Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

1877-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:8, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

Ar:o 8.

Ank. till Kiksd. Kansli den 13 Febr. 1877, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i

2 § Strafflagen.

Från Andra Kammaren hafva till Lag-Utskottet blifvit remitterade motioner

1 detta ämne, vackta af Herrar Ludv. Torpadie, Severin Löwenhielm, I. Asplöf

och A. B. Wiester dal; och hafva motionärerne föreslagit:

Herr Torpadie (motion N:o 6): “att Riksdagen ville för sin del besluta

att, med upphäfvande af hvad i särskilda författningar stadgas angående uppbåd

af manskap från hemmansinnehafvare att vid afrättningar biträda in. m., 2 kap.

2 § Strafflagen måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Dödsstraff skall verkställas å fängelsegård genom halshuggning i enlighet med

de närmare föreskrifter, Konungen i särskild lag meddelar. Förut gifves den

domde lämplig tid att sig till döden bereda. Den afrättades kropp varde i stillhet

a narmaste begrafningsplats jordfäst. Skola flere undergå dödsstraff; då må

det ej å endera verkställas i den andres närvaro.“

Herr Löwenhielm (motion N:o 12): “att Riksdagen ville för sin del, med

upphäfvande af hvad i särskilda författningar är stadgadt angående sättet för

verkställande af dödsstraff, som ådömes på grund af Strafflagen den 16 Februari

1864, besluta, att 2 kap. 2 § i samma lag skall erhålla följande förändrade lydelse:

Dödsstraff, som enligt denna lag ådömes, skall inom fängelse verkställas genom

halshuggning i närvaro af fängelsets föreståndare, fångpredikant eller den,

som berådt fånge till döden, samt kronofogde och länsman eller de personer

hvilka Konungens Befallningshafvande dertill förordnar. Förut gifves den dömde

lämplig tid att sig till döden bereda. Den afrättades kropp varde i stillhet ä

närmaste begrafningsplats jordfästa

Bih. till Likså. Prof, 1877. 7 Sami. 5 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.

Herr Åsidof (motion N:o 13), som till Lag-Utskottet öfverlemuat att uppsätta

förslag till den förändring i redaktion, som lagparagrafen borde undergå,

om motionärens hemställan ausåges förtjena afseende: “att Riksdagen för sin

del bifaller den förändring i 2:dra kapitlets 2:dra paragraf af Strafflagen, att verkställande

af dödsstraff skall, då det tillämpas, ske å fängelsegård i några få vittnens

närvaro".

Herr Westerdal (motion N:o 25): “att Riksdagen ville för sin del besluta

följande förändrade lydelse af Strafflagens 2 kap. 2 §:s första moment:

Dödsstraff skall genom halshuggning med fallbila verkställas inom fängelsets

område".

Hvad dervid först angår Herr Westerdals förslag, så vidt det afser ett stadgande,

att halshuggning skall genom fallbila verkställas, kan det icke bestridas

att flera skäl tala för en förändring af det sätt, hvarpå halshuggning här i landet

hittills skett. Straffets verkställande på ett säkert och snabbt sätt är otvifvelaktigt

mera betryggadt, då eu maskin användes, än då det är beroende på kallblodigheten

och kraften hos eu skarprättare. Man kan jemväl lätteligen tänka

sig det förhållande, att stora svårigheter kunna möta att finna en fullt lämplig

person, som vore villig att åtaga sig ett dylikt uppdrag.

Men då lagens föreskrift, att dödsstraff skall verkställas genom halshuggning,

icke utgör hinder för en sådan förändring, som motionären föreslagit, och

frågan huruvida exsekutionen skall verkställas med handbila eller fallbila, hvilket

kan af Kongl. Maj:t på administrativ väg afgöras, icke lämpligen torde böra göras

till föremål för stadgande i Strafflagen, hemställer Utskottet,

Do) att Herr Westerdals motion i denna del icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Vidkommande åter öfriga förslag till ändring uti ifrågavarande paragraf,

anser Utskottet, lika med motionärerne, dödsstraffets verkställande under sådan

offentlighet, som hittills varit vanlig, icke vidare vara lämpligt eller behöflig!.

Med straffets ofvan berörda offentliga verkställande torde afsigten hafva varit

dels att verka afskräckande och dels att förekomma de misstankar, som vid ett

annat förfaringssätt möjligen kunde uppstå, att dödsstraff ej blifvit behörigen och

utan grymhet verkstäldt, eller att den dömde möjligen kunde i hemlighet undandragas

straffet; men äfven om man ville inrymma något särdeles afseende åt afskräckningsteorien,

så måste medgifvas, att det är snarare straffhotet och vissheten

om straffets verkställande än sjelfva askådandet af afrättningen, som skulle

verka afskräckande. Hvad det senare skälet åter angår, anser Utskottet, derest stadgande

meddelas, som medför ej mindre skyldighet för lämplige tjensteman att öfvervara

afrättningen än äfven rätt för ett begränsad! antal andra samhällsmedlemmar

att dervid tillstädes^rama, allmänhetens möjliga anspråk att erhålla full

visshet om straffets lagenliga verkställande vara tillgodosedda på ett tillfreds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o S. 3

ställande sätt, äfven om exsekutionen, på sätt föreslaget blifvit, sker inom fängelsets

område.

Utskottet, som härmed anser sig hafva bemött de skäl, som kunna anföras

för bibehållande af nuvarande stadgande, har vidare att anföra de omständigheter,

som synts Utskottet böra föranleda en förändring af detsamma.

Lika med Herr Torpadie anser Utskottet, att straffets undergående måste

för den lifdömde försvåras genom åsynen af den tallösa folkhop, som vanligen samlas

för att bevittna afrättningen, och vill jemväl fästa uppmärksamheten derå, att

den råa nyfikenhet, som säkerligen leder flertalet af dem, som infinna sig vid

dylika tillfällen, långt ifrån att uppmuntras, torde böra så mycket som möjligt

återhållas, helst erkännas måste, att mången förvildas och förhärdas genom åsynen

af ett dylikt blodigt skådespel. Genom straffets verkställande inom fängelset

förhindras också utöfningen af den ohyggliga vidskepelse, hvarpå man äfven vid

de senaste afrättningarne sett exempel.

I flera andra länder har man också redan frångått den större offentlighet,

som i äldre tider egt rum vid afrättningar, så att t. ex. i England, Preussen och

flertalet af de öfriga tyska staterna dödsstraff numera verkställas inom fängelserna.

I enlighet med de åsigter Utskottet sålunda uttalat, får Utskottet vördsamt

tillstyrka:

2:o) att Riksdagen måtte för sin del besluta, det 2 kap. 2 § Strafflagen

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Dödsstraff skall å fängelsegård verkställas genom halshuggning.

Förut gifves den dömde lämplig tid att sig till

döden bereda. Innan han till afrättsplatsen utföres, skall

domen der uppläsas. Vid afrättningen skola närvara fängelsets

föreståndare, fångpredikant eller den, som beredt fånge

till döden, fängelse- eller provincialläkare, kronofogde eller

magistratsledamot, af Konungens Befallningshafvande förordnad

tjensteman, som förer protokoll öfver hvad dervid förekommer,

samt andre personer, hvilka Konungens Befallningshafvande

tillkallar. Den kommun, inom hvars område afrättningen sker,

ege ock utse högst tolf personer att afrättningen öfvervara.

Den afrättades kropp varde i stillhet å närmaste begrafningsplats

jordfäst.

Stockholm den 12 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskt>ttets Utlåtande N:o 8.

Reservationer:

af Herr Lindgren, som yttrade, att han, om här vore fråga att skrifva en

ny strafflag, deri bland straffarterna skulle införas dödsstraff, visserligen vore benägen

att om dess verkställighet meddela föreskrifter i den rigtning, utskottsmemorialet

innehölle, men att nu, då en sådan lag för blott 18 år sedan vore

antagen och bestämmelser deri förefunnes, huru dödsstraff verkställas skulle, någon

förändring i samma bestämmelser för närvarande ej borde företagas, helst detta

straff så sällan verkstäldes och åtgärden utan tvifvel skulle framkalla en agitation

från dess motståndare i syfte att få det alldeles utplånadt ur lagen, derför emellertid,

efter hans förmenande, tiden dock ännu ej vore inne. Det vore derföre bättre

att nöja sig med de bestämmelser, som nu gälla, äfven om lämpligare kunde uttänkas,

än att genom förslagets framläggande komma vedersakarne att tro, det

man dermed i sjelfva verket endast åsyftade att för en lång framtid åt dödsstraffet

gifva bofäste i lagen.

af Herr Magnus Jonsson, som ansåg, att de i Utskottets förslag upptagna

orden: “Den kommun, inom hvars område afrättningen sker, ege ock utse

högst tolf personer att afrättningen öfvervara11, måtte utbytas mot orden: “Den

kommun, inom hvars område det hufvudsakliga brottet blifvit begånget, ege ock

utse högst tolf medlemmar att afrättningen öfvervara11.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1877:6 Skrifvelse, angående ändring af 2 kap. 2 § Strafflagen. s. 11 i texten