Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8

1878-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1878:8, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Febr. 1878, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar att ett på deposition

i Riksbanken insatt belopp mätte, oaktadt depositionsbeviset

förkommit, till deponenten utbetalas.

Framställningar i omförinälda hänseende hafva till Banko-Utskottet

inkommit dels från fullmäktige i Riksbanken dels ock från Riksdagens

Andra Kammare genom remiss af en derstädes utaf Herr L. Peyron väckt

motion, N:o 55.

Förhållandet är enligt framställningarna och öfriga till ärendet hörande

handlingar följande:

Italienske undersåten, Handlanden A. Conti, insatte den 16 Maj

1877 på deposition i Riksbanken ett belopp af 11,500 kronor och erhöll

öfver insättningen bevis att Riksbanken af Conti mottagit nämnda belopp

»att emot återställande af detta bevis med derå teckna dt qvitto tre månader

efter skedd uppsägning återbetalas jemte fyra procent ränta derå»,

hvarjemte beviset innehöll upplysning dels att öfverlåtelse af detsamma

finge ske endast till viss person och skulle för att vara gällande tecknas

å beviset, dels ock att öfverlåtelsen borde till den nye egarens säkerhet

hos Riksbanken till påteckning uppvisas.

Samtidigt med insättningen uppsades beloppet, hvilket följaktligen

skulle återbetalas den 16 Augusti 1877.

Derförinnan, eller den 8 i sistnämnda månad, inkom emellertid för

ofvanbemälde Contis räkning italienske Generalkonsuln härstädes F. Cetti

med en till fullmäktige i Riksbanken stäld skrift, deruti jemte anmälan

att depositionsbeviset på okänd! sätt förkommit samt blifvit tre särskilda

gånger i Post- och Inrikes Tidningar äfvensom i Stockholms DagBrå.

till Riksd. Prof. 1878. 6 Sami. 1 Afd. 4 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.

blad efterlyst, utan att tillrättafås, framställning gjordes dels derom, att

det ifrågavarande beloppet måtte varda dagen efter förfallodagen i Contis

namn å depositionsräkning hos Riksbanken mot nytt bevis på samma

uppsägningstid åter insatt mot enahanda ränta att af Conti uppbäras under

den tid som komme att förflyta intilldess det insatta kapitalet kunde

till honom återbetalas, dels ock derom, att, ehuru depositionsbeviset icke

kunde återställas, samma kapital jemte derå upplupen ränta måtte till

Conti mot qvitto utbetalas, derom dock sökanden förmälde sig vilja, efter

det medlen till betalning förfallit, inkomma med förnyad anhållan.

Under åberopande af denna skrift och med anhållan om bifall till

den deri gjorda framställning, inlemnade Conti sedermera, den 17 förenämnda

Augusti, eu af honom sjelf undertecknad skrifvelse till fullmäktige,

deruti han, såsom tillägg till hvad förut anförts i afseende å det

från Riksbanken erhållna och derefter förkomna depositionsbeviset meddelade,

att, då han den 16 derförutgångne Juli saknade beviset i den

plånbok, hvaruti han haft detsamma förvandt, anmälan derom genast af

honom gjordes hos italienska konsulatet härstädes, genom hvars försorg

ofvanberörda kungörelse omedelbart derpå i tidningarna infördes, likasom

efterforskningar jemväl i öfrigt blifvit af honom, ehuru utan framgång,

vidtagna för återfinnande af beviset.

Uti infordradt yttrande öfver nu omförmälda ansökning meddelade

ombudsmannen vid Riksbankens liufvudkontor, att en fråga af enahanda

beskaffenhet med denna utaf fullmäktige i Riksbanken understäldes 1862

1863 årens riksdags Banko-Utskott, som förklarade föreskrifterna i kong],

förordningen den 29 Maj 1739 om hvad iakttagas bör vid förkomna lånebankoattesters

och vexelbankotransportsedlars förnyelse vara tillämpliga

i afseende å förnyandet af förkomna depositionsbevis; att samma fråga

sedermera var föremål för bedömande af såväl revisorerne för granskning

af diskontverkets förvaltning för år 1868 som af Riksdagens revisorer,

hvilka afgåfvo yttranden i den syftning att, derest till insättare

af penningar i banken mot bevis af sådan lydelse, som det ifrågavarande,

de insatta medlen återbetalades utan att depositionsbeviset till banken

återlemnades och endast emot ett af insättaren utfärdadt, till rigtigheten

styrkt qvitto, banken derigenom vore tryggad för vidare kraf på grund

af depositionsbeviset; men att deremot sammansatta Banko- och Lagutskottet

i utlåtande till Riksdagen af den 3 April 1870 (N:o 3) uttalade

den åsigt, att det torde böra anses tvifvelaktigt, huruvida Riksbankens

fullkomliga betryggande mot förnyadt kraf, i händelse det ursprungliga

depositionsbeviset framdeles blefve med anspråk på betalning företedt,

kunde åstadkommas med mindre de på grund af ofvan omförmälda kong].

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

förordning föreskrifna vilkor blefvo till alla delar uppfylda; hvarjemte

ombudsmannen, beträffande frågan om äfventyret för banken att återbetala

å depositionsräkning insatta medel endast mot deponentens qvitto

och utan att det öfver insättningen utfärdade bevis återstäldes, tillkännagaf,

att ban, med afseende å lydelsen af dylika bevis, delade den mening,

som, på sätt nyss är vordet närnndt, blifvit af Revisorerne öfver diskontverket

och Riksdagens revisorer omfattad.

Vid förehafvande af ärendet deri 30 Augusti nästlidna år medgåfvo

fullmäktige väl, att det af Conti insatta och den 16 i samma månad förfallna

kapitalet, 11,500 kronor, finge i hans namn åter insättas mot 4

procent ränta och på tre månaders uppsägning samt beviset öfver den verkstälda

insättningen, hvilket borde under samma nummer som det förkomna

utfärdas och förses med anteckning om anledningen till detsammas utgifvande

äfvensom dess värdelöshet i händelse af det äldre bevisets företeende,

tills vidare af vederbörande tjensteman i Riksbanken förvaras,

hvaremot beträffande frågan om lyftningen af kapitalet med derå upplöpande

ränta fullmäktige, under antagande att det förkomna beviset ej

kunde tillrättaskaffas och i öfverensstämmelse med 1863 års Banko-Utskotts

förberörda åsigt, ansåge förberörda Kongl. förordningen af den

29 Maj 1739 böra i förevarande fråga tillämpas samt ålade med anledning

deraf sökanden dels att behörigen styrka att det förkomna beviset

blifvit från predikstolarne i alla Stockholms territorialförsamlingars kyrkor

samt i Post- och Inrikestidningar två gånger i hvarje vecka under en

månad efterlyst, dels äfven att aflemna så tillräcklig pant uti lös och fast

egendom, att banken deri egde full godtgörelse för ej mindre den ränta,

som på det saknade beviset intill dess förfallodag upplupit, än äfven den

ränta, som kapitalet kunde afkasta under den tid af tio år, som detsamma

borde i Riksbanken innestå, med rättighet för Conti att sedermera,

jemte utbekommande af det nya depositionsbeviset, uppbära då upplupen

ränta å det insatta kapitalet äfvensom sådan, i mån som densamma framdeles

till betalning förfölle, hvaremot kapitalet ej finge blifva för Conti

åtkomligt förr, än tio år förflutit från den tid ofvannämnda säkerhet

blifvit stäld och af fullmäktige godkänd.

r> ö

Med intyg från vederbörande presterskap samt genom företedda

exemplar af Post- och Inrikes tidningar har Conti numera hos fullmäktige

styrkt, att ifrågavarande depositionsbevis blifvit från predikstolarne

i alla Stockholms territorialförsamlingars kyrkor samt i Post- och Inrikes

tidningar två gånger i hvarje vecka under eu månad efterlyst.

Beträffande åter den pant, honom enligt fullmäktiges nyssberörda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.

beslut, ålåge att ställa, har Conti uti en den 31 December nästlidna år

till fullmäktige ingifven skrift anfört:

att, då den till det förkomna depositionsbevisets förfallodag den

16 Augusti 1877 upplupna ränta utgjorde efter 4 procent för år 115 kronor

och räntan å det insatta kapitalet för 10 år efter enahanda räntefot bestege

sig till 4,600 kronor, vid hvilket förhållande värdet af den äskade

panten borde uppgå till omkring 5,000 kronor, Oonti, som saknade eget

kapital, följaktligen skulle, för tillgodonjutande af räntan å det i Riksbanken

insatta kapitalet och detsammas återbekommande efter tio års

förlopp, nödgas skuldsätta sig för nyssnämnda belopp, hvartill komme

att, då de insatta medlen utgjorde arfsmedel, Indika icke tillhörde

honom ensam utan jemväl en medarfvinge, nödvändigt blefve att. för fullgörande

af redovisningsskyldigheten till denne äfvenledes söka anskaffa

penningar medelst lån;

att, då Conti icke hade någon annan säkerhet att erbjuda en långifvare,

än utsigten att efter tio år ur Riksbanken af ifrågavarande derstädes

deponerade medel utfå lånebeloppet, hans bemödanden att genom

andras hjelp åstadkomma panten tvifvelsutan skulle hädanefter som hittills

fruktlöst aflöpa och att den olyckliga följden af depositionsbevisets förlust

alltså skulle blifva, att det i Riksbanken insatta kapitalet med ränta gingé

för honom helt och hållet förloradt, hvarigenom han ginge miste om en

påräknad behöflig hjelp till sin utkomst, jemte det att hans skyldighet

att till medarfvingen utgifva en del af beloppet komme att förorsaka hans

ruin. Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då depositionsbeviset

vore stål dt till viss man samt öfverlåtelse deraf ej egde giltighet

med mindre den blifvit behörigen anmäld, hvaraf följde att när depositionsbevis,

om hvars öfverlåtelse sådan anmälan ej skett, förkommit, insättarens

qvitto öfver det belopp, hvarå depositionsbeviset lyder, utgjorde tillräckligt

betalningsbevis för Riksbanken, mot hvilken, efter eu mot dylikt

qvitto skedd utbetalning, intet kraf på grund af depositionsbeviset kunde,

af hvem det vara må, med framgång anställas, har Conti hos fullmäktige

anhållit, att, derest fullmäktige icke ansåge sig på eget bevåg kunna

frångå sitt redan fattade beslut, till innevarande års Riksdag eller dess

Banko-Utskott göra framställning derom att, utan skyldighet för Conti

att ställa pant eller säkerhet och utan att afvakta den vanliga preskriptionstiden

af tio år, förberörda af honom i Riksbanken insatta belopp,

11,500 kronor med derå upplupen och ålöpande ränta måtte, vid det förhållande

att det förkomna depositionsbeviset blifvit efterlyst och icke

tillrättakommit, få, mot qvitto, till Conti af Riksbanken utbetalas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.

5

Under förmälan i skrifvelse till Utskottet att, då enligt 24 § i gällande

bankoreglemente bevis öfver penningar, som i Riksbanken insättas,

skola återställas när penningarne lyftas, i enlighet hvarmed bestämmelse

härom jemväl finnes i depositionsbevisen intagen, samt då saväl BankoUtskottet

vid 1862—1863 årens riksdag som sammansatta Banko- och Lagutskottet

vid 1870 års riksdag förklarat föreskrifterna i ofvannämnda Kong],

förordning af den 29 Maj 1739 vara i afseende å förnyandet af förkomna

dylika bevis tillämpliga, fullmäktige funnit sig icke kunna eller böra vid

behandlingen af nu ifrågavarande ärende annorlunda än som skett förfara,

hafva fullmäktige, med öfverlemnande till Utskottet af Contis nyss

omförmälda skriftliga framställning, dels meddelat att någon anteckning

om det förkomna depositionsbevisets öfverlåtelse till annan person icke

i Riksbanken egt rum, dels ock uttalat den åsigt, att fullmäktige, lika

med 1868 års revisorer öfver diskont- och bankoverken samt Riksbankens

ombudsman, anse det icke vara förenadt med något äfventyr för

Riksbanken att, mot särskild! qvitto af deponenten, utbetala meranämnda

af honom i Riksbanken insatta belopp med derå från insättningsdagen

belöpande ränta, oaktadt depositionsbeviset öfver insättningen ej kan företes.

Motionären, Herr Peyron, har hemstält: »att Riksdagen behagade

besluta, att, utan skyldighet för bemälde A. Conti att återställa det förlorade

insättningsbeviset eller lemna pant eller annan säkerhet och utan

att den vanliga preskriptionstiden af 10 år afvaktas, ifrågavarande af

Conti den 16 Maj 1877 i Riksbanken insatta kapital, elfva tusen fem

hundra kronor med derå upplupen och ålöpande 4 procent årlig ränta,

skall till Conti eller hans lagligen befullmäktigade ombud, mot qvitto,

af Riksbanken utbetalas.»

Banko-Utskottet har tagit hvad sålunda och i öfrigt uti ärendet

förekommit i noggrant öfvervägande; och

då uti förevarande fall det visserligen sällan förekommande förhållande

inträffat, att återfåendet af deponeradt belopp utan återställande

af depositionsbeviset ifrågasättes af utländsk man;

då den mindre omsorg, med hvilken, såsom af handlingarna synes

framgå, Conti vårdat det till honom utfärdade depositionsbeviset, kan

om ej ursäktas dock förklaras dels af förbiseende af det i beviset på

för honom främmande språk inryckta vilkoret om bevisets återställande

och dels af okunnighet om de särskildt för Riksbanken, i strid mot eljest

antagna rättsbestämmelser angående betydelsen af till viss man utfärdade

förbindelser, gällande föreskrifter;

då det för Conti, som låtit om bevisets bortkommande offentliggöra

kungöranden i enlighet med honom härom meddelade föreskrifter,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.

torde vara omöjligt att i främmande land ställa säkerket, som kan anses

nöjaktig, för den, genom depositionsbevisets utbetalande till honom, tilläfventyrs

för Riksbanken uppkommande förlust;

då sådan förlust skäligen icke är att befara, vid det förhållande

att hittills icke någon anmält sig att lyfta det deponerade beloppet, å

hvilket, derest qvitto derå af deponenten behörigen utfärdas, ytterligare

anspråk icke torde med utsigt till framgång kunna väckas; samt

då de af Conti i ärendet vidtagna åtgärder, hvilka måste hafva

varit med ej så ringa kostnader förenade, utesluta all anledning till förmodan

att beviset må, emot hvad Conti sjelf försäkrat, hafva blifvit öfverlåtet

på eller öfverlemnadt till annan person, hvilken genom medlens

utbetalande till Conti skulle ådragas skada eller förlust,

bär Utskottet ansett öfvervägande skäl tala för bifall, till hvad i

frågan blifvit föreslaget och tillstyrkt; hemställande Utskottet derföre,

att ifrågavarande af Handlanden A. Conti i Riksbanken

insatta belopp af 11,500 kronor jemte derå

upplupen och ålöpande 4 procent årlig ränta må, utan

hinder deraf att depositionsbeviset ej kan företes, till

Conti eller hans lagligen befullmäktigade ombud, mot

qvitto, af Riksbanken utbetalas.

Stockholm den 19 Februari 1878.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.

Reservationer:

af Herr Ly tikens;

af Herr Ola Månsson;

af Herr A. P. Danielsson: »Enär i 24 § mom. b. af nu för Riksbanken

gällande reglemente är, i afseende på depositiousräkning, stad
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.

7

gadt, att: »öfver insättning meddelas bevis, hvilket skall återställas då

pennigarne lyftas», och som de af Riksbanken utfärdade depositionsbevisen

— med hvilka det af A. Conti erhållna var i sådant afseede likalydande

— jemväl innehålla den bestämmelsen, att banken »emot återfående

af det utfärdade beviset utbetalar det deponerade beloppet» och

att beviset får till annan öfverlåtas då öfverlåtelsen tecknas å detsamma,

så förefaller det mig vara med risk förenadt att redan nu utbetala beloppet

helst som endast 10 månader förflutit sedan A. Conti deponerade

ifrågavarande medel, och har jag derför ansett att Utskottet bort afstyrka

bifall till de väckta förslagen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.