Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlutande N:o 13

1878-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1878:13, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlutande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlutande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 2 Mars 1878, kl. 10 f. m.

Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5,

angående ändringar i gällande författningar rörande sättet

för markegång sprisens sättande och deras Överklagande.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion (N:o 9) har Herr

E. G. Boström föreslagit, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anhålla om sådana ändringar i nu gällande författningar

angående sättet för markegångsprisens sättande och deras

Överklagande, som kunde vara af behofvet och erfarenheten påkallade.

Motionären inleder sitt förslag med den förklaringen att, sedan

genom Kongl. kungörelsen af den 23 Juli 1869 förordnats, att räntan

och tionden skulle i penningar fixeras, markegångssättningen naturligen

förlorat en stor del af den betydelse den förut hade, ett förhållande,

som visar sig ännu mera påfallande vid de sammanträden, der

insamling sker af de uppgifter, som skola läggas till grund för, eller

åtminstone tagas i betraktande vid markegångssättningen, och vid

hvilka tillfällen vanligen skall så tillgå, att kronofogden och de få

närmast boende tillstädeskomma och upprätta priskuranten. Klart är

— menar motionären — att ingen gör sig besvär att resa längre väg

för »en så obetydlig och intresselös förrättning».

På denna erfarenhet, som dock icke är Utskottets, stöder motionären

den åsigten, att apparaten för uppgifternas insamlande är för

Bill. till Riksd. Prat, 1878. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 7 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammaren* Tillfälliga JJtskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

vidlyftig, utan att det dermed afsedda ändamålet uppnås, enär uppgifterna

så väl från landet som städerna sakna önskvärd tillförlitlighet.

Vore emellertid förutsättningen att endast en ringa del afgälder

numera utgå efter markegångspris rigtig, så hade tvifvelsutan den

slutsats, hvartill motionären kommit, skäl för sig; men Utskottet kan

icke medgifva att så är förhållandet. Tvärtom, utöfvar markegångssättningen

fortfarande stor inflytelse på en mängd ekonomiska förhållanden.

Markegångsprisen ligga, som allom bekant är, till grund fölen

stor del af de utgående skatterna, äfvensom för liqvider enskilde

emellan. Så är t. ex. fallet med presterskapets löner, kronoarrenden,

utskylder från kronoskattehemman, augmentsräntans bestämmande m. m.

Under sådana förhållanden, och då några klagomål af allmännare betydelse

öfver det nu varande sättet för primäruppgifternas insamlande,

så vidt Utskottet har sig bekant, icke försports, och en förändring

härutinnan således icke kan sägas vara af »behofvet och erfarenheten

påkallad»,, så har Utskottet ej heller funnit skäl förorda motionärens

framställning i denna del. Ätt taxeringskomitéerna, enligt motionärens

antydan, borde åläggas upprätta priskuranterna — om dessa ansåges

vidare erforderliga — synes så mycket mindre lämpligt, som

dessa komitéer sammanträda under en tid af året, då ett sådant uppdrag

af dem svårligen skulle hinna fullgöras.

Vidkommande åter motionärens förslag, att markegångsnämndens

beslut ej finge öfverklagas, så har Utskottet ej kunnat öfvertygas om

gagnet af eu sådan föreskrift. Snarast synes deri kunna ligga en viss

våda, för den händelse någotdera intresset, räntegifvarnes eller räntetagarues,

hvilka båda äro, ehuru motionären synes vilja bestrida detta,

lika gifna nu som förr, vore vid markegångssättningen det ensamt

bestämmande. Då motionären såsom skäl för sitt yrkande i detta afseende

yttrar, att, om klagomål öfver nämndens beslut anföres, så

ändrar Kongl. Kammarkollegium nästan alltid detta till öfverensstämmelse

med priskuranternas medium, om detta ej skulle blifvit af nämnden

noggrant följ dt, så torde få erinras derom, att, när nämnden någon

gång frångår de prisuppgifter, som de inom fögderierna insamlade

priskuranterna utvisa, intages detta i protokollet, hvarförutom

Konungens Befallningshafvandes utlåtande åtföljer besvärshandlingarne

till Kongl. Kammarkollegium. Man har således goda skäl antaga, det

ändiing i deputerades beslut ej sker utan förutgången noggrann

pröfning.

Skulle åter — säger vidare motionären — nämndens beslut få

öfverklagas, så är nu gällande författning derom föga billig eller

lämplig, emedan, enligt densamma, den ändring, som kan vinnas, i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

vanligast förekommande fall endast gäller den klagande. Om något

pris är origtigt för en, så är det ock origtigt för alla, hvadan ändringen

således bör gälla alla. I Kongl. Maj:ts förklaring af den 24 Februari

1860 öfver Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 säges dock

uttryckligen, att, då ändringar göras i deputerades beslut, gälla dessa

för alla, så vidt det rörer årsprisen, men då ändring sker i den särskilda,

under Kitt. A i taxan upptagna markegång, gäller ändringar

endast för den klagande, och som denna taxa är den, hvilken i de

flesta fall tillämpas vid liqvider enskilde emellan, kunde en ändring

häruti i det syfte motionären föreslagit, efter Utskottets förmenande,

lätt leda till tvister och förvecklingar.

På nu anförda skäl har Utskottet icke ansett sig kunna förorda

bifall till den gjorda framställningen, utan hemställer,

att motionen icke måtte till någon åtgärd från

Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 2 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

C. F. TOLK

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.