Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om ändring af 20 kap. 18 § Strafflagen, dels om tillägg till 5 kap. 3 § samma lag, dels ock angående inrättande af särskilda fängelser för minderåriga straffångar. Dessa motioner hafva väckts inom Andra Kammaren af Herrar 1. Asklöf och H. L. Rydin; och har till en början, Herr Asklöf

1877-02-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:4, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om ändring af 20 kap. 18 § Strafflagen, dels om tillägg till 5 kap. 3 § samma lag, dels ock angående inrättande af särskilda fängelser för minderåriga straffångar. Dessa motioner hafva väckts inom Andra Kammaren af Herrar 1. Asklöf och H. L. Rydin; och har till en början, Herr Asklöf

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

IV:o 4.

Ant till Eiksd. Kansli den 9 Febr. 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, dels om ändring af

20 kap. 18 § Strafflagen, dels om tillägg till 5 kap. 3

§ samma lag, dels ock angående inrättande af särskilda

fängelser för minderåriga straffångar.

Dessa motioner hafva väckts inom Andra Kammaren af Herrar 1.

Asklöf och H. L. Rydin; och har till en början, Herr Asklöf (motion

N.o 16) föreslagit: »att Riksdagen för sin del bifaller den förändring i

18 § af 20 kap. Strafflagen, att den hänvisning om förlust af medborgerligt

förtroende för brott enligt 1 § af samma kapitel, hvilken i samma

18 § är föreskrifven, uteslutes.»

Det brott, hvarom 20 kap. 1 § Strafflagen handlar, är första resan

stöld, begången under sådana omständigheter att den ej kan hänföras

till de så kallade qvalificerade stölderna.

Under medgifvande att afsevärda skäl kunna anföras för upphäfvande

af stadgandet om förlust af medborgerligt förtroende för dylikt

brott, tvekar likväl Utskottet att under nuvarande förhållanden tillstyrka

bifall till motionärens förslag.

Strafflagstiftningen rörande stöld har under senare årtionden blifvit

i flera afseenden mildrad, och det torde vara betänkligt att, åtminstone

för närvarande, derutinnan gå längre. I allmänna omdömet, på hvilket

lagstiftaren alltid måste fästa behörigt afseende, är otvifvelaktigt stöld

ett särdeles vanfrejdande brott; och då för denna förbrytelse enligt gällande

lag kan ådömas förlust af medborgerligt förtroende på så kort tid

som ett år, synes lagstiftaren, i bemödandet att åt samhället så snart

som möjligt återgifva brottslingen rehabiliterad, redan hafva gått så långt,

som med det allmänna folkmedvetandet är förenligt.

Bill. till Riksd. Prot. 1877. 7 Sami. 3 Hälft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Lika vigtigt, som det för samhället är att underlätta eu frigifven

brottslings sträfvan att erhålla ärligt förvärf och dymedelst ej blott minska

faran för ett upprepande af hans förbrytelse, utan äfven till nyttigt

arbete återvinna eu på afvägar kommen samhällsmedlem, måste det också

vara, att ej samhällets Ofri ga medlemmar och i främsta rummet arbetsgivare

genom lagstiftningen utsättas för olägenheten att, utan kännedom

om förhållandet, i sina hem och i sitt arbete emottaga personer, som nyss

begått vanfrejdande brott, utan att ens någon tid hafva visat prof på

sin förbättring; och är en stöld begången under synnerligt förmildrande

omständigheter, torde i de flesta fall inga svårigheter möta för den, som

dertill gjort sig skyldig, att i sin hemort erhålla arbetsförtjenst, äfven

om han på någon kortare tid är dömd medborgerligt förtroende förlustig.

Högst olämpligt synes det äfven Utskottet att medgifva en från

fängelset nyss utkommen, för stöld straffad brottsling alla medborgerliga

rättigheter. Vore han ej ådömd förlust af medborgerligt förtroende,

kunde deltagande i t. ex. riksdagsmannaval och alla kommunala angelägenheter

honom ej förvägras, om han eljest vore dertill berättigad. I

sådant fall skulle ej heller kunna förmenas honom att med laga verkan

aflägga vittnesmål; men att tillerkänna tjufvens intyg egenskap af laga

bevis, innan han genom någon tids oklanderligt uppförande kan anses

hafva återvunnit det förtroende, han förverkat, synes Utskottet ingalunda

vara välbetänkt, särdeles vid det förhållande, att vår lag gifver två vittnens

sammanstämmande intyg egenskap af fullt bevis, utan att åt domaren

inrymma den omfattande pröfning af vittnesmålens verkan, som andra

länders lagstiftning medgifver.

Slutligen anser sig Utskottet böra påpeka att, äfven om öfvervägande

skäl skulle anses tala för en förändring i den syftning motionen

angifver, bifall till det framstälda förslaget likväl icke torde höra ifrågakomma

i den ringa utsträckning, som det erhållit. Förlust af medborgerligt

förtroende är nemligen stadgad för flera brott, som ingalunda

äro af mera vanfrejdande beskaffenhet, än första resan stöld, och särskildt

skulle genom bifall till motionärens förslag den oformlighet uppkomma,

att, då stöld enligt 20 kap. 1 § Strafflagen ej skulle medföra förlust af

medborgerligt förtroende, eu dylik påföljd likväl qvarstode för alla s. k.

qvalificerade stölder, ehuru vid dessa senare brott ofta kunna förekomma

så mildrande omständigheter, att de ej mera än flertalet förbrytelser mot

förstnämnda paragraf torde böra drabbas af ifrågavarande påföljd. Sammanhanget

mellan lagens olika straffbestämmelser skulle sålunda i väsentlig

mån rubbas genom den af motionären föreslagna förändring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

La (/-Utskottets Utlåtande N:o 4.

3

På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, anser sig Utskottet böra

vördsamt hemställa,

att Herr Asklöfs ifrågavarande motion ej måtte af

Riksdagen bifallas.

Herr Eydins motion (N:o 18) åter afser dels ett tillägg till 5 kap.

3 § Strafflagen och dels aflåtande af en underdånig skrifvelse angående

inrättande åt särskilda fängelser för minderåriga straffångar, som ej fylt

aderton år.

3 § i 5 kap. Strafflagen är nu af följande innehåll:

»Begär den brott, som fyllt femton, men ej aderton år, då skall dödsstraff

eller straffarbete på lifstid till sådant arbete från och med sex till

och med tio år nedsättas.»

Och är det tillägg, Herr Rydin till denna § ifrågasatt, så lydande:

»Dömes brottsling af den ålder, nu säges, till straff, som i allmänhet

medför förlust af medborgerligt förtroende, då skall han ej till sådan

påföljd dömas, vare dock oskicklig att, intill dess den ådömda strafftiden

utlupen är, vittnesmål aflägga».

Hvad nu denna del af motionen angår, anser sig Utskottet böra fästa

uppmärksamheten derå, att hvad i ofvannämnda hänseenden anförts

om första resan stöld måste gälla i ännu högre grad, då fråga är äfven

om de allra gröfsta förbrytelser, samt särskildt på olämpligheten deraf

att medgifva en person, som gjort sig skyldig till ett i allmänhet vanfrejdande

brott, rått att omedelbart efter undergånget straff med laga

verkan aflägga vittnesmål.

Oanmärkt bör ej heller lemnas det mindre lämpliga, att i Strafflagen

införa ett till rättegångsordningen så uppenbart hörande stadgande,

som det om behörighet att aflägga vittnesmål; och får Utskottet alltså

vördsamt hemställa,

att Herr Rydins förslag om tillägg till 5 kap. 3

§ Strafflagen ej måtte vinna Riksdagens bifall.

Beträffande senare delen af sin motion har Herr Rydin anfört, att

sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 24 Maj 1873 hos Kongl.

Maj:t anhållit, bland annat, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande

huruvida ej lagen borde undergå förändring i den syftning, att förbrytare

under 18 år måtte kunna, i stället att för undergående af ådömdt

straff hållas i de vanliga straffanstalterna, insättas i särskilda af staten

eller med Konungens tillstånd af enskilde inrättade förbättringsanstalter,

der en för deras sedliga upptuktelse och fysiska utveckling mera ändamålsenlig

behandling kunde dem egnas, samt till näst derpå följde Riksdag

framlägga de förslag i ärendet, som påkallade Riksdagens medver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

kan eller godkännande, så hade för unga förbrytare och andre, som ej

ännu gått långt på brottets bana, vid Nya Varfvet i närheten af Göteborg

blifvit iordningstäldt ett fängelse, som upptoge vissa personer,

hvifka, dömde till straffarbete på viss tid utöfver två år, vid strafftidens

början icke uppnått aderton år eller ock efter fylda aderton år blifvit

dömde för brott, som icke medfört medborgerligt förtroendes förlust och

icke heller varit för sådant brott straffade. Någon särskild uppmärksamhet

hade likväl icke blifvit egnad åt de unga förbrytare, som, befinnande

sig i åldern af 15—18 år, ej gjort sig skyldige till så groft

brott att de kunde få sig ådömdt straffarbete utöfver två år, men likväl

begått mindre förbrytelse, som medfört förlust af medborgerligt förtroende;

och har Herr Rydin af sådan anledning föreslagit: «att Riksdagen

aflåter underdånig skrifvelse med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes5

tacra i öfvervägande, huruvida icke för minderåriga straffångar, som

ej fyllt 18 år, men icke begått förbrytelser, som medföra straffets undergående

vid Nya Varfvet vid Göteborg, särskilda fängelser må kunna

bestämmas och deras bestraffningar derstädes förenas med särskilda åtgärder

för straffångars undervisning och sedliga förbättring.»

& I sin motion har emellertid Herr Rydin omförmält, hvad äfven Justitieombudsmannens

embetsberättelse till innevarande Riksdag utvisar,

att ehuru åtskilliga åtgärder i det af Riksdagen angifna syfte redan vidtagits

de i Riksdagens berörda skrifvelse gjorda framställningar likväl

ännu ''icke blifvit af Kongl. Maj:t slutligen pröfvade, utan har skrifvelsen

öfverlemnats till Kongl. Fångvårdsstyrelsen för afgifvande af utlåtande,

hvithet dock ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit; och enär, enligt hvad

Herr Rydin jemväl upplyst, Kongl. Fångvårdsstyrelsens utlåtande inom

kort tid lärer vara att förvänta, synes det Utskottet lämpligt att man

afvaktan de åtgärder, hvartill Riksdagens redan aflåtna skrifvelse vidare

kan föranleda, innan Riksdagen i samma ämne, som denna afsett, gör

någon ny framställning, hvadan Utskottet, på samma gång det erkänner

vigten och behofvet af de ifrågasatta bestämmelserna, likväl anser sig

böra hemställa,

att Herr Rydins motion, så vidt den atser aflåtande

af eu underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Stockholm, Ivar Hoeggströms Boktryckeri, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.