Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en förordning rörande förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig inrättning. Herr A. Philipsson har uti eu inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling remitterad motion

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:35, Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en förordning rörande förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig inrättning. Herr A. Philipsson har uti eu inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling remitterad motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35

1

N:o 35.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Maj 1877, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en förordning

rörande förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan

dermed jemförlig inrättning.

Herr A. Philipsson har uti eu inom Andra Kammaren väckt och

till Lag-Utskottets behandling remitterad motion (N:o 87) föreslagit, att

Riksdagen måtte för sin del antaga följande:

»Förordning om förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan dermed

jemförlig anläggning.

§ I
Har

aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen faststäld, erhållit

tillstånd till anläggning af jernväg med rätt att förvärfva dertill erforderlig

mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof, och vill bolaget bereda säkerhet i jernvägsanläggningen

för lån till visst belopp, göre derom ansökning hos Konungen. Finner

Konungen skäl att ansökningen bifalla, varde derom allmän kungörelse

utfärdad; och ege i det fall innehafvare af de för nämnda lån utgifna

förbindelser uti den till jernvägsanläggningen hörande fasta och lösa

egendom förmånsrätt näst efter utskylder till kronan, de der ej för fast

egendom utgå.

§ 2.

Der sådan rätt, hvarom här sägs, blifvit för flera lån beviljad, ege

den långifvare företräde, som säkerhet först vunnit.

Bill. till Riksd. Prof. 1377. 7 Sand. 21 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Uskottets Utlåtande N:o 35.

§ 3.

Den enligt § 1 beviljade förmånsrätt må ej lända till förfång för

fordran, som uppstått innan denna förordning utfärdades, eller till minskning

i den bättre rätt, som lagligen kan sådan fordran tillkomma.

§ 4.

Intill dess det lån, för hvilket förmånsrätt enligt denna förordning

beviljats, blifvit till fullo guldet, eger bolaget icke rätt att afyttra deri

till jernvägsanläggningeii hörande fästa egendom, eller någon del deraf,

utan att Konungen dertill gifver lof; sker det, vare ogiltigt.

Ej heller må nämnde fästa egendom delvis utmätas.

§ 5.

Finner Konungen, vid pröfning af den i § 1 omförmälda ansökning,

särskilda bestämmelser, utöfver hvad denna förordning innehåller, till

betryggande af fordringsegares rätt vara erforderliga, eger Konungen

derom förordna.

§ 6.

Hvad i denna förordning är stadgadt om förmånsrätt i jernväg galle

äfven om förmånsrätt i kanal och annan sådan anläggning, som ej må med

inteckning enligt Kongl. förordningen den 16 Juni 1875 belastas.»

Derjemte har Herr Philipsson, för den händelse berörda förslag

vunne Utskottets godkännande, hemstält om införande i konkurslagen af

erforderlig föreskrift för beredande åt fordringsegare af rätt att, om

hans säkerhet i bolagets egendom hotas, söka och få bolaget försatt i

konkurs.

I 16 § af Kongl. förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning

i fast egendom stadgas, att jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig

anläggning, hvartill marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad

enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof, ej må med inteckning enligt berörda lag belastas, och någon

annan i lag bestämd form för beredande af realsäkerhet för de lån, som

till sådana anläggningars utförande upptagas, förefinnes ej heller för

närvarande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 35.

3

Vid sådant förhållande måste det vara vigtig! och angeläget, att

åtgärder för afhjelpande af denna brist från lagstiftningens sida vidtagas

i den syftning, att de bolag, soin bildas för dylika anläggningar och

deraf i främsta rummet jernvägar, sättas i tillfälle att för de lån, som

dertill erfordras, lemna fullgod och betryggande säkerhet uti den till

anläggningarne hörande egendom.

I sådant ändamål antog sist församlade Riksdag för sin del en

förordning bygd på den grund, att långifvarne skulle till bolagets fasta

egendom erhålla panträtt, såsom vore inteckning deri meddelad, och till

den lösa egendomen enahanda förmånsrätt som förlagsman i det, som

med förlaget tillverkadt är; men på grund af de anmärkningar mot

författningsförslaget, som inom Högsta Domstolen blifvit framställa, har

Kongl. Magt ansett detsamma ej kunna godkännas.

1 enlighet med den af Högsta Domstolens flesta ledamöter uttalade

åsigt, att tillfredsställande säkerhet för ifrågavarande lån kunde vinnas,

utan rubbning af lagens allmänna grunder, genom att meddela blott

förmånsrätt i stället för panträtt, har nu föreliggande förslag blifvit

bygd! på den grundsats, att förmånsrätt till sä väl den fasta som den

lösa egendomen skulle kunna långifvarne tillerkännas.

Rätt att medgifva dylik säkerhet lärer likväl ej kunna medgifvas

utan åtskilliga vilkor och inskränkningar.

De företag, som afse anläggningar af ifrågavarande slag, äro vanligen

af den omfattning, att de icke kunna annorledes än genom aktiebolag

bringas till stånd, och de lån, som härför erfordras, äro i allmänhet td’

sådan betydenhet, att de icke kunna erhållas hos enskilda personer utan

att för dem utfärdas obligationer, hvilka till högst betydliga belopp

spridas bland allmänheten. Då lagstiftaren anser sig för berörda värdepapper

böra medgifva eu viss bestämd säkerhet, synes äfven omsorgen

derom, att förtroendet till dem må bevaras, oafvisligen fördra, att lagstiftaren

jemväl tillser, att den säkerhet, som sålunda beredes, blifver

verklig och ej blott skenbar. Af sådan anledning och då de anläggningar,

som ej äro af den betydenhet att derför erforderlig mark blifvit genom

expropriation förvärfvad, kunna i vanlig ordning intecknas, synes rättighet

att medgifva ifrågavarande säkerhet höra inskränkas till de aktiebolag,

h vil kas ordningsreglor blifvit af Kongl. Magt faststälda och som erhållit

rätt att genom expropriation förvärfva till anläggningen erforderlig mark,

samt för öfrig! i hvarje fall göras beroende på Kongl. Maj:ts pröfning

och särskilda tillstånd. Denna pröfning skulle, såsom Utskottet föreställer

sig, omfatta dels huruvida det ifrågasatta lånet vore af den

betydenhet, att säkerhet på föreslagna sätt lämpligen borde derför beredas,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

dels ock huruvida, med afseende på de garantier för anläggningens fullbordande,

som bolaget hade att erbjuda, tillstånd till lånets upptagande

kunde meddelas utan fara att långifvaren komme att drabbas af någon

förlust. Funne Kongl. Magt skäl att bifalla ansökningen, torde hans

beslut härom böra till allmän kännedom och efterrättelse offentliggöras

genom kungörelse, som i författningssamlingen intoges.

Den nu ifrågasatta förmånsrätten kunde emellertid till följd af sin

natur ej åtfölja egendomen i hvarje egares hand, utan endast så länge

den af bolaget innehades, och långifvarens säkerhet vore sålunda hufvudsakligen

beroende derpå, att bolagets tillgångar icke förskingrades.

Häraf följer åter nödvändigheten att föreskrifva vissa inskränkningar i

bolagets rätt att förfoga öfver den till anläggningen hörande egendom;

och anser Utskottet, i likhet med motionären, lämpligt att, beträffande

den fasta egendomen, i sådant afseende stadga, att den ej ma delvis

utmätas och att bolaget ej må till annan öfverlåta denna egendom eller

någon del deraf utan Kongl. Maj:ts tillstånd. Dessa inskränkningar betingas

för öfrigt redan af den gifna rättigheten att mot egarens vilja

expropriera mark för anläggningen, enär denna rättighet måste åtföljas

af motsvarande skyldighet att tillse, det anläggningen alltid motsvarar

sitt för expropriationsrättens meddelande förutsatta ändamål att fortfarande

hållas till banda i egenskap af allmän farled, hvilket, åter kunde

äfventyra», om någon väsentlig del af densamma särskilt afyttrades.

Att stadga ett ovilkorligt förbud för sådan afyttring anser Utskottet

deremot icke lämpligt, då fall lätteligen kunna förekomma af den beskaffenhet,

att bolaget utan men för anläggningens bestånd och ordentliga

skötande kan undvara någon del af dertill inköpt fastighet. Blafve

pröfningsrätten härutinnan öfverlemnad till Kongl. Maj:t, torde med all

visshet kunna antagas, att någon afyttring till fordringsegarnes eller anläggningens

skada icke skulle ifrågakomma.

Någon dylik inskränkning i bolagets dispositionsrätt torde deremothvarken

vara behöflig eller lämplig i afseende å den lösa egendomen, hvilken bolaget

bör vara mera oförhindradt att afyttra eller utbyta mot annan,efter behag.

Den fara, som kan uppkomma härigenom eller till följd deraf, att den lösa

egendomen får pantsättas eller tagas i mät, är vida mindre än i fråga om

den fasta egendomen, derföre att, huru betydande den lösa egendomens

värde än må vara, detta dock blir jemförelsevis ringa mot den fasta och

svårligen kan vara större än att det mer än motsvaras af det tillskjutna

aktiekapitalet. Om nu den förmånsrättsegande borgenären tillerkännes

rätt att få bolaget försatt i konkurs, i händelse afyttring, pantsättning

eller utmätning af bolagets lösa egendom sker i sådan skala, att far
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottels Utlåtande N:o 35.

håga kan uppstå för den rörliga rnaterielens tillräcklighet för anläggningens

drift, så torde i detta hänseende från lagstiftningens sida vara

tillräckligt sörjdt för eu sådan borgenärs trygghet. Stadgande härom

har Utskottet emellertid funnit lämpligare att, i sammanhang med öfriga

bestämmelser, som röra förevarande ämne, införa i det förslag till särskild

förordning, som nu föreligger, än att, på sätt motionären ifrågasatt,

derom göra ett tillägg till konkurslagen.

Vidkommande härefter den plats i förmånsrättsordningen, som bör

tilldelas ifrågavarande lån, torde densamma i enlighet men motionärens

förslag böra bestämmas till näst efter de bolagets öfriga borgenärer, som

för sina fordringar åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. Handelsbalken eller,

såsom motionären uttryckt detta, »näst efter utskylder till kronan, de

der ej för fast egendom utgå». Härigenom bl ef ve ingen hittills gällande

förmånsrätt tillbakasatt, och de förmånsrättsegande fordringar, som skulle

stå före ifrågavarande lån, äro i allmänhet åt den obetydliga beskaffenhet,

att de ej i någon af se värd män kunna minska den för lånen afsedda

säkerheten. Dessa fordringar äro nemligen: betjenters och tjenstehjon»

lön för sista året, skatterna till kronan, de inteckningar, som möjligen

kunna förefinnas i någon del af bolagets fasta egendom, samt slutligen

de, för hvilka lös pant lemnats såsom säkerhet. Båda de första slagen

kunna ej uppgå till synnerligen störa belopp, och dä det finnes stadgadt,

att, der jord eller lägenhet, som enligt expropriationslagen afstås, är intecknad,

ersättningsbeloppet, vare sig detta blifvit bestämdt genom öfverenskommelse

eller annorledes, skall nedsättas hos Konungens Befallningshafvande,

som har att med inteckningsegarne uppgöra liqvid, hvarefter

jorden kan från inteckning befrias, så torde kunna förutsättas att

inteckningsegarne i allmänhet blifvit godtgjorda för hvad som bör dem

tillkomma. Vid det förhållande att pantsättning af lös egendom i vidsträcktare

omfång skulle kunna medföra bolagets försättande i konkurs,

torde ej heller någon sådan åtgärd vara att befara.

För det fall att tillåtelse till upptagande af flera lån meddelats,

har med tillämpning af en erkänd rättsgrundsats blifvit föreslaget, att

den långifvare skall ega företräde, som säkerhet först vunnit; hvarjemte,

för att de lån, som redan före ifrågavarande författnings utfärdande

tillkommit, må oförkränkta bibehållas vid den rätt, de dessförinnan egde,

i förslaget stadgats, att enligt berörda författning beviljad förmånsrätt ej

må lända till förfång för äldre lån eller minskning i den bättre rätt,

som lagligen kan dem tillkomma.

Hvad sämsk i ldt angår sådana äldre statslån, som blifvit med förbehåll

om säkerhet i jernvägar med dertill hörande lösegendom beviljade,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utshottets Utlåtande N:o 35.

torde böra erinras, att, derest fråga ej uppstår om något nytt lån, de

äldre lånen ostridigt qvarstå vid den rätt de nu ega samt att Kong!

Maj:t vid pröfningen af ansökningar om tillstånd till upptagande af nya

lån icke lärer underlåta att, innan sådant tillstånd meddelas, i nåder

tillse, att den aftalade säkerheten, om sådant finnes erforderligt, blir i

klädordning uttryckligen stadfästad.

I enlighet med de åsigter, som sålunda blifvit. uttalade, och i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad motionären föreslagit, får Utskottet

vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande:

Förordning om förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan

dermed jemförlig anläggning.

§ 1.

Bär aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen

faststäld, erhållit tillstånd till anläggning af jernväg

med rätt att förvärfva dertill erforderlig mark enligt

gällande författningar om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof, och vill bolaget bereda säkerhet

i jernvägsanläggningen för lån till visst belopp,

göre derom ansökning hos Konungen. Finner Konungen

skäl att ansökningen bifalla, varde derom allmän

kungörelse utfärdad; och ege i det fall innehafvare af

de för nämnda lån utgifna förbindelser uti den till

jernvägsanläggningen hörande fasta och lösa egendom

förmånsrätt enligt 17 kap. Handelsbalk^) näst efter

utskylder till kronan, de der ej för fast egendom utgå.

§ 2-

Der sådan rätt, hvarom här sägs, blifvit för flera

lån beviljad, ege den långifvare företräde, som säkerhet

först vunnit.

§ 3.

Den enligt § 1 beviljade förmånsrätt må ej lända

till förfång för fordran, som uppstått innan denna för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 35.

7

ordning utfärdades, eller till minskning i den bättre

rätt, som lagligen kan sådan fordran tillkomma.

§ 4.

Intill dess det lån, för hvilket förmånsrätt enligt

denna förordning beviljats, blifvit till fullo guldet, eger

bolaget icke rätt att afyttra den till jernvägsanläggningen

hörande fasta egendom, eller någon del deraf, utan

att Konungen dertill gifver lof; sker det, vare ogiltigt.

Ej heller må nämnda fasta egendom delvis utmätas.

§ 5.

Der den till jernvägsanläggningen hörande fasta

egendom utmätes, ege innehafvare af förbindelse, hvarom

ofvan sägs, söka det bolagets egendom till konkurs

afträdas må. Lag samma vare ock, om så mycket af

bolagets lösa egendom afyttras eller för annan borgenärs

fordran pantsättes eller utmätes, att skälig anledning

är att befara, att den återstående egendomen ej

blifver för anläggningens drift tillräcklig.

§ 6.

Finner Konungen, vid pröfning af den i § 1 omförmälda

ansökning, särskilda bestämmelser, utöfver

hvad denna förordning innehåller, till betryggande af

fordringsegares rätt vara erforderliga, eger Konungen

derom förordna.

§ i
Jdvad

i denna förordning är stadgadt om förmånsrätt

i jernväg, gälle äfven om förmånsrätt i kanal och

annan sådan anläggning, som ej må med inteckning

enligt Kong!, förordningen den 16 Juni 1875 belastas.

Stockholm den 28 A.pril 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: »Ehuru lifligt, intresserad för åstadkommande

af en ändamålsenlig lagstiftning angående hypotek i jern vågs- och

kanalanläggningar, kan jag icke biträda Utskottets förslag, såsom till

principen falskt och till sina följder, såväl för långifvare som låntagare

och den allmänna krediten, vådligt.

Vill man för lån till så stora belopp, som de, hvilka lemnas till

jernvägs- och kanalanläggningar, bereda säkerhet, så måste det vara realsäkerhet,

hvartill en jernvägs- eller kanalanläggning, som till den allra

största delen af d< ss värde är fast egendom, också erbjuder ett fullt

lämpligt material. Att det af Lag-Utskottet vid senaste riksdag uppgjorda

förslag var behäftad! med fel, kan icke förvåna, då frågan var sä

ny och föga bearbetad, men bevisar ingalunda, att den då beträdda väg

var origtig.

Det, är ett fullkomligt misstag, grundadt på just den »förvirring i

begrepp», som man velat tillvita olika tänkande, då man påstått, att panträtt

enligt allmänna rättsgrundsatser icke skulle kunna beviljas i något,

som gäldenären ännu icke eger. Lagens stadgande i Kap. 17 § 7 Handelsbalken

angående lån på bilbref, som lemnas till byggande af skepp,

likasom de tätt och ofta förekommande byggnadslånen utgöra den fullkomligaste

vederläggning af detta påstående; och romerska rätten medgifver

panträtt i res /uturce., Det blir i sådana fall långifvarens sak att

tillse, det lånet icke utlemnas, utan i den män, anläggningen fullbordas;

men intet hinder förefinnes för lagstiftaren att tillåta panträtt i en blifvande

byggnad, likasom i ett skepp, som bygges. Lagen lemnar också

i Kap. 17 § 6 Handelsbalk^! jordegare panträtt i den åbyggnad, som en

annan kommer att uppföra på hans giund.

Den säkerhet, som Utskottet afser att bereda vissa fordringsegare,

skulle icke grundas på panträtt i viss egendom, men på en så kallad

förmånsrätt i all gäld enär ens fasta och lösa egendom. Skilnaden mellan

panträtt och den af Utskottet tillskapade förmånsrätt, är, att den förra

följer egendomen, i hvars hand denna än må komma; men den senare

som endast kan göras gällande vid konkurs, träffar blott den egendom,

som då finnes i gäldenärens värjo. Eu så beskaffad rätt är, i fråga om

större fordringsbelopp, ett oting. Den finnes i vår lag endast för

vissa mindre fordringar: begrafningskostnad, läkarearvode, tjenstehjons

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

9

löner, som i allmänhet icke medtaga någon större del af boet. Härifrån

kan blott ett undantag ega rum, nemligen för förmyndaremedel, men

i de flesta fall uppgå dessa icke till större belopp, och för detta fall

har också lagstiftaren i Kongl. Förordningen den 24 September 1861

stadgat, att inteckning eller annan säkerhet bör ställas. En generel förmånsrätt

för större fordringsbelopp, sådan Utskottet nu föreslagit, fordomdags,

då kreditens lagar ej voro såsom nu klargjorda, i andra länder

medgifven, är, med afseende å kreditens behof, numera utdömd i alla

nyare lagstiftningar, och ett stadgande derom i vår lag skulle gifva eu

ytterst svag kredit åt de fordringar, som man dermed ville omhulda,

men ''medföra högst menliga följder. Hela den nyare lagstiftningens

tendens är att till en viss egendom begränsa den säkerhet som lemnas för

en fordran, det vill säga, bereda realsäkerhet, men icke medgifva en generel

förmånsrätt, som borttoge alla gäldenärens tillgångar till förfång

för alla hans öfriga borgenärer.

Allra minst skulle eu sådan förmånsrätt lämpa sig för de förbindelser:

obligationer, medelst utfärdandet af hvilka lån af jernvägsbolagen

upptagas. Eu genom panträtt garanterad fordran behöfver, enligt § 90

konkurslagen, ej bevakas, emedan fordringsegaren utan bevakning har rätt

till betalning ur panten. Enligt § 70 af samma lag länder ej heller

godkännandet af yrkad förmånsrätt till förfång för dem, som enligt lag

hafva företrädesrätt till betalning ur viss egendom. Detta ådagalägger,

att panträtt icke behöfver bevakas i konkurs, och en jernväg eller kanal,

hvari panträtt meddelas, kan öfverlatas med vidlådande gravation. Alldeles

motsatt är förhållandet åter med en sä beskaffad förmånsrätt som

den af Utskottet föreslagna. Den upphör i det ögonblick egendomen

kommer ur gäldenärens ego, och Utskottet har således nödgats vidtaga

den onaturliga utväg att förbjuda anläggningens öfverlåtande och framtvinga

konkurs, hvarvid hvarje obligationsinnehafvare måste anmäla och

bevaka sin fordran vid äfventyr att eljest gå förlustig sin rätt.

Alla dessa obligationer, ehuru icke till betalning förfallna, skulle

således genom konkursens inträdande genast förfalla.

Att, på sätt Utskottet föreslagit, medgifva hvarje innehafvare afen

sådan icke till betalning förfallen obligation att, vid inträffande förlägenhet

för bolaget, genast försätta detsamma i konkurstillstånd, hvilket

är nödvändigt, då denna rätt ej vidlåder egendomen utan blott gäldenärens

bo — vore stridande emot lagens allmänna stadganden och skulle

leda till uppenbara vådor. Ett jernvägsbolag, stadt i sin naturliga verksamhet,

har icke den vidsträcktare affärsrörelse som en köpman; och

Bih till Likså. Prof. 1877. 7 Sand. 21 Raft. ■>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

något giltigt skäl finnes icke att påskynda den katastrof., som en konkurs

skulle förorsaka, icke allenast för bolaget i fråga, men sannolikt,

äfven för andra jernvägsbolag. Erfarenheten visar, att alla dessa bolag,

i början af sin tillvaro kämpande emot vissa svårigheter, innanjernvägen

hunnit förvärfva tillräcklig trafik, deremot efter en kort tids förlopp,

samtliga hafva redt sig, och icke allenast betala alla sina fordringsägare,

men, de flesta, jemväl gifva utdelning åt aktieegarne. Mer än ett af dessa

bolag skulle, utan tvifvel, om en sådan lag, som den af Utskottet föreslagna,

varit gällande, blifvit försatt i konkurstillstånd. Ett sådant stadgande

skulle lemna dörren öppen för spekulanter att genom bolagets

försättande i konkurstillstånd inköpa jernvägen till ett underpris, som

sannolikt, då någon konkurrens icke vore att förvänta, helst alla bolagets

skulder genast skulle betalas, icke komme att räcka till, ens för de

förmånsrättsegande borgenärerna, hvilka man velat skydda, men hvilka

lagen sålunda komme att tvärtom skada.

Då man dessutom genom stadgandet af legal förmånsrätt i all bolagets

fasta och lösa egendom, beröfvat detsamma all möjlighet af kredit,

så saknar ju bolaget hvarje utväg att anskaffa de till gäldande af eu

skuld erforderliga medel. Bolagets styrelse, öfver hvilken konkurshotelsen

hänger som ett Damoclessvärd, kan icke heller, såsom nu är fallet,

förskjuta eller försträcka bolaget några medel. Förhållandet med ett

jernvägsbolag blefve alldeles detsamma som med en person, hvilken uppgjort

lösöreköp om sin egendom. Det kan icke hafva kredit för ett öre,

ingen utväg att till hvad pris som helst anskaffa medel, och då näppeligen

någon affärsrörelse finnes, som icke behöfver någon kredit, skall tillfälle

alltid gifvas för spekulanter att genom anställande af utmätning

enligt 5 § af förslaget åstadkomma konkurs.

En så orimlig lagstiftning kan efter min öfvertygelse icke godkännas.

Jag torde icke behöfva påpeka det obilliga uti att, genom medgifvande

af en sådan generel förmånsrätt i all bolagets egendom, borttaga

all tillgång för andra fordringsegare, till exempel trafikanter, hvilkas lif

och helsa eller egendom genom försummelse å bolagets sida blifvit skadad;

hus- eller skogsegare, hvilkas fastighet blifvit genom bolagets vårdslöshet

antänd och uppbränd; delegare i de vid nästan hvarje bolag stiftade

pensionskassor för tjenstemännen, som af styrelsen förvaltas, m. fl.,

hvilkas öde blefve ganska behjertansvärdt. Slutligen må icke förbises

att ett aktiebolag för bedrifvande af till exempel bruksrörelse kan för sin

rörelse nödgas anlägga en jernväg. I sådant fall skulle, till förfång för

dess öfriga borgenärer, de, som lemnat lån till jernvägsanläggningen,

få eu generel förmånsrätt, som icke vore närmare bestämd eller nogare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

11

begränsad, enär det torde blifva ytterst svårt att ur bolagets kassa och

medel afskilja hvad som tillhör jernvägsanläggningen eller annan rörelse.

Utskottet har vidare föreslagit i § 4, att bolaget icke skulle ega

rätt att utan Konungens tillstånd afyttra den till jernvägsanläggningen

hörande fasta egendom eller någon del deraf.

Ett så beskaffad! jernbref kan icke annat än ytterst menligt inverka

på bolaget. Det inträffar ganska ofta, att ett jernvägsbolag, i stället

att expropriera jord, inköper sådan utöfver hvad för anläggningen

behöfves, och enligt § 14 Expropriationslagen kan bolaget nödgas att,

utöfver hvad för anläggningen erfordras, inlösa eu hel lägenhet, om egaren

så önskar. Sådane jordpossessioner, hvilka kunna uppgå till ganska

betydligt värde, vore bolaget förhindradt att afyttra; ty jag inser icke

huru Kong!. Maj:t skulle kunna dertill gifva sitt samtycke och såmedelst

förringa fordringshafvares rätt. Om åter ett fördelaktigt anbud

på jernvägen skulle göras bolaget och en eljest hotande konkurs derigenom

kunde undvikas, så skulle äfven denna utväg vara bolaget förmenad.

Ytterligare och hvad angår stadgandet i § 5 angående den rörliga

materielen, så hafva nästan alla jernvägar i Sverige så litet förråd deraf,

att afyttranuet af ett eller två såsom odugliga kasserade lokomotiv eller

några vagnar skulle kunna »anses gifva skälig anledning att befara, att

den återstående'' materielen blefve för anläggningens drift otillräcklig»;

således en ny konkursanledning.

Med ett ord: i stället för att jernvägsbolagen hittills fått i fred

och ro utveckla sig eller, för att begagna ett modernt uttryck, afveckla

sina affärsförhållanden, skulle de prisgifvas åt en hvar, som önskade att

på dess bekostnad och till allmän skada göra eu obehörig vinst. Ett och

annat sådant exempel skulle snart upplysa allmänheten om huru ringa

säkerhet, de af lagen omhuldade obligationerna njuta, och verknirigarne

deraf blefve befarar jag, högst vådliga.

Oanmärkt bör icke heller lemna», att den af Utskottet föreslagna

förmånsrätt, hvilken icke tillgodokomme sådana lån, som redan blifvit lemnade,

följaktligen icke medförde någon säkerhet för de statslån till betydliga

belopp, som beviljats till redan fullbordade jernvägsanläggningar.

Det är nemligen icke sannolikt att något jernvägsbolag skulle ställa sig

under ett sådant bann, som förslaget skulle medföra; och då, enligt Utskottets

förslag, detta skulle bero af bolagen sjelfva, komrne lagen att för

dessa lån blifva utan allt, värde.

Af hvad nu blifvit anfördt, framgår efter mitt förmenande oförtydbart,

att Utskottets förslag icke är antagligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

Till följd af sistlidne Riksdags i ämnet fattade beslut, som gick i

eu helt annan rigtning, lärer Regeringen icke underlåta att åt ärendet

lemna all erforderlig uppmärksamhet; och ett utkast till lag är genom

Herr Justitieministerns försorg redan utarbetadt. Vid sådant förhållande

synes det mig icke lämpligt, att Riksdagen på egen hand företager sig

utarbetandet af lagförslag i en så grannlaga fråga, för hvars mognande ännu

torde erfordras någon betänketid; och jag får således för inin del vördsamt

tillstyrka,

att motionen lernnas utan afseende»

af Herr Ribbing, med hvilken Herr Sjöbring instämt: »Mot Utskottets

beslut att i det väsentliga tillstyrka bifall till Herr Philipsons motion N:o

87 får jag anmäla min reservation, hufvudsakligen af följande skäl:

Do) Det bifall af Kong!. Maj:t, hvilket enligt § 1 fordras för att

för lån fä lemna säkerhet i jernvägsauläggning, anser jag i hvarje enskildi

tall, böra meddelas eller vägras inom gränserna af allmänna, pa förhand

bekanta, laga bestämningar, vare sig att desamma intagas i lagen om ifrågavarande

angelägenhet, eller ock att Kongl. Maj:t, såsom i ekonomiska

ärenden, utfärdar förordning eller tillkännagifvande om de allmänna vilkor,

Kongl. Maj:t finner lämpligt föreskrifva för vinnande af ifrågavarande

rätt, och att, i senare fallet, stadgande om att så skall ske intages i

sjelfva lagen om förmånsrätt i jernväg. Jag anser det nu yrkade i allmänhet

vara enligt med ordning och former i konstitutionelt samhällsskick,

hvartill hör, att Kongl. Maj:t fattar beslut enligt allmänt gällande

lag och förordning. Tillämpad på förevarande ärende eger denna konstitutionella

grundsats sitt uttryck deri, att konseqvens och likartenhet

må finnas vid beviljande eller förvägrande af rätt att göra prioriterade

lån i särskilda fall och åt särskilda bolag. Dertill kommer ock, att det vid

grundande af jernvägsföretag är af vigt för upphofsmännen och öfriga

intressenter att ega tillförlitlig kännedom om de prestanda, som regeringen

i dylika fall fordrar, samt dermed någon visshet, att, der dessa

prestanda blifvit fullgjorda, kunna påräkna att erhålla den sökta förmånen.

2:o) Hvad lagförslaget i § 4 stadgar med hänsyn till säkerhet för

de åtagna förbindelsernas fullgörande eller förmånsrättens bevarande,

nemligen att, förr än det mot förmånsrätt erhållna lånet blifvit guldet,

jernvägsbolaget ej eger rätt att afyttra någon del af den till jernvägsanläggningen

hörande fasta egendom, anser jag icke böra göras beroende

af Kongl. Majrts beslut i hvarje enskildt fall, utan böra gälla ovilkorlig!,

d. v. s. vara i lagen stadgadt. Förmånsrätten till betalning ur jernvägen

utgör nemligen det af lånsökanden sjelf erbjudna vilkor, under hvilket

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

13

lian sökt länet och som häri utlofvat för dess erhållande, och är alltså

( 1 och ,n^d lånets beviljande, törvärfvad rättighet,

och böi da, liksom hvarje rättighet, i allt hvad till dess bestånd och säuhet

hörei ej vara beroende af någon annans beslut eller godtfinnande.

Men af samma skal eller för att bereda fordringsegaren laga säkerhet i

afseende a_ det vilkor, under hvilket lånet blifVit begärdt och iemnadt

bör utmätning ej allenast icke kunna ske af jernvägsbolagets fasta egmi''

om utan ej heller af dess lösa, alldenstund nemligen denna väsentligen

,0.1 tlU jernvagsanlttggnmgen och sjelfva jernvägen, för att ega nå-ot

större värde ovilkorligen måste vara försedd med rörlig materiel. *

:;°J. ,eV 0111 å ena f dan beredande och bevarande, såvidt sig göra

latei, åt fordringsegaren af säkerhet för den rätt, han med låneförsträckningen

förvarfvat, synas mig fordra ofvan anförda vilkor och laga stadgandeu;

sa innebära dessa, enligt mitt omdöme, en så stor inskränkning

i _ intagarens frihet vid dispositionen af sin egendom och skötande af

sina aftal er samt medför ett så förlamande inflytande på hans förmåga och

andra Ttffaar l ^ M8t.na™nda1 UPP« och fullgöra förbindelser mot

and a åt, fara värdi synes. mig, det knappast andra skola vara benägna

att inlåta sig pa företag, vid h vilka sådana vilkor äro fästa de, än de, som

ej„ finna .särdeles betänklighet vid att, — såsom det i vanligt tal heter —

pa vinst och förlust drifva affärer. Att åter genom lag, om ej uppmuntra,

dock visa vagen till dylik affärsverksamhet, synes ej skäligt

• L fge5 Jaf nu härtill, att erfarenheten på intet sätt visar, det enskilda

jern vägsföretag, äfven i ganska stor skala och med behof af högst betydlig

la. om ? 1 T? ''ar,d Vam °möj]iga «llcr %''ga nere i saknad af en

a om förmana att i jernväg, utan erfarenheten i detta afseende fastmer

yckes ådagalägga, att något års uppskof, till dess möjligen eu lyckligare

ösning åt ifrågavarande uppgift är funnen, utan större fara för jernvägsindustrten

kan ega ruin: så är i de båda närmast här ofvan anförda

omständigheterna i förening angifvet det för mig afgörande skälet att ej

med mm rost tillstyrka antagande af nu framlagda förslag». J

• , , af, Herrar Gref™ Mömer, Asplund, Fröberg och T/mnasson, livilka

icke neder ansett sig kunna tillstyrka det af Utskottet framlagda förslag.

• e ^ders J?erssor} bär begärt få antecknadt, att han ej deltagit

i Utskottets behandling af detta ärende.

Hill. till Riksd. Prof. 1877. 7 Sand. 21 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.