Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13

1878-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:13, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

3n'':o 13.

Ank. till Eiksd. Kansli den i Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af 12 kap. 2 § samt 17 kap. 3 § Rättegångsbalken.

Under anförande, att de böter, som vore stadgade för förfallolöst

uteblifvande från underrätt å landet, vore efter nuvarande penningevärde

och arbetslöner allt för låga och i följd häraf icke erforderligt verksamma

att, der det i ett eller annat afseende strede mot deras egen fördel,

förmå parter och vittnen till inställelse, har Herr P. Näsman, med

hvilken Herr P. Engman instämt, i en af Andra Kammaren till Lagutskottet

hänvisad motion, N:o 126, föreslagit, »att Riksdagen måtte för

sin del besluta den ändring uti 12 kap. 2 § Rättegångsbalken, att part,

som förfallolöst uteblifver från underrätt, skall derför dömas till böter

från 10 till 50 kronor, samt att vittne, som likaledes förfallolöst uteblifver

från underrätt, må med ändring af 17 kap. 3 § Rättegångsbalken

dömas till böter från 5 till 25 kronor.»

Visserligen måste inedgifvas, att lagens i fråga varande bötesbestämmelser

i allmänhet icke äro nog verksamma att förmå tredskande eller

försumlige parter och vittnen att hörsamma rättens kallelser, men de i

sådant hänseende stadgade bötesbelopp stå i ett afmätt förhållande till

dem, som i Rättegångsbalkens öfriga delar äro utsatta, och kunna följaktligen

icke höjas utan rubbning af den konseqvens, som af lagstiftaren

oundgängligen fordras. Exempelvis torde böra erinras derom, att enligt

motionärens förslag skulle vittne, som uteblefve från underrätt, få

vidkännas högre böter, än dem, som för uteblifvande från öfverrätt finnas

bestämda, och den, som mot klara skäl och bättre vett af arghet droge

någon för rätta, derför ansvar finnes stadgadt i 29 kap. 1 § Rättegångsbalken,

i allmänhet blifva lindrigare straffad än den, som underläte att

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 7 Sami. 8 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

i sådant mål sig inställa. Då kärande parts uteblifvande medför den

påföljd, att stämningen förfaller, och svaranden njuter ersättning för sin

inställelse, synes bötesansvaret för sådan part icke böra höjas; och hvad

angår svarande parter, hvilkas tredska och försumlighet företrädesvis

behöfva motverkas, torde böra uppmärksammas, att tvistemål, der sådant

ske kan, må utan hinder af svarandens uteblifvande afgöras på de skäl,

käranden företer, hvarigenom svaranden har en kraftig anmaning att till

bevakande af sin rätt sig inställa.

På grund häraf hemställer Utskottet vördsamt,

att Herr P. Näsmans föreliggande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GE G ERFEL T.

Reservationer:

af Herr Ribbing: »Mot Utskottets enahanda afstyrkande vid 1876

års riksdag (Uti. N:o 8) af tvenne då afgifna motioner (N:is 19 och

143 från Andra Kammaren) af hufvudsakligen lika innehåll, som den,

angående hvilken Utskottet nu afgifvit betänkande, anförde jag en så

lydande reservation: »då motioner i enahanda syfte blifvit. väckta af representanter

från vidt skilda delar af landet och deraf synes framgå,

att de olägenheter, motionärerna söka få afhjelpta, ej äro blott tillfälliga

eller lokala; då de skäl, de anföra, äro af art att förtjena afseende och,

synnerligast i de norra orterna, med långa afstånd och sällan inträffande

ting, följderna af parts och vittnens uteblifvande onekligen äro ganska

känbara; då, till följd af penningevärdets sjunkande, höjning i vitesbestämmelser

i sak äro långt mera öfverensstämmande med 1734 års lagstadganden

i ämnet, än cjvarstående vid nu utsatta siffror; samt då den

omständighet, att någon afdelning af lagen är föremål för lagberedningens

bearbetning i en närmare eller fjermare framtid, ej rimligen kan

betraktas såsom ovilkorligt och undantagslöst hinder för vidtagande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

under tiden,_ af partiella förändringar inom samma lagafdelning, der dylika

förändringar_ äro af verkligt behof påkallade: så får jag på dessa

grunder anföra mm reservation mot Utskottets afstyrkande af hvarje åtgard

från Riksdagens sida med anledning af de båda afgifna motionerna.»

till dessa da af mig för reservation anförda skäl har jao- nu och

med hänsyn till den grund för afstyrkande af denna riksdag afgifven

motion i. ämnet, Utskottet i sitt nu afgifna betänkande företrädesvis

framskjutit, endast att tillägga, att, för så vidt någon utvidgnino i hvad

i motion yrkats af detta utgör en verklig konseqvens, tillstyrkande af

det sistnämnda berättigar till den förstnämnda, alldenstund följd ej är

annat an ett moment eller en sida af grunden, samt att, för så vidt

åter hvarje ändring i befintligt förhållande eller proportion mellan stadgan

den i gällande lag skulle anses olämplig, dermed ock hvarje partiel

eller successiv förändring af lagen i det hela blefve omöjlig»;

af Herr Torpadie mot Utskottets motivering.

14.

Ank. till Riksd. Kansli den i Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad

lydelse af TI kap. 4 § Rättegångsbalken.

17 kap. 4 § Rättegångsbalken lyder för närvarande sålunda:

»Ai något vittne fjerran, eller kan det för annan laga orsak ej

komma till den domstol, der det nämndt och godkändt är; då skall det

i egge parternas, eller deras ombudsmäns, närvaro, höras inför närmaste

rätt, der det vistas, i staden eller å landet, allt som det snarast

ske kan. År vittne sjukt; varde då hemma afhördt.»

. Ullder anförande, att detta stadgande, ehuru till sin ordalydelse

icke inskränkt till tvistemål, dock i tillämpningen så uppfattades, samt

att. den praxis, som sålunda uteslöte dess användning vid brottmål, vore

hinderlig för lagskipningens skyndsamma gång samt''besvärlig och kostsam

för vittne och parter, har Herr Ludv. Torpadie i en inom Andra

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.