Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27

1878-03-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:27, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

IS:o 27.

Ant. till Riksd. Kansli den 26 Mars 1878, kl. 5 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition angående förändrade bestämmelser rörande

klockarnes aflöning.

Kongl. Maj:ts i fråga varande, den 8 sistlidne Februari till Riksdagen

aflåtna nådiga proposition är af följande lydelse:

»I anledning af Riksdagens i underdåniga skrivelser den 30 April

1872 och den 25 Maj 1875 gjorda framställningar vill Kongl. Maj:t, under

åberopande af hvad i bifogade protokoll öfver ecklesiastikärenden

för den 7 sistlidne Januari finnes anfördt, i nåder föreslå Riksdagen att

för sin del godkänna följande förändrade bestämmelser angående klockarnes

aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det författning i ämnet

varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa reglering af klockarens löneförmåner

med iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till omfattningen af

klockarens tjenstegöromål och lefnadskostnaderna i orten, samt beräknas

så, att alla offer och afgifter för särskilda förrättningar upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller annan jord, som

blifvit honom på lön anslagen, dock att afkastningen af boställsjorden

må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt meddelade

föreskrifter;

att hvad utöfver nämnda afkastning erfordras till klockarens aflönande

skall af församlingen utgöras i penningar, dock att minst hälften

deraf beräknas i spanmål att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

att klockarelön i stad skall utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma

stadgade grund, med rättighet för församlingen att låta någon

del af lönen utgå med viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man

och tio öre för qvinna, af hvarje person som erlägger mantalspenningar;

att klockarelön på landet skall till utgörande fördelas med halfva

beloppet på fast egendom efter dess fyrktal och med återstoden på församlingens

samtlige medlemmar efter den för rösträtt å kyrkostämma

stadgade grund, med rättighet för församlingen att låta någon del af

sistberörda belopp utgå genom viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för

man och tio öre för qvinna, af hvarje person som erlägger mantalspenningar;
att

klockaren eller kyrkoherden eller den, som under ledighet bestrider

klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet i församlingen,

ma, derest han finner församlingens beslut angående klockarelönens belopp

icke öfverensstämma med här ofvan omförmälda grunder, öfver

beslutet anföra besvär i den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas

beslut i allmänhet är föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det ombyte af klockare,

sorn eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen vunnit laga

kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, derest ~ej

den, som vid nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver att regleringen

må vinna tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren af församlingens

afgifter till klockaren skall gälla hvad i nämnda hänseenden

är stadgadt angående presterskapets löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse med dessa

grunder blifvit verkstäld och begynt tillämpas, hittills gällande föreskrifter

angående klockarelönens utgörande skola upphöra att lända till

efterrättelse, samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter

klockaren uppburit helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens uppehållande

och folkundervisningens behof.»

Denna proposition har af båda Kamrarne blifvit till handläggning

af Lag-Utskottet hänvisad, hvarjemte Utskottet fått till sig öfverlemnade

dels från Kongl. Ecklesiastikdepartementets expedition de ärendet rörande^

handlingar, dels ock från Andra Kammaren ett vid remissen af

den Kongl. propositionen inom nämnda Kammare af Herr Jöns Rundbäck

afgifvet yttrande.

Beträffande såväl de nu i ämnet gällande bestämmelser som frågans

föregående behandling får Utskottet hänvisa till den fullständiga utredBih.

till Biksd. Prof. 1878. 7 Smil. 10 Raft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

ning, som innefattas i det propositionen bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den 7 sistlidne Januari.

Vid granskning af den nådiga propositionen har Utskottet funnit

densamma föranleda följande anmärkningar.

Af 24 kap. 30 § Kyrkolagen framgår visserligen, att organist skall

uppbära särskild lön, hvarom han och församlingen ega öfverenskomma,

men då, i de fall der — såsom i många församlingar är händelsen —■

klockare- och organistbefattningarne äro förenade, vid bestämmande af

lönen för den ena befattningen afseende synes böra fästas å den inkomst,

som af den andra erhålles, torde ock böra föreskrifvas, att lönerna för

de förenade tjensterna alltid skola samtidigt regleras.

Föreskriften, att klockarelönen skall bestämmas i skäligt förhållande

till »lefnadskostnaderna i orten», har Utskottet ansett böra utgå såsom

dels icke behöflig, dels ock möjligen i så måtto vilseledande, att en

dylik föreskrift kunde gifva anledning till den uppfattning, det klockarelönen

ovilkorligen skulle så bestämmas, att klockaren ensamt af densamma

hade sin nödtorftiga bergning, äfven om göromålen vore så ringa,

att han kunde egna en ansenlig del af sin tid åt annan inkomstgifvande

verksamhet.

Då klockaren är den kyrkliga kommunens tjensteman och i sådan

egenskap icke har att betjena kommunens fastighetsegare eller fastighetsbrukare

i vidsträcktare mån än dess öfrige medlemmar, synes icke

någon särskild andel af hans lön böra de förre påföras, utan hela lönen

— med undantag af hvad möjligen kan genom personliga afgifter komma

att utgå — utgöras på landet likasom i stad efter de i allmänhet för

kommunalutskylder stadgade grunder.

Enär den åt församlingarne medgifna rätt att bestämma, det viss

del af klockarelönen skall utgå medelst personliga afgifter, i folkrikare

församlingar skulle kunna så begagnas, att hela eller större delen af

lönen genom sådana afgifter upptoges, har Utskottet trott, att till förekommande

af ett dylikt missbruk borde stadgas, att medelst personliga

afgifter endast en mindre del af lönen må utgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet vördsamt

hemställa,

att Riksdagen, med förklaring, att Kongl. Maj:ts

föreliggande nådiga proposition icke kan i oförändradt

skick bifallas, måtte för sin del godkänna följande bestämmelser

angående klockarnes aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det författning i ämnet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa reglering af klockarens löneförmåner

med iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter;

att, der klockaretjenst är med organistbefattning förenad, reglering

af båda lönerna skall samtidigt ske;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till omfattningen af

klockarens tjenstegöromål samt beräknas så, att alla offer och afgifter

för särskilda förrättningar upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller annan jord, som

blifvit honom på lön anslagen, dock att afkastning^! af boställsjorden

må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskilt meddelade

föreskrifter;

att hvad utöfver nämnda afkastning erfordras till klockarens aflönande

skall af församlingen utgöras i penningar, dock att minst hälften

deraf beräknas i spanmal att lösas efter tioårigt medeknarkegångspris;

att klockarelön skall utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma

stadgade grund, med rättighet för församlingen att låta någon mindre

del af lönen utgå med viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man

och tio öre för qvinna, af hvarje person, som erlägger mantalspenningar;

att klockaren eller kyrkoherden eller den, som under ledighet bestrider

klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet i församlingen,

må, derest han finner församlingens beslut angående klockarelönens belopp

icke öfverensstämma med här ofvan omförmälda grunder, öfver

beslutet anföra besvär i den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas

beslut i allmänhet är föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det ombyte af klockare,

som eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen vunnit laga

kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, derest ej

den, som vid nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver, att regleringen

må vinna tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren af församlingens

afgifter till klockaren skall gälla hvad i nämnda hänseenden

är stadgadt angående presterskapets löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse med dessa

grunder blifvit verkstad och begynt tillämpas, hittills gällande föreskrifter

angående klockarelönens utgörande skola upphöra att lända till

efterrättelse, samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

klockaren uppburit helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens uppehållande

och folkundervisningens behof.

Stockholm den 26 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr Lindgren: »Då jag ej kunnat till alla delar instämma uti

Utskottets yttrande öfver Kongl. Maj:ts förslag till förändrade bestämmelser

angående klockarnes aflöning, får jag här nedan framlägga mina

från Utskottets afvikande åsigter, jemte en kort antydan af skälen derför.

3:dje punkten af Utskottets förslag borde, enligt mitt förmenande,

hafva följande lydelse:

»Lönen bestämmes i skäligt förhållande till omfattningen af klockarens

tjenstegöromål och beräknas så, att alla offer upphöra, äfvensom

afgifter för särskilda förrättningar, då de ej till skjutskostnad för honom

föranleda».

Det inträffar på landet ej sällan, att klockaren kallas till biträde, i

hvad hans kall tillhörer, vid hvarjehanda presterliga förrättningar i hemmen,

såsom vid bröllop, m. in. Att klockaren dervid bör erhålla godtgörelse

för skjutskostnad, lärer väl ingen vilja bestrida; och jag lian ej

inse, hvarföre man skulle underlåta att derom införa ett uttryckligt

stadgande.

Vid 4:de punkten synes mig följande redaktionsförändring böra vidtagas

:

»Klockaren bibehålies vid rätt till bostad och jord, som må vara

honom på lön anslagne, dock att förmånen af bostaden och afkastning^

af jorden må i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt

meddelade föreskrifter».

6:te punkten borde i min tanke lyda sålunda:

»Klockarelönen skall utgöras, så i stad som på landet, efter den för

rösträtt å kyrkostämma stadgade grund».

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

Jag har härmed velat borttaga den i Kongl. Maj:ts förslag upptagna

och af Utskottet bibehållna rättighet för församlingarne att låta någon

del af lönen utgå med viss afgift (ej öfverstigande 20 öre för man och

10 öre för qvinna) af hvarje person, som erlägger mantalspenningar.

Det stora flertalet, af dem, som denna beskattning komme att drabba,

saknar rösträtt vid kyrkostämma och sålunda äfven all laglig utväg att

derutinnan varda hörd och sin talan bevaka. De hafva jemväl hittills

varit fritagne från dylik afgift; och den skulle, om den nu stadgades,

framkalla ett temligen allmänt missnöje. Hos en ej ringa del kunde

den ej uttagas. För andra finge husbönder och arbetsgivare erlägga

betalningen. Hvarföre kunna då ej desse så gerna först som sist åtaga

sig att utan påkallande af ifrågasatta biträdet utgifva lönebeloppet. Man

säger, att det i fråga om afgifter till sjukvård och presterskapet gått

för sig att med sådan personlig skatt belägga de nu nämnda fattiga

folkklasser; men den, som lefvat bland dessa och sett, huru svårt de

mången gång hafva att erlägga skattebidrag, vet nog, att afgifter, dem

de burgne samhällsmedlemmarne anse obetydliga, för de obemedlade

kännas tryckande och besvärande.

7:dc punkten anser jag böra alldeles utgå, hvadan klagan öfver

kyrkostämmas beslut i fråga om bestämmande af klockarelön och dess

utgörande ej .skulle få föras i annan ordning eller på annat sätt, än

som Kongl. förordningen om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd

den 21 Mars 1862 i allmänhet bestämmer. Jag tror, att man med

full tillförsigt kan åt församlingarne öfverlåta att sj elfva handhafva denna

angelägenhet lika väl som beträffande anordnandet af den öfriga eller

lägre kyrkobetjeningens aflönande, derom icke veterligen någon klagan

eller något missbruk försports. Skulle någon församling sätta klockarelönen

allt för lågt, bestraffar detta sig sjelf, i det att församlingen då

ej får någon klockare; och en lämplig förhöjning kan vid sådant förhållande

ej uteblifva. Att antaga något annat, vore att allt för mycket

underskatta svenska folkets djupa religiositet, dess varma intresse för

den offentliga gudstjensten och kyrkobruken samt den välvilja, det alltid

visat för dem, som dervid officiera. Dessutom synes det mig ej nog

betryggande för församlingarne att åt myndigheter, som ofta ej närmare

känna de vexlande förhållandena i de särskilda orterna, öfverlåta att,

utan afseende ä församlingarnes beslut, bestämma hvad i lön skall bestas

klockaren, enär derför helt och hållet saknas objektiva grunder, och

afgörandet sålunda komme att ytterst bero på myndigheternas subjektiva

omdöme.

Vid 8:de punkten erinras slutligen, att, efter mitt förslag, de inuti

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27.

punkten förekommande orden »eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen

afgjorda» böra utgå»;

af Herr Grefve Mörner: »Utan att till alla delar instämma i motiveringen,

får jag i hufvudsak förena mig med Herr Lindgren i de yrkanden, han

i sin reservation framstäf; angående 6, 7 och 8 punkterna af Utskottets

förslag»;

af Herr Nils Pettersson, som, beträffande punkterna 7 och 8, instämt

i Herr Lindgrens reservation;

af Herr Smedberg: »Emot Utskottets beslut att godkänna 7:de mom. i

Kongl. Maj:ts proposition får jag anmäla min reservation, af följande skäl:

Den i sagda moment åt klockaren eller kyrkoherden eller den, som

under ledighet bestrider klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet

i församlingen, medgifna rätt att anföra besvär öfver den af

församlingen å kyrkostämma verkstälda lönereglering, anser jag icke stå

väl tillsamman med Riksdagens i skrifvelse den 80 Maj 1872 uttryckta

åsigt, att »bestämmandet af klockares lön synes lämpligen kunna öfverlemnas

åt församlingarna», ty skulle kyrkoherden eller klockaren eller

deras ställföreträdare få en oinskränkt rätt att klaga öfver församlingens

beslut med afseende å lönereglering för klockaren, och det sålunda skulle

komma att bero på vederbörande embetsmyndighet att efter egna subjektiva

åsigter bestämma klockarens lön, så kunde tilläfventyrs inträffa,

att församlingens beslut, ehuru grundadt på verklig sakkännedom om

omfattningen af klockarens tjensteåligganden och hans tillgång till öfriga

förvärfskäilor, blefve utan all betydelse, och det kunde då icke sägas,

att församlingen hade reglerat klockarelönen, hvilket fast mera skett af

vederbörande embetsmyndighet. Jag är fullt öfvertygad derom, att

hvarje församling i eget välförstådt intresse skall så bestämma klockarelönen,

att brist på lämplige sökande icke kommer att uppstå, och att derföre

utan fara kunde åt församlingen lemnas full frihet att härutinnan

besluta. Men vill man ändteligen hafva en kontroll öfver församlingen

i afsigt att, förhindra lönens bestämmande till ett allt för lågt belopp,

så må man medgifva vederbörande att i vissa fall fä underställa beslutet

högre myndighets pröfning, dock icke i andra fall, än då lönen

utan giltiga orsaker blifvit bestämd lägre än hvad den hittills ■— eller

intilldess den nya löneregleringen skall tillämpas — utgjort.

Det torde nemligen vara ett faktum, att ingen klockare för närvarande

har mindre lön, utan oftast mycket större än gällande författ
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27. 15

ningar bestämma^ och klockaren eger således nu ingen rätt att deröfver

anföra besvär. Eger han således icke nu någon besvärsrätt, så vet jag

icke något skål att nu vidtaga ett stadgande, hvarigenom han eller en

vikarierande pastor kunde, der de så funne för godt, klandra församlingens

beslut äfven i de fall, då församlingen betydligt förhöjt lönen

utöfver dess nuvarande belopp, ocli derigenom ådraga församlingen kostnader

och obehag.

Det torde således vara alldeles tillräckligt, om klockaren eller kyrkoherden

Unge rätt att klaga, då de ansåge att lönen blifvit utan giltig

orsak nedsatt. Jag säger här med flit »giltig orsak», ty det finnes vissa församlingar,

hvarest lönen redan nu uppgår till ett oskäligt högt belopp,

och hvilka icke böra betagas rättighet att nedsätta lönen till hvad rätt

och skäligt är.

Någon torde härvid framställa den frågan: hvem skall pröfva, huruvida

församlingen haft eller saknat giltiga skäl för sitt beslut? Jag svarar

med en genfråga: Hvem skall i alla andra fall, der besvär i oändlighet

kunna anföras, pröfva de skäl, hvarpå besluten grundas? Tilltror

man embetsmyndigheterna kunna göra detta, så må man ock tilltro dem

sådan pröfningsrätt i de få fall, som blefve följden af mitt förslag.

På grund af hvad jag således i korthet anfört, vågar jag föreslå

följande förändrade lydelse af 7 mom. i Utskottets förslag:

»Att klockaren eller kyrkoherden eller den, som

under ledighet bestrider klockaretjensten eller förvaltar

kyrkoherdeembetet i församlingen, må, derest han anser

församlingen hafva utan giltiga skäl bestämt klockarelönen

till lägre belopp, än det, hvartill den dittills

uppgått, öfver beslutet anföra besvär i den ordning,

som för klagan öfver kyrkostämmas beslut i allmänhet

är föreskrifven.

Skulle Riksdagen godkänna grunderna för detta förslag, men ej

redaktionen af momentet, torde, i ändamål att erhålla lämplig redaktion,

återremiss till Utskottet beslutas»;

af Herr Friherre Nordenfalk: »I afseende å 5:te ''punkten i Utskottets

förslag: bestämmelsen att »minst hälften» af klockares kontanta lön skall

beräknas i spanmål, anser jag mindre lämplig. Skall sådan beräkning

ske, torde detta beräkningssätt böra användas för lönen i dess helhet,

med undantag af personliga afgifter, och lagen i detta fall angifva ej

mindre hvilken medelmarkegång — länets eller rikets — dervid bör

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27. i

lända till efterrättelse, än ock hvilket års medelmarkegång lagen

afser;

I afseende ä 6:te punkten i Utskottets förslag i hvad det rörer personel

afgift;

I afseende å 7:de punkten i Utskottets förslag: Att vid klagomål öfver

den af församlingen bestämda lönens belopp, denna skall bestämmas helt

och hållet oberoende af församlingen, anser jag oegentligt, och synes

mig klagorätten höra'' inskränkas till de fall, der lönen af församlingen,

utan giltiga skäl, blifvit nedsatt under dess nuvarande belopp. Ej heller

synes mig löntagaren böra gifvas rättighet att hur ofta som helst draga

under vederbörandes pröfning frågan om den för honom en gång faststälda

lönen.

I ofrio-t synes mig Lag-Utskottet bort affatta sitt förslag så, att,

derest Riksdagens båda Kamrar ej kunna enas om förändrade grunder

för bestämmandet af klockarelönens belopp, likväl de bestämmelser, som

angå grunden för församlingens utgörande af sagda löner och deras uppbördssätt,

kunnat antagas — helst just behofvet af en reform häri uti Riksdagens

skrifvelse framhölls.

Herrar Asplund och Samzelius hafva begärt fa antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets slutliga handläggning inom Utskottet.

STOCKHOLM, IVAR HA5GOSTEÖMS BOKTKYCKERI, 1 87 8.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1878:52 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga proposition angående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning. a1 i texten