Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i §§ 11, 12 och 32 Regeringsformen.

1878-03-22 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1878:9, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i §§ 11, 12 och 32 Regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9-

Ank. Eiksd. till Kansli den 22 Mars 1878, kl. 6 e. m.

Konstitutions-Uiskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring i §§ 11, 12 och 32 Regeringsformen.

Genom en i Andra Kammaren väckt, till Konstitutions-Utskottet hänvisad

motion, N:o 36, har Herr Adlersparre hemstält, att § 12 i Regeringsformen

måtte erhålla följande, af Konstitutions-Utskottet vid 1872 års riksdag

föreslagna lydelse:

"§ 12-

Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter

ingå, sedan, enligt § 8, Statsrådet blifvit deröfver hördt.“

eller, om emot en sådan ändring skulle förefinnas formella hinder,

hvilka icke kunde undanrödjas, att Konstitutions-Utskottet då måtte föreslå,

att 12 § Regeringsformen i dess nuvarande lydelse måtte erhålla nedanstående

eller ett dermed lika syftande tillägg, nemligen:

”§ 12-

— — — Genom ministern för utrikes ärendena skola dessa mål, innan de

till slutligt afgörande företagas, fullständigt meddelas Statsrådets öfriga ledamöter.

”

Bdi till R, likså. Vrot 1878. 3 Sami. 7 Häft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

•)

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft eu af

Herr Hedin väckt motion, N:o 37, deruti, beträffande nedan nämnde §§ i

Regeringsformen, föreslagits:

att ur §11 måtte uteslutas dels de ord, som bemyndigade Konungen

att, på det sätt honom lämpligast syntes, låta bereda och handhafva ministeriella

mål;

att i samma § blefve införd en föreskrift af samma innehåll soin §

26 i senaste unionskomiténs förslag, hvilken vore så lydande: ”alla meddelanden

till främmande makt eller till rikenas sändebud i utlandet skola, utan

afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom Utrikes Ministern.”

att § 12 måtte förändras i enlighet med 1872 års Konstitutionsutskotts,

af Andra Kammaren gillade förslag, dock med tillägg af en bestämmelse

i enlighet med sista unionskomiténs förslags § 22 mom. 3, att äfven

”förberedande beslut” i ärenden, hvarom § 12 handlade, skulle i Statsrådet

meddelas; samt

att undantagsstadgandet i § 32 blefve upphäfdt, i sammanhang hvarmed

orden ”inom riket” i första punkten af § 28 borde uteslutas.

Begge motionärerne, som vid sistlidne riksdag afgifvit förslag i enahanda

syfte till ändring af §§11 och 12 i Regeringsformen, hafva till stöd

för sina förnyade framställningar härom åberopat de af dem förut i ämnet

anförda skäl; hvarjemte Herr Hedin i fråga om det af honom nu föreslagna

upphäfvande! af § 82 och, såsom följd deraf, ändring af rista punkten i §

28 Regeringsformen m. m. anfört, att undantagsstadgandet i förenämnda §

aldrig egt ens den svaga grund, hvarpå man kunde förmoda, att grundlagsstiftarne

stödde sin uppfattning, då de nedskrefvo §§ 11 —12 i 1809 års Regeringsform,

nemligen behofvet af skydd för ministeriella måls sekretess; att

man ej vore i stånd att inse, hvarför utnämning af sändebud hos främmande

makter skulle vara undandragen den garanti för undersökning af ”förtjenst

och skicklighet”, som § 28 i öfriga fall velat åstadkomma genom att till

”Statsrådet” förlägga utnämningen till embeten och tjenster, och som komme

många embeten och tjenster till godo, hvilka måste anses vida mindre vigtiga

än våra representanters hos främmande makter.

Uti det utlåtande (N:o 2), som Utskottet vid sistlidne riksdag afgaf

öfver motionärernes då framlagda förslag, redogjorde Utskottet först för utgången

af de vid riksdagarne 1856—1858, 1859—1860 och 1872 väckta

frågor om förändring i hvad § 12 Regeringsformen stadgade angående handläggningen

af ärenden rörande afhandlingar och förbund med främmande

makter, hvarvid Utskottet särskild! framhöll den afgörande och enligt dess

mening giltiga betydelse, som vid 1872 års riksdag tillerkändes den anmärkningen,

att dylika frågor, derest de komme att behandlas af sammansatt

svenskt och norskt statsråd, skulle, enligt norska grundlagens föreskrift,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

blifva föremål för norska regeringens utlåtande och sålunda på den vägen

komma till den norska regeringens kännedom, medan de deremot, på grund

af stadgandet i § 105 Regeringsformen, kunde undanhållas den svenska

Riksdagen. Beträffande § 11 Regeringsformen förmälte sig Utskottet ej

kunna dela den uppfattning, som innehölles uti den ene motionärens anmärkning

mot stadgandet i lista punkten af samma §, att Konungen egde låta

bereda och handhafva de ministeriella målen på det sätt honom lämpligast

syntes; hvadan Utskottet, efter att hafva jemfört stadgandena uti meranämnda

§ 11 med § 10 Regeringsformen, ansåg sig kunna antaga, att grundlagsstiftaren

icke åsyftat att i något afseende undandraga ministern för utrikes

ärendena den befattning med handhafvande! af dessa mål, honom i egenskap

af föredragande och departementschef tillkomme, ulan blott att medgifva

undantag från det sätt för regeringsärendens beredning, som § 10 stadgade,

samt att således de former, § 11 Regeringsformen föreskrefve för diplomatiska

måls behandling, icke kunde anses gifva Konungen någon makt

att, i strid med de allmänna konstitutionella grundsatserna, bestämma öfver

dessa ärenden mera än öfver andra. Efter att vidare hafva angifvit vissa

fall, då jemlikt § 8 Regeringsformen hela Statsrådet måste höras i fråga om

fördrag med främmande makt, yttrade Utskottet, att de konstitutionella garantierna

vore mindre att söka i förhållandet emellan Konungen och Statsrådet

samt emellan Statsrådets medlemmar inbördes än uti Regeringens förhållande

till Riksdagen; att, för att bereda åt Statsrådet det inflytande, som

borde tillkomma detsamma, några mera genomgripande förändringar i grundlagen

icke syntes erforderliga, helst sedan i följd af den vid då näst föregående

riksdag vidtagna förändring i § 105 Regeringsformen en statsminister

blifvit Statsrådets främste ledamot, hvilken, derest han skulle kunna fylla

den åt honom afsedda uppgift, äfven borde ega ett af grundlagen tillförsäkradt

inflytande på afgörandet af vigtigare diplomatiska ärenden, på grund hvaraf

Utskottet ansåg det mål, man ville ernå, kunna i väsentlig män vinnas genom

en sådan ändring af § 12 Regeringsformen, att Konungen skulle jemte de

två der nämnde statsrådsledamöter höra statsministern, innan Han inginge

i afhandlingar och förbund med främmande makter, hvarigenom vid föredragning

af dessa ärenden antalet statsrådsledamöter blefve detsamma, som

enligt 1867 års förslag till ny Föreningsakt emellan Sverige och Norge

skulle från svensk sida vara närvarande uti det unionella Statsrådet, äfvensom

genom det sammanhang, hvaruti denna § vore satt med § 11, Statsrådets

egenskap af ministerielt bevarades orubbadt — i enlighet hvarmed

äfven § 11 syntes böra ändras i det syfte, att statsministern skulle blifva

den Konungens rådgifvare, som jemte utrikesministern i allmänhet vore närvarande

vid afgörandet af vigtigare ministeriella mål.

Då Konstitutions-Utskottets nu i korthet återgifna utlåtande förekom till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

slutlig- behandling, blef, efter det i Första Kammaren anmärkts, bland annat, att,

enligt den af Utskottet föreslagna ordalydelsen till § 12 i Regeringsformen,

det kunde inträffa, att endast tvenne statsrådsledamöter skulle komma att, i

strid med förslagets tydligen angifna syfte, vid föredragningen inför Konungen

närvara, för det fall att ministerna för utrikes ärenden tillika vore statsminister,

utlåtandet af denna Kammare återförvisadt till förnyad behandling

af Utskottet; hvaremot Andra Kammaren, der, såvidt af öfverläggningarne

kan slutas, företrädesvis gjorde sig gällande den meningen, att Utskottet icke

i nog vidsträckt mån gått motionärernes framställningar till mötes, utlåtandet

förkastades med 91 röster mot 68, som afgåfvos för återremiss.

Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit har, beträffande den

ånyo väckta frågan om ändring af § 11 Regeringsformen, Utskottet väl

funnit den af nästlidna års Konstitutions-Utskott uti dess ofvan åberopade

utlåtande uttalade mening, att grundlagsstiftaren genom stadgandet i nämnda

§, att Konungen egde låta bereda och handhafva de ministeriella målen på

det sätt Honom lämpligast syntes, icke åsyftat att i något afseende undandraga

ministern för utrikes ärendena den befattning med handhafvandet af

dessa mål, honom i egenskap af föredragande och departementschef tillkomme,

utan blott att medgifva undantag från det sätt för regeringsärendenas beredande,

som § 10 bestämde, vara stödd på fullt giltiga skäl; men då, å andra

sidan, det icke torde kunna förnekas, att ordalydelsen af berörda stadgande är

sådan, att den kan gifva anledning till en annan och den nyss angifna meningen

motsatt tolkning af detsamma, har Utskottet trott det vara angeläget,

att hvarje tvifvel i antydda hänseende blefve undanröjdt. Utskottet har förestält

sig, att detta kunde åstadkommas derigenom att, med iakttagande af

Konungens rättighet att, i fråga om de ministeriella målens beredande, besluta

på det sätt Honom lämpligast syntes, tillika uttryckligen förklarades,

att ett sådant beredande borde ega rum genom ministern för utrikes ärendena,

hvilken sålunda blefve det enda och lagliga organet för utförandet af

de befallningar, Konungen kunde finna för godt att i dessa mål gifva. Bestämmandet

af ett sådant förfaringssätt, hvarigenom i hvarje särskildt skede

af ett ministerielt ärendes förberedande behandling Konungens beslut inhemtades

af den laglige föredraganden, skulle också, såvidt Utskottet varit i

tillfälle att erfara, stå i full öfverensstämmelse med det, som redan länge

varit rådande vid en sådan behandling af ifrågavarande mål. Utskottet tror

sig sålunda kunna antaga, att, från hvilken synpunkt, man än må betrakta

paragrafens nuvarande innehåll i denna del, någon tvekan icke bör uppstå

om lämpligheten af en förändring^ nu antydda syftning; och i sammanhang

härmed samt för att gifva ytterligare stöd åt den åsigt, Utskottet nyss yttrat,

anser Utskottet sig tillika böra föreslå, att till oftanämnda § J1 fogas ett

tillägg af det innehåll, att alla meddelanden i ministeriella mål till främ
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlutande N:o 9.

5

mande makter eller till Konungens sändebud i utlandet skola, utan afseende

å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för utrikes ärendena. Detta

förslag står i närmaste öfverensstämmelse med § *26 uti det af den senaste så

kallade unionskomitén afgifna förslag till föreningsakt emellan Sverige och Norge.

Att med ett tillägg till § 11 af nu angifna innehåll icke skulle komma att

uttryckas eller bestämmas något annat eller mera, än som vid de ministeriella

målens behandling i allmänhet redan genom eu långvarig praxis gjort sig

gällande, torde Utskottet få antaga vara gifvet och kändt. I öfrigt har Utskottet,

i likhet med 1877 års Konstitutions-Utskott, funnit denna § böra

ändras i det syfte, att statsministern måtte uttryckligen nämnas såsom den

Konungens rådgifvare, hvilken jemte ministern för utrikes ärendena, i allmänhet

bör vara närvarande vid föredragningen af ministeriella mål. Att

undantag härifrån kunna och någon gång måste ega rum antingen då, på

grund af något ärendes särskilda beskaffenhet, Konungen pröfvar lämpligt att

höra vederbörande departementschefer, såsom i frågor om handels- och sjöfartsfördrag

samt postkonventioner m. m., eller ock till följd af tillfälliga omständigheter,

såsom, bland annat, under Konungens resor till aflägsnare inrikes

orter eller vistelse i Norge, lärer icke behöfva närmare utvecklas, likasom

med säkerhet torde kunna antagas, att i alla sådana fall af någon större

vigt, och såvidt hinder icke möter, statsministerns mening inhemtas.

Hvad åter angår de af motionärerne ifrågasatta ändringar af § 12

Regeringsformen, har Utskottet funnit sig böra i hufvudsak vidhålla hvad

förlidna årets Konstitutions-Utskott i afseende derå uti dess förut åberopade

utlåtande yttrat och föreslagit. Den anmärkning, som, enligt hvad ofvan

uppgifvits, föranledde, att 1872 års Konstitutions-Utskotts förslag, att Statsrådet

skulle, enligt § 8 nämnda grundlag, höras, innan Konungen egde att

i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, blef af Första

Kammaren förkastadt, har, efter Utskottets förmenande, fortfarande en sådan

giltighet att, äfven med tillbörligt uppskattande af de flere ganska

vigtiga skål, som tala för en ändring af paragrafen i nyss antydda rigtning,

Utskottet med hänsyn till nu varande unionella förhållanden och den till

följd deraf från andra regeringsärenden afvikande behandling, de i förevarande

§ angifna, synnerligen grannlaga frågor måste undergå, anser det

vara ändamålslöst att söka åstadkomma en så beskaffad förändring. Lika

med 1 877 års Konstitutions-Utskott och på de af detsamma anförda grunder,

anser Utskottet det mål, man vilie ernå, i väsentlig mån kunna vinnas derigenom,

att paragrafen ändras så, att Konungen, innan Han ingår i afhandlingar

och förbund med främmande makter, skall höra, jemte de två i samma

§ nämnde statsrådsledamöter, statsministern, hvilken sålunda skulle äfven i

dessa frågor tillkomma det berättigade inflytande, honom såsom den främste

i Konungens råd i allmänhet bör tillerkännas, och som åtminstone i alla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

vigtigare fall måste för detta sitt inflytande hemta stöd i sina embetsbröders

åsigter.

Under förutsättning af, att formella hinder skulle förekomma mot antagandet

af 1872 års Ivonstitutions-Utskotts, af båda motionärerne framstälda

förslag om Statsrådets hörande i fråga om afhandlingar och förbund med

främmande makter, bär, såsom af det föregående synes, den ene motionären,

Herr Adlersparre alternativt föreslagit, att § 12, sådan den nu lyder, skulle

erhålla ett tillägg af det innehåll, att dessa mål, innan de till slutligt afgörande

företoges, skulle genom ministern för utrikes ärendena fullständigt meddelas

Statsrådets öfrige ledamöter. En förberedande föredragning af och öfverläggning

om regeringsärenden i allmänhet, innan de inför Konungen i Statsrådet

anmälas, är, såsom bekant, ett sedan längre tid tillbaka vedertaget

bruk, och Utskottet har all anledning antaga, att detta förfaringssätt äfven

eger rum i de fall, som i nämnda § afses; men Utskottet håller före, att

en ovilkorlig, för hvarje sådant fall bindande regel om ett den slutliga föredragningen

inför Konungen föregående meddelande icke med större nödvändighet,

hvad angår nu ifrågavarande mål, än beträffande andra regeringsärenden

bör i grundlagen uppställas. I öfrigt skulle en föreskrift derom stå

i viss strid med stadgandet i § 11, att Konungen må af sina beslut i ministeriella

mål låta till Statsrådets kunskap komma hvad Honom nyttigt synes,

rörande hvilket stadgande Utskottet saknat giltig anledning att föreslå

någon förändring. På nu angifna skäl har Utskottet, såsom redan antydt

är, ansett sig böra vidhålla det af Konstitutions-Utskottet vid senast förflutna

riksdag afgifna förslag rörande oftanämnda grundlagsparagraf, dock

med en af den under öfverläggningarne i ämnet inom Första Kammaren

gjord anmärkning föranledda ändring, att för det mindre antagliga fall, att

ministern för utrikes ärendena tillika vore statsminister, Konungen bör

höra tvenne andra ledamöter af Statsrådet, så att i hvarje sådan regeringsangelägenhet,

trenne ledamöter af Statsrådet, eller just det antal, som enligt

unionskomiténs förslag borde från svensk sida deltaga i det unionella Statsrådet,

skulle vid afgörandet af dessa mål vara närvarande och sig yttra.

Vidkommande slutligen Herr Hedins förslag, att utnämnandet af sändebud

hos främmande makter måtte, likasom andra utnämningar och befordringar

till embeten och tjänster, ega rum i Statsrådet, och att förty § 32 Regeringsformen

och de i första punkten af § 28 samma grundlag förekommande

orden ”inom riket” skulle uteslutas, finner Utskottet sig äfven böra vidblifva

det af förlidna årets Konstitutions-Utskott rörande förstnämnda § afgifna förslag.

Skulle omförmälde förtroendeembetsmän utnämnas i sammansatt svenskt

och norskt Statsråd, såsom förhållandet är med utnämnandet af de förenade

rikenas konsuler i utlandet, måste deraf följa, att norska regeringens

yttrande skulle i hvarje sådan fråga inhemta^, innan den kunde inför Konungen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

7

i det sammansatta Statsrådet föredragas, hvilket med hänsyn till de diplomatiska

befattningarnes särskilda beskaffenhet och arten af den verksamhet, dessa

befattningar taga i anspråk, väl icke torde vara lämpligt. Den föreslagna

förändringen skulle dessutom stå i strid med de grunder, hvarpå stadgandena

i redan afhandlade §§ 11 och 12 Regeringsformen med de deri af

Utskottet nödiga ansedda ändringar eller tillägg sig stödja; och Utskottet

anser sig alltså icke kunna biträda Herr Hedins förslag i nu angifna del.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

Do) att Riksdagen måtte i anledning af Herrar

Adlersparres och Hedins motioner antaga att hvila till

vidare grundlagsenlig behandling följande förändringar i

Regeringsformen:

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

§ 11.

Ministeriella mål, hvarmed förstås

alla de, som angå rikets förhållande

till främmande magter, må Konungen

låta bereda och handhafva pa det sätt,

Honom lämpligast synes. Ministern för

utrikes ärenden tillhör, att dessa mål

inför Konungen föredraga och anmäla,

i närvaro af någon annan Statsrådets

ledamot. År Ministern frånvarande,

föredrage den Statsrådets ledamot, som

Konungen äfven i detta fall tillkalle.

Sedan Konungen af dessa embetsmål!

inhemtat till protokoll anförda råd, för

hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen,

i deras närvaro, besluten; åliggande

det den dertill särskild! förordnade

att protokollet föra. Af sådana

beslut må Konungen låta till Statsrådets

kunskap komma hvad Honom nyttigt

synes, så att äfven någon kännedom

af denna riksstyrelsens gren måtte

hos Statsrådet finnas. i

Ministeriella mål, hvarmed förstås

alla de, som angå rikets förhållande

till främmande magter, skola på det

sätt, Konungen lämpligast synes, beredas

af Ministern för utrikes ärendena,

hvilken det tillhör, att dessa mål anmäla

och föredraga inför Konungen i

närvaro af Statsministern eller någon

annan Statsrådets ledamot. År Ministern

för utrikes ärendena frånvarande,

föredrage den Statsrådets ledamot, som

Konungen äfven i detta fall tillkalle.

Sedan Konungen af dessa embetsman

inhemtat till protokoll anförda råd, för

hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen

i deras närvaro besluten; åliggande

det den dertill särskild! förordnade

att protokollet föra. Af sådana beslut

må Konungen låta till Statsrådets kunskap

komma hvad Honom nyttigt synes,

så att äfven någon kännedom af

i denna riksstyrelsens gren måtte hos

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

§

Konungen eger att i afhandlingar

och förbund med främmande magter

ingå, sedan lian, enligt föregående §,

deröfver hört Ministern för utrikes ärendena

och någon annan tillkallad Statsrådets

ledamot.

Statsrådet finnas. Alla meddelanden i

ministeriella mål till främmande magt

eller Konungens sändebud i utlandet

skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet,

ske genom Ministern för utrikes

ärendena.

12.

Konungen eger att i afhandlingar

och förbund med främmande magter

ingå, sedan Han, i den ordning, föregående

§ stadgar, deröfver hört Statsministern,

Ministern för utrikes ärendena

och någon annan tillkallad Statsrådets

ledamot, eller, der Ministern för

för utrikes ärendena tillika är Statsminister,

två andra tillkallade Statsrådets

ledamöter.

§ 32.

Sändebud hos främmande magter

och tjensteman vid beskickningarne

nämne Konungen i Ministerns för utrikes

ärendena och någon annan tillkallad

Statsrådsledamots närvaro.

Sändebud hos främmande magter

och tjensteman vid beskickningarne

nämne Konungen i närvaro af Ministern

för utrikes ärendena samt Statsministern

eller någon annan tillkallad

Statsrådets ledamot.

2:o) att de förevarande motionerna i öfrigt icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

9

Reservationer:

af Herr Hallenhor g emot det föreslagna tillägget till 11 § Regeringsformen"
af

Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr von Möller instämt: ”Då

jag, i likhet med 1877 års Konstitutions-Utskott, anser de former, som 11

§ Regeringsformen föreskrifver för diplomatiska ärendens behandling, icke

kunna gifva Konungen makt att i strid med de allmänna konstitutionella

grundsatserna bestämma öfver dessa ärenden, och således finner den af

Utskottet föreslagna förändring i §:en, såvidt den rör sådana ärendens beredning,

öfverflödig, har jag icke kunnat i vidsträcktare mån instämma i det

af Utskottet i afseende på denna § framstälda ändringsförslag, än att §:en

må erhålla följande lydelse:

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande

till främmande magter, må Konungen låta bereda och handhafva på det

sätt, Honom lämpligast synes. Ministern för utrikes ärendena tillhör att dessa

mål inför Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af Statsministern eller

någon annan Statsrådets ledamot. Är Ministern för utrikes ärendena frånvarande,

föredraga — — — —--— — — — — — — — _ —

— — — —--— —--hos Statsrådet finnas.”

Herrar Sjökung, Gahn, de Mars och Friherre Koskull hafva begärt

få antecknadt, att de uti detta ärendes slutliga behandling inom Utskottet

ej deltagit.

Bih. till Riksd. Prof. 1878. 3 Sami. 7 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.