Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning beträffande förlust af medborgerligt förtroende.

1878-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:21, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning beträffande förlust af medborgerligt förtroende.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad

lagstiftning beträffande förlust af medborgerligt

förtroende.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått emottaga tvenne

motioner, innefattande förslag om förändrad lagstiftning beträffande den

påföljd å vissa i Strafflagen bestämda brott, som benämnas »förlust af

medborgerligt förtroende».

I den ena motionen, N:o 5, yrkar Herr Isaac Asklöf, att Riksdagen

för sin del måtte besluta den förändring i 20 kap. Strafflagen, att den

i samma kapitels 18 § förekommande straffbestämmelsen »förlust af medborgerligt

förtroende» afskaffas för de äfven qvalificerade tjufnadsbrott,

som första gången begås, dock med undantag för svårare fall.

Vid sistlidne riksdag väckte Herr Asklöf förslag om en sådan

ändring i Strafflagen, att förlust af medborgerligt förtroende ej vidare

skulle ådömas för första resan stöld, begången under sådana omständigheter,

att den icke kunde hänföras till så kallad qvalifieerad stöld. Detta

förslag blef af Utskottet afstyrkt och af begge Kamrarne afslaget.

I sitt utlåtande öfver motionen förklarade sig Utskottet, under medgifvande

att afsevärda skäl kunde anföras för upphäfvande af stadgandet

om förlust af medborgerligt förtroende för dylikt brott, likväl tveka att

under då varande förhållanden tillstyrka bifall till motionärens förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

7

Strafflagstiftningen rörande stöld hade under senare årtionden blifvit

i flera afseenden mildrad, och det vore betänkligt att, åtminstone för närvarande,

derutinnan gå längre. I allmänna omdömet, på hvilket lagstiftaren

alltid måste fästa behörigt afseende, vore otvifvelaktigt stöld ett

särdeles vanfrejdande brott; och då för denna förbrytelse enligt gällande

lag kunde ådömas förlust af medborgerligt förtroende på så kort tid som

ett år, syntes lagstiftaren i bemödandet att åt samhället så snart som

möjligt återgifva brottslingen rehabiliterad redan hafva gått så långt, som

med det allmänna folkmedvetandet vore förenligt.

Lika vigtigt, som det för samhället vore att underlätta en frigifven

brottslings sträfvan att erhålla ärligt förvärf och dymedelst ej blott minska

faran för ett upprepande af hans förbrytelse, utan äfven till nyttigt arbete

återvinna en på afvägar kommen samhällsmedlem, måste det också vara,

att ej samhällets öfriga medlemmar och i främsta rummet arbetsgifvare

utsattes för olägenheten att, under okunnighet om förhållandet, i sina

hem och i sitt arbete mottaga personer, som nyss begått vanfrejdande

brott, utan att ens någon tid hafva visat prof på sin förbättring; och

vore en stöld begången under synnerligt förmildrande omständigheter,,

torde i de flesta fall inga svårigheter möta för den, som dertill gjort

sig skyldig, att i sin hemort erhålla arbetsförtjenst, äfven om han på

någon kortare tid vore förlustig medborgerligt förtroende. Högst olämpligt

hade det äfven synts Utskottet att medgifva en från fängelset nyss

utkommen, för stöld straffad brottsling alla medborgerliga rättigheter.

Vore han ej ådömd förlust af medborgerligt förtroende, kunde deltagande

i till exempel riksdagsmannaval och alla kommunala angelägenheter honom

ej förvägras, om han eljest vore dertill berättigad. I sådant fall skulle

ej heller kunna honom förmenas att med laga verkan aflägga vittnesmål,

men att tillerkänna tjufvens intyg egenskap af laga bevis, innan han genom

någon tids oklanderligt uppförande kunde anses hafva återvunnit

det förtroende, han förverkat, hade synts Utskottet ingalunda välbetänkt,

särdeles vid det förhållande, att vår lag gåfve två vittnens sammanstämmande

intyg egenskap af fullt bevis, utan att åt domaren inrymma

den omfattande pröfning af vittnesmålens verkan, som andra länders lagstiftning

inedgåfve.

Slutligen ansåge sig Utskottet böra påpeka, att, äfven om öfvervägande

skäl kunde anses tala för en förändring i det syfte, motionen

angifvit, bifall till det framstälda förslaget likväl icke torde böra ifrågakomma

i den ringa utsträckning, som det erhållit. Förlust af medborgerligt

förtroende vore nemligen stadgad för flera brott, som ingalunda vore

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

af mer vanfrejdande beskaffenhet än första resan stöld, och särskilt

skulle genom bifall till motionärens förslag den oformlighet uppkomma,

att, då stöld enligt 20 kap. 1 § Strafflagen ej skulle medföra förlust af

medborgerligt förtroende, en dylik påföljd likväl qvarstode för alla så

kallade qvalificerade stölder, ehuru vid dessa senare brott ofta kunde

förekomma så mildrande omständigheter, att de icke mer än flertalet förbrytelser

mot först nämnda paragraf torde böra drabbas af ifrågavarande

påföljd.

Motionären har visserligen nu sökt undanrödja en af de mot hans

förslag framstälda anmärkningarne derigenom, att äfven qvalificerade

stölder af lindrigare art skulle blifva undantagna från påföljd af medborgerligt

förtroendes förlust. Men utom att den sålunda uppdragna

gränsen mellan de tjufnadsbrott, som komme att medföra nämnda påföljd,

och dem, som blefve derifrån fritagna, synes allt för obestämd,

qvarstå i oförminskad kraft de öfriga, här ofvan anförda skälen för afslag

jemväl å det nu väckta förslaget; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,

l:o att Herr Asklöfs förevarande motion icke måtte

af Riksdagen bifallas.

1 deri andra motionen, af Herr H. Magerman, N:o 98, föreslås, »att

Riksdagen ville besluta, att 2 kap. 19 § l och 2 mom. af Strafflagen

måtte erhålla följande förändrade lydelse: .

Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde

förklaras hafva medborgerligt förtroende förverkat.

Då sådan påföljd stadgad är, må den ej utöfver fängelsetiden

ådömas.»

Något medborgerligt förtroende torde den, som i fängelse sitter,

ytterst sällan komma i tillfälle att utöfva, lika litet som att begagna sig

af de öfriga medborgerliga rättigheter, för hvilkas åtnjutande egandet

af medborgerligt förtroende är stadgadt såsom vilkor. Herr Hagermans

förslag innefattar således i det närmaste upphäfvandet af den påföljd,

ifrågavarande § för vissa brott bestämmer, och den ringa återstod deraf,

han bibehåller, skulle endast blifva en qvarlefva af en förgången lagstiftning

utan all egentlig betydelse.

Enär flertalet af de skäl, som blifvit anförda för afslag å Herr

Asklöfs motion, äro i ännu högre grad å förevarande förslag tillämpliga,

får Utskottet hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

9

2:o . att denna Herr Hagermans motion måtte lemnas

utan vidare afseende.

Stockholm den 11 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herrar Torpaclie ocl

på de af Herr Asklöf anförd

till sådan ändring i

Magnus Jonsson, hvilka ansett, att Utskottet

skäl bort för Riksdagen framlägga förslå

gällande Strafflag, att på domstolens pröfning korum

att bero, huruvida den, som fäldes till ansvar för första resan stöld,

skulle förklaras medborgerligt förtroende på viss tid förlustig eller icke.

✓

Bih. till liiksd. Prof. 1878. 7 Samt. 10 Haft.

2

ro CJQ

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.