Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

1878-03-19 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:24, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Eiksd, Kansli den 19 Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

i gällande bestämmelser angående gr ester Hg a sysslors tillsättande.

Till Lag-Utskottet hafva blifvit öfverlemnade tvenne motioner, väckta den ena

inom Första Kammaren af Herr Frith. Grafström, N:o 6, den andra inom Andra

Kammaren af Herr O. B. Olsson, N:o 35, båda framhållande vissa brister, som vidlådde

de nu gällande bestämmelserna om presterliga sysslors tillsättande, samt innefattande

förslag om underdåniga skrivelser till Kongl. Maj:t angående ändring i dessa,

men, beträffande sättet för denna ändring, af väsentligen olika så omfattning som

rigtning.

Föremålet för Herr Grafströms motion är uteslutande ändring i de nuvarande

grunderna för upprättande af förslag samt för presterlig ansökningsrätt; och

har motionären i sådant hänseende hemstält:

“att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse innefattande

anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes i grundlagsenlig ordning bereda en förändring

af författningarne angående presterlig befordran i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med följande grunder i afseende på förslags upprättande:

l:o. Vid upprättande af förslag till lediga presterliga tjenster skall intet afseende

fästas på den klassifikation af lägenheterna, som för andra ändamål kan

anses vara behöflig, utan skall domkapitlet bland de kompetenta sökande uppföra i

första rummet på förslaget den, som med afseende på personlig begåfning, väl vitsordad

tjenstgöring och den sökta sysslans särskilda behof anses vara den mest lämplige.

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 7 Sand, 13 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

2:o. I andra rummet skall domkapitlet uppföra den bland de öfriga sökande,

som bäst vitsordas med afseende på ådagalagd lärdom.

3:o. I tredje rummet skall domkapitlet uppföra den, som bland de då qvarstående

sökande längsta tiden i kyrkan tjenstgjort.

4:o. Skulle, sedan det första förslagsrummet blifvit fyldt, bland de öfriga

sökande icke någon anses innehafva sådan lärdom, som kan berättiga honom till

det andra förslagsrummet, så skall detta såsom det tredje upprättas med hänsyn till

tjeusteålder;

äfvensom att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t afgifva underdånig skrifvelse,

innefattande anhållan att Kongl. Maj:t täcktes bereda en sådan förändring i nu

gällande lagstiftning för presterlig befordringsrätt, att presterlig syssla kan sökas af

kompetent sökande, tillhörande hvilket stift som helst.''1

Beträffande nu först detta Herr Grafströms förslag, i hvad det angår ändring

i grunderna för domkapitlens upprättande af förslag till presterliga sysslor, får

Utskottet erinra, att domkapitlen i äldre tider hade en betydligt vidsträcktare makt

vid tillsättningen af presterliga tjenster än de nu ega.

19 kap. af 1686 års kyrkolag stadgar i 7 §, att, vid kyrkoherdeledighet ikonsistoriella

gäll, församlingen väl finge välja kyrkoherde, men att, om valet folie på

någon, som icke vore “dess värdigare", samt biskopen funne, att i stiftet vore

andra, hvilka för sin lärdom, långliga tjenst, goda gåfvor och skicklighet borde

framför den, som församlingen åstundade, med befordran ihågkommas, och hvilka

om sig hade godt vittnesbörd och gåfve säkert hopp derom, att församlingen genom

dem skulle märkligen kunna uppbyggas och förkofras, församlingen borde i det, som

skäligt vore och till dess bästa lände, låta rätta sig, och åtnöjas med biskopens och

konsistoriets förordning; samt att, om någon församling försummade att i rätt tid för

biskopen “andraga sin nödtorft", denne egde för dem utse en tjenlig, god och trogen

kyrkoherde, tagandes med sina kapitelsmän för sig anteckningen på de äldste, lärdaste

och bäst förtjente skolbetjente, krigsprester och kapellaner i stiftet, som väntade

efter laglig kallelse till bättre lägenhet, och af dem föreslå en eller två, som beqvämligast

pröfvades att företräda det lediga rummet, hvilka skulle profpredika,

hvarefter församlingens samtycke och ordentliga kallelse skulle inhemtas; samt uti

9 §, att “om kapellaners tillsättande skall fuller biskopen och kapitlet tillitas, emedan

de bäst känna personernas skicklighet och gåfvor, samt veta besked om deras

framsteg i studier", dock borde nödvändigt församlingens val och kallelse föregå;

och ehuru enligt samma kapitels 10 § Kongl. Maj:t ville med regala gäll förse dem,

som med lärdom, tjenst och arbete, helst vid akademier, gymnasier och skolor samt

vid hof- och krigsstaten gjort sig om “Guds församling och det gemena bästa väl

förtjente", ålades likväl vederbörande biskop att, då ett regal! gäll blefve ledigt,

inkomma med förslag på dem, som han visste vara till sådana lägenheter skickliga

och värdiga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

Af dessa stadganden framgår, att på samma gång lärdom och långvarig

tjenst borde af domkapitlen vid presterliga befordringar tagas i betraktande, så

måste ock hufvudsakligt afseende fästas å den skicklighet, som isynnerhet kunde

lända församlingen till uppbyggelse och förkofran, en egenskap, som icke alltid är

förenad med lärdom, och hvarom långvarig tjenst ej heller förvissar. Den uti

kyrkolagen domkapitlen förbehållna rätt att under vissa förhållanden direkt ingripa

i valet bortföll dock snart, och domkapitlen erhöllo i stället rättigheten att föreslå

de personer, emellan livilka val finge af församlingarne anställas. Derigenom begränsades

valrätten, på samma gång domkapitlen sattes i tillfälle att fortfarande

utöfva inflytande på de presterliga befordringarne. Förslaget blef derföre af vigt

så väl för församlingen som för de befordringssökande, och till följd deraf blefvo

grunderna för detta föremål för särskild uppmärksamhet, och genom Kongl. Maj:ts

nådiga cirkulärbref till samtliga konsistorierna i riket om vidtagande af några sådana

mått och steg, som må befordra goda egenskaper i läroståndet den 21

Augusti 1786, närmare bestämda.

Detta nådiga bref stadgar nemligen, bland annat: i 7 §, att vid förslags upprättande

till kyrkoherde-lägenheter skulle det åligga konsistorium att först och främst

hafva afseende på de sökandes gudsfruktan samtett dygdigt och stadigt uppförande;

att i öfrigt endast förtjenst och skicklighet gåfve den ena företräde framför den

andra; att det borde skattas för skicklighet, att sökanden egde lärdom och de

kunskaper, som till sysslans fullkomliga bestridande fordrades, samt för förtjenst

att han med kännedom, nit och försigtighet skött det kall, honom varit anförtrodt,

och såmedelst gjort sig förtjent af vidare befordran; att lärdom skulle utrönas af

examina, disputations-akter, föreläsningar samt utgifna skrifter, dock att, om en

vida yngre, som beständigt haft tillfälle att obehindradt sköta sina studier, skulle

synas i kunskaper öfvergå en äldre, som väl också egde mogen lärdom och öfriga goda

egenskaper, men hvilken måst använda sin tid på utöfningen af en mödosam tjenst och

således ej hunnit uppnå en lika vidsträckt lärdom, den senares arbete och erfarenhet

skulle så jemföras med den förras beläsenhet, att, å ena sidan, ej måtte

saknas uppmuntran till nyttiga vetenskapers allvarliga skötsel, men å den andra, ej

heller skicklige män afskräckas att ingå i arbetsamma och mindre lönande beställningar

vid undervisningsverket och församlingen; — i 8 §, att emellan dem, som

vore hvarannan jemlika i förtjenst och skicklighet, den tid, som på verklig tjenstgöring

varit använd, skulle blifva grund till förslagsrättigheten; — samt i 10 §,

att vid upprättande af förslag till kapellans- och andra sådana beställning ar de tre,

som hade de flesta tjensteåren, borde föreslås.

Genom Kongl. brefvet den 22 Mars 1798 förordnades, med anledning af

hvad 9 § i nådiga skrifvelsen den 21 Augusti 1786 innehölle, till förekommande af

tvifvelsmål om pastoratens verkliga godhet och beskaffenhet, det skulle konsistorierna

i hvarje stift, der sådant ej redan skett, efter presterskapets hörande der
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

öfver vid infallande prestmöten, upprätta behörigen klassificerade förteckningar på

derstädes varande pastorat, och Kongl. brefvet den 24 Januari 1811 förklarade

närmare de grunder, efter hvilka den högre skickligheten och lärdomen skulle vid

förslag till kyrkoherdelägenheter anses berättiga till företräde framför tjenstårsmeriterna.

På grund af denna lagstiftning har den praxis sedermera utbildat sig, att

till rum å förslaget till ett pastorat af första klassen, hvartill höra de största och

mest inkomstgifvande gällen, så kallade lärdomsmeriter gifva företrädesrätt. Till

förslagsrum å de minsta eller tredje klassens pastorat äfvensom till alla komministraturer

gifva tjensteår företräde; och hvad beträffar den andra klassen, dit

de medelstora pastoraten räknas, så gäller, att vid förslags upprättande till sådana

både lärdomsmeriter och tjensteår tagas i betraktande och efter antagna beräkningsgrunder

sins emellan afvägas.

Någon modifikation härutinnan har emellertid blifvit införd genom Kongl.

cirkulärbrefvet den 31 Maj 1867, hvaruti med anledning af Rikets Ständers underdåniga

skrifvelse den 20 Juni 1866 dels förklarades, >att den genom Kongl. cirkulärbrefvet

den 21 Augusti 1786 konsistorierna meddelade föreskrift att vid upprättande

af förslag till kyrkoherdelägenheter hafva afseende icke allenast på de sökandes

lärdom och tjensteålder utan äfven på den kännedom, nit och försigtighet,

hvarmed de skött dem förut anförtrodda kall, icke må anses hafva undergått

förändring genom senare i ämnet gifna författningar»; dels ock med ändring af

10 § af samma Kongl. bref förordnades, att vid förslags upprättande till kapellanstjenster

och andra sådana beställningar enahanda skyldighet som, i afseende

på upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter, skulle konsistorierna

åligga.

Ofvan anmärkta objektivt bestämbara grunder äro likväl fortfarande vid

förslags upprättande hufvudsakligen afgörande, och kyrkomötet har i underdånig

skrifvelse den 6 Oktober 1868 härom yttrat, att det ej torde kunna förnekas, att

domkapitlen, oaktadt deras genom nyss anmärkta Kongl. bref något vidgade pröfningsrätt,

likväl genom de ännu gällande befordringslagarne funnit sig föranlåtna

på förslagen uppföra prestmän, hvilka, ehuru ingen anmärkning skett eller kunnat

ske mot den kännedom, nit och skicklighet, de under föregående embetsförvaltning

ådagalagt, likväl saknade eller i ringa mån besutte den kraft och öfriga

gåfvor, som till tjenstens bestridande erfordrades; hvarföre kyrkomötet i underdånighet

hemstälde, att, intill dess, till följd af kyrkomötets i skrifvelsen innefattade

begäran, ny förordning kunde blifva utfärdad angående grunderna för presterlig

befordran, det måtte i behörig ordning blifva förordnadt, att, vid upprättande af

förslag till konsistoriella pastorat, öfvervägande lärdom eller tjensteår väl måtte

i dittills gällande ordning gifva företräde, dock endast till första förslagsrummet,

men att, hvad anginge andra och tredje förslagsrummen, det skulle åligga dom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24. 5

kapitlen att hufvudsakligen göra afseende å de sökandes genom föregående embetsförvaltning

ådagalagda skicklighet och lämplighet för den ifrågavarande tjenstens

bestridande.

Denna kyrkomötets skrifvelse öfverlemnades till den för revision af 1686 års

kyrkolag förordnade komité, hvilken i sitt den 2 Oktober 1873 afgifna förslag till

kyrkolag, beträffande nu föreliggande fråga, föreslagit, att domkapitlet icke må till

presterlig tjenst utnämna eller på förslag dertill uppföra annan än den, som pröfvas

ega den förmåga, som för tjenstens nöjaktiga bestridande erfordras; att i öfrigt såsom

befordringsskäl, efter hvilka mellan sökande skiljas skall, gälla lärdom och förtjenst;

att lärdom skall omfatta teologiska kunskapsämnen och vara genom utgifna

skrifter af vetenskapligt värde, afiagda examina eller annorledes offentligen ådagalagd;

dock att, vid lika teologiska insigter, afseende må fästas jemväl på lärdom i

andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt förut är sagdt; att sökandes förtjenst skall

bedömas såväl efter tjensteålder som efter det nit och den skicklighet, hvarmed

han skött det kall, honom i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt;

att till rättelse vid förefallande befordringar presterskapet inom hvart stift skall vid

prestmöte uppgöra förslag till pastoratens fördelning i två klasser, så att de förmånligare

komma i första, de öfriga i andra klassen, hvilket förslag, åtföljdt af domkapitlets

deröfver afgifna yttrande, till Konungens pröfning och stadfästelse öfverlemnas;

att, då förslag till kyrkoherdetjenst i pastorat af första klassen upprättas, de

sökande skola vara till företräde berättigade i den ordning, hvari de genom högre

grad af lärdom sig framför medsökande utmärkt, men att, om sökande anses i lärdom

jemngoda, förtjenst skall afgöra företrädet dem emellan; att vid upprättande af

förslag till kyrkoherdetjenst i pastorat af andra klassen öfvervägande afseende skall

göras på de sökandes förtjenst, och förslagsrätten derefter bestämmas, men att, om

sökande pröfvas i förtjenst jemngoda, företrädet dem emellan skall efter deras lärdom

afgöras; samt slutligen att i öfrigt till presterlig tjenst, hvartill förslag skall af

domkapitlet upprättas, företrädet de sökande emellan skall bestämmas efter deras

förtjenst.

Detta sitt förslag har komitén så motiverat, att huru välgrundade komitén

också ansett de nära till hands liggande anmärkningar, som vanligen gjordes deremot,

att gällande lagstiftning i sammanhang med klassifikation af pastoraten stadgade

olika grunder för bestämmande af förslagsrätten till pastorat af olika klass,

komitén dock funnit betänkligheter vid att framlägga ett förslag, som i detta afseende

fullständigt bröte med den bestående ordningen, hvilken redan vore gammal

och för nära sammanhängde med åtskilliga för vår kyrka egendomliga förhållanden

för att utan olägenhet kunna i grund omskapas. För att emellertid i någon

mån afhjelpa olägenheterna af närvarande förhållanden, hade komitén i förslaget

inskränkt pastoratklassernas antal till tvenne, och ehuruväl i sammanhang dermed

fortfarande föreskrefves, att olika grunder skulle följas vid upprättande af förslag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

till pastorat inom hvardera af de två klasserna, torde dock giltigheten af de anmärkningar,

som mot en dylik föreskrift kunde göras, i någon mån försvagas derigenom,

att komitén såsom allmän grundregel, hvilken i hvarje fall borde följas,

föreskrifvit, att ingen finge på förslag till någon presterlig tjenst uppföras, utan

att ega den förmåga, som för tjenstens nöjaktiga bestridande erfordrades.

Då de sålunda af kyrkolagskomitén föreslagna modifikationer af de nu gällande

bestämmelser om grunderna för förslags sättande till presterliga befattningar,

om än innebärande lika många förbättringar, dock icke äro af någon mera

genomgripande beskaffenhet, samt komitén i allt bufvudsakligt stält sig på den bestående

lagstiftningens ståndpunkt, qvarstå äfven mot komiténs förslag de anmärkningar,

som med fog kunna göras mot det sätt, på hvilket upprättande af dylikt

förslag för närvarande är ordnadt.

I sådant hänseende bar Utskottet med anledning af ett utaf Herr Grafström

vid sistlidne riksdag afgifvet liknande förslag yttrat, att af den i ämnet nu gällande lagstiftning

framginge, det man ansett de presterliga lägenheterna vara snarare en uppmuntran

till inhemtande af lärdom och belöning för gjorda tjenster än ett fält för lärarens

och själasörjarens verksamhet och derföre varit mera betänkt på att genom lag skydda

de sökandes rätt än befordra församlingarnes gagn och bästa. Ty icke kunde väl

påstås, att eu församling, som gåfve sin pastor stora inkomster, hade mera behof

af en lärd själasörjare än en mindre, och icke heller att en liten församling hade

mera behof af den erfarenhet, som en långvarig tjenstgöring medförde, än en stor

församling. Lärdomsförtjenster utgjorde ingen ovilkorlig säkerhet för att den, som

innehade dem, vore en lämplig och passande själasörjare; och såvida som ålder i

tjenst ej vore identisk med duglighet, såvida som fastmer den tid inträffade, då den

förra med den åren åtföljande bräcklighet snarare minskade och förtoge den senare,

så blefve denna befordringsgrund, om ej sämre, dock ingalunda bättre än den förstnämnda.

— Dessa befordringslagar ledde också, enligt hvad erfarenheten ofta gifvit

vid handen, derhän, att församlingarne, utan tillbörligt afseende på deras särskilda

behof, blefve med själasörjare försedda. Den ena församlingen kunde ofta mera än

den andra, till följd af särskilda omständigheter, beroende dels af religiösa rörelser

inom församlingen dels ock af materiella förhållanden, såsom församlingens vidsträckthet,

invecklad kyrklig ekonomi och dylikt, kräfva en sådan kraftfull verksamhet

af dess själasörjare, som icke kunde förväntas vare sig af den, hvilken hufvudsakligen

åt studier egnat sitt föregående lif, eller af den, hvilken, ofta under

tärande näringsbekymmer, förnött sin mannaålders kraft inom den inskränktare verksamhetskretsen

af ett sacellani eller en kapellförsamling. — På grund häraf ansåge

Utskottet, att en förändring i nu gällande befordringslagar vore önskvärd och af behofvet

påkallad i den syftning, att vid förslags upprättande, utan hänsyn till lägenhetens

klassifikation eller beskaffenhet, i främsta rummet afseende fästes på personlig

begåfning, väl vitsordad tjenstgöring och den sökta sysslans särskilda behof. —

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

Genom den rätt, som sålunda lades i biskops och domkapitels hand, att afgifva ett

på kännedom om de sökandes förtjenst samt församlingens behof hvilande förord,

skulle också stiftsstyrelsen erhålla en lämpligare och mera inflytelserik ställning, än

den nu innehade, såväl i förhållande till presterskapet som till församlingen. — Utskottet

kunde emellertid ingalunda förbise, att det vore ej mindre för kyrkan af

vigt, att vid tillsättning af presterliga lägenheter skälig uppmuntran lemnades åt

lärdomsförtjenster, enär kyrkan i annat fall ofta skulle gå miste om den andliga

kraft, som kunskap och vidsträckt beläsenhet medförde, än äfven billigt och rättvist,

att afseende fästes på den längre tid, eu sökande i kyrkans tjenst arbetat; dock så,

att alltid den grundsats fasthölles, att presten vore till för församlingens skull och ej

tvärtom. Herr Grafströms förslag syntes på ett lyckligt sätt hafva löst de svårigheter,

som ett skäligt afseende å dessa förhållanden medförde. Jemte det plats å första

förslagsrummet lemnades åt den personliga förtjensten och lämpligheten för den särskilda

sysslan, vore lärdomen och den mångåriga oklandrade tjenstgöringen tillgodosedda

genom den rätt till erhållande af förslagsrum till hvarje presterlig lägenhet,

som blifvit dem tillförsäkrad.

Utskottet, som fortfarande finner dessa skäl för bifall till Herr Grafströms

förslag, i hvad det innehåller framställning om ändring i grunderna för förslags upprättande,

giltiga, hemställer vördsamt

l:o) att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig

skrifvelse, innefattande anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes

i grundlagsenlig ordning bereda eu förändring af författningarne

angående presterlig befordran i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de grunder i afseende å förslags upprättande, som Herr

Grafström i sin förevarande motion framlagt.

Hvad åter angår Herr Grafströms förslag om rättighet för prest att öfver

hela riket söka prestsysslor, till hvilka han innehar kompetens, kan Utskottet lika

litet nu, som vid sistlidne riksdag, lemna detsamma sitt förord.

I sammanhang med frågan om frihet för prestkandidater att vinna anställning

och varda ordinerade i hvilket stift, de helst åstundade, och tillfälle till deras användande

gåfves, har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 14 Maj 1867 uttalat den

åsigt, att önskvärdt vore, det rättigheten att söka prestsysslor öfver hela riket kunde

hvarje prest medgifvas, utan hänsyn till hvilket stift han hörde, hvadan Riksdagen

anhallit, det täcktes Kongl. Maj:t taga detta ärende i nådigt öfvervägande och för

Riksdagen framlägga förslag till de lagförändringar, som för upphäfvande af den så

kallade jus indigenatus kunde af Riksdagens medverkan bero.

Öfver denna Riksdagens hemställan hördt, har Kyrkomötet uti underdånig

skrifvelse den 1 Oktober 1868 fästat uppmärksamheten derpå, att det hvarken för

presten eller församlingsvården kunde vara gagneligt, att för presterskapet i allmänhet

utsigter öppnades till presterlig befordran inom ett allt för stort område, alldeu
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

stund derigenom utan tvifvel transportsökandet skulle blifva vida allmännare, än nu

vore händelsen; att, då icke vore fråga om församlingarnes kallelserätt, utan om presternes

ansökningsrätt, genom rättigheten att söka prestsysslor öfver hela riket, fördelarne

för presterskapet i sjelfva verket icke blefve större än for närvarande, enär

vid hvarje lägenhet ansökningarne, om de blefve från hela riket tillåtna, skulle blifva

i samma mån talrikare; att den vigtiga kontinuiteten vid uppsigten från stiftsstyrelsernas

sida öfver prestens lära och lefverne skulle i väsentlig mån rubbas och i följd

häraf samma styrelser komma att sakna den närmare personliga kännedom om presterskapet,

hvilken, genom föreskriften att vid förslags upprättande afseende skall fastas

å personernas nit och försigtighet i embetets handhafvande, vore åt sa synnerlig

vigt och betydelse; och slutligen att derigenom grunden för hela den närvarande

stiftsindelningen blefve rubbad och församlingarne möjligen kunde komma att till

stor del betjenas af församlingslärare, hvilka vore främmande för de särskilda orternas

egendomliga förhållanden; med afseende på hvilka olägenheter, de der icke syntes

motvägas af några synnerliga fördelar hvarken för församlingarne eller presterskapet,

Kyrkomötet förklarade sig icke kunna lemna sitt samtycke till upphäfvande åt jus

indigenatus, såvidt dermed afsåges medgifvande för hvarje prestman att söka prestsysslor

öfver hela riket; hvaremot Kyrkomötet biföll den af Riksdagen jemväl beslutade

förändring i afseende å rätt för prestkandidater att erhålla anställning i livilket

stift de helst åstundade. _ , , „

Utskottet anser sig ej kunna neka vigten och giltigheten af flera bland de sålunda

af Kyrkomötet uttalade skäl emot det framstälda förslaget; och den af Utskottet

här ofvan i första punkten tillstyrkta förändring i afseende på förslags upprättande

förutsätter hos stiftsstyrelserna eu så nära och personlig kännedom om de sökandes

egenskaper och verksamhet, att äfven denna omständighet synes utgöra ett väsentligt

hinder mot utsträckning af presternas ansökningsrätt till hela riket.

Då reformer i bestående förhållanden i allmänhet säkrast och bäst genomföras

om de småningom och med varsamhet företagas, så utgöra de ganska vasenthga

förändringar i presternas befordringsrätt, som Utskottet i punkten 1 föreslagit, eu

ytterligare anledning att icke nu på samma gång ifrågasätta ansöknmgsrättens utsträckande;

och då härtill kommer, att Kongl. Maj:t, efter framställning af 1876 ars

Riksdag, så nyss som den 4 November 1876 förordnat om den så kallade mdigenaträttens

’ delvisa upphörande, samt det vid sådant förhållande torde befinnas mindre

lämpligt att nu föreslå ett fullständigt upphäfvande af denna rätt, sa far Utskottet

på dessa, af Utskottet äfven vid sistlidne riksdag anförda skäl vördsamt hemställa,

2:o) att Herr Grafströms motion i denna del icke måtte åt

Riksdagen bifallas.

Uti den af Herr O. B. Olsson afgifna motion yrkas: “att Riksdagen måtte

till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, innefattande anhållan att Kongl. Maj:t

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

täcktes stadga de ändringar i Kongl. förordningen den 1 April 1843, att densamma

hädanefter måtte erhålla följande bestämmelser:

l:o att, vid inträffad ledighet i ordinarie presterlig befattning, församlingen

eger att fritt kalla till afläggande af prof för den lediga platsen kompetente prestman,

hvarvid hvar och en anses kallad, som af någon vid prestval röstberättigad

bland församlingens medlemmar å för sådant ändamål vid inträffad ledighet ofördröjligen

af kyrkorådet sammankallad kyrkostämma i sådant hänseende blifvit anmäld;

2:o att, efter aflagda prof af dem som kallelsen emottagit, omröstning inför

kyrkorådet anställes, dervid hvarje röstberättigad eger att sin röst afgifva på en af

dem, som aflagt prof. Efter verkstäld omröstning uppförer kyrkorådet på förslag de

tre, som erhållit de flesta rösterna, samt insänder detta förslag, allt efter den prestera

lägenhetens natur, till Konungen, vederbörande domkapitel eller patronus,

hvarefter, vid kyrkoherdebeställning i regala pastorat, Konungen, vid konsistoriel lägenhet

domkapitlet, och vid patronel patronus — der dennes samtycke kan erhållas

till sådan inskränkning i hans rätt — till sysslan utnämner en af de tre ä förslaget

uppförda. Hafva vid första omröstningen färre än tre prestman erhållit röster, anställes

val ånyo till besättande af det eller de återstående förslagsrummen, ända till

dess tre å förslaget blifvit uppförda;

3:o att vid prestval alla fullmyndige och välfrejdade, den ifrågavarande församlingen

tillhöriga, lutherska kyrkans medlemmar, hvilka sjelfva bidraga till underhåll

af presterskapet i församlingen, äro röstberättigade och hvardera ega lika rösträtt;

att ingen får vara fullmäktig för mer än en röstberättigad, samt att röster afgifvas

genom slutna sedlar".

Af hvad Utskottet redan anfört beträffande den varsamhet, som vid all lagstiftning,

och ej minst den kyrkliga, måste iakttagas, framgår, att Utskottet, med

allt erkännande af det tilltalande i de af Herr Olsson föreslagna grunder för presterliga

sysslors tillsättande, icke kan tillstyrka, att så genomgripande förändringar uti alla

delar af hithörande lagstiftning, som dem, han föreslår, skulle på en gång vidtagas.

Men äfven i öfrigt gifva, enligt Utskottets tanke, förslagets närmare bestämmelser anledning

till berättigade anmärkningar. Enär enligt desamma — med upphörande

af all ansökning till presterliga befattningar — hvarje vid prestvalet röstberättigad

skulle ega att till afläggande af prof kalla kompetent prestman från hela riket, hvarefter

alla de, som kallelsen emottoge, egde att aflägga prof, skulle icke blott profpredikningarne

komma att en otillbörligt lång tid fortgå, och en mängd prester i och

för profs afläggande dragas från vården af sina församlingar, utan äfven allt för

många personer komma att till val framställas. Häraf skulle åter vanligen uppstå

stor röstsplittring, och förslagsrummen sålunda komma att intagas på grund af ett

fåtal röster; men gåfves deremot, med det af motionären förordade valsätt, att hvarje

röstande endast röstade på ett namn, rösterna med mera enhällighet åt en person,

Bih. till Likså. Prof. 1878. 7 Sami. 13 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

skulle detta oftast komma att bestämma den slutliga tillsättningen, denna nedsjunka

till allenast en bekräftelse af församlingens val, och den garanti, som vore afsedd

med den åt annan myndighet lemnade utnämningen, försvinna.

Då Utskottet detta oaktadt saknar anledning antaga, det de konsistoriel] a

pastoratens invånare skulle, mot rätt till dylik kallelse och dylikt förslags uppsättande,

vilja afsåga sig den nu dem tillkommande rätt att medelst sitt val fälla

det afgörande utslaget vid tillsättningen af sina prester, och då vidare de stora olägenheter,

som enligt Utskottets här ofvan yttrade tanke skulle vara oskiljaktiga från

tillämpningen af motionärens förslag i öfriga delar, skulle än ytterligare ökas genom denaf

honom föreslagna, uteslutande på personlighetsprincipen byggda rösträtt, hemställer

Utskottet,

3:o) att Herr O. B. Olssons motion måtte lemnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 19 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. O. v. Gegerfelt.

Reservationer:

mot första punkten:

af Herr von Gegerfelt, med hvilken Herr Lindgren instämt: “Då frågan om

de ecklesiastika befordringslagarnes omarbetning i sammanhang med kyrkolagens

öfriga delar är beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, och, sedan nu mera Högsta

Domstolen afgifvit utlåtande i ämnet, antagligen kommer att utgöra föremål för särskild

framställning till instundande Kyrkomöte, har jag ansett ifrågavarande motion

icke böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda".

af Herrar Grefve Mörner, Friherre Akerhielm, Samselius, Sundeil, Fröberg,

och Friherre Norden falk;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24. H

af Herr Torpadie mot andra och tredje punkterna med tillkännagifvande att

han för sin del velat tillstyrka ej mindre Herr Grafströms af Utskottet i andra

punkten afstyrka förslag om underdånig skrifvelse angående indigenaträttens fullständiga

upphäfvande, än ock, med anledning af Herr 0. B. Olssons i tredje punkten afstyrka

motion, aflåtande till Kongl. Maj:t af en underdånig skrifvelse om beredande

af ändring i gällande prestvalsförordning i den rigtning, som angifves i 3 mom. af

Herr Olssons hemställan;

af Herr Anders Persson mot andra punkten.

Herr Asplund har begärt få antecknadt, att han icke inom Utskottet deltagi

i handläggningen af de i detta utlåtande upptagna ärenden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.