Skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om utredning rörande behöfligheten af förändrad lagstiftning angående äktenskapsskilnad.
1878-04-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1878:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om utredning rörande behöfligheten af förändrad lagstiftning angående äktenskapsskilnad.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Farstu Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
I
N:o 13
Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1878, kl. 11 f. m.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7,
i anledning af väckt motion om aflåtande af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om utredning
rörande behöfligheten af förändrad lagstiftning angående
äktenskapsskilnad.
I motion (N:o 15), afgifven inom Riksdagens Första Kammare, af
Herr Grafström föreslår motionären, »det Riksdagen ville besluta en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, innehållande, det Kongl. Maj:t täcktes
genom sakkunniga personer låta utreda, huruvida ändring i nu gällande
lagar om äktenskapsskilnad kan anses vara af behofvet påkallad, och att
Kongl. Maj:t i sådant fall nådigst ville till Riksdagen afgifva förslag om
sådan ändring.»
Behofvet af eu fortgående lagstiftning, beträffande äktenskapsskilnad,
är icke nytt. Den största och i sjelfva verket genomgripande förändring
i denna lagstiftning, som vidtagits uti 1734 års lag, var den, som
framkallades genom 1810 års Riksdags Lag-Utskotts med anledning af enskild
motion afgifna betänkande!) i ämnet. Resultatet af Konungs och Riksdags
beslut på grund häraf var Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående
äktenskapsskilnader af den 27 April 1810. Sedan såväl Lagkomitén,
som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna, den äldre Lagberedningen
utarbetat förslag till lagar om äktenskapsskilnad, i väsentliga
Bill. till Riksd. Prot. 1878. 8 Sarnl. 2 Afd. 1 Band. 10 Käft. 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
punkter skiljande sig från 1734 års lag, har ärendet förekommit vid 1851)
års riksdag genom ett, med anledning af enskild motion afgifvet, LagUtskottets
betänkande, närmast beträffande sådan äktenskapsskilnad, som
enligt 1810 års förordning sökes hos Kongl. Maj:t, samt Giftermålsbalken
kap. 14 §§ 1 och 2. Den del af Utskottets förslag, om hvilken Stånden
kunde enas, eger sitt uttryck i den lydelse, nyss nämnda §§ nu, enligt
Kongl. förordningen af den 20 November 1860, ega och medelst hvilken
dels borttagits de upprepade plikter, som de oeniga makarne skulle kännas
skyldiga att utgifva, dels uteslutits den (tredje) varningsgrad inför Domkapitlet,
de, enligt Kyrkolagen kap. 16 § 11, skulle undergå såsom vilkor
för att få skilnad till säng och säte.
Motionären rigtar först sina anmärkningar mot lagens stadgande
(Giftermålsbalken, kap. 13 § 4) beträffande äktenskapsskilnad till följd
deraf att ena makan öfvergifver och förlöper den andra, eller, noggrannare
uttryckt, mot den tolkning och tillämpning af detta lagrum, som
genom deri använda ordalag möjliggöras. Lagstadgandets mening vore
uppenbarligen, att när den ena makan rymt bort utomlands, för att ej
mer återkomma, den andra skulle kunna lösas från den äktenskapliga
förbindelsen. Kändt vore dock, att ej sällan, till följd af träffad öfverenskommelse
mellan misshälliga makar, den ena begåfve sig ofta blott till
närmaste ort utom rikets gräns och derifrån tillskrefve den andra en förklaring,
till ordalydelsen öfverensstämmande med anförda lagstadgande,
samt att, sedan domstol på grund af sådan skrifvelse dömt till äktenskapsskilnad,
både den bortresta makan, som genast återvände, och den
hemmablifne blefve oförhindrade att hvar på sitt håll ingå nya förbindelser,
som kanske åter lika lättvindigt upplöstes. Eu sådan advokatorisk
användning af lagens bokstaf, med ett fullkomligt bortseende från lagens
anda, innebure ej blott ett gäckeri med det allmänna rättsmedvetandet;
samma lagtolkning utgjorde derjemte en mannamån för den bemedlade
gentemot den fattige. Den, som ej kunde företaga till exempel eu köpenhamnsresa,
måste, för att få eu olycklig äktenskapsförbindelse upplöst,
underkasta sig åtskilliga förödmjukelser, från hvilka den andre vore befriad,
till exempel att inför pastor och kyrkoråd erhålla de tvenne föreskrifna
varningarne.
Motionären fortgår derefter till framställande af åtskilliga erinringar
med hänsyn till nyssnämnda varningar, om hvilkas undergående bevis
böra företes såsom vilkor för att, efter ett års skilnad till säng och säte
jemlikt Giftermålsbalken kap. 14 § 1, kunna, enligt Kongl. förordningen af
den 27 April 1810, hos Kongl. Maj:t ansöka om äktenskapsskilnad på grund af
slöseri, dryckenskap eller våldsamt sinnelag hos endera maken, eller en till
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 13. 3
afskv och hat öfvergången oenighet mellan båda. Motionären anmärker
härvid, huruledes det innebure eu oegentlighet, ja eu orättvisa ej mindre
att varna båda makarne derföre, att till exempel mannen vore en drinkare,
som tyranniskt behandlade sin arbetsamma hustru och andande
hennes mödosamt förvärfvade dagspenning för sin passion, an att de
varnades mot någon tids skilnad, di under sidana förhål ande»
nyss nämnda, eu sådan i sjelfva verket vore att förorda. Motionären
sätter med afseende på det sist anförda i fråga, om varningarne icke
lämpligare kunde ske efter skilnaden till säng och såte, hvarmed tillika
vunnes den fördel, att eu laga utredning af saken inför domstolen komme
att företagas, förr än dom fäldes, hvilket nu ej vore fallet da varningen
inför kyrkorådet, ehuru afgifven endast pa grund af makarnas egn
in eea vittnen styrkta uppgifter, möjligen ansåges innefatta en sådan utredning
Till dessa motionärens erinringar beträffande omförmalda varningar an c
sig Utskottet böra foga ännu en anmärkning, i full öfverensstämmelse
med uttalanden, som gjorts af sakkunniga personer, hvilka med förevarande
fråga sysselsatt sig. Utskottet hyser st?rt. fo^de tTl v^ en
och verkan i sådana fall som de, om hvilka har ar fråga, af al varliga
och kärleksfulla förmaningar, gifna af religionens vårdare och tjenare.
Men just för verkligheten och bibehållandet af den sedliga och religiösa
betydelse, sådana förmaningar, till exempel af past er giftna åt “ediemmtt
af hans församling, i sig sjelfva ega, synes det Utskottet var ‘ ^ stor
vigt, att med nyssnämnda deras betydelse icke förenas någon annan,
vare sig den i gällande lag bestämda af juridiskt vilkor for skilsmessa, elle
derutöfver, tillika såsom »varning», det vill säga nära nog såsom ett slags
straff Utskottet är fullt öfvertygadt derom, att i och med en säd ,
dessa förmaningar vidfästad, yttre och sekundär betydelse, denna väsentligt
undantränger och försvagar deras sedligt-rel.giösa uppfattning
och betydelse, på samma gång motivet för deras begärande el er emottagande
oftast blifver ej ett sedligt, utan det, att hafva
formalitet, utstått eu oundviklig förödmjukelse för att na ett slutli t ma •
Derföre visar sig verkan af dessa legala förmaningar ock sa unga till
makarnes försoning, att fastmer, i och med den oflentf S°J(1™*°^
dem är gifven åt det äktenskapliga missförhållandet, foista stegel otta
ta^et till&att göra detta missförhållande obotligt. „ . .
Ö Äfven i tvenne andra afseenden påkallas, enligt Utskottets asiöt,
ändring i eller tillägg till lagstiftningen om ^teMkapsskiln^a^nu
ifrågavarande anledning. År, ej blott på grund af de
oeniga
egna
varanae anmaning, m, vj » , ,, . åt''
uppaifter eller erkännanden, utan pa grund af laga utredning a
skal finnas för makarnes åtskiljande — till
domstol pröfvadt, att giltiga
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskolts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
att börja med på bestämd tid, till säng och säte: — då syne. ei skäl
vara, att makarne, efter slutet af nyss nämnda tid, skola ^lä^gas att
any° mot sin vilja börja äktenskapet; och likaledes bör under n?ss anfoida
förutsättning af laga undersökning och dom äktenskapets slutlig
upplösning - för att nyttja ett uttryckt 1859Ts LagÄ^om ^
“r:8si ednerjr Tn-f/va
■ ; f" en nätIj Billigheten af att erhålla en slutlig äktenskapsskilnad
ar i var nuvarande lagstiftning så till vida erkänd, som enligt Konri
“hg:i få h" ''r Ap[!1„181° de “»fe» makanle efter sfSnad lli
kos Kongl. Maj:t ansöka om äktenskapsskilnad hvilket
slags ansökningar vanligen lära bifallas. Beträffande åter sä tet för er
c säte ££“ig kUenskapsskilnad efter slutet af skilnade“ till sång
såte hafva Lagkomité^ Högsta Domstolen, i sitt yttrande öfver
vorTaL 0nsStolg,hosmthve,k äld™>f ^ningen varit ense ^derom, att d"
ie domstol hos hvilken äktenskapsskilnad, der makarne icke effer
kilnaden till sång cell säte blifvit förlika, skulle sökas och åf hvilken
densamma genom dom skulle beviljas, nemligen inom viss tid för aM
asom agkomiten anmärker, ej på obestämd tid ett slavs mellantillstånd
STen’ T'' «“ ,** ™«fe* ***** mitt! förtangas.
äfven med Ml»T»! iagbestäfmmelse11i äktenskapsskilnad torde
balk",, Tan 8 kunna framställas anmärkning. Sedan Giftermils
som
lava skä till ate 8''" ? , ''T™uakan begånget horsbrott så
,
/ 7äl tlU äktenskapsskilnad, lyder slutet af paragrafen- »hafva
förut ffhlM,"f °n. TlrU) Jh°r SO», och endera* med den »neka
Ut ej blifvit fotlikt; da må deras äktenskap ej skiljas» Det är detta
slut af den citerade paragrafen, Utskottet anser höra utgå. För att an
gifva skalen till denna sin åsigt, tillåter sig Utskottet att citera W
konntens yttrande i ämnet. »Man har - sägfr Lagkomité -e funmff
när beotU T ^ bibehålIas> som 1 allmänna lagen stadgas
skälen mÄarne begatt bor- En sådan dubbel otrohet fördubblar ock
stridt not! t SZS-8an’ eme1dan den innefattar (;tt från båda sidor framståldt
och följaktligen ovedersägligt bevis, att den inbördes tillgifvenhet
vdkoren för erfvcklLtÖTktTdr ^ ^eles försvunnit, som utgöra
band under «a “k tensiaP- ^-tt sammanhålla makarnes föreningsband
under sa bedröfhga omständigheter, skulle endast vara att förvandla
äktenskapet till en straffanstalt, under det man befordrade en
uppenbart osedlig och all huslig ordning kränkande lefnad, ledande på
en gång ill enskilt elände och till allmän förargelse.» 1
. , 11 väsentliga skäl för en revision af gällande lagar om äk
enskapsskilnad,
hvilka äro hemtade från hvad som stadgas angående orsak
till
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
5
till upplösning af äktenskap, hav motionären fogat ännu ett par anmärkningar
beträffande samma ämne. A ena sidan — säger han — synes det
finnas en lucka i lagstiftningen i afseende på bestämmandet, hvilken
myndighet skall utfärda! skiljebref vid upplösning af äktenskap, som ej
äro ingångna genom vigsel af prest tillhörande svenska statskyrkan,
hvilken myndighet nemligen ej rimligen synes kunna vara svenska kyrkans
konsistorier. Å andra sidan sätter han i fråga, huruvida, med den allt
mera framträdande tendensen att betrakta äktenskapet mera såsom en
borgerlig angelägenhet, än såsom en kyrklig, konsistorierna öfver hufvud
taget böra utfärda skiljebref. — Det synes Utskottet, att laga stadgande
i förenämnda fall är af behofvet påkalladt, liksom ock, att dervid frågan,
huruvida domkapitel skall utfärda skiljebref, bör väsentligen göras beroende
af, huruvida äktenskap är ingånget medelst kyrklig vigsel af statskyrkans
presterskap, eller icke.
Det finnes tvenne ytterligheter, osom lagstiftningen om äktenskapsskilnad
har att noggrant undvika. Ä ena sidan är af nöden, att lagen
i-j må medföra möjlighet eller tillfälle till upplösning af äktenskap på
grund af nyck, ögonblicklig sinnesförfattning, eller andra tillfälliga och
lättsinniga anledningar. Kan så ske, framkallas deraf lika lättsinnigt ingående
af äktenskapliga föreningar, som när som helst kunna åter upplösas,
hvaraf, enligt historiens vittnesbörd, blir en följd, att äktenskapet
i det allmänna medvetandet och seden allt mera likställes med andra
tillfälliga förbindelser, ingångna för yttre, ja väl äfven för rent osedliga
syften, under glömska och åsidosättande af dess religiösa och sedliga
karakter. Å andra sidan åter och just derföre att äktenskapets betydelse
och uppgift är en sedligt-religiös, må man noga akta sig för, att icke i
lagarne för dess bestånd göra detta bestånd oberoende af den sinnesförfattning
hos makarne och af denna följande deras ömsesidiga förhållande,
som för äktenskapets motsvarighet mot sitt ändamål utgöra vilkoret.
Man begår i sådant fall ej blott det i sina följder förderfliga misstag,
att man tror sig med qvarhållande af formen ega qvar andan, sedan
denna längesedan flyktat. Dertill kommer jemväl, att familjen i det hela
och äktenskapet i synnerhet innebär ett allt för nära och allt för rent
personligt samband mellan medleminarne, för att kunna finnas utan väsentligt
inflytande på dem, och att den sålunda, allt efter sin beskaffenhet
i hvarje fall — det vare sig för man och hustru, eller för föräldrar och
barn — antingen blir en uppfostran till förbättring, eller till försämring.
Gällande lagstiftning hos oss beträffande äktenskapsskilnad behöfver, efter
Utskottets mening och enligt hvad det ofvan i korthet sökt visa, eu
Bill. till Riksd. Prot. 1878. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. 2
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
revision i båda nu angifva afseenden; och det synes Utskottet, som om,
i fall så är förhållandet, med hänsyn till äktenskapets och familjens stora
betydelse så väl i och för sig eller med afseende på dess medlemmar,
som äfven för statens helsa och bestånd, skäl vore, att med sådan
revision ej komme att anstå till en mer eller mindre aflägsen framtid,
utan att den ju förr desto hellre blefve företagen.
Det är på grund häraf, som Utskottet, med anledning af Herr
Grafströms motion vördsamt hemställer,
att Riksdagen måtte besluta att i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes underkasta gällande
lagbestämmelser om äktenskapsskilnad en revision
för beredande af erforderliga förändringar i ofvan antydda
syften, samt derefter till Riksdagen afgifva
nådig proposition i frågan.
Stockholm den 17 April 1878.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1878.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.