Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31

1877-04-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:31, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 April 1877, kl. 11 f. ni.

Utlåtande, i anledning aj väckta motioner, åsyftande ändringar i

gällande bestämmelser om rösträtten i kommunala angelägenheter.

De grunder, som uti ifrågavarande hänseende blifvit följda i förordningen

om kommunalstyrelse på landet, äro, att rättigheten till röst.

i kommunens angelägenheter betingas af skyldigheten att lemna bidrag

till kommunens utgifter samt att röstvärdet beräknas efter bidraget I

enlighet härmed bestämmes i 8 §, att en hvar välfrejdad svensk undersåte,

som är medlem af eu kommun och förbunden att till densamma

erlägga skatt samt icke häftar för oguldna kommunalutskylder, är berättigad

att, deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut

samt i 12 §, att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar i förhållande

till hans kommunalutskylder åsätta fyrktal.

I afseende på rösträtt i stadskommuns angelägenheter gälla enahanda

grunder, som ofvan nämnts, sålunda att eu hvar, som vid allmän

rådstuga röstberättigad är, eger eu röst för hvarje honom enligt Art. II

i bevillningsstadgan påförd hel kronas bevillning till staten, dock med

den begränsning, att ej någon må vid allmän rådstuga utöfva rösträtt

för större antal röster än som svarar emot en femtiondedel af stadens

hela röstetal efter röstlängden eller i något fall för högre röstetal än

det, som motsvarar bevillningen för 10,000 kronors inkomst af kapital

eller arbete. r

I landstingsförordningens 5 § stadgas, att valmän för utseende af

landstingsmän väljas bland dem, som i kommunalstämna rösträtt ega, efter

der gällande allmän röstgrund.

Bih. till Riksd. Prof. 1877. 7 Sami. 18 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3l.

XJti de till Utskottet remitterade, samtliga inom Andra Kammaren

väckta motioner, som afse förändringar i dessa bestämmelser, har nu

blifvit, föreslaget: ,

l:o. Af Herr Samuel Johnson (motion Nio 8), att Riksdagen matte

för sin del besluta en sådan förändring af grunderna för den kommmunala

rösträttens utöfvande å landet, »att högsta antal röster, någon må

å kommunalstämma å landet tillkomma, ej måtte få öfverstiga eu femtedel

af hela kommunens röstetal.» o

2:o. Af Herr 7. Asklöf (motion N:o 14), »att Riksdagen, på grund

deraf att,” enligt upprättade statistiska uppgifter rörande kommunala rösträtten

det blifvit konstateradt, att Kongl. förordningen angående kommunalstyrelse

på landet, i afseende på den i ll:te paragrafen faststälda

beräkning af röstvärdet, ej kan tillämpas på en stor del kommuner, ingar

till Kongl Maj:t med underdånig anhållan att genom sakkunnige män

låta utarbeta och om möjligt för nästa Riksdag framlägga förslag till

ny o-rund för rösträttens utöfning, med fästadt afseende på en rättmätig

och "efter författningens anda lämpad bestämmelse af röstvärdet.»

3:o. Af Herr P. Hubinette (motion N:o 58), att 22 § i Kongl. förordningen

om kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande förändrade

lydelse: , . ,, ,

»Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar, och tillkommer

hvarje röstande en röst. Mellan lika röstetal, skilje lotten. Dock

må vid val till landstingsman eller valmän för sådana vals anställande,

röstvärdet kunna tillämpas.» . , , ... „

4-o Af Herr Johannes Andersson i Knarrevik, med hvilken Herr

A P Lind instämt, (motion N:o 71) att 5 § af Kongl. förordningen om

landsting den 21 Mars 1862 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»De i 3 § omnämnda valmän utses bland dem, som i kommunalstämma

rösträtt ega, och tillkommer dervid hvarje röstande en röst. —

5-o Af Herr Arvid Gumcelius (motion N:o 61), antingen »att Riksdagen

för sin del må besluta den ändring i kommunalförordningen för

stad, att vid stadsfullmäktigval hvarje röstberättigad må ega en röst»,

eller ock, om detta förslag ej kunde vinna bifall, »att hvarje vid.stadsfullinäktio''val

röstberättigad måtte, jemte rösträtt på grund af bevillning,

tillerkännas personliga röster», dervid Herr Gumselius, som åt Utskottet

öfverlemnat att föreslå den gruppering af personliga röster och skatteröster

som Utskottet funne sig kunna tillstyrka, exempelvis ifrågasatt eu

sådan’anordning, att den personliga rösträtten bestämdes till ö roster för

hvarje valman under det att den nuvarande 100-gradiga bemllmngsskalan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

3

samtidigt förenklades till 10-gradig med 1 röst för bevillning af högst

10 kronor, 2 röster för högre bevillning till och med 20 kronor, 3 röster

för till och med 30 kronor, 4 för 40, 5 för 50, 6 för 60, 7 för 70, 8

för 80, 9 för bevillning till och med 90 kronor samt 10 röster för högre

bevillning, så att ingen hade under 6 och ingen öfver 15 röster, personliga

och skatteröster sammanräknade.

Vid behandlingen af denna fråga anser sig Utskottet i främsta

rummet böra yttra sig öfver de förslag, som afse förändring i den kommunala

rösträtten på landet, hvilka förslag, med hufvudsakligt vidhållande

af ofvan angifna grunder för nämnda rösträtt, endast i viss mån eller

för bestämda fall ifrågasätta modifikationer härutinnan.

Beträffande dervid till en början Herr Samuel Johnsons förslag, åsyftande

att ett visst relativt maximum för rösträtten måtte bestämmas, så går

detta i en syftning, som vid flera föregående riksdagar erhållitLag-Utskottets

tillstyrkande och äfven inom Kamrarne i viss mån vunnit erkännande.

Förhållanden förefinnas nemligen af den beskaffenhet, att grundsatsen

om utöfvande af rösträtt i förhållande till beskattningen ej kan allestädes

med följdrigtighet tillämpas utan att leda till uppenbar obillighet.

Statistiska centralbyråns för år 1871 afgifna berättelse angående den kommunala

rösträtten upplyser, att inom rikets 2,353 landskommuner innehafva

54 röstegande af hela fyrktalet inom sin kommun utöfver hälften,

378 öfver 1|4—^ och 1,697 öfver ^—1|4. Häraf följer åter, att inom eu

mängd kommuner antingen en enda röstegande eller ett högst ringa fåtal

sådana kan i strid mot den stora mängden af samtliga öfriga röstegande

gorå sin mening i kommunala frågor gällande. Obilligheten deraf

att eu person, som innehar mera än halfva fyrktalet inom en kommun,

kan ensam bestämma om kommunens utgifter, ehuru han ej ensam bestrider

desamma, synes Utskottet ligga i öppen dag; och man kan ej heller

rätteligen säga, att i dessa kommuner förefinnes någon sådan sjelfstyrelse,

som förordningen afser, ty i sjelfva verket är det icke kommunen som

styr sig sjelf, utan det är en enda person, som styr kommunen. Antagligt

förefaller det också, att under sådana förhållanden ett af kommunalinstitutionens

vigtigaste syften — väckandet och underhållandet af intresse

för kommunens gemensamma angelägenheter — måste i väsentlig

mån förfelas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Af hvad Utskottet sålunda anfört torde framgå, att nu gällande

bestämmelser gifva skälig anledning till missnöje; och då sådant ej på

annat sätt torde lämpligen kunna afhjelpas än genom en begränsning åt

röstberäkningen uppåt samt Herr Samuel Johnsons i sådant hänseende

framstälda förslag synes Utskottet, på samma gång det är egnadt att

undanrödja ofvan berörda missförhållanden, medföra så liten inskränkning

i de förmögnare kommunalmedlemmarnes hittills rådande inflytande, som

för vinnande af nämnda ändamål är erforderligt, får Utskottet vördsamt

tillstyrka,

l:o att Riksdagen ville för sin del besluta, att 11

§ i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet,

sådan denna § blifvit ändrad genom Kongl. kungörelsen

den 8 September 1868, skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar mot en femtedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden.

Om detta förslag af Riksdagen bifalles, torde 2 mom. af 59 § i

Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet, sådant detta lyder

enligt Kongl. kungörelsen den 8 September 1868, böra med afseende på

deri förekommande hänvisningar ändras; och får Utskottet alltså föreslå,

2:o att Riksdagen för sin del måtte antaga följande

förändrade lydelse af nämnda lagrum:

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas

debitering, utgör, med iakttagande af de

bestämmelser och undantag, 8, 9 och 11 §§ innehålla,

tillika kommunens röstlängd. I den —--förvaras.

Vid det förhållande att Utskottet sålunda framstält bestämdt förslag

till begränsning af den kommunala rösträtten på landet, får Utskottet,

beträffande Herr Asklöfs motion, som afser aflåtande af eu underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande åt

nya grunder för denna rösträtts utöfning, vördsamt hemställa,

3:o att denna motion ej måtte till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda.

Herr Hubinette har föreslagit införande af lika rösträtt vid val til!

kommunala befattningar å landet, dock med undantag för val till landstingsman

och till valmän för sådant vals anställande.

Då man antager skattebidraget såsom hufvudsaklig grund för rösträtten

i öfriga kommunala angelägenheter, så synes följdrigtigheten fordra,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

5

att samma röstgrund tillämpas äfven i fråga otn val; och hvad särskild!

angår de kommuner, der kommunalfullmäktig-institutionen är införd,

skulle ett bifall till motionärens ifrågavarande förslag förorsaka

eu fullständig och af motionären sannolikt icke ens afsedd omhvälfning

af den kommunala rösträtten i allmänhet. Då kommunalfullmäktig0

> de flesta frågor utöfva kommunens beslutande- och beskattningsrätt,

är det nemligen just vid val af dessa fullmäktige, som de högre

beskattade hittills haft tillfälle att använda och bevaka sitt på sådan

grund tillerkända högre röstetal och större inflytande på kommunens

angelägenheter. Skulle nu dessa fullmäktige genom val per capita tillsättas,

så vore i och med detsamma berörda inflytande så godt som ti 11- intetgjordt och allmän, lika rösträtt i kommunens flesta angelägenheter

på eu omväg införd.

En sådan förändring skulle jemväl leda till den inkonseqvens, att

i de kommuner, hvilkas medlemmar omedelbart sjelfva å kommunalstämma

handlade och afgjordo sina kommunala angelägenheter, åt förmögenheten

bevarades ett i förhållande till bidraget lämpad t inflytande

på utskyldernas bestämmande, under det att i andra, der kommunens

beslutanderätt utöfvades af valda fullmäktige, detta inflytande bortfölle.

Äfven öfriga kommunala uppdrag, åtminstone de flesta och vigti—

gaste, såsom ordförande- och ledamotskap i kommunalnämnd, fattigvårdsstyrelse

och dylikt stå i ett så oskiljaktigt samband med kommunens

ekonomiska intressen, att utöfningen af dessa uppdrag i mer eller

mindre mån måste inverka på beskattningen; och då den kommunala

rösträtten, sådan den i gällande lag är bestämd, har att söka sitt berättigande

i den grundsats, som fordrar att rättigheter och skyldigheter

höra motsvara hvarandra, saknas således ej vilkoret för tillämpningen af

denna grundsats jemväl i fråga om val till kommunala uppdrag.

Utskottet får, på grund af hvad sålunda anfördt blifvit, vördsamt

hemställa,

4:o att Herr Hubinettes motion icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Då Herr Hubinette med sitt förslag icke afset-t någon förändring i

landstingsinstitutionen, bär deremot Herr Johannes Andersson i afseende

a denna institution ifrågasatt införande af den så kallade personlighetsprincipen

vid utseende af de valmän, som skola välja landstingsmän.

Landstinget har emellertid lika väl som lands- och stadskommunerna

beslutande- och beskattningsrätt i gemensamma ordnings- och

hushållningsangelägenheter, och häraf följer också, att samma skäl, som

Utskottet här ofvan anfört mot införande af lika rösträtt vid val till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

kommunala befattningar, jemväl gälla i afseende å Herr Johannes Anderssons

ifrågavarande förslag.

Men härtill kommer en annan omständighet. Den karaktersskilnad,

som gällande Riksdagsordning uppdrager emellan de båda Kamrarne

består nemligen väsentligast deruti, att don Första Kammaren utses med

valfrihet inom hela riket förmedelst dels landstingen och dels de största

städernas stadsfullmäktige, hvilka åter tillsättas af kommunernas medlemmar

genom omröstning efter skattegrund, under det den Andra Kammaren

väljes mera omedelbart af inskränktare valkretsar och med tillerkännande

af lika röst åt hvarje väljande. Om nu, enligt motionärens

förslag, större delen af landstingens medlemmar skulle väljas icke genom

omröstning efter skattegrund utan per capita, så skulle inträffa, att sjelfva

bildandet af Första Kammaren komine att antaga nästan samma karakter,

som bildandet af den Andra Kammaren, och att skilnaden dem emellan

i berörda afseende derigenom utplånades. Och då den föreslagna förändringen

sålunda skulle leda till ett faktiskt upphäfvande af eu bland

de vigtigare bestämmelserna i Riksdagsordningen, torde detta utgöra en

i och för sig fullt giltig anledning att afstyrka den gjorda framställningen.

Utskottet anser sig emellertid jemväl böra påpeka, att motionen

endast afser ändring i sättet för valmäns utseende, men ej föreslår någon

förändring för de fall, der landstingsman direkte väljas på kommunalstämma,

hvadan bifall till motionen skulle leda till den oformlighet, att

landstingsman, som utsågos genom omedelbara val, skulle väljas efter

skattegrund, men de öfriga med tillämpning af lika rösträtt för alla i

valet deltagande; och får Utskottet sålunda vördsamt föreslå,

5:o att Herr Johannes Anderssons ifrågavarande

motion måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Det återstår för Utskottet att yttra sig öfver Herr Gumaelii motion.

Det af honom i främsta rummet framstälda förslag afser att, med

fullständigt frångående af den uråldriga och på historisk grund hyllande

princip, hvarefter rösträtten i kommunala angelägenheter här i landet

hittills .vant hufvudsakligen ordnad, införa den personliga rösträtten i

de kommuner, der stadsfullmäktige finnas.

Att Utskottet icke kan tillstyrka en sådan förändring framgår af

hvad ofvan blifvit anfördt, och Utskottet antager, att allmänna meningen

i landet ingalunda skulle gilla en dylik radikal omhvälfning i bestående

förhållanden, helst ett sådant steg i sina konseqvenser otvifvelaktigt skulle

leda derhän, att den kommunala rösträtten äfven på landet förr eller

senare blefve efter denna nya princip ombildad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Med den begränsning af de i städerna högst beskattades rösträtt,

Hora redan blifvit stadgad, eller att ingen får utöfva sådan rätt för större

antal röster än sou) svarar mot eu femtiondedel af stadens hela röstetal

eller för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för 10,000

kronors inkomst, synes det Utskottet, som om faran för den större rikedomens

allt för öfverväldigande inflytande vore på ett ändamålsenligt

och tillfyllestgörande sätt förebyggd ; och så vidt Utskottet har sig bekant,

hafva våra stadskommuners angelägenheter hittills blifvit väl och redbart

förvaltade. Möjligt kan visserligen vara, att de förmögnares öfvervigt,

såsom motionären uppgifvit, på ett eller annat ställe missbrukats derhän,

att någon mindre lämplig person blifvit bland stadsfullmäktige insatt

eller att från dem uteslutits andra för uppdraget mera passande; men

med all sannolikhet torde kunna antagas, att dylika fall ingalunda skulle

mindre ofta förekomma, om makten inom kommunerna lädes i den stora

mängdens hand.

Erfarenheten från de länder, der personlig rösträtt blifvit införd,

är ingalunda af beskaffenhet att derutinnan mana till efterföljd. Deri

oro och de rörelser af snart sagdt samhällsupplösande art, som i vår

tid förspörjas inom de lägre samhällsklasserna, innebära tvärtom en allvarlig

maning att ej gifva dessa klasser det öfvervägande inflytande,

som ett erkännande af personlighetsprincipen i kommunala angelägenheter

skulle medföra.

Utan tvifvel skulle också ett bifall till motionärens förslag förorsaka

nya anspråk och strider om berättigande äfven för dem bland kommunens

medlemmar, som ej skatta till densamma, att i afgörandet af dess angelägenheter

deltaga. Då rösträtten ej längre vore grundad på beskattningen,

utan ansåges såsom en personlig rättighet, läge det nemligen

nära till hands, att eu hvar medlem af kommunen skulle anse sig berättigad

att utan afseende på förmögenhet eller skattebidrag deltaga i afgörandet

af densammas angelägenheter. Den gräns, som bestämdes härför,

blefve alltid godtycklig och skulle säkerligen uppkalla den ständigt

årerkommande frågan om »census», som öfverallt åtföljt införandet af den

personliga rösträtten, der denna ej blifvit till sina yttersta konseqvenser

genomförd.

Förbises får ej heller den omständighet, att då stadsfullmäktige

antingen sjelfva utse riksdagsmän i Första-Kammaren eller ock välja

landstingsman, som sedermera i sin ordning deltaga i nämnda Kammares

bildande, så måste grunden för stadsfullmäktigval hafva ett visst inflytande

på representationens sammansättning. Denna grund har hittills, med

endast den begränsning, som påkallats af kommunernas inre förhållanden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-IJtskottets Utlåtande N:o 31.

utgjort den skatt, som en hvar af de röstägande haft att erlägga; och

mot en förändring häraf tala alldeles samma skäl, som Utskottet här

ofvan andragit mot införandet af lika rösträtt vid utseende af valmän

till landstingsmäns utväljande.

Att något större intresse för kommunens angelägenheter och ett

allmännare deltagande i valen skulle uppkomma genom antagande af

lika rösträtt, anser Utskottet ej heller antagligt. Erfarenheten har visat,

att deltagandet i långt vigtigare val än till stadsfullmäktige, nemligen

till riksdagsmän i Andra Kammaren, flerestädes varit jemförelsevis ringa,

ehuru en hvar röstberättigad dervid har lika röst; och att den lika rösträtten

i allmänhet skulle medföra större lifaktighet vid och intresse för

stadsfullmäktigevalen, torde sålunda ej vara att förvänta.

Slutligen anser sig Utskottet böra påpeka, att någon ändring i

rösträtten för de städer, der stadsfullmäktige ej finnas, icke blifvit af

motionären ifrågasatt, och ett bifall till motionen skulle sålunda leda derhän,

att i eu del städer åt förmögenheten bevarades ett proportionel,

inflytande på utskyldernas bestämmande, medan detta i andra städer

antingen upphörde eller förminskades. Det som är rätt i en kommun

måste likväl vara det äfven i en annan, och att stadga principielt olika

röstgrunder för olika städer kan ej vara lämpligt.

I enlighet med de åsigter Utskottet sålunda utvecklat, får Utskottet

vördsamt hemställa,

(bo att Herr Gumadii motion, så vidt den afser

lika rösträtt för alla vid statsfull mäktig val röstberättigade

samhällsmedlemmar, icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Hvad slutligen angår Herr Gumadii alternativt framstäf a förslag

derom, att eu hvar röstberättigad skulle, jemte rösträtt på grund af

bevillning, tillerkännas personliga röster, så tala mot en sådan förändring

samma principiella skäl, som mot Herr Gumadii första förslag. Det är i

båda fallen personlighetsprincipen, som ligger till grund för de olika

förslagen, och äfven i den modifierade form, som motionären nu ifrågasatt,

anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka införandet af denna princip

i våra kommunala förhållanden.

Då man, såsom motionären, ifrågasätter, att särskild rösträtt enligt

eu efter skattegrund graderad skala skulle tillerkännas förmögenheten,

torde svårligen kunna uppgifvas något giltigt skäl, hvarför den personliga

rösträtt, som derjemte skulle finnas, borde vara inskränkt endast till

de in, som betala skatt. Erkänner man, att personen såsom sådan har

rätt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

9

rätt till deltagande i kommunens angelägenheter, så synes det i hög

grad inkonseqvent att vägra någon kommunens oförvitlige medlem, vare

sig den enskilde tjenaren eller ens fattighjonet, en dylik rättighet. Den

gräns man ville sätta härför blefve alltid godtycklig och skulle med skäl

gifva anledning till anmärkningar och missnöje.

Utskottet får alltså vördsamt föreslå,

7:o att Herr Gummlii motion i denna del ej heller

måtte till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 April 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner: »Icke eller vid denna riksdag finner jag

mig höra frångå min förut omfattade åsigt derom, att någon förändring

i rösträtten uti kommunalstämma å landet icke är af behofvet påkallad».

af Herr Ribbing: »Reservation får jag anmäla mot 1 punkten i

Utskottets betänkande, beträffande kommunal röstberäkning på landet. För

min del anser jag visserligen förändringar i nämnda afseende hafva skäl

för sig, och har upprepade gånger, under diskussioner och i reservationer

i. Lag-Utskottet angifvit den rigtning, hvari sådana förändringar borde gå,

liksom, i dess grunddrag, förslag till sättet för deras genomförande.

Men utgången i Kamrarne af öfverläggningarne med anledning af de

flerfaldiga förslag i frågan, hvilka tid efter annan blifvit framstälda och

utgjort föremål för Kamrarnes beslut, har tillika bibragt mig den öfvertygelse,

att tiden ännu ej är inne, eller öfvertygelserna mogna för vidtagande

af någon mera genomgripande ändring i det bestående. Under

sådant förhållande anser jag, fortfarande, anledning ej vara för handen

att tillstyrka och yrka andra förändringar i bestämmelserna beträffande

Bill till liiksd. Prof. 1877. 7 Sami. 18 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3h

kommunal rösträtt på landet, än de som, efter mitt omdöme, äro ovedersägligen

nödvändiga: sådana förändringar i nyss nämnda afseende, utan

hvilka, den Kongl. förordningen lider af uppenbara motsägelser. Detta är

händelsen dels derutinnan, att, såsom rösträtten nu skall beräknas, en

enda person i ett ej obetydligt antal kommuner, enligt hvad officielt

upplyst blifvit, ensam afgör kommunens angelägenheter, i strid mot § 1

i författningen om kommunalstyrelse på landet; dels med stadgandet i

§ 9 mom. 3, som tillerkänner en person rätt att i kommunalstämma rösta

för samfäld egendom och för bolag (oberoende af huru många delegarne

äro), i strid mot § 13. För vinnande af rättelse i först nämnda afseende

allena innehåller Lag-Utskottets förslag mera än som af nöden är, på

samma gång det ej alls är egnadt att hafva den senare motsägelsen;

för åstadkommande åter af större förändring i fråga om rösträtten är

det otillräckligt, på samma gång detsamma till last länder, att det icke

är bygdt på någon princip».

af Herr Asplund, som, hufvudsakligen på de skäl Herr Eibbing

anfört, ansett sig icke böra biträda Utskottets hemställan i lista punkten.

af Herr Anders Persson mot Utskottets hemställan i 7:de punkten.

Herrar Sjöbring, Nils Pettersson, Philipsson, Magnus Jonsson och

Torpadie hafva begärt få antecknadt, att de i Utskottets behandling af

ärendet ej deltagit.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.