Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 18 Kap. 16 § Strafflagen. Under anförande, att det skydd emot grym och hänsynslös behandling, som genom nuvarande stadgande i nämnda lagrum blifvit beredt åt husdjuren, syntes med allt skäl böra förunnas alla slag af kreatur, har Herr Ludv. Tovpadie uti en i Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

1877-02-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1877:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 18 Kap. 16 § Strafflagen. Under anförande, att det skydd emot grym och hänsynslös behandling, som genom nuvarande stadgande i nämnda lagrum blifvit beredt åt husdjuren, syntes med allt skäl böra förunnas alla slag af kreatur, har Herr Ludv. Tovpadie uti en i Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

I

X:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Febr. 1877, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 18 Kap. 16 §

Strafflagen.

Under anförande, att det skydd emot grym och hänsynslös behandling,

som genom nuvarande stadgande i nämnda lagrum blifvit

beredt åt husdjuren, syntes med allt skäl böra förunnas alla slag af

kreatur, har Herr Ludv. Tovpadie uti en i Andra Kammaren väckt, till

Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 7) hemstält det Riksdagen ville

för sin del besluta, att ofvan berörda § måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

»Visar någon uppenbar grymhet mot djur; straffes med böter,

högst ett hundra riksdaler.»

Detta lagrum lyder nu sålunda:

»Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar

grymhet; straffes med böter, högst ett hundra riksdaler.»

Visserligen torde detta stadgande icke, såsom motionären synes

hafva antagit, endast afse husdjuren, utan åtminstone äfven sådana vilda

djur, som, fångade eller tämda, någon tid tillhört en person, och domstolarne

i allmänhet lära jemväl vid tolkning af detsamma hafva ansett,

att en person, som fångat ett vildt djur eller satt sig i besittning af ett

annat sådant, som dittills saknat egare, i och med fångandet eller besittningstagandet

varit att betrakta såsom blifven egare till djuret och alltså

kunnat straffas äfven för sådan grym behandling af detsamma, som egt

rum omedelbart derefter. Men en motsatt uppfattning har äfven i flera

Bill. till Riksd. Prof. 1877. 7 Sami. 6 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

fall gjort sig gällande och ostridigt torde vara, att nuvarande lagstiftning

utesluter möjligheten att bestraffa den, som, utan att fånga eller på något

annat sätt taga i besittning ett djur utan egare, på ett grymt sått behandlar,

till exempel lemlästar detsamma.

Enahanda skäl, som förefinnas för att skydda de djur, som hafva

eimre, gälla äfven i fråga om de vilda eller herrelösa djuren. Lagstiftningen

i detta ämne, hvilken i Strafflagen fått sin plats i det kapitel,

som afhandlar sedlighetsbrotten, torde också, lika mycket spm den afser

skydd för djuren, böra vara rigtad emot den grymhet i viljan, som visar

sig i ändamålslös misshandling af djur, vare sig att dessa hafva eller

salm a egare. . . . .

Det synes Utskottet sålunda angeläget, ej mindre att afhjelpa den

otydlighet i nuvarande lag, som ofvan antydda osäkerhet i dess tillämpning

utvisar, än äfven att utsträcka hittills i ämnet gällande stadgande

till * djur utan egare; och får Utskottet alltså, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med motionärens förslag, vördsamt tillstyrka,

det Riksdagen måtte för sin del besluta, att 18 Ivap.

16 § Strafflagen måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Visar någon i behandling af djur uppenbar grymhet,

straffes med böter, högst ett hundra riksdaler.

Stockholm den 13 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: »Bestraffandet af grymhet mot kreatur är en

nyhet i vår lagstiftning, men hvilken hittills undgått det öde, som icke sällan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

drabbar alla nya institutioner — det, att väcka missnöje. Stadgandet härom,

först infördt genom Kongl. förordningen den 21 December 1857, intogs oförändradt

i 18 Kap. 16 § af nu gällande strafflag. Detta stadgande, med varsamhet

tillämpadt af domstolarne, har, på sätt under diskussionen i Lagutskottet

blifvit, upplyst, tolkats just i öfverensstämmelse med den åsigt,

motionären hyllat, så nemligen, att det blifvit tillämpadt, icke blott vid

grym behandling af så kallade hemdjur, men äfven vid behandling af

vilda djur, och dessa icke blott sådana, som hållas innestängda, utan

äfven sådana, som vid jagt skadas eller fångas. Flerfaldiga exempel

derpå anfördes. Då lagen således tolkas och förstås just så, som man

önskar, synes mig icke vara skäl att förändra densamma. Eu sådan förändring

kunde missförstås i den syftning, att tillämpningen kornme att

gå allt för vida. Menniskans herravälde öfver djuren och rätt att begagna

dessa för sina ändamål medgifver eller till och med nödvändiggör

stundom eu viss grymhet. Utskottet har i sin motivering erkänt detta

genom insättandet af ordet »ändamålslös»; men detta ord återfinnes icke;

i texten och alldeles omöjligt vore det icke att denna nya redaktion

skulle kunna föranleda dertill, att de så kallade vivisectionerna eller

användandet af en metmask på en krok eller kokandet af eu hummer

kunde stämplas som brott. Man måste vara varsam att icke gifva denna

karakter åt handlingar, hvilka allmänt anses såsom oskyldiga. Då derjemte

förändringen, på sätt jag redan nämnt, är obehöflig, har jag inom

Utskottet varit af den mening’,

o7

att motionen bör lemnas utan afseende.»

af Herr Grefve Mörner: »Då den nuvarande lagstiftningen torde

innefatta tillräckligt skydd emot misshandel af djur och den föreslagna

ändringen således kan vara onödig, får jag mig emot Utskottets beslut

reservera,».

af Herr Lindgren: »Genom det af Utskottets pluralitet antagna förslag

har man kommit ett godt stycke längre, än nu varande lag stadgar i fråga

om misshandel af djur, i det skyddet ej längre blifvit inskränkt till »egna

och andras kreatur», utan omfattar allt hvad skapadi är och anda hav. Jagvill

visst ej proklamera den sats, att menniskan har rätt att öfva uppenbar

och onödig grymhet mot något djur, vare sig det sker af barbariskt

sinnelag i allmänhet eller under »kampen för tillvaron», och skulle derföre

gerna vilja bidraga till en lagförändring i denna rigtning, om jag icke

hade den föreställning, att en sådan onödig grymhet nu för tiden i vårt

land mera sällan förekommer, och dessutom befarade, att förslaget, om

7 7

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

det blefve lag, koinme att i tillämpningen medföra stora svårigheter och

mången gång leda till missbruk samt obefogade angifvelser och trakasserier,

hvarföre jag, för min del, afstyrker lagförändringen».

af Herrar von Gec/evfelt, Sföbring, Fvöbevg och Nils Pettevsson;

Herr Asplund har begärt få antecknadt, att han i motionens behandling

inom Utskottet icke deltagit.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.