Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående presterliga sysslors tillsättande. Till Lag-Utskottets behandling hafva remitterats två inom Första Kammaren väckta motioner, den ena af Herr Frith. Grafström

1877-04-13 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:26, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående presterliga sysslors tillsättande. Till Lag-Utskottets behandling hafva remitterats två inom Första Kammaren väckta motioner, den ena af Herr Frith. Grafström

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 26.

7

Ko 26

Ank. till Eiksd. Kansli den 13 April 1877, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande

bestämmelser angående presterliga sysslors tillsättande.

Till Lag-Utskottets behandling hafva remitterats två inom Första

Kammaren väckta motioner, den ena af Herr Frith. Grafström (motion

N:o 11) och den andra af Herr H. Schönbeck (motion N:o 3), jemte ett

af Herr von Kock vid remissen af förstnämnda motion afgifvet yttrande;

och hafva motionärerne föreslagit:

Herr Grafström:

»l:o) Upphäfvande af gällande stadgar för domkapitlens upprättande

af förslag till presterliga tjenster, och ett nytt stadgande ungefär

så lydande:

1. Vid upprättande af förslag till lediga presterliga tjenster skall

intet afseende fästas på den klassifikation af lägenheterna, som för andra

ändamål kan anses vara behöflig, utan skall domkapitlet bland de kompetente

sökande uppföra i första rummet på förslaget den, som med afseende

på personlig begåfning, väl vitsordad tjenstgöring och den sökta,

sysslans särskilda behof anses vara den mest lämplige.

2. 1 andra rummet skall domkapitlet uppföra den bland de öfriga

sökande, som bäst vitsordats med afseende på ådagalagd lärdom.

3. I tredje rummet skall domkapitlet uppföra den, som bland de

då qvarstående sökande längsta tiden i kyrkan tjenstgjort.

4. Skulle, sedan det första förslagsrummet blifvit fyldt, bland de

öfriga sökande icke någon anses innehafva sådan lärdom som kan berättiga

honom till det andra förslagsrummet, så skall detta såsom det tredje

upprättas med hänsyn till tjensteålder.

2:o) Presterlig syssla kan sökas af kompetent sökande tillhörande

hvilket stift som helst.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

3:o) Den regula församlingar tillkommande rätt att kalla 4:de profpredikant

utsträckes till konsistoriela församlingar och gäller äfven vid

tillsättning af komminister.»

Herr Schönbeck:

»att Riksdagen ville för sin del besluta följande tillägg och förändringar

i nu gällande förordning om prestval:

1. Skall kyrkoherde väljas, hafre församlingen makt på frågodag

begära, att uppgifven prestman må som fjerde profpredikant på förslaget

uppföras.

2. Skall genom omröstning utrönas om och hvilken prestman må

till fjerde profpredikant begäras; då må endast den rösta, som i den justerade

vallängden upptagen och sjelf tillstädes är, och varde hvar röstandes

mening för eu röst räknad.

3. Har vid sådan omröstning, som nu är sagd, då fråga är om

konsistoriel kyrkoherdetjenst, minst tre fjerdedelar af hela antalet af de

i den justerade röstlängden uppförde röstberättigade förenat sig att till

fjerde profpredikant begära samma prestman, uppskjuta valförrättaren

förrättningen till dess domkapitlet vidare förordnat. Förena sig ej de

röstande, som nu är sagdt, vare frågan om fjerde profpredikant förfallen.

Galle i öfrigt hvad som om val till konsistorielt pastorat förordnadt är.»

Beträffande nu först Herr Grafströms förslag om ändring i grunderna

för domkapitlens upprättande af förslag till presterliga sysslor,

får Utskottet erinra, att domkapitlen i äldre tider hade en betydligt vidsträcktare

makt vid tillsättningen af presterliga tjenster än de nu ega.

19 kap. af 1686 års kyrkolag stadgar i 7 §, att vid kyrkoherdeledighet

i konsistoriela gäll, församlingen väl fick utvälja kyrkoherde, men att,

om valet folie på någon, som icke voro »dess värdigare», samt biskopen

funne, att i stiftet vore andra, hvilka för sin lärdom, långliga tjenst,

goda gåfvor och skicklighet borde framför den, som församlingen åstundan

med befordan ihågkornmas, och hvilka om sig hade godt vittnesbörd och

gåfve säkert hopp derom, att församlingen genom dem skulle märkligen

uppbyggas och förkofras, församlingen borde åtnöjas med och rätta sig

efter hvad biskopen och konsistorium förordnade; och uti 9 §, att

»om kapellaners tillsättande skall fuller biskopen och Kapitlet tillitas,

emedan de bäst känna personernas skicklighet och gåfvor, samt veta besked

om deras framsteg i studier», dock att församlingens val och kallelse

alltid borde föregå; och ehuru enligt samma kapitels 10 § Kongl.

Maj:t ville med regula gäll förse dem, som med lärdom, tjenst och arbete,

helst vid akademier, gymnasier och skolor samt vid hof- och krigsstaten

gjort sig om »Guds församling och det gemena bästa väl förtjente», ålades

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

9

likväl vederbörande biskop att då ett regalt gäll blef ledigt, inkomma

med förslag till dem, som han visste vara till sådana lägenheter skickliga

och värdiga.

Af dessa stadganden framgår, att på samma gång lärdom och

långvarig tjenst borde af domkapitlen vid presterliga befordringar tagas

i betraktande, så måste ock hufvudsakligt afseende fästas å den skicklighet,

som isynnerhet kunde lända församlingen till uppbyggelse och förkofran,

en egenskap, som icke alltid är förenad med lärdom, och hvarom

långvarig tjenst ej heller förvissar. Den uti kyrkolagen domkapitlen förbehållna

rätt att under vissa förhållanden direkt ingripa i valet bortföll

dock snart och domkapitlen erhöllo i stället rättigheten att föreslå de

personer, emellan hvilka val finge af församlingarne anställas. Derigenom

begränsades valrätten, på samma gång domkapitlen sattes i tillfälle att

fortfarande utöfva inflytande på de presterliga befordringarne. Förslaget

blef derföre af vigt så väl för församlingen som för de befordringssökande,

och till följd deraf gjordes grunderna för befordran till föremål för uppmärksamhet.

Dessa blefvo ock genom Kongl. Maj:ts nådiga bref till

samtliga konsistorier i riket om vidtagande af några sådana mått och

steg, som må befordra goda egenskaper i läroståndet, af den 21 Augusti

1786, närmare bestämda.

Berörda nådiga bref stadgar nemligen, bland annat: i 7 §, att vid

förslagers upprättande till kyrkoherde-lägenheter skall det åligga konsistorium

att först och framt hafva afseende på de sökandes gudsfruktan

samt ett dygdigt och stadigt uppförande; att i öfrigt endast förtjenst

och skicklighet gifva den ena företräde framför den andra; att det bör

skattas för skicklighet, att sökanden eger lärdom och de kunskaper, som

till sysslans fullkomliga bestridande fordras, samt för förtjenst, att han

med kännedom, nit och försigtighet skött det kall, honom varit anförtrodt,

och såmedelst gjort sig förtjent af vidare befordran; att lärdom

skall utrönas af examina, disputations-akter, föreläsningar samt utgifna

skrifter, dock att, om en yngre, som ständigt haft tillfälle att sköta sina

studier, skulle synas i kunskaper öfvergå en äldre, som väl eger mogen

lärdom och öfriga egenskaper, men hvilken måst använda sin tid på en

mödosam tjenst och således ej hunnit uppnå en lika vidsträckt lärdom,

den senares arbete och erfarenhet skola så jemföras med den förras beläsenhet,

att, å ena sidan, ej må saknas uppmuntran till nyttiga vetenskapers

allvarliga skötsel, och, å andra, skicklige män ej afskräckas att

ingå i arbetssamma och mindre lönande beställningar vid undervisningsverken

och församlingen; — i 8 § att emellan dera, som äro hvarannan

jemnlika i förtjenst och skicklighet, må den tid, som på verklig tjenstBih.

till Riksd. Prat. 1877. 7 Samt. 16 JSäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

göring varit använd, blifva grund till förslagsrättigheten; — samt i 10 §,

att vid upprättande af förslag till kapellans- och andra sådana beställningar

de tre, som hafva de flesta tjensteåren, böra föreslås.

Genom Kongl. brefvet den 22 Mars 1798 anbefaldes pastoraternas

indelning efter deras olika lukrativa beskaffenhet i tre klasser och Kongl.

brefvet den 24 Januari 1811 förklarar närmare de grunder, efter Indika

den högre skickligheten och lärdomen skulle vid förslag till kyrkoherdelägenheter

anses berättiga till företräde framför tjenståismeriterna.

På grund af denna lagstiftning har den praxis sedermera utbildat

sig, att till rum å förslaget till ett pastorat af första klassen, hvartill

höra de största och mest vinstgifvande gällen, så kallade lärdomsmeriter

ansetts gifva företrädesrätt. Till förslagsrum ä de minsta eller tredje

klassens pastorater äfvensom till alla komministraturer gifva tjensteår

företräde; och hvad beträffar den andra klassen, dit de medelstora pastoraten

räknas, så gäller, att vid förslags upprättande till sådana skola både

lärdomsmeriter och tjensteår tagas i betraktande och efter antagna beräkningsgrunder

sins emellan afvägas.

Någon modifikation härutinnan har emellertid blifvit införd genom

Kongl. brefvet den 31 Maj 1867, hvaruti dels förklaras, »att den genom Kongl.

cirkulärbrefvet den 21 Augusti 1786 konsistorierna meddelade föreskrift

att vid upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter hafva afseende

icke allenast på de sökandes lärdom och tjensteålder utan äfven på den

kännedom, nit och försigtighet, hvarmed de skött dem förut anförtrodda

kall, icke må anses hafva undergått förändring genom senare i ämnet

gifna författningar; dels och förordnas, att vid förslags upprättande till

kapellanstjenster och andra sådane beställningar »enahanda skyldigheter

som i afseende på upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter, skall

konsistorierna åligga.»

Ofvan anmärkta objektivt bestämbara grunder äro likväl fortfarande

vid förslags upprättande hufvudsakligen afgörande och kyrkomötet

har i underdånig skrifvelse den 6 Oktober 1868 härom yttrat, att

det ej torde kunna förnekas, att domkapitlen, oaktadt deras genom

nyss anmärkta Kongl. Bref något vidgade pröfningsrätt, likväl genom de

ännu gällande befordringslagarne funnit sig föranlåtna på förslagen uppföra

prestman, hvilka, ehuru ingen anmärkning skett eller kunnat ske

mot den kännedom, nit och skicklighet de under föregående embetsförvaltning

ådagalagt, likväl saknade eller i ringa mån besutte den kraft

och öfriga gåfvor, som till tjenstens bestridande erfordrades.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 26.

En lagstiftning, som leder till dylika resultat, kan ej vara på rigtiga

grunder bygd. Af densamma framgår, att man ansett de presterliga

lägenheterna vara snarare en uppmuntran till inhämtande af lärdom

och belöning för gjorda tjenstår än ett fält för lärarens och själasörjarens

verksamhet och derför varit mera betänkt på att genom lag skydda de

sökandes rätt än befordra församlingarnes gagn och bästa. Ty icke kan

väl påstås, att eu församling, som ger sin pastor stora inkomster, har

mera behof af en lärd själasörjare än en mindre och icke heller att en

liten församling har mera behof af den erfarenhet, som en långvarig

tjenstgöring medför, än en stor församling., Lärdomsförtjenster utgöra

ingen ovilkorlig säkerhet för att den, som innehar dem, är en lämplig

och passande själasörjare; och såvida som ålder i tjenst ej är identisk

med duglighet, såvida som fastmer den tid inträffar, då den förra med

den åren åtföljande bräcklighet snarare minskar och förtager den senare

så blir denna befordringsgrund om ej sämre, dock ingalunda bättre än

den ofvannämnda.

Dessa befordringslagar leda också, enligt hvad erfarenheten ofta

gifvit vid handen, derhän, att församlingarne, utan tillbörligt afseende

på deras särskilda behof, blifva med själasörjare försedda. Den ena församlingen

kan ofta mera än den andra, till följd af särskilda omständigheter,

beroende dels af religiösa rörelser inom församlingen dels ock af

materiela förhållanden, såsom församlingens vidsträckthet, invecklad kyrklig

ekonomi och dylikt, kräfva en sådan kraftfull verksamhet af dess

själasörjare, som icke kan förväntas vare sig af den, hvilken hufvudsakligen

åt studier egnat sitt föregående lif, eller af den, hvilken, ofta under

tärande näringsbekymmer, förnött sin mannaålderskraft inom den

inskränktare verksamhetskretsen af ett sacellani eller en kapellförsamling.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anser Utskottet, att en

förändring i nu gällande befordringslagar är önskvärd och af'' behofvet

påkallad i den syftning, att vid förslags upprättande, utan hänsyn till

lägenhetens klassifikation eller beskaffenhet, i främsta rummet afseende

fästes på personlig begåfning, väl vitsordad tjenstgöring och den sökta

sysslans särskilda behof.

Genom den rätt som sålunda lades i biskops- och domkapitels

hand, att afgifva ett på kännedom om de sökandes förtjenst samt församlingens

behof hyllande förord, skulle också stiftsstyrelsen erhålla en lämpligare

och mera inflytelserik ställning, än den nu innehar, såväl i förhållande

till presterskapet som till församlingen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

Utskottet kan emellertid ingalunda förbise, att det är ej mindre

för kyrkan åt vigt, att vid tillsättning af presterliga lägenheter skälig

uppmuntran lemnas åt lärdomsförtjenster, enär kyrkan i annat fall ofta

skulle gå miste om den andliga kraft, som kunskap och vidsträckt

beläsenhet medföra, än äfven billigt och rättvist, att afseende fästes på

den längre tid en sökande i kyrkans tjenst arbetat; dock så, att alltid

den grundsats fasthålles, att prestera är till för församlingens skull och

ej tvärtom.

Herr Grafströms förslag synes på ett lyckligt sätt hafva löst de

svårigheter, som ett skäligt afseende å dessa förhållanden medför. Jemte det

plats . å första förslagsrummet lemnas åt den personliga förtjena ten och

lämpligheten för den särskilda sysslan, äro lärdomen och den mångåriga

oklandrade tjenstgöringen tillgodosedda genom den rätt till erhållande ”af

förslagsrum till hvarje presterlig lägenhet, som blifvit dem tillförsäkrad;

och får Utskottet alltså vördsamt tillstyrka,

l:o) att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig

skrifvelse, innefattande anhållan, det Kongl. Maj:t

täcktes i grundlagsenlig ordning bereda en förändring

af författningarne angående presterlig befordran i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de grunder i afseende

å förslags upprättande, som Herr Grafström

framlagt.

Utskottet har vidare att yttra sig angående motionärernas förslag

om utsträckt rätt för församlingarne att kalla fjerde profpredikant.

En dylik rätt är nu endast medgifven, då fråga är om återbesätttande

af kyrkoherdebeställningar i regala gäll; men länge och temligen

allmänt har man påyrkat, att en sådan rättighet måtte församlingarne

tillerkännas äfven beträffande konsistoriel pastorater och komministraturer.

Bestridas lärer icke heller kunna, att i den för för församlingarne

så^ vigtiga frågan om tillsättning af deras själasörjare bör åt dem

lemnas så stort inflytande, som med bevarande af kyrkans och presterskapets

rätt och bästa kan vara förenligt. 1868 års kyrkomöte har också

uttalat den åsigt, att församlingarne böra erhålla större inflytande vid

tillsättningen af sina själasörjare än dem för närvarande tillkommer samt

att den olikhet, som i detta hänseende nu förefinnes, bör, så vidt ske

kan, undanrödjas, likasom de komiterade, hvilka haft uppdrag att utarbeta

förslag till ny kyrkolag, tillstyrkt en utsträckning af ifrågavarande

rätt i närmaste öfverensstämmelse med det förslag, Herr Schönbeck nu

framlagt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

Genom bifall till hvad Utskottet här ofvan ifrågasatt i afseende

å grunderna för upprättande af förslag till presterliga tjenster, skulle

visserligen i någon mån minskas de olägenheter, som hittills uppkommit

deraf, att församlingarne i konsistoriela pastorater och beträffande alla

komministraturer varit i sin valrätt inskränkta allenast till de tre prestman,

som enligt lärdoms- och tjenstemeriter utan hufvudsakligt afseende

å personlig duglighet eller på församlingens behof och önskningar blifvit

å förslaget uppförda. Men församlingarnes rätt i afseende å tillsättningen

blefve likväl härigenom icke utsträckt och det ökade inflytande härutinnan,

som stiftsstyrelsen genom större frihet vid förslagens upprättande

skulle erhålla, torde långt ifrån att minska behofvet af en dylik rätt för

församlingarne, tvärtom påkalla en sådan såsom eu nödig motvigt, för den

händelse stiftsstyrelsen skulle missbruka den makt, som sålunda blifvit i

dess händer lagd.

Då församlingarne, vid tillsättning af kyrkoherdar i konsistoriela

gäll och komministrar, medelst sitt val fälla det afgörande utslaget, torde

emellertid, för att det af domkapitlet upprättade förslaget icke skall

blifva endast en tom formalitet och äfven såsom någon säkerhet mot ett

möjligen olämpligt val, böra föreskrifvas, att en församling temligen

enhälligt skall förena sig om kallande af fjerde profpredikant, för att på

dylik kallelse skall fästas afseende.

På gran d af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet, utan att

nu ingå i närmare bedömande af de vilkor och inskränkningar, hvarunder

Ifrågavarande rätt lämpligen kan församlingarne tillerkännas, vördsamt

föreslå,

2:o) att Riksdagen i underdånig skrifvelse måtte anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes i grundlagsenlig ordning

bereda sådan ändring i förordningen om prestval, att

församlingarne berättigas, under sådana vilkor och inskränkningar,

som kunna finnas lämpliga och erforderliga,

kalla fjerde profpredikant vid tillsättning såväl af kyrkoherdebeställningar

i konsistoriela gäll som af komministraturer.

Den af Herr Grafström väckta frågan om rättighet för prest att

öfver hela riket söka prestsysslor, till hvilken han innehar kompetens,

har flera gånger tillförene utgjort föremål för representationens uppmärksamhet.

1 sammanhang med frågan om frihet för prestkandidater att vinna

anställning i hvilket stift de helst åstundade och tillfälle till deras

användande gåfves, har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 Maj

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskotlets Utlåtande N:o 26.

1867 uttalat den åsigt, att önskvärdt vore, det rättighet att söka prestsysslor

öfver hela riket kunde hvarje prest medgifvas, utan hänsyn till

hvilket stift han hörde, hvadan Riksdagen anhållit, det täcktes Kongl.

Maj:t taga detta ärende i nådigt öfvervägande och för Riksdagen framlägga

förslag till de lagförändringar, som för upphäfvande af den så

kallade jus indigenatus kunde af Riksdagens medverkan bero.

Öfver denna Riksdagens hemställan hördt, har kyrkomötet uti underdånig

skrifvelse den 1 Oktober 1868 fästat uppmärksamheten derpå,

att det hvarken för presten eller församlingsvården kunde vara gagneligt,

att för presterskapet i allmänhet utsigter öppnades till presterlig

befordran inom ett allt för stort område, alldenstund derigenom utan

tvifvel transportsökandet skulle blifva vida allmännare, än nu vore händelsen

; att, då icke vore fråga om församlingarnes kallelserätt, utan om

presternes ansökningsrätt, genom rättigheten att söka prestsysslor öfver

hela riket, fördelarne för presterskapet i sjelfva verket icke blefve större

än för närvarande, enär vid hvarje lägenhet ansökningarne, om de blefve

från hela riket, tillåtna, skulle blifva i samma mån talrikare; att den

vigtiga kontinuiteten vid uppsigten från stiftsstyrelsernas sida öfver prestens

lära och lefverne skulle i väsentlig mån rubbas och i följd häraf samma

styrelser komma att sakna den närmare personliga kännedom, hvilken,

genom föreskriften att vid . förslags upprättande afseende skall fästas å

personernas nit och försigtighet i embetets handhafvande, vore af synnerlig''

vigt och betydelse; och slutligen att derigenom grunden för hela

den närvarande stiftsindelningen blefve rubbad och församlingarne möjligen

kunde komma att till stor del betjenas af försainlingslärare, hvilka

vore främmande för de särskilda orternas egendomliga förhållanden; hvarföre,

och då dessa olägenheter icke syntes motvägas af några synnerliga

fördelar hvarken för församlingarne eller presterskapet, kyrkomötet förklarade

sig icke kunna lemna samtycke till upphäfvande af jus indigenatus,

såvidt, dermed afsåges medgifvande för hvarje prestman att söka

prestsysslor öfver hela riket; hvaremot kyrkomötet biföll den af Riksdagen

jemväl beslutade förändring i afseende å rätt för prestkandidater

att erhålla anställning i hvilket stift de helst åstundade.

Utskottet anser sig ej kunna neka vigten och giltigheten af flera bland

de sålunda af kyrkomötet uttalade skal emot det framstälda förslaget;

och den af Utskottet här ofvan i första punkten tillstyrkta förändring i

afseende på förslags upprättande förutsätter hos stiftsstyrelserna en så

nära och personlig kännedom om de sökandes egenskaper och verksamhet,

att äfven denna omständighet synes utgöra ett väsentligt hinder mot

utsträckning af presternas ansökningsrätt till hela riket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

15

Då reformer i bestående förhållanden i allmänhet säkrast och bäst

genomföras om de med varsamhet och successivt företagas, så utgöra de

ganska väsentliga förändringar i presternas befordringsrätt, som Utskottet

under punkterna 1 och 2 föreslagit, en ytterligare anledning att icke nu

på samma gäng ifrågasätta ansökningsrättens utsträckande; och då härtill

kommer, att Kongl. Magt, efter framställning af sist församlade Riksdag,

så nyss som den 4 November 1876 förordnat om den så kallade indigenaträttens

delvisa upphörande samt det vid sådant förhållande torde

befinnas mindre lämpligt att nu föreslå ett fullständigt upphäfvande af

denna rätt, så hemställer Utskottet vördsamt,

3:o) att Herr Grafströms motion i denna del icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 April 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: »Sedan Kongl. Maj:t den 5 Januari 1869 i

nåder uppdragit åt en komité att ombesörja en revision af 1686 års

kyrkolag, med föreskrift för komitén att dervid göra början med befordringslagarne

jemte rättegångsordningen och så snart någon af dessa afdelningar

hunnit fulländas med förslaget derå till Kongl. Maj:t inkomma;

sedan af skäl, som komitén i underdånig skrifvelse den 5 November 1869

utvecklat, befunnits att det icke utan olägenheter läte sig göra att, när

i allt fall eu revision af hela kyrkolagen vore i nåder beslutad och komitén

uppdragen, särskildt för sig fullborda och till granskning aflemna förslag

till berörda afdelningar deraf; och sedan komitén redan afgifvit

förslag till kyrkolag med dertill hörande stadgar, hvilket förslag för

närvarande är beroende på föredragning i Högsta Domstolen, så har jag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

ansett förevarande svårlösta och vidtomfattande fråga ej nu böra utgöra

föremål för Riksdagens hufvudsakliga behandling och till följd deraf

velat afstyrka de väckta motionerna».

af Herrar Grefve Mörner och Sjöbring mot punkterna 1 och 2.

af Herrar Torpadie, Anders Persson och Wieselgren mot punkten 3.

Herrar Asplund, Philipsson och Lytli hafva begärt få antecknadt, att

de i Utskottets behandling af ärendet icke deltagit.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1877:37 Skrifvelse, angående utsträckt rätt för för samling ar ne att vid tillsättning af presterliga beställningar kalla fjerde ''profpredikant. s. 3 i texten