Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i § 59 af Riksdagsordningen. Herr E. T/tomasson har genom en i Andra Kammaren väckt, till Konstitutions-Utskottet hänvisad motion

1878-03-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1878:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i § 59 af Riksdagsordningen. Herr E. T/tomasson har genom en i Andra Kammaren väckt, till Konstitutions-Utskottet hänvisad motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

i

N:0 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Mars 1878, kl. 3 c. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion

om ändring i § 59 af Riksdagsordningen.

Herr E. T/tomasson har genom en i Andra Kammaren väckt, till

Konstitutions-Utskottet hänvisad motion (N:o 4) ånyo upptagit ett af Utskottet

vid 1875 års riksdag, i anledning af en utaf samme motionär

jemväl då i ämnet gjord framställning, afgifvet förslag om sådan förändring

af förenämnda grundlagsparagraf, att utväg bereddes Riksdagen

att, då dess ledamöter af en eller annan orsak icke förmådde att åt ett

vigtigt ärende egna all vederbörlig uppmärksamhet, få detsammas slutliga

pröfning uppskjuten till nästföljande riksdag.

De praktiska olägenheter, som saknaden af ett stadgande i ofvan

omförmälda rigtning medfört, hade redan vid 1873 års riksdag ådragit

sig Utskottets uppmärksamhet, hvadan Utskottet uti ett då till Riksdagen

aflåtet memorial erinrade, hurusom erfarenheten under de nästförutgångna

åren ådagalagt, att Riksdagens verksamhet i icke ringa mån varit

hämmad till följd af en arbetsordning, som föranledt, att en ganska

stor del af riksdagstiden hunnit förflyta, innan något vigtigt ärende

kunnat förberedas till slutlig handläggning; hvaremot under sessionens

sista veckor Kamrarnes bord varit så öfverfylda af utskottsbetänkande^

att tiden knappt räckt till för ärendenas behandling. Isynnerhet hade

detta förhållande inverkat menligt på handläggningen af de större frågor,

hvilka fordrat en mera grundlig och fullständig utredning af Utskott

och derföre icke kunnat hos Riksdagen förekomma förr än inemot slutet

af dess samvaro, då de åter under trycket af en allmän brådska icke

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 3 Samt. 5 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

kurmat af Riksdagen pröfvas med all den omsorg, de förtjenat, hvaraf

äfven följt, att Kamrarne känt sig mest böjda för att alldeles undanskjuta

föreslagna förändringar och att således det arbete, som blifvit å

frågornas utredning nedlagdt, icke ledt till vederbörligt gagn.

Befogenheten af dessa Utskottets anmärkningar har under den derefter

förflutna tiden vunnit ytterligare bekräftelse, och den omständigheten,

att ett af Utskott framlagdt förslag först i slutet af ett riksdagssammanträde

förekommit till behandling af Riksdagen och då blifvit

förkastadt, har ej mindre af enskilde motionärer, än äfven af Utskott,

åberopats såsom ett giltigt skäl, hvarför enahanda förslag kunnat, med

anspråk på framgång, ånyo framläggas för nästföljande riksdag. Ett sådant

behandlingssätt af vigtiga samhällsanlägenheter, hvarigenom Riksdagen

nödgas antingen undanskjuta en fråga eller ock äfventyra att deruti

fatta ett förhastadt beslut, synes Utskottet vara ej blott menligt för

ärendenas behöriga gång än äfven icke fullt öfverensstämmande med

Riksdagens värdighet, Derigenom att Riksdagen sålunda betagits rättigheten

att pröfva, huruvida slutbehandlingen af ett ärende, i anseende

till dess vidlyftiga beskaffenhet eller dess mindre fullständigt utredda

skick, lämpligen borde till nästföljande riksdag uppskjutas, har hvarje

sammanträdande Riksdag intagit en fristående ställning, så att allt dess

arbete likasom påtryckts den yttre prägeln af ett för sig afslutadt helt,

Alltefter som emellertid de frågor, hvilka komma under Riksdagens skärskådande,

såsom en naturlig följd af landets stigande utveckling i alla

rigtningar, ej blott ökas till antalet utan också genom mångfalden af de

olikartade förhållanden, som af dem beröras, kräfva både en längre tids

förberedande utredning af Utskott och dertill en allsidigare pröfning af

Riksdagen, måste ett så beskaffad! grundlagsbud, som det nu afhandlade,

kännas såsom ett hinder för Riksdagens verksamhet; hvarförutom, så

länge detta bud qvarstår oförändradt, någon kontinuitet emellan en föregående

och en nästföljande Riksdags arbeten ej kan i detta ords egentliga

betydelse ernås. Denna faktor anses dock inom alla grenar af menskligt

kultursträfvande såsom ett väsentligt vilkor för framgång. Den

kontinuitet i Riksdagarnes arbeten, som i den rigtning, motionären tänkt

sig, stode att vinna genom den af honom föreslagna förändringen af §

59 "i Riksdagsordningen, skulle utan tvifvel sträcka sitt inflytande äfven

utom Kamrarnes rådplägningar, enär under den mellantid, som ett af eu

föregående Riksdag förberedt och uppskjutet förslag hvilade på Kamrarnes

bord, innan det vid en nästföljande riksdag företoges till afgörande,

förslagets innehåll och syftemål säkerligen skulle blifva allmänt kändt

och således äfven komma under allmänhetens granskning, hvarigenom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3

Karnrarne bereddes tillfälle att, efter ett mångsidigare meningsutbyte och

efter inhemtande af de rådande tänkesätten inom landet, bilda sig eu

härpå grundad öfvertygelse, som borde i sin män bidraga att gifva åt

hvarje så behandlad fråga en tidsenlig lösning.

Det förslag om tillägg till § 59 i Riksdagsordningen, som Utskottet

vid 1873 års riksdag framlade i här ofvan oraförmälda syftning, blef

visserligen icke, på grund af åtskilliga inom Andra Kammaren hysta betänkligheter,

förnämligast emot vissa delar af förslaget, af Riksdagen bifallet;

men frågan tillvann sig likväl sedermera allt större uppmärksamhet,

hvilket framgår dels deraf, att densamma vid 1874 och 1875 årens

riksdagar varit i omarbetadt skick föremål för ytterligare pröfning, dels

ock i ännu högre grad deraf, att, medan Första Kammaren städse bifallit

ändringsförslagen, Andra Kammarens motstånd vid hvarje riksdag, som

frågan förevarit, småningom aftagit, så att, då densamma föll vid 1873

års riksdag utan omröstning och vid 1874 års riksdag med 111 röster

emot 32, utgjordes den majoritet, som vid 1875 års riksdag åstadkom frågans

förkastande, af allenast 10 rösters öfvervigt.

Emot det förslag, som vid 1875 års riksdag framlades och som,

efter hvad redan förut är sagdt, nu blifvit af motionären ånyo väckt, har

under öfverläggningarne inom Andra Kammaren hufvudsakligen anmärkts:

att eu vidlyftig och tidsödande diskussion kunde i sjelfva uppskofsfrågan

utspinna sig utan att leda till något resultat, i fall endera Kammaren

afsloge framställningen om uppskof; att, derest ett ärende hade blifvit

uppskjutet till en nästföljande riksdag, förvecklingar lätt skulle kunna

följa deraf, att nya motioner väcktes i samma ärende, som det hvilande

utskottsbetänkandet afhandlade, då svårighet kunde uppstå att afgöra,

huruvida dessa motioner stode till nyss berörda betänkande uti ett så

bestämdt förhållande, att de endast i sammanhang med detsamma kunde

handläggas och att således betänkandet måste i någon mån förändras;

att eu majoritet inom Riksdagen kunde begagna sig af ett uppskofsheslut

för att såmedelst undanskjuta eu för majoriteten ömtålig fråga; samt

att slutligen, då vid väckt förslag om ärendes uppskjutande till nästföljande

riksdag, öfverläggningen ej komme att ingå på sjellva saken utan

endast skulle röra sig omkring uppskofsförslaget, ginge man miste om

fördelen att lära känna de olika åsigter i hufvudfrågan, hvilka kunde

inom representationen förefinnas.

Häremot tillåter sig Utskottet erinra: att hvarje öfverläggning om

uppskofsbeslut i regel ej bör kunna förorsaka någon nämnvärd tidsutdrägt;

att mindre nyttiga eller till och med ändamålslösa diskussioner ej

någonsin lära kunna förhindras, utan att omsorgen härom i allt fall måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5.

öfverlemnas åt representanternes eget omdöme och grannlagenhet; att

likväl en öfverläggning om behofvet af ett ärendes uppskjutande svårligen

låter sig så begränsas till denna yttre formella sida af frågan, att ej

härunder åtskilliga förhållanden, som äfven kunna komma till nytta vid

bedömandet af sjelfva hufvudsaken, blifva berörda; att bestämmandet

deraf, huruvida en ny motion eger ett sådant sammanhang med ett hvilande

utskottsbetänkande, att motionen kan verka till förändring af detta

sistnämnda, ej bör möta någon synnerlig svårighet, enär det från en föregående

riksdag hvilande betänkandet måste förutsättas vara för Kamrarnes

samtlige ledamöter väl kändt i afseende på alla dess delar och

syftemål; att en majoritet, som önskade undanskjuta eu för densamma

ömtålig fråga, antagligen skall, derest ej denna utväg stode öppen, i

stället begagna sin makt till att undertrycka samma fråga; samt att, på

sätt äfven motionären till bemötande af sist anförda anmärkning invändt,

ärendet måste vara af vederbörande Utskott behandladt och utredt, innan

det kan ifrågakomma att- uppskjutas, och de olika meningar rörande

frågan, som inom representationen kunna förefinnas, utan allt tvifvel varit

föremål för öfverläggning inom Utskottet samt, hvad särskildt angår

diskussionen i Kamrarne, det väl låter sig tänka, att dervid skola förekomma

många skiljaktiga, mer eller mindre subjektiva meningar, men

svårligen någon på mogen pröfning grundad åsigt, som ei finnes uttalad

i Utskottets betänkande.

På grund af hvad sålunda blifvit andraget, får Utskottet, under

antagande, att de betänkligheter, hvilka vid föregående riksdagar uttalats

emot de då uppstapla förslagen, nu skola vika för det numera erkända

behofvet af en så beskaffad förändring, som motionärens förslag innefattar,

vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med bifall till ifrågavarande motion,

måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling

följande förslag till ändring af

Riksdagsordningen.

§ 59.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Betänkande, som af ständigt Betänkande, som —---

eller i dess ställe särskildt tillsatt ut- — — — afgörande företagas, friskott

afgifvits, skall i begge Kamrarna nom Karnrarnes sammanstämmande

för ärendets afgörande, så vidt ske beslut må dock af görandet af bekan,

samtidigt föredragas. Efter tänkande från ständigt eller sär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 5.

5

betänkandets första föredragning

skall detsamma hvila på bordet.

Vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning

då eger ruin eller ej,

må det, på liera ledamöters förenade

begäran, åter göras hvilande.

Men då saken tredje gången förekommer,

skall den till afgörande

företagas.

Betänkande, som afgifvits af

tillfälligt utskott, föredrages i den

Kammare, som utskottet tillsatt,

och förfares derefter vidare med

målet, såsom nyss är sagdt.

Utskotts förberedande hemställanden

och förfrågningar må genast afgöras,

derest icke någon Kammarens

ledamot bordläggning begär.

Stockholm den 12 Mars 1878.

skildt utskott kunna till no,sta lagtima

riksdag uppskjutas, derest förslag

derom inom någondera Kammaren

biff vit väckt senast vid betänkandets

andra föredragning. Dylikt

förslag skall genast Medkammaren

delgifvas och kan endast en

gång bordläggas. Beslutas uppskofvet,

skola vid den riksdag, dertill

ärendet blifvit uppskjutet, talmännen

ofördröjligen till fortsatt behandling

föredraga betänkandet, hvarefter dermed

förfares i enlighet med hvad

angående inkommet utskottsbetänkande

i allmänhet är föreskrifvet.

Rörer betänkandet någon af Konungen

hos Riksdagen gjord framställning,

dä må beslut deröfver ej uppskjutas,

utan att Konungen dertill

samtycker.

Betänkande, som afgifvits af

tillfälligt utskott, föredrages i den

Kammare, som utskottet tillsatt,

och förfares derefter vidare med

målet, såsom ofvan är sagdt; dock

att afgörandet icke md till annan

riksdag uppskjutas.

Om uppskof med beslut öfver

hvilande förslag till förändringar i

grundlagarne stadgas i 64 §.

Utskotts förberedande hemställanden

och förfrågningar må genast

afgöras, derest icke någon Kammarens

ledamot bordläggning begär.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.