att han ej mera eger; då

må han saken fullfölja hos Konungen utan penningar: ställe dock för

det, som dömdt är, full borgen, i ty fall som sagdt är, så ock för

kostnad och skada. Förmår han det ej; sätte borgen för sig sjelf

eller träde i fängelse till sakens slut. Den, som vakten underhålla

kan, må sitta hemma i hus sitt. Finnes han mera gods eg a, än föregifvet

är; eller gitter han ej eden gånga: hafve ej vidare talan i

saken. Faller honom gods eller penningar till, innan han saken hos

Konungen fortsätta bör; fullgöre deraf, hvad som i 1 och 3 §§ föreskrifvet

är. Den så stor lön för sitt embete, eller årlig benådning

häfver, att hälften deraf hinner till femhundrade daler, må ej utan

penningar få Hofrättens dom under Konungens skärskådan draga, ändå

att han ej annat gods eger.“

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande A’:o 18. 5

. De uti 6 § oiriförmälda lagrum handla om nedsättande af s. k.

revisionsskilling, tu hundrade daler, samt om ställande af borgen för

kostnad och skada.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad

motion. (N:o 69) har Herr Ludv. Torpadie nu föreslagit, “det

Riksdagen ville för sin del besluta, att ofvanberörda tvenne §§ i 30

kap. Rättegångsbalken skola erhålla en i så måtto förändrad lydelse,

att det deri förekommande stadgande om i Hofrätt tappande parts

skyldighet att, der han vill Konungen deremot söka, ställa borgen

för sig sjelf eller träda i fängelse till sakens slut, måtte utgå samt

ersättas med en bestämmelse derom, att “part, som är så fattig, att

han ej kan ställa borgen för det som dömdt är eller för kostnad och

skada, skall sm fattigdom styrka med domstolens eller domarens vittnesbörd

eller, om det ej kan ske, med intyg derom af vederbörande

kronobetjent eller pastor i den församling, der parten bor och har

sitt hemvist44.

Uppenbart är, att det af motionären åsyftade stadgandet är

mindre lämpligt; och lärer detsamma, om någonsin tillämpad^ likväl

numera icke någonstädes komma till användning.

Enahanda är likväl förhållandet med åtskilliga andra uti ofvan

intagna paragrafer meddelade bestämmelser, hvilka såsom föråldrade

kommit ur bruk och som, om ifrågavarande stadgande förändrades,

jemväl torde böra underkastas revision.

Vid den omarbetning af Rättegångsbalken som inom kort lärer

förestå inom Lagberedningen, blir tillfälle att i ett sammanhang pröfva

hvilka bland den äldre lagens vilkor för fullföljande af talan mot Hofrätts

dom höra bibehållas eller med andra ersättas; och att vid sådant

förhållande ifrågavarande enstaka bestämmelse nu skulle göras till

föremål för särskild lagstiftningsåtgärd, kan Utskottet icke tillstyrka;

hemställande Utskottet alltså,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

af Herr Torpadie.

Keserration:

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.