Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

1878-04-01 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1878:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

1

TV:o 8.

Ant. till Riksd. Kansli den 1 April 1878, kl. 12 midd.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande JK:o 4,

i anledning af väckt motion om förändrad anordning af

undervisningen vid. rikets elementarläroverk.

I motion (N:o 29) om förändrad anordning af undervisningen vid

rikets elementarläroverk anmärker motionären, Herr von Brann, huruledes,

oaktadt den omsorg, som nu under femtio år varit egnad åt elementarläroverkens

ordnande, klagomålen öfver desamma aldrig varit allmännare

än under senaste tiden. Det vore ej blott lärjungarne och

deras målsmän, som yttrade missnöje öfver de för elementarläroverken

gällande stadgarne, utan detsamma delades jemväl af lärarne vid dessa

läroverk liksom vid universitetet, som emottager sina lärjungar från elementarläroverken,

och närmaste anledningen till motionens väckande

vore talrika uppmaningar dertill. Grundfelet i gällande läroverksstadga

syntes vara att i samma läroverk ock mer eller mindre gemensamt

för alla lärjungar skulle meddelas undervisning för flera, sinsemellan

skilda behof. Hvar och en, säger motionären, som söker vinna ett mål,

skulle utan tvifvel handla högst oklokt, om han ordnade sin verksamhet

så, att han samtidigt sträfvade efter flera mål, under fullt medvetande,

att han dermed icke blott förlorade tid, utan ock gjorde för

sig omöjligt att uppnå någotdera målet fullständigt. Men derföre syntes

ock den rätta utvägen för afhjelpande af ofvan anmärkta fel bestå i

bildningsliniernas skiljande redan från läroverkets första klass, hvarvid

detsamma tillika skulle kunna befrias från ett annat fel, som nu tryckte

det: hopande af så många ämnen, att, lärjungarne förlorade förmågan af

Bill. till Rikscl. Prot. 1878. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammar ens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 8.

verksamt sjelfstudium och ej kunde förvärfva grundliga insigter i något.

Motionären föreslår derföre: att Riksdagen ville i underdånighet anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t anbefalla en sådan förändring af elementarläroverkens

läsordning, att hvardera liniens studieplan endast måtte afse

det mål, som skall vinnas, utan hinder eller intrång af de bestämmelser,

som för den andra luden kunna vara lämpliga; äfvensom att på båda

linierna läroämnena måtte, så mycket ske kan, inskränkas till sådana,

som företrädesvis egna sig till grundläggande af lärjungarnes förmåga

af sjelfverksamhet.

Utskottet instämmer i det hela med motionären, så beträffande de

anmärkningar, han rigtar mot de allmänna elementarläroverken, som i

afseende på den rigtning, i hvilken han anser en ändring i dessas anordning

behöflig, och de åtgärder, han yrkar för denna ändrings genomförande.

Det är bekant, att den klagan öfver lärjungarnes öfveransträngning

vid elementarläroverken, som sedan så ofta förnyats, uppstod nästan

omedelbart efter den af 1849 års cirkulär framkallade omgestaltning af

dessa läroverk, medelst hvilken ett fullständigt afbrott skedde i deras

historiska utveckling intill nämnda tid. Det dröjde ej länge förrän, i

närmaste sammanhang med oron för skolungdomens öfveransträngning,

yttranden af tvifvel läto höra sig på ändamålsenligheten af den efter

samma cirkulär i skolan införda läseordning och den derstädes lemnade

undervisningen, hvarvid sjelfva arten och rigtningen af den befarade

felaktigheten allt bestämdare fixerades och betecknades medelst det i

våra dagar ofta upprepade uttrycket mångläseri, betraktadt på eu gång

såsom ett i sig sjelft ondt vid undervisningen och såsom ett hufvudsakligt

skäl till öfveransträngningen. I trots af de täta förändringar och

onekliga förbättringar i läroverkens organisation, som efter 1856 års

läroverksordning blifvit gjorda, har öfvertygelsen om befintligheten af

ofvan anförda brister —• öfveransträngning och mångläseri — i samma

organisation icke velat vika. Fastmer har densamma enskildt och offentligt,

i alster af literaturen och i skrivelser, till Kongl. Maj:t från Riksdagen,

upprepade gånger uttalats.

Befogenheten af anförda öfvertygelse är, hvad först angår öfveransträngningen,

icke undanröjd dermed, att helsotillståndet hos ungdomen

inom läroverken i allmänhet och i jemförelse med ungdomens

utom desamma vore tillfredsställande. Så enligt sjelfva ordets betydelse,

som enligt sakens egen natur må väl såsom uttryck och yttringar af

öfveransträngning betraktas den, endast allt för ofta vid våra läroverk

framträdande, bristen på den kraftiga och liffulla spänstighet till kropp

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

och själ, på den hurtighet och det friska lefnadsrnod, som för ungdomsåldern

år o naturliga och från en sund ungdom oåtskiljeliga; denna brist

eller saknad må för öfrig! framträda i försvagadt helsotillstånd, i slappad

förmåga af uthållighet vid arbete eller vid lekamlig eller andlig

ansträngning, eller minskad håg för sjelfverksamhet, ja för ungdomliga

lekar och kroppsöfningar o. s. v. Icke heller kan man såsom tillfyllestgörande

bevis för, att läroverket borde fritagas från skuld i afseende på

befintligheten i eu oroväckande grad och omfattning hos skolungdomen

af ett dylikt kroppsligt och andligt svaghets- eller förslappningstillstånd,

anföra den omständighet, att anledningen till detsamma, lika mycket

som i skolarbetet, vore att söka i ogynsamma omständigheter utom läroverket:

osunda bostäder, otillräcklig eller otjenlig föda, informationsarbete

bredvid skolans, o. s. v. Erkändt ock, att en sådan erinran ingalunda

saknar giltighet, må man dock, för att ej utsträcka denna utöfver

tillbörligt mått, dels med densamma alltid sammanhålla det faktiska förhållande,

att det dock är med skolarbetet och under dess fortgång, som

symptomer af krafternas nedsättning framträda, men deremot efter samma

arbetes slut, fortare eller långsammare, försvinna; dels ej glömma, att

de fördelar för helsa och krafter, som bero af ekonomiskt lyckliga förhållanden,

näppeligen voro större, än de nu äro, före 1849, då öfveransträngning

i skolan likväl så till namn som till sak var obekant. Och

härtill kommer ytterligare, att skulle sådana omständigheter utom skolan

vara för handen, till följd af hvilka ungdomens krafter och förmåga af

intellektuel ansträngning lättare taga skada nu, än förr; så blir det en

oafvislig uppgift att vid ordnandet af arbetet inom skolan härtill taga

hänsyn: staten kan och får ej so lärdomen till godo på den fysiska och

psykiska helsans bekostnad. — För omdömet om förhållandet mellan

skolarbetet .och öfveransträngning öfverhufvud tillåter sig Utskottet att

här endast påminna om, huru redan från och med femte klassen det

dagliga intellektuella arbetet efter regeln upptager den för den motsvarande

åldern och densamma tillhöriga utvecklingsgraden af kroppens

och själens krafter betänkliga längden af 9 k 10 timmar, i vissa afdelningar

af den senare skoltiden ändå mer; huru congestiv hufvudvärk

jemte ökad retlighet hos nervsystemet och allmän känsla af trötthet hos

skolungdomen nu för tiden utgör en icke alldeles sällsynt företeelse,

men tillika, huru såsom botemedel, åtminstone för tillfället, efter regeln

gör till fyllest en den unge patienten förunnad hvila från skolarbetet och

ostörd sömn; huru ändtligen ganska ofta det närmaste och mest nödvändiga

ändamålet med afgångsexamen från elementarläroverket består

i att kunna få tillfälle att hvila och dymedelst återhemta sig från det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

forcerade skolarbetet. Att det nu omtalade onda för öfrigt äfven af

Kongl. Maj:t blifvit uppmärksammadt, visar sig faktiskt i de åtgärder

till öfveransträngningens undanrödjande eller minskande, hvilka genom

upprepade Ivongl. skrivelser i ämnet blifvit anbefalda. Nekas bör ej

heller, att härmedelst åtskilligt i ifrågavarande hänseende verkligen

blifvit vunnet. Egentligen tillfredsställande resultat äro emellertid

svårligen att. påräkna, så länge den mångfald och omfattning i kurser

oförändrad qvarstår, som tillhör nu gällande läroverksförordningar.

Om mångläseri närmast betecknar läsande af mångahanda och mycket,

så har detsamma, sålunda fattadt, blifvit lagdt läroverket till last

så till vida, som det utgjorde en af hufvudorsakerna till öfveransträngningen.

Vid en jemförelse i detta hänseende mellan den äldre skolordningen

(till 1849), samt den derefter följande och nu varande, ställer

sig förhållandet mellan båda så, att under det, enligt den sistnämnda,

skoltiden blifvit i ej ringa mån inskränkt (från 11 å 12 år till 9), deremot

de pensa i särskilda ämnen, hvilka under denna tid skola vara

genomgångna, blifvit betydligt utvidgade (t. ex. i matematik utöfver

Euclides 1, 5, 6, 11 böckerna och 2 grader algebra med en obekant,

2:e, 3:e och 4:e böckerna Euclides, 2 grader algebra med dera obekanta,

samt dessutom det föreskrifna pensum i fysiken; i moderna språk från

att kunna rent uttala och med tillhjelp af lexikon öfversätta franska

och tyska — hvartill sedan kom något engelska — till extemporerad

läsning och färdighet i språkens skrifning), och mångfalden och detaljerna

inom hvarje med särskild rubrik betecknadt ämne, tillökade (särskilda

auktorer och dialekter inom språk, delar och utgreningar inom naturvetenskap

o. s. v.); särskildt inom de lägre klasserna många ämnen

blifvit hopade (så t. ex. under det enligt 1820 års skolordning de främmande

språken -—- om man ej medräknar 2 timmars innanläsning hvarje

vecka i hebreiska under de två åren närmast gymnasium — de 7 å 8

första åren, intill lärjungens 16:e eller 17:e år, voro endast två, inträder

deremot nu, efter tre års skolgång, under de 3 följande åren ett

nytt språk om året, så att gossen vid 14 å 15 års ålder är sysselsatt

med fyra språk, utom modersmålet).

När man tillvitar elementarläroverket mångläseri, förstår man emellertid

dermed ej endast en genom sina verkningar för lärjungarnes fysiska

och psykiska krafter förderflig utsträckning af arbetet och undervisningen

i elementarläroverket, utan — enligt hvad redan blifvit antydt

— derjemte en anordning af båda utan tillräcklig hänsyn till hvad som

utgör elementarläroverkets egentliga ändamål, eller rent af i strid mot

detsamma. Det torde i våra dagar ej vara tvist underkastadt, att hvad

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5

man af skolan väntar och begär (utom dess praktiskt uppfostrande inflytande),

är utveckling hos lärjungen af sjelfva de intellektuella förmögenheterna

eller hans öfning till klarhet och reda: i uppfattning och

till säkerhet i omdöme, och detta nemligen i förening med eller i och

med förvärfvandet af grundliga insigter i vissa, af elementarläroverkets

uppgift bestämda ämnen eller af elementen till sådana insigter. Ser

man åter på gällande läse- eller läroordning för samma läroverk, så

företer denna uttrycket och tillämpningen af detaljerad mångfald och

utsträckning i ämnen och kurser såsom bestämmande i det hela af läroverket

och på hvarje dess stadium. Mycket arbete och mångfaldigande

af sådant uppstår härmed utan motsvarande eller nämnvärd vinst. Så

t. ex. inom de tre första klasserna med inlärandet ur boken af menniskokroppens

inre delar, eller af färgen, formen och antalet af delarne hos

djur, hvilka lärjungarne aldrig sett, hastigt åter glömda, men dock mödosamma

utanlexor, af hvilka lärjungen ej ens förhjelpes till att igenkänna

det erm eller andra af dessa föremål, när de i verkligheten förekomma,

att ej tala om att någon användning af eftertanke eller någon insigt om

enhet och sammanhang härvid skulle komma i fråga. Så vid elementerna

af de tätt på hvarandra följande språken, då hvartderas grammatik

är utarbetad utan sammanhang med de andras eller enhet i plan och

ordalag och sålunda äfven det, som för alla språkens grammatik är väsentligen

gemensamt, i framställningen ser ut såsom olika och i fråga

om arbetet vid inlärandet bäfver så: hvarvid resultatet endast blir konfusion’

och osäkerhet i det hela. Så användas på den reala linien både i

4:de och 5:te klasserna 8 timmar i veckan till engelska: icke för att det

behöfves (samma språk fortsättes i 6:te och 7:de klasserna med 3 timmar

och eger, genom hela läroverket räknadt, 28 veckotimmar, under

det franskan ej har mera än 21 och tyskan, som dock skall utgöra det

grundläggande språket, 33, men för att på den reala linien fylla lika

stor tid, som latinet kräfver på den klassiska, o. s. v. — Härtill kommer

nu, att, med mångfalden af ämnen, dessas omfattning samt den

deraf förorsakade trängseln dem emellan, undervisningen i allmänhet

kommer att fortgå från det ena till det andra, utan att dervid det föregående,

ens tillnärmelsevis mot hvad som tillbörligt vore, kan vid undervisningen

eller af lärjungen tillgodogöras med hänsyn till det efterföljande,

eller det enas betydelse för det andra på ett för honom tillräckligen

fattbart sätt framträda; liksom ock utan att, på få oundgängliga

undantag när, något får framträda eller af honom tagas i besittning

såsom ett helt med den karakter och betydelse, liksom med det intresse,

det såsom sådant eger. Framkallande eller utveckling af egna tankar,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

åsigter och omdömen vid studiet cell öfver det studerade kan på detta

sätt ej egentligen komma före: för öfning af lärjungens sjelfverksamhet

tinnes i sjelfva verket ej särdeles utrymme utöfver hvad som ovilkorligen

fordras för inhämtandet af ständigt nytt och utvidgadt kunskapsmaterial,

som oafhitligt tager tid och krafter i anspråk. Lika litet kan

tillfälle beredas lärjungen att bilda egentlig bekantskap eller blifva förtrolig

med, att fördjupa sig i eller söka, mer eller mindre, tillegna sig

t. ex. någon författares eller ett verks innehåll, åskådningssätt eller stil:

tiden medger intet öfver fragmenter. Den framstående karakteren af

nu varande skolbildning synes öfvervägande bestå i anlitande och öfning

af minnet. Också är ej att neka, att elementarläroverkets lärjungar sålunda

vinna ett förråd af i minnet förvarade kunskaper och en dymedelst

förvärfvad bekantskap med åtskilligt, som i mångfald och omfattning

vida öfverstiger hvad som utgjorde resultatet af äldre tiders

skolkurs. Någon särdeles ''mognad i insigter och för fortsatta studier hos

dem, som genomgått elementarläroverket, kan man under sådant förhållande

deremot ej begära eller ens vänta: lärjungarne hafva under skoltiden

ej i tillräcklig grad blifvit satta i tillfälle eller nödvändighet att vid

studierna tillika taga det egna omdömet med, eller öfverhufvud fått lära

sig, huru mycket och väsentligt användningen deraf ingår i ett verkligt

studium. Icke heller kan man hos dem göra anspråk på någon

större grundlighet: kännedom om hvad hvarje sak egentligen är och

betyder, och likaså en fortfarande besittning af kunskapen såsom stadigvarande

egendom stå endast att nå i den mån, denna kunskap äfven

tillhör förståndet; hvaremot det som öfvervägande eller uteslutande

endast är minnets tillhörighet, så snart det ej ständigt å nyo blir föremål

för uppmärksamhet, lika hastigt, som det tillegnats, i sina bestämda drag

bleknar och sammanblandar sig med annat samt förfiygtigas.

Mot dessa grundfel vid den nu varande elementarundervisningen

uppställer motionären fordran af de båda så kallade särskilda bildningsliniernas

vid läroverket fullständiga åtskiljande och eu undervisningens

anordning inom hvardera linien med uteslutande afseende på det mål,

som med den skall vinnas. Det är otvifvelaktigt, att motionären dermed

angifvit hvad som på samma gång i första hand är egnadt att undanrödja

dessa fel och derjemte utgör ett vilkor för att genomföra andra,

för uppnående af samma syfte nödiga åtgärder. Att elementarläroverket

afser grundläggande af tvenne, till rigtning och karakter i någon mån

skilda arter af bildning, är faktiskt erkändt i och med dess inrättning

med tvenne linier. Men när så är, är det ock fullkomligt klart, att endast

genom ett fullständigt de båda liniernas åtskiljande arbetet och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

undervisningen inom hvardera kan ordnas och begränsas med sträng och

uteslutande hänsyn till dess ändamål. I samma mån åter, som dessa

ändamål äro skilda, måste ock en för båda linierna gemensam undervisning

förlora den karakter, hvilken gör densamma till den för den ena

liniens ändamål lämpligaste, och den måste, utöfver att vara en undervisning

i hvad för detta ändamål är nödigt, dertill innefatta hvad som

är af nöden för uppnående af ett annat, för det förra främmande ändamål

och med hänsyn till detta taga i anspråk tid och krafter.

Till den vigt, liniernas åtskiljande eger, såsom i sig sjelf ett medel

för elementarläroverkets ändamålsenliga ordnande, kommer nu, att af

deras ömsesidiga oberoende i väsentlig mån betingas andra för samma

syfte nödiga åtgärder. Sådana åtgärder äro en vigtig fördelning och ordningsföljd

af läroämnena, i hvilket afseende såsom pedagogisk regel gäller,

att dessa till att börja med skola vara få; att intet nytt skall inträda

förr, än lärjungen hunnit att vinna någon säkerhet i det föregående;

samt att ordningen härvid bestämmes efter de särskilda ämnenas naturliga

inbördes förhållande af grundläggande och använda. Härigenom

blir nemligen för lärjungen möjligt att utan öfveransträngning fatta och

göra sig verklig reda för det framstälda kunskapsmaterialet; det arbete,

som blifvit nedlagdt på hvarje ämne, behöfver icke göras om; och studiet

af ett föregående lättar uppfattningen af det efterföljande och är

för denna till hälften redan undangjordt arbete. I mån af sålunda förvärfvad

säker grundläggning i några ämnen, samt i och med detsamma

vunnen öfning af krafterna, kunna på skolans senare stadium en flerhet

af ämnen utan skada samtidigt af lärjungen studeras, hvaremot nybörjarens

själskrafter äro allt för litet utvecklade för att lian skulle

kunna smälta och utöfver betydelsen af minneslexor bringa eu mångfald

af olikartade kunskaper, hvilkas hopande derföre oundvikligt medför

allmän osäkerhet. — Icke mindre vigtig är eu sådan läroämnenas gruppering,

att hufvudämnen och biämnen bestämdt skilja sig. Genom en på

sådant sätt vunnen undervisningens koncentration öfvas och stärkes

sjelfva förmågan af uppfattning och begripande, och dermed vinnes följaktligen

hvad motionären i andra rummet begär: att bestämmande och

begränsning af läroämnen må ske med hufvudsakligt afseende på framkallande

af lärjungarnes sjelfverksamhet; på samma gång som grundliga

insigter sålunda kunna förvärfvas just i de ämnen, som för eu viss bildningsrigtning

äro de väsentliga. Med en lika utbredning af studiet på

alla de särskilda ämnena kan deremot föga något eget intresse hos lärjungen

väckas för något, dermed ej heller något egentligt sjelfstudium

uppstå, hvarmed ock insigterna i hvartdera allt för lätt stanna vid mer

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

eller mindre sammanstälda notiser. — Blir med de båda liniernas åtskiljande

hvarderas eget ändamål, i högre grad än hittills varit fallet, det

för undervisningen inom hvardera i allmänhet bestämmande, så är ändtligen

dermed åtminstone en bestämd anledning för handen till en sådan

begränsning och reduktion af kurserna inom särskilda läroämnen, som för

det säkraste och genaste uppnåendet af ändamålet med undervisningen

är indicerad. Att — för att i detta afseende endast anföra ett enda

exempel ur det bestående — reda och säkerhet i insigten ej skola vinna

på att, efter två års studium af latin, inom de två följande åren bitar

af ej mindre än fem särskilda latinska författare, bland hvilka äfven de

svåraste, skola läsas, torde ej behöfva bevis.

Slutligen och i närmaste sammanhang med det senast sagda anser

sig Utskottet ej böra lemna obemärkt, att om hvardera bildningslinien

får ordnas och begränsas utan hänsyn till konventionelt samband med

den andra och fri från deraf beroende, för dess egen uppgift främmande

inflytelser, dymedelst åtminstone på den reala linien möjliggöres en förkortning

af skoltiden, hvars nuvarande mått för den reala bildningens

eget, öfvervägande praktiska ändamål hvarken utgör en betingning eller

ens en fördel.

Af hvad härmedelst blifvit anfördt framgår, att Utskottet äfven deruti

med motionären är ense, att ett fullständigt undanrödjande af de af

motionären och här ofvan omhandlade bristerna vid elementarläroverket

fordrar ett genom hela läroverket genomfördt åtskiljande af dess båda

så kallade bildningslinier — eu åsigt, som står i full öfverensstämmelse

med den, som af Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t redan förut

blifvit uttalad. Ä andra sidan har Utskottet dock ej heller kunnat förbise,

att genomförandet af en radikal omgestaltning fordrar tid och förberedelse

och är förbunden med svårigheter, hvilka ej på eu gång kunna

öfvervinnas. Dessa omständigheter hafva för Utskottet utgjort eu gifven

anledning till att tillse, huruvida icke undervisningen för deri klassiska

och för den reala bildningen åtminstone från och med någon viss afdelning

af elementarläroverket redan nu och utan synnerliga svårigheter

eller uppoffringar af något slag skulle kunna fullständigt åtskiljas. En

lämplig utgångspunkt i sådant hänseende finnes enligt Utskottets tanke

i fjerde klassen. Då nemligen, enligt nu gällande läseöfning, i denna

klass latinet inträder såsom undervisningsämne och dermed en skilnad

uppstår i undervisningen mellan tvenne afdelningar af lärjungar, hvilken

sedermera, klass efter klass, blir allt större, skulle eu fullständig de

båda liniernas oafhängighet af hvarandra från och med denna fjerde

klass endast innebära ett fullföljande af hvad som redan eger rum, hvit
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (JV:o 2) Utlåtande N:o 8.

ket, enligt hvad ganska lätt skulle kunna visas, låter sig genomföra utan

nämnvärda rubbningar i öfrigt af det bestående. Vigten åter af att ej

dröja med hvad som låter sig göra utan uppskof, ligger i hela den förevarande

angelägenhetens egen vigt, ej blott för den enskilde och det

närvarande ögonblicket, utan ock för det allmänna och framtiden.

Det har föröfrigt inom Utskottet framhållits, att, då de båda linierna ej

nu genast kunna åtskiljas ända från skolans första klass utan endast från

och med den fjerde, de också utan synnerligt stor olägenhet kunna sammanhållas

inom fjerde och femte klassen, på sätt för närvarande egen

rum, och sålunda ingen rubbning af de femklassiga läroverken behöfva

ifrågakomma, derest endast en mindre förändring i läseordningen inom

dessa klasser åvägabragtes. Man har ansett att den nu gällande läseordningen

inom fjerde och femte klassen verkar menligt i synnerhet på

reallinien derför att tyska språket, som inom skolans trenne första

klasser varit grundläggande språk, plötsligt nedsjunker inom dessa klasser

till endast ett bispråk med fyra och tre timmars undervisning vid

sidan af engelskan, som tillerkänts åtta timmar, hvilken fördelning af

timmar icke gjorts med hänsyn till realliniens naturliga behof, utan påverkats

deraf att på latinlinien åtta timmar äro anslagna åt latinet,

hvilka timmar skola fullt motsvaras af en undervisning på reallinien i

ett särskilt ämne, derest ej undervisningen i de gemensamma ämnena

skall deraf lida; äfvensom man ansett, att det redan i femte klassen

inträdande tredje språket, fransyskan, der vållar förvirring och öfveransträngning.

Dessa olägenheter har man antagit skola kunna förekommas,

om på latinlinien gåfves särskild undervisning ej blott i latinet,

men äfven af samma lärare i tyska, hvarigenom tillika den fördel vunnes,

att det senare språket kunde belysas och stödjas af det förra, och om

de motsvarande tolf och elfva timmarna på reallinien användes, 6 timmar

för tyskan samt 6 och 5 timmar för engelskan, hvarigenom båda

språken fingo sin naturliga och i sammanhang med språkundervisningen

i öfrigt stående plats, samt om undervisningen i franska uppflyttades till

sjette klassen.

Inom Utskottet har äfven ifrågasatts, att, om en bestämd åtskilnad

af båda linierna skulle från och med den sjette klassen ega rum, det

kunde vara ändainålsenligare att förlägga latinet såsom valfritt ämne

inom reallinien än att låta grekiskan vara valfri inom latinlinien, eller

med andra ord att skolan skulle från och med sjette klassen så förgrenas,

att en klassisk skola funnes med obligatorisk undervisning i både

latin och grekiska och en realskola med fakultatif undervisning i latin.

Derigenom har man afsett, att ej ett enda af de nu befintliga fullstänBih.

till Riksd. Prot. 1878. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

diga läroverken skulle genom liniernas åtskilnad behöfva beröfvas den

stora förmån att bereda sina lärjungar till den mångfald af anställningar,

som möjliggöres, då undervisning i både latin och realämnen der meddelas,

en förmån, som fullt motväger olägenheten af att undervisning i

grekiska endast skulle meddelas vid ett betydligt inskränkt antal af

dessa läroverk; och derjemte har man tänkt sig, dels att vid dessa på

den i egentlig mening klassiska linien undervisningen i de gamla språken,

ostörd af främmande inflytelser, skulle kunna genom ömsesidig belysning

af båda språken drifvas så, att en god grund lades för kommande, mera

djupt gående universitetsstudier i teologi, filosofi och i allmänhet i den

klassiska forntidens språk och literatur, dels att det vore lättare att

på den reala linien genom t. ex. tillämpad matematik och ett eller annat

naturvetenskapligt ämne bereda tillfälle till en särskild undervisning,

som kunde till timantal motsvaras af den i latinet, Indika tvenne särskilda

undervisningar ej skulle störa den i allt öfrigt gemensamma, än

att på den klassiska linien bereda dem, som icke vilja läsa grekiska,

någon motsvarande undervisning, som ej på den gemensamma skulle

menligt inverka, hvaraf åter följden blefve, att det antal timmar, som

åt grekiskan kunde anslås, blefve allt för otillräckligt; hvarjemte man

äfven trott sig kunna med siffror uppvisa, att denna föreslagna åtskilnad

af linierna skulle med minsta kostnad för statsverket kunna genomföras.

Med afseende på dessa förslag har Utskottet dock icke velat uttala

något eget omdöme och ännu mindre velat föreslå Riksdagen att med

någon detaljbestämning söka inverka på Regeringens handlingsfrihet, men

Utskottet har dock ansett dem böra omnämnas till den ledning, som

omständigheterna kunna föranleda.

Utskottet hemställer vördsamt,

att, med anledning af den väckta motionen och i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med densamma, Riksdagen

måtte besluta att i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,

huruvida icke en sådan anordning af elementarläroverken

lämpligen må kunna och böra vidtagas,

att undervisningen inom hvardera af de tvenne

bildningslinier, den klassiska och den reala, som dessa

läroverk hos oss för det närvarande omfatta, lämpligen

skulle kunna och böra ordnas endast med afseende

på det mål, som med samma linie afses, och vilkoren

för dettas uppnående, utan sammanblandning med eller

beroende af undervisningen inom den andra linien, på

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

samma gång sålunda en fullt ändamålsenlig läroämnenas

fördelning, ordningsföljd, gruppering och mått

skulle stå att ernå; äfvensom nådigt ompröfva, huruvida

icke redan nu och intill dess de båda bildningsliniernas

fullständiga skiljande från läroverkets början

kan genomföras, tiden må anses vara inne för vidtagande

af en sådan anordning från och med läroverkets

fjerde klass; samt att Kongl. Maj:t till en kommande

Riksdag behagade aflåta förslag i de delar af

ämnet, som kunna erfordra Riksdagens medverkan.

Stockholm den 1 April 1878.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Reservation:

af Herr Dahm: »Då Riksdagen så nyligen som år 1873 omfattade

vissa af Kongl. Maj:t gillade grunder rörande förändringar i elementarundervisningen

;

då till följd deraf ny undervisningsplan och fördelning af läroämnen

för första till och med sjette klassen blifvit genom »Cirkulär till eforalstyrelserna»

af den 6 Juni 1873, den 12 Mars 1875 och den 1 Juni 1877

påbjudna;

då dessa anordningar blifvit af sakkunnige män förberedda, och utarbetade

med afseende just på de skilda mål för undervisningen, hvilkas

uppnående Utskottet anser önskliga;

då den nya undervisningsplanen för sjunde klassen ännu icke är

offentliggjord och först med höstterminen 1879 han börja genomföras;

då man således ännu icke han känna resultaten af de förändringar

i elementarundervisningen, som år 1873 af Konung och Riksdag gemensamt

beslötos;

då Riksdagen 1874, ehuru han i sin skrifvelse N:o 39 till Kongl.

Maj:t visade sig noga bekant med det hufvudsakliga af de åsigter, hvilka

Utskottet nu uttalar, likväl efter anstäld pröfning bekräftade 1873 års

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

beslut derigenom, att han beviljade medel till de utvidgningar, föi ändringar

och nybildningar af läroverk, som i enlighet med detta beslut

blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna;

då dertill kommer, att jag i den skildring Utskottet framlägger icke

kan till alla delar igenkänna det svenska elementarläroverket, dess lärjungar

och deras arbeten; . _

så synes mig icke nöjaktiga skäl föreligga för Riksdagen att i skufvelse

till Ivongl. Maj:t begära antagligen kostsamma förändringar af egna

nyligen fattade, icke fullständigt tillämpade och följaktligen icke slutpröfvade

beslut.»

TV:o 9.

Ank. till Biksd. Kansli den 1 April 1878, kl. 12 midd.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 5,

om underdånig skrifvelse rörande närmare bestämmelser

i fråga om de anteckningar, som i afseende på ledighet

till äktenskap eller hinder deremot skola i vissa prestbevis

intagas.

Första Kammaren har till Utskottets utredning hänvisat ett Andra

Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 2, hvilket, med an.

ledning af en motion af Herr Enander, föreslår, »att Riksdagen måtte i

underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

meddela närmare bestämmelser derom, hvilka de anteckningar äro, som

angående ledighet till eller hinder mot äktenskap skola jemlikt föreskriften

i Kongl. cirkulärbrefvet den 20 Januari 1865 i fiyttningsbevis

intagas», varande Utskottets hemställan, enligt meddeladt utdrag af protokollet

den 6 Mars 1878, af Andra Kammaren bifallen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.