Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Memorial N:o 12

1878-03-30 · 28 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1878:12, Banko-Utskottets Memorial N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Biksd. Kansli den 30 Mars 1878, kl. 1 e. m.

Memorial, i fråga om ändringar i gällande reglemente för Riksbankens

styrelse och förvaltning äfvensom i aflöning sstaten

för samma bank.

Efter att hafva genomgått samtliga delar af det för Riksbankens styrelse och

förvaltning vid senaste riksdag faststälda reglemente och dervid jemväl till behandling

förehaft

dels de vid innevarande riksdag väckta och till Utskottet hänvisade motioner,

hvilka afse ändringar i sagda reglemente, nemligen:

Herr A. O. Wallenbergs motioner, N:is 20, 21 och 22, i Första Kammaren,

angående förändrade bestämmelser i 5, 9 och 24 §§ af bankoreglementet samt

Herr J. A. Sjös motion, N:o 32, i Andra Kammaren, rörande utgifvande af

riksbankssedlar å två kronor,

dels ock utaf fullmäktige i Riksbanken gjorda framställningar om ändring i

nyssberörda § 9 äfvensom i §§ 69 och 70 af bankoreglementet,

får Utskottet härmed i den af samma reglementes nuvarande uppställning föranledda

ordningsföljd till Riksdagen afgifva utlåtande angående omförmälda motioner

och derjemte föreslå de ändringar i reglementet, hvilka i anledning af dessa motioner

och fullmäktiges framställningar samt inom Utskottet väckta förslag lunnits böra

ifrågakomma;

hvarjemte Utskottet i sammanhang härmed underställer Riksdagens pröfning

till Utskottet inkomna ansökningar rörande löneförhöjning eller annan ändring i den

vid bankoreglementet fogade aflöningsstat för Riksbanken.

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 6 Sami. 1 Afd. 6 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

. Uti en not till § 4 i bankoreglementet är uppgift meddelad å Riksbankens

reserverade medel och om de föreskrifter, Riksdagen angående desammas användande

lemnat. Till dessa medel, utgörande tillhopa 4,217,100 kronor 22 öre, är numera,

genom innevarande Riksdags nyligen fattade beslut, att lägga ett belopp af 1,393,464

kronor 91 öre utaf Riksbankens vinst för år 1877, i följd hvaraf de reserverade medlen

föi närvarande utgöra 5,610,565 kronor 13 öre. Då i afseende å användandet

af berörda vinstandel, hvilken följaktligen bör i sagda not inrymmas, Riksdagen meddelat

enahanda bestämmelser, som nästlidet år lemnades beträffande det under lit.

d i sagda not intagna reserverade beloppet 920,691 kronor 90 öre, torde sistberörda

två belopp, uppgående till 2,314,156 kronor 81 öre, kunna och böra under lit. d

sammanföras; hemställande Utskottet derföre:

l:o

att noten till § 4 i bankoreglementet måtte erhålla föl
-

jande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

* De reserverade medlen utgöras af:

a) 742,045 kronor 97 öre, återstående a)

behållning af Riksbankens vinstmedel b)

för åren 1866—1873 och af Riksdagen c)

reserverade “till framtida förfogande11;

b) 1,251,534 kronor 96 öre, hvilka enligt

1875 års Riksdags beslut skola begagnas

till inköp af utländska statspapper,

att vid behof användas för

ati stärka Riksbankens metalliska kassa;

c) 1,302,827 kronor 39 öre, hvilka enligt

1876 års Riksdags beslut skola, då

fullmäktige i Riksbanken finna sådant

lämpligen kunna ske, för enahanda

ändamål, som nyss blifvit nämndt, begagnas

till inköp af goda statspapper

i utländskt mynt; och

d) 920,691 kronor 90 öre, hvilka enligt

1877 års Riksdags beslut skola, då

fullmäktige i Riksbanken finna sådant

lämpligen kunna ske, begagnas till

inköp af goda utländska statspapper,

hvilka vid behof kunna användas för

att stärka Riksbankens metalliska kassa.

Föreslagen lydelse:

* De reserverade medlen utgöras af :

| oförändrade.

d) 2,314,156 kronor 81 öre, hvilka enligt

1877 och 1878 årens Riksdagars

beslut skola, då fullmäktige i Riksbanken

finna sådant lämpligen kunna

ske, begagnas till inköp af goda utländska

statspapper, hvilka vid behof

kunna användas för att stärka Riksbankens

metalliska kassa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

6

Enligt § 5 i bankoreglementet skall såsom Riksbankens metalliska kassa anses

och beräknas allt Riksbanken tillhörigt, inom landet befintligt, svenskt och utländskt

guld- och silfvermynt samt omyntadt guld och silfver.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 20, har Herr Wallenberg

föreslagit att nyssnämnde § måtte erhålla följande förändrade lydelse: “Såsom metallisk

kassa anses och beräknas allt Riksbanken tillhörigt, inom landet befintligt,

svenskt och utländskt guldmynt samt omyntadt guld11.

Såsom hufvudskål för detta förslag anför motionären, att, sedan numera guldmyntfoten

blifvit i vårt land antagen och silfvermyntet reducerats till skiljemynt, uti

Riksbankens metalliska kassa icke borde få inräknas annan myntmetall eller annat

mynt, än det, hvaraf hufvudmyntet består och hvarmed Riksbankens sedlar skola betalas,

hvilket måste anses så mycket angelägnare, som metalliska kassans minimibelopp

för vanliga fall fortfarande vore begränsadt till samma summa, som ansågs

erforderlig under tider, då Riksbankens rörelse var vida mindre omfattande än nu.

I anledning af ett utaf Herr Wallenberg vid sistlidne riksdag framstäldt hufvudsakligen

enahanda förslag med det nu afgifna yttrade Banko-Utskottet i dess utlåtande

Nio 13, bland annat, att om än Utskottet måste principielt med motionären

instämma deri att, sedan numera guld blifvit såsom värdemätare i vårt land antaget

och Riksbankens sedlar följaktligen skola med guldmynt inlösas, Riksbankens metalliska

kassa alltså borde endast af guld utgöras, så hade likväl af bankofullmäktige

uti afgifvet och Riksdagen jemväl meddeladt yttrande blifvit så öfvertygande framhållna

de skäl, som för tillfället mötte mot en dertill syftande förändring i nu gällande

föreskrifter angående metalliska kassans beräkning, att Banko-Utskottet ansåg

en dylik förändring icke böra ifrågakomma förr än de af fullmäktige omförmälda förhållanden

blifvit annorlunda ordnade. Dessa förhållanden voro, att Riksbanken vore

skyldig för statsverkets räkning invexla icke allenast dess nuvarande skiljemynt till

obegränsadt belopp utan äfven invexla och qvarhålla allt enligt äldre författningar

pregladt silfvermynt, i följd hvaraf betydande belopp kunde komma att i Riksbanken

uppläggas och tynga på dess tillgångar samt sålunda, och för så vidt de icke finge i

metalliska kassan inräknas, vålla en oberäknelig inskränkning i nu medgifna sedelutgifningsrätt,

hvilken hvarken syntes tillrådlig eller af något tvingande behof för

tillfället påkallad.

Till dessa skål, hvilka synas fortfarande få gälla, torde äfven kunna läggas,

hvad jemväl vid frågans behandling nästlidne riksdag under öfverläggningarna anfördes,

att Riksbankens å silfver lydande, ännu utelöpande sedlar skola, om så påfordras,

med silfver, enligt ordalydelsen, lösas; och då en sådan inlösning under nuvarande

starka kastningar i silfverpriset ej endast nedåt utan äfven uppåt icke alldeles osannolikt

kan komma att påfordras, så lärer väl äfven någon del af den i silfver befintliga

metalliska kassan få betraktas såsom en verklig inlösningsfond för Riksbankens

sedlar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

Uti infordradt och Utskottet tillhandakommet yttrande af bankofullmäktige i

anledning af Herr Wallenbergs vid innevarande riksdag väckta, nu i fråga varande

motion, hafva fullmäktige, jemte åberopande af förberörda förhållanden, förklarat sig

anse den nu rådande penningeställningen icke påkalla eller ens medgifva några väsentligare

ändringar i gällande föreskrifter angående Riksbankens metalliska kassa.

Väl hade Riksbankens tillgång i guld under någon tid nedgått till 10 millioner och

något derunder, hvilket, såsom motionären antydt, med rörelsens nuvarande omfattning

kunde anses vara väl ringa, men betydelsen deraf förminskades dock i hög grad,

om tillbörligt afseende fästes derå, att fullmäktige städse låtit sig angeläget vara

att hålla betydande guldreserver dels i räkning hos utländska bankirhus, dels åtminstone

i korta, å guld lydande vexlar, betalbara å utrikes ort, hvilka städse inom

få dagar kunde vid behof i guld förvandlas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva fullmäktige såsom sin mening

uttalat, att huru villigt de än erkände såväl det principielt rigtiga i motionärens

förslag som äfven önskligheten från Riksbankens egen synpunkt, att silfver måtte

kunna uteslutas från de valutor, på hvilka sedelutgifning får grundas, en sådan åtgärd

likväl icke för närvarande borde tillrådas, utan dermed få anstå till dess förhållandena

hunnit så stadgas, att de densamma nu mötande betänkligheter kunde

anses undanröjda; Och då Utskottet, i enlighet med hvad här ofvan blifvit anfördt,

icke kan annat än dela denna fullmäktiges åsigt, hemställer Utskottet:

2:o

att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Under förmälan, hurusom de qvartalsuppgifter, hvilka nu mera lemnas öfver

Riksbankens ställning, vore sakrika och i alla afseenden tillfredsställånde, och då

allt förhemligande deraf, vore det än för den korta tiden af en eller annan månad,

länge sedan vore bortlagdt, men deremot kännedom om samma ställning alltid vore

ett vigtigt bidrag för bedömande af affärsförhållandena, har Herr Wallenberg uti

afgifven motion, N:o 21, i Första Kammaren föreslagit en sådan förändring af föreskrifterna

i 9 § af bankoreglementet, att “ölver Riksbankens ställning skall upprättas,

tryckas och med allmänna tidningarna utdelas ett sammandrag vid hvarje månads

slut, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu brukliga formulär för qvartalssammandragen.

“

I enahanda syfte har framställning från fullmäktige i Riksbanken till Utskottet

inkommit. Uti den härom aflåtna skrifvelsen anföra fullmäktige, att från skilda

håll den önskan uttalats, att Riksbanken måtte för hvarje månad offentliggöra icke

endast sådana kassauppgifter, hvilka enligt nu gällande bestämmelser skola upprat
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

5

tas, tryckas och med allmänna tidningarna utdelas, utan fullständigare sammandrag

öfver bankens ställning i likhet med hvad enligt nyssberörda § i reglementet eger

rum för hvar tredje månad; och då fullmäktige icke hade något mot en sådan anordning

att invända, hafva de ansett sig böra vidtaga åtgärder för tillmötesgående

af denna önskan och på grund deraf hos Utskottet anhållit om framställning till

Riksdagen i syfte att få sagda 9 § i bankoreglementet i öfverensstämmelse dermed

ändrad.

I anledning häraf och då Utskottet, lika med iullmäktige, hyser den åsigt, att

ett oftare offentliggörande af förberörda sammandrag öfver Riksbankens ställning bör

vara för allmänheten af intresse utan att för Riksbanken medföra något slags olägenhet,

hemställer Utskottet:

3:o

att § 9 i bankoreglementet måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Öfver Riksbankens metalliska kassa,

äfvensom tillgången i utländska valutor

samt den beräknade sedelstocken skall

dels, enligt 5 § i lagen för Rikets Ständers

bank af den 1 mars 1830, för hvarje

hälft år och dels deremellan för hvarje

månad uppgift upprättas, tryckas och med

allmänna tidningarna utdelas.

Öfver Riksbankens ställning skall likaledes

upprättas, tryckas och med allmänna

tidningarna utdelas dels för hvarje qvartal

sammandrag och dels för år fullständig

öfversigt.

Uppgifter rörande Riksbanken skola

upprättas, tryckas och med allmänna tidningarna

utdelas:

för hvarje månad, utvisande Riksbankens

tillgångar och skulder vid månadens

slut;

för hvarje hälft år sådan öfversigt,

som i 5 § af lagen för Rikets Ständers

Bank af den 1 Mars 1830 bestämmes;

samt

för hvarje år fullständig öfversigt.

Uti afgifven motion, N:o 22, i Första Kammaren, har Herr Wallenberg föreslagit,

att'' § 24 i bankoreglementet, som handlar om depositionsrörelsen i Riksbanken,

måtte ändras derhän, “att bankofullmäktige väl må höja eller sänka depositionsräntan

samt förkorta eller förlänga uppsägningstiden, men icke bestämma något

maximum för insättningsbeloppet eller förvägra insättningar på depositionsräkning

enligt de af fullmäktige i afseende på ränta och uppsägningstid bestämda och i allmänna

tidningarna införda vilkor".

Sådan ifråga varande § nu lyder ankommer det på vederbörande styrelse inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

Riksbanken att efter pröfning emottaga penningar på depositionsräkning att återbetalas

antingen å bestämd dag efter insättningen eller efter viss, på förhand bestämd

uppsägning, ^ med fullmäktige lemnadt bemyndigande att bestämma ej mindre den

- ränta, som å de insatta medlen lemnas, än ock det högsta insättningsbeloppet.

Genom bifall till motionärens ofvanberörda förslag skulle fullmäktige sålunda

bland annat beröfvas befogenhet att pröfva de erbjudna depositionernas lämplighet.

Uti afgifvet yttrande öfver detta förslag hafva fullmäktige såsom skäl till afslag å

detsamma hufvudsakligen anfört, hurusom det vore en af de mest elementära sanningar

inom bankförvaltningen, att den styrka en bank kan hemta från depositionsrörelsen

i mindre grad berodde af dessa sålunda emottagna penningekapitals sammanlagda

belopp än af deras särskilda beskaffenhet, i ty att en mängd små, men

stadiga sådana räkningar vore att vida föredraga framför färre och större, uppginge

äfven dessa senares sammanlagda belopp till vida betydligare summor, samt att af

sådan anledning ej mindre riksbanksstyrelsen än äfven, så vidt fullmäktige hade sig

bekant, styrelserna för samtliga enskilda bankbolag inom landet fått sig meddelad

befogenhet att efter pröfning emottaga penuingekapital på deposition, såväl som att

bestämma det högsta belopp, hvilket må på sådan räkning insättas. Hvad särskildt

Riksbanken beträffar, fingo fullmäktige rättigheten att bestämma högsta insättningsbeloppet

på depositionsräkning sig uttryckligen förbehållen vid 1870 års riksdag,

då, vid det förhållande att ordställningen i förut gällande bankoreglemente gifvit

anledning till det antagande, att det skulle vara vederbörande myndighet inom Riksbanken

förbjudet att vägra emottagande af medel, som inlemnades till insättning å

sådan räkning, Utskottet, på hemställan af fullmäktige, gjorde framställning hos Riksdagen

om bestämdt bemyndigande för fullmäktige att vägra emottagande af depositionsmedel

vid tillfällen, då sådana inlemnades till större belopp, än att de ansåges

kunna i lånerörelsen användas. Utskottet, som icke kan annat än fortfarande vidhålla

rigtigheten och giltigheten af detta skäl, har på grund af detsamma och af hvad

fullmäktige, såsom ofvan förmälts, i frågan anfört, samt då den utväg, som enligt

nu gällande bestämmelser är för Riksbankens styrelse öppen, att med vare sig statsmyndigheter,

bankinrättningar eller enskilde aftala om medels insättande i Riksbanken

på deposition mot lägre ränta likasom på annan uppsägningstid än den vid aftalstillfället

publicerade och i regel bestämda, otvifvelaktigt kan vara för Riksbanken

och deponenten till ömsesidig båtnad, funnit bankstyrelsen icke kunna eller böra

fråntagas den pröfnings- och bestämmelserätt, som i omförmälda hänseenden blifvit

densamma med hänsyn till bankens fördel och bästa lemnad, samt hemställer fördenskull,

4:o.

att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

7

Uti motion, N:o 32, i Andra Kammaren har Herr J. A. Sjö väckt förslag derom,

“att Riksbanken må från och med 1879 års ingång utgifva sedlar å två kronor till

belopp af 3 millioner kronor, och att Banko-Utskottet må erhålla uppdrag föreslå i

öfverensstämmelse dermed nödiga förändringar i gällande reglemente för Riksbankens

förvaltning."

I anledning häraf tillåter sig Utskottet erinra, hurusom, då vid 1875 års riksdag

beslut fattades om indragning af Riksbankens enkronesedlar, ej mindre af BankoUtskottet

i dess då afgifna utlåtande (N:o 19) i frågan, än äfven vid ärendets behandling

inom Riksdagen med öfvertygande och afgörande skäl framhöllos de fördelar,

som en sådan förändring skulle så väl för landet i dess helhet som för Riksbanken

medföra. Dessa skäl, hvilka torde vara i allt för friskt minne för att behöfva

af Utskottet nu upprepas, gälla, enligt Utskottets förmenande., lika mycket mot

det nu ifrågavarande förslagets antagande, som de på sin tid föranledde enkronesedlarnas

indragning. De olägenheter, som af denna indragning ansågos uppkomma,

öfvervägdes och togos vid nämnda besluts fattande i beaktande, men ansågos icke

vara af betydenhet att böra afhålla från en för vårt myntväsens sunda utveckling

gagnelig åtgärd, emot hvilkens vidtagande något annat skäl icke kunde anföras, än

att den skulle komma att vålla någon obeqvämlighet vid verkställighet af smärre liqvider

enskilde emellan. Det är ock denna olägenhet, som i nu förevarande motion

framhålles, i ty att motionären stöder sitt förslag hufvudsakligen på önskvärdheten

af att söka undvika de svårigheter och kostnader vid postförsändning af penningar,

som blifvit en följd af enkronesedlarnas indragning. Utan att vilja helt och hållet

underkänna betydelsen af de olägenheter, som synnerligast för den från bankinrättningar

och postanstalter mera aflägse boende befolkningen uppstå vid förekommande

behof af försändning genom postverket af bref med smärre penningebelopp, lärer

dock icke kunna bestridas att om, såsom sig bör, vid denna frågas bedömande i betraktande

tages, att värdeförsändelser med posten, i enlighet med hvad Kongl. Generalpoststyrelsen

allt emellanåt erinrar och uppmanar allmänheten, alltid böra rekommenderas,

de af dessa försändelser uppkommande kostnader och olägenheter lika litet

äro att uteslutande eller ens företrädesvis tillskrifva enkronesedlarnas indragning

som de kunna genom utgifvande af tvåkronesedlar undanrödjas. I allt fall anser Utskottet,

lika med fullmäktige, dessa olägenheter icke böra tillmätas nog vigt att föranleda

en återgång från den reform i vårt myntväsen, hvartill för redan tretio år

sedan första steget togs genom indragning af 8- och 16-skillingssedlarne och senast

1875 det här ofvan i samma rigtning omförmälda genom indragning af sedlarne å

en krona; och föranlåtes Utskottet med stöd af nu anförda förhållanden hemställa:

5:o

att Herr Sjös ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

Sedan, vid granskning af bestämmelserna i § 42 af bankoreglemente! angående

åliggandena för de två deputerade inom Riksbankens styrelse, förslag blifvit inom

Utskottet väckt derom att, med afseende å de för dessa deputerade sig allt mer ökande

göromål, stadgandet om skyldighet för endera af dem att, bland annat, utöfva tillsyn

öfver Riksbankens pappersbruk, hvars tillverkningar under de senaste åren nog allmänt

inom landet varit föremål för anmärkning, måtte ändras derhän, att detta

åliggande blefve på någon annan af fullmäktige öfverflyttadt, anmodade Utskottet

fullmäktige att afgifva yttrande, dels huruvida icke den närmare tillsynen öfver

Riksbankens pappersbruk lämpligen borde öfverflyttas på någon af de fullmäktige,

hvilka ej hafva deputeradegöromål sig anförtrodda, dels ock om och till hvad belopp

i så fall särskildt arfvode för den fullmäktig, som erhöll dylikt uppdrag, syntes

böra ifrågakomma.

I anledning häraf hafva fullmäktige till en början meddelat, hurusom öfverinseendet

öfver Riksbankens pappersbruk, efter att från detsammas anläggning år 1755

hafva till år 1772 varit anförtrodt kommissariatet i Riksbanken, sistnämnda år öfverflyttades

till fullmäktige, hvilka sedan dess samfäldt utöfvat tillsynen vid bruket,

jemte det att från år 1789 det speciella inseendet öfver detsamma varit uppdraget

en af fullmäktige, soin för detta bestyr erhållit särskild godtgörelse. Denna utgick

ursprungligen med 100 r:dr banko “i ett för allt för resor och omkostningar“, men

höjdes vid 1828—''1830 årens riksdag till 300 r:dr banko såsom “ersättning för dervid

förefallande kostnader i afseende på nödvändiga resor fram och åter", hvartill vid

1840—1841 årens riksdag lades särskild “ersättning efter räkning för kostnader i

och för den inspekterande fullmäktigens vivre och logis under vistandet å Tumba“.

Vid 1856 1858 årens riksdag blef, med bibehållande af nyssnämnda bestämmelse

i afseende å godtgörelse för kostnaderna under vistelsen vid bruket, ersättningsbeloppet

till den inspekterande fullmäktigen bestämdt till 500 r:dr riksmynt, med dervid

tillagd skyldighet för bemälde fullmäktig att eu gång i månaden eller oftare,

om så erfordrades, besöka bruket. Härvid förblef tills vid 1867 års riksdag beslut fattades

om utseende af två deputerade bland fullmäktige för handhafvande af den dagliga

förvaltningen inom Riksbanken, i sammanhang hvarmed det speciella inseendet öfver

bruket ålades en af desse deputerade, och den med detta bestyr förenade särskilda

godtgörelse borttogs, endast att i bankoreglementet bibehölls bestämmelsen

derom, att “kostnaden för deputerades vistande å Tumba bruk skall af brukskassan

godtgöras-1, hvilken bestämmelse vid 1873 års riksdag jemväl ur reglementet

uteslöts.

Beträffande sjelfva saken hafva fullmäktige anfört, att då å ena sidan i betraktande

toges de maktpåliggande och ansträngande göromål, som åligga fullmäktiges

deputerade och hvilka numera fordrade deras dagliga närvaro i banken, samt

å andra sidan hänsyn toges till det med utvidgningen af Riksbankens pappersbruk

allt mera framträdande behofvet af en noggrann och omsorgsfull tillsyn öfver det
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

9

samma, fullmäktige icke kunde annat än finna, det en ömsesidig fördel för Riksbanken

och Tumba bruk bereddes, i händelse de fullmäktige, hvilka hafva deputeradegöromål

sig anförtrodda, befriades från inseendet öfver pappersbruket och den

närmare tillsynen öfver detsamma i stället förflyttades på någon af öfrige fullmäktige,

som kunde finnas dertill lämplig; hvarjemte rörande frågan om arfvode till

den, som erhölle detta bestyr, fullmäktige uttalat den mening, att en sålunda förändrad

anordning skäligen syntes påkalla, att denne inspekterande fullmäktig, som

genom nämnda uppdrag blefve betydligt mera upptagen än öfrige fullmäktige ej blott

af tätare besök vid bruket utan äfven af handläggandet i öfrigt af åtskilliga detsamma

rörande angelägenheter, tilldelades godtgörelse, hvilken med afseende å uppdragets

större omfattning numera, fullmäktige funno sig böra föreslå till 1,000 kronor,

förutom ersättning för resorna till och från bruket.

Hvad sålunda föreslaget blifvit har Utskottet funnit sig böra i så väl ena

som andra hänseendet biträda och hemställer derföre,

6:o

att § 42 i bankoreglementet måtte sålunda ändras, att

orden i mom. 1 “äfvensom öfver Tumba pappersbruk “utgå; att,

med bibehållande af 2 och 3 momenten i samma § oförändrade,

ett nytt moment må såsom det 4:de införas, deruti bestämmelse

meddelas om utseende af en fullmäktig för att utöfva tillsyn

öfver Tumba pappersbruk samt inför fullmäktige föredraga bruket

rörande ärenden; att det nuvarande 4:de momentet i § med

ett mindre tillägg i afseende å den inspekterande fullmäktigen

vid Riksbankens pappersbruk bibehålies såsom § 5; samt att i

följd deraf förberörda § 42 i bankoreglementet må erhålla följande

förändrade lydelse:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig

två deputerade, hvilka det åligger att, i

öfverensstämmelse med bankoreglementet

och den instruktion, som af fullmäktige

fastställes, samt i öfrigt efter af fullmäktige

bestämd fördelning af göromålen

dem emellan, föredraga ärendena inför

fullmäktige, tillse utförandet af fullmäktiges

beslut, verkställa köp och försäljning

af utländska vexlar med hvad dertill

hörer, utöfva tillsyn öfver göromålen

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 8 Sami.

Mom. 1. Fullmäktige utse inom sig

två deputerade, hvilka det åligger att i

öfverensstämmelse med bankoreglementet

och den instruktion, som af fullmäktige

fastställes, samt i öfrigt efter af fullmäktige

bestämd fördelning af göromålen

dem emellan, föredraga ärendena inför

fullmäktige, tillse utförandet af fullmäktiges

beslut, verkställa köp och försäljning

af utländska vexlar med hvad dertill

hörer, utöfva tillsyn öfver göromålen

1 Afl. 6 Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

inom Riksbanken äfvensom öfver Tumla

pappersbruk och Riksbankens tryckeri,

samt handhafva den löpande förvaltningen

i öfrigt.

Mom. 2. Derjemte utse fullmäktige,

likaledes inom sig, en vikarierande deputerad,

hvilken det åligger att under den

tid, då ordinarie deputerad åtnjuter ledighet,

äfvensom vid tillfälligt förfall för

någon af deputerade, fullgöra dennes åligganden.

Mom. 3. Ordinarie deputerade ega

åtnjuta ledighet hvardera en och en half

månad årligen.

Mom. 4. De till fullmäktige och

deras deputerade utgående aflöningsförmåner

äro bestämda i den af Riksdagen

faststälda aflöningsstat.

inom Riksbanken och Riksbankens tryckeri,

samt handhafva den löpande förvaltningen

i öfrigt.

Mom. 2. Derjemte utse fullmäktige,

likaledes inom sig, en vikarierande deputerad,

hvilken det åligger att under den

tid, då ordinarie deputerad åtnjuter ledighet

äfvensom vid tillfälligt förfall för

någon af deputerade, fullgöra dennes åligganden.

Mom. 3. Ordinarie deputerade ega

åtnjuta ledighet hvardera en och en half

månad årligen.

Mom. 4. Fullmäktige utse, likaledes

inom sig, ock bland dem, hvilka ej bestrida

deputeradegöromål, en fullmäktig

för att enligt meddelade föreskrifter utöfva

tillsyn öfver Tumba pappersbruk

samt inför fullmäktige föredraga bruket

rörande ärenden.

Mom. 5. De till fullmäktige och

deras deputerade samt den fullmäktig, som

besörjer tillsynen vid Riksbankens pappersbruk,

utgående aflöningsförmåner äro bestämda

i den af Riksdagen faststälda aflöningsstat.

Under förutsättning af bifall härtill, har Utskottet här nedan föreslagit det

tillägg i aflöningsstaten för Riksbanken, som af samma framställning föranledes.

Under de hos Utskottet rörande bestämmelserna i gällande bankoreglemente

hållna öfverläggningar har förslag blifvit väckt om dels öfverflyttande på

fullmäktige i Riksbanken af den Utskottet i 5 § af dess instruktion medgifna rätt

att bevilja Riksbankens gäldenärer förlängning i den föreskrifna tiden för deras

skulders betalande utan minskning eller afskrifning i sjelfva fordringsbeloppet,

dels ock om bemyndigande för fullmäktige att för Riksbankens räkning antaga

framstäldt förslag om afveckling genom administration utan bringande till konkurs

af de gäldenärers affärer, som för tillfället blifvit urståndsatte att fullgöra

sina förbindelser.

Enligt Utskottets till fullmäktige i Riksbanken derom gjorda framställning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

11

hafva fullmäktige öfver detta förslag afgifvit utlåtande och dervid jemväl öfverlemnat

dels protokollsutdrag, innefattande den särskilda mening två utaf fullmäktige,

Herr Doktor J. W. Arnberg och Herr Grosshandlanden C. A. Lindroth i frågan

afgifvit, dels Ombudsmannens vid Riksbankens hufvudkontor af fullmäktige

infordrade yttrande i ämnet.

Utskottet, som funnit ifrågavarande förslag vara för såväl Riksbanken som

affärsrörelsen i landet af den vigt och betydelse, att det bör vinna godkännande

och af sådan anledning gjort nedan intagna framställning om ändring och tillägg

i gällande bankoreglemente, har funnit sig böra gifva Riksdagen fullständig del af

de skäl, hvilka blifvit i ofvanberörda yttranden såväl för som emot förslaget i

dess helhet anförda, och får derföre till en början här intaga samma yttranden,

så lydande:

l:o Ombudsmannens vid hufvudkontor et yttrande:

»I afseende på frågan om bemyndigande för bankofullmäktige att, för Riksbankens

räkning, antaga framstäldt förslag om afveckling genom administration af

sådana gäldenärers affärer, som för tillfället blifvit urståndsatte att sina förbindelser

fullgöra, torde få erinras, att här i landet icke finnes någon lag, som föreskrifver,

huru vid utredning af gäldbundet bo genom administration skall förfaras;

hvaraf följer, att vid hvarje tillfälle, då förslag af omförmälda beskaffenhet väckes

och af fordringsegare bifalles, det tillhör dessa att öfverenskomma om och stadga

de vilkor, hvarunder administrationen skall bringas till utförande. Men att på förhand

så noga afväga och bestämma vilkoren, att de blifva rätt tillämpliga på

hvarje särskild! under administrationens fortgång sig yppande fall, torde, åtminstone

när förhållandena i boet äro af mera invecklad art, knappast blifva möjligt;

och saknaden af alla lagbestämmelser rörande sättet och ordningen för pröfning

och afgörande af de tvistefrågor, som sålunda kunna mellan fordringsegarne uppstå,

kan understundom ej förfela att göra sådana frågors bedömande vanskligt

och någon gång verka äfven derhän, att en fordringsegares rätt, der den göres

beroende af öfrige borgenärers beslut, kommer att i betänklig mån åsidosättas.

I betraktande häraf synes det vara mest välbetänkt, att det bemyndigande,

som nu blifvit inom Banko-Utskottet ifrågasatt att åt bankofullmäktige öfverlemna,

inskränkes dertill, att fullmäktige må ega att under förbehåll, som af dem anses

vara för Riksbanken betryggande, medgifva anstånd med betalningen af förfallen

fordran, hvarigenom ändamålet att utan konkursförvaltning åstadkomma utredning

af ett gäldbundet bo kan vinnas, utan att Riksbanken behöfver ingå på det vid

administrationer merendels nödvändiga vilkoret att i och för affärernas afveckling

besluta om penningelåns upptagande för administrationens räkning med dermed

förbunden ansvarighet, som för dem, hvilka i beslutet deltagit, kan blifva förlustbringande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

2:o Riksbankssfyrelsens yttrande:

»Då den ifrågastälda öfverflyttningen till fullmäktige af den Banko-Utskottet,

såsom ofvan förmälts, tillkommande rättighet att besluta i fråga om förlängning

i den föreskrifna tiden för betalande af skuld till Riksbanken, ostridigt skulle

medföra den fördel, att en åtgärd, som under vissa förhållanden kan lända Riksbanken

till nytta och som redan nu kan utan framställning till Riksdagen ega

rum, må kunna vidtagas äfven under den tid af året, då Banko-Utskottet icke är

samladt, finna fullmäktige sig böra tillstyrka den i sådant afseende gjorda framställningen.

Skulle i öfverensstämmelse med denua fullmäktiges åsigt en sådan rätt

blifva fullmäktige i bankoreglementet uttryckligen lernnad, synes åter någon bestämmelse

i fråga om rätt för fullmäktige att medgifva s. k. afveckling genom

administration.af ett gäldbundet bo, deri Riksbanken är fordringsegare, icke vara

erforderlig. Ändamålet med utredning af en gäldenär affärer, på sätt med en

dylik förvaltning åsyftas, lärer väl icke kunna vara något annat, än att dymedelst

bereda en fördelaktigare realisation af boets tillgångar och sålunda ett gynsammare

resultat för borgenärerne i afseende å deras fordringars utbekommande, än

som skulle kunna ernås, derest gäldenären blefve försatt i konkurstillstånd. Då

nu fullmäktige, i händelse rättighet dem lemnas att besluta i fråga om betalningsanstånd

för Riksbankens gäldenärer, hvarken kunna eller böra sådant anstånd

medgifva, derest icke utsigterna för borgenärerne att utbekomma sin fordran skäligen

kunna antagas derigenom blifva större, men för sådant ändamål tvifvelsutan

i många, kanske i de flesta fall erfordras, att det gäldbundna boet öfverlemnas till förvaltning

af andra personer än gäldenären, åligger det naturligtvis fullmäktige, utan att

särskilt stadgande derom meddelas, att föreskrifva vidtagande af en dylik förvaltningsatgärd,

likasom att inom området för sin befogenhet bestämma de visserligen

fyrfaldiga vilkor i öfrigt, livilka för betalningsanståndets meddelande

kunna finnas af förhållandena i hvarje särskildt fall påkallade.

Fullmäktige, som sålunda finna det med förevarande förslag afsedda syftemål

i icke ringa utsträckning kunna vinnas, utan att i bankoreglementet någon

särskild bestämmelse meddelas om bemyndigande för fullmäktige att bevilja »afveckling

genom administration», hvilket uttryck, innan dess rättsliga betydelse

blifvit fullständigt utredd och måhända genom nya lagstadganden fullkomligt bestämd,

icke torde i och för sig för fullmäktige medföra någon viss utvidgad befogenhet

och således icke heller böra i bankoreglementet inrymmas, få med afseende

å hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrka, att bankoreglementets § 49 mom. 1,

hvarest bestämmelsen i fråga torde hafva sin rätta plats, måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

»Fullmäktige berättigas att, efter noggrann pröfning af

omständigheterna i hvarje särskildt fall, såväl lemna Riksban
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12. 13

kens gäldenärer förlängning i den föreskrifna tiden för betalande

af deras skulder till Riksbanken, som ock bevilja de

Riksbankens gäldenärer, hvilka till borgenärers förnöjande sin

egendom afträdt, ackord vid liqviden af deras skulder till

Riksbanken. I annat än sistomförmälda fall må fullmäktige

deremot icke efterskänka något» etc.

och 3:o Det från bankstyrelsens beslut afvikande, utaf två styrelseledamöter

afgifna särskilda yttrande:

»Jemte det vi instämma i hvad som blifvit yttradt och föreslaget beträffande

lämpligheten deraf, att den Banko-Utskottet nu lemnade rätt att bevilja Riksbankens

gäldenärer förlängning i den föreskrifna tiden för deras skulders betalande

måtte öfverflyttas till bankofullmäktige, anhålla vi få uttala den åsigt att, på det

alla de fördelar, som af denna öfverflyttning förväntas, verkligen må kunna vinnas,

i reglementet bör intagas en bestämd föreskrift äfven derom, att fullmäktige

ega rätt medgifva ett gäldbundet bos afveckling genom administration, Det äi

nemligen klart att, såsom af bankofullmäktige redan blifvit antydt, ändamålet med

ett beviljadt betalningsanstånd ofta måste vara att möjliggöra en sådan afveckling,

men då densamma icke sällan förutsätter, såsom erfarenheten redan lärt,

äfven andra medgifvanden än det af endast betalningsanstånd, lär med skäl böra

befaras, att Riksbankens styrelse af bristande fullmakt att sådana medgifvanden

bevilja kan blifva nödsakad att afvecklingeu förvägra eller, af nödtvungen underlåtenhet

att öfverenskommelsen derom öppet biträda, densamma omöjliggöra. Att

derigenom Riksbanken sjelf, der den är i större eller mindre grad oprioriterad

fordringsegare, kan komma att utsättas för förluster, som kunnat och bort undvikas,

lärer icke behöfva framhållas, under det å andra sidan faran af att lemna

Riksbankens styrelse en dylik fullmakt icke bör anses särdeles vådlig, då den ju

endast innebär ett bemyndigande att i ifrågavarande afseende så bestämma, som

efter noggrann pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall synes lämpligast

och fördelaktigast, och äfven detta bemyndigande icke heller efter vår

åsigt hör innefatta rätt, att något eftergifves af Riksbankens fordran till kapita

eller ränta.

I enlighet härmed anse vi § 49 af nu gällande bankoreglemente böra erhålla

följande förändrade lydelse:

Mom. 1. Fullmäktige berättigas att efter noggrann pröfning af omständigheterna

i hvarje särskildt fall såväl bevilja Riksbankens gäldenärer förlängning i

den föreskrifna tiden för betalande af deras skulder till Riksbanken, som ock att,

der sådant anstånd beviljats, vidtaga de åtgärder och lemna dej medgifvanden,

som kunna befinnas nödiga för utredning af gäldenärens bo, annorlunda än genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

''4 Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

boets afträdande till konkurs; dock att någon eftergift af Riksbankens fordran till

kapital eller ränta dervid icke får ega rum.

Mom. 2. Likaledes berättigas fullmäktige att, der efter noggrann pröfning

skäligt finnes, bevilja de riksbankens gäldenärer etc. (lika med nuvarande mom. 1).

Mom. 3 lika med nuvarande mom. 2.

Den dagliga erfarenheten ger vid handen, att det sätt för realisering af

ett gäldbundet bo, som måste ega rum, då detsamma blifvit till konkurs afträdt,

ofta är långt ifrån det lämpligaste, vare sig för tillgodogörande af egendomens

verkliga värde eller för ett behörigt tillgodoseende af borgenärernes äfvensom

gäldenärens deraf beroende rätt. Synnerligast framträder detta förhållande vid

tillfällen af större rubbningar och trångmål inom handels- och industriverlden med

dervid följande fallissementer. Försök hafva derföre äfven i vårt land på senare

tider blifvit gjorda att vid iuträffade mera betydande betalningsinställelser föreinträdandet

af konkurs och i stället åvägabringa enskild uppgörelse mellan

gäldenären och samtlige fordringsegarne medelst beredande af någon tids anstånd

med liqviderandet af gäldenärens skulder samt hans affärers afveckling genom administiation;

och har vid tillfällen, da sådan uppgörelse kommit till stånd, densamma,

såsom nogsamt kändt är, för såväl fordringsegarne som gäldenärerne i

allmänhet visat sig fördelaktig. Det torde ock kunna med temlig visshet antagas,

att äfven för framtiden detta förfaringssätt skall komma att anlitas; och det har

derföre synts Utskottet angeläget, att något hinder icke må finnas för Riksbanken

att i sådana bo, der den är fordringsegare, kunna med samtlige öfrige borgenärer

lemna medgifvanden, hvarigenom gemensam fördel kan befrämjas. För närvaiande

finnes i sådant hänseende några andra bestämmelser icke meddelade, än

att, såsom ofvan är nämndt, Banko-Utskottet blifvit i 5 § af dess instruktion bemyndigadt

medgifva “förlängning i den föreskrifna tiden för skulds betalande till

Riksbanken, utan minskning eller afskrifning i sjelfva fordringsbeloppet.“ Då nu

Banko-Utskottet icke utöfvar sin verksamhet mer än några månader hvarje år,

har det synts Utskottet vara med eu obestridlig fördel förenadt att denna rätt till

meddelande af betalningsanstånd varder från Utskottet till Riksbankens styrelse

öfverflyttad. Härmed är dock efter Utskottets uppfattning icke tillfyllest sörj dt för

denna angelägenhets ordnande. Otvifvelaktigt erfordras mången gång för åstadkommande

af ett tillfredsställande resultat utaf ett lemnadt betalningsanstånd att

det gäldbundna boets förvaltning och utredning öfverlemnas åt särskilde utaf

borgenärerne utsedde ombud, hvilka af fordringsegarne i boet erhålla iämp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

15

liga och erforderliga föreskrifter i afseende å uppdragets omfång och beskaffenhet.

Att bekläda fullmäktige i Riksbanken med rättighet att jemte öfrige fordringsegare

i ett gäldbundet bo besluta om en dylik administration, i syfte att

dymedelst för samtlige undvika förluster, kan Utskottet icke finna med äfventyr

eller våda förenadt, då ju desse Riksdagens förtroendemän hvarken må antagas

vilja eller kunna utan omsorgsfull pröfning af omständigheterna i hvarje särskilt

fall för Riksbankens räkning medgifva en sådan administration, och bemyndigandet

under alla förhållanden icke bör innefatta rätt för fullmäktige att till

kapital eller ränta eftergifva något af Riksbankens fordran. Kommer med afseende

å hvad sålunda blifvit anfördt ett dylikt bemyndigande att fullmäktige lemnas,

bör detsamma, enligt Utskottets åsigt, med bestämda ordalag i reglementet

för Riksbankens styrelse och förvaltning intagas, ty Utskottet kan icke dela pluralitetens

af fullmäktige åsigt, att detta bemyndigande ligger inrymdt i rättigheten

att meddela betalningsanstånd, utan delar i det hänseendet helt och hållet reservanternes

här ofvan omförmälda mening, äfvensom Utskottet, lika med dem, finner

den betänklighet öfrige fullmäktige hysa mot införande i sagda reglemente af

uttrycket “afveckling genom administration1'' kunna undanrödjas dermed att i stället

användas ord, som tydligen innefatta hvad med det nu ifrågastälda bemyndigandet

afses.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet:

7:o

att § 49 i bankoreglementet må erhålla följande förändrade

lydelse:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Mom. 1. Fullmäktige berättigas att,

efter noggrann pröfning af omständigheterna

i hvai’je särskildt fall, bevilja

de Riksbankens gäldenärer, som till

borgenärers förnöjande sin egendom afträda

ackord vid liqviden af deras skulder

till Riksbanken, men ega för öfrigt

icke att efterskänka något af hvad enligt

gifna föreskrifter och gällande författningar

bör erläggas, utan skola alla

frågor om eftergift underställas nästblifvande

Banko-Utskott till afgörande i

den ordning, instruktionen för detta Utskott

stadgar.

Mom. 1. Fullmäktige berättigas att,

efter noggrann pröfning af omständigheterna

i hvarje särskildt fall, såväl bevilja

Riksbankens gäldenärer förlängning

i den föreskrifna tiden för betalande af

deras skulder till Riksbanken, söm och

att, der sådant anstånd beviljats, vidtaga

de åtgärder och lemna, de medgifvanden,

som kunna befinnas nödiga för förvaltning

och utredning af gäldenävcns bo

annorlunda än genom detsammas afträdande

till konkurs, dock att någon eftergift

af Riksbankens fordran till kapital

eller ränta dervid icke får ega rum.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

Mom. 2. Likaledes berättigas fullmäktige

att, der efter noggrann pröfning

skäligt finnes, beviljade Riksbankens gäldenärer,

som sin egendom till konkurs

afträda ackord vid liqviden af deras

skulder till Riksbanken.

Mom. 3. I annat än det i nästföregående

mom. 2 omförmälda fall må fullmäktige

icke efterskänka något af hvad

enligt gifna föreskrifter och gällande

författningar bör erläggas, utan skola

alla frågor om eftergift underställas

nästblifvande Banko-Utskott till afgörande

i den ordning, instruktionen för

detta Utskott stadgar.

Mom. 4. Lika med nuvarande mom. 2.

I afseende å de i §§ 69 och 70 af bankoreglementet förekommande bestämmelser

angående tjenstemannabiträdena vid Riksbankens hufvudkontor i följd af köp

och försäljning derstädes af utländska vexlar, hafva fullmäktige hos Utskottet gjort

skriftlig framställning, den Utskottet anser sig böra ordagrant intaga, så lydande:

“Jemlikt mom. 5 § 70 af gällande reglemente för Riksbankens förvaltning ega

deputerade att antaga och entlediga biträden för de göromål och bestyr, som härflyta

af utländska vexlare köp och försäljning, samt jemlikt mom. 2 § 69 att tilldela

dessa biträden lämpliga arfvoden. Biträdena inom kontoret för de utländska vexelaffärerna

äro sålunda icke upptagna i Riksbankens stat och derigenom beröfvade de

förmåner i afseende å pension och förbättrade vilkor efter längre väl vitsordad

tjenstgöring, som äro Riksbankens öfrige tjensteman tillförsäkrade. Ett sådant undantag

till dessa biträdens skada kan dock icke vara betingadt af göromålens beskaffenhet

inom detta kontor, enär dessa göromål måste för banken och dess ändamål

anses lika vigtiga och nödiga som de öfriga, hvarjemte de från de handläggandes

sida fordra icke mindre ordentlighet och duglighet samt ett ofta mera ansträngdt

arbete, än af öfriga Riksbankens tjensteman i vanliga fall begäres.

Det undantagsförhållande, i hvilket expeditionen inom detta kontor i anförda

fall blifvit stäld, har derjemte vållat ett annat sådant, som fullmäktige icke

anse fullt lämpligt. För all tjenstgöring inom Riksbankens öfriga kontor gäller nemligen

den i tjenstgöringsstadgarne faststälda regeln, att inom hvarje kontor äro

den eller de derstädes anstälda förmännen, de må nu kallas kommissarie, sekreterare,

ombudsman eller kamrerare, ansvarige för göromålens ordentliga besörjande,

samt att de kontroller och den tillsyn stadgarne föreskrifva blifva noggrant efter

Mom. 2. Fullmäktige ega att så väl

för hufvudkontoret, som, på förslag af

vederbörande styrelse, för afdelningskontoren

bestämma, hvilka såsom osäkra

ansedda fordringar skola föras inom linien

i räkenskaperna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

följda, äfvensom att tjenstemännen i öfrigt äro hvar för sig ansvarige för hvad

hvar och en af dem tillhör att verkställa, granska eller vårda. För handläggningen

af göromålen härrörande af utrikes vexelärenden gäller icke denna regel, och

finnes intet tjenstgöringsreglemente, emedan biträdena vid detsamma icke ansetts

tillhöra Riksbankens tjensteman. .

Dessa göromål äro likväl af så grannlaga beskaffenhet och derjemte i man

af vårt lands lifligare och mångsidigare beröring med utlandet så tilltagande i betydenhet

och omfång, att det för bankens intresse måste anses angeläget, att dessa

undantagsförhållanden nu upphöra. Följande siffror torde härvid få återkallas i

såldes vexlar.

köptes vexlar.

1875 st.

5,928

2,987

1876 „

8,306

3,014

1877 „

8,579

3,500

omsättningssumma.

159.000. 000

194.000. 000

173.000. 000;

samt derjemte erinras, au goromaieu vru ucuu<» ”------ :

allenast köp och försäljning af vexlar, utan samtliga bankens utländska attarer i

alla deras olika former. Under sådana förhållanden hafva fullmäktige ansett både

rättvisast och lämpligast, att besörjande! af dessa. göromål uppdrages åt ett särskilt

kontor, och de dervid tjenstgörande upptagas i Riksbankens stat, hvar och en

i den grad och med densamma följande förmåner, som kunna anses motsvara

qvaliteten af hans göromål, samt att äfven för detta kontors tjensteman intagas i

tjenstgöringsreglementet föreskrifter i afseende å ansvar, fördelning af göromålen

Med afseende å nuvarande förhållanden och rörelsens omfång anse fullmäktige

det afsedda syftemålet lättast kunna vinnas sålunda, att

l:o Såsom förman för “kontoret för Riksbankens utrikes affärer» anställes en

tjensteman i 3:dje graden med lön och förmåner såsom öfrige tjensteman inom

samma grad, samt, om och så länge han såsom kassör tjenstår, med missräkningspenningar

i likhet med öfrige kassörerne inom hufvudkontoret;

2:o en tjensteman af andra graden och med denna grads löneförmånei att

tjenstgöra såsom bokhållare och bestrida den inrikes brefvexlingen.

Biträdet för den utrikes brefvexlingen torde deremot lämpligast böra bibehållas

på extra stat, emedan eu dertill qvalificerad person kan behöfva tagas äfven

utom banken och hans arbete derjemte naturligen alltid noga öfvervakas af deputeraden

för utrikes vexelärendena, hvilken sjelf underskrifver alla bref.

Då på senare tider Riksbanken börjat på anmodan af en eller annan af dess

utrikes korrespondenter för desamma besörja inkasseringar, torde fullmäktige äfven

få utbedja sig rätt att för dessa bestyr, hvilka ju närmast äro att förlikna med

kommissionsanstaltens, få tilldela biträdena något särskild! mindre arvode, hvilket

Bil,, till Rikad. Prof. 1878. 6 Sami 1 Afd. 6 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

torde komma att fullt motsvaras af den kommission, som för inkasseringarne belastas.

Det skulle sålunda icke ådraga Riksbanken någon ny kostnad, men bör

anses väl betingadt af det icke obetydligt ökade både ansvar och arbete, som dessa

bestyr föranleda.

Fullmäktige anhålla få nämna, att genom sådant ordnande af expeditionen

inom nu ifrågavarande kontor Riksbankens kostnader för de utländska affärernas

besörjande icke i någon mån komma att ökas öfver de nuvarande, emedan de arvoden,

som nu efter sorgfällig pröfning ansetts böra tilldelas biträdena, uppgå till

fullt de belopp, hvartill löne- och andra förmåner enligt nu förelagda förslag skulle

komma att stiga."

Vid förehafvande af detta ärende har Utskottet funnit sig böra på de af

fullmäktige anförda skäl till deras ifrågavarande framställning tillstyrka bifall och

hemställer fördenskull,

8:o

att § 69 mom. 2 och § 70 mom. 5 i gällande reglemente för

Riksbankens styrelse och förvaltning må erhålla följande förändrade

lydelse:

§ 69 mom. 2.

Nuvarande lydelse:

Utöfver hvad denna stat upptager

ega fullmäktige att tilldela lämpliga arvoden

såväl åt de tjenstemän, hvilka biträda

deputerade med göromål och bestyr

i och för vexlars köp och försäljning,

som ock åt de tjenstemän, hvilka erhålla

uppdrag att handhafva de göromål, som

härflyta af stadgandet i § 35, mom. 1 här

ofvan.

Likaledes ega fullmäktige att vid

hufvudkontoret utöfver stat till vaktmästare

i och för tjenstgöring vid brandanstalterna

och nattbevakningen meddela

de arvoden fullmäktige finna skäliga.

§ 70 mom. 5.

Deputerade ega att antaga och entlediga

behöfliga biträden för de göromål

och bestyr, som härflyta af vexlars köp

och försäljning; börande deputerades åtgärder

härvid hos fullmäktige anmälas,

§ 69 mom. 2

Föreslagen lydelse:

Utöfver hvad denna stat upptager

ega fullmäktige tilldela arvoden såväl åt

i staten icke uppförda biträden inom kontoret

för Riksbankens utrikes affärer samt

för kommissionsgöromålen inom detta

kontor, som ock åt de tjenstemän, hvilka

erhålla uppdrag att handhafva de göromål,

som härflyta af stadgandet i § 35

mom. 1 här ofvan.

Likaledes ega fullmäktige att vid hufvudkontoret

utöfver stat till vaktmästare

i och för tjenstgöring vid brandanstalterna

och nattbevakningen meddela de

arvoden, fullmäktige finna skäliga.

§ 70 mom. 5.

Deputerade ega antaga och entlediga

i staten icke uppförda behöfliga biträden

inom kontoret för Riksbankens utrikes

affärer; börande deputerades åtgärder

härvid hos fullmäktige anmälas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

19

Till de i händelse af bifall till denna Utskottets hemställan erforderliga ändringar

i Riksbankens aflöningsstat finnas förslag här nedan af Utskottet uppgjorda.

Vid slutet af nu gällande bankoreglemente finnes intaget ett så lydande öfvergångsstadgande:

“För de lån med omsättningsrätt, som vid tiden för tillämpningen

af de nya stadgandena rörande lån med afbetalningsrätt redan äro utgifna, gälle

fortfarande de uti § 32 af bankoreglementet den 20 Maj 1874 gifna bestämmelser".

Då vid det förhållande ätt slutbetalning af de senast utgifna lånen med omsättningsrätt

skall, der den icke redan egt rum, vara versktäld innan nytt bankoreglemente

kan komma att utfärdas, hemställer Utskottet:

9:o

att nyssberörda öfvergångsstadgande må ur bankoreglementet

uteslutas.

Utskottet öfvergår nu till afgifvande af förslag till de ändringar i gällande

aflöningsstat för Riksbanken, hvilka betingas dels af Utskottets ofvan omförmälda hemställanden,

dels ock af de framställningar om löneförhöjning eller annan ändring i

sagda stat, hvilka blifvit af fullmäktige eller eljest hos Utskottet gjorda och befunnits

vara af beskaffenhet, att Utskottet ansett sig böra samma framställningar understödja.

Dervid får Utskottet i främsta rummet, med antagande att de här ofvan under

mom. 6:o föreslagna förändrade bestämmelserna rörande den närmare tillsynen

genom fullmäktige vid Riksbankens pappersbruk vinner Riksdagens godkännande,

hemställa,

10:o

att i gällande aflöningsstat för Riksbanken må under rubriken

“A. Fullmäktige i Riksbanken" till nuvarande bestämmelser göras

ett tillägg af följande lydelse:

“samt derförutom den fullmäktig, som besörjer tillsynen

vid Riksbankens pappersbruk — kr. 1,000."

Vidare, och under förutsättning att Utskottets likaledes här ofvan, under mom.

7:o, omförmälda förslag till förändrad anordning af bestyret med Riksbankens utrikes

affärer af Riksdagen bifalles, hemställer Utskottet såsom följd deraf,

ll:o

att i aflöningsstaten under rubriken “B. Hufvudkontoret i Stockholm"

måtte få uppföras såväl i andra graden “tjugo" och i

tredje graden “sex" tjensteman i stället för deri nu upptagna

respektive “nitton" och “fem", äfvensom att i den under samma

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banko- Utskottets Memorial N:o 12.

rubrik förekommande titeln “missräkningspenningar“ orden “till

kassörerne, hvarje...................................................... kr. 1,500“,

måtte få utbytas mot orden: “till kassörerne samt till den tjensteman,

som inom kontoret för Riksbankens utrikes affärer bestrider

kassörsgöromål, hvarje ................................. kr. 1,500“.

Under åberopande af de höga hyresprisen och lefnadskostnaderna här i hufvudstaden

samt svårigheten för att icke säga omöjligheten att, med afseende å skyldigheten

att hvarje söckendag i banken närvara från kl. half 10 f. m. till kl. 3 å 4

e. m. och turvis hvar tredje vecka dygnet om bestrida vaktgöring inom Riksbanken,

kunna förskaffa sig någon afsevärd biförtjenst, har största antalet eller 18 utaf de

vid Riksbankens hufvudkontor anstälde 21 ordinarie vaktmästare, med förmälan derjemte

att deras nuvarande löneförmåner icke på långt när vore tillräckliga för en

mindre familjs tarfliga bergning, uti en till Utskottet stöld och af fullmäktige öfverlemnad

skrift anhållit om någon förbättring i deras lönevilkor.

Enligt gällande aflöningsstat uppbär hvarje vaktmästare vid hufvudkontoret:

i lön ............................................................... 700 kronor och

i tjenstgöringspenningar................................ 100 „ 800 kronor.

hvilka belopp efter fem års ordinarie tjenst och derunder ådagalagdt

välförhållande kunna höjas till

lön .................................................................. 800 kronor och

tjenstgöringspenningar ................................. 200 „ 1,000 kronor.

Derjemte äro, efter hvad fullmäktige meddelat, åtskillige vaktmästare i åtnjutande

af särskilda arfvoden för bestyr vid Riksbankens brandanstalter såsom stationsmästare

och vice stationsmästare med resp. 100 kr. och 60 kr., hvarförutom de,

som äro bosatte i staden inom broarna, bekomma i hyresbidrag 75 kronor hvardera

årligen, hvilket dock mindre är att betrakta såsom en aflöningsförmån, än såsom

ersättning för den högre hyra, som måste betalas för rum i denna stadsdel, i jemförelse

med sådan i mera aflägset belägna trakter af hufvudstaden.

Likaledes utgå, såsom fullmäktige jemväl upplyst, särskilda ersättningsbelopp

dels med 300 kronor årligen till hvardera af de två vaktmästare, som ombesörja

brefs och paketers transporterande emellan Riksbanken och härvarande postanstalter,

dels ock med 400 kronor årligen för vaktmästaregöromålen vid Riksbankens utländska

vexelexpedition.

I sjelfva saken anföra fullmägtige följande:

“Det vore med tvekan som fullmägtige skulle anse sig kunna tillstyrka något afseende

å ifrågavarande ansökning, då dels vaktbetjeningens aflöningsvilkor så nyligen

som vid 1873 års riksdag blifvit reglerade och dels de belopp, som uppbäras, äro

jemförelsevis ej obetydliga: men de särskilda förhållanden som ega rum med vakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

21

betjeningen i Riksbanken göra dock att fullmägtige tro sig i någon män för sin del

kunna billiga den gjorda ansökningen.

Att en man med hustru och barn skall kunna ens torftligen försörja sig i

hufvudstaden med en årlig inkomst af allenast 1,100 kronor torde under närvarande

lefnadskostnader, då mer än tredjedelen af detta belopp åtgår till ensamt hyra för

en tarflig bostad, svårligen kunna påräknas. Möjlighet för personer, tillhörande vaktmästareklassen,

att bereda sig utkomst beror derför i väsentlig mån på ^förtjenst med

uppassning, vaktgöring vid teatrarne m. m. Från sådana biförtjenster äro emellertid

Riksbankens vaktmästare i väsentlig mån hindrade derigenom, att de turvis

hufva natt-tjenstgöring, hvarjemte dagligen efter expeditionstidens slut samt sön- och

helgdagar bankens hela bevakning under vanliga förhållanden uteslutande bvilar på

vaktbetjeningen.

Fullmägtige finna derjemte af lätt insedda skäl det vara eu ej ringa angelägenhet,

att vaktbetjeningen i en penningeinrättning af den beskaffenhet som Riksbanken

har sådana aflöningsvilkor, att den derigenom tryggas från de mest tyngande

lefnadsbekymren; och anse sig fullmägtige af dessa skäl böra hemställa, att lönen

för vaktmästarne vid hufvudkontoret måtte höjas med 100 kronor för hvardera

lönegraden".

Med afseende å de af fullmäktige såsom skäl för bifall till ifrågavarande

ansökning om löneförhöjning sålunda anförda förhallanden, har Utskottet funnit srg

böra densamma tillstyrka och hemställer derföre:

12:o

att aflöningsstaten för Riksbanken måtte, i hvad den rörer

vaktmästarne vid hufvudkontoret, erhålla följande förändrade lydelse:

Vaktmästarne, hvarje, lön...... kr. 800: —

tjenstgöringspenningar ............ » 100: — kr. 900: —

hvilka belopp efter fem års ordinarie tjenst

och derunder ådagalagdt välförhållande kunna höjas till:

lön ............................................. kr, 900: —

tjenstgöringspenningar............... » 200: — kr. 1,100: —

I en till Utskottet ingifven skrift har styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen

vid afdelningskontoret i Malmö Th. Lundqvist gjort hemställan om förhöjning

af de honom i nämnda egenskap tillkommande aflöningsförmåner. Såsom

skäl för denna ansökning är af sökanden hufvudsakligen anfördt, att, sedan han år

1859 förordnades till bankoombud vid afdelningskontoret i Malmö hafva i följd af

åtskilliga anförda omständigheter de med befattningen förenade inkomster nedgått

och rörelsen deremot utvidgats såväl i qvantitativt som qvalitativt hänseende. So
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

kanden anser sina göromål lika med dem, som tillkomma de vid upp- och utlåningsrörelsen

inom hufvudkontoret anstälde kommissarierne, hvarjemte han har att deltaga

i pröfningen och besluten öfver diskonterings-, utlånings- och kreditivansökningar,

hvilka göromål vore af den största vigt samt, förutom besvär, förorsakade mycken

omtanke och stundom bekymmer, och anser han billigheten tala derför att arfvodet

för handhafvandet af den dagliga förvaltningen vid afdelningskontoret i Malmö, oberäknadt

arfvodet såsom ledamot i styrelsen, höjdes till lika belopp med en äldre

kommissaries löneinkomster, minskadt med hvad som kan anses motsvara fördelen

af fri bostad och vedbrand.

Enligt gällande aflöningsstat uppbär den styrelseledamot, som handhafver den

dagliga förvaltningen vid nämnda kontor, tillhopa 5,000 kronor om året, jemte fri

bostad och vedbrand, mot skyldighet att vid behof upplåta rum för styrelsens sammanträden

; och har han för senaste året derjemte haft en ytterligare inkomst genom

det arfvode, som fullmäktige, med stöd af § 65 mom. 2 i bankoreglementet, anvisat

för bestyret med inköp af utrikes vexlar under nämnda år.

Uti infordradt yttrande öfver ansökningen i fråga hafva fullmäktige anfört,

hurusom af de från afdelningskontoret i Malmö inkomna berättelser framginge, att

rörelsen vid detsamma år ifrån år ökats, och redan häruti syntes fullmäktige förefinnas

giltigt skäl att tillse, det åtminstone icke förminskning måtte ega rum i löneförmånerna

för den utom allt tvifvel synnerligen vigtiga befattningen med handhafvandet

af den dagliga förvaltningen med dess fyrfaldiga bestyr och hvilken fullt

toge i anspråk en persons hela och odelade verksamhet. Denne styrelseledamot

innehade icke, i likhet med Riksbankens tjensteman, ordinarie plats. Han vore underkastad

årligt omval och hade ej pensionsrätt, om ock sådan tillkomme nuvarande

innehafvaren på grund af förut innehafd tjenst i banken. Billigheten syntes derföre

fordra, att han sattes i tillfälle att något sörja för sin ålderdom eller en möjligen

efterlemnad familjs bergning. I betraktande af dessa omständigheter och med fästadt

afseende å det sätt, hvarpå andra större bankinrättningar godtgjorde innehafvare af

befattningar af motsvarande vigt och betydelse, hölle fullmäktige före, att dessa befattningar

borde så tillgodoses, hvad aflöningsvilkoren beträffar, att de kunde blifva

någorlunda eftersträfvansvärda för fullt lämpliga personer. Ehuru således, enligt

fullmäktiges åsigt, någon förhöjning i nu ifrågavarande aflöningsvilkor skäligen borde

ega rum, ansåge fullmäktige den dock åtminstone för närvarande icke behöfva blifva

så betydlig som i ansökan är antydt. Om, med bibehållande af nu utgående styrelseledamotsarvode,

1,800 kronor, arvodet för handhafvandet af den dagliga förvaltningen

höjdes från 3,200 till 4,000 kronor, blefve det kontant utgående aflöningsbeloppet

5,800 kronor och om, såsom billigt syntes, fri bostad med vedbrand beräknades

till 1,200 kronor, skulle samtliga aflöningsförmånerna kunna beräknas till

7,000 kronor, eller just samma belopp, hvartill de uppginge för en äldre kommissarie

vid hufvudkontoret.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

23

En dylik förändring i aflöningsvilkoren vid afdelningskontoret i Malmö ansågo

fullmäktige imellertid svårligen kunna vidtagas utan en motsvarande förhöjning

vid afdelningskontoret i Göteborg. Det hittills varande förhållandet i detta hänseende

de båda kontoren emellan vore betingadt af rörelsens omfattning vid båda.

Det syntes dessutom ganska sannolikt, att, om eller när den nuvarande styrelseledamoten

för den dagliga förvaltningen vid afdelningskontoret i Göteborg afginge, det

skulle blifva ytterligt svårt att finna någon fullt lämplig person, som mot de nu bestämda

aflöningsvilkoren ville åtaga sig den hans tid och krafter helt och hållet

upptagande tjensten. Fullmäktige ansåge sig derföre böra i sammanhang härmed

föreslå, att arfvodet för sistnämnde styrelseledamot måtte höjas från dess nuvarande

belopp 3,600 kronor till 4,600 kronor.

Med instämmande uti de af fullmäktige sålunda uttalade åsigter, hemställer

Utskottet,

13:o

att gällande aflöningsstat för Riksbanken måtte, i hvad densamma

rörer styrelserna för afdelningskontoren i Göteborg och

Malmö, sålunda ändras, att arfvodet för handhafvandet af den

dagliga förvaltningen vid afdelningskontoret i Göteborg höjes

från 3,600 till 4,600 kronor och vid afdelningskontoret i Malmö

från 3,200 till 4,000 kronor.

I meranämnda aflöningsstat finnes till extra arbeten, semestervikariat och

flitpenningar för ordinarie och extra ordinarie tjensteman vid afdelningskontoret i

Göteborg upptaget ett arfvode af 3,000 kronor för år räknadt.

Enligt hvad fullmäktige i skrifvelse till Utskottet anmält, har styrelsen vid

nämnda kontor hos fullmäktige gjort framställning i syfte att få detta anslag höjdt

till 5,000 kronor samt såsom skäl derför anfört, hurusom göromålen vid kontoret så

väsentligen ökats, att icke allenast de ordinarie tjenstemännen måste för att medhinna

sina åligganden arbeta vida utöfver den föreskrifna expeditionstiden samt till

och med sön- och andra helgedagar, utan äfven från och med 1876 års början oafbrutet

måst vid kontoret användas två extra ordinarie tjensteman, samt att med

anledning häraf det för slika fall afsedda ofvan omförmälda anslaget ingalunda vore

tillräckligt att dermed på samma gång skäligen godtgöra nyssbemälda två extra ordinarie

tjensteman och derjemte sätta kontorsstyrelsen i stånd attt genom flitpenningar

uppmuntra de ordinarie tjensteman, hvilkas arbete syntes kontorsstyrelsen

icke vara med deras aflöning å stat tillräckligt ersatt, än mindre att vid det inträffade

förhållande att någon ordinarie tjensteman blefve af sjukdom urståndsatt

sköta sin befattning lemna kontorsstyrelsen tillfälle att kunna till hans vikarie anordna

tillfredställande ersättning.

Jemte meddelande häraf och med vitsordande af kontorsstyrelsens uppgift,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

att från 1876 års ingång två extra ordinarie tjensteman städse varit till tjenstgöring

vid kontoret inkallade, kafva fullmäktige ifrågavarande framställning förordat; ock

som Utskottet, med afseende å förberörda, af kontorsstyrelsen anförda förhållanden

jemväl funnit sig böra till densamma tillstyrka bifall, hemställes,

14:o

att det för afdelningskontoret i Göteborg till extra arbeten,

semestervikariat och flitpenningar för ordinarie och extra ordinarie

tjensteman i Riksbankens aflöningsstat upptagna arfvode

måtte från dess nuvarande belopp, 3,000 kronor, varda förliöjdt

till 5,000 kronor.

Uti en till Utskottet stäld skrift hafva ledamöterne för den dagliga förvaltningen

vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö C. M. Nyström och Th. Lundqvist

gjort framställning om upphäfvande af stadgandet i gällande aflöningsstat rörande

skyldighet för dem att under semester afstå en del af sina inkomster.

I fråga varande stadgande, intaget i mom. 2 af föreskrifterna rörande tilllämpningen

af aflöningsstaten, har följande lydelse:

“Styrelseledamot för den dagliga förvaltningen i Göteborg och Malmö, som

åtnjuter ledighet enligt § 59 mom. 4, bibehåller sitt särskilda arfvode och öfriga föimåner,

men afstår arfvodet såsom styrelseledamot under den tid ledigheten begagnas.

"

Såsom skäl för detta stadgandes upphäfvande har blifvit af sökandena framhållet,

dels att något dylikt stadgande, så vidt sökandena hade sig bekant, icke finnes

gällande för embets- och tjenstemän vid andra statens verk, dels ock befattningarnas

ansvarsfulla och ansträngande beskaffenhet, som gjorde det för desammas

innehafvare högst oundgängligt att erhålla någon tids hvila för sinnet och tanken.

Uti afgifvet yttrande öfver ifrågavarande framställning hafva fullmäktige anfört

följande:

“Då det åberopade stadgandet, beslutadt vid 1875 års riksdag i sammanhang

med de för styrelseledamöterne för den dagliga förvaltningen vid afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö medgifna rätt till 6 veckors semester hvarje år, är meddeladt

i full öfverensstämmelse med hvad som redan förut var föreskrifvet i fråga om fullmäktiges

deputerade, anse sig fullmäktige icke kunna yttra sig om den remitterade

framställningen, utan att först beröra stadgandet i hvad det afser nyss nämnde deputerade.

Vid 1874 års riksdag yttrade fullmäktige i skrifvelse till Banko-Utskottet,

bland annat, att till följd af vidtagna förändringar i sättet för Riksbankens förvaltning

äfvensom af den utveckling, Riksbankens utländska vexelrörelse erhållit, hade

göromålen för fullmäktiges deputerade så ökats, att behofvet för dem af någon le
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

25

dighet årligen blifvit fullt ut detsamma somför tjenstemännen, och hemstälde derför,

på skäl som finnas vidare utvecklade i Banko-Utskottets betänkande N:o 10 vid

nämnda Riksdag:

“dels att deputerade måtte berättigas att årligen åtnjuta hvardera en och en

half månads ledighet, dels ock att arfvode anvisas för en biträdande deputerad, med

skyldighet att under nyssnämnda ledighet för hvardera af de ordinarie deputerade

bestrida deras befattningar äfvensom att vid tillfälliga kortare förfall för någon af

deputerade fullgöra dennes åligganden."

Banko-Utskottet, som fann de anförda förhållandena tala för billigheten af den

gjorda framställningen, föreslog äfven och Riksdagen biföll de stadganden i detta

hänseende, hvilka återfinnas i nu gällande bankoreglemente § 42 mom. 2 och 3, så

lydande:

“Mom. 2. Derjemte utse fullmäktige, likaledes inom sig, en vikarierande deputerad,

hvilken det åligger att under den tid, då ordinarie deputerad åtnjuter

ledighet, äfvensom vid tillfälligt förfall för någon af deputerade, fullgöra dennes

åligganden.

Mom. 3. Ordinarie deputerade ega åtnjuta ledighet hvardera en och en

half månad årligen."

Men då vid samma riksdag aflomagsstaten uppgjordes, stadgades med stöd

laf eu Utskottets betänkande N:o 11 bifogad reservation, att vid tillämpningen afaflöningsstaten

skulle iakttagas att:

“l:o. Deputerad, som enligt § (42) inom. 3 åtnjuter ledighet, bibehåller sitt

arfvode såsom deputerad, men afstår arfvodet såsom fullmäktig under den tid ledigheten

begagnas."

Då slutligen vid 1875 års riksdag på framställning af fullmäktige och Utskottets

tillstyrkan motsvarande rättighet till 6 veckors ledighet för de styrelseledamöter

vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö, hvilka handhafva den dagliga förvaltningen,

beviljades, enligt lydelsen af § 59 mom. 4 i gällande bankoreglemente,

fästades härvid ofvan anförda vilkor.

Under det att således tjenstemännen, som åtnjuta semester, enligt 6:te punkten

i ofvannämnda föreskrifter angående aflöningsstatens tillämpning, ega att derunder

bibehålla lön, tjenstgörings- och missräkningspenningar samt endast afstå de

jemförelsevis ringa arfvoden, som utgå till de tjenstförrättande, åtnjuta deremot fullmäktiges

deputerade ej en deremot svarande fördel, utan måste under åtnjuten semester

afstå hela sitt fullmäktigesarfvode, äfven om suppleant ej behöfver i tjenstgöring

inkallas.

Fullmäktige finna för sin del denna anordning hvarken billig eller med bankens

sanna fördel öfverensstämmande.

Deputeradebefattningarne äro nemligen, enligt fullmäktiges förmenande, af den

maktpåliggande och ansträngande beskaffenhet, att de svårligen i längden kunna

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 6 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

behörigen skötas, utan att någon tids hvila årligen åtnjutes, och åtnjutandet af en

sådan hvila är derför, enligt hvad fullmäktige hålla före, ett verkligt behof ej blott

för tjenstens innehafvare utan äfven för banken; hvarjemte det synes ganska lämpligt,

att deputerade sättas i tillfälle att stundom å andra ställen, inom eller utom

landet, inleda förbindelser eller undersöka förhållanden, som för banken kunna vara

af vigt. Är nu detta fallet, så lärer det icke heller vara Ulligt, att tjensteinnehafvaren

skall med uppoffring af inkomster köpa tillfredsställandet af detta behof, och

ej heller med bankens sanna fördel öfverensstämmande, att samma tjensteinnehafvare

möjligen skall frestas att af ekonomiska skäl afstå ifrån att underhålla den själsspänstighet,

som är oundgänglig för tjenstens behöriga skötande.

Då hvad fullmäktige här yttrat äfven i hufvudsaklig mån gäller ledamöterne

för den dagliga förvaltningen vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö, få fullmäktige

vördsamt hemställa om framställning till Riksdagen, att punkterna 1 och 2

i föreskrifterna angående aflöningsstatens tillämpning måtte ur reglementet utgå."

Vid öfvervägande af hvad sålunda utaf fullmäktige anfördt blifvit, har Utskottet

funnit sig böra med dem instämma deruti, att så väl de ordinarie deputeradena

inom Riksbanksstyrelsen som de styrelseledamöter vid afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö, hvilka handhafva den dagliga förvaltningen, skäligen må under den tid

af en och en half månad, en hvar af dem jemlikt 42 § 3 mom. samt 59 § 4 mom.

af gällande bankoreglemente eger åtnjuta ledighet, få bibehålla samtliga sina aflöningsförmåner

oförminskade, och att fördenskull de mot en sådan uppfattning stridande

bestämmelserna i lista och 2:dra punkterna af tillämpningsstadgarna vid Riksbankens

aflöningsstat böra borttagas; hemställande Utskottet derföre:

15:o

att punkterna Ro och 2:o i föreskrifterna rörande tillämpningen

af aflöningsstaten för Riksbanken må utgå, samt ordningsnumren

å de derefter följande punkterna i samma föreskrifter

behörigen ändras.

Slutligen får Utskottet hemställa:

16:o

att de under punkterna 12:o, 13:o och 14:o här ofvan

föreslagna förhöjda aflönings- och anslagsbeloppen måtte få

utgå från och med den 1 April innevarande år.

Stockholm den 30 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

J. J. Ekman.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

27

Reservationer:

af Herr Ake Andersson mot Utskottets hemställan i anledning af Herr Sjös

motion om utgifvande af riksbankssedlar å två kronors valör;

af Herr Lytikens, med hvilken Herr Danielsson förenat sig:

»Mot den af Utskottet föreslagna ändring af bestämmelserna i § 49 af Bankoreglementet

får jag reservera mig.

Den afser icke blott att öfverflytta till bankofullmäktige den rättighet, BankoUtskottet

nu har att medgifva gäldenärer anstånd med betalningen af deras skulder

till Riksbanken, utan den afser äfven att lemna fullmäktige rättighet att medgifva och

deltaga i förvaltning och utredning af gäldenärs bo annorlunda än genom detsammas

afträdande till konkurs. Huru noggrant pröfningen vid detta senare medgifvande

än göres, anser jag dock att sådana förhållanden och konjunkturförändringar kunna

uppstå, att banken derigenom inkastas på områden, som ligga alldeles utom dess

verksamhet, och belastas med deltagande uti förvaltning af sådana affärer, der man

icke kan se när desamma kunna upphöra, eller hvilka förluster och olägenheter, som

derigenom kunna uppstå. .

Af dessa och de skäl, som bankofullmäktige och bankens ombudsman anfört,

får jag för Kammaren föreslå, att 49 § må få den lydelse, som fullmäktige föreslagit,

nemligen:

Mom. 1. Fullmäktige berättigas att, efter noggrann pröfning af omständigheterna

i hvarje särskildt fall, så väl lemna Riksbankens gäldenärer förlängning i den

föreskrifna tiden för betalande af deras skulder till Riksbanken, som ock bevilja de

Riksbankens gäldenärer, hvilka till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt, ackord

vid liqviden af deras skulder till Riksbanken. I annat än sist oinförmälda fall må

fullmäktige deremot icke efterskänka något etc. (Oförändradt)».

af Herr Lyttkens, med hvilken Herr Danielsson förenat sig:

»Mot den af Utskottet föreslagna aflöning åt den fullmäktig, som skall hafva

tillsyn vid Tumba pappersbruk, får jag reservera mig.

Jag anser, att ifrågavarande göromål, som blott bestå uti att egna bruket och

dess förvaltning nödig tillsyn, ej kunna komma att taga denne fullmäktiges tid så

betydligt i anspråk, att icke detta arbete kan anses vara till fullo godtgjordt med

500 kronor och reseersättning. Jag får derföre föreslå, att det af Utskottet framlagda

ändringsförslag i aflöningsstaten för fullmäktige får följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 12.

“samt derförutom den fullmäktig, som besörjer tillsynen vid

Riksbankens pappersbruk........................................................................Kronor 500: —

af Herr Åke Andersson rörande sistnämnda fråga;

af Herr Danielsson mot Utskottets hemställan angående de för vaktmästarne

vid Riksbankens hufvudkontor och styrelseledamöterne för handhafvande af den dagliga

förvaltningen vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö förslagna aflöningsförmåner.

Herr Ola Månsson har velat hafva antecknadt, att han ej deltagit i öfverläggningarna

inom Utskottet rörande de under punkterna 12:o, 13:o, 14:o och 15:o

här ofvan gjorda framställningar.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 18T8.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.