Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad lydelse af 19 kap. 21 § Strafflagen.

1878-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad lydelse af 19 kap. 21 § Strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Eiksd. Kansli den 18 Mars 1878, kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad

lydelse af 19 kap. 21 § Strafflagen.

Uti eu inom Andra Kammaren af Herr Sigfrid Wieselgren vackt

motion (N:o 3), hvilken blifvit hänvisad till behandling af Lag-Utskottet

har motionären anfört: att 19 kap. strafflagen väl i 5 § stadgade ansvar

,ör ,^en händelse, att någon satte eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga

försäknngsgifvare eller i annan sådan sviklig afsigt, och i 21 § bestämde

straff för den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,

vore vållande till eldskada å annans egendom, men att ingenstädes

förekomme något stadgande beträffande det fall, atf någon utan sviklig

afsigt satte eld å honom sjelf tillhörig egendom, exempelvis å halmstack,

uthus el er annat dylikt, för att med minsta besvär undanskaffa detsamma,

och ej eller i händelse någon genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse

vore vållande till eldskada å sin egen egendom, äfven om i dessa fall

tusendes _ lif och välfärd satts på spel och förluster, fastän ei omedelbarhgen,

blifva andra tillskyndade; på grund hvaraf och då förseelsen vore

konstituerad genom framkallandet af den hotande faran, oafsedt om deraf

uppkommen skada träffat upphofsmannen eller annan person, samt, der förseelsen

icke folie under 6 § i Ordningsstadgan för rikets städer den 24

Mars 1868, annat lagrum ej funnes å densamma tillämpligt än 24 kap. 1

§ Byggningabalk^, men det i nämnda lagrum stadgade bötesbelopp, 5 daler

icke syntes stå i rätt förhållande till gerningens straffbarhet, motionären

föreslagit:

Bill. till Eiksd. Prof. 1878. 7 Sami. 12 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

att Riksdagen ville för sin del besluta följande eller till innehållet

dermed öfverensstämmande lydelse af 19 kap. 21 § i Strafflagen den 16

Februari 1864:

“Den, som utan sådan afsigt, som uti 5 § sagd är, men till tydlig

fara för annans lif eller tillhörighet er, sätter eld å sin egendom eller ouppsåtligen,

genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse är vållande till eldskada

eller till skeppsbrott eller till sådan skada eller öfversvämning som

i 11 § nämnd är eller dertill att fara uppstått för begagnande af verk, byggnad

eller anläggning, som i sagde § omförmäles, stralfes med fängelse i

högst sex månader eller böter.

År någon — — riksdaler. “

Om någon, vare sig — utan uppsåt att tillfoga annan skada eller

svikligen bereda sig förmån — afsigtligen påtänder sin egendom, eller ock

af vårdslöshet förorsakar densammas påtändning, är hans brottslighet af

väsentligen olika art, om annans person eller egendom derigenom skadas,

än om endast fara för dem uppstår. I förra fallet är en rättskränkning

föröfvad, för hvilken strafflagen rätteligen utsatt straff, i senare fallet

åter en öfverträdelse af de för allmän ordning och säkerhet meddelade

föreskrifter eller en så kallad polisförseelse, för hvilken det principielt ej

tillkommer strafflagen att stadga ansvar, om än en och annan ansvarsbestämmelse

för sådan förseelse blifvit uti densamma upptagen. 24 kap. 1 §

Byggningabalk^ och 6 § 2 mom. i Ordningsstadgan för rikets städer den

24 Mars 1868 stadga böter för den, som ovarsamt med eld förfar, utan att

skada deraf annan tillskyndas, och, om högre ansvar för dylik ovarsamhet

anses böra bestämmas, synes Utskottet sådant böra ske medelst ändring i

dessa författningar, hvartill den nu väckta motionen icke gifver anledning.

Allra minst kan Utskottet tillstyrka att, såsom motionären föreslagit, förbrytelser

af så väsentligen olika beskaffenhet, som här äro i fråga, skulle

under samma ansvarsbestämmelse innefattas.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

3

Reservation:

af Herr Wieselgren.

Herr Smedberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes handläggning inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.