Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående tullbevillningen.

1878-04-26 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1878:10, Betänkande, angående tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o lO

Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1878, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående tullbevillningen.

Från Riksdagens Kamrar hafva till Bevillnings-Ut,skottets behandling

hänvisats följande motioner, afseende förändringar i nu gällande föreskrifter

om tullbevillningens utgörande, nemligen: af Herr Odelberg (motion

N-o 10 inom Första Kammaren) angående i allmänhet förändrad tullagstiftning,

af Herr C. Magni (motion N:o 134 inom Andra Kammaren)

om införseltull å artikeln pressjäst, samt af Herr A. W. Westerdal (motion

N:o 107 inom Andra Kammaren) om utförselförbud eller tull å rundvirke

m. m. t i , ,.

Jemlikt föreskriften i 40 § Riksdagsordningen har Utskottet, äfven

oafsedt dessa motioner, haft att genomgå gällande tullagstiftning och

deri föreslå sådana förändringar, som kunde finnas af omständigheterna

påkallade; men då, så vidt Utskottet kan bedöma statsverkets närvarande

ställning, anledning nu icke förekommer att för tillvägabringande af

jemnvigt emellan inkomster och utgifter, höja eller sänka några derpå

inverkande tullsatser, samt tullagstiftningen i sin helhet för närvarande

utgör föremål för behandling af en utaf Kongl. Majrt nedsatt komité,

har Utskottet funnit sig nu böra inskränka sitt utlåtande i fråga om

tullbevillningen till besvarande af omförmälda motioner; hvarvid Utskottet

anser den förstnämnda, såsom afseende en omfattande och genomgripande

förändring, först böra komma under behandling.

Uti nyssnämnda motion anmärker Herr Odelberg att, enligt hans

åsmt, ett successivt höjande af tullsatserna å alla sådana varor, som ej

° Bill. till Riksd. Prat. 1878. -5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

äro råämnen för den inhemska fabrikationen, är för landets ekonomiska

välfärd nödvändigt; och såsom ett första steg — en varsam återgång —

i denna rigtning föreslår motionären, »att Riksdagen måtte besluta, att

tullafgifterna skola från och med nästa år 1879 utgöras till ungefär lika

belopp och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bestämmelserna i tulltariffen

af år 1857, dock så att de förhöjningar i tullafgifterna för vissa

kolonial- och andra varor, som vid 1871 års riksdag beslötos, bibehållas

oförändrade.» Motionären anser visserligen 1857 års tulltaxa innehålla

åtskilliga stadganden, som han icke kan godkänna, men den eger dock

i hans tanke det företräde framför den nu gällande, att den belägger

med högre tull sådana fabriksvaror, som vi sjelfve kunna åstadkomma.

Huruvida motionären afser att de utförseltullar, som ännu i 1857 års

taxa qvarstodo, äfven skola åter införas, synes Utskottet deremot icke

rätt klart framgå af motionen.

För att i någon mån kunna öfverskåda och bedöma de omedelbara

praktiska resultat, hvilka i motionen åsyftas, lärer det vara nödigt att

jemföra de år 1857 stadgade och de nu gällande tullsatserna å sådana

fabriksvaror, som till afsevärd betydelse ingå i den allmänna förbrukningen.

Några i detta hänseende upplysande exempel må här anföras:

Införs eif ull

Hudox och skinn:

beredda, ej pelsverk:

sulläder och bindsule-läder samt hvitgarfvi

som sämskade hudar och skinn................

andra slag.........................................................

Jern:

manufaktur- och handtverkssmide, ej specificeradt,

poleradt eller lackeradt ............................

andra slag, med eller utan bestrykning

Metaller, sammansatta:

arbetade:

förgylda, försilfrade eller pläterade .........

andra slag............................................................

Porslin, oäkta:

hvitt eller enfärgadt, men omåladt:

talrickar.............................................................

1857.

1877.

Kr. öre.

Kr. öre.

äfven-

.... 1 &■

— 25

— 6

... 1 il.

1— 751

— 20

1- 40/

iceradt,

1 K-

— 25

— 15

... 1 a.

— 15

— 6

... l a.

— 75

— 30

... 1 u.

— 40

— 15

... i a

— 5

— 3

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

3

andra pjeser.........................................

måladt eller tryckt:

talrickar...................................................

andra pjeser..........................................

Socker:

raffineradt och dermed jemförligt ....

andra slag..................................................

Väfnader:

helsiden-:

andra slag, än felb och plys...........

halfsiden-:

andra slag, än felb och plys...........

bomulls- :

andra slag, än vissa specificerade:

oblekta och ofärgade ...................

blekta eller färgade .......................

tryckta eller pressade ...................

ylle-:

andra slag, än vissa specificerade .

Införseltull

1857. 1877.

Kr. öre. Kr. öre.

i a __ io — 5

1 &. — 10 — 6

l a — 18 — 8

1 ctr 13 — 11: 60

1 ctr 8 — 8 —

1

f 4:50]

1

<u\

7: 50

1:50

1

1 6 -)

1

1 3:75i

[ 3:-]

i

1

1

1

U.

it\

a

— 50

— 40

— 80

— 70

1 -\

— 90f

— 25

— 40

— 50

. 1 it- 1: 50 — 75.

Dessa nu anförda exempel torde nogsamt ådagalägga, att det högre

tullskydd, som motionären velat återinföra, men hvaraf industrien ingalunda

visats vara i behof, skulle i väsentlig mån fördyra vigtiga förbrukningsartiklar.

Ett annat icke mindre afsevärdt resultat, hvilket motionären dock

troligen icke åsyftat, blefve den betydliga minskning i statsinkomst, som

antagligen skulle af de höga skyddstullarnes återinförande föranledas.

Till siffran låter väl denna minskning icke beräkna sig, men all erfarenhet

ådagalägger emellertid, hurusom höga skyddstullar minska, men låga öka

tullinkomsten. Med tillämpning af 1857 års tullbestämmelser öfversteg

rikets tulluppbörd icke något år 15 millioner kronor. Med tillämpning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillning8-Utskottets Betänkande N:o 10.

af nu gällande tullsatser åter har denna uppbörd stigit till och med till

nära dubbelt nämnda belopp och utgjorde under sistlidet år mera än

26 millioner kronor.

Tullafgifters enda allmängiltiga grund och ändamål — att bereda

statsverket inkomst — synes dock af motionären tillmätas helt och hållet

underordnad betydelse. Andra uppgifter vill han åt tullbevillningen

inrymma, såsom att motverka befolkningens öfverdrifna njutningslystnad,

öka landets produktionsförmåga och minska dess behof af utländska

kapital. Men bevis att hög tullbeskattning skall leda till uppnående

af dessa i och för sig önskvärda mål kan ingalunda anses innefattadt i

hvad motionären anfört och visserligen icke heller annorledes åstadkommas.

Idög tullbeskattning, likasom hög beskattning i allmänhet, torde

nemligen snarare nedsätta folkets förmåga att fylla sina behof och motverka

dess produktiva arbetskraft, än bidraga till kapitalbildning, om

ej på de jemförelsevis få händer, hvilka kunna beredas en gynnad undantagsställning

på de öfrigas bekostnad.

Den bevisning för en motsatt mening, som motionären trott sig

kunna hemta från de af honom anförda uppgifter angående värdet af

rikets import och export under de senast förflutna 20 åren och af den

skuldsättning till utlandet, som under samma tid egt rum, torde svårligen

kunna vid närmare undersökning tillerkännas giltighet, lika litet

som hans förmenande att den allmänna opinionen misstager sig i sin

uppfattning, att landets ekonomiska ställning under samma tid icke blott

skenbart, utan verkligen vunnit stark förkofran.

Huru omsorgsfullt uppgifter angående verkliga värdet af ett lands

export och import än sökas, meddelas och i statistiska arbeten sammanställas,

blifva dock dessa uppgifter alltid blott tillnärmelsevis rigtiga, och

då den väsentliga faktor, som heter handelsvinst, hvarken i dessa uppgifter

ingår eller annorledes låter med någon grad af visshet beräkna

sig, måste utfinnandet af den så kallade handelsbalansen eller det vid

varubytet å ena eller andra sidan uppkommande öfverskott eller brist blifva

i högsta grad vanskligt. Ännu vanskligare blir sammanställningen af

dylika uppgifter för en längre följd af år, om, såsom hos oss är händelsen,

sjelfva grunden för värdeberäkningarne under samma tidrymd

blifvit väsentligen förändrad. Ett sådant förändradt beräkningssätt är

nemligen, enligt Kongl. brefvet den 12 Juli 1872, för tiden från och

med år 1871 iakttaget.

Men om man också vill antaga, att. den så kallade handelsbalansen

under de sistförflutna 20 åren visar en brist till och med till det af

motionären beräknade belopp af 290 millioner kronor och att denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10. 5

landets underbalans i väsentlig mån blifvit betäckt genom de under

samma tid upptagna utländska lån, så följer dock ingalunda deraf,, att

landets ekonomiska ställning eller nationalförmögenheten icke under tiden

långt mera förkofrats, utan gått tillbaka. För att bedöma denna fråga,

måste man göra sig klart, om underbalansen eller skuldsättningen, för

ett deremot svarande kapital tjenat till en jemförlig eller högre kapitalbildning

inom landet och sålunda här finnes qvar under en eller annan

inkomstbringande form, i hvilket fall blott återstår frågan, om den deraf

härflytande fördel motsvarar räntan å den utländska skuldsättningen, eller

om, i motsatt fall, de indragna utländska kapitalen blifvit ändamålslöst

förslösade.

Det är på dessa frågor, motionären och de med honom olika tänkande,

hvilka han benämner »opinionens ledare», lemna så vidt skiljaktiga

svar. Till den detaljerade utredning, som förekommer dels i den så

kallade Finanskomiténs betänkande af den 9 Februari 1863, dels i det

vid 1867 års riksdag tillsatta Särskilda Utskottets betänkande angående

jordbrukets finansiella angelägenheter, dels ock slutligen uti den i Förberedande

Skattejemkningskomiténs betänkande intagna framställning angående

Sveriges ekonomiska utveckling sedan år 1860, må det tillåtas Utskottet

att hänvisa.

Några faktiska förhållanden torde dock böra af Utskottet särskildt

framhållas och vidare längre fram i detta betänkande med officiella

sifferuppgifter bestyrkas.

Fn jemförelse emellan hela vår utländska skuldsättning och de

inom landet utförda jernvägsbyggnader torde redan i och för sig lemna

nöjaktig anvisning om de utländska kapitalens placering, utan. att man

behöfver gå till den vida svårare uppskattningen af de kapital, som

blifvit ne dlagda på odlingar och jordförbättringar, på byggnader och

inventarier vid jordbruket samt på industriella verk och anläggningar af

mångfaldig art och omfattande betydelse.

Kastar man vidare en blick på de högst betydliga summor, som

finnas insatta hos sparbankerna, i kapital- och lifränte-försäkringsanstalterna,

samt på deposition hos bankinrättningarne, så finner man otvifvelaktiga

bevis om en fortgående stark kapitalbildning, hvilken ingalunda

synes berättiga till motionärens tröstlösa uppfattning, att »vårt samhälle

depenserar långt mera än dess tillgångar medgifva.»

Huruvida, såsom motionären förmenar, näringslifvets utveckling under

det tillämpade friare handelssystemet hämmats, eller om icke denna

utveckling fast mera fortgått med raska steg, vill Utskottet nu med några

exempel söka ådagalägga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-TJtshottets Betänkande N:o 10.

Tages först jordbrukets utveckling i betraktande, torde Utskottet

icke behöfva härom vara mångordigt. Endast några få data må härom

meddelas. Så utgjorde år 1860 arealen af trädgård och åker 4,057,835

tunnland, men år 1874 uppgick denna areal till 5,481,639 tunnland,

hvilket följaktligen visar en tillökning af 1,423,404 tunnland eller mera

än 35 proc. Jemföres införseln af spanmål under åren 1856—1875 med

utförseln deraf under samma tid, så visar sig ett högst betydligt och

alltjemt stigande öfverskott af utförsel. Under det att årliga medeltalet

af detta öfverskott under perioden 1856—1860 utgjorde 7,264,405 kubikfot,

uppgick det under åren 1861—1865 till 8,391,635 kubikfot, under

perioden 1866—1870 till 11,430,368 kubikfot samt under åren 1871

—1875 till 16,505,038 kubikfot. Äfven ladugårdsskötsel har ansenligt

utvecklat sig. En jemförelse mellan in- och utförseln af lefvande kreatur

och smör visar följande öfverskott af import (—) eller export ( + ) för

hvar af nedannämnda femårsperioder:

Af lefvande kreatur, stycken:

Åren 1856—1860 — 13,879

» 1861 — 1865 + 31,427

)» 1866—1870 -f 158,420

» 1871—1875 + 255,074

Af smör, centner:

— 87,649.

— 106,098.

— 22,983.

+ 189,406.

Redan vid den flyktigaste blick å de siffror, som beteckna vår

fabriks- och manufakturindustris utveckling, faller i ögonen, att medan

våra fabrikers tillverkningsvärde, antalet derstädes sysselsatte arbetare

samt begagnade maskiner och redskap, äfvensom drifkraften, uttryckt

i hästkrafter, högst betydligt tillväxt, så har deremot fabrikernas antal

knappast i nämnvärd mån ökats. Följande siffror utvisa våra fabrikers

utveckling i nu antydda hänseenden:

I medeltal:

Antal

fabriker

i gång:

Antal

arbetare:

Drifkraft

i häst- krafter :

Antal be- gagnade maski- ner och redskap:

Tillverknings- värde, kronor:

1856—1860

2,461

28,435

— —

— —

62,242,250.

1861—1865

2,461

30,016

7,587*)

204,853*)

71,693,400.

1866—1870

2,235

31,601

9,974

207,289

82,966,107.

1871 — 1875

2,516

52,207

19,002

295,063

143,911,719.

*) Enär uppgifter härom saknas för tiden före 1863, utgöra dessa siffror medeltal

allenast för åren .1863—1865.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-TJ/''skottets Betänkande N:o 10.

7

Af betydelse, såsom i sin mån vittnande om vår fabriksindustris

utveckling, äro äfven uppgifterna angående införseln af stenkol samt

af redskap och maskiner, om ock af de betydande qvantiteterna stenkol

en stor del tagits i anspråk för jernvägarnes och ångbåtarnes behof samt

bland antalet införda maskiner och redskap äfven ingår dylika för jordbrukets

behof till ett icke obetydligt värde. Medan

Redskap och

Stenkol, maskiner,

kubikfot: kronor:

under åren 1856—1860 i medeltal''infördes..... 10,213,107 1,452,569,

så utgjorde införseln under åren 1861—1865 i

medeltal................................................................... 16,002,250 2,281,768,

och under åren 1866—1870.................................... 18,046,392 2,132,764,

men steg under perioden 1871—1875 till 28,436,776 11,578,278.

De ofvan meddelade sifferuppgifter häntyda på att vår fabriksindustri,

med ett allt mera ökadt användande af maskinkraft och med begagnande

af senare tiders förbättrade arbetsmetoder, öfvergått till verklig

stor industri, och enligt Utskottets åsigt har man att derför i väsentlig

mån tacka den friare tullagstiftningen, hvilken, genom att beröfva

våra näringar ett konstladt och i sjelfva verket obehöfligt skydd, tvungit

dem att anstränga sina krafter för att hålla sig uppe i täflan med

utlandet. Att vår industri med framgång uthärdat denna täflan, lärer

hafva utvisats redan af de siffror, Utskottet ofvan meddelat, och de uppgifter,

Utskottet nu går att lemna angående de förnämsta grenarne af

vår industri, torde lemna ytterligare bevis derför.

Värdet af våra sockerbruks årliga tillverkningar har i medeltal utgjort:

under åren 1856—1860 11,826,602 kronor.

» » 1861—1865 12.963,938 »

» » 1866—1870 14,099,701 »

och » » 1871—1875 17,150,914 »

En jemförelse mellan qvantiteterna af inom landet tillverkadt och

importeradt raffineradt socker lemnar följande siffror i medeltal för år:

under åren 1856—1860

» » 1861—1865

» 1866—1870

» 1871—1875

Inom landet

tillverkadt:

23,531,986 skålp.

28,220,089

31,939,180

39,202,679

»

»

Importeradt:

2,403,775 skålp

5,196,227 »

7,114,693 »

20,309,934 »

»

»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 10.

Medan under perioden 1856—60 landets egna sockerbruk förmådde

fylla mera än 90 proc. af landets behof af raffineradt socker, så utgjorde

under sista femårsperioden det inom landet raffinerade sockret

endast något mera än 65 proc. af hela konsumtionen, men detta skenbart

ogynsamma förhållande härrörer, såsom ofvan anförda siffror utvisa,

allenast af den oerhördt ökade förbrukningen, men icke af någon _tillbakagång

hos den inhemska tillverkningen, hvilken tvärtom stadigt tilltagit,

oaktadt tullskyddet för de inhemska sockerraffinaderierna, hvilket enligt

1857 års tulltaxa utgjorde 5 öre pr skålpund, genom successiva nedsättningar

minskats till 3 6|io öre.

Tullen å bomullsgarn utgjorde enligt 1857 års tulltaxa 12 öre pr

skålpund ofärgadt och 20 öre pr skålpund färgadt garn, men dessa tullsatser

nedsattes 1865 till resp. 8 och 14 öre. Det oaktadt har tillverkningen

af dylikt garn inom landet rätt betydligt ökats. Bomullsspinneriernas

tillverkningsvärde,

hvilket under perioden 1856—1860 utgjorde

rnen » » 1861—1865 föll till

ökades » ® 1866 1870 till

samt utgjorde » » 1871 1875

allt i medeltal för år.

9,884,903 kronor

7,656,365 »

12,395,352 »

14,389,735 »

Jemföres qvantiteten inom riket tillverkadt bomullsgarn med qvantiteten

iinporteradt sådant, så erhållas följande siffror, utvisande medeltillverkningen

och medelimporten för ar:

under åren 1856—1860

» » 1861—1865

,, » 1866—1870

» » 1871—1875

Inom landet

tillverkadt:

12,288,776 skålp.

6,114,562 »

10,263,999 »

14,479,573 »

Importeradt:

1,801,094 skålp,

784,922 »

1,189,864 »

3,850,156 »

De anmärkningsvärd! låga siffrorna under andra och äfven tredje

perioden ega sin förklaring uti den i följd af det inbördes kriget inom

Nord-Amerikas Förenta Stater uppkomna bomullskrisen.

Bomullsväfnadsindustrien har, oaktadt icke obetydliga nedsättningar

af tullen å särskilda slag af bomullsväfnader egt rum, gjort betydande

framsteg såväl till tillverkningens mängd som dess värde, pa satt följande

uppgifter angående den årliga medeltillverkningen utvisa:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 10.

9

1856—1860:*) 26,258,001 fot och

1861—1865: 21,850,163 » * 15,610

1866-1870: 39,022,534 » » 7,975

(1871_1873* 8 227 » \

1871—1875: 73,321,102 » |1874—1875:457*408 skålpund |

69,215 stycken, till ett värde af 3,784,969 kr.

* 3,872,928 »

» 5,475,467 »

9,633,963

Importen har i medeltal utgjort:

1856—1860: 801,198 skålpund.

1861—1865: 750,290 »

1866—1870: 878,750 »

1871—1875: 2,380,494 »

Ett anmärkningsvärdt bevis å bomullsväfveriernas utveckling utgör

den stigande exporten af bomullsväfnader, hvilken i medeltal utgjorde:

under perioden 1856—1860: 14,112 skålpund,

» » 1861—1865: 23,822 »

,, » 1866—1870: 253,261 »

» » 1871—1875: 318,940 »

Ett bevis på vår bomullsindustris framsteg torde ock vara att finna

i den ökade importen af bomull, hvilken utgjorde i medeltal:

åren 1856—1860: 14,649,142 skålpund,

» 1861—1865: 6,915,805 »

» 1866—1870: 12,831,082

» 1871—1875: 18,636,592 »

* A sådana ylleväfnader, som i tulltaxorna hänföras till »andra slag»,

utgjorde tullen enligt 1857 års taxa 1 riksdaler 50 öre per skålpund,

men nedsattes för år 1866 till 1 riksdaler 25 öre och för år 1867 till

1 riksdaler samt har sedan år 1868 utgjort 75 öre. Oaktadt dessa nedsättningar

hafva våra klädesfabriker förmått rätt betydligt utvidga sin

tillverkning, såsom följande uppgifter utvisa:

I medeltal tillverkades:

1856—1860: 2,757.849 fot och 4,252 styck, till ett värde af 9,106,694 kronor,

1861—1865: 3,420,219 » 20,646 » » » 9,925,681 »

1866—1870: 3,928,789 » 11,821 » » » 8,904,125 »

1871—1875: 5,400,370 » 15,870 » » » 12,914,919 »

*) För åren 1856- 1858 äro linneväfnader inräknade.

Bih. till Riksd. Prof. 1878. 5 Sami. 1 Afd. 7 Uäft.

i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 10.

Importen af ull har i medeltal utgjort:

1856—1860: 2,308,915 skålpund,

1861—1865: 3,027,313 »

1866—1870: 3,235,368 »

1871—1875: 4,122,586 »

Importen af yllevöfnader uppgick å andra sidan i medeltal till:

1856—1860: 959,497 skålpund,

1861—1865: 1,160,932 »

1866—1870: 1,226,621

1871—1875: 3,740,995

Exporten af ylleväfnader, hvilken ända till år 1865 icke var af

nämnvärd betydenhet, har sedan dess hastigt stigit. Medan nämnda export

i medeltal utgjorde under åren 1856—1860: 1,865 skålpund

och » » 1861—1865: 8,421 »

så steg densamma » » 1866—1870 till 57,768 »

samt ytterligare » » 1871—1875 » 108,293 »

Våra tobaksfabriker hafva, oaktadt under de ifrågavarande tjugu åren

tullen å oarbetad tobak blifvit höjd, men tullen å arbetad dylik, förnämligast

_ å cigarrer och cigaretter, blifvit nedsatt, betydligt ökat sin till

verkning, såsom följande uppgifter angående den årliga medeltillverkningen

utvisa:

Skålpund. Värde i kronor.

1856—1860: 6,462,656 4,323,171.

1861—1865: 7,547,270 5,892,060.

1866—1870: 8,298,927 6,215,132.

1871 — 1875: 10,825,451 8,871,525.

Importen af tobak utgjorde i medeltal:

1856—1860

1861—1865

1866—1870

1871—1875

Skålpund.

5,068,365

5,452,621

5,866,274

7,640,266

Deraf blad och

stjelk, skålpund.

5,010,863.

5,385,706.

5,786,328.

7,507,967.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

11

Såsom af dessa siffror synes, år qvantiteten af till riket införd förädlad

tobak särdeles obetydlig.

Oaktadt tullen å beredda hudar och skinn blifvit icke oväsentligt

nedsatt, hafva våra läderfabriker gjort aktningsvärda framsteg, isynnerhet

under åren 1871—75. I medeltal tillverkades:

1856—1860: 2,823,684 skålp. samt 357,357 stycken, till ett värde af 3,777,205 kronor.

1861—1865: 2,811,205 » » 486,784 * » » 4,554,317 »

1866—1870: 2,807,824 » > 507,292 > » » 4,404,095 .

1871-1875: 3,575,552 » » 572,862 » > * 7,241,310 *

Införseln utgjorde i medeltal:

Oberedda hudar Beredda hudar

och skinn, och skinn,

centner. skålpund.

1856—1860: 43,141 110,284.

1861 — 1865: 59.617 399,962.

1866—1870: 54,646 526,098.

1871—1875: 90,034 1,757,269.

Glasbrukens tillverkningsvärde har i medeltal utgjort:

1856—1860: 1,350,415 kronor.

1861—1865: 1,583,203 »

1866—1870: 1,644,715

1871 — 1875: 2,721,456 »

Oaktadt de betydliga nedsättningar af tullen å porslin, som under

de ifrågavarande tjugu åren egt rum, hafva våra ''porslinsfabriker ansenligt

ökat sin tillverkning samt till och med förmått i utlandet förskaffa

afsättning åt sina produkter, såsom följande siffror visa:

I medeltal:

Tillverknings-

värde.

Kronor.

Export.

Skålpund.

1856—1860:

827,678

5,156.

1861—1865:

945,101

5,679.

1866—1870:

1,015,626

96,053.

1871—1875:

2,093,359

191,020.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

Våra tändsticksfabrikers utveckling utvisas af följande siffror:

I medeltal. Tillverkningsvärde,

kronor.

Export.

1856—1860

1861—1865

1866—1870

1871—1875

341594

507,967 I medeltal

1,294,464 »

4,376,591

1860 433,745 kronor.

1861—1863 354,358 »

1864 och 1865 1,958,300 it.

1866—1870 4,091,293 »

1871—1875 14,539,540 »

Oaktadt tullen å papper undergåttickeoväsentliga nedsättningar, hafva

våra pappers- och papp er smassefabriker gjort så betydande framsteg, att

rätt ansenliga qvantiteter svenskt papper funnit afsättning i utlandet.

Följande siffror visa tillverkningsvärdets och pappersexportens tillväxt.

I medeltal Tillverkningsvärde, Export af

kronor. papper

1856—1860 2,340,015

1861—1865 2,883,577

1866—1870 4,221,786

1871—1875 7,497,459

354,014

613,858

3,018,387

5,919,743

Importen af papper har visserligen äfven tilltagit, men ingalunda

i samma progression som exporten.

I medeltal utgjorde nemligen importen

under åren 1857—1860 308,097 skålpund.

» » 1861—1865 459,586 »

» » 1866—1870 419,711 »

» » 1871—1875 2,202,832 »

Af samtliga våra fabriker äro gjuterierna och mekaniska verkstäderna

till tillverkningsvärdet de förnämsta. Huru de under ifrågavarande tjuguarsperiod

ökat sin tillverkning, visa följande uppgifter angående tillverkningsvärdet

i medeltal:

1856—1860 4,340,317 kronor.

1861—1865 6,213,872 »

1866—1870 7,884,569 »

1871—1875 21,251,537 »

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

Angående importen af redskap och maskiner är uppgift ofvan meddelad.

Värdet af exporten af dylika har utgjort:

I medeltal.

1856—1860

1861—1865

1866—1870

1871 — 1875

80,012 kronor.

54,760 »

294,886

1,061,700 »

Redan i det föregående har Utskottet haft tillfälle lemna några

uppgifter angående den del af vår handel med utlandet, som omedelbart

rörer de grenar af vår produktion, hvilka Utskottet ofvan ansett sig böra

vidröra. Angående den utomordentliga utveckling, vår utrikes handel i

allmänhet, särdeles efter år 1865, vunnit, torde de siffror vittna, hvilka

Utskottet nu kommer att meddela. Totalbeloppet af in- och utförselns

värde utgjorde:

öfverskott af införsel, Summa in- och utkronor.

försel, kronor.

1856—1860

1861—1865

1866—1870

lnförselYärde,

kronor.

404.765.000

504.129.000

663.132.000

Utförselvärde,

kronor.

394.914.000

462.335.000

633.614.000

9,851,000

41.794.000

29.518.000

209,235,000

290,398,000

799.679.000

966.464.000

1.296.746.000

2.254.487.000

5,317,376,000

1871—1875 1,231,861,000 1,022,626,000

S:a 1856—1875 2,803,887,000 2,513,489,000

1 dessa siffror ingår jemväl värdet af in- och utfördt guld och silfver

i mynt och plantsar till följande belopp:

Införselvärde,

kronor.

Utförselvärde, Öfverskott af införsel (-|-) Summa in- och utkronor.

eller utförsel, (—) kronor. försel, kronor.

1856—1860

1861—1865

1866—1870

1871 — 1875

5,904,000

4,205,263

11,656,588

43,495,489

28,931,000

1,670,122

7,226,744

16,348,197

— 23,027,000

+ 2,535,141

+ 4,429,844

+ 27,147,292

34,835,000

5,875,385

18,883,332

59,843,686

S:a 1856—1875 65,261,340 54,176,063 + 11,085,277 119,437,403

För medelvärdet af in- och utförseln (inclusive guld och silfver) under

de särskilda femårsperioderna erhållas således följande siffror:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 10.

1856—1860

1861—1865

1866—1870

1871—1875

Införselvärde,

kronor.

80,953,000

100,825,800

132,626,400

246,372,200

Utförselvärde,

kronor.

78,982,800

92,467,000

126,722,800

204,525,200

Öfverskott af införsel,

kronor.

1,970,200

8,358,800

5,903,600

41,847,000

Summa in- ocli ut

försel, kronor.

159.935.800

192.292.800

259,349,200

450,897,400

Då Utskottet redan förut redogjort för importen af åtskilliga sådarm

varor, som antingen äro föremål för någon mera betydande produktion

inom landet eller utgöra råämnen för våra förnämsta industrigrenar,

så vill Utskottet här endast meddela uppgift angående storleken

af importen af följande artiklar:

I medeltal

1856—1860

1861—1865

1866—1870

1871—1875

Kaffe «

14,623,471

16,060,480

17,074,592

22,275,384

Salt, kubikfot. Miner.-oljor Feta oljor

1,912,195 1863 4,079,573

2,068,949 och 1,872,602 4,486,166

2,459,457 7,024,409 3,531.566

2,654,765 18,096,213 5,726,130

Dessa siffror vittna i sin mån fördelaktigt om vårt folks växande

konsumtionsförmåga och om det stigande välstånd, som är vilkoret derför.

Tulluppbörden har, oaktadt de betydliga tullnedsättningar, som tid

efter annan egt rum under de ifrågavarande tjugu åren, nära fördubblats,

på sätt följande uppgifter om dess storlek i medeltal visa:

1856—1860*) 11,977,114 kronor,

1861—1865*) 14,032,575

1866—1870 13,429,837 »

1871 — 1875 22,441,489 >,

Den svenska harulehflottan, hvilken år 1856 bestod af 3,020 fartyg

med eu drägtighet af 79,945 nyläster, uppgick år 1860 till 3,200 fartyg med

88,901 nylästers drägtighet, och 1865 till blott 3,155 fartyg med en drägtighet

83,524 nyläster, motsvarande 266,016 tons, men ökades derefter, så att den år

1870 bestod af 3,376 fartyg med eu drägtighet af 107,808 nyläster, eller

346,862„ tons, samt år 1875 af 4,237 fartyg med en drägtighet af 507,049

tons. Ångfartygens antal, hvilka i dessa siffror äro inräknade, utgjorde:

*) För åren 1856—63 äro jemväl utföreeltullarnes belopp inräknade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 10.

15

år 1856: 147 med en maskinstyrka af 6,594 hästkrafter.

» 1860: 203 » » » » 9,332 »

» 1865: 288 » » » » 9,293 »

» 1670: 368 » » » »11,601 »

» 1875: 664 » » » » 22,897 »

Angående omfattningen af den kapitalbildning, som under ifrågavarande

tjugu år egt rum i vårt land, vittna i viss mån åtskilliga af de

siffror, som Utskottet redan anfört. Här må endast några få uppgifter,

som ytterligare kunna bidraga att gifva en ungefärlig föreställning derom*

meddelas. Så hafva under åren 1856—75 bolagsordningar blifvit stadfästade

för 1,144 aktiebolag med ett minimikapital af 378,557,632 kronor

och ett maximikapital af 677,900,757 kronor. Huru mycket af de under

samma tid utgifna obligationer funnit placering på svenska händer, kan

icke med någon_ grad af tillförlitlighet beräknas; af Riksgäldskontorets

obligationer uppgifvas i Förberedande Skattejemkningskomiténs betänkande

omkring 31 millioner kronor hafva placerats inom landet, Betecknande

är tillväxten af våra bankers depositionsrörelse. År 1865 utgjorde summan

af depositionerna i landets samtliga banker 29,819,278 kronor;

år 1870 uppgick beloppet till 58,307,020 kronor samt år 1875 till

164,635,989 kronor. Ett nästan lika fördelaktigt vittnesbörd om den

tilltagande kapitalbildningen lemnar sparbankernas verksamhet; år 1860

utgjorde delegarnes behållning i samtlige sparbankerna 27,291,937 kronor;

år 1865 uppgick densamma till 35,983,636 kronor, men år 1870 både

den stigit till 57,376,611 kronor samt år 1875 ytterligare till 134,119,697

kronor.. Medelvärdet af eu sparbanksbok utgjorde nyssnämnda fyra år

respektive 135 kronor 83 öre, 147 kronor 4 öre, 161 kronor 92 öre

samt 193 kronor 62 öre.

Innan Utskottet lemnar siffrornas område, må det tillåtas Utskottet

att med anledning af hvad motionären anfört om den upplåning,

landet. verkstält, med några ord erinra om hvad statsverket nu eger°i

ersättning för den skuld, det ådragit sig, i sammanhang hvarmed Utskottet

äfven torde få nämna något om våra enskilda jernvägsbyggnader och

kostnaderna derför.

Hela kapitalvärdet af statens vid 1876 års slut för trafik upplåtna

jernvägar, utgörande 148,9 mil, uppgick vid nämnda tid till 164,797,343

kronor 57 öre. Lägges härtill värdet af vid samma tid under byggnad

varande statsbanor, sådant detta värde då beräknades, eller 4,91°5,531

kronor 25 öre, sa befinnes värdet af statens samtliga jernvägar vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 B evillnings- Ut skottets Betänkande A'':o 10.

nämnda tid uppgå till 169,712,874 kronor 82 öre. Då vid 1876 års

slut Riksgäldskontorets skulder utöfver tillgångarna utgjorde allenast

124,697,336 kronor 34 öre (hvarvid dessutom är att märka, att af skulderna

4,808,685 kronor 30 öre äro upplånade för andra ändamål än för

jernvägsbyggnader) och från jernvägarnes hela

värde ........................................................ 169,712,874: 82

afdragas nyssnämnde .......... 124,697,336: 34

så återstår 45,015,538: 48,

utgörande statsverkets öfverskott å statsbaneaffären.

Af enskilda jernvägar voro vid 1876 års slut för trafik öppnade

257,4 mil, hvilkas byggnadskostnad enligt en af'' Kongl. Styrelsen för statens

jernvägstrafik uppgjord beräkning uppgick i rundt tal till 158 millioner

kronor. Men för att finna totalbeloppet af hvad till nämnda års slut

nedlagts i de enskilda jernvägarne, bör man till nyss angifna summa

lägga icke blott de kapital, som användts å byggandet af jernvägar, som

vid 1876 års slut ännu icke voro för trafik öppnade, utan ock de summor,

som efter anläggningarnas fullbordande åtgått för inköp af materiel

och dylikt, men att med noggranhet uppgifva med huru mycket nämnda

belopp, 158 millioner kronor, sålunda bör ökas, lärer icke utan stora

svårigheter vara möjligt. För de enskilda jernvägar, som af Trafikstyrelsen

antogos kunna under år 1877 öppnas för trafik, har Styrelsen

beräknat byggnadskostnaden till 34 millioner kronor, och då större delen

af detta belopp sannolikt redan vid 1876 års slut blifvit använd, samt

den del af samma belopp, som först under år 1877 kommit till användning,

mer än motsvaras af de kapital, som vid 1876 års slut voro nedlagda

uti då ännu icke för trafik upplåtna jernvägar, så kan man, utan

fara för en allt för hög beräkning, antaga, att hela ifrågavarande belopp,

34 millioner kronor, redan vid 1876 års slut förbrukats. Hela värdet

af de enskilda jernvägarne, så vidt detta värde år kändt, kan således

antagas hafva vid slutet af år 1876 uppgått till 192 millioner kronor,

och värdet af landets samtliga jernvägar, vid samma tid, till omkring

362 millioner kronor. Med dessa siffror för ögonen torde man lätt

kunna föreställa sig hvilka följderna skulle hafva blifvit för den inhemska

industrien, om, såsom motionären anser hafva varit lämpligt, de för

våra jernvägsbyggnader nödiga medlen skulle hafva hufvudsakligen anskaffats

på den inhemska penningemarknaden.

De

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

17

De uppgifter angående vårt lands ekonomiska utveckling, Utskottet

ansett sig höra meddela, ådagalägga, att landet sedan år 1865, då den

sista stora reformen i frihandelsrigtning skedde, å nästan alla områden

utvidgat sin produktion i sådan grad, att den föregående tiden icke dertill

erbjuder något motstycke; att särskild! de mera betydande industrigrenar,

hvilka omedelbart berörts af vidtagna tullnedsättningar, icke allenast

förmått hålla sig uppe i täflan med utlandet, utan ock högst väsentligt

utvidgat sin produktion, och flere af dem, hvilkas tillverkningar förut

egde afsättning endast inom landet, till och med kunnat i utlandet förskaffa

sig en marknad för sina produkter; samt att, så vidt man af tillgängliga

uppgifter kan sluta, kapitalbildningen och den allmänna välmågan

jemväl ansenligt tilltagit.

Eu framställning af vår ekonomiska utveckling, utsträckt några årtionden

längre tillbaka än Utskottet här ansett nödigt, skulle hafva ännu

mera otvetydigt visat, att ju mera de skrankor fallit, hvarmed forna

tiders handelspolitik omgärdat den inhemska produktionen, desto snabbare

och i desto högre grad har denna utvecklat sig. Äfven utan erfarenhetens

vittnesbörd borde det vara lätt att inse, att eu näring, som på ett

konstladt sätt skyddas för täflan, gör mindre framsteg än en näring, som

uteslutande måste lita på sina egna krafter. Der nemligen konkurrensen

får göra sitt inflytande gällande, tvingas industriidkare^ för att kunna

bestå i täflingen, att förbättra sina arbetsmetoder och bemöda sig om fulländning

i sina fabrikat, och resultatet blir bättre och billigare vara. Att

här utveckla hvad i öfrigt kan anföras emot skyddssysternet: huru det

beskattar konsumenterne till förmån för producenterne; huru underhållet

åt de näringar, som ej kunna underhålla sig sjelfva, i yttersta hand måste

tagas från behållningen af de näringar, som icke behöfva något skydd;

huru, medan det för landet ovilkorligen måste vara fördelaktigast att

använda sitt kapital och sin arbetskraft å de näringar, som äro mest

produktiva och således bäst löna sig, skyddssysternet lockar in landets

kapital och arbetskraft å industrigrenar, å hvilka desamma icke med fördel

låta använda sig, och till följd deraf åstadkommer en betydlig nationalförlust;

huru det måste ligga i landets, liksom i den enskildes, intresse

att köpa sina förnödenheter, der de kunna erhållas för det billigaste

pris, o. s. v., anser Utskottet obehöflig!, då detta ämne blifvit otaliga

gånger förut både i tal och skrift uttömmande behandlad t. Dock kan

Utskottet icke underlåta att påpeka hvad verkan ett. öka dt skydd för våra

förädlingsnäringar skulle komma att utöfva på jordbruket, för hvars utveckling

motionären ju med rätta hyser ett lifligt intresse. Genom ett

Bill. till liiksd. Prot. 1878. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 10.

dylikt ökadt skydd skulle dels näringar, som nu icke alls bära sig,

komma att idkas, dels näringar, som redan nu drifvas, komma att blifva

ännu mera vinstgifvande, till dess, hvad de sistnämnda angår,

konkurrensen inom landet möjligen nedbragte vinsten, så att skyddet i

sjelfva verket blefve overksamt. Kapital och arbetskraft skulle i följd

deraf dragas ifrån andra företag och i stället användas i de mera skyddade

och derigenom mera vinstgifvande näringsgrenarne, till skada för

de förra; och då enligt motionärens förslag jordbruket skulle förblifva

eu icke skyddad näring, så skulle äfven jordbruket drabbas af de olägenheter,

som en förändring i den antydda rigtningen måste medföra.

Utskottet antager, att det icke varit motionärens mening att sålunda öka

de svårigheter, hvarmed jordbrukarne sjelfve tidt och ofta påstå sig hafva

att kämpa.

Då, enligt hvad Utskottet tror sig hafva ådagalagt, den friare

tullagstiftningen visat sig vara af den mest helsosamma inverkan på landets

ekonomiskg förhållanden, anser Utskottet eu återgång till en mera

protektionistisk lagstiftning icke böra på allvar kunna sättas i fråga.

Tvärtom synes erfarenheten innebära en maning att med varsamhet fortgå

på en väg, hvars beträdande redan medfört så lyckliga resultat. Utskottet

hemställer följaktligen,

l:o

att Herr Odelbergs ifrågavarande motion måtte lemnas

utan vidare afseende.

Uti den af Herr Magni väckta, ofvan omförmälda motion anmärker

motionären, att den inhemska pressjästfabrikationen icke allenast är i

saknad af hvarje skydd, utan derjemte måste för ett råämne, som ingår

i pressjästen till ungefär en tredjedel, nemligen potatismjöl, erlägga tull

af 6 öre pr skålpund, i följd hvaraf den utländska pressjästimporten till

förfång för den inhemska fabrikationen omhuldas med en premie af 2

öre per skålpund; och föreslår motionären fördenskull och till upphjelpande

af en nybörjad industri, som visar alla tecken att vara lifaktig och

för vårt land naturlig, att artikeln pressjäst måtte åsättas en införseltull

af 6 öre pr skålpund.

Utskottet kan icke annat än medgifva, att den svenska pressjästfabrikationen

i följd af det utaf motionären påpekade förhållandet befinner

sig i en särdeles ogynsam ställning; och Utskottet åberopade äfven denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 10.

19

omständighet till stöd för sitt vid sistlidne riksdag framlagda förslag om

tullfrihet för stärkelse, potatismjöl in. in., hvilket förslag likväl icke

lyckades tillvinna sig Riksdagens bifall. Men det antydda missförhållandet

är dock mindre orimligt och mindre stridande mot de grundsatser,

som i senare tider vunnit tillämpning i vår tullagstiftning, än motionä1

ens förslag att med tull belägga eu vara, som ingår i beredningen af

ett af våra oundgängligaste födoämnen, brödet.

Utskottet, som derföre icke kan tillstyrka bifall till hvad motionären

föreslagit, anser sig tillika böra erinra derom, att Riksdagen vid 1873

års riksmöte till pressjästfabrikationens befrämjande upphäfde ett stadgande,

som då anfördes som det största hindret för den svenska pressjästfabrikationen

att med framgång täfla med den utländska, nemligen

föreskriften i bränvinstillverkningslagen, att en särskild skatt af 25 öre

skulle erläggas för hvarje kanna bränvin, som i sammanhang med pressjästberedning

tillverkades å sådan tid, då bränvinsbränning eljest icke

var tillåten.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, hemställer Utskottet,

2:o

att Herr Magnis ifrågavarande motion måtte af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Uti sin förenämnda motion föreslår Herr Westerdal, till förekommande

af en ohejdad afverkning af ungskog,

»att Riksdagen ville för sin del besluta utförselförbud å all sorts

r^e un<^er ^ tums topp på 20 fots längd eller, om detta icke skulle

bifallas,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att å samma sorts virke

åsätta tull lika med varans allmänna värde,

samt att, i fall någon af dessa tvenne åtgärder godkännes,

Riksdagen då jemväl ville i underdånig skrifvelse anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes, för den händelse ytterligare förnyad eller ock ny

handelstraktat skulle komma till stånd emellan Sverige eller de förenade

rikena Sverige och Norge å ena samt Frankrike å andra sidan, dervid

så tillvägagå, att hinder ej möta för utfärdande af författnino- i föreslaget

syfte.» °

Till stöd för detta förslag åberopar motionären den motivering

som förekommer uti en af honom vid 1873 års riksdag i samma syfte

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 10.

vackt motion, hvilken af Utskottet pa anförda skäl afstyrktes och af Riksdagen

jemväl afslogs.

Utskottet underkänner lika litet nu som vid 1873 års riksdag

vigten af det af motionären med förslaget afsedda, ofvan antydda ändamål,

men nu, likasom då, är Utskottet öfvcrtygadt derom, att målet icke

kan vinnas på den af motionären anvisade väg. Exporten af så kallad

pitprops må förefalla betydlig; den är dock eu obetydlighet i jemförelse

med den qvantitet virke af små dimensioner, hvilken åtgår för uppstängning

af gärdesgårdar, för kolning, till ved och dylikt, men den skogsafverkning,

som för dessa ändamål eger rum, får, om ock motionärens

förslag bifa lies, fortgå lika obehindradt som hittills. Medlet att förekomma

en öfverdrifvet stor afverkning af ungskog bör derföre enligt Utskottets

åsigt icke sökas i tullagstiftningen. Genom bifall till motionärens

förslag komme derjemte den förståndige skogshushållaren att i större

eller mindre mån beröfvas friheten att afyttra sitt virke på den marknad,

han finner för sig fördelaktigast, och det lärer icke kunna anses

rättvist att sålunda ålägga honom ett slags straff, derföre att andra personer

vanvårda sin skog. Vill man på allvar fullständigt förekomma

den skogsförödelse, som förmenas ega rum, torde andra utvägar än de

af motionären ifrågasatta böra och kunna anlitas.

Tillika anser sig Utskottet höra, hvad angår den föreslagna exporttullen,

erinra derom att densamma icke kan omedelbart åvägabringas,

så länge den franska handelstraktaten fortfar att oförändradt gälla. Visserligen

bär den tid, för hvilken denna traktat afslutades, numera tilländagått,

men genom överenskommelser med Frankrike har traktaten blifvit

gång efter annan prolongerad, senast till innevarande års slut. Derest,

hvilket Utskottet anser sannolikt, någon ytterligare prolongering ifrågakomrner,

torde det dock icke vara skäl att dervid från Sveriges sida påyrka

någon förändring i traktatens bestämmelser. Ty ehuru vår export

af pitprops å Frankrike är ringa och en exporttull å dylikt virke således

ej kan medföra några känbara olägenheter för detta land, kan man, i

betraktande af de handelspolitiska åsigter, som för närvarande derstädes

äro herrskande, med skäl befara att, derest en förändring i traktatens bestämmelser

från svensk sida ifrågasattes, Frankrike skall begagna tillfället

att å sin sida påyrka en inskränkning i de vår handel och vår sjöfart

genom traktaten tillförsäkrade förmåner.

För utfärdande af ett exportförbud lärer deremot icke franska

traktaten utgöra något hinder; men då Utskottet af skäl, som ofvan

blifvit antydda, icke kan godkänna de af motionären föreslagna utvägarna

till vinnande af det afsedda målet, hemställer Utskottet,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

21

3:o.

att hvad Herr Westerdal uti sin ifrågavarande motion

föreslagit icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den|26 April 1878.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

♦

Reservation:

vid 3:dje ■punkten:

af Herr Fredricson.

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 5 Samt. 1 Afd

7 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.