Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om utredning rörande behöfligheten af förändrad lagstiftning angående äktenskapsskilnad.

1878-04-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1878:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om utredning rörande behöfligheten af förändrad lagstiftning angående äktenskapsskilnad.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Farstu Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

I

N:o 13

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1878, kl. 11 f. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7,

i anledning af väckt motion om aflåtande af underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om utredning

rörande behöfligheten af förändrad lagstiftning angående

äktenskapsskilnad.

I motion (N:o 15), afgifven inom Riksdagens Första Kammare, af

Herr Grafström föreslår motionären, »det Riksdagen ville besluta en underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t, innehållande, det Kongl. Maj:t täcktes

genom sakkunniga personer låta utreda, huruvida ändring i nu gällande

lagar om äktenskapsskilnad kan anses vara af behofvet påkallad, och att

Kongl. Maj:t i sådant fall nådigst ville till Riksdagen afgifva förslag om

sådan ändring.»

Behofvet af eu fortgående lagstiftning, beträffande äktenskapsskilnad,

är icke nytt. Den största och i sjelfva verket genomgripande förändring

i denna lagstiftning, som vidtagits uti 1734 års lag, var den, som

framkallades genom 1810 års Riksdags Lag-Utskotts med anledning af enskild

motion afgifna betänkande!) i ämnet. Resultatet af Konungs och Riksdags

beslut på grund häraf var Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående

äktenskapsskilnader af den 27 April 1810. Sedan såväl Lagkomitén,

som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna, den äldre Lagberedningen

utarbetat förslag till lagar om äktenskapsskilnad, i väsentliga

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 8 Sarnl. 2 Afd. 1 Band. 10 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

punkter skiljande sig från 1734 års lag, har ärendet förekommit vid 1851)

års riksdag genom ett, med anledning af enskild motion afgifvet, LagUtskottets

betänkande, närmast beträffande sådan äktenskapsskilnad, som

enligt 1810 års förordning sökes hos Kongl. Maj:t, samt Giftermålsbalken

kap. 14 §§ 1 och 2. Den del af Utskottets förslag, om hvilken Stånden

kunde enas, eger sitt uttryck i den lydelse, nyss nämnda §§ nu, enligt

Kongl. förordningen af den 20 November 1860, ega och medelst hvilken

dels borttagits de upprepade plikter, som de oeniga makarne skulle kännas

skyldiga att utgifva, dels uteslutits den (tredje) varningsgrad inför Domkapitlet,

de, enligt Kyrkolagen kap. 16 § 11, skulle undergå såsom vilkor

för att få skilnad till säng och säte.

Motionären rigtar först sina anmärkningar mot lagens stadgande

(Giftermålsbalken, kap. 13 § 4) beträffande äktenskapsskilnad till följd

deraf att ena makan öfvergifver och förlöper den andra, eller, noggrannare

uttryckt, mot den tolkning och tillämpning af detta lagrum, som

genom deri använda ordalag möjliggöras. Lagstadgandets mening vore

uppenbarligen, att när den ena makan rymt bort utomlands, för att ej

mer återkomma, den andra skulle kunna lösas från den äktenskapliga

förbindelsen. Kändt vore dock, att ej sällan, till följd af träffad öfverenskommelse

mellan misshälliga makar, den ena begåfve sig ofta blott till

närmaste ort utom rikets gräns och derifrån tillskrefve den andra en förklaring,

till ordalydelsen öfverensstämmande med anförda lagstadgande,

samt att, sedan domstol på grund af sådan skrifvelse dömt till äktenskapsskilnad,

både den bortresta makan, som genast återvände, och den

hemmablifne blefve oförhindrade att hvar på sitt håll ingå nya förbindelser,

som kanske åter lika lättvindigt upplöstes. Eu sådan advokatorisk

användning af lagens bokstaf, med ett fullkomligt bortseende från lagens

anda, innebure ej blott ett gäckeri med det allmänna rättsmedvetandet;

samma lagtolkning utgjorde derjemte en mannamån för den bemedlade

gentemot den fattige. Den, som ej kunde företaga till exempel eu köpenhamnsresa,

måste, för att få eu olycklig äktenskapsförbindelse upplöst,

underkasta sig åtskilliga förödmjukelser, från hvilka den andre vore befriad,

till exempel att inför pastor och kyrkoråd erhålla de tvenne föreskrifna

varningarne.

Motionären fortgår derefter till framställande af åtskilliga erinringar

med hänsyn till nyssnämnda varningar, om hvilkas undergående bevis

böra företes såsom vilkor för att, efter ett års skilnad till säng och säte

jemlikt Giftermålsbalken kap. 14 § 1, kunna, enligt Kongl. förordningen af

den 27 April 1810, hos Kongl. Maj:t ansöka om äktenskapsskilnad på grund af

slöseri, dryckenskap eller våldsamt sinnelag hos endera maken, eller en till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 13. 3

afskv och hat öfvergången oenighet mellan båda. Motionären anmärker

härvid, huruledes det innebure eu oegentlighet, ja eu orättvisa ej mindre

att varna båda makarne derföre, att till exempel mannen vore en drinkare,

som tyranniskt behandlade sin arbetsamma hustru och andande

hennes mödosamt förvärfvade dagspenning för sin passion, an att de

varnades mot någon tids skilnad, di under sidana förhål ande»

nyss nämnda, eu sådan i sjelfva verket vore att förorda. Motionären

sätter med afseende på det sist anförda i fråga, om varningarne icke

lämpligare kunde ske efter skilnaden till säng och såte, hvarmed tillika

vunnes den fördel, att eu laga utredning af saken inför domstolen komme

att företagas, förr än dom fäldes, hvilket nu ej vore fallet da varningen

inför kyrkorådet, ehuru afgifven endast pa grund af makarnas egn

in eea vittnen styrkta uppgifter, möjligen ansåges innefatta en sådan utredning

Till dessa motionärens erinringar beträffande omförmalda varningar an c

sig Utskottet böra foga ännu en anmärkning, i full öfverensstämmelse

med uttalanden, som gjorts af sakkunniga personer, hvilka med förevarande

fråga sysselsatt sig. Utskottet hyser st?rt. fo^de tTl v^ en

och verkan i sådana fall som de, om hvilka har ar fråga, af al varliga

och kärleksfulla förmaningar, gifna af religionens vårdare och tjenare.

Men just för verkligheten och bibehållandet af den sedliga och religiösa

betydelse, sådana förmaningar, till exempel af past er giftna åt “ediemmtt

af hans församling, i sig sjelfva ega, synes det Utskottet var ‘ ^ stor

vigt, att med nyssnämnda deras betydelse icke förenas någon annan,

vare sig den i gällande lag bestämda af juridiskt vilkor for skilsmessa, elle

derutöfver, tillika såsom »varning», det vill säga nära nog såsom ett slags

straff Utskottet är fullt öfvertygadt derom, att i och med en säd ,

dessa förmaningar vidfästad, yttre och sekundär betydelse, denna väsentligt

undantränger och försvagar deras sedligt-rel.giösa uppfattning

och betydelse, på samma gång motivet för deras begärande el er emottagande

oftast blifver ej ett sedligt, utan det, att hafva

formalitet, utstått eu oundviklig förödmjukelse för att na ett slutli t ma •

Derföre visar sig verkan af dessa legala förmaningar ock sa unga till

makarnes försoning, att fastmer, i och med den oflentf S°J(1™*°^

dem är gifven åt det äktenskapliga missförhållandet, foista stegel otta

ta^et till&att göra detta missförhållande obotligt. „ . .

Ö Äfven i tvenne andra afseenden påkallas, enligt Utskottets asiöt,

ändring i eller tillägg till lagstiftningen om ^teMkapsskiln^a^nu

ifrågavarande anledning. År, ej blott på grund af de

oeniga

egna

varanae anmaning, m, vj » , ,, . åt''

uppaifter eller erkännanden, utan pa grund af laga utredning a

skal finnas för makarnes åtskiljande — till

domstol pröfvadt, att giltiga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskolts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

att börja med på bestämd tid, till säng och säte: — då syne. ei skäl

vara, att makarne, efter slutet af nyss nämnda tid, skola ^lä^gas att

any° mot sin vilja börja äktenskapet; och likaledes bör under n?ss anfoida

förutsättning af laga undersökning och dom äktenskapets slutlig

upplösning - för att nyttja ett uttryckt 1859Ts LagÄ^om ^

“r:8si ednerjr Tn-f/va

■ ; f" en nätIj Billigheten af att erhålla en slutlig äktenskapsskilnad

ar i var nuvarande lagstiftning så till vida erkänd, som enligt Konri

“hg:i få h" ''r Ap[!1„181° de “»fe» makanle efter sfSnad lli

kos Kongl. Maj:t ansöka om äktenskapsskilnad hvilket

slags ansökningar vanligen lära bifallas. Beträffande åter sä tet för er

c säte ££“ig kUenskapsskilnad efter slutet af skilnade“ till sång

såte hafva Lagkomité^ Högsta Domstolen, i sitt yttrande öfver

vorTaL 0nsStolg,hosmthve,k äld™>f ^ningen varit ense ^derom, att d"

ie domstol hos hvilken äktenskapsskilnad, der makarne icke effer

kilnaden till sång cell säte blifvit förlika, skulle sökas och åf hvilken

densamma genom dom skulle beviljas, nemligen inom viss tid för aM

asom agkomiten anmärker, ej på obestämd tid ett slavs mellantillstånd

STen’ T'' «“ ,** ™«fe* ***** mitt! förtangas.

äfven med Ml»T»! iagbestäfmmelse11i äktenskapsskilnad torde

balk",, Tan 8 kunna framställas anmärkning. Sedan Giftermils
som

lava skä till ate 8''" ? , ''T™uakan begånget horsbrott så
,

/ 7äl tlU äktenskapsskilnad, lyder slutet af paragrafen- »hafva

förut ffhlM,"f °n. TlrU) Jh°r SO», och endera* med den »neka

Ut ej blifvit fotlikt; da må deras äktenskap ej skiljas» Det är detta

slut af den citerade paragrafen, Utskottet anser höra utgå. För att an

gifva skalen till denna sin åsigt, tillåter sig Utskottet att citera W

konntens yttrande i ämnet. »Man har - sägfr Lagkomité -e funmff

när beotU T ^ bibehålIas> som 1 allmänna lagen stadgas

skälen mÄarne begatt bor- En sådan dubbel otrohet fördubblar ock

stridt not! t SZS-8an’ eme1dan den innefattar (;tt från båda sidor framståldt

och följaktligen ovedersägligt bevis, att den inbördes tillgifvenhet

vdkoren för erfvcklLtÖTktTdr ^ ^eles försvunnit, som utgöra

band under «a “k tensiaP- ^-tt sammanhålla makarnes föreningsband

under sa bedröfhga omständigheter, skulle endast vara att förvandla

äktenskapet till en straffanstalt, under det man befordrade en

uppenbart osedlig och all huslig ordning kränkande lefnad, ledande på

en gång ill enskilt elände och till allmän förargelse.» 1

. , 11 väsentliga skäl för en revision af gällande lagar om äk
enskapsskilnad,

hvilka äro hemtade från hvad som stadgas angående orsak

till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

5

till upplösning af äktenskap, hav motionären fogat ännu ett par anmärkningar

beträffande samma ämne. A ena sidan — säger han — synes det

finnas en lucka i lagstiftningen i afseende på bestämmandet, hvilken

myndighet skall utfärda! skiljebref vid upplösning af äktenskap, som ej

äro ingångna genom vigsel af prest tillhörande svenska statskyrkan,

hvilken myndighet nemligen ej rimligen synes kunna vara svenska kyrkans

konsistorier. Å andra sidan sätter han i fråga, huruvida, med den allt

mera framträdande tendensen att betrakta äktenskapet mera såsom en

borgerlig angelägenhet, än såsom en kyrklig, konsistorierna öfver hufvud

taget böra utfärda skiljebref. — Det synes Utskottet, att laga stadgande

i förenämnda fall är af behofvet påkalladt, liksom ock, att dervid frågan,

huruvida domkapitel skall utfärda skiljebref, bör väsentligen göras beroende

af, huruvida äktenskap är ingånget medelst kyrklig vigsel af statskyrkans

presterskap, eller icke.

Det finnes tvenne ytterligheter, osom lagstiftningen om äktenskapsskilnad

har att noggrant undvika. Ä ena sidan är af nöden, att lagen

i-j må medföra möjlighet eller tillfälle till upplösning af äktenskap på

grund af nyck, ögonblicklig sinnesförfattning, eller andra tillfälliga och

lättsinniga anledningar. Kan så ske, framkallas deraf lika lättsinnigt ingående

af äktenskapliga föreningar, som när som helst kunna åter upplösas,

hvaraf, enligt historiens vittnesbörd, blir en följd, att äktenskapet

i det allmänna medvetandet och seden allt mera likställes med andra

tillfälliga förbindelser, ingångna för yttre, ja väl äfven för rent osedliga

syften, under glömska och åsidosättande af dess religiösa och sedliga

karakter. Å andra sidan åter och just derföre att äktenskapets betydelse

och uppgift är en sedligt-religiös, må man noga akta sig för, att icke i

lagarne för dess bestånd göra detta bestånd oberoende af den sinnesförfattning

hos makarne och af denna följande deras ömsesidiga förhållande,

som för äktenskapets motsvarighet mot sitt ändamål utgöra vilkoret.

Man begår i sådant fall ej blott det i sina följder förderfliga misstag,

att man tror sig med qvarhållande af formen ega qvar andan, sedan

denna längesedan flyktat. Dertill kommer jemväl, att familjen i det hela

och äktenskapet i synnerhet innebär ett allt för nära och allt för rent

personligt samband mellan medleminarne, för att kunna finnas utan väsentligt

inflytande på dem, och att den sålunda, allt efter sin beskaffenhet

i hvarje fall — det vare sig för man och hustru, eller för föräldrar och

barn — antingen blir en uppfostran till förbättring, eller till försämring.

Gällande lagstiftning hos oss beträffande äktenskapsskilnad behöfver, efter

Utskottets mening och enligt hvad det ofvan i korthet sökt visa, eu

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.

revision i båda nu angifva afseenden; och det synes Utskottet, som om,

i fall så är förhållandet, med hänsyn till äktenskapets och familjens stora

betydelse så väl i och för sig eller med afseende på dess medlemmar,

som äfven för statens helsa och bestånd, skäl vore, att med sådan

revision ej komme att anstå till en mer eller mindre aflägsen framtid,

utan att den ju förr desto hellre blefve företagen.

Det är på grund häraf, som Utskottet, med anledning af Herr

Grafströms motion vördsamt hemställer,

att Riksdagen måtte besluta att i underdånig skrifvelse

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes underkasta gällande

lagbestämmelser om äktenskapsskilnad en revision

för beredande af erforderliga förändringar i ofvan antydda

syften, samt derefter till Riksdagen afgifva

nådig proposition i frågan.

Stockholm den 17 April 1878.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.