Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion derom, att telegram under vissa vilkor måtte tillerkännas laga vitsord. Herr A. 0. Wallenberg har uti en inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling remitterad motion

1877-04-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion derom, att telegram under vissa vilkor måtte tillerkännas laga vitsord. Herr A. 0. Wallenberg har uti en inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling remitterad motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1877, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion derom, att telegram under

vissa vilkor måtte tillerkännas laga vitsord.

Herr A. 0. Wallenberg har uti en inom Första Kammaren väckt och

till Lag-Utskottets behandling remitterad motion (Nio 20), såsom en brist i

vår lagstiftning påpekat den omständighet, att telegram icke under några

vilkor tillerkändes laga vitsord. Det förtroende telegrafen åtnjöte i den

kommersiela verlden och det praktiska lifvet, hade likväl föranledt åtskilliga

myndigheter att godkänna fullmakter, sända i form af telegram, under det

att de öfriga och säkerligen flertalet underkände sådana fullmakter. Häraf

uppstode en osäkerhet i lagskipningen, som, alltid betänklig, enligt motionärens

åsigt här vid lag kunde medföra olägenheter af särdeles vådlig art.

Afsändare af telegram hade rättighet att mot särskild afgift dels få detsamma

ordagrant kollationeradt af alla de stationer, som toge befattning

dermed, och dels att i telegrammet låta intaga ett bestyrkande al sin underskrift.

Under sådana förhållanden ansåge motionären det icke vara förenadt

med någon fara, om kollationeradt telegram, derå vare sig afsändarens eller

vittnenas underskrifter blifvit styrkta af telegraffunktionär och hvithet vexlats

mellan två statstelegrafstationer, tillerkändes laga vitsord, hvarjemte

motionären, derest hans förslag härom ansåges värdt uppmärksamhet, ifrågasatt,

att hos myndigheterna i Norge och Danmark föreslå en gemensam

stadga i ämnet.

Bih. till Riksd. Vrot. 1877. 7 Samt. 20 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 33.

Telegrafreglementet af den 26 November 1875 stadgar i 3 §, att

telegrafverket icke ansvarar för de olägenheter eller förluster, som för en

korrespondent kunna uppstå genom origtigt telegraferad t, uteblifvet eller för

sent framkommet telegram och i 47 §, att afsändare eger återbekomma erlagd

afgift för kollationeradt telegram, som till följd af telegraferingsfei

uppenbarligen icke kunnat uppfylla sitt ändamål. Häraf framgår, att reglementet

uttryckligen förutsätter att fel äfven i kollationerade telegram kunna

förekomma och att möjligheten häraf anses vara så stor, att telegrafverket

icke vill underkasta sig annan påföljd derför, än att återbetala afgiften för

telegrammet.

Stadganden af enahanda art förekomma i de flesta andra länder; och

anledningen härtill lärer få sökas i sjelfva naturen af ifrågavarande kommunikationsmedel,

som gör det omöjligt att, äfven om den största noggrannhet

iakttages, vid telegrafering med full säkerhet undvika fel och misstag.

Man har nemligen icke lyckats att undandraga linier och apparater från

störande rubbningar, som härflyta från förändringar i atmosferen och andra

yttre förhållanden. Beskaffenheten af det teckenspråk, som vid telegrafering

mest allmänt begagnas, bestående såsom kändt är af punkter och streck,

bidrager också härtill. Uppenbart är, att den minsta rubbning i den elektriska

ledningen kan föranleda dertill, att en sådan teckenskrift framkommer

i annat skick än den blifvit aftelegraferad och detta är i synnerhet förhållandet

med namn, i afseende å hvilka sammanhanget med telegrammets

öfriga innehåll ej gifver någon ledning för upptäckande af ett misstag. Härtill

kommer, att den trägna tjenstgöringen på de större stationerna, der stundom

flera hundra telegram af hvarje tjensteman dagligen expedieras eller

mottagas, i förening med den skyndsamhet, som dervid måste iakttagas, helt

naturligt föranleder dertill, att trots den största noggrannhet, fel och

misstag ej kunna helt och hållet undvikas, äfven beträffande de kollationerade

telegrammen.

Vid sådant förhållande och då ingen säkerhet förefinnes, att en telegraferad

handling framkommer med samma lydelse som originalet samt det

ej beror på afsändaren sjelf att, såsom fallet är med en vanlig afskrift,

genom egen uppmärksamhet och noggrannhet skydda sig för de olägenheter,

som ett fel derutinnan kan medföra, torde det ej befinnas lämpligt att i lag

tillerkänna telegram ovilkorlig! vitsord.

Något dylikt stadgande förefinnes ej heller, så vidt Utskottet har sig

bekant, inom utlandets lagstiftning. Der, såsom hos oss, har man öfverlemnat

åt lagskipningen att för hvarje särskild! fall pröfva om och i hvad mån

vitsord kunnat lemnas åt telegrammen och i handelsangelägenheter har en

temligen stadgad praxis härutinnan redan blifvit utbildad.

Hvad särskild! angår rättegångsfullmakter, vid hvilka motionären fästat

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 88.

hufvudsaklig uppmärksamhet, så synes det Utskottet, att den stämnings- och

fatalietid, som part i allmänhet eger tillgodonjuta, är så lång, att det, med

iakttagande af vanlig ordning och omtänksamhet, ytterst sällan bör förekomma,

att en person behöfver använda telegrafen för att i rättan tid kunna

bevaka sin talan; och att för dessa fall, under ofvan angifna svårigheter,

meddela ett lagstadgande i den af motionären angifna syftning, kan Utskottet

ej tillstyrka.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får Utskottet vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 April 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herrar Grefve Sparre, och von Gegerfelt, Indika förenat sig i eu

så lydande reservation: “Stadgandet i 15 kap. 4 § Rättegångsbalken innefattar

©vilkorligt hinder för rättssökande part att genom telegrafen meddela

sitt ombud uppdrag åt t hans talan vid domstol eller annan embetsmyndighet

utföra. Behofvet af ett sådant meddelande förekommer, enligt hvad erfarenheten

ådagalagt, temligen ofta och torde utan ringaste olägenhet kunna och

följaktligen älven böra af lagstiftningen tillgodoses. På grund häraf hafva

vi, i öfrigt instämmande i det slut hvartill Utskottet kommit, om än på

väsentligen olika skäl, ansett Utskottet hafva bort utarbeta och framlägga

förslag till förordning, hvarigenom omförmälda hinder, med iakttagande af

de säkerhetsmått, som kunna finnas erforderliga, undanrödjas.“

af Herr Asplund, som ansett Utskottet hafva bort hemställa, att Riksdagen

i underdånig skrifvelse måtte anhålla, det täcktes Kongl. Magt, efter

erforderlig utredning, taga i öfvervägande om och i hvad mån laga vitsord

må kunna telegram tillerkännas samt för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill denna pröfning kunde föranleda.

af Herr Thomasson, som instämt med Herr Asplund.

Herrar Sjöbrmg och Torpadie hafva begärt få antecknadt, att de ej

deltagit i ärendets slutliga behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.