Sök i Ratio Lex

Bevillnings- Utskottets Betänkande No 6

1878-03-11 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1878:6, Bevillnings- Utskottets Betänkande No 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande No 6.

1

N: 0 6.

Ant. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1878, kl. 1 e. in.

Betänkande, i anledning af väckta förslag, rörande ändringar i

gällande Bevillning sstadga.

Som Riksdagen, med bifall till Bevillnings-Utskottets derom gjorda

framställningar, beslutit, att utaf de till Utskottet från Riksdagens båda

Kamrar hänvisade motioner rörande allmänna bevillningen alla de, som afsett

förändringar i afseende å bevillningen under förutsättning af eller i sammanhang

med förändring af grundskatterna, skulle öfverlemnas till det för behandling

af härordnings- och grundskattefrågorna med flere frågor tillsatta

Särskilda Utskottet, har Bevilinings-Utskottet nu endast att till Riksdagen

afgifva utlåtande i anledning af de till Utskottets behandling återstående

motioner, äfvensom angående sådana förändringar i gällande Bevillningsstadga,

hvilka Utskottet funnit sig, i stöd af § 40 Riksdagsordningen, böra föreslå.

Härvid har Utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamheten derpå,

att Riksdagen i sammanhang med de mera omfattande förändringar i Bcvillningsförordningen

som, efter hvad ofvan är nämndt, utgör föremål för

det Särskilda Utskottets behandling, jemväl kan komma att få mottaga framställningar

i frågor af enahanda beskaffenhet, som dem, hvilka detta Bevillnings-Utskottets

betänkande afser; samt att fördenskull det lärer blifva nödigt,

att Riksdagen förbehåller sig rätt att, oberoende af besluten i anledning af

detta betänkande, fritt kunna vidtaga de förändringar i Bevillningsstadgan,

som af det Särskilda Utskottets framställningar och under sålunda förändrade

förhållanden kunna påkallas; hvarföre Utskottet hemställer,

Bill. till Riksd. Prat. 1878. 5 Sami 1 Afä. 3 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevilinngs-Utskottets Betänkande N:o 6.

Do.

att de beslut, Riksdagen i anledning af detta Bevillnings-Utskottets

betänkande kominer att fatta, icke må

anses lägga hinder i vägen för Riksdagen att besluta i

anledning af de framställningar i bevillningsfrågor, som

från det Särskilda Utskottet kunna göras.

§ 2.

I afseende å § 2 af gällande Bevillningsstadga har Herr P. O. Iiörnfeldt

uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 70, föreslagit sådan

förändring, att der stadgad fastighetsbevillning skulle komma att utgöras

jemväl utaf innehafvare af de skogsområden i de norra länen, hvilka blifvit

för privilegierad stockfångst upplåtna, samt fördenskull hemstält, att momentet

a i paragrafen måtte erhålla denna förändrade lydelse:

“För kronohemman och kronolägenheter, hvilka besittas med åborätt,

samt för de skogsområden, livilka blifvit för privilegierad stockfångst upplåtna.“

Och har motionären till stöd för detta förslag åberopat, att de sågverksegare,

åt hvilka stockfångstområdena vore upplåtna, utom afverkningsrätten

till visst antal träd, äfven njöto den stora fördelen af mulbetet och

slåtteröl på de dem upplåtna, till flere tusen tunnland uppgående områdena,

hvilka fördelar i de flesta fall kunde uppskattas flerdubbelt emot stockfångsten,

samt att förändringen vore påkallad, på det att beskattningen för

innehafvarne af kronojord måtte efter samma grunder utgå så väl till statsverket

som till de kommuner, hvarinom dylika lägenheter vore belägna.

Till ledning för frågans bedömande har Utskottet ansett nödigt att

här meddela en utredning'' beträffande så väl tillkomsten af ifrågavarande

stockfångstområden som de vilkor, hvarunder desamma innehafvas, hvarvid

Utskottet begagnat sig af och fullständigat de upplysningar i ämnet, som

förekomma i ett af Kongl. Kammarkollegium den 20 December 1864 afgifvet

underdånigt utlåtande, angående väckt fråga om undersökning af de för

jord och skogar inom Norrbottens län utfärdade privilegier.

Från äldre tider hade till befrämjande af sågverksrörelsens uppkomst

det varit medgifvet att i Norrland hugga sågtimmer å kronans skogar, och

i skogsordningen den 22 Mars 1647, uti hvars 10:de punkt stadgades, att

ingen egde rätt eller makt att hugga sågtimmer på kronans allmänningar,

undantogos från detta förbud uttryckligen “Norrland, Dalarne och Temaland,

som med skog öfverflöda och hvarest det saklöst kunde göras“; hvilket stadgande

ytterligare bibehölls uti skogsordningen den 29 Augusti 1664.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Sedan likväl bruk och bergverk börjat att anläggas, hvilka för sin

drift erfordrade större skogstillgångar, och det för deras behof sannolikt ansågs

nödigt att genom restriktiva åtgärder inskränka den sågverken genom

förutnämnda skogsordning^’ lemnade tillåtelse till oinskränkt afverkning på

kronans allmänningar, derför någon afgift till kronan då ännu icke synes

hafva ’ varit stadgad och utgjord, blek med anledning af en Rikets Ständers

underdåniga skrifvelse i ämnet, genom Kongl. brefvet den 23 Februari 1739

sågverkens förut medgifva timmerfångst på kronoskogarne inskränkt till ett

visst qvantum årligen mot en skälig afgift till kronan. På grund af detta

Kongl. bref utfärdade till en början Kammar- och Kommerskollegierna gemensamt,

men sedermera Kammarkollegium ensamt för sågverken privilegier

på stockfångst från kronans skogar, hvarvid, efter syn på stället och

pröfning af kronoskogarnes tillstånd, sågverket fick såsom årlig stockfångst

derifrån sig anslaget ett visst antal sågtimmer emot bestämd afgift till kronan

under namn af stubböresafgift samt med förbehåll i allmänhet å kronans

sida, att växande timmerskog icke finge uthuggas i närheten af byar och

gårdar, och att nybyggesanläggningar å de upplåtna skogstrakterna icke finge

förhindras, der tillfällen dertill funnos. Så fortgick det till dess genom

Kongl. brefvet den 3 Juni 1820 det förordnades att, intill dess Kongl.

Maj:t beslut!! angående kronoskogarnes framtida användande, något vidare

tillstånd till stockfångst från desamma icke finge meddelas, hvilket förbud

genom Kongl. brefvet den 2 Maj 1826 förklarades skola fortfara, intill dess

afvittringen i länen blifvit afslutad och i följd deraf annorlunda kunde blifva

föreskrifvet. Sistberörda Kongl. bref stadgade jemväl — enär det vore af

vigt, att sågverkens framtida bestånd försäkrades genom orubblig besittning

af nödig skogsmark för verkens drift, och för sågverksegaren uppkomme ett

dittills sakuadt intresse att noga vårda samma skogsmark och derå införa

en för? skogens bestånd ändamålsenlig hushållning, — att sågverken skulle

af de till dem upplåtna skogstrakter och, om dessa genom nybyggen blifvit

eller genom afvittringen Mtomme att blifva förminskade, af annan befintlig

odisponerad kronans mark till ersättning derför undfå så stort område till

hemman under vanlig besittningsrätt indelt och skatilagdt att, med skogens

framtida bestånd, sågverket alltid måtte derifrån kunna erhålla det antal

träd, som efter sågverkets privilegier till afverkning beviljade blifvit. Genom

Kongl. brefvet den 18 Juli 1827 bestämdes grunderna, efter hvilka de sålunda

i stället för stockfångsträttigheter sågverken tilldelade skogar borde

till hemman indelas och skattläggas, i hvilket afseende stadgades:

l:o) att vid hemmansindelningen afvittringsstadgan för länen skulle i

allmänhet tjena till efterrättelse (dock att tunnlandtalet i vissa fall finge

ökas till och med till 3,000 tunnland på helt mantal);

2:o) att frihetsår äfven finge de nya hemmannen tilldelas, dock ej öfver 15;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillning,?- Utskottets Betänkande N:o 6.

3:o) att dessa hemman skulle utgöra den ränta och utskylder hemman

i orten i allmänhet åligga eller framdeles kunde åläggas, samt, när de deri

inginge, sågverken befrias från den dittills utgjorda stubböresafgift;

4:o) att hemmanen så länge sågverken drefves skulle derifrån vara

oskiljaktiga och gemensamt med hemmanen för dessas ränta och utskylder

ansvara.

Genom Kong!, brefvet den 29 Maj 1852, hvilket, med här nedan omförmälda

år 1865 vidtagna förändringar, innehåller de nu gällande föreskrifterna

i ämnet, och genom hvilket förberörda 1826 och 1827 årens

Kong], bref blifvit upphäfda, stadgas hufvudsakligen följande:

i punkten 2, att sågverken skola af de dem till stockfångst redan upplåtna

skogstrakter, så vidt med nedanstående och öfriga gällande stadganden

vore förenligt, undfå så stort område antingen till hemman under vanlig

besittningsrätt indelt och skattlagåt eller, på sätt nedanför i 5 punkten säges,

sig vfverlåtet, att, med skogens framtida bestånd, sågverket må derifrån

kunna erhålla det antal träd, som, efter sågverkets privilegier, till afverkning

beviljade blifvit;

i punkten i, att, sedan vid afvittringen den del af kronans till stockfångst

hittills upplåtna mark, som med afseende till befintliga odlingslägenheter

bör till nya hemman eller kronotorp användas, blifvit dertill, i enlighet

med § 7 af gällande afvittringsstadga, indelad och skattlagd, sågverksegare,

som på grund af sågverkets privilegier är berättigad till stockfångsten,

må af den återstående öfverloppsmarken undfå så stor del, som befinnes

erforderlig för att betrygga sågverket vid tillgodonjutandet af den detsamma

tillförsäkrade årliga stockfångst;

i punkten 5, att den åt sågverken sålunda upplåtna skogsmark icke

skall till hemman indelas eller till hemmantal skattläggas, utan bör i öfverensstämmelse

med Kong!, brefvet den 29 November 1796, efter afräkning

af impedimenter, beläggas med skogsränta, på sätt Kong], förordningen den

28 Juni 1775 och Kongl brefvet den 5 December 1780 för skattläggningars

verkställande i Savolax och Karelen föreskrifva; dock med iakttagande

att, derest skogsrån tan, på detta sätt beräknad, någorstädes skulle komma att

understiga hvad dittills för stockfångsten på samma mark blifvit uti stubböresafgift

erlagdt, räntan skall till ett nämnda afgift motsvarande belopp

bestämmas; att skogsräntan skall utgå från och med det år, hvarunder

skogsområdet, efter laga kraftvunnet utslag, emot dylik skatt emottages af

sågverksegaren, som derefter å den åt honom upplåtna marken egen full

och orubbelig besittningsrätt;

i punkten 10, att sågverksegare, hvilken från åt sågverket emot skogsränta

anslaget skogsområde eger att årligen låta hugga och afhemta det

(enligt punkten 9) beräknade antal till sågtimmer tjenliga träd af minst tio

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 6.

tum i tilländan, icke må något derutöfver afverka, så vida ej i framtiden

utrönes, att genom omsorgsfull vård och‘ordnad hushållning skogen så förökats

att den, med sitt fulla bestånd, medgifver årlig fällning af ett större

antal träd, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tillstånd till högre utverkning

erhållits — — — —; att i öfrigt vederbörande embetsmyndigheter

öfver skogshushållningen på de åt, sågverken mot skogsränta upplåtna

marker ega utöfva den tillsyn, som finnes nödig för erhållande af visshet

derom, att denna hushållning öfverensstämmer med hvad i sådant hänseende

är eller framdeles kan blifva stadgadt;

i punkten 11, att den emot skogsränta öfverlåtna mark, som i stället

för förut egande stockfångst undfås till ett sågverk, allt framgent skall

oskiljaktigt åtfölja samma sågverk, hvilket ansvarar för skogsräntans behöriga

utgörande; och

i punkten 12'' att, derest i framtiden sågverk skulle nedläggas, den sågverksegaren

mot skogsränta tilldelade märket^ bör återfalla till kronans

disposition och behandlas såsom ödesjord.

Sedermera har i dessa föreskrifter genom Kongl. förordningen den 21

December 1 865 och Kongl. Maj:ts nådiga bref till Kammarkollegium samma

dag gjorts den förändring, att rätt till större afverkning å ett tilldelt område

än det beräknade årliga trädantalet beror på Kongl. Maj:ts efter Skogsstyrelsens

hörande meddelade nådiga tillstånd samt får ega rum blott mot

förhöjd ersättning till kronan, samt att ingen afverkning å till stockfånget

mot skogsränta upplåtet område får ske annorledes än efter utsyning.

Härförutom har Utskottet trott sig böra nämna, att uti de utslag,

angående tilldelande af stockfångstområden, af hvilka Utskottet varit i tillfälle

taga kännedom, skogsräntan blifvit bestämd efter vidden ej blott af

den egentliga skogsmarken utan jemväl af den inom området befintliga

odlings- och slåttermark; samt att fördenskull intet tvifvel synes Utskottet

förefinnas derom att sågverksegarne, på sätt motionären uppgifvit, utöfver

rätt till stockfångst inom området, äfven eger uteslutande rätt till slåtter

och mulbete derinom.

Med afseende på den rätt, hvarmed sågverksegarne sålunda för närvarande

innehafva ifrågavarande stockfångstområden, har motionärens förslag

synts Utskottet hafva skäl för sig, och Utskottet skulle icke tvekat att tillstyrka

bifall til! detsamma, derest icke Riksdagen, med anledning af väckt

motion angående upprättande af hushållningsplan för de privilegierade stockfangstskogarne,

uti till Kong!. Maj:t den 19 Maj 1875 afbiten underdånig

skrifvelse anhållit, att Kongl. Maj:t, der de för vissa sågverk meddelade

privilegier å stockfångst från kronans skogar finnas ostridiga, täcktes’ vidtaga

åtgärder för träffande af aftal med privilegii-innehafvarne angående afstående

från privilegierna mot rättighet att under full eganderätt erhålla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

den skogsmark, som vid företagen undersökning befinnes kunna i värde

motsvara privilegii-innehafvarens rätt till stockfångst från kronans skogar,

samt, der sådant aftal ej kan åvägabringas, låta på statens bekostnad upprätta

ordentlig hushållningsplan för hvarje mot skogsränta utbrutet stockfångstområde;

hvarefter, sedan privilegii-innehafvaren derifrån erhållit det

antal träd, hvartill han må vara berättigad, hvad derutöfver kan med skogens

framtida bestånd afverkas bör för statens räkning försäljas; i anledning

af hvilken underdåniga skrifvelse Kongl. Maj:t, enligt hvad justitieombudsmannen

i sin senast afgifna embetsberättelse upplyst, anbefalt Kammarkollegium

att, efter det ej mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens,

Yesterbottens och Vesternorrlands län samt vederbörande stockfångstprivilegiiinnehafvare

blifvit hörda, än äfven Skogsstyrelsen afgifvit yttrande, med

underdånigt utlåtande inkomma.

Vid detta förhållande har Utskottet icke trott sig böra nu ifrågasätta

påförandet af bevillning'' föA ett beskattningsföremål, som Riksdagen sålunda

afsett snart skola komma att upphöra, desto mindre som någon nämnvärd

tillökning i statsinkomst derigenom icke skulle uppstå; och det är allenast

af denna anledning Utskottet här hemställer,

2:o.

att Herr Hörnfeldts ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

§ 7.

Jemlikt § 7 mom. 3:o punkten 1, skola de med tjenstebefattning förenade

obestämda eller extra inkomster taxeras för det löpande året, men

beräknas på grund af förhållandena det näst föregångna året.

Eu liknande anordning har Utskottet ansett lämpligen böra vidtagas i

afseende på de med tjenster förenade tjenstgöringspenningar och sportelersättningar,

ehuru dessa äro till deras belopp i stat bestämda, enär tjenstemannen

i fall af sjukdom är skyldig att till sin vikaries aflöning afstå

dessa aflöningsförmåner och man således icke kan med någon visshet på

förhand afgöra, om häri verkligen kommer att under året oafkortadt uppbära

samma förmåner, och då i motsatt fall den skattskyldige måste i restitutionsväg

återsöka den för högt påförda bevillningen. Med afseende härå har

Utskottet velat föreslå Riksdagen att besluta,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 6.

3:o.

7

att § 7 mom. 3:o punkten 1 i gällande bevillningsstadga

må erhålla denna lydelse:

“Inkomst genom bruks-, fabriks- och handelsrörelse,

sjöfart, handtverk eller annat yrke samt med tjenstebefattning

förenade tjenstgöringspenningar och spof teler sättning

äfvensom obestämda eller extra inkomster taxeras för det

löpande året och böra i allmänhet beräknas på grund af

förhållanden under näst föregångna året.

§ 7-

Vid 1876 års riksdag föreslog Bevillnings-Utskottet, i ändamål bland

annat att af särskilda förhållanden betingade arfvode!], som tillfallit en skattskyldig

under loppet af de sista månaderna af ett år efter taxeringsförrättningarnes

afslutande, skulle blifva beskattad under näst derpå följande år,

ett tillägg till § 7 af denna lydelse:

“Inkomster, som förvärfvats efter afslutande af föregående årets taxeringsförrättningar

och vid dessa ej blifvit beskattade, beräknas och taxeras

det näst derpå följande år. “

Detta förslag vann dock icke Riksdagens bifall hufvudsakligast, såsom

det af den i Kamrarne vid ärendets behandling förda diskussion synes framgå,

emedan det befarades, att stadgandet, med den lydelse Utskottet gifvit åt

detsamma, skulle föranleda till sådan efterräkning med en under ett år redan

beskattad rörelse, handtverk eller annat yrke, att den tillfälliga förhöjning i

deraf härflytande inkomst, som under årets sista månader kunde uppstå,

skulle påföljande året blifva beskattad.

Då Utskottets mening med förslaget ingalunda var, att förhöjd bevillning

skulle påläggas en redan taxerad tjenst, rörelse eller yrke, utan blott

att en förut alldeles obeskattad inkomst, som på den grund att den icke

fortfore under det löpande beskattningsåret icke, enligt förut gällande föreskrifter,

kunde åtkommas, skulle blifva underkastad behörig bevillning, har

Utskottet trott sig nu böra förnya sin berörda framställning med sådan förändring

af redaktionen utaf det ifrågasatta stadgandet, att den befarade

misstydningen af detsamma bör kunna anses förebyggd; och Utskottet hemställer

fördenskull

4:o.

att i § 7 näst efter mom. 3:o första punkten intages

en särskild punkt af denna lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

Yikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående

beskaffenhet och all dylik tillfällig inkomst, som härflutit

af annan den skattskyldiges verksamhet än hans redan

‘‘till beskattning taxerade tjenst, rörelse eller yrke och som

tillfallit honom så sent under ett år, att densamma icke

kunnat vid det årets taxeringsförrättningar beräknas,

taxeras till bevillning det näst derpå följande året.

§ 8 mom. 1.

Uti momentet 1 af § 8 stadgas: att bevillning för inkomst af kapital

eller arbete icke eger rum, när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster

understiga fyrahundra kronor, och att, om de icke öfverstiga ett

tusen åtta hundra kronor, tre hundra kronor af inkomsten från kapital eller

arbete äro fria från bevillning.

Uti detta stadgande har inom Andra Kammaren Herr H. magerman

(i motion N:o 96) föreslagit ändring och hemstält: “att Riksdagen för sin

del ville besluta, att § 8 mom. 1 uti nuvarande Bevillningsstadga skall

erhålla följande lydelse:

“Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när den

skattskyldiges sammanräknade årsinkomster icke öfverstiga åtta hundra kronor.

Öfverstiga de icke två tusen femhundra kronor, äro sjuhundra kronor

af inkomsten från kapital eller arbete fria från bevillning;

men att, om detta förslag, hvilket motionären ansett vara det mest

rättvisa, icke skulle anses antagligt, till följd af befarad allt för stor minskning

i statsinkomst, momentet, med bibehållande af första punkten i motionärens

ofvanberörda förslag oförändrad, måtte i den andra erhålla denna

lydelse: “Öfverstiga de icke två tusen femhundra kronor, äro femhundra

kronor af inkomsten från kapital eller arbete fria från bevillning.»

Såsom skäl för denna framställning har motionären åberopat, att i följd

af det minskade penningevärdet fyrahundra kronor icke vidare kunde anses

tillräckliga för fyllande af de nödvändiga lefnadsbehofven inom en tarflig

familj, samt att fördenskull eu förhöjning af de inkomstbelopp, i afseende å

hvilka befrielse eller lindring i beskattning finge ega rum, borde vidtagas.

Rigtigheten af påståendet att, då grunden för ifrågavarande stadgande

är den, att ett minimum af lefnadskostnad bör från skatt fritagas, detta

minimum bör med ett minskadt penningevärde och ett stegradt varuvärde

förhöjas, har Utskottet nu lika litet som vid de flere föregående riksdagar,

då liknande frågor med denna förevarit, kunnat bestrida, men Utskottet har

ock lika litet nu som då kunnat öfvervinna de betänkligheter mot vidtagande

af en sådan åtgärd, hvilka framstält sig och hvilka härröra hufvudsakligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

af det högst väsentliga inflytande, som förändringen skulle komma att medföra

i afseende å den kommunala beskattningen och den deraf beroende kommunala

rösträtten. I detta hänseende tillåter sig Utskottet allenast att här

utur de af skattejemkningskomitén vid dess betänkande fogade tabeller öfver

bevillning för inkomst åt kapital och arbete (bil. 13) anföra, att, om den

af Herr Hagerman föreslagna förändring i det beskattningsbara minimum

komme till stånd, utaf de, på grund af bevillning efter II Artikeln för

kapital och arbete, i kommunala angelägenheter röstberättigade 207,759

personer, icke mindre än 144,324, eller nära tvåtredjedelar, skulle beröfvas

sin rösträttighet. Härtill bör ock komma i betraktande det minskade inflytande

på kommunens angelägenheter alla till 2,500 kronor och derunder

bevillningstaxerade kommunalmedlemmar skulle genom befrielse från bevillning

för vare sig 700 eller 500 kronor af sin inkomst komma att utöfva.

Ett sådant resultat, gående i alldeles motsatt rigtning mot tidens sträfvanden

till utsträckning af de medborgerliga rättigheterna och inskränkning af faväldet,

torde motionären ingalunda hafva med förslaget afsett.

Utskottet hemställer på grund af det anförda

5:o.

att Herr Hagermans ifrågavarande motion icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

§ 9, mom. 2 och 3.

§ 9 har i gällande Bevillningsstadga denna lydelse:

“Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres:

“bank-, jernvägs- och kanalbolag, der bolagets rörelse drifves, vare sig

genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor eller vid större och mindre

stationer";

“annat bolag, der bolagets rörelse hufvudsakligen, å en eller flere orter,

drifves, eller, i fall sådana bestämda orter icke förefinnas, der bolaget har

sin styrelse";

“fabriksegare, handlande samt annan yrkes- och näringsidkare, der

fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen förnämligast idkas;

dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för

den handelsrörelse, de derstädes idka, taxeras inom den församling, der de

äro mantalsskrifne";

“egare af fartyg-----hemort";

“utrikes boende pensionstagare---- — utbetalas";

“hvar och en annan skattskyldig der han är mantalsskrifven“.

Bih. till Riksd. Prot. 1878. 5 Sami. 1 Afd. 3 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Uti denna paragraf hafva inom Andra Kammaren förslag till ändringar

blifvit framstälda dels af Herr Ang. Pettersson, som i motion N:o 12

föreslagit: “att i Bevillningsförordningens 9 § andra punkten ordet “hufvudsakligen"

måtte utgå, samt att i tredje punkten ordet “förnämligast" uteslutes,

samt af Herr Anders Aug. Andersson, som i motion N:o 47 yrkat, “att Riksdagen

ville besluta, det 3 momentet i § 9 af nu gällande Bevillningsstadga

måtte erhålla följande lydelse: Fabriksegare, handlande samt annan yrkesoch

näringsidkare, der fabriken är belägen eller handeln, yrket eller näringen

idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta flere församlingar,

för den handelsrörelse de derstädes idka, taxeras inom den församling,

der de äro mantalsskrifna".

Båda motionärerne hafva visserligen såsom skäl för sina förslag framstält,

att desamma skulle vara påkallade af nödvändigheten för staten att

tillse, det den utfinge behörig bevillning af en sålunda på flera ställen bedrifven

rörelse, yrke eller näring, hvilket, efter motionärernes förmenande, icke

skulle låta sig göra, derest densamma icke beskattades å alla de ställen der

den bedrefves; men då för detta ändamål förändringen, så vidt Utskottet

varit i tillfälle inhemta, icke visat sig behöflig, torde det få anses otvifvel
aktigt,

att med förslagen egentligen åsyftas att kunna med kommunalbeskattning

träffa hvarje inom eu kommun bedrifven rörelse, yrke eller näring. För

detta ändamål hafva ock de förändringar i paragrafen tid efter annan blifvit

vidtagna, hvilka gjort bank-, jernvägs- och kanalbolag beskattningsbara på

alla de ställen, der de drifva någon rörelse. Härvid är likväl att erinra,

att då Bevillnings-Utskottet föreslagit dessa förändringar, hvilka Utskottet

likväl ansett i viss mån olämpliga för statsinkomsternas upptagande, detta

skett under uttryckligt tillkännagifvande, det Utskottet icke funnit förändringarne

medföra någon väsentlig olägenhet för påförande af en rigtig bevillning

till staten. Med de nu framstälda förslagen torde dock förhållandet i

detta hänseende vara helt annorlunda. Till bevis härför har Utskottet, enär

skattejemkningskomitén i sitt förslag till Bevillningsförordning uti 18 § mom. b

föreslagit en likartad fördelning med den af motionärerne ifrågasatta af

bevillning för rörelse som bedrifves inom flere kommuner, funnit sig böra

här anföra hvad den i dessa frågor tvifvelsutan mest sakkunniga myndighet

i landet, nemligen Kammarrätten, anfört i dess underdåniga yttrande i

anledning af komiténs förenämnda förslag till Bevillningsförordning.

Kammarrätten yttrar i afseende härå (pag. 20).

“Komiterades flertal föreslår bland annat under § 18 litt. b, att inkomst

af rörelse eller yrke skall beskattas i den eller de orter, der rörelsen

eller yrket med fast plats för verksamheten utöfvas; under § 19 mom. 1 c,

att bolag eller enskild, som utöfvar rörelse delvis inom flera kommuner, skall

uppgifva ej mindre samtliga de kommuner, inom hvilka rörelsen med fast

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

plats för verksamheten ntöfvas, än äfven den andel af inkomsten utaf hela

rörelsen, som under nästföregående året erhållits eller kunde anses hafva

erhållits inom hvardera kommunen; under § 40 mom. 2, att taxeringsnämnd

vid uppskattning af inkomst från rörelse, som endast delvis ntöfvas inom

taxeringskretsen, skall, jemte införande i längden af det beräknade inkomstbeloppet

och i protokollet af grunderna för beräkningen, meddela upplysning

om det eller de öfriga ställen, å hvilka nämnden veterligt rörelsen med

fast plats för verksamheten bedrifves, samt att taxeringsnämnds uppskattning

i sådant fall innefattar endast förslag, som underställes pröfningsnämndens

granskning och afgörande; och under § 53 mom. 2, att pröfningsnämnden

skall verkställa taxeringen af dylik inkomst.

Såsom skäl för dessa förslag anföra förslagsgifvarne, dels att nu gällande

stadgande!! derom, att den, som utöfvar rörelse eller idkar näring inom

flere kommuner, i allmänhet skall beskattas för inkomsten af hela sin rörelse

inom den kommun, der rörelsen hufvudsakligen eller förnämligast utöfvas,

medföra den påföljd, att sistnämnde kommun får åtnjuta kommunalskatt äfven

för inkomsten af de delar af rörelsen, hvilka utöfvas inom andra kommuner,

dels att svårighet skulle möta för vederbörande taxeringsnämnd att uppskatta

inkomsten af en rörelse, som till äfventyra drifves på långt afstånd från

taxeringskretsen.

Hvad nu angår det första af dessa skäl, så får Kammarrätten erinra:

att Bevillningslagen har till hufvudsaklig! ändamål att bereda statsverket

inkomst genom en för de skattskyldige rättvis och jemlik beskattning,

men ej att reglera kommunalbeskattningen;

att vidare Bevillningslagen, om den skall motsvara sitt ändamål, måste

vara sådan, att den kan utan godtycke tillämpas och att den i möjligaste

mån undanrödjer anledningar till tvister;

att således, för den händelse omförmälde, af förslagsgifvarne anförda,

mången gång mera skenbara än verkliga olägenhet ej kan förekommas, utan

att lagens berörda ändamål förfelas, samma olägenhet icke får vid Bevillningslagens

stiftande inverka;

att, på sätt Kammarrätten här nedan vidare skall visa, ifrågavarande

bestämmelserna dels skola leda till orättvis beskattning och gifva anledning

till en mängd ofta ganska vidlyftiga tvister, dels komma att i de flesta fall

vid tillämpningen medföra stora svårigheter, dels ej sällan omöjligen kunna

utan godtycke tillämpas; samt

att omordade olägenheten ofta torde fullt uppvägas derigenom att,

derest en eller flere andra rörelseidkare inom kommunen derstädes liufvudsakligen

utöfva sin rörelse, hela inkomsten af denna eller dessa rörelser inom

kommunen beskattas;

Och torde i sammanhang härmed jemväl böra beaktas så väl, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevilln ings- Utskottets Betänkande N:o 6.

kommunen, derigenom att rörelse inom densamma utöfvas, vanligen tillskyndas

stora fördelar genom arbetstillfälle, lättad afsättning af produkter, afgifter af

de vid rörelsen anstälda personer in. in., som att kommunen genom 34 §

uti Fattigvårdsförordningen den 9 Juni ! 871 är skyddad från ökad fattigvardstunga

till följd af den vid rörelsen anstälda personal.

Beträffande åter det andra af förenämnda skäl, så anser Kammarrätten

för sin del uppenbart, att taxeringsmyndighet i den ort, der rörelse

hufvudsakligen drifves, der hufvudkontoret, hvarifrån rörelsen i sin helhet

ledes, och der vanligen rörelseidkaren är boende, långt bättre är i tillfälle

att bedöma rörelsens resultat än taxeringsmyndighet i den ort, der endast

en mindre del af rörelsen utöfvas. Om t. ex. en fabriksidkare, jemte det

han inom en kommun har sin hufvudsakliga fabrik och sitt hufvudkontor,

inom flera andra på långt afstånd från orten, der rörelsen sålunda hufvudsakligen

utöfvas, belägna kommuner eger mindre fabriker, så är visserligen

taxeringsmyndigheten i ett distrikt, der en sådan mindre del af rörelsen utöfvas,

väl i tillfälle att erhålla kännedom om mängden af de derstädes tillverkade

varorna, men huruvida vid försäljningen dessa varor lemnat fabriksidkaren

någon vinst, och huru rörelsen i sin helhet utfallit, derom lärer

denna taxeringsmyndighet i de flesta fall vara alldeles okunnig.

Till stöd för hvad Kammarrätten här ofvan yttrat derom, att de föreslagna

bestämmelserna rörande beskattning af inkomst från rörelse, som delvis

utöfvas inom flera kommuner, å hvarje ort, der någon del af rörelsen

med fast plats för verksamheten utöfvas, komme att leda til! orättvisa mot

den skattskyldige och att gifva anledning till tvister, äfvensom att i de flesta

fall medföra stora svårigheter vid tillämpningen och ej sällan att icke kunna

utan godtycke tillämpas, tillåter sig Kammarrätten anföra några exempel:

1 :o. En minuthandlande utöfvar sin rörelse med fäst plats för verksamheten

inom trenne särskilda kommuner. Hans bokföring är så inrättad,

att deraf tydligen kan inhemtas, huru rörelsen inom hvardera kommunen

utfallit, och utvisar, att rörelsen inom kommunen a lemnat vinst till belopp

af 5,000 kronor, inom kommunen b medfört förlust af 4,000 kronor samt

inom kommunen c likaledes medfört förlust af 2,000 kronor, — och har sålunda

rörelsen i sin helhet för minuthandlanden medfört en förlust af 1,000

kronor. För den händelse denne handlande utöfvat sin rörelse endast inom

en kommun med samma resultat, hade han skolat vara fri från beskattning

för inkomst, och den omständighet, att han utöfvat rörelsen inom flere kommuner,

kan väl icke innefatta giltigt skäl, hvarföre han skulle i beskattningshänseende

komma i sämre belägenhet; men detta oaktadt synes samma

handlande, i tillämpning af förslagsgifvarnes bestämmelser, inom kommunen a

böra skatta för 5,000 kronor inkomst. Skulle nu taxerings- eller pröfningsnämnden

finna en sådan beskattning allt för orimlig och derför befria bemälde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:e 6.

handlande från inkomstskatt, så komme tvifvelsutan kommunen a att genom

besvär hos öfverskattenämnden söka häfda sin rätt. Öfverskattenämnden

torde då på grund af § 61 mom. 1 i förslaget svårligen kunna göra annat

än att i tillämpningen af § 18 litt. b m. fl. af de föreslagna bestämmelserna

gilla besvären .och ålägga handlanden att skatta i kommunen a för 5,000

kronor inkomst af rörelse, ehuru det vore fullt ådagalagdt, att han genom

sin rörelse tillskyndats förlust.

2:o En handlande utöfvar sin rörelse med fast plats för verksamheten

inom fem särskilda kommuner. Bokföringen, anordnad på enahanda sätt,

som blifvit antaget i föregående exempel, utvisar 4,000 kronor behållning i

kommunen a, 3,000 kronor likaledes behållning i hvardera af kommunerna

b, c och d samt 3,000 kronor förlust å rörelsen i kommunen e. Handlanden

har således haft en behållning af sin rörelse, uppgående till 10,000 kronor,

men synes i tillämpning af förslaget böra skatta inom kommunen a för inkomst

af 4,000 kronor och inom hvardera af kommunerna i, c och d för

inkomst af 3,000 kronor eller tillsammans för 13,000 kronor inkomst.

Möjligen skulle i sist antagna fall kunna tillämpas den praxis, som

nu stundom iakttages i afseende å bankers taxering vid så väl hufvud- som

afdelningskontor, och enligt hvilken det beskattningsbara inkomstbeloppet i

kommunen e (der förlust i verkligheten inträffat) skulle uträknas sålunda,

att vinsten å hela rörelsen ansågs förhålla sig till vinsten å rörelsen i kommunen

e, likasom hela rörelsens omsättningssumma förhölle sig till omsättsättningssumman

vid rörelsen i kommunen e; men en sådan praxis skulle

tydligen leda till orättvisa emot kommunerna a, b, c och d samt strider dessutom

fullkomligen emot de föreslagna bestämmelserna.

De nu anförda exemplen äro afsedda att visa svårigheten, för att icke

säga omöjligheten, att tillämpa förslagsgifvarnes åsigter, äfven då det är

ostridigt, att rörelsen utöfvats med fasta platser för verksamheten inom samtliga

de särskilda kommunerna, och om resultatet af rörelsen å hvarje ort

kunnat till följd af bokföringens beskaffenhet och rörelsens art noga utrönas.

Kammarrätten skall nu framlägga exempel derpå, att fall kunna inträffa,

då äfven i sistberörda hänseenden enligt Kammarrättens uppfattning oöfvervinneliga

svårigheter kunna möta mot en icke endast godtycklig tillämpning

af förslagets förevarande bestämmelser:

3:o. En spanmålshandlande uppköper genom agenter inom en mängd

kommuner («, b, c, d etc.) spanmål, som tills vidare upplägges i dels förhyrda,

dels handlanden tillhöriga lokaler, belägna inom nämnda kommuner.

Efter någon tids magasinering föres spanmålen till kommunen fc, der de särskilda

posterna sammanblandas och derefter utskeppas. Åtskilliga skeppslaster

medföra för den handlande vinst, andra åter tillskynda honom förlust,

men på rörelsen i sin helhet uppstår någon vinst.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

4:o. Eu handlande uppköper och magasinerar inom åtskilliga kommuner

beredda fårskinn. Dessa föras derefter till kommunen l, hvarest handlanden

inrättar verkstad och antager arbetare för att af skinnen förfärdiga

pelsar. Dessa föras derefter till staden m, hvarest de af handlanden i hans

der belägna salubod försäljas.

5:o. En trävaruhandlande inköper för afverkning skogstrakter i en

stor mängd vidt skilda kommuner. Det afverkade virket transporteras genom

flottning i flera vattendrag, hvilka dels genomlöpa åtskilliga kommuner, dels

utgöra gräns emellan andra. I vattendragen har rörelseidkaren för flottningen

mast anlägga timmerbommar och dammar, vid hvilka virket ofta under lång

tid måste qvarligga.

(ko. Ett bolag för tillverkning af yllevaror har dels sin hufvudsakliga

fabrik och hufvudkontor i kommunen «, dels särskilda för spinninsr, väfning,

färgning, pressning o. s. v. afsedda fabriksinrättningar i kommunerna h, c,

cl, e etc., dels i kommunen s ett magasin med kontor, der ett större parti

af de tillverkade varorna upplägges och bokföres, och hvarifrån på hufvudkontorets

ordres varorna till afnämare utlemnas eller afsändas.

Enligt förslagsgifvarnes mening lära samtlige dessa rörelseidkare böra

särskild! beskattas för inkomst af rörelsen inom hvar och en af de kommuner,

i hvilka berörda magasin, verkstad, skogstrakter, flottningsbommar,

dammar och fabriksinrättningar äro belägna, men vågar Kammarrätten för

sin del antaga, att i de flesta af dessa fall det för rörelseidkaren och ännu

mer för beskattningsmyndigheierna skall blifva omöjligt att ens närmelsevis

uppgifva den bråkdel af hela inkomsten, som belöper på rörelsen inom hvarje

kommun. Mången gång torde rörelseidkaren ej ens kunna uppgifva kommunernas

namn, och otvifvelaktigt är ej mindre, att i de flesta af dessa fall

rörelseidkaren kommer att anse den inom de särskilda orterna delvis utöfvade

rörelsen icke vara af beskaffenhet, att särskild skatt för inkomst deraf rimligen

bör kunna påföras, hvadan uppgifter från honom om dessa särskilda

rörelsedelar antagligen ofta komma att uteblifva, än att deremot vederbörande

kommun icke skall försumma att begagna sig af sin lagliga rätt att påyrka

rörelseidkarens beskattande för inkomst äfven af den mest obetydliga rörelse,

som af honom inom kommunen utöfvas. Att härigenom skola uppkomma

tvister i stor mängd och af sådan beskaffenhet, att de antingen endast med

stor svårighet eller ock alldeles icke utan fullkomligt godtycke kunna lösas,

ligger för öppen dag.

Nu anförda exempel likasom förslagets ifrågavarande bestämmelser utgå

ifrån den förutsättning, att alla de särskilda delarne af rörelsen utöfvas inom

kommuner, belägna inom samma pröfningsnämnds distrikt. Emellertid inträffar,

såsom bekant är, särdeles ofta, att särskilda delar af en rörelseidkares

verksamhet utöfvas inom kommuner, som ej tillhöra samma pröfningsnämnds

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnmgs- Utskottets Betänkande N:o 6.

område. Derigenom uppkomma än ytterligare svårigheter vid försöket att

fördela inkomstbeskattningen, och synas förslagsgifvarne sjelfve funnit omöjligheten

att följdrigtigt, praktiskt och rättvist genomföra sina åsigter rörande

sådan fördelning, enär bestämmelser, afseende förfarandet i nyssberörda ofta

förekommande fall, i förslaget helt och hållet saknas.

Slutligen bör ej lemnas oanmärkt, att rättegången i dylika tvister blir

särdeles besvärlig och tidsödande. I detta hänseende bör uppmärksammas,

bland annat, att en kommuns besvär beröra så väl rörelseidkarens rätt som

samtliga de kommuners rätt, i hvilka rörelsen i öfrigt delvis utöfvas. Rörelseidkaren

och samtliga dessa kommuner måste derför lemnas tillfälle att i anledning

af besvären yttra sig. Mången gång, för att icke säga oftast, komme

besvärshandlingarne icke att innehålla fullständig och tillförlitlig utredning

angående de öfriga kommuner, hvilkas rätt af tvisten är beroende, och måste

då upplysning härom genom särskild skriftvexling och undersökning anskaffas.

Att i följd häraf dessa mål komme att kräfva betydlig tid och vidlyftigt

arbete, samt att målens afgörande kommer att synnerligen fördröjas, är

uppenbart.

Ytterligare exempel till stöd för Kammarrättens ofvan uttalade omdöme

rörande förevarande bestämmelsers olämplighet skulle kunna framläggas nära

nog i oändlighet, men hvad Kammarrätten redan anfört torde vara tillräckligt

för hvar och en, som med ledning deraf tänker sig in i ämnet.“

Med afseende på de svårigheter för en rättvis bevillning till staten,

som sålunda skulle kunna uppkomma genom bifall till motionärernes förslag,

hemställer Utskottet

6:o.

a) att Herr Aug. Petterssons förenämnda förslag

må af Riksdagen lemnas utan afseende; och

b) att Herr Anders Aug. Anderssons förslag icke

heller må af Riksdagen bifallas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 6.

Sedan statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman bestämd,

kommer Utskottet att framdeles under riksdagens lopp göra den slutliga

framställning i förevarande ämne, hvartill förhållandena föranleda; hvilket

Utskottet får

7:o.

för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 11 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Herr Fredncson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i slutliga

behandlingen af detta betänkande.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.