Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående postbevillningen.

1878-04-08 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1878:8, Betänkande, angående postbevillningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 April 1878, kl. 11 f. m.

Betänkande, angående postbevillningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 73) tiar Herr Jöns Rundbäck,

med erinran att liqvider af smärre penningebelopp, när dylika liqvider måste

verkställas genom postverket, numera i följd af enkronesedlarnes indragning vore förenade

med dryga kostnader, till undanrödjande i någon mån af detta missförhållande

föreslagit, att “Riksdagen täcktes besluta, det afgiften för postanvisningar, ej uppgående

öfver 5 kronor, måtte hädanefter till postverket erläggas med högst 15 öre“.

Af motionärens motivering synes framgå, ehuru sådant icke uttryckligen nämnes,

att motionären med sin framställning endast afser postanvisningar, som afsändas

till’ inrikes orter. Enligt nu gällande föreskrifter utgår afgiften för dessa, när beloppet

icke öfverstiger 50 kronor, med 25 öre.

Utskottet vill icke förneka att denna afgift, såvida man företrädesvis fäster sig

vid försändelsens belopp, förefaller nog hög för en postanvisning å. blott 5 kronor

och derunder, då man betänker att en dylik anvisning å 50 kronor icke drager högre

afgift. Men vid bestämmande af afgiften för ett visst slag af postförsändelsei

bör naturligtvis i främsta rummet hänsyn tagas dertill, att postverket erhåller skälig

godtgörelse för de omkostnader, som med försändelsernas postbehandling och befordran

äro förenade, och dessa omkostnader lära väl vara ungefär desamma för en postanvisning

å 5 kronor som för en dylik å 50 kronor. Emellertid kunna möjligen vissa billighetsskäl

tala för att afgiften för postan visningar å så lågt^ belopp som 5 kronor

och derunder något nedsättes, och Utskottet skulle derföre måhända ansett sig höra

i viss mån understödja motionen, om icke för närvarande postverkets financiela ställBih.

till Riksd. Prot. 1878. 5 Sami. 1 Åfd. 5 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8-

Tråg vore sådan, att man omsorgsfullt måste undvika hvarje åtgärd, som möjligen

skulle kunna ytterligare försämra densamma. Den minskning i postverkets inkomster,

som genom den föreslagna nedsättningen kunde uppkomma, kan visserligen, om

postanvisningarne i följd af nedsättningen icke komme att flitigare användas, ej vara

af någon särdeles afsevärd betydenhet, då det årliga antalet postanvisningar icke är

synnerligen stort; exempelvis vill Utskottet nämna, att-år 1876 uppgick hela antalet af

dylika försändelser till inrikes orter allenast till 76,675. Men då antagligt är att nedsättningen

skulle åstadkomma den verkan, att ifrågavarande sätt att verkställa smärre

liqvider komme att oftare anlitas än nu är förhållandet, samt den tillökning i postverkets

utgifter, som deraf måste föranledas, tilläfventyrs komme att vida öfverstiga

den tillväxt i verkets uppbörd, som af nedsättningen kunde förväntas, anser Utskottet sig

icke, innan tillförlitlig utredning blifvit verkställd om den inverkan, förändringen sålunda

kunde komma att utöfva på postverkets financiela ställning, kunna tillstyrka

bifall till hvad motionären föreslagit.

Vid behandlingen af omförmälda motion har, på sätt ofvan är antydt, Utskottet

icke kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid det nuvarande ogynsamma

förhållandet mellan postverkets inkomster och utgifter, och inom Utskottet har med

anledning deraf fråga blifvit väckt, huruvida icke någon förbättring i postverkets finaneiella

ställning skulle kunna åstadkommas genom en förhöjning i afgifterna för vissa

slag af postförsändelser.

Som bekant, härleder sig det nyss antydda missförhållandet i främsta rummet

derifrån att postverket förlorat rättigheten att annat än undantagsvis för postbefordringen

anlita gästgifveri-, håll- och reservskjuts, men äfven i viss mån från de

s. k. posthemmanens indragning samt inrättandet af nya postlinier och poststationer

till den upphäfda kronobrefbäringsskyldighetens ersättande. Före dessa förändringars

genomförande hade postverkets inkomster icke allenast betäckt utgifterna, utan

äfven lemnat icke obetydliga öfverskott, så att, sedan Kongl. Maj:t i anledning af

Riksdagens i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1868 anmälda beslut genom nådigt

bref den 24 Juli samma år föreskrifvit såväl att postverkets från äldre tider reserveiade

fond af räntebärande obligationer skulle till Riksgäldskontoret öfverlemnas,

som ock att uppkommande öfverskott och besparingar å postmedlen skulle med vissa

vilkor öfverlemnas till Statskontoret, hafva till Riksgäldskontoret öfverlemnats obligationer

till belopp af 380,950 kronor och till Statskontoret levererats under åren

1869 1874 tillsammans 1,173,627 kronor 11 öre. Sammanlagda beloppet af de post
verkets

besparingar, som sålunda till statens allmänna kassor öfverlemnats, uppgår

följaktligen till 1,554,577 kronor 11 öre. Men annorlunda gestaltade sig förhållandena,

sedan de å jorden hvilande onera i afseende å postbefordringen blifvit fullständigt

aflyftade. Det var då icke att vänta att postverket skulle genast förmå att

utan bidrag från statsverkets sida bära de ökade omkostnader, som deraf blefvo en

följd. På framställning af Kongl. Maj:t medgaf derföre Riksdagen vid 1874 års

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

riksmöte, att de ökade utgifter, som under år 1875 komme att föranledas deraf att

gästgifveri-, håll- och reservskjuts icke annat än i undantagsfall anlitades för postbefordringen

och till hvilkas betäckande det å postverkets omkostnaösstat uppförda

anslag för postbefordran å landsväg och inom postanstalternas områden icke lemnade

tillgång, finge af Statskontoret med under hand egande medel bestridas mot ersättning

af postverkets blifvande öfverskottsmedel, så långt dessa försloge, och liknande

medgifvanden hafva sedermera af Riksdagen blifvit gjorda vid fastställande af postverkets

stater för åren 1876, 1877 och 1878. På grund af dessa medgifvanden har

till postföringskostnadernas bestridande af Statskontoret till postverket utbetalats

för år 1875 541,221 kronor 55 öre, för 1876 490,893 kronor 98 öre, och för samma

ändamål har under loppet af år 1877 postverket hos Statskontoret lyftat ett belopp,

uppgående, efter afdrag af hvad sedermera återbetalats, till 400,000 kronor. Jemväl

för år 1879 tagas statsbidrag för samma ändamål i anspråk och Riksdagen har derföre

redan beviljat ett förslagsanslag af 350,000 kronor. — Af dessa sifferuppgifter

synes, att ofvan antydda förändringar varit för postverkets finanser af särdeles genomgripande

betydelse.

Men om ock under den närmaste tiden efter dessa förändringars genomförande

statsbidrag voro oundvikliga för postbefordringens upprätthållande och för

bestridande af de ökade utgifter, som blefvo en följd af den utvidgning, postförbindelserna

under de senare åren erhållit, så torde dock för framtiden behofvet

af dylika bidrag böra, så vidt ske kan och ju förr desto hellre, undanrödjas. Utskottet

bestrider visserligen icke, att postväsendet, såsom ett vigtigt kulturmedel,

är särdeles förtjent af statens omvårdnad och att derföre bidrag från statens sida

till institutionens upprätthållande och tidsenliga utveckling böra under vissa förhållanden

ifrågakomma. Men såsom regel torde likväl böra gälla, att postverket

bör af egna inkomster bestrida sina utgifter. Det lärer nemligen enligt Utskottets

åsigt icke kunna i allmänhet anses lämpligt eller riktigt, att allmänheten beskattas

för underhållande af en institution, af hvilken det stora flertalet endast i mindre

mån hemtar fördel, eller — hvilket är detsamma — att de skattdragande få betala

kostnader, som rätteligen böra bestridas af dem, hvilka begagna sig af de fördelar,

postverket har att erbjuda. De skäl, hvarå yrkandena om jordens befriande från

de onera i afseende å postbefordringen, som förut hvilat å densamma, grundats,

synas Utskottet derföre i viss mån äfven tala för att de skattdragande i allmänhet

befrias från att såsom sådane lemna bidrag till postinstitutionens underhåll.

Till åstadkommande af den jemvigt mellan postverkets inkomster och utgifter,

som Utskottet, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, anser i högsta grad eftersträfvansvärd,

lärer visserligen i någon mån komma att bidraga den tillökning i

postverkets inkomster, som föranledes af posttrafikens naturliga utveckling. Men

då enligt Utskottets åsigt denna tillväxt icke med någon säkerhet kan antagas

komma att inom en ej alltför aflägsen framtid åstadkomma den önskade jemvigten,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

helst en ökad postutvexling med deraf följande förhöjd inkomst för postverket åtminstone

i någon mån jemväl föranleder ökade utgifter för samma verk, lärer nödvändigheten

att för vinnande af eu sådan jemvigt vidtaga särskilda åtgärder icke

kunna bestridas.

Genom den nu pågående indragningen af sådana poststationer, der rörelsen

varit af mindre betydenhet, samt i sammanhang dermed en del postgångars utbytande

mot landtbrefbäring kan enligt beräkningar, som innehållas i Generalpoststyrelsens

underdåniga skrifvelse den 13 December 1877, hvilken finnes bilagd

Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag afgifna proposition om statsverkets tillstånd

och behof, en icke obetydlig minskning i postverkets utgifter påräknas. I afseende

å frågan huruvida någon ytterligare minskning af trafikutgifterna skulle kunna åstadkommas,

utan att postverkets inkomster derigenom för mycket äfventyrades och

utan att allt för stort men deraf uppkomma för den allmänna rörelsen, har på

Kongl. Maj:ts befallning Generalpoststyrelsen den 2 Maj 1877 afgifvit utlåtande,

som jemväl finnes berörda nådiga proposition bilagdt. Deraf inhemtas, att enligt

Styrelsens åsigt icke utan allt för kännbara olägenheter någon sådan ytterligare

minskning af utgifterna för posttrafiken kan åstadkommas, att postverket blefve i

stånd att inom kort med sina trafikinkomster bestrida samtliga utgifterna för postföringens

besörjande. Enligt Utskottets åsigt kan derföre endast genom eu väsentlig

inskränkning i de nu befintliga tillfällena till postutvexling, vare sig medelst

indragning af en del postlinier eller derigenom att å en mängd linier post

icke befordrades så ofta som nu är fallet, postverkets utgifter nedbringas till den

punkt, att de icke öfverskrida inkomsterna. Men eu åtgärd af nu antydd art i någon

större utsträckning synes Utskottet icke ens böra sättas i fråga. Att beröfva orter,

der en lifligare rörelse råder och der sålunda portouppbörden antagligen fullt betäcker

utgifterna för dessa orters postförbindelser, de tillfällen att erhålla och afsända

post, som de nu ega, kunde naturligtvis icke komma i fråga, och det skulle

således endast blifva mindre betydande orter, såsom t. ex. de flesta kommuner på

landet, som skulle drabbas af olägenheterna af en sådan förändring. Men Utskottet

är förvissadt att, om, sedan staten en gång låtit dessa mindre betydande orter

komma i åtnjutande af fördelarne af jemförelsevis täta postförbindelser, någon

väsentlig inskränkning deri skulle vidtagas, så skulle en sådan åtgärd icke utan

skäl emottagas med allmänt missnöje, samt att den trafikerande allmänheten hellre

bure något ökade afgifter för sina postförsändelser. Dessutom bör icke lemnas

oanmärkt att en sådan förändring, på samma gång den minskade postverkets utgifter,

antagligen äfven skulle medföra minskning i antalet försändelser och således

äfven minskning af postverkets inkomster.

Icke utan betydliga olägenheter lärer således den önskade jemvigten mellan

inkomster och utgifter kunna vinnas hufvudsakligen genom inskränkning af de senare

och genom posttrafikens naturliga tillväxt. Deremot synes en icke oväsentlig för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

höjning i afgifterna för vissa slag af postförsändelser, särskildt sådana, som äro för

postverket mera betungande, kunna utan synnerliga olägenheter ega rum, och möjligen

kan genom anlitande af denna utväg, i förening med de ofvan antydda, målet inom

en ej alltför aflägsen tid vinnas. I hvarje fall synes en fullständig utredning af denna

fråga Utskottet särdeles önsklig. Det måste vara så mycket angelägnare att postverkets

inkomster icke obetydligt ökas utöfver hvad de nu utgöra, som fråga redan

blifvit väckt om förhöjning af den ersättning, postverket nu erlägger för postbefordringen

å statens jernvägar, och det dessutom i framtiden torde befinnas med postverkets

egen fördel förenligt och för trafikens säkerhet nödvändigt, att aflöningen för

vissa af de lägre tjenstemannaklasserna vid postverket något höjes. Utskottet tilltror

sig visserligen icke kunna tillförlitligen bedöma för hvilka särskilda slag af försändelser

och i hvad mån en förhöjning kan vara lämplig. Men vid den granskning af

nu gällande portosatser, som Utskottet företagit, har det likväl förefallit Utskottet

uppenbart, att afgifterna för åtskilliga slag af försändelser icke stå i skäligt förhållande

till de kostnader, som med deras postbehandling och befordran måste vara förenade.

En afgift bör likväl enligt Utskottets åsigt ovilkorligen fritagas från någon

förhöjning, nemligen portot för vanliga bref, och tillåter sig Utskottet i detta afseende

hänvisa till de skäl, som finnas anförda i Generalpoststyrelsens åberopade skrifvelse

den 13 December 1877. Derest någon förändring i denna afgift borde ifrågakomma,

torde densamma snarare böra gå i motsatt riktning.

Vidtagande af förhöjningar i vissa postafgifter synes Utskottet lämpligast böra

ega rum i sammanhang med det metriska systemets fullständiga tillämpning inom

postverket, då de nu gällande vigt- och portosatserna i allt fall måste undergå en

fullständig omarbetning.

Utskottet har visserligen af Herr Statsrådet och Chefens för Finansdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet den 4 Januari 1878, hvilket yttrande finnes

bilagdt propositionen om statsverkets tillstånd och behof, inhemtat, att fråga om

någon förhöjning i portosatserna för de för postverket mest betungande försändelserna

redan blifvit väckt och till yttrande af Generalpoststyrelsen hänvisad. Men då de

förhöjningar, som sålunda blifvit ifrågasatta, icke synas vara afsedda att erhålla den

omfattning, som Utskottet anser vara nödig, så vida de skola i någon väsentligare

mån kunna bidraga till undanrödjande af det nuvarande missförhållandet mellan postverkets

inkomster och utgifter, samt den i nämnda anförande till statsrådsprotokollet

tillika antydda utväg att minska postverkets utgifter, som skulle bestå i någon väsentligare

inskränkning af nu redan medgifna postbefordringsanordningar, efter hvad Utskottet

här ofvan tillåtit sig erinra, icke torde vara med landets önskningar och

behof öfverensstämmande, har Utskottet trott det för frågans framtida behandling

icke sakna betydelse, om Riksdagen redan nu uttalade sin mening om den allmänna

riktning, i hvilken de nödiga förändringarne inom postväsendet böra vidtagas.

Bih. till Riksd. Prot. 1878. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

På grund af hvad Utskottet ofvan anfört, hemställer Utskottet:

l:o

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta företaga en fullständig

utredning, huruvida icke sådana förhöjningar i afgifterna för

de för postverket mera betungande försändelserna, det vanliga brefportot

derifrån dock undantaget, kunna lämpligen vidtagas, att

jemvigt åstadkommes mellan postverkets inkomster och utgifter,

utan att för detta ändamål nu befintliga tillfällen till postutvexling

i någon väsentligare mån inskränkas, samt att Kongl. Maj:t

derefter behagade, i sammanhang med framläggande af det förslag

till förändrade vigt- och portosatser, som i följd af det

metriska systemets antagande lärer vara att förvänta, till Riksdagen

göra den framställning, hvartill förhållandena kunna föranleda;

och

2:o

att Herr Jöns Rundbäcks här ofvan omförmälda motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 April 1878.

. På Utskottets vägnar:

A. H. Fock.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.