Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande ändring i lagstiftningen om verkställighet af frihetsstraff.

1878-03-08 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:18, Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande ändring i lagstiftningen om verkställighet af frihetsstraff.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

1 ''

N:0 18.

Ank. till Eiksd. Kansli den 8 Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande ändring i lagstiftningen

om verkställighet af frihetsstraff.

I underdånig skrifvelse den 24 Maj 1873 har Riksdagen anhållit, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej strafflagen och författningarne

angående verkställighet af straffarbete och fängelse borde undergå

förändring i den syftning, dels att förbrytare under aderton år måtte kunna,

i stället att, för undergående af ådömdt straff, hållas i de vanliga straffanstalterna,

insättas i särskilda af staten eller med Konungens tillstånd af enskilde inrättade

förbättringsanstalter, der en för deras sedliga upptuktelse och fysiska

utveckling mera ändamålsenlig behandling kunde dem egnas, dels ock att, i

enlighet med grunderna för det så kallade progressiva fängelsesystemet, till

straffarbete dömde förbrytare måtte tillåtas att, om de ej genom sitt uppförande

mom fängelset gjort sig deraf oförtjente, under sista delen af strafftiden

åtnjuta ett större mått af frihet, så att den, som varit längre tid i

enrum innesluten, ej nödgades omedelbart derur utträda i det fria, och att

gemensamhetsfången, innan han lösgåfves, förflyttades i någon anstalt, inrättad

af staten, eller, med Konungens tillstånd, af enskilde, af den beskaffenhet,

att fången, på samma gång han hölles till tvångsarbete, dock tillerkändes

större sjelfbestämningsrätt än med den vanliga fängelsedisciplinen öfverensstamde,

samt att Kongl. Maj:t behagade till nästföljande Riksdag framlägga

de förslag i ämnet, som påkallade Riksdagens medverkan eller godkännande.

Öfver denna skrifvelse har, enligt hvad Justitieombudsmannens embetsberättelser

upplysa, Kongl. Maj:t infordrat Fångvårdsstyrelsens underdåniga

yttrande, hvilket emellertid ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit.

Uti en af Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o

46, har nu Herr H. L. Rydin, under åberopande af hvad i Riksdagens ofvan

Bdi. till Riksd. Prot. 1878. 7 Sami. 9 Raft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

omförmälda skrifvelse, i Justitieombudsmannens embetsberättelse!’ samt i eu

af Herr Rydin vid sistlidne riksdag i samma ämne afgifven, men då icke

af Riksdagen bifallen motion blifvit anfördt, föreslagit, ‘katt Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes genom komité

af sakkunnige personer låta utreda, huru lagstiftningen om verkställighet af

fängelsestraff och anordningen af de olika slagen af frihetsstraff måtte kunna

på ändamålsenligaste sätt lämpas efter det straffsystem, som genom 1864

års strafflag hos oss blifvit antaget, och göra de framställningar till Riksdagen,

hvartill förhållandena föranleda.“

På senare tiden hafva i vårt land icke få åtgärder egt rum i penitentiärt

syfte, och derutinnan torde Sverige stå framför de flesta andra länder, att

antalet celler i våra fängelser medgifva, det icke allenast ransakningsfångar,

utan ock alla straffångar, som icke undergå straff å längre tid än två år,

kunna hållas i cell. Antalet af straffanstalter lemnar äfven tillfälle att, efter

olika kategorier, fördela straffångarne på skilda straffanstalter, hvilket naturligen

är af stor betydelse, der ensamhetsfängelse icke uteslutande användes.

Härjemte hafva under de sista åren vidtagits flera andra åtgärder så för

fångarnes lämpliga behandling, undervisning och moraliska förbättring, som

i afsigt att för dom lätta tillfället att efter utståndet straff sig ärligen försörja,

om hvilka åtgärder närmare upplysning lemnas i den underdåniga

rapport angående olika sätt för verkställighet af frihetsstraff samt penitentiära

föi''hållanden i Sverige, chefen i Kongl. Fångvårdsstyrelsen den 30 Augusti

1877 afgifvit till Kongl. Maj:t, och hvilken på Kongl. Maj:ts befallning blifvit

till trycket befordrad.

Vid sådant förhållande och då, på sätt äfven af nämnda rapport framgår,

frågan om företrädet mellan olika straff- och fängelsesystem, hvilken

för närvarande i andra länder ger anledning till skilda teoretiska åsigter

och praktiska försök, fortfarande utgör föremål för Fångvårdsstyrelsens lifliga

uppmärksamhet, får Utskottet, som anser Riksdagen, innan någon förnyad

framställning i ämnet göres, böra afvakta de åtgärder, till hvilka den redan

aflåtna skrifvelsen kan vidare föranleda, vördsamt hemställa,

att hvad motionären föreslagit icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 8 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. Gl. v. GEGERFELT.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.