Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Ni onde hufvudtitel.
1877-04-13 · 48 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 42 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1877:22, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens Ni onde hufvudtitel.
Dokumentets text
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 22.
1
N:o 22.
Ank. till Riksd. Kansli don 13 April 1877, kl. 8 o. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Ni onde hufvudtitel.
(lista U. A.)
Beträffande Nionde hufvudtiteln, innefattande anslagen till Pensionsoch
indragningsstaterna, hafva vid innevarande riksmöte följande förändringar
ifrågakomma.
Pensionsstaten.
l:o. I afseende å denna stat har Kongl. Maj:t föreslagit:
I. att de af Kongl. Maj:t den 3 Oktober 1876 i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut faststälda grunder för pensioneringen af flottans befäl
och underbefäl med vederlikar måtte jemväl få tillämpas vid pensioneringen
af den personal vid nedannämnda verk och inrättningar, corpser
och stater, för hvilken dessa grunder icke redan vore gällande, nemligen:
marinförvaltningen,
lotsstyrelsen,
mariningeniörstaten,
Kongl. flottans civilstat,
Bih. till Riksd. Prot. 1877. 4 Smil. 1 Afd. 13 Raft.
Angående
pensionering
af personalen
vid åtskilliga
sjöförsvaret
tillhörande
corpser och
stater.
1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
befäl och underbefäl vid lotsverk^,
amiralitetskrigsmanskassan, samt
varfspolisen,
en hvar på grund af den lön, han uppbure, dervid dock skulle iakttagas:
a) att pension jemte fyllnadspension enligt l:a punkten i omförmälda
grunder äfvensom pensionsafgift för löntagare, hvilken enligt gällande stat
vore tillerkänd ålderstillägg efter vissa års tjenstgöring i samma grad, skulle
beräknas efter den fästa lönen utan ålderstillägg;
b) att fyllnadspension för civile embets- och tjensteman samt läkare
äfvensom för väbel och vaktbetjente, hvilka efter uppnådda 65 lefnads- och
minst 35 tjensteår erhölle afsked, skulle utgå med skilnaden mellan lönens
hela belopp, ålderstillägg inberäknade, och pensionen;
c) att lotsdirektören skulle vara berättigad till fyllnadspension enligt
5:e punkten i ofvan omförmälda grunder vid en lefnadsålder af 60 år, alla
öfriga vid 55 lefnadsår;
d) att proviantmästaren i Karlskrona skulle tillkomma lika pensionsrätt
med materialförvaltaren derstädes;
e) att personalen vid varfspolisen skulle tillkomma pensionsrätt; kommissarie
lika med maskinistunderofficer af l:a graden, öfverkonstapel lika
med förste vaktmästare och konstapel lika med vaktmästare vid flottans
station i Karlskrona'';
f) att vid de corpser och stater, hvilkas löner före ingången af år
1878 blifvit reglerade, det skulle bero på hvarje löntagare, som vore försedd
med ovilkorlig fullmakt, att sjelf bestämma, huruvida lian ville vid
gammal pensionsrätt qvarstå eller å nu föreslagna pensioneringsgrunder
ingå, så vida han icke på grund af särskilda föreskrifter vore förpligtad
underkasta sig dessa grunder;
II. att ersättningsanslaget å nionde hufvudtiteln till amiralitetskrigsmanskassan
skulle ökas med ett belopp af 6,675 kronor, eller från 46,295
kronor till 52,970 kronor, samt erhålla följande förändrade uppställning:
amiralitetskrigsmanskassan:
ersättning för mistade inkomster:
pensionsfonden.................................... kronor 36,320: —
gratialfonden....................................... ,, 16,650: — 52,970: —;
III. att, under förutsättning af bifall till det i nästföregående punkt
framstälda förslag angående förhöjning i beloppet af ersättningsanslaget till
amiralitetskrigsmanskassan, anslaget å nionde hufvudtiteln till Wadstena
krigsmanshus måtte minskas med 6,675 kronor;
IY. att å nionde hufvudtiteln under rubriken amiralitetskrigsmans
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. 3
kassan och näst efter ersättningsanslagen måtte uppföras följande anslag af
förslagsanslags natur:
till pensionering af flottans och lotsverkets befäl och underbefäl med
vederlikar samt vaktbetjente 100,000 kronor, samt
till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap 66,500 kronor.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet till
pröfning förehaft en af Herr S. A. Hedin inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 82), deri föreslagits, att Riksdagen, med förklarande, att Ivongl.
Maj:ts förslag rörande pensionering af personalen vid lotsstyrelsen samt lotsverkets
befäl och underbefäl ej för närvarande kunde bifallas, måtte anhålla,
att Kongl. Maj:t ville till Riksdagens pröfning och godkännande framlägga
förslag till normalstat för lotsverket med hvad dit hör.
Vid den till sist församlade Riksdag gjorda nådiga framställning om
förändrad pensionsreglering för flottans corpser och stater angafs såsom
skäl, hvarför i det då framlagda förslaget till dylik reglering ej upptagits
embets- och tjensteman i Förvaltningen af sjöärendena och Lotsstyrelsen,
Lotsbefälet, embets- och tjensteman vid Mariningeniörstaten och Kongl.
flottans civilstat samt vid Amiralitetshrigsmanskassan, att, hvad Förvaltningen
anginge, ifrågastäld reglering af detta embetsverk, öfver hvars arbetsordning
och löneförhållanden löneregleringskomitén skulle yttra sig, syntes
böra. föregå pröfningen af personalens pensionsförhållanden; att fråga om
reglering jemväl af lotsstyrelsen och lotsbefälet vore under handläggning;
att, hvad mariningeniör- och civilstaterna anginge, den fördelning af löntagarnes
vid dessa stater aflöning i fast lön och tjenstgöringspenningar,
hvilken Kongl. Maj:t, vid utfärdande af de från och med år 1875 för dem
gällande nya lönestaterna, förbehållit sig att verkställa, borde göras med
hänsyn till pensioneringen och med ledning af den fördelning i enahanda
afseende, som efter Riksdagens pröfning kunde varda för Hofrätterna och
Statskontoret faststälda; samt att amiralitetskrigsmanskassans tjenstemäns
löne- och pensionsvilkor borde öfverensstämma med civilstatens.
De pensioneringsgrunder för flottans befäl och underbefäl, som då an
-
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
togos af Riksdagen, afsågo sålunda endast följande corpser och stater, nemligen
Kong! flottans officers- och underofficerscorpser, Kongl. flottans lärare-,
läkare-, maskinist- och handtverksstater samt månadslönare vid flottans militärdepöter
och varfsstater.
Då nu, i sammanhang med förslag till Förvaltningens af sjöärendena
ombildning, ny lönestat blifvit för embetsverket uppgjord och af Kongl.
Maj:t gillad samt nya stater faststälts dels för lotsstyrelsen och lotsbefälet
dels för mariningeniör- och civilstaterna, dels ock för amiralitetskrigsmanskassans
tjensteman och sålunda de förhållanden, på grund af hvilka embetsoch
tjenstemännens vid dessa verk, inrättningar och stater pensionsvilkor
icke ansetts böra underkastas tillämpningen af pensioneringsgrundenra för
öfriga flottans corpser och stater, vore undanröjda, hafva, på sätt i statsrådsprotokollet
(Bil. N:r 4, pag. 76) finnes anfördt, berörda grunder nu synts
böra förklaras gälla alla ifrågavarande erabets- och tjensteman äfvensom
varf spolisen och vahtbetjente, hvarigenom samtlige löntagare å fast stat vid
flottan och lotsverket, hvilka alla, förutom varfspolisen, redan vore delegare
i amiralitetskrigsmanskassan, komme att vara underkastade enahanda pensioneringsvilkor,
med undantag endast af de stater, hvilkas indragning påaWe
eller vore i fråga satt, och för hvilka äldre bestämmelser i berörda
hänseende fortfarande skulle gälla.
De grunder, på hvilka den vid sista riksdagen faststälda pensionsregleringen
för flottans befäl och underbefäl med vederlikar hvilar, äro hufvudsakligen
följande: att den, som innehar fast lön på stat till belopp, ej
öfverstigande 1,000 kronor, erhåller i pension och fyllnadspension lönens
hela belopp; att för innehafvare af lön öfverstigande 1,000 kronor men ej
uppgående till 6,000 kronor, utgår pension jemte fyllnadspension med 80
procent af lönen; att för alla löner emellan 1,000 och 1,250 kronor, förstnämnda
belopp, eller 1,000 kronor, beräknas såsom pension med fyllnadspension;
att innehafvare af lön till belopp af 6,000 kronor eller derutöfver
erhåller i pension jemte fyllnadspension 75 procent af lönen; att en hvar,
som vid afskedstagandet stått i tjenst i 30 år och uppnått en ålder af 55
år samt i öfrigt till amiralitetskrigsmanskassan erlagt stadgad pensionsafgift,
är berättigad att vid afskedstagandet ur nämnda kassa erhålla pension
med två tredjedelar af det belopp, hvartill sammanlagda summan af
pension jemte fyllnadspension är beräknad; att fyllnadspension, beräknad
till eu tredjedel af sammanlägga beloppet af pension och fyllnadspension
utgår endast till den, som är berättigad till pension ur amiralitetskrigsmanskassan
och vid afskedstagandet uppnått eu ålder af: flaggman, fältoch
regementsläkare 65, kommendör 60 samt alla öfriga 5o ar; samt att
pensionsafgift skall till amiralitetskrigsmanskassan erläggas med belopp,
motsvarande fyra procent af summan utaf pensionen jemte fyllnadspensionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
o
För en del af de erabets- och tjensteman, hvilkas pensionering nu är
i fråga, gälla för närvarande i detta hänseende flera särskilda grunder. På
samma gång nemligen alla flottans och lotsverkets embets- och tjensteman
samt vaktbetjente, med undantag, såsom ofvan är angifvet, af varfspolisen,
ega såsom delegare i amiralitetskrigsmanskassan att ur samma kassa uppbära
pension enligt bestämmelserna i reglementet för densamma och fyllnadspension
enligt 1860 års cirkulär, äro civile embets- och tjensteman i Förvaltningen
af sjöärendena samt civilstaten vid stationerna derjemte tillerkända
rätt till pension å allmänna indragningsstaten i enlighet med de
för samma stat i allmänhet gällande bestämmelser, dock att från beloppet
af denna pension skall afdragas den pension de erhålla uti amiralitetskrigsmanskassan
och den fyllnadspension, som från samma kassa utgår af de
utaf statsverket anvisade kreditivmedel. En dylik rätt ega deremot icke
lotsverkets civile tjenstemän likasom ej heller amiralitetskrigsmanskassans
egna. Härtill kommer, hvad löntagare å mariningeniörstaten angår, att
öfverdirektören åtnjuter pension af 5,000 kronor samt att pensionerna vid
L874- års riksdag, i sammanhang med fastställande af förnyad lönestat, bestämdes
för direktör till 3,500 kronor och för ingeniör till 3,000 kronor.
Slutligen äro äfven flottans läkare, jemlikt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 24 Februari 1858 och Kongl. brefvet den 1 Maj samma år,
berättigade att i likhet med öfrige civile embets- och tjenstemän vid afskedstagande
efter fylda 65 år och vid pass 40 års tjenstgöring åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten, beräknad efter hela den förut häfda
lönen och med iakttagande af afdrag för det pensionsbelopp, som från amiralitetskrigsmanskassan
utgår.
Då sålunda, med undantag af varfspolisen, samtlige ifrågavarande embetsverk,
corpser och stater redan förut ega pensionsrätt, afser den nu föreslagna
regleringen hufvudsakligen att bereda förenkling i afseende å så väl
pröfningen af förefallande pensionsfrågor som pensionernas utbetalning, samt
lätta öfversigten af statsverkets utgifter för flottans pensionsväsende. De
pensioner, hvartill samtlige ifrågavarande embets- och tjenstemän skulle vid
55 års ålder och 30 tjensteår vara berättigade, skulle enligt mom. a) af de
af Kongl. Maj:t föreslagna stadgande!! ej få grundas på ålderstillägg, der
sådana i aflöningen inginge, utan finge dessa först tagas i beräkning vid
bestämmandet af det pensionsbelopp, som skulle civile tjenstemän och
läkare samt väbel och vaktbetjente vid 65 lefnads- och 35 tjensteår tillkomma.
Pensionerna af det förra slaget, hvilka alltså beräknas endast
efter den ursprungliga fasta lönen, kunna alltså icke anses förmånligare, än
de, som redan blifvit flottans befäl och underbefäl tillagda, och, hvad beträffar
de sist nämnda för civile tjenstemän in. fl. vid 65 år föreslagna pensionerna,
inhemtas af statsrådsprotokollet, att desse embets- och tjensteman
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Stat*- Utskottets Utlåtande N:o 22-
aflöning blifvit i fast lön, tjenstgöringspenningar och för en del ålderstillägg
på sådant sätt fördelad, att deras pensioner komma att motsvara för marinförvaltningens
personal hvad som blifvit för dermed närmast jemförliga,
på sista tiden reglerade embetsverk bestämdt och för de öfriga hvad de redan
nu äro berättigade att uppbära. Utskottet har alltså vid de föreslagna
pensioneringsgrunderna i och för sig ej haft något att anmärka, men deremot
finner Utskottet, lika med förbemälde motionär, det ingalunda kunna anses
lämpligt, att Riksdagen skulle inlåta sig på fastställande af förslag till pensionering,
som grunda sig på lönestater, Indika ej varit föremål för Riksdagens
pröfning, såsom förhållandet är med ej endast lotsstyrelsen och lotss
ta ten, utan äfven amiralitetskrigsmankassans personal och varfspolisen.
Fastställandet af dessa embetsverks och corpsers pensionering skulle i sjelfva
verket innebära ett godkännande af de för dem upprättade lönestater, utan
att dessa varit, med behörig utredning försedda, till Riksdagens pröfning
framlagda. Vid sådant förhållande och då någon särskild anledning icke synes
förefinnas, hvarför de ifrågavarande lönestaterna icke skulle, likasom öfriga,
underkastas Riksdagens granskning och godkännande, har Utskottet för närvarande
ansett sig icke kunna å Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning,
så vidt den afser nyssberörda embetsverks och corpsers pensionering,
tillstyrka bifall. Vidkommande senare delen af forrbemälde motionärs
hemställan, hvilken afser en underdånig framställning till Kongl. Maj:t
om framläggande för Riksdagen af förslag till normalstat för lotsverket,
föreställer sig Utskottet att, sedan nu mera uppmärksamheten derå fästats,
Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att till eu kommande Riksdags pröfning
öfverlemna dylikt förslag, och denna del af motionen har derför synts Utskottet
ej böra till någon särskild Riksdagens åtgärd föranleda.
Beträffande de för pensioneringen erforderliga anslag har Utskottet ej
funnit anledning till någon erinran, och enligt hvad åt den vid statsrådsprotokollet
fogade beräkning öfver utgifterna för de närmast följande åren
framgår, skulle pensioneringen af de embetsverk och corpser, i afseende å
hvilka Utskottet nu ej ansett sig kunna understödja Kongl. Maj:ts förslag,
ej i någon väsentligare mån inverka på anslagsbehofvet; hvadan och då
anslagen äro af förslagsanslags natur, Utskottet funnit någon nedsättning i
de af Kongl. Maj:t beräknade summor ej böra ega rum.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrker Utskottet,
a) att de af Kongl. Maj:t den 3 Oktober 1876 i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut faststälda grunder
föi'' pensioneringen åt flottans befäl och underbefäl
med vederlikar må jemväl få tillämpas vid pensioneringen
af personalen och vaktbetjente vid marinförvaltningen,
mariningeniörstaten och Kongl. flottans civilstat med
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 22.
7
iakttagande af de under inom. I a, b och d här ofvan
angifna bestämmelser i afseende å pensionsbeloppens beräknande;
b)
att deremot Kongl. Maj:ts nådiga förslag i afseende
å pensioneringen af personalen vid lotsstyrelsen, befäl
och underbefäl vid lotsverket, amiralitetskrigsmanskassan
och varfspolisen för närvarande ej må vinna Riksdagens
bifall;
c) att Herr Hedins förevarande motion icke må till
någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda;
d) att Riksdagen må medgifva, att vid de corpser och
stater, hvilkas löner före ingången af år 1878 blifvit
reglerade, det skall bero på hvarje löntagare, som är försedd
med ovilkorlig fullmakt, att sjelf bestämma, huruvida
han vill vid gammal pensionsrätt qvarstå eller å nu
föreslagna pensioneringsgrunder ingå, så vida han icke
på grund af • särskilda föreskrifter är förpligtad underkasta
sig dessa grunder;
e) att ersättningsanslaget till amiralitetskrigsmanskassan
må förhöjas till 52,970 kronor samt erhålla den af Kongl.
Maj:t föreslagna uppställning;
f) att under förutsättning af bifall till det i näst föregående
punkt framstäida förslag angående förhöjning i
beloppet af ersättningsanslaget till amiralitetskrigsmanskassan,
anslaget å Nionde hufvudtiteln till Vadstena krigsmanshus
måtte minskas med 6,675 kronor;
g) att till pensionering åt Kongl. flottans befäl och
underbefäl med vederlikar må uppföras ett förslagsanslag
af 100,000 kronor; och
h) att till pensionering af Kongl. flottans och lotsverkets
gemenskap ett förslagsanlag af 66,500 kronor må
af Riksdagen anvisas.
2:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit att Riksdagen — under förutsättning
att den rätt till nådår, som enligt presterskapets privilegier tillkomme
enkor och barn efter lärare vid elementarläroverk och pedagogier,
blefve i vederbörlig ordning upphäfd — måtte dels såsom bidrag till pensionering
af lärares vid nämnda läroverk och vid seminarierna enkor och
barn, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades förslag, bevilja ett
årligt anslag af 60,000 kronor, äfvensom 5,000 kronor till förvaltningskostnadernas
bestridande, dels ock medgifva, att för samma ändamål finge an
-
Angående
anslag till
pensionering
af enkor och
barn efter
elementarlärare
m. fl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
vändas den andel af stiftens emeritikassor, som icke redan tagits i anspråk
för bildande af presterskapets enke- och pupillkassa, dock med skyldighet
för elementarlärarnes enke- och pupillkassa att ansvara för de förbindelser,
hvari nämnda andel af emeritikassorna kunde häfta.
Sedan Kongl. Maj:t i nådig proposition till Riksdagen den 30
Januari 1874 angående bildandet af en pensionskassa för enkor och barn
efter prester och elementarlärare föreslagit, hvad lärarne beträffade, att såsom
bidrag till pensionsfonden för deras enkor och barn måtte å Riksstatens
Nionde hufvudtitel uppföras ett årligt anslag af 45,000 kronor, hvarförutom
såsom pensionsanstaltens grundfond påräknades den fjerdedel af stiftens s. k.
emeritikassor, som icke togs i anspråk för presterskapets enkekassa, förklarade
i underdånig skrifvelse den 17 Maj 1874 Riksdagen, att denna fråga
visserligen vore af den vigt för det allmänna, att staten icke borde undandraga
sig att lemna det direkta bidrag, som för en sådan inrättning vore
oundgängligen behöflig!, men att Riksdagen funnit sig förhindrad att då godkänna
förslaget af den anledning, att detsamma förutsatte, det elementarlärarne
skulle för sina enkor och barn bibehålla rätt till det så kallade privilegiinådåret.
Det vore enligt Riksdagens förmenande synnerligen oegentligt
att det understöd af statsmedel, som genom nådåret kom den aflidne
lärarens efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt dermed, att staten under
en annan form lemnade bidrag till en för samma personer afsedd pensionskassa.
Då det vore vida bättre att allt det understöd, som från statens
sida borde komma enkor och barn efter elementarlärare till godo, utginge
under en form, hade Riksdagen ansett lämpligt om, emot det att lärarne
frånträdde den dem genom presterskapets privilegier tillförsäkrade rätt till
nådår, staten lemnade det bidrag som vore erforderligt för bemälde lärares
inträde i civilstatens pensionsinrättning, der dymedelst jemväl deras enkor
och barn erhölle pensionsrätt. Dessutom syntes billigheten fordra, att jemväl
öfningslärarne blefve i förevarande hänseende likstälde med öfrige lärare.
På grund häraf förklarade Riksdagen, att för den händelse elementarlärarne
ville frånträda den genom presterskapets privilegier deras enkor och
barn tillförsäkrade nådårsrätt, Riksdagen vore benägen att till civilstatens
pensionsinrättning lemna af statsmedel det bidrag, som utöfver en fjerdedel
af emeritikassorna kunde vara för elementarlärarnes äfvensom de s. k. öfningslärarnes
inträde i nämnda pensionsanstalt erforderligt; hvarjemte Riksdagen
anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande och ärendets utredning
i öfrigt, göra den förnyade framställning i ämnet, hvartill förhållandena
kunde föranleda.
Enligt hvad nu är i statsrådsprotokollet méddeladt hade uti afgifvet
yttrande öfver Riksdagens berörda skrifvelse direktionen öfver civilstatens
pensionsinrättning meddelat, att för samtlige de vid elementarläroverk, peda
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 22.
9
gogier och seminarier anstälde lärares inträde i civilstatens pensionsinrättning,
till vinnande af dermed förenade förmåner af pensionsrätt icke blott
för lärarne sjelfve, utan ock, efter deras frånfälle, för enkor och barn, skulle
utöfver en fjerdedel af behållningen i stiftens emeritikassor och jemte delegarnes
afgifter, erfordras af statsmedel ett årligt bidrag af 165,000 kronor.
Då emellertid i jemförelse med det belopp, som af Kongl. Maj:t år
1874 äskats såsom bidrag till elementarlärarnes då föreslagna pensionsfond,
den anslagssumma, som direktionen funnit erforderlig, synts allt för hög, hade
åt särskilde komiterade uppdragits att ytterligare taga ifrågavarande ärende
i öfvervägande. Denna komité hade i afgifvet betänkande föreslagit bildandet
af en särskild enke- och pupillkassa för elementarlärares med fleres enkor
och barn.
Iiufvudgrunderna i detta förslag, hvilket förutsatte nådårsrättens upphörande
för delegare i kassan, vore för öfrigt följande. Delegare i kassan
äro samtlige ordinarie ämnes- och öfningslärare vid elementarläroverken, pedagogierna,
folkskolelärareseminarierna och seminariet för bildande af lärarinnor,
dock med de nuvarande lärarne öppen lemnad rätt att välja, om de
önska vinna delaktighet i kassan eller ej. Pensionerade lärare ega enahanda
rättigheter och skyldigheter med afseende på inträde i pensionskassan
som de i tjenst varande. Pensionsberättigade äro efterlefvande enka och
barn, de senare i regeln intill fylda 21 år. Pensionen utgör för lektors
enka 15 procent af lönen i den högsta lönegrad mannen enligt gällande
lönetur varit berättigad att uppnå, för annan ämneslärares enka 16 Va procent
och för öfningslärares 20 procent af mannens lön, på enahanda sätt beräknad
; dock att ingen pension må understiga 50 kronor. Lefva barn efter
jemte enkan, höjes pensionen med minst 30, högst 50 procent. Finnas endast
barn, ega de uppbära modrens hela pension om de äro flera; ett barn
undfår hälften af modrens pension. Delegarnes årsafgifter till kassan utgå
för i tjenst varande lärare med två procent af lönen i den högsta lönegrad,
hvilken han enligt gällande lönetur är berättigad uppnå, och
för pensionerad lärare med två procent af den pension han är berättigad
att å allmänna indragningsstaten uppbära efter lön i högsta lönegraden. För
lärarinna beräknas afgiften efter samma grunder, men endast till en procent
af lön eller pension. Kassan förvaltas af direktionen för folkskolelärarnes
pensionsinrättning. Förvaltningen granskas årligen af revisorer, utsedde dels
af Kongl. Maja, dels af delegarne efter särskild ordning mellan stiften.
Öfver komiterades förslag hade samtliga domkapitel i riket, direktionerna
(ifver Stockholms stads undervisningsverk, öfver nya elementarskolan
samt öfver seminariet för bildande af lärarinnor, äfvensom vederbörande läroverkskollegier
blifvit hörda, hvarjemte särskild! från de lärare, hvilka för
lull. till Riksd. Prot. 1877. 4 Samt. 1 Afd. 13 Käft. 2
10
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 22.
sina enkor och barn, i fall de efterlemnade sådana, vore berättigade till
nådårsförmån, infordrats förklaring, huruvida de vore villige att afstå berörda
förmån, mot det att dem bereddes tillfälle till inträde i en pensionsinrättning
byggd på dessa hufvudgrunder.
De fleste af dem, som sålunda yttrat sig i ärendet, hade tillstyrkt det
framstälda förslaget. De anmärkningar, som i en del utlåtanden förekommit,
afsåge förnämligast nedsättning i delegarnes årsafgifter, hvilka i synnerhet
för lärare i de lägre lönegraderna synts väl höga. Af de lärare, för hvilka
nådårsprivilegiet gälde, hade det stora flertalet förklarat sig benägna att
afstå denna förmån mot åtnjutande af de fördelar inträdet i pensionskassan
beredde.
Yid jemförelse emellan komiterades förslag och det för år 1874 års
Riksdag framlagda, har Utskottet funnit, att enkepensionen enligt det förra
förslaget uppgår till något högre belopp, och derjemte redan från början af
pensionsanstaltens verksamhet skulle utgå med fulla beloppet, medan deremot
1874 års förslag förutsatte, att pensionerna först efter hand under de tjugo
första åren af kassans tillvaro komine att stiga till det belopp, hvilket antagits
såsom normalt. Härigenom afses att bereda någon ersättning för
minskningen af de förmåner nådåret innebär. Till denna ersättning skulle
dels lärarne sjelfve bidraga genom högre pensionsafgifter, hvilka enligt komiterades
förslag beräknades efter lärarens lön i högsta lönegraden, men efter
1874 års förslag endast efter den lön han vid afgiftens erläggande innehade,
dels ock staten genom ökadt årligt anslag. Sålunda kommer, enligt komiterades
förslag, t. ex. en adjunkt i lägsta lönegraden att betala i pensionsafgift
ända till 4 7a procent af sin lön. Jemte det pensionsbeloppen för
barn blifvit något nedsatta, hafva komiterade jemväl uteslutit det i 1874 års
förslag ingående stadgande, att döttrar, som uppnått 55 år och som då voro
och förut varit ogifta, skulle åter få tillträda pension.
Beträffande statens bidrag till ifrågavarande pensionering, hafva komiterade
beräknat, att det värde, privilegiinådåret ''eget’ för de dertill berättigade
lärare, uppgår, efter afdrag af vikariernes aflöning, till 35,242 kronor, hvilket
alltså är det årliga belopp, lärarne skulle för pensioneringen afträda.
Oberäknad! den fördel, som tillskyndas staten derigenom, att lärareplatserna
kunna ett år tidigare tillträdas och att sålunda det menliga för undervisningen
i vikariers användning till väsentlig del inskränkes, erhåller staten
vidare äfven en direkt vinst dymedelst, att de löner, som till de nya lärarne
utbetalas, äro lägre än de, som skulle hafva utgått till de nådåi’sberättigade sterbhusen
— en vinst, som uppskattats till 15,000 kronor. För att i enlighet
med Riksdagens önskan bereda öfningslärarnes enkor och barn en pensionsrätt,
som förut icke varit dem tillämnad, bär ett belopp af 5,000 kronor
ansetts vara erforderligt, och slutligen hafva komiterade, i fråga om förvalt
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 22.
11
ningskostnaderna fästat uppmärksamheten derpå, att enligt 1874 års förslag
elementarlärarnes enke- och pupillkassa skulle erhållit kostnadsfri förvaltning,
enär de så kallade kadukmedlen då beräknats för förvaltningen både af presterskapets
och elementarlärarnes pensionskassor, hvaremot elementarlärarnes
enke- och pupillkassa nu af flera skäl, hvilka synts Utskottet fullt giltiga,
ansetts böra förvaltas af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning.
Af hvad sålunda och i öfrigt förekommit framgår, att komiterade vid
uppgörandet af sitt förslag sökt ordna den ifrågavarande pensioneringen på
sådant sätt, att anspråken på bidrag från statens sida skulle inskränkas till
hvad som funnes vara för ändamålets vinnande oundgängligen nödvändigt.
Vid sådant förhållande och då de föreslagna pensioneringsgrunderna synts
Utskottet ej gifva anledning till anmärkning, tillstyrker Utskottet,
att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå.
3:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 66) har Herr
Nils Petersson i Runtorp, jemte uttalande af den åsigt, att det nu iakttagna
systemet för tjenstemäns pensionering ej vore lämpligt, föreslagit,
att Riksdagen ville till Kongl. Maj:t i underdånighet aflåta en skrifvelse
med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riksdagen
afgifva nådigt förslag till grundläggande af en efter nutidens förhållanden
lämpad pensionsinrättning;
att tills vidare vid tillsättande af tjensteman förbehåll måtte göras om
pensionsvilkoren; och
att 10,000 kronor såsom förslagsanslag måtte ställas till Kongl. Maj:ts
disposition för att användas till frågans utredning.
En sådan pensionsinrättning skulle, enligt motionärens förmenande,
kunna grundläggas, om en hvar, som inträdde i statens tjenst, tillförbundes
att årligen insätta några procent af lönen i lifränteanstalt för att från
50 å 55 års ålder under sin återstående lifstid årligen få uppbära ett belopp
af 400 kronor — det belopp, som hittills af Regering och Riksdag
ansetts erforderligt för oundgängliga lefnadsbehof, hvilket skulle vara allas
skyldighet förskaffa sig som årlig pension. Skulle lönen härtill för de lägsta
lönegraderna vara otillräcklig, borde den höjas, eller ock det erforderliga
beloppet insättas af staten, stående sedan en hvar fritt att göra ytterligare
insättningar för erhållande af högre pension. Att den anstalt, som emottoge
och utlemnade dessa penningar skulle garanteras och kontrolleras af
staten, ansåge motionären desto mera nödigt, som han tänkt sig detta system
snart utveckladt derhän, att hvarje svensk medborgare skulle blifva delegare
i densamma, något som kunde ske, om kommunerna ville åtaga sig att
för fattiga barn vid deras yngre år göra lämpliga insatser. Det system,
Angående
andfådd ordnande
af
tjenstemäns
pensionering
in. in.
12
Stats- Utskottets Utlåtande N:e 22.
han sålunda tänkt sig, skulle, enligt hans åsigt, rätt ordnadt och utveckladt,
medföra flera förmåner, såsom minskade utgifter för statsverket, omtänksamme
tjensteman, minskade fattigvårdsutgifter och ökad kapitalbildning;
hvarförutan det skulle med ett säkrare band än hittills fästa infödde svenske
medborgare vid fosterjorden.
Efter det vid så väl 1869 som 1870 års riksdag väckta förslag om
ordnande af civile tjenstemäns pensionering på sådant sätt, att staten från
bestyret dermed befriades, ej lyckats vinna Riksdagens bifall, anhöll 1871
års Riksdag i underdånig skrifvelse den 17 Maj samma år, att Kongl. Maj:t
täcktes tillse, om och på hvad sätt civilstatens pensionsinrättning måtte
kunna så ordnas, att den sattes i stånd att helt och hållet öfvertaga samtlige
civile tjenstemäns pensionering, så att en dylik pensionering från allmänna
indragningsstaten komme att upphöra.
I anledning häraf föreslog Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1873
års Riksdag att — emot det samtliga de pensioner, hvilka efter ingången
af påföljande statsregleringsperiod enligt stadgade grunder skulle för civile
embets- och tjenstemän, som tillika vore delegare i civilstatens pensionsinrättning,
vid afsked ur statens tjenst uppföras å allmänna indragningsstaten,
i stället komme att utbetalas af nämnda pensionsinrättning — ett
anslag till samma pensionsinrättning af 300,000 riksdaler måtte å ordinarie
stat upptagas att utgå, till dess pensionsinrättningen antagligen kunde utan
detta bidrag fullgöra pensioneringen till civile embets- och tjenstemän, då
anslaget skulle utbytas mot ett kreditiv, hvarigenom pensionsinrättningen
försäkrades att i händelse af brist erhålla af statsmedel hvad som erfordrades
för att den måtte kunna bestrida de densamma enligt gällande föreskrifter
åliggande utbetalningar utan att tillgripa samlade fonder. Detta
förslag, hvilket ej innebar någon fullständig lösning af den fråga, för hvars
ordnande Riksdagen påkallat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, i det
detsamma endast rörde de embets- och tjenstemäns pensionering, hvilka
vore delegare i civilstatens pensionsinrättning och egde rätt till pension
från allmänna indragningsstaten, vann icke någondera Kammarens bifall.
Lika med motionären, anser Utskottet det synnerligen önskvärd!, om
ett allmännare ordnande af pensionsväsendet för alla statens embets- och
tjenstemän kunnat genomföras, och, på sätt ofvan inhemtas, har denna fråga
redan vid flere tillfällen varit föremål för Riksdagens uppmärksamhet, och
olika sätt för dess lösning hafva från skilda håll blifvit framstälda. De
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22
13
svårigheter, mot hvilka hittills alla förslag i denna rigtning strandat, hafva
emellertid på sista tiden väsentligen ökats, i det Riksdagen under de sista
åren ordnat pensioneringen för en mängd tjenstemannaklasser efter mer eller
mindre skiljaktiga grunder. Det synes derför nu knappast tänkbart att
sammanföra alla dessa olika kategorier af pensionsstater. Vidare äro de
nya lönestater, till ej obetydligt antal, som Riksdagen nästlidet och innevarande
år faststält, grundade på bibehållandet af det nuvarande pensioneringssystemet.
Från trädandet af detta system och pensioneringens ordnande
på annat sätt skulle alltså ej endast föranleda de direkta kostnaderna för
ett sådant ordnande, utan äfven medföra behof af nya lönestater, enär uppenbart
är, att alla lönebelopp måste höjas, om, med borttagande af nu gällande
pensionsrätt, endast tjenstemännens egna bidrag skulle grundlägga
pensionerna, utan att något intrång skedde i de enligt lönestaterna tjensteinnehafvarne
tillförsäkrade förmåner.
På grund af dessa i korthet antydda förhållanden, har Utskottet ansett
sig icke kunna motionärens förslag understödja, utan hemställer,
att Herr Nils Peterssons förevarande motion ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Allmänna Indragningsstaten.
4:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, i likhet med Angående
hvad förut egt rum, då medlemmar af det Kongl. Huset aflidit, jemväl nu If^ndelutaf
bevilja pensioner åt sådana till framlidna Hennes Maj:t Enkedroltningen framlidna
Josefinas hofstat hörande personer af lägre tjenstegrad, som uppnått 50
lefnadsår och i 20 år eller derutöfver varit anstälda i Hennes Maj:ts tjenst, ning Josesamt
fördenskull och då, enligt en af Hennes Maj:ts hofmarskalk med tillämp- ^nas hofstatning
af dessa grunder upprättad förteckning, sammanlagda beloppet af dylika
pensioner skulle utgöra 9,302 kronor årligen, samt de ifrågavarande pensionärernas
förut vid hofstaten egande löner upphört att till dem utbetalas
med den 1 November 1876, medgifva, att berörda pensionsbelopp finge från
sistnämnda dag af allmänna indragningsstaten utgå.
Enligt hvad statsrådsprotokollet (Bil. N:o 6 e, sid. 56) gifver vid handen,
hade uti det af framlidna Hennes Maj:t Enkedrottning Josefina den
6 Juni 1876 gjorda testamentariska förordnande blifvit föreskrifvet, att ett
belopp af en million kronor skulle afsättas, för att med räntan deraf bestrida
dels äldre pensioner och dels pensioner åt hofstat och betjening, hvarvid
likvisst den förutsättning blifvit gjord, att den i Hennes Maj:ts tjenst
vid dödstillfället befintliga personal, som uppnått 50 lefnadsår och tjenat i
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående
pension för
Assessoren
E. F. Lönnrot.
Angående
pension för
Intendenten
W. Th. Ankarsvärd.
20 år, skulle, på sätt förut varit öfligt, erhålla pension af statsverket, enär
räntan å den afsätta millionen i annat fall vore otillräcklig.
Den pensionering, för hvilkens bestridande det nu äskade beloppet,
9,302 kronor, är erforderligt, afser, på sätt bilagda förteckning (Ditt. A)
närmare utvisar, endast äldre personer af lägre tjenstegrad; och har staten
alltid förut i likartade fall underkastat sig de uppoffringar, som för sådanas
måttliga försörjning funnits behöfliga. Vid sådant förhållande och med
särskilt fästadt afseende å den storartade välgörenhet Hennes Maj:t Enkedrottning
Josefina under lifstiden städse utöfvade, och hvaraf frukterna på
mångahanda sätt kommit landet till godo, har Utskottet funnit sig böra
hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må
vinna Riksdagens bifall.
5:o. Af i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 1, sid. 8) angifna skäl, att
Assessoren i Svea Hofrätt Emil Fredrik Lönnrot, hvilken i följd af nervlidande
allt sedan början af 1869 års höstsession åtnjutit oafbruten tjenstledighet,
enligt hvad företedt läkareintyg utvisade, icke kunde hoppas att
blifva till verklig helsa och arbetskraft återstäld, och att det skulle lända
assessorsembetet till men, att detsamma framgent, så länge det af Lönnrot
innehades, måste genom vikarier uppehållas, hvartill komme att genom
Lönnrots qvarstående i tjensten möjligheten att vid Hofrätten fästa dugliga
personer inskränktes, har Kongl. Maj:t föreslagit, att bemälde Lönnrot måtte
från och med månaden näst efter den, då afsked från assessorsembetet blefve
honom beviljadt, uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande för
sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 3,375 kronor, motsvarande
tre fjerdedelar af hans innehafvande assessorslön utan dyrtidstillägg;
och då läkarebetyget innehåller, att Lönnrot, som under en längre
följd af år lidit af en kronisk hjernsjukdom, numera saknar krafter att vidare
återtaga utöfningen af sitt ansvarsfulla embete, får Utskottet, under
åberopande i öfrigt af de i statsrådsprotokollet anförda skäl, hemställa,
att den för Assessoren Emil Fredrik Lönnrot äskade
pension af 3,375 kronor årligen må af Riksdagen beviljas.
6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Intendenten vid Fångvårdsstyrelsens
byggnadskontor Wilhelm Theodor Ankarsvärd måtte berättigas att
från och med månaden näst efter den, då han erhölle afsked från intendentsbefattningen,
å allmänna indragningsstaten uppbära för sin återstående lifstid
en årlig pension af 3,000 kronor.
Utaf statsrådsprotokollet (Bil. N:o 1, sid. 9 och 10) upplyses, att
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
15
Ankarsvärd, som är född den 18 April 1816 och sedan den 4 Januari
1855 bestridt intendents- och chefsbefattningen vid Fångvårdsstyrelsens
byggnadskontor, med skicklighet och utmärkt redbarhet fullgjort sina åligganden
och genom synnerligt nit och omtanka beredt kronan ej obetydliga
besparingar i byggnadskostnader; att han, enligt företedda läkarebetyg, lider
af svag syn å båda ögonen och derigenom är urståndsatt att sysselsätta sig
med ansträngande ögonarbete och framför allt ritning; samt att hans lön
från och med år 1858 utgjort 3,000 kronor årligen med derå sedan år
1875 beviljadt 20 procents dyrtidstillägg af 600 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit och då af omförmälda läkarebetygs
innehåll framgår, att hopp icke gifves om någon förbättring i afseende
å den ögonsjukdom, hvaraf Ankarsvärd lider, får Utskottet hemställa,
att Riksdagen må bevilja den för Intendenten Wilhelm
Theodor Ankarsvärd äskade årliga pension af 3,000
kronor.
7:o. Uti underdånig ansökning hade förmyndaren för aflidne direktören
vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, Majoren Carl Wathier Klingspors
och hans numera jemväl allidna hustru Maria Sofia Klingspors, född Hallenborg,
efterlemnade minderåriga barn, anhållit att sedan 1874 års Riksdag,
med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition, tillagt bemälda Major Klingspors
enka, så länge hon lefde ogift, en årlig pension af 300 kronor, men
denna pension ej af henne uppburits för längre tid än från 1875 års början
till Oktober månad 1876, då hon, endast 37 år gammal, afled, efterlemnande
fyra i. medellösa omständigheter stadda barn, nemligen sonen Staffan Wathier
Joachim, född den 24 Maj 1866, samt döttrarna Carolina Augusta Maria,
född den 12 Juli 1864, Adéle Elisabeth Mathilda, född den 14 November
1868, och Anna Sofia Christiana, född den 23 November 1870, Kongl. Maj:t
täcktes till nu instundande Riksdag aflåta nådig proposition, att den enkan
Klingspor beviljade pension måtte varda Överflyttad på hennes ofvannämnda
barn till dess de uppnått myndig ålder.
Sedan Fångvårdsstyrelsen öfver berörda ansökning afgifvit underdånigt
utlåtande och dervid öfverlemnat prestbetvg om barnen, äfvensom bestyrkt
transsumt af bouppteckningen efter deras moder, utvisande att boets behållning
utgjorde allenast 1,012 kronor, har Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad Fångvårdsstyrelsen
tillstyrkt, föreslagit att för hvart och ett af omförmälda fyra
minderåriga barn måtte på allmänna indragningsstaten uppföras ett belopp af
sjuttiofem kronor, eller, för dem samtlige, trehundra kronor årligen, att utgå,
till sonen intill dess han uppnått myndig ålder, samt till eu hvar af döttrarna
intill dess hon blefve myndig eller dessförinnan inginge äktenskap.
Af hvad sålunda och i öfrig! i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 1, sid.
Angående
pension för
aflidne Majoren
C. TF
Klingspors
minderåriga
barn.
16
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående
pension för
Kanslisten
in. in.
C d''Aubigné.
11 och 12) blifvit anfördt, har Utskottet funnit billigheten fordra, det ifrågavarande,
i särdeles knappa omständigheter försatta barn erhålla något understöd
af staten.
Hvad i sådant hänseende kan blifva medgifvet, bör emellertid, enligt
Utskottets åsigt, icke en hvar af dem tillförsäkras för längre tid än till
fylda 18 års ålder, då en person torde kunna genom eget arbete sig försörja;
hemställande Utskottet på grund häraf,
att förevarande nådiga framställning må på det sätt
bifallas, att för hvart och ett af aflidne Direktören vid
kronoarbetsstationen å Tjurkö, Majoren Carl Wathier
Klingspors och hans jemväl aflidna hustru Maria Sofia
Klingspors, född Hallenborg, efterlemnade minderåriga
barn, sonen Staffan Wathier Joachim samt döttrarna Carolina
Augusta Maria, Adéle Elisabeth Mathilda och Anna
Sofia Christiana, på allmänna indragningsstaten uppföres
ett belopp af 75 kronor, eller, för dem samtlige, 300
kronor årligen, att utgå till sonen intilldess han uppnår
18 års ålder och till en hvar af döttrarna intilldess hon
uppnår nämnda ålder eller dessförinnan ingår äktenskap.
8:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit att Kanslisten i Justitierevisions-expeditionen
och Notarien i Svea Hofrätt Cad dAubigné måtte från
och med månaden näst efter den, då afsked från dessa befattningar blefve
honom beviljadt, uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande för
sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 2,700 kronor, motsvarande
tre fjerdedelar af hans innehafvande löner för ifrågavarande befattningar.
Af statsrådsprotokollet (Bil. N:o 1, sid. 38) inhemtas, bland annat,
att d’Aubigné, som är född år 1826, blifvit utnämnd 1861 till notarie i
Svea Hofrätt och 1871 till kanslist i Justitie-revisions-expeditionen samt
att företedt läkarebetyg utvisade, att han lede af en kronisk, obotlig ögonsjukdom
och i följd deraf vore ohjelpligt beröfvad den för ögonarbete behöfliga
synskärpa å båda ögonen.
I betraktande af sistnämnda omständighet har Utskottet funnit sig
böra förevarande framställning till bifall förorda; hemställande Utskottet
förty,
att den för Kanslisten m. m. Carl d’Aubigné äskade
årliga pension af 2,700 kronor må varda af Riksdagen
beviljad.
btats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
17
9:0. Sedan Kaptenen och Kompanichefen vid Smålands grenadierbataljon,
Friherre Erik TJlfson Sparres förmyndare ingifvit underdånig ansökning,
att en årlig pension af 1,000 kronor å allmänna indragningsstaten
måtte Kaptenen, Friherre Sparre beredas, på det att han, som lede af
obotlig sjukdom, kunde afgå ur krigstjensten; har Kongl. Maj:t föreslagit att
åt bemälde Friherre Erik TJlfson Sparre måtte på allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 1,000 kronor, att under hans återstående
lifstid utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle
afsked ur krigstj ensten, dock med vilkor, att Friherre Sparre ur tjensten
afginge, innan han blefve berättigad till pension från arméns pensionskassa.
Af statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 f., sid. 1 och 2) har inhemtats,
att bemälde Friherre Sparre, enligt företedt läkarebetyg, sedan närmare två
års tid lidit af sinnessjukdom samt att denna hans sjukdom, efter allt hvad
erfarenheten i dylika fall gåfve vid handen, vore af den beskaffenhet, att
någon sådan förbättring af hans helsotillstånd ej stode att förvänta, att han
kunde blifva i stånd att sköta sin tjenst eller ens förmögen att sina handlingar
fritt bedöma såsom en menniska med sina sinnens fulla bruk.
Då alltså utsigt icke förefinnes till sådan förbättring i Friherre Sparres
helsotillstånd, att han, som är född 1833, skulle kunna sin tjenst förrätta
samt Friherre Sparre nu i fast lön uppbär 2,800 kronor, föranlåtes
Utskottet hemställa,
att den för Kaptenen, Friherre Erik Ulfson Sparre
äskade pension af 1,000 kronor årligen må af Riksdagen
beviljas.
10:o. För Rustmästaren vid lifrust- och klädkammaren Peter Larsson
bär Kongl. Maj:t äskat eu årlig pension af 600 kronor, men då, enligt hvad
Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet hos Utskottet meddelat,
bemälde Larsson numera aflidit, lärer
frågan om den för Larsson föreslagna pension till följd
häraf få anses hafva förfallit.
ll:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att till Löjtnanten af lista
klassen vid Norrbottens fältjägarecorps August Norén måtte från och med
månaden näst efter den, då afsked blefve honom beviljadt, få under hans
återstående lifstid från allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension af
1,177 kronor 50 öre, motsvarande hans nu innehafvande lön efter afdrag
af den till arméns pensionskassa utgående afgift, dock med vilkor att Norén
från tjensten afginge, innan han blefve berättigad till pension från arméns
pensionskassa.
Bill. till Riksd. Prof. 1877. å Sand. 1 Afd. 13 Höft.
Angående
pension åt
Kaptenen
Friherre
E. IT. Sparre.
Angående
vädd fråga
om pension
för Rustmästaren
P.
Larsson.
Angående
pension för
Löjtnanten
A. Norén.
3
18
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 22.
Angående
pension för
Slotts- och
garnisonsläkaren
å (Juristens
fästning,
doktor
A. J. Hörlin.
Angående
Postmästaren,
f. d. Öfversten
K.
von Wedäerkops
rätt till
militärpension.
Norén, hvilken är född 1830, har, på sätt statsrådsprotokollet (Bil.
N:o 3 h, sid. 5 och 6) gifver vid handen, enligt företedt läkarebetyg, sedan
flera år lidit af sinnesförvirring och derigenom varit oförmögen till krigstjenst;
och, då intet hopp om hans tillfrisknande förefinnes, får Utskottet,
under åberopande af hvad i öfrigt blifvit uti berörda statsrådsprotokoll till
stöd för förevarande framställning anfördt, hemställa,
att Riksdagen må den för Löjtnanten August Norén
föreslagna årliga pension till belopp af 1,177 kronor 50
öre bevilja.
12:o. I anledning af derom gjord framställning har Kongl. Maj:t uti
särskild nådig proposition (N:o 27) föreslagit, att Slotts- och garnisonsläkaren
å Carlstens fästning, Doktor Anton Julius Hörlin måtte, när han uppnått
65 års ålder, få vid afsked från tjensten uppföras å allmänna indragningsstaten
till åtnjutande under sin återstående lifstid af pension med 900 kronor,
motsvarande det kontanta lönebelopp, han under största delen af sin tjenstetid
åtnjutit; och då af den nådiga propositionen inhemtas, att Hörlin, som
är född år 1814, såsom slotts- och garnisonsläkare å Carlsten tjenstgjort
nära 33 år och derunder i aflöning åtnjutit, förutom fri bostad, 900 kronor
årligen, hvilket belopp från innevarande års början höjts till 1,200 kronor,
tillstyrker Utskottet,
att den för Slotts- och garnisonsläkaren å Carlsten,
Doktor A. J. Hörlin äskade pension, 900 kronor, må af
Riksdagen beviljas.
13:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 125) har Herr
Friherre C. E. Fock föreslagit, att Riksdagen måtte förklara innehållet af
dess underdåniga skrifvelse af den 17 Maj 1874, angående vilkoren för åtnjutande
af militärpension jemte å stat utgående postmästarearfvode, icke utgöra
hinder för dylik pensions uppbärande af f. d. Öfversten E. von Wedderkop
eller i allmänhet af den, hvars löneinkomst å postverkets stat uppgått
till eller öfverstigit 3,000 kronor, men sedermera sjunkit under detta
belopp, vare sig genom förflyttning till annan plats eller af andra orsaker.
Kongl. Maj:ts nådiga reglemente för styrelsen och förvaltningen af
arméns pensionskassa den 21 November 1865 innehåller i 65 § bland annat
följande stadgande:
“Pensionsberättigad delegare i arméns pensionskassa, som hädanefter
erhåller civil eller annan tjenst med aflöning på rikets stat, eller ock uppföres
på allmänna indragningsstaten, eller på annat sätt af staten pensioneras,
vare icke berättigad att, så länge han innehar sådana aflönings- eller
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 22.
19
pensionsförmåner, som uppgå till Tre Tusen Riksdaler Riksmynt, åtnjuta
den honom från arméns pensionskassa tillkommande pension
halhet stadgande tillkommit på grund af derom utaf Rikets Ständer
i underdånig skrifvelse af den 25 April sistnämnde år gjord framställning.
Enligt de för postverket före år 1874 gällande stater utgjordes postförvaltarnes
aflöningsförmåner af dels på ordinarie stat upptagen lön eller
arfvode, dels extra inkomster, kvilka bestodo af provisioner och sportelinkomst.
Sammanlagda beloppet af dessa inkomster, med undantag af sportlerna,
lades till grund för bedömande af posttjenstemannens rätt att jemte
sina inkomster från postverket uppbära pension från arméns pensionskassa.
Hvarje posttjensteman, hvilkens öfriga löneinkomster, sportlerna oräknade,
icke uppgingo till 3,000 kronor, ansågs således berättigad att uppbära den
honom möjligen tillkommande pension ur arméns pensionskassa. Från och
med år 1874 inträdde emellertid en väsentlig förändring i afiöningsvilkoren
för postverkets embets- och tjenstemän, i det, med indragning af de hufvudsakliga
sportelinkomsterna, de kontanta aflöningsbeloppen höjdes, så att en
del posttjenstemän, hvilka förut varit berättigade att, jemte sina inkomster
af postsyssla, uppbära pension från arméns pensionskassa, skulle nödgats
frånträda denna rätt, enär deras inkomster enligt den nya staten uppginge
till eller öfverstege 3,000 kronor. Då emellertid den då skedda löneförhöjningen
på postverkets stat endast utgjorde en ersättning för frångångna
inkomster, syntes det med billighet mindre förenligt, att på grund af en
dylik förändring i namnet på de inkomster, som från postverket åtnjötes, den
förut innehafda pensionen skulle förloras. Uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda
nådiga framställning medgaf derföre Riksdagen, jemlikt den af motionären
åberopade underdåniga skrifvelse, att med afseende å de f. d. militärpersoner,
hvilka erhållit sina dåvarande befattningar vid postverket före 1874
års ingång, finge vid bestämmande af rättigheten att jemväl uppbära pension
från arméns pensionskassa fortfarande läggas till grund de för postverkets
embets- och tjenstemän under år 1873 gällande aflöningsstater.
Motionären har meddelat, att von Wedderkop blifvit utnämnd till postinspektor
i Gefle i Maj 1872 med löneinkomster öfverstigande 3,000 kronor,
i följd hvaraf han ej uppburit någon pension; men med anledning af enskilda
förhållanden hade han den 28 Augusti 1874 ingått tjenstebyte med
postmästaren i Westerås, der staten för år 1873 blott uppgick till 2,089
kronor 52 öre, och då han med anledning häraf hos Kongl. Maj:t gjort ansökan
om pensions erhållande, till hvilken ansökan direktionen för''arméns
pensionskassa tillstyrkt bifall, hade dock denna ansökan blifvit af Kongl.
Maj:t afslagen; och då allenast den omständigheten, att tjenstebytet egt rum
efter år 1873, gjort von Wedderkop förlustig sin pensionsrätt, syntes en sådan
påföljd af ordalagen i Riksdagens skrifvelse motionären obillig.
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående
understöd åt
f. d. landtvärnsman.
Angående
pension åt
Landskanslisten
A.
W.
Ljungberg.
På sätt ofvan inhemtas, afsågs med ifrågavarande af Kong!. Maj:t och
Riksdagen medgifna undantag endast, att de posttjenstemän, hvilka dittills
uppburit militärpension, ej skulle nödgas i följd af förändringen i sättet för
aflöningens utgående, hvilken förändring ej tillskyndat dem någon fördel,
frånträda nämnda pension; och icke ens några billighetsskäl synas vara för
handen, hvarför von Wedderkop, som förut icke uppburit dylik pension, nu
skulle tillerkännas bättre rätt, än om han år 1874 från militärtjenst direkt
fått anställning vid postverket. Yid sådant förhållande och då motionärens
förslag om ett allmänt stadgande uti ifrågavarande hänseende ej heller synes
förtjena afseende, hemställer alltså Utskottet,
att Iierr Friherre C. E. Focks förevarande motion ej
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
14:o. Uppå Kongl. Maj:ts nådiga framställning har sist församlade
Riksdag, i likhet med hvad vid flera föregående riksdagar egt rum, till understöd
åt de från 1808 och 1809 års krig ännu qvarlefvande, i behof
stadde landtvärnsman för år 1877 anvisat ett belopp af 20,000 kronor med
vilkor, på sätt redan af 1873 års Riksdag blifvit bestämdt, att understöden
icke finge öfverstiga 50 kronor för hvarje person. Yid den utdelning af
understödsmedlen, som "de tre sista åren egt rum, har emellertid, på sätt i
statsrådsprotokollet (Bil. N:o 3 a, sid. 86) är meddeladt, det icke allenast
varit möjligt att låta hvarje understödstagare komma i åtnjutande af det belopp,
som sålunda blifvit bestämdt såsom det högsta, utan afgången bland
de till understöd berättigade har derjemte så tilltagit, att under år 1876
blott emellan 11,000 och 12,000 kronor af anslaget behöft användas. Då
af lätt insedda skäl kunde antagas, att understödstagarnes antal komme att
under innevarande år ytterligare nedgå, har Kong!. Maj:t ansett tiden nu
vara inne att vidtaga någon nedsättning af anslaget, hvilken nedsättning
synts utan olägenhet kunna bestämmas till anslagets halfva belopp; och har
alltså Kongl. Maj:t i nåder föreslagit Riksdagen att, för ifrågavarande ändamål
och med vilkor att understödsbeloppeu icke öfverstege 50 kronor åt
hvarje person, för år 1878 bevilja ett anslag af 10,000 kronor; hemställande
Utskottet,
att, med bifall till denna nådiga framställning, ett belopp
af 10,000 kronor må för år 1878 till understöd åt
ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärnsman på allmänna
indragen gsstaten anvisas.
15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Landskanslisten i Stockholms
län Anders Wilhelm. Ljungberg måtte, efter erhållet afsked, öfverflyttas å
allmänna indragningsstaten, för att derifrån under sin återstående lifstid från
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
21
och med månaden näst efter den, hvarunder afskedet honom beviljades, åtnjuta
en årlig pension till belopp af 500 kronor; dock att denna pension,
på sätt i allmänhet om pensioner åt landtstatstjenstemän vore stadgadt,
kunde blifva föremål för ny reglering, derest sådan af Riksdagen pröfvades
lämplig.
Utaf statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b, sid. 5) inhemtas, att Ljungberg,
ehuru icke fullt 62 år gammal, i statens tjenst tillbragt omkring 381
år, hvilket i flera fall ansetts motsvara den genom Kongl. brefvet den 12
November 1823 för pensionsrätt vid afskedstagande! stadgade tid af vid pass
40 år, samt att han, enligt företedt läkarebetyg, till följd af blodslag i December
månad 1875 fortfarande är lam i venstra delen af kroppen och derigenom
till tjenstgöring oförmögen.
Utskottet hemställer alltså,
att den för Landskanslisten Anders Wilhelm Ljungberg
äskade pension af 500 kronor må af Riksdagen beviljas.
16:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att aflidne föreståndaren för
tekniska elementarskolan i Borås Samuel Theodor Göranssons enka, Hedda
Maria Göransson måtte uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande
från och med år 1877 af en årlig pension af 400 kronor, så länge hon i
sitt nuvarande enkestånd förblefve.
Uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b, sid. 1 och 2) är meddeladt,
bland annat, att Göransson, hvilken afled den 22 Januari 1876, såsom delegare
i boet efterlemna! enkan och fyra barn, af hvilka det äldsta vore födt
år 1866 och det yngsta år 1875; att tillgångarne i boet utgjort 13,006
kronor 25 öre, hvaremot skulderna uppgått till 24,993 kronor 21 öre, så
att en brist af 11,986 kronor 96 öre förefunnits; samt att enkan enligt företedt
läkarebetyg lede af allmän svaghet äfvensom af flera gånger påkommande
blodstörtningar, och att denna sjuklighet, som förvärrats af tyngande
omständigheter under hennes mans långvariga sjukdom och efter hans död,
vore af beskaffenhet att för mycket lång tid, om ej för alltid, sätta henne
ur stånd att genom arbete försörja sig och de sina.
Med hänvisande till hvad i berörda statsrådsprotokoll i öfrigt finnes
anfördt rörande den förtjenstfulla och gagnande verksamhet Göransson i lifstiden
i det allmännas tjenst ådagalagt, och med fästadt afseende å den i hög
grad bekymmersamma ekonomiska belägenhet, hvaruti den efterlefvande sjukliga
enkan med sina fyra minderåriga barn sig befinner, hemställer Utskottet,
att den för framlidne föreståndaren för tekniska elementarskolan
i Borås S. Th. Göranssons enka, Hedda Maria
Göransson, äskade årliga pension af 400 kronor må af
Riksdagen beviljas.
Angående
pension för
aflidne skolj
örest ändaren
S. Th.
Göranssons
enka.
22
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 22.
Angående
pension för
Kronofogden
B. G. Mdin.
Angående
uppförande
af ett ersättningsanslag.
Angående
äskad pension
för Länsmannen
E.
TF. (klander.
17:o. Vidare är af Eongl. Maj:t föreslaget, att Kronofogden i Södra
Helsinglands fögderi af Gefleborgs län Robert Gudmund Mdin måtte, efter
erhållet afsked från kronofogdetjensten, öfverflyttas till allmänna indragningsstaten
och derifrån under sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension till ett
hans särskilda å stat uppförda löneinkomster, med undantag af hyresersättningen,
motsvarande belopp af 2,500 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder afskedet honom beviljades; dock att denna
pension, på sätt i allmänhet om pensioner åt landtstatstjenstemän vore stadgadt,
kunde blifva föremål för ny reglering, derest sådan af Riksdagen pröfvades
lämplig.
Enligt hvad statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b, sid. 8 och 9) gifver
vid handen, hade Mehn, hvilken är född den 17 September 1816 och den
17 Maj 1839 inträdde i statens tjenst, år 1874 börjat lida af sinnesförvirring
och allmän förlamning, och vore han, som numera vårdades å Konradsbergs
hospital, enligt företedt läkarebetyg, till följd af den såsom obotlig
ansedda sinnessjukdomen oförmögen att sköta sin tjenst.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt i statsrådsprotokollet blifvit
anfördt, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må den för Kronofogden Robert Gudmund
Mehn äskade årliga pension af 2,500 kronor bevilja.
18:o. På sätt Ivongl. Maj:t föreslagit och med hänvisande till den
utredning i ämnet, som finnes uti statsrådsprotokollet (Bil. Eko 5 b, sid.
10—12) meddelad, hemställer Utskottet,
att, emot det ett belopp af 844 kronor 5 öre till statsverket
såsom “extra uppbörd“ aflemnas, å allmänna indragningsstaten
må uppföras ett mot 5 procent ränta
härå i jemnt tal svarande, årligen utgående belopp af 42
kronor, som bör tillgodokomma vederbörande innehafvare
af den nu till bergmästareboställe anslagna fastigheten
Stora gården inom Örebro län.
19:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Länsmannen i Fernebo
härad af Vermlands län Erik Wilhelm Olander måtte under sin återstående
lifstid från med och månaden näst efter den, hvarunder afsked från länsmanstjensten
kunde varda honom beviljadt, uppbära årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 700 kronor.
Uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b, sid. 13—15) är meddeladt,
bland annat, att Öländer, som är född den 7 December 1841 och således
något öfver 35 år gammal, varit anstäld i statens tjenst sedan den 2 Juli
23
Stats-UtsJeottets Utlåtande N:o 22.
1864, äfvensom att ett den 7 September 1876 utfärdadt läkarebetyg innehölle,
att han, som i början af år 1875 haft en svår hjerninflammation med blödning-,
i följd deraf besvärades af en viss svaghet i högra armen, så att han
icke kunde egna sig åt skrifgöromål; att hans tankeverksamhet, som
förr varit snabb och liflig, numera vore långsam och slö och hans viljekraft
betydligt försvagad, samt att han, som derjemte saknade kraft till
verkligt arbete eller håg till sysselsättning, under sådana omständigheter vore
oförmögen så väl att sköta sin tjenst som att sig med annat arbete försörja,
hvarföre och då ofvan anförda följder af hans svåra hjernsjukdom redan
öfver ett och ett hälft år fortfarit utan ringaste förbättring eller förändring,
något skäl icke funnes att antaga det Olander någonsin kunde blifva till
helsan fullt återstäld.
Innehållet af nämnda läkarebetyg synes emellertid icke utesluta möjligheten,
att Olander skulle kunna återvinna sin helsa, särdeles om i betraktande
tages hans ännu unga lefnadsålderj och har Utskottet förty icke
ansett sig böra för närvarande tillstyrka det han skulle på indragningsstat
förflyttas.
Utskottet hemställer alltså,
att den för Länsmannen Erik Wilhelm Olander äskade
pension för närvarande icke må af Riksdagen beviljas.
20:o. Med anledning af en utaf Chefen i vestra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
Majoren m. m. Davicl Wilhelm Lilliehöök gjord, af Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader insänd och till bifall förordad, underdånig
ansökning, att, som han, enligt hvad bifogade ålders- och läkarebetyg
samt tjenstoförteckning utvisade, uppnått 70 lefnadsår och mer än 50 år
varit i statens tjenst samt numera lede af allmän svaghet och derjemte besvärades
af tidtals återkommande svindel, stundom förenad med medvetslöshet,
på grund hvaraf han vore ur stånd att sin tjenst förrätta, Ivongl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen föreslå sökanden till erhållande vid afskedstagandet
af en årlig pension af 1,800 kronor, motsvarande hans nuvarande lön på
stat utan dyrtidstillägg, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att Majoren Lilliehöök
matto efter erhållet afsked från befattningen såsom chef i vestra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande
under sin återstående lifstid, från och med månaden näst efter den, då afskedet
beviljades, af en mot lönen svarande årlig pension af 1,800 kronor.
Da Majoren Lilliehöök länge sedan uppfylt de i afseende på civile
tjensteman i allmänhet stadgade vilkor för deras öfverflyttning på allmänna
indragningsstaten, far Utskottet, under åberopande af hvad i öfrigt finnes uti
statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b, sid. 16 och 17) anfördt, hemställa, '' -t
att den för Majoren David Wilhelm Lilliehöök före
-
Angaende
pension, för
Majoren D.
tV. Lilliehöök.
24
Angående
pension för
Öfversten
m. in.
0. Modig
-
Angående
pensionsfyllnad
åt
Generaldirektören
och (Vtefen
för statens
jernvägstrafik
G. 0.
Troilius. !
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
slagna årliga pension af 1,800 kronor må varda af Riksdagen
beviljad.
21 :o. Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 5 b,
sid. 18) i ämnet finnes anfördt och med framhållande af det nit och den
skicklighet Öfversten m. in. Otto Modig under en ovanligt lång tjenstetid
ådagalagt, får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
hemställa,
att Öfverdirektören och Chefen i Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, Öfversten och Chefen för vägoch
vattenbyggnadscorpsen m. in. Otto Modig må från
och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från
befattningen såsom öfverdirektör och chef i styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader kan varda honom
meddeladt, å allmänna indragningsstaten uppbära under
sin återstående lifstid en årlig pension af 6,000 kronor.
22:o. Med fästadt afseende på det synnerliga nit och den framstående
skicklighet, Generaldirektören och Chefen i Styrelsen för statens jernvägstrafik
C. O. Troilius under sin långvariga tjenstetid städse ådagalagt, och
hvilka egenskaper i hög grad tagits i anspråk under hans mer än fjortonåriga
utöfning af det vigtiga och ansvarsfulla embete, som för närvarande är
honom anförtrodt, har Kongl. Maj:t uti en den 16 nästlidne Februari till
Riksdagen aflåten nådig proposition (N:o 30) föreslagit Riksdagen att förklara
Generaldirektören Troilius berättigad att, då han efter uppnådd^ ålder^ af 65
år och företeende af behörigt intyg om försvagadt helsotillstånd från bemälda
embete undfinge nådigt afsked, varda a allmänna indragningsstaten
uppförd till åtnjutande för sin återstående lifstid af fyllnadspension till det
belopp, hvarmed summan af de pensioner från statens jernvägstrafiks- och
civilstatens pensionsinrättningar, hvartill han då vore berättigad, understege
7,200 kronor, eller 80 procent af hans såsom generaldirektör och^chef i
Styrelsen för statens jern vägs trafik innehafvande aflöning, att utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken afskedet blefve beviljadt.
Utaf den nådiga propositionen inhemtas, bland annat, att Generaldirektören
Troilius, som den 26 Januari nästkommande år uppnår 65 års
ålder, år 1831 inträdt i statens tjenst och således der tillbragt vida utöfver
den tid af 40 år, som för civile embete- och tjenstemäns rätt till pension
erfordras, samt från den 30 December 1862 innehaft chefskapet i styrelsen
för statens jernvägstrafik, äfvensom att han nästkommande år är berättigad att
vid afsked från sitt innehafvande embete erhålla från statens jernvägstrafiks
och civilstatens pensionsinrättningar pensioner till sammanräknadt belopp af
Stats-UtsJeottets Utlåtande N:o 22.
25
3,475 kronor; och finner Utskottet med hänseende till den långa tid, Generaldirektören
Troilius varit i statens tjenst anstäld samt vigten och ansvaret
af den befattning, han de sista fjorton åren innehaft, skäl vara för handen,
att han vid afskeds erhållande undfår pension till samma belopp, som författningsenligt
skulle honom tillkommit, derest det arfvode af 9,000 kronor,
som han såsom chef i Styrelsen för statens järnvägstrafik uppbär, varit å
definitiv stat uppfördt; hemställande alltså Utskottet,
att Kongl. Majrts förevarande nådiga framställning må
vinna Riksdagens bifall.
23:o. Vidare har jemväl i särskild nådig proposition (N:o 31) Kongl.
Maj:t, jemte erinran, hurusom ej mindre Öfverdirektörsassistenten hos styrelsen
för statens järnvägstrafik Frans Gustaf Anrep och hans hustru, än äfven
Lokomotivföraren August Theodor Anderson omkommit vid den natten
till den 15 November 1875 inträffade jernvägsolyckan i närheten af Lagerlunda,
föreslagit Riksdagen, att de fyra yngsta af bomälde öfverdirektörsassistents
efterlemnade sju barn, nemligen sönerne Herman, Fromhold och
Julius samt dottren Ebba, äfvensom Lokomotivföraren Andersons enka Maria
Carolina Andersson och hennes två minderåriga barn, sonen August Frithiof
och dottren Thyra Theodora, måtte på allmänna indragningsstaten uppföras
till åtnjutande från och med år 1876 af understöd till belopp för hvarje
utaf Anreps bemälda barn af 500 kronor årligen intill slutet af det år, då
hvardera barnet uppnått 18 års ålder, för enkan Anderson af 250 kronor
årligen under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift, samt
för hvarje af hennes förenämnda barn af 125 kronor årligen, att jemväl
utgå intill slutet af det år, hvarunder hvartdera barnet uppnått 18 års ålder.
Utskottet, som till undvikande af vidlyftighet anser sig i öfrigt kunna
hänvisa till den i den nådiga propositionen förebragta utredning, vill här
endast omförmäla, att Anrep efterlemnat sju omyndiga barn från ett föregående
gifte och Anderson enka med två barn, samt att Anreps barn i arf
erhållit tillhopa 3,249 kronor 23 öre och behållningen i Andersons bo utgjort
1,305 kronor 79 öre; och hemställer Utskottet, under åberopande af
hvad i den nådiga propositionen finnes anfördt,
att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå; dock att de för Ebba
Anrep och Thyra Theodora Andersson sålunda föreslagna
pensioner jemväl må upphöra, derest de före den eljest
angifna pensionstidens utgång ingå äktenskap.
Bill. till Biksd. Prof. 1877. 4 Sami. 1 Afd. V! Raft.
Angående
wndtrstöd åt
Öfverdirektörsassistenten
Anreps fyra
minderåriga
barn samt
Lolcomotivföraren
Andersons
enka
och två minderåriga
barn.
4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående
allmänna
pensioneringsgrunder
för
civile embetaoch
tjensteman
samt
betjente.
24:o. Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 6 e,
pag. 62 och 63) finnes rörande denna fråga anfördt, får Utskottet, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,
att, oberoende af hvad gällande stadganden innehålla
om rätt till pension å allmänna indragningsstaten, Riksdagen
må förklara, att civile embets- och tjensteman samt
betjente, hvilkas aflöning, på grund af reglering, som
skett vid 1876 års riksdag eller vid innevarande och
följande riksdagar kan ega rum, är fördelad i lön och
tjenstgöringspenningar, berättigas — der ej för särskilda
fall andra bestämmelser äro eller blifva meddelade —
att, då de uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, vid
afskedstagandet från tjensten, å allmänna indragningsstaten
undfå pension till lönens hela belopp;
Angående ‘ 25:o. Vidare är af Kongl. Maj:t föreslaget, att å allmänna indrag
fyilnadspen-
ningsstaten måtte uppföras ett belopp af dOO kronor att årligen af förre
^mereraren Kamereraren i Kammarkollegii arkivkontor Carl Sandberg under hans återG.
Sandberg, stående lifstid utöfver den honom å indragningsstaten tillkommande pension
uppbäras, så att hela hans pension komme att motsvara 3,500 kronor;
Enligt hvad statsrådsprotokollet (Bil. K:o 6 a, sid. 1 — 3) gifver vid
handen, hade, i sammanhang med Sandbergs afskedsansökning, inför Kongl.
Maj:t anmälts en af Presidenten i Kammarkollegium Grefve T. H. Wrangel
afgifren promemoria, deri han förmält, hurusom Kamereraren Sandberg hos
honom tillkännagifvit sin Önskan vara att äfven efter erhållet afsked fa i
arkivet tjenstgöra i den mån helsa och krafter medgåfve; med anledning
hvaraf och då det för Sandberg blifvit en vana och ett behof att vistas på
embetsrummet och der fortsätta sina alltid värdefulla forskningar, samt det
äfven för enskilda personer, som önskade upplysningar om arkivets handlingar,
hvilka det enligt Kammarkollegii instruktion ålage kamereraren att
meddela, utan tvifvel vore önskvärd! att fortfarande i detta hänseende få
vända sig till Sandberg såsom med dessa handlingar mest förtrogen, presidenten
ansett sig böra på det lifligasto understödja denna begäran såsom
både för Sandberg, embetsverket och allmänheten förmånlig; hvarjemte presidenten
under sådana omständigheter tillika hemstält huruvida det icke
kunde tillåtas Sandberg, som fortfarande blefve i arkivkontoret dagligen
tjenstgörande, att efter afskedstagandet i egenskap af arfvode åtnjuta skilnaden
mellan pensionen och hans nuvarande löneinkomster, af hvilka oförminskade
Sandberg vore i behof.
Vid pröfning af förevarande anslagsfråga har Utskottet jemväl till behandling
forellaft eu af Herr Axel Bergström inom Andra Kammaren väckt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
27
motion (N:o 32), deruti af anförda skäl föreslagits, att Riksdagen måtte å
allmänna indragningsstaten uppföra ett belopp af 1,200 kronor att årligen
af Kamereraren Carl Sandberg under hans återstående lifstid utöfver den
honom å indragningsstaten tillkommande pension uppbäras, så att hela hans
pension komme att motsvara hans förra lön med dyrtidstillägg, 4,200 kronor.
Enligt Utskottets åsigt bör icke under något förhållande tillfälligt
dyrtidstillägg läggas till grund för bestämmande af pensionsbelopp; men
deremot har Utskottet funnit de af förrbemälde motionär i öfrig! anförda
skäl för fyllnadspensionens bestämmande till 1,200 kronor fullt tillräckliga
för tillstyrkande af hans i detta hänseende framstälda förslag. Det utmärkta,
allmänt erkända nit och de stora förtjenster, Sandberg under en 53-årig
verksamhet i Kammarkollegii tjenst ådagalagt, synas nemligen väl berättiga
honom till det ifrågasatta understödet, helst han, enligt hvad upplyst blifvit,
fortfarande eger håg och krafter att med sin vidsträckta erfarenhet gagna
den allmänhet, som behöfver från arkivet söka upplysningar.
På grund af hvad sålunda förekommit och anförts, hemställer Utskottet,
att å allmänna indragningsstaten må uppföras ett belopp
af 1,200 kronor, att årligen af förre Kamereraren i
Kammarkollegii arkivkontor Carl Sandberg under hans
återstående lifstid utöfver den honom å indragningsstaten
redan tillkommande pension uppbäras, så att hela hans
pension kommer att utgöra 4,200 kronor.
26:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att åt Vaktmästaren i Kaminarkollegii
arkivkontor Lars Ekeroth måtte beviljas cn pension å allmänna indragningsstaten,
motsvarande hans å stat uppförda lön eller 625 kronor årligen,
att utgå från och med månaden näst efter den, då han från tjensten erhölle
afsked.
Uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o 6 e, sid. 63) är meddeladt, att Ekeroth
är född 1822, antogs till extra vaktmästare 1847 och befordrades till
ordinarie vaktmästare 1858; samt att han, som för sinnessjukdom intogs på
Danviks hospital den 21 September 1873, enligt företedt läkarebetyg, fortfarande
lider af denna sjukdom, hvarigenom han är alldeles oförmögen till
tjenstgöring, äfvensom att, då sjukdomen nu mer och mer öfvergått till fånighet,
det med största sannolikhet kan antagas att Ekeroth ej heller för
framtiden kan till tjenstgöring blifva användbar.
Utskottet hemställer alltså,
att den för Vaktmästaren Lars Ekeroth äskade årliga
pension af 625 kronor må utaf Riksdagen beviljas.
Angående
pension för
Valtmästaren
L. Ekeroth.
28
Stats-Utskottets Ut,låtande N:o 22.
Angående
pension för
Kanslisten
C, Th.
Uttermarck.
27:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt Kanslisten i Kammarkollegii
registratorskontor (Jarl Thedor Uttermarck måtte beviljas en pension
å allmänna indragningsstaten, motsvarande den ifrågavarande befattning nu
åtföljande lön eller 1,200 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, då han från tjänsten erhölle afsked.
Af statsrådsprotokollet (Bil. K:o 6 e, sid. G3 och 64) inhemtas, bland
annat, att, enligt företedt läkarebetyg, Uttermarck, som för omkring 15 år
sedan skadat sig vid ett fall ur ett åkdon, ännu lider af följderna deraf,
hvilka yttra sig i aftyning af det venstra benet samt värk och minskad
rörelseförmåga deruti, så snart detsamma öfveranstränges mer än den svaga
lemmens krafter medgifva, äfvensom värk och kraftuttömning i högra öfverextremiteten,
då den underkastas någon ihållande ansträngning, såsom till
exempel vid skrifning; och att denna hans sjukdom, oaktadt alla de medicinska
åtgärder: bad, massage, gymnastik, elektricitet m. in., som deremot
blifvit vidtagna, alltjemt är för hans tjensteverksamhet hinderlig och ej synes
lemna någon utsigt att han, som nu vore på sitt 52:a år och genom denna
långvariga sjukdom blifvit till krafterna i hög grad försvagad, skall kunna
vinna någon så betydlig helsoförbättring, att han blir iståndsatt att sina
tjensteåligganden uppfylla; äfvensom att Kammarkollegium med afseende å
innehållet af läkarebetyget tillstyrkt nådig framställning till Riksdagen att
bevilja Uttermarck eu pension å allmänna indragningsstaten af 1,200 kronor
årligen eller, om detta belopp icke skulle kunna beviljas, åtminstone af
1,080 kronor, motsvarande den andel af kanslistlönen med dyrtidstillägg
Uttermarck nu uppbure.
Hvad sålunda förekommit lärer visserligen innebära giltig anledning
att bevilja Kanslisten Uttermarck pension från allmänna indragningsstaten.
Deremot torde, enligt Utskottets förmenande, sådana omständigheter icke vara
i detta fall förebragta, som böra föranleda pensionens bestämmande till så
högt belopp, som Kongl. Maj:t föreslagit. Uttermarcks ordinarie lön utgör
1,200 kronor, deraf lian under tjenstledighet är lagligen berättigad att uppbära
-|:delar eller 900 kronor årligen, och synes detta sistnämnda belopp
vara det, som skäligen bör honom såsom pension tillerkännas. Yisserligen
är för närvarande dyrtidstillägg med 20 procent anvisadt å lönen, men detta
bör, enligt Utskottets åsigt, icke tagas i betraktande vid pensionsbeloppets
fastställande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet
att den för Kanslisten Carl Theodor Uttermarck äskade ''
pension må till nedsatt belopp af 900 kronor årligen utaf
Riksdagen beviljas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. 29
28:0- Vidare har Kong!. Maj:t föreslagit, att nedannämnde embets- Angående
och tjensteman i Statskontoret, för hvilkas fenster ej funnes motsvarande öfverflyttning
befattningar i bemälda verks nya organisation, måtte få å allmänna indrag- mngsstaten
ningsstaten öfverflyttas med rätt att derå från början af år 1878 uppbära
sina nu å Statskontorets gamla ordinarie stat innehafvande löner, nemligen: tjensteman i
Kongl. Räntmästaren Herman Schlytern...... kronor 5,000: — Statskontoret.
Kamererare]! Karl Stolpe................................. ,, 3,500: •—
„ Peter Håkansson ........................ „ 3,500: •—
Kanslisten Lars Fredrik Sandin..................... ,, 1,400: —
Vid hvad sålunda föreslagits, har Utskottet icke funnit annat att erinra,
än att, i öfverensstämmelse med den af förra Riksdagens Stats-Utskott uti dess
afgifna utlåtande angående ny lönestat för Statskontoret yttrade åsigt, föreskrift
torde böra meddelas derom, att, i händelse någon af omförmälde embets-
och tjensteman, efter förflyttning till indragningsstaten, blefve befordrad
till annan tjenst med lön på rikets stat, han skulle vara pligtig att i allo
frånträda lönen på indragningsstaten, derest denna understege eller vore lika
med den nya lönen, samt att å den förra vidkännas motsvarande afdrag i
den mån den öfverstege berörda nya lön.
Med hänvisande i öfrigt till hvad i statsrådsprotokollet (Bil. K:o 6
e, sid. 24 och 25) i ämnet finnes meddeladt, hemställer alltså Utskottet,
att omförmälda embets- och tjensteman i Statskontoret
må å allmänna indragningsstaten öfverflyttas med rätt att
derå från början af år 1878 uppbära sina nu å Statskontorets
gamla, ordinarie stat innehafvande löner, nemligen:
Kongl. räntmästaren Herman Schlytern kronor 5,000: —
Kamereraren Karl Stolpe........................ „ 3,500: —
„ Peter Håkansson............... „ 3,500: —
Kanslisten Pärs Fredrik Sandin............ ,, 1,400: —
dock med vilkor, att, i händelse någon af dem efter förflyttning
till indragningsstaten varder befordrad till annan
tjenst med lön på rikets stat, han skall vara pligtig att
i allo frånträda lönen på indragningsstat, derest denna
understiger eller är lika med den nya lönen, samt att å
den förra vidkännas motsvarande afdrag i den mån den
öfverstiger berörda nya lön.
29:o. På sätt Kongl. Maj:t föreslagit och med hänvisande till den i
statsrådsprotokollet (Bil. N:o G e, sid. 65 och 6G) meddelade utredning, hemställer
Utskottet,
att Statskommissarie!! Bruno Johansson må från och
med månaden näst efter den, hvarunder afsked från stats
-
Angående
pension för
Statskommissarien
B.
Johansson.
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
kommissarieembetet varder honom beviljadt, få under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till belopp, motsvarande hans statskommissarielön
eller 5,000 kronor.
Angående 30:o. Likaledes får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Snderskölds Maj:t föreslagit och under åberopande af den fullständiga utredning, som i
och Vakt- statsrådsprotokollet (Bil. Ko 6 e, sid. 66 — 68) finnes meddelad, hemställa,
a) att Kamereraren vid mynt- och kontrollverken Jacob
Fabian hinder sköld och Vaktmästaren vid kontrollverket
Elias Wallin, hvilka genom mynt- och kontrollverkens
nya organisation blifvit öfvertalige, må förklaras berättigade
att från början af år 1878 å allmänna indragningsstaten
uppbära de dem enligt bemälda verks gamla
stat tillkommande löner, nemligen Lindersköld 2,500
kronor och Wallin 550 kronor; och
b) att såsom ersättning för afståendet af rätten till fri
bostad i myntverkets hus jemte vedbrand må å allmänna
indragningsstaten uppföras till Myntmästaren Sebastian
Tham 1,200 kronor och till Kamereraren Lindersköld
1,000 kronor, att årligen från den tid, då de från sina
berörda bostäder afflytta, till dem utgå.
Wallins
öfverflyttning
på indragningsstat
m.
m.
Angående 31:o. I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit och med
ordförandens hänvisande till hvad i statsrådsprotokollet (Bil. Ko 7, sid 98 och 99) i
i Sundhets- ämnet finnes anfördt, hemställer Utskottet,
kollegium att nuvarande ordföranden i Sundhetskollegium må,
pensionsmtt. oberoende af den förändrade reglering, som kan varda
för detta embetsverk faststäld, vara vid den pensionsrätt,
han nu innehar, bibehållen.
Angående
pensionsrätt
för lektorerne
vid Ghalr
merska slöjdskolan
i Göteborg.
32:o. Likaledes får Utskottet, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit
och i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen för tekniska elementarskolornas
lärare medgifvit, hemställa,
att lektorerne vid den Chalmersska slöjdskolan i Göteborg
må erhålla rätt till pension å allmänna indragningsstaten
enligt de grunder, som för sådan rättighets åtnjutande
gälla i afseende på lektorerne vid rikets elementarläroverk.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
31
33:0. Sedan Registratorn i Ecklesiastikdepartementets expedition, Expeditionssekreteraren
i Kong]. Maj:ts kansli m. m., Filosofie doktorn Fredrik
Adolf Westerling hos Kongl. Maj:t underdånigst anhållit, att den pension,
som han vid afskedstagande! egde att å allmänna indragningsstaten uppbära,
och som enligt nu gällande bestämmelser uppginge till 3,000 kronor,
måtte höjas till det belopp, 4,200 kronor, hvarmed hans lön för närvarande
utginge, eller att pensionen åtminstone måtte bestämmas till 4,000 kronor,
motsvarande fyra femtedelar af det belopp, hvartill hans samtliga inkomster
af tjensten uppginge, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Registratorn Westerling
måtte få å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af 4,000
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då afsked kunde
blifva honom beviljadt.
Under åberopande af den i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7, sid. 142
och 143) meddelade utredning och med särskildt fåstadt afseende dels å den
höga lefnads- och tjensteålder, Westerling innehar, dels och derå att registratorn
i Justitierevisions-expeditionen, enligt senaste Riksdags beslut, är
berättigad att vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår uppbära i pension
hela den fasta lönen, hvilken för honom uppgår till det belopp, Kongl.
Maj:t nu för Westerling föreslagit, hemställer Utskottet,
att den för Registratorn Fredrik Adolf Westerling
äskade pension, 4,000 kronor, må af Riksdagen beviljas.
34:o. På sätt Kongl. Maj:t föreslagit och under åberopande af hvad
till stöd för den gjorda framställningen i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7,
sid. 143 och 144) finnes anfördt, hemställer Utskottet,
att Konsistoriinotarien m. m. filosofie doktorn Johan
Friedleif må förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, då afsked från tjensten honom beviljas,
å allmänna indragningsstaten uppbära pension til
belopp af 3,000 kronor.
35:o. Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7, sid.
144 och 145) finnes vitsordadt rörande Adjunkten i zoologi vid universitetet i
Upsala Tamerlan Thorells särdeles förtjenstfulla verksamhet och med hänseende
dertill, att utsigt icke lärer finnas att Thorell, som sedan flera år
tillbaka varit af sjuklighet ur stånd satt att fullgöra sina åligganden såsom
akademisk lärare, skulle kunna återtaga sin verksamhet såsom sådan, får
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,
att för Adjunkten Tamerlan Thorell må å allmänna indragningsstaten
uppföras ett anslag af 3,500 kronor, att
af Thorell från och med år 1878 under hans återstående
lifstid uppbäras.
Angående
pension för
Registratorn
F. A.
Westerling.
Angående
pension för
Konsistoriinotarien
J. Friedleif.
Angående
anslag åt
Akademiadjunkten
T. Thorell.
32
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående 36:o. I sammanhang med afgifvet förslag till ombildning af adjunkts
UafenTdo
inrättningen Karolinska mediko-kirurgiska institutet, rörande hvilken fråga
professorslön Utskottet under Åttonde hufvudtiteln afgifvit yttrande, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet
(Bil. N:o 7, sid. 40) är meddeladt, lärarekollegiet vid berörda
snus. institut erinrat, hurusom, för det af Riksdagen särskild.! framhållna önskningsmål
att kunna vid tillfälliga professorsbefattningar anställa framstående vetenskapsmän,
några tillgångar å institutets stat icke blefve öfriga, då fastmer
ytterligare tillskott af statsmedel utöfver de förut anvisade måst begäras för
inrättande af de fasta lärareplatser, med hvilka adjunkturerna skulle ersättas.
Då kollegiet emellertid önskade att vid institutet fästa Docenten i anatomi
derstädes, Medicine Doktorn Magnus Gustaf Retzius, hvilken genom sin vetenskapliga
verksamhet visat sig som en särdeles framstående förmåga och
hvilken, på ett varaktigare sätt och i en sjelfständigare verksamhet fäst vid
institutet, utan tvifvel skulle komma att hedra detsamma och gagna den medicinska
vetenskapen, hade kollegiet anhållit att för upprättande af eu tillfällig
profession i histologi vid Karolinska institutet för Retzius personligen
en summa af 4,500 kronor årligen måtte af Riksdagen begäras.
Yid underdånig föredragning af donna, utaf kanslersembetet förordade
framställning, hade Departementschefen vidare yttrat, hurusom Docenten Retzius
redan vid jemförelsevis unga år hunnit utveckla en rik vetenskapligförfattareverksamhet
medelst uppsatser i tidskrifter och särskildt''utgifna arbeten,
bland hvilka främsta rummet intoges af det i förening med Professoren
A. Key utgifna anatomiskt-histologiska verket “Studien in der Anatomie
des Nervensystems und des Bindegewebes“. De framstående egenskaper
såsom vetenskaplig forskare, Retzius dervid lagt i dagen, berättigade till förhoppningar
om en mer än vanligt framgångsrik verksamhet i den medicinska
undervisningens tjenst, om utväg bereddes att fästa Retzius såsom lärare
vid institutet. Då tillgång härtill inom de för institutet afsedda aflöningsbelopp
saknades, hemstälde Departementschefen, att för ändamålet måtte beviljas
ett särskildt anslag, samt att detta anslag, som utslocknade med den ifrågavarande
vetenskapsmannens död eller befordran och derföre icke lämpligen borde på
ordinarie stat uppföras, samt icke heller vore af beskaffenhet att tillhöra de extra
anslagen på hufvudtiteln, måtte anvisas på indragningsstat; och har i öfverensstämmelse
härmed Kongl. Maj:t nu föreslagit, ett en extra ordinarie professorska
å 4,500 kronor måtte å allmänna indragningsstaten uppföras för
Docenten Retzius, att från och med år 1878 af honom uppbäras intill dess
han kunde komma att befordras till lön å ordinarie stat af motsvarande eller
högre belopp.
Yid reglering af utgifterna under riksstatens Åttonde hufvudtitel har
Riksdagen bifallit Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af tillhopa 16,250
kronor att vid universiteten användas för tillfälliga professorsbeställningar
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 22.
33
och rörliga docentstipendier och nödiga medel för det af Kongl. Maj:t i nu
förevarande hänseende angifna ändamål synas derföre jemväl höra af Riksdagen
beviljas; men då Riksdagen funnit anledning vara för handen att endast
på extra stat för nästkommande år anvisa de för inrättande af fasta
extra ordinarie professorsbeställningar vid Karolinska institutet afsedde medel,
torde för närvarande jemväl det här ifrågavarande anslagsbeloppet böra
under enahanda form anvisas. Utskottet får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att till en extra ordinarie
professorslön för Docenten Magnus Gustaf Retzius
ett belopp af 4,500 kronor på extra stat för år 1878
under Åttonde hufvudtiteln uppföres, att utgå under förutsättning,
att Retzius ej under tiden varder till lön å
ordinarie stat af motsvarande eller högre belopp befordrad.
37:o. Då Läraren i teckning vid nya elementarskolan i Stockholm
Jolian Gustaf Kölder varit i rikets tjenst anstäld i några och fyratio år
och nu, efter uppnådd 73 års lefnadsålder, i anseende till tjenstens kraf på
mera ansträngd uppmärksamhet än han trodde sig nu mera kunna bibehålla,
anhållit om afsked från sin befattning med bibehållande af lönen såsom pension,
hvartill han ock skulle varit berättigad, derest de för civile embetsoch
tjensteman uti Kongl. brefvet den 25 Juni 1818 stadgade samt jemlikt
nådiga skrifvelsen den 16 Mars 1858 jemväl för vissa lärare vid rikets
elementarläroverk gällande bestämmelser här skulle tillämpas, och då Köhler
derjemte under sin långa tjenstetid särdeles nitiskt och på ett för den sköna
konstens allmännare utbredande i Sverige gagneligt sätt fullgjort sina åligganden,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att bemälde Köhler måtte förklaras ega
från och med månaden näst efter den, då afsked från tjensten honom beviljades,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af 1,250 kronor.
Utskottet, som härvid ej funnit anledning till erinran, hemställer,
att den för Teckningsläraren Johan Gustaf Köhler
äskade pension, 1,250 kronor, må varda af Riksdagen
beviljad.
38:o. Under en följd af år har Riksdagen på Kongl. Maj:ts nådiga
framställningar beviljat f. d. Kongl. Bibliotekarien Jolian Erik Rydqvist ett
anslag på extra stat af 1,500 kronor årligen för utgifvande af arbetet “Svenska
språkets lagar “.
Då Bibliotekarien Rydqvist, som nu uppnått en ålder af 76 år, enligt
Bill. till Riksd. Prof.. 1877. 4 Sami. 1 Afd. 13 Käft, 5
Angående
pension för
Teckningsläraren
J.
G. Köhler.
Angående
anslag till
utgifvande
af arbetet
“Svenska
språkets lagar“.
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående
pension för
Professoren
S. L. Lovén.
Angående
pension för
Konservatorn
F. W.
Meves.
hvad han antydt, knappast komme att sjelf lägga sista hand vid det för den
svenska språkforskningen så betydelsefulla arbete, åt hvilket kan egnat och
fortfarande med oförminskadt intresse egnade sina bästa krafter, och till
hvars fullbordande Riksdagen i alla händelser icke torde neka att, så länge
Rydqvist vore dermed sysselsatt, lemna nödiga bidrag, har Kongl. Maj:t,
såsom en gärd af erkännande tillika af Rydqvists framstående förtjenster och
hans epokgörande inflytelse på den vetenskapliga bearbetningen af fäderneslandets
språk, föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja
ett anslag af 1,500 kronor att från och med år 1878 af Rydqvist under
hans återstående lifstid årligen uppbäras; hemställande Utskottet,
att förevarande nådiga framställning må vinna Riksdagens
bifall.
39:o. Under åberopande af Professoren Sven Ludvig Lovens i statsrådsprotokollet
(Bil. N:o 7, sid. 146 och 147) vitsordade utmärkta förtjenster
såsom vetenskapsman och föreståndare för naturhistoriska riksmusei afdelning
för lägre evertebrater äfvensom af hvad i öfrigt finnes till stöd för den nådiga
framställningen i berörda statsrådsprotokoll anfördt, får, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t föreslagit och med erinran, att Professoren
Lovöns fasta lön så väl enligt riksmusei gamla, som enligt dess för innevarande
år gällande stat utgör 4,000 kronor, hvarförutom han förut åtnjutit
dyrtidstillägg och nu eger uppbära tjenstgöringspenningar och ålderstillägg
till belopp af 2,000 kronor, Utskottet hemställa,
att Intendenten vid naturhistoriska riksmuseum in. m.,
Filosofie doktorn Sven Ludvig Lovén må från och med
månaden näst efter den, då afsked honom beviljas, öfverflyttas
på allmänna indragningsstaten till åtnjutande under
sin återstående lifstid af pension till belopp af 4,000
kronor.
40:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Konservatorn vid naturhistoriska
riksmuseum Fredrik Wilhelm Meves måtte förklaras berättigad att
från och med månaden näst efter den, då afsked honom meddelades, under
sin återstående lifstid på allmänna indragningsstaten uppbära pension till
belopp af 3,000 kronor.
Uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7, sid. 147 och 148) är, bland annat,
meddeladt, att Meves, som är född 1814 och 1842 utnämndes till sin
innehafvande konservatorsbefattning, under den långa tid han densamma
utöfvat, ådagalagt nit, ihärdighet och skicklighet samt ett lifligt vetenskapligt
intresse, äfvensom att han genom många års oaflåtliga bemödanden,
noggranna studier, eu vidsträckt brefvexling och byten med samlare i skilda
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 22.
35
verldsdel- lyckats åvägabringa en i "vetenskapligt hänseende betydande och
väl ordnad samling af fogelägg, i det hela utgörande öfver 7,000 exemplar,
hvilken samling, antagen i värde uppgå till 9 å 10,000 kronor, han förklarat
vara en musei tillhörighet.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt, hemställer
Utskottet,
att Riksdagen må förklara Konservatorn Fredrik Wilhelm
Meves berättigad att vid afskedstagande och sedan
han till naturhistoriska riksmuseum lagligen öfverlåtit omförmälda
samling af fogelägg för sin återstående lifstid
på allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
af 3,000 kronor.
41:o. På sätt Kongl. Maj:t föreslagit och under åberopande af de
behjertansvärda omständigheter, som i statsrådsprotokollet (Bil. K:o 7, sid.
148 och 149) finnas till stöd för den nådiga framställningen anförda, hemställer
Utskottet,
att Professorn vid Musikaliska akademiens konservatorium
Otto Daniel Winge må ega att från och med
månaden näst efter den, då afsked varder honom meddeladt,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension
till belopp af 1,500 kronor.
42:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att t. f. Provincialläkaren Jonas
Risberg måtte från och med månaden näst efter den, då han från förordnandet
entledigades, å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid
uppbära pension till belopp af 1,500 kronor.
Uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7, sid. 150) är meddeladt, bland
annat, att Risberg, som är född den 17 Januari 1810, blifvit, efter aflagd
medicine licentiatexamen, den 15 Januari 1839 i nåder förordnad att bestrida
extra provincialläkarebefattningen i Ljusdals distrikt af Gefleborgs
län samt den 15 Maj 1843 förflyttad till enahanda befattning i Nysätra
distrikt, hvilken senare, till ordinarie provineialläkarebeställning förändrade
syssla Risberg, jemlikt Kongl. brefvet den 17 Oktober 1845, fortfarande på
förordnande bestrider, enär han, som icke aflagt det s. k. medicinska embetsprofvet,
icke kunnat till erhållande af fullmakt å sysslan hos Kongl.
Maj:t anmälas; att Risberg, enligt ett vid ansökningen bifogadt läkarebetyg,
för åtta år sedan träffats af ett slaganfall samt i många år lidit af njurstensplågor,
hvilka mer och mer tilltagit, hvarjemte under de senaste åren
tillstött kronisk rheumatism, som förorsakat stor svårighet att gå, till följd
hvaraf hans förmåga att sköta sin tjenst nu mera blifvit betydligt förmin
-
Angående
pension för
Professoren
O. JO. Wmgi.
Angående
pension åt
t. f. Provitvcialläkaren
J. Risberg.
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o
skad; samt att vederbörande pastor upplyst, att Risberg, hvilken icke egde
någon förmögenhet, med hustru och en oförsörjd dotter befunne sig i den
ekonomiska ställning, att han efter erhållet afsked icke utan pension kunde
försörja sig och de sina.
På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,
att den för t. f. Provincialläkaren Jonas Risberg äskade
pension af 1,500 kronor må utaf Riksdagen beviljas.
Angående 43:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att Sysslomannen vid cen
pension
åt tralhospitalet i Upsala Fredrik Louis Kallerman måtte från och med måSnen°FaL.
naden näst efter den, då afsked honom meddelades, uppföras å allmänna
Kallerman. indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af pension till
belopp af 1,200 kronor årligen.
Af statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7, sid. 151) inhemtas, bland annat,
att Kallerman, som är född den 28 April 1810 och år 1828 inträdt i det
allmännas tjenst, derefter endast med få afbrott varit vid rikets hospital
anstäld och allt sedan år 1837, då han konstituerades till syssloman vid
Upsala hospital, innehaft denna befattning, samt att han, enligt läkarebetyg,
lider af nervös retlighet, åtföljd af allmän darrning i halsens och öfre extremiteternas
muskler, och till följd deraf är oförmögen att bestrida sin
tjenst; och hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bevilja den för Sysslomannen Fredrik
Louis Kallerman äskade årliga pension af 1,200
kronor.
Angående 44:o. Af Kongl. Maj:t är jemväl föreslaget, att åt Tonsättaren Johan
■pension åt August Södermans enka Eea Söderman, född Bergholm, måtte beviljas en
j°AäSöder- årlig pension å allmänna indragningsstaten af 500 kronor, att af benne från
mans enka. och med innevarande år under hennes återstående lifstid uppbäras.
De i statsrådsprotokollet (Bil. N:o 7, sid. 151 och 152) till stöd för
förevarande framställning åberopade skäl hafva synts Utskottet väl förtjenta af
afseende, och har Utskottet förty funnit sig kunna det nådiga förslaget till
bifall förorda; dervid dock torde böra stadgas det i fråga om enkepensioner
brukliga vilkoret, att pensionen må af den pensionsberättigade åtnjutas endast
så länge hon i enkestånd förblifver.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att den för tonsättaren J. A. Södermans enka Eva Söderman,
född Bergholm, äskade pension af 500 kronor må af
Riksdagen beviljas, att af henne från och med innevarande
är uppbäras så länge hon i sitt nuvarande enkestånd
förblifver.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
37
45:o. Uti en den 16 sistlidne Mars till Riksdagen aflåten, af bägge Angående
Kamrarne till Stats-Utskottets förberedande behandling remitterad nådig
proposition (Klo 45), har Kong! Maj:t under åberopande af hvad till stats- Carl Vilhelm
rådsprotokollet blifvit i ämnet anfördt, föreslagit Riksdagen att på allmänna Stf^lrgs
indragningsstaten bevilja åt framlidne Filosofie doktorn, en åt de aderton i enka.
Svenska akademien, Carl Vilhelm August Strandbergs enka, Brita Christina
Aurora Strandberg, född Palm, en lifstidstidspension af 800 kronor årligen
att uppbäras från och med månaden näst efter den, då mannen aflidit.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet till
pröfning förehaft en af Herr E. Behrner inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 142), deri föreslagits, att Riksdagen måtte på allmänna indragningsstaten
bevilja förrbemälda enka en lifstidspension af 2,000 kronor,
att uppbäras från och med månaden näst efter den, då mannen afled.
De stora förtjenster, Strandberg, såsom tolkare af främmande diktverk
och äfven genom öfvande af sjelfständigt skaldskap inlagt om den fosterländska
litteraturen, hafva vunnit så allmänt erkännande, att Utskottet, i
öfrigt hänvisande till innehållet af det den nådiga propositionen bilagda utdrag
af statsrådsprotokollet, här endast torde behöfva derur anteckna, att
Strandberg vid sitt frånfälle den 5 sistlidne Februari efterlemnat i sitt bo
en behållning af 18,805 kronor 83 öre att fördelas mellan den efterlefvande
makan och trenne barn, af hvilka en son, som ännu icke fullbordat sina
studier vid universitetet och tvänne oförsörjda döttrar, samt att enkan, som
är nära 60 år gammal, sedan flere år tillbaka icke kunnat förflytta sig
utan tillhjelp af kryckor och dessutom är nästan helt och hållet beröfvad
sin hörsel.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt detta ärende förekommit, har
Utskottet väl funnit Kongl. Maj ds förevarande nådiga framställning vara
förtjent af afseende; men Utskottet har deremot, vid jemförelse med de
understöd, hvilka i allmänhet tillförene blifvit förtjente mäns enkor tillagda,
oj ansett sig kunna tillstyrka anvisande af högre belopp än Kongl. Maj:t
efter pröfning af alla för handen varande förhållanden föreslagit ; hemställande
alltså Utskottet,
att Riksdagen, med afslag å Her FE. Behmers omförmälda
motion, må bifalla, hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå.
46:o. Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottets be- Angående
handling öfverlemnad motion (N:o 83) har Herr Hp Petre, af anförda skäl, före- ‘iPSanPtt
slagit, att Riksdagen måtte åt framlidne Professoren i nordiska språk vid Vrofessoren
universitetet i Upsala Carl Säves enka, Ottilia Rosina Johanna Sfi ve, född ''en^es
Schenson, å allmänna indragningsstaten bevilja 800 kronor årligen, att åt
-
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående
ifrågasatt
förhöjd: pension
åt Professoren
P. H. långs
enlca.
Angående
ifrågasatt
pension åt
Sång- och
musikläraren
Bi 0. Näsbergs
enka.
njutas under hennes återstående lifstid, så länge hon i enkestånd förblefve;
vid hvilken motion fogats handlingar, som utvisa, att bemälda enka, som
är född 1830, har två minderåriga barn; att behållningen i boet utgjort
allenast 708 kronor 42 öre; samt att de af Professoren Säve efterlemnade
handskrifna “Samlingar i Svenska allmogemål", utgörande nio band, komma att,
utan vilkor af inlösen från statens sida, öfverlemnas till Upsala universitet,
för att der kunna i den fosterländska språkforskningens intresse begagnas
och tillgodogöras.
Professoren Säves utmärkta förtjenster om den vetenskap, åt hvilken
han egnade sitt lits verksamhet, voro visserligen af framstående beskaffenhet,
och vid motionen finnas, på sätt ofvan är antydt, fogade handlingar, som
ådagalägga, att den af honom efterlemnade rika handskriftsamling kommer
att utan någon ersättning tillfalla Upsala universitet. Då emellertid frågor
af förevarande beskaffenhet lämpligen böra vara föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning, innan desamma hänskjutas till Riksdagens afgörande, har Utskottet
icke funnit sig ega tillräcklig anledning att i detta särskilda fall frångå eu
grundsats, som i sådant hänseende af Utskottet U allmänhet blifvit följd;
hemställande alltså Utskottet,
att Hfrr Hj. Petres omförmälda" motion för närvarande
icke ma till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
47:o. Uti särskilda inom Riksdagens Kamrar väckta motioner har af
Herr F. Gr af ström (motion N:o 27 i Första Kammaren) och Herr Carl
Ericson (motion N:o 96 i Andra Kammaren) föreslagits, att den åt Professoren
Pehr Henrik Livgs enka beviljade årliga pension af 900 kronor måtte från
innevarande års början för hennes återstående lifstid höjas till 1,500 kronor
årligen.
Oaktadt de behjertansvärda omständigheter, som blifvit,till stöd härför
åberopade, har Utskottet likväl af enahanda skäl, som i näst förestående punkt
blifvit anfördt, icke kunnat motionärernes ifrågavarande förslag biträda; hemställande
alltså Utskottet,
att Herrar F. Grafströms och Carl Ericsons förevarande
förslag icke må af Riksdagen bifallas.
48:o. Herr E. Frisk har uti en inom Första Kammaren väckt,
till Stats-Utskottets behandling öfverlemnad motion (N:o 34), af anförda
skäl, föreslagit, att Riksdagen måtte till aflidne förre Sång- och musikläraren
vid Hudiksvalls högre elementarläroverk Bi or Olof Näsbergs efterlemnade
enka Catharina Charlotta, född Lönner, anslå en årlig pension af
300 kronor, att utgå under hennes återstående lifstid eller så länge hon
fortlefde i sitt nuvarande enkestånd.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
39
Då denna fråga emellertid icke varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,
har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Herr E. Frisks ifrågavarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
49:0. Med anledning deraf, att Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 12 Maj 187G, jemte anmälan om sitt beslut i fråga om nya lönestater
för mynt- och kontroll verken, tillika anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte till en kommande riksdag meddela uppgift å den eller de tjensteman,
som i följd af den nya organisationen af nämnda verk kunde
anses berättigade att från allmänna indragningsstaten uppbära sina
löner och ej funnits benägne eller lämplige att i den nya organisationen
ingå, har Kongl. Maj:t för Riksdagen tillkännagifva, att Kongl.
Maj:t den 30 sistlidne December med afseende derå, att Myntmästaren
Sebastian Thams tjenst blifvit genom den nya organisationen af myntverket
indragen, och att Tham till följd af sin ålder och tjenstetid
kunde anses berättigad att, derest han toge afsked, blifva å allmänna
indragningsstaten uppförd, förordnat, att Thams lön skulle efter den
1 Januari 1877 från allmänna indragningsstaten utgå; hvilket Utskottet
här
endast skolat anteckna.
50:o. Då riksmarkegångspriset å spannmål åren 1874—1876 utgjort
i medeltal 2 kronor 61 öre för kubikfoten, motsvarande 16 kronor
44 öre för tunnan eller 5 kronor 94 öre utöfver det värde, 10
kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års
statsreglering beräknades, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att den
lönefyllnad, hvarom, jemlikt då stadgade grunder, de embets- och
tjensteman m. fl., som före vidtagandet af berörda statsreglering tillträdt
och ännu bibehålla löner med derunder beräknad spanmål, äro
försäkrade, måtte af Riksdagen efter nämnda prisskilnad, 5 kronor 94
öre, bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten.
Vid det af Statskontoret upplysta förhållande, att beloppet af
den spanmål, som inbegripes under lönerna för sådana äldre löntagare,
för närvarande utgör 181 tunnor, skulle således till bestridande af ifrågavarande
utgift erfordras i jemnadt tal eu summa af 1,000 kronor.
I anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrker Utskottet,
att för de tjenstemän, hvilka äro berättigade till
spanmålstillökning utöfver det i staterna beräknade
pris af 10 kronor SO öre, denna tillökning må för
Angående
anmälan om
Myntmästaren
S. Thams
uppförande
pa indragningsstaten.
Angående
spanmålstillökning
i åtskilliga
äldre
löner.
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Angående
förslagsanslaget
till allmänna
indragningsstaten.
hvarje tunna under lönerna beräknad spanmål bestämmas
till 5 kronor 94 öre.
51:o. Kongl. Maj:t bar ansett någon förändring i beloppet af
det för allmänna indragningsstaten nu uppförda anslaget icke vara
erforderlig vidare, än att dels, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
beslut i fråga om beräkningen af förslagspriset å kronans spanmål,
det i anslaget ingående belopp oindelt spanmål, 8 kubikfot 7 kannor,
hvilket hittills utförts med 18 kronor 27 öre, i stället utfördes med 20
kronor 88 öre, dels ock det i anslaget ingående penningebelopp, 957,093
kronor 85 öre, för vinnande af jemn slutsumma å hufvudtiteln utfördes
med 957,575 kronor 33 öre, och att således hela anslaget till allmänna
indragningsstaten upptoges till 958,450 kronor.
Då Riksdagen bifallit förslaget om förböjning i statspriset å
spanmål, hemställer Utskottet,
att förevarande framställning må af Riksdagen bifallas;
dock att vid den nya riksstatens upprättande
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten måtte
få jemkas i den mån, som blifver erforderlig för att
till jemnade belopp bringa riksstatens slutsummor.
Beträffande Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anslag för pensionering
af arméns befäl och underbefäl med vederlikar kommer Utskottet
framdeles att afgifvalsärskildt utlåtande.5
Stockholm den 13 April 1878J
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
4!
Reservationer:
vid 4:de punkten (angående pensionering af en del af framlidna
Hennes Maj:t Enkedrottning Josephinas hofstat) af Herrar Carl Ifvarsson,
P. O. Hörnfeldt, Jan Andersson, Jonas Andersson, Johan Erik Johansson,
Sven Nilsson i Efveröd, Gustaf Jonsson och Johannes Jonsson;
vid 45:te punkten (angående ifrågasatt pension åt Professorn C. Säves
enka) af Herr Grefve S. Lagerberg; samt
vid 46:te punkten (angående ifrågasatt pensionsföflöjning åt Professoren
P. IT. Lings enka) af Herrar Grefve G. Sparre och S. Lagerberg.
Herrar C. Petre och O. B. Olsson hafva begärt att få antecknadt, att
de hos Utskottet^icke deltagit i behandlingen af förevarande utlåtande.
Bill. till Likså. Prof.. 1877. I Sami, 1 Afä. 13 Häft.
6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Litt. A.
Förslag
d årliga statspensioner till nedanstående personal, tillhörande framlidna Hennes Maj:t
Enkedrottning Josefinas kammar-, ekonomi-, livré- och stallstater.
Lectrisen Mamsell du Piées................
Ålders-
år.
71
Tjen-
steår.
40
Kronor.
900
Garderobs jungfrun Mamsell Allmän...........
51
26
400
Kaffekokerskan Mamsell Nordström...........
60
35
600
Silfvertvätterskan Fru Fyrwald.............
66
39
540
Städerskan Anna Olsson................ .
57
26
420
Löparen Liune:........................
54
34
750
Kammarvaktmästaren Larsson...............
52
21
700
Vaktmästaren Zetterberg................
54
27
700
Vaktmästaren Lindström..................
68
40
700
Kontors vaktmästaren Wiater................
52
21
800
Garderobslakejen Schultz.................
52
22
648
D:o Gerell............... . .
54
20
648
Lifpostiljonen Käck.....................
Öl
30
648
D:o Bergström .................
52
24
648
Städerskan Strömbeck...................
69
24
200
Summa Kronor
—
9,302
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
43
Litt. B.
Allmänna indragningsstaten.
Kronor.
öre.
Ny anvisning.
Pensioner åt äldre personer af lägre tjenstegrad, som varit an- stälda i tjenst bos framlidna Hennes Maj:t Enkedrottningen
j
Josefina............................................................................
9,302
_j
Assessoren i Svea Hofrätt E. F. Lönnrot .............
8,375
i
Intendenten vid Fångvårdsstyrelsens byggnadskontor W. Th. An-
!
karsvärd .............................................................................
3,000
Afiidne Direktören vid kronoarbetsstationen å Tjurkö C. W.
Klingspors efterlemnade fyra omyndiga barn .........................
300
Kanslisten i Justitierevisions-expeditionen och Notarien i Svea
Hofrätt C. d’Aubigné..........................................................
2,700
Kaptenen vid Smålands grenadierbataljon, Friherre Erik Ulfson
Sparre ..................................................
1,000
Löjtnanten vid Norrbottens fältjägarecorps A. Norén..................
1,177
50 j
Slotts- och garnisonsläkaren å Karlstens fästning A. J. Hörlin...
900
Understöd åt ännu qvarlefvande landtvärnsman för år 1878.....
10,000
1
Landskanslisten i Stockholms län A. W. Ljungberg...........
500
Afiidne föreståndaren för tekniska elementarskolan i Borås S. Th.
Göranssons enka, Hedda Maria Göransson................................
400
Kronofogden i Södra Helsinglands fögderi af Gefleborgs län
U. G. Mehn ............................................................
2,500
Vederbörande innehafvare af den nu till bergmästareboställe an-
slagna fastigheten Stora gården inom Örebro län..............
42
Chefen i vestra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Majoren D. W.
Lilliehöök..........................
1,800
Öfverdirektören och Chefen i Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader 0. Modig ........................................
6,000
Generaldirektören och Chefen i Styrelsen för statens jernvägs-
trafik C. 0. Troilius .............................
3,725
Öfverdirektörsassistenten Anreps fyra minderåriga barn 2,000: —
samt Lokomotivföraren Andersons enka och två min-
deråriga barn............................................................ 500: —
2,500
—
Transport
49,221 |
50
44
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
''
Kronor,
öre.
Transport
49,221
50
Kamereraren i Kammarkollegii arkivkontor C. Sandberg ............
1,200
—
Vaktmästaren i d:o d:o L. Ekeroth .......
Kanslisten i Kammarkollegii registratorskontor C. Th. Utter-
625
marek.............................................................................
Kongl. Räntmästaren H. Schlytern ............................. 5,UUU:
Kamereraren i Statskontoret K. Stolpe....................... 3,500:
Dito dito P. Håkansson.................. 3,500: —
900
Kanslisten i dito L. Fr. Sandin .............. 1,400: —
13,400
—
Statskommissarie!! B. Johansson .....................•■■■ ....................
Kamereraren vid mynt- och kontrollverken J. F. Lin-
dersköld, lön ........................................................ ^,500: ~
5,000
hyresersättning........................................ 1,000: —
3,500
—
Vaktmästaren vid kontrollverket E. Wallin ................................
550
—
Myntmästaren S. Tham, hyresersättning.......................................
1,200
—
Registrator?, i Ecklesiastik-departementets expedition F. A. Me-
4,000
—
sterling............................................................................
—
Konsistoriinotarien i Linköping J. Friedleif ...........................
3,000
—
Adjunkten vid Upsala universitet T. Thorell .................. ■■■
Läraren i teckning vid Nya elementarskolan i Stockholm J. 6.
3,500
Kölder ................................................................... ;.....••
Utgifvaren af arbetet: “Svenska språkets lagar*1, f. d. Kongl.
1,250
Bibliotekarien J. E. Rydqvist .................................................
1,500
—
Intendenten vid Naturhistoriska riksmuseum S. L. Loven.......
4,000
—
Konservatorn vid d:o d:o Er. IV. Meves .
Professorn vid Musikaliska akademiens konservatorium O. D.
3,000
Winge ..............................................................................
1,500
—
t f. Provincialläkaren Jonas Risberg....................................
1,500
—
Sysslomannen vid centralhospitalet i Upsala F. L. Kallerman ...
Tonsättaren J. A. Södermans enka, Eva Söderman .....................
1,200
—
500
_
Filosofie doktorn m. m. C. W. A. Strandbergs enka ................
800
—
Summa
| 101,346
50
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
1877 års Riksstat anslår:
Penningar.
Förslagsan slag:
C1 o
Indelt ränta
och ersättning
för indragna
räntor.
Indelt tionde
och ersätt- ning för
indragna
tiondeanslag.
Oindelt spanmål.
Mått,
Värde för- slagsvis å 2
kronor 10 öre
kubikfoten.
Kronor.
107,485
50
82,719
Tpt
250,700
46,295
50
Kronor.
Kronor.
Kbft.
k:r Kronor.
Summa,
487,2001
Kronor.
107,485 50
82,719 50
150,700
46,295
487,200
Pensions- ock
A) Pcissions
Civilstatens
pensionskassa:
Pensionsstaten för civile emDito
för deras enkor och omynErsättning
för inistade löneDito
för nådårs- och begrafFör
pensionering af kommis
deras
enkor och barn.........
För pensionering af tjensteman
staten och skogsskolorna ...
Arméns pensionskassa:
Pensionsstaten för militäre emsamt
underofficerares enkor
Ersättning för inistade löne
Ersättning för nådårs- och beringar
..............................
Vadstena krigsmanshuskassa:
Nuvarande belopp ..................
Af går: Vederlag till Amiraliför
förlorad! »en-per-milleAmiralitets-krigsmanskassan
:
Nuvarande anslagsbelopp:
Förra anslaget under denna
Ersättning för mistade löne
nehållningar.
....................
Dito för nådårs- och begrafhjelpsbesparingar
............
Tillkommer:
Omföring från anslaget till
krigsmanshuskassa .........
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 22.
C.
Hufvudtitel.
Förslag till blifvande Riksstat:
—
F ö r s 1
i g 8 a n s 1 a g
Indelfc ränta
lndelt tionde
och ersätt- ning för
indragna
tiondeanslag.
Oindelt
spanmål.
Indragningsstaterna.
renmngar.
och ersättning
för indragna
räntor.
Mått.
Värde för- j slagsvis å 2
j kronor 40 öre
| kubikfoten.
Summa.
staten.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
| Kronor.
Ö.
Kött.
k:i
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
hets- och tjensteman 37,500: —
diga barn ............... 45,000: —
innehållningar ......... 2,245:50
ningshjelpsbesparingar 6,540: —
sionsland tmätare j emte
................................. 7,200: —
och. betjente vid skogs-
................................. 9,000: —
107,485
50
107,485
50
bets- och tjensteman
och barn .................. 50,000: —
innehållningar............ 4,639: 50
grafningshjelps-bespa- ................................. 28,080: —
82,719
50
82,719
50
.........;..................... 250,700: —
tetskrigsmanskassan
afgift» ..................... 6,675: —
244,025
244,025
titel 43,100: —
in-
...... 615: —
nings-
...... 2,580: — 46,295: —
Vadstena
............... 6,675:— 52,970: —
1
i
Transport 52,970:—|
434,230|
—1
— — 1
H
— —
"i
— —
—
—
-1
434,230
48
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 22.
1877 års Riksstat anslår:
Förslå
g s a n s 1 a g:
Indelt ränta
och ersättning
för indragna
räntor.
Indelt tionde
Oindelt spanmål.
Summa.
Penningar.
och ersätt- ning för
indragna
tiondeanslag.
Matt.
Värde för- slagsvis ä 2
kronor 10 öre
kubikfoten.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kbft.
k:r
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
487,200
487,200
60,350
60,350
5,000
78,000
_
___
—
— —
—
—
—
— —
—
5,000
—
—
78,000
355,000
355,000
56,000
__
— —
—
— —
—
56,000
—
6,000
1,047,550
—
— —
6,000
1,047,550
—
957,093
85
803
61
50
18
8
7
18
27
957,965
91
2,004,643|85
803
61
50
18| 8
7
18
27
2,005,515
91
Till pensionering af flottans
med vederlikar samt vaktTill
dito ''af flottans gemen
hvilket
belopp fördelas så■Ersättning
för mistade in
Till
pensionsfonden ............
Till gratialfonden ...............
Till pensionering af flottans bemed
vederlikar samt vaktbeTill
dito af flottans och lotsförslagsanslag.
....................
Invalidhusfonden .........................
För blesserade öfver- och underBidrag
till handelsflottans pendirekte
utgå, förslagsanslag ...
Bidrag till -t pensionering af lädagogier
och seminarierna envaltningskostnaders
bestridanBidrag
till folkskolelärares penBidrag
till folkskolelärarnes enkeBidrag
till Kongl. teaterns peu
S?)
Allmänna
För diverse föremål, förslagsanPenningar:
Nuvarande belopp
Tillkommer för jemnande af
titelns slutsumma............
Indelta räntor etc., oförändradt
Indelt tionde etc., dito dito...
S:a
Oindelt spanmål: Nuvarande
Tillkommer: förhöjning i förmån
2: 10 till 2: 40 per
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22
49
befäl] och
betjente....
skap .......
lunda:
komster:
219,470
36,320: —
16,650: —
52,970: —
fäl och underbefäl
tjente, förslagsanslag 100,000
verkets gemenskap,
................................. 66,500: —
officerare, reservationsanslag......
sionsanstalt, att af tullmedlen
rares vid elementarläroverk, pekor
och barn äfvensom till förde
(nytt) ...................................
sionering ..................................
och pupillkassa.....................
sionskassor ................................
iiidragniiigsstaten. Sgr
slag.
............ 957,093:85.
hufvud
.
........... .481:48 957.575: 33
enligt 1877 års riksstat 803: 61
.................................... 50: 18
20: 88
Mått.
Värde.
belopp 8: 7
18: 27
slagsvärdet
kft........
2: 61
Bill.
Transport 52,970: —!
underbefäl
......... 100,000: —
•............ 66.500: —
Förslag till blifvande Riksstat:
Penningar.
Förslagsanslag:
Kronor.
434,230
219,470
60,350
5,000
78,000
65.000
355,000
56.000
6,000
1,279,050
957,575
33
Summa | 2,236,625|33
Indelt ränta
och ersättning
för indragna
räntor.
Kronor.
803
Indelt tionde
och ersättning
för
indragna
tiondeanslag.
Oindelt spanmål.
Mått.
Kronor.
61
50 18
803|61| 50)18
i Sami. 1 Afd. 13 Käft.
Kbft.
k:r
Värde förslagsvis
å 2
kronor 40 öre
kubikfoten.
Kronor.
20
88
Summa.
Kronor.
434,230
219,470
60,350
5,000
78,000
65.000
355,000
56.000
6,000
1,279,050
958,450
20|88j 2,237.500|-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.