Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i §§ 11, 12 och 32 Regeringsformen.
1878-03-22 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1878:9, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i §§ 11, 12 och 32 Regeringsformen.
Dokumentets text
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9-
Ank. Eiksd. till Kansli den 22 Mars 1878, kl. 6 e. m.
Konstitutions-Uiskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändring i §§ 11, 12 och 32 Regeringsformen.
Genom en i Andra Kammaren väckt, till Konstitutions-Utskottet hänvisad
motion, N:o 36, har Herr Adlersparre hemstält, att § 12 i Regeringsformen
måtte erhålla följande, af Konstitutions-Utskottet vid 1872 års riksdag
föreslagna lydelse:
"§ 12-
Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter
ingå, sedan, enligt § 8, Statsrådet blifvit deröfver hördt.“
eller, om emot en sådan ändring skulle förefinnas formella hinder,
hvilka icke kunde undanrödjas, att Konstitutions-Utskottet då måtte föreslå,
att 12 § Regeringsformen i dess nuvarande lydelse måtte erhålla nedanstående
eller ett dermed lika syftande tillägg, nemligen:
”§ 12-
— — — Genom ministern för utrikes ärendena skola dessa mål, innan de
till slutligt afgörande företagas, fullständigt meddelas Statsrådets öfriga ledamöter.
”
Bdi till R, likså. Vrot 1878. 3 Sami. 7 Häft.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
•)
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft eu af
Herr Hedin väckt motion, N:o 37, deruti, beträffande nedan nämnde §§ i
Regeringsformen, föreslagits:
att ur §11 måtte uteslutas dels de ord, som bemyndigade Konungen
att, på det sätt honom lämpligast syntes, låta bereda och handhafva ministeriella
mål;
att i samma § blefve införd en föreskrift af samma innehåll soin §
26 i senaste unionskomiténs förslag, hvilken vore så lydande: ”alla meddelanden
till främmande makt eller till rikenas sändebud i utlandet skola, utan
afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom Utrikes Ministern.”
att § 12 måtte förändras i enlighet med 1872 års Konstitutionsutskotts,
af Andra Kammaren gillade förslag, dock med tillägg af en bestämmelse
i enlighet med sista unionskomiténs förslags § 22 mom. 3, att äfven
”förberedande beslut” i ärenden, hvarom § 12 handlade, skulle i Statsrådet
meddelas; samt
att undantagsstadgandet i § 32 blefve upphäfdt, i sammanhang hvarmed
orden ”inom riket” i första punkten af § 28 borde uteslutas.
Begge motionärerne, som vid sistlidne riksdag afgifvit förslag i enahanda
syfte till ändring af §§11 och 12 i Regeringsformen, hafva till stöd
för sina förnyade framställningar härom åberopat de af dem förut i ämnet
anförda skäl; hvarjemte Herr Hedin i fråga om det af honom nu föreslagna
upphäfvande! af § 82 och, såsom följd deraf, ändring af rista punkten i §
28 Regeringsformen m. m. anfört, att undantagsstadgandet i förenämnda §
aldrig egt ens den svaga grund, hvarpå man kunde förmoda, att grundlagsstiftarne
stödde sin uppfattning, då de nedskrefvo §§ 11 —12 i 1809 års Regeringsform,
nemligen behofvet af skydd för ministeriella måls sekretess; att
man ej vore i stånd att inse, hvarför utnämning af sändebud hos främmande
makter skulle vara undandragen den garanti för undersökning af ”förtjenst
och skicklighet”, som § 28 i öfriga fall velat åstadkomma genom att till
”Statsrådet” förlägga utnämningen till embeten och tjenster, och som komme
många embeten och tjenster till godo, hvilka måste anses vida mindre vigtiga
än våra representanters hos främmande makter.
Uti det utlåtande (N:o 2), som Utskottet vid sistlidne riksdag afgaf
öfver motionärernes då framlagda förslag, redogjorde Utskottet först för utgången
af de vid riksdagarne 1856—1858, 1859—1860 och 1872 väckta
frågor om förändring i hvad § 12 Regeringsformen stadgade angående handläggningen
af ärenden rörande afhandlingar och förbund med främmande
makter, hvarvid Utskottet särskild! framhöll den afgörande och enligt dess
mening giltiga betydelse, som vid 1872 års riksdag tillerkändes den anmärkningen,
att dylika frågor, derest de komme att behandlas af sammansatt
svenskt och norskt statsråd, skulle, enligt norska grundlagens föreskrift,
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
3
blifva föremål för norska regeringens utlåtande och sålunda på den vägen
komma till den norska regeringens kännedom, medan de deremot, på grund
af stadgandet i § 105 Regeringsformen, kunde undanhållas den svenska
Riksdagen. Beträffande § 11 Regeringsformen förmälte sig Utskottet ej
kunna dela den uppfattning, som innehölles uti den ene motionärens anmärkning
mot stadgandet i lista punkten af samma §, att Konungen egde låta
bereda och handhafva de ministeriella målen på det sätt honom lämpligast
syntes; hvadan Utskottet, efter att hafva jemfört stadgandena uti meranämnda
§ 11 med § 10 Regeringsformen, ansåg sig kunna antaga, att grundlagsstiftaren
icke åsyftat att i något afseende undandraga ministern för utrikes
ärendena den befattning med handhafvande! af dessa mål, honom i egenskap
af föredragande och departementschef tillkomme, ulan blott att medgifva
undantag från det sätt för regeringsärendens beredning, som § 10 stadgade,
samt att således de former, § 11 Regeringsformen föreskrefve för diplomatiska
måls behandling, icke kunde anses gifva Konungen någon makt
att, i strid med de allmänna konstitutionella grundsatserna, bestämma öfver
dessa ärenden mera än öfver andra. Efter att vidare hafva angifvit vissa
fall, då jemlikt § 8 Regeringsformen hela Statsrådet måste höras i fråga om
fördrag med främmande makt, yttrade Utskottet, att de konstitutionella garantierna
vore mindre att söka i förhållandet emellan Konungen och Statsrådet
samt emellan Statsrådets medlemmar inbördes än uti Regeringens förhållande
till Riksdagen; att, för att bereda åt Statsrådet det inflytande, som
borde tillkomma detsamma, några mera genomgripande förändringar i grundlagen
icke syntes erforderliga, helst sedan i följd af den vid då näst föregående
riksdag vidtagna förändring i § 105 Regeringsformen en statsminister
blifvit Statsrådets främste ledamot, hvilken, derest han skulle kunna fylla
den åt honom afsedda uppgift, äfven borde ega ett af grundlagen tillförsäkradt
inflytande på afgörandet af vigtigare diplomatiska ärenden, på grund hvaraf
Utskottet ansåg det mål, man ville ernå, kunna i väsentlig män vinnas genom
en sådan ändring af § 12 Regeringsformen, att Konungen skulle jemte de
två der nämnde statsrådsledamöter höra statsministern, innan Han inginge
i afhandlingar och förbund med främmande makter, hvarigenom vid föredragning
af dessa ärenden antalet statsrådsledamöter blefve detsamma, som
enligt 1867 års förslag till ny Föreningsakt emellan Sverige och Norge
skulle från svensk sida vara närvarande uti det unionella Statsrådet, äfvensom
genom det sammanhang, hvaruti denna § vore satt med § 11, Statsrådets
egenskap af ministerielt bevarades orubbadt — i enlighet hvarmed
äfven § 11 syntes böra ändras i det syfte, att statsministern skulle blifva
den Konungens rådgifvare, som jemte utrikesministern i allmänhet vore närvarande
vid afgörandet af vigtigare ministeriella mål.
Då Konstitutions-Utskottets nu i korthet återgifna utlåtande förekom till
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
slutlig- behandling, blef, efter det i Första Kammaren anmärkts, bland annat, att,
enligt den af Utskottet föreslagna ordalydelsen till § 12 i Regeringsformen,
det kunde inträffa, att endast tvenne statsrådsledamöter skulle komma att, i
strid med förslagets tydligen angifna syfte, vid föredragningen inför Konungen
närvara, för det fall att ministerna för utrikes ärenden tillika vore statsminister,
utlåtandet af denna Kammare återförvisadt till förnyad behandling
af Utskottet; hvaremot Andra Kammaren, der, såvidt af öfverläggningarne
kan slutas, företrädesvis gjorde sig gällande den meningen, att Utskottet icke
i nog vidsträckt mån gått motionärernes framställningar till mötes, utlåtandet
förkastades med 91 röster mot 68, som afgåfvos för återremiss.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit har, beträffande den
ånyo väckta frågan om ändring af § 11 Regeringsformen, Utskottet väl
funnit den af nästlidna års Konstitutions-Utskott uti dess ofvan åberopade
utlåtande uttalade mening, att grundlagsstiftaren genom stadgandet i nämnda
§, att Konungen egde låta bereda och handhafva de ministeriella målen på
det sätt Honom lämpligast syntes, icke åsyftat att i något afseende undandraga
ministern för utrikes ärendena den befattning med handhafvandet af
dessa mål, honom i egenskap af föredragande och departementschef tillkomme,
utan blott att medgifva undantag från det sätt för regeringsärendenas beredande,
som § 10 bestämde, vara stödd på fullt giltiga skäl; men då, å andra
sidan, det icke torde kunna förnekas, att ordalydelsen af berörda stadgande är
sådan, att den kan gifva anledning till en annan och den nyss angifna meningen
motsatt tolkning af detsamma, har Utskottet trott det vara angeläget,
att hvarje tvifvel i antydda hänseende blefve undanröjdt. Utskottet har förestält
sig, att detta kunde åstadkommas derigenom att, med iakttagande af
Konungens rättighet att, i fråga om de ministeriella målens beredande, besluta
på det sätt Honom lämpligast syntes, tillika uttryckligen förklarades,
att ett sådant beredande borde ega rum genom ministern för utrikes ärendena,
hvilken sålunda blefve det enda och lagliga organet för utförandet af
de befallningar, Konungen kunde finna för godt att i dessa mål gifva. Bestämmandet
af ett sådant förfaringssätt, hvarigenom i hvarje särskildt skede
af ett ministerielt ärendes förberedande behandling Konungens beslut inhemtades
af den laglige föredraganden, skulle också, såvidt Utskottet varit i
tillfälle att erfara, stå i full öfverensstämmelse med det, som redan länge
varit rådande vid en sådan behandling af ifrågavarande mål. Utskottet tror
sig sålunda kunna antaga, att, från hvilken synpunkt, man än må betrakta
paragrafens nuvarande innehåll i denna del, någon tvekan icke bör uppstå
om lämpligheten af en förändring^ nu antydda syftning; och i sammanhang
härmed samt för att gifva ytterligare stöd åt den åsigt, Utskottet nyss yttrat,
anser Utskottet sig tillika böra föreslå, att till oftanämnda § J1 fogas ett
tillägg af det innehåll, att alla meddelanden i ministeriella mål till främ
-
Konstitutions- Utskottets Utlutande N:o 9.
5
mande makter eller till Konungens sändebud i utlandet skola, utan afseende
å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för utrikes ärendena. Detta
förslag står i närmaste öfverensstämmelse med § *26 uti det af den senaste så
kallade unionskomitén afgifna förslag till föreningsakt emellan Sverige och Norge.
Att med ett tillägg till § 11 af nu angifna innehåll icke skulle komma att
uttryckas eller bestämmas något annat eller mera, än som vid de ministeriella
målens behandling i allmänhet redan genom eu långvarig praxis gjort sig
gällande, torde Utskottet få antaga vara gifvet och kändt. I öfrigt har Utskottet,
i likhet med 1877 års Konstitutions-Utskott, funnit denna § böra
ändras i det syfte, att statsministern måtte uttryckligen nämnas såsom den
Konungens rådgifvare, hvilken jemte ministern för utrikes ärendena, i allmänhet
bör vara närvarande vid föredragningen af ministeriella mål. Att
undantag härifrån kunna och någon gång måste ega rum antingen då, på
grund af något ärendes särskilda beskaffenhet, Konungen pröfvar lämpligt att
höra vederbörande departementschefer, såsom i frågor om handels- och sjöfartsfördrag
samt postkonventioner m. m., eller ock till följd af tillfälliga omständigheter,
såsom, bland annat, under Konungens resor till aflägsnare inrikes
orter eller vistelse i Norge, lärer icke behöfva närmare utvecklas, likasom
med säkerhet torde kunna antagas, att i alla sådana fall af någon större
vigt, och såvidt hinder icke möter, statsministerns mening inhemtas.
Hvad åter angår de af motionärerne ifrågasatta ändringar af § 12
Regeringsformen, har Utskottet funnit sig böra i hufvudsak vidhålla hvad
förlidna årets Konstitutions-Utskott i afseende derå uti dess förut åberopade
utlåtande yttrat och föreslagit. Den anmärkning, som, enligt hvad ofvan
uppgifvits, föranledde, att 1872 års Konstitutions-Utskotts förslag, att Statsrådet
skulle, enligt § 8 nämnda grundlag, höras, innan Konungen egde att
i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, blef af Första
Kammaren förkastadt, har, efter Utskottets förmenande, fortfarande en sådan
giltighet att, äfven med tillbörligt uppskattande af de flere ganska
vigtiga skål, som tala för en ändring af paragrafen i nyss antydda rigtning,
Utskottet med hänsyn till nu varande unionella förhållanden och den till
följd deraf från andra regeringsärenden afvikande behandling, de i förevarande
§ angifna, synnerligen grannlaga frågor måste undergå, anser det
vara ändamålslöst att söka åstadkomma en så beskaffad förändring. Lika
med 1 877 års Konstitutions-Utskott och på de af detsamma anförda grunder,
anser Utskottet det mål, man vilie ernå, i väsentlig mån kunna vinnas derigenom,
att paragrafen ändras så, att Konungen, innan Han ingår i afhandlingar
och förbund med främmande makter, skall höra, jemte de två i samma
§ nämnde statsrådsledamöter, statsministern, hvilken sålunda skulle äfven i
dessa frågor tillkomma det berättigade inflytande, honom såsom den främste
i Konungens råd i allmänhet bör tillerkännas, och som åtminstone i alla
6 Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
vigtigare fall måste för detta sitt inflytande hemta stöd i sina embetsbröders
åsigter.
Under förutsättning af, att formella hinder skulle förekomma mot antagandet
af 1872 års Ivonstitutions-Utskotts, af båda motionärerne framstälda
förslag om Statsrådets hörande i fråga om afhandlingar och förbund med
främmande makter, bär, såsom af det föregående synes, den ene motionären,
Herr Adlersparre alternativt föreslagit, att § 12, sådan den nu lyder, skulle
erhålla ett tillägg af det innehåll, att dessa mål, innan de till slutligt afgörande
företoges, skulle genom ministern för utrikes ärendena fullständigt meddelas
Statsrådets öfrige ledamöter. En förberedande föredragning af och öfverläggning
om regeringsärenden i allmänhet, innan de inför Konungen i Statsrådet
anmälas, är, såsom bekant, ett sedan längre tid tillbaka vedertaget
bruk, och Utskottet har all anledning antaga, att detta förfaringssätt äfven
eger rum i de fall, som i nämnda § afses; men Utskottet håller före, att
en ovilkorlig, för hvarje sådant fall bindande regel om ett den slutliga föredragningen
inför Konungen föregående meddelande icke med större nödvändighet,
hvad angår nu ifrågavarande mål, än beträffande andra regeringsärenden
bör i grundlagen uppställas. I öfrigt skulle en föreskrift derom stå
i viss strid med stadgandet i § 11, att Konungen må af sina beslut i ministeriella
mål låta till Statsrådets kunskap komma hvad Honom nyttigt synes,
rörande hvilket stadgande Utskottet saknat giltig anledning att föreslå
någon förändring. På nu angifna skäl har Utskottet, såsom redan antydt
är, ansett sig böra vidhålla det af Konstitutions-Utskottet vid senast förflutna
riksdag afgifna förslag rörande oftanämnda grundlagsparagraf, dock
med en af den under öfverläggningarne i ämnet inom Första Kammaren
gjord anmärkning föranledda ändring, att för det mindre antagliga fall, att
ministern för utrikes ärendena tillika vore statsminister, Konungen bör
höra tvenne andra ledamöter af Statsrådet, så att i hvarje sådan regeringsangelägenhet,
trenne ledamöter af Statsrådet, eller just det antal, som enligt
unionskomiténs förslag borde från svensk sida deltaga i det unionella Statsrådet,
skulle vid afgörandet af dessa mål vara närvarande och sig yttra.
Vidkommande slutligen Herr Hedins förslag, att utnämnandet af sändebud
hos främmande makter måtte, likasom andra utnämningar och befordringar
till embeten och tjänster, ega rum i Statsrådet, och att förty § 32 Regeringsformen
och de i första punkten af § 28 samma grundlag förekommande
orden ”inom riket” skulle uteslutas, finner Utskottet sig äfven böra vidblifva
det af förlidna årets Konstitutions-Utskott rörande förstnämnda § afgifna förslag.
Skulle omförmälde förtroendeembetsmän utnämnas i sammansatt svenskt
och norskt Statsråd, såsom förhållandet är med utnämnandet af de förenade
rikenas konsuler i utlandet, måste deraf följa, att norska regeringens
yttrande skulle i hvarje sådan fråga inhemta^, innan den kunde inför Konungen
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
7
i det sammansatta Statsrådet föredragas, hvilket med hänsyn till de diplomatiska
befattningarnes särskilda beskaffenhet och arten af den verksamhet, dessa
befattningar taga i anspråk, väl icke torde vara lämpligt. Den föreslagna
förändringen skulle dessutom stå i strid med de grunder, hvarpå stadgandena
i redan afhandlade §§ 11 och 12 Regeringsformen med de deri af
Utskottet nödiga ansedda ändringar eller tillägg sig stödja; och Utskottet
anser sig alltså icke kunna biträda Herr Hedins förslag i nu angifna del.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
Do) att Riksdagen måtte i anledning af Herrar
Adlersparres och Hedins motioner antaga att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling följande förändringar i
Regeringsformen:
(Nuvarande lydelse:)
(Föreslagen lydelse:)
§ 11.
Ministeriella mål, hvarmed förstås
alla de, som angå rikets förhållande
till främmande magter, må Konungen
låta bereda och handhafva pa det sätt,
Honom lämpligast synes. Ministern för
utrikes ärenden tillhör, att dessa mål
inför Konungen föredraga och anmäla,
i närvaro af någon annan Statsrådets
ledamot. År Ministern frånvarande,
föredrage den Statsrådets ledamot, som
Konungen äfven i detta fall tillkalle.
Sedan Konungen af dessa embetsmål!
inhemtat till protokoll anförda råd, för
hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen,
i deras närvaro, besluten; åliggande
det den dertill särskild! förordnade
att protokollet föra. Af sådana
beslut må Konungen låta till Statsrådets
kunskap komma hvad Honom nyttigt
synes, så att äfven någon kännedom
af denna riksstyrelsens gren måtte
hos Statsrådet finnas. i
Ministeriella mål, hvarmed förstås
alla de, som angå rikets förhållande
till främmande magter, skola på det
sätt, Konungen lämpligast synes, beredas
af Ministern för utrikes ärendena,
hvilken det tillhör, att dessa mål anmäla
och föredraga inför Konungen i
närvaro af Statsministern eller någon
annan Statsrådets ledamot. År Ministern
för utrikes ärendena frånvarande,
föredrage den Statsrådets ledamot, som
Konungen äfven i detta fall tillkalle.
Sedan Konungen af dessa embetsman
inhemtat till protokoll anförda råd, för
hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen
i deras närvaro besluten; åliggande
det den dertill särskild! förordnade
att protokollet föra. Af sådana beslut
må Konungen låta till Statsrådets kunskap
komma hvad Honom nyttigt synes,
så att äfven någon kännedom af
i denna riksstyrelsens gren måtte hos
8
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
§
Konungen eger att i afhandlingar
och förbund med främmande magter
ingå, sedan lian, enligt föregående §,
deröfver hört Ministern för utrikes ärendena
och någon annan tillkallad Statsrådets
ledamot.
Statsrådet finnas. Alla meddelanden i
ministeriella mål till främmande magt
eller Konungens sändebud i utlandet
skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet,
ske genom Ministern för utrikes
ärendena.
12.
Konungen eger att i afhandlingar
och förbund med främmande magter
ingå, sedan Han, i den ordning, föregående
§ stadgar, deröfver hört Statsministern,
Ministern för utrikes ärendena
och någon annan tillkallad Statsrådets
ledamot, eller, der Ministern för
för utrikes ärendena tillika är Statsminister,
två andra tillkallade Statsrådets
ledamöter.
§ 32.
Sändebud hos främmande magter
och tjensteman vid beskickningarne
nämne Konungen i Ministerns för utrikes
ärendena och någon annan tillkallad
Statsrådsledamots närvaro.
Sändebud hos främmande magter
och tjensteman vid beskickningarne
nämne Konungen i närvaro af Ministern
för utrikes ärendena samt Statsministern
eller någon annan tillkallad
Statsrådets ledamot.
2:o) att de förevarande motionerna i öfrigt icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Mars 1878.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
9
Reservationer:
af Herr Hallenhor g emot det föreslagna tillägget till 11 § Regeringsformen"
af
Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr von Möller instämt: ”Då
jag, i likhet med 1877 års Konstitutions-Utskott, anser de former, som 11
§ Regeringsformen föreskrifver för diplomatiska ärendens behandling, icke
kunna gifva Konungen makt att i strid med de allmänna konstitutionella
grundsatserna bestämma öfver dessa ärenden, och således finner den af
Utskottet föreslagna förändring i §:en, såvidt den rör sådana ärendens beredning,
öfverflödig, har jag icke kunnat i vidsträcktare mån instämma i det
af Utskottet i afseende på denna § framstälda ändringsförslag, än att §:en
må erhålla följande lydelse:
Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande
till främmande magter, må Konungen låta bereda och handhafva på det
sätt, Honom lämpligast synes. Ministern för utrikes ärendena tillhör att dessa
mål inför Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af Statsministern eller
någon annan Statsrådets ledamot. Är Ministern för utrikes ärendena frånvarande,
föredraga — — — —--— — — — — — — — _ —
— — — —--— —--hos Statsrådet finnas.”
Herrar Sjökung, Gahn, de Mars och Friherre Koskull hafva begärt
få antecknadt, att de uti detta ärendes slutliga behandling inom Utskottet
ej deltagit.
Bih. till Riksd. Prof. 1878. 3 Sami. 7 Haft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.